Det kom ett vykort
Jag får nästan aldrig någon “rolig post" numera sedan min mamma gick bort. Hon brukade skicka brev, kort och artiklar med posten medan hon var relativt pigg. Det var verkligen trevligt att få hennes brev med jämna mellanrum. Ibland kunde ett brev ta 4 dagar från Stockholm till Weed och ibland kunde det ta 3 veckor. Men fram kom de flesta i alla fall.
Häromdagen låg det ett vykort i min postbox som finns på postkontoret i Weed. Det var ett vykort från C (som flyttade till Oregon från Lake Shastina). Tyvärr har hon och jag inte så mycket kontakt med varandra numera då hon och hennes man haft stora förändringar det senaste året med byte av bostad och ingen bostad under en period.
Kortet kom från Hawaii och genast kom minnen från året då Michael och jag bodde på The Big Island. Ibland känns det nästan overkligt att vi faktiskt bodde där och det kanske delvis beror på att det var en relativt kort tid och att vi aldrig riktigt kom in i rutiner och en stabil tillvaro. Det tog ett tag för oss att hitta en hyresbostad och när vi väl hade gjort det blev vi faktiskt utslängda från den för att vi bytte EN glödlampa!!! Kvinnan som var hyresvärd måste ha haft någon psykologisk störning då hon ansåg att vi bröt mot hyreskontraktet då vi bytte en glödlampa som slutat fungera. Det var något fel på det elektriska systemet så andra delar av husets lampor och uttag fick problem och hon ansåg att det var vårat fel. Så vi blev tvungna att hitta ett annat hus vilket vi gjorde och där var det litet mer mänskliga förhållanden. Det finns många konstiga hyresvärdar - både i Weed och i Hawaii.
Och när jag skrev det här inlägget slog det mig att det idag den 28 februari är 10 år sedan Michael gick bort. 10 år sedan! Jag fattar inte att det är så lång tid sedan men åren går fort. Eftersom jag hade min blogg då (jag hade den inte när vi bodde på Hawaii) finns det inlägg från den tiden. Oj, vilken utmaning det var att ta sig igenom allt efter hans bortgång men det gick det också. Och det fanns aldrig något tvivel hos mig att inte stanna kvar i USA trots att han inte fanns längre. Det här inlägget skrev jag ungefär en vecka efter det att han hade gått bort på sjukhuset i Boise, Idaho: http://bo-i-usa.blogspot.com/2007/03/overkligt.html