Monday, November 16, 2015

Kollektivtrafik, körkort och vinterkläder

Idag hade jag mitt sista (och tredje!) besök hos tandläkaren. Det var tandstenen som ställde till det men idag sade tandläkaren (som jag gått till under många, många år) att det såg riktigt bra ut och att tandköttet var mycket friskare. Nu skall jag göra en del efterforskning för att se vad jag själv kan göra för att hålla det hela i shack. Jag förespråkar “självhjälp“ och har gjort det under många år. Sedan skall man givetvis gå till tandläkare och läkare när det behövs - vilket jag nu gjorde. Och fick betala mycket pengar. Tandläkare är inte billiga - varken i Sverige eller i USA.

Min tandläkare finns på Lidingö och från det område där jag nu befinner mig (ca 2 mil norr om Åkersberga) är det en mindre expedition att ta sig till honom. Dessutom är det ett stort hopp mellan bussarna från 10- till 12-tiden vilket innebär att jag måste åka mycket tidigare än vad jag skulle behöva. Jag åkte “hemifrån“ vid 9.30-tiden och var tillbaka runt 17-tiden! Det är ju helt sanslöst att tillbringa hela dagen med att mest åka buss, tåg och tunnelbana.

När jag bodde i Sverige hade jag aldrig något körkort och det gick bra att åka kollektivt eftersom jag bodde i Stockholmsområdet. Men visst har jag tillbringat många timmar på bussar, tunnelbana och tåg. Idag åkte jag med en buss till Åkersberga station, tog Roslagsbanan (som nu äntligen tack och lov går till Östra station igen efter reparationer), byte där till tunnelbanan till Östermalmstorg, och där var det nytt byte till Ropsten med tunnelbanan. Väl vid Ropsten var sista sträckan med Lidingöbanan - som också är igång igen efter 2 år av reparationer och upprustning. Expedition är ett passande ord. :)

Stockholm har en fantastisk kollektivtrafik även om jag vet att pendeltågen ofta har problem. Men bussar och tunnelbana brukar fungera riktigt bra. Eftersom jag åker så mycket medan jag är här har jag ett 30-dagarskort vilket är mycket smidigt. Det är inte billigt men så enkelt och bra eftersom det gäller inom alla zoner för kollektivtrafiken.

Varför jag aldrig tog något körkort vet jag inte riktigt. Vi hade ingen tradition att ha bil eftersom mina föräldrar aldrig hade någon. Min pappa lärde sig att köra i lumpen och han och min mamma gjorde ett par spännande resor med bil ute i Europa som unga. Det var bara pappa som hade körkort och hur han vågade köra i Europa efter att bara ha kört på kaserngården förstår jag inte.

När jag kom till USA var det givetvis nödvändigt att ha ett körkort, framför allt då Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta. Mitt första år var inte roligt eftersom jag blev väldigt isolerad. Jag kunde inte ta körkort som turist. Varför det har blivit så väldigt svårt och komplicerat att ta körkort i Sverige förstår jag inte. Onödigt svårt verkar det vara. I Kalifornien (och i de flesta stater i USA) är det väldigt enkelt egentligen att ta körkort. Jag tog några körlektioner i Edsberg i Sollentuna innan jag skulle ta körkortet i USA och när jag berättade för körläraren om detta skrattade han. :) I Kalifornien är det ett häfte man skall läsa och när jag gjorde teoriprovet hade jag en fråga för mycket fel och kunde gör om provet med en gång och fick alla rätt. Min uppkörning var också mycket enkel. Fickparkering har jag aldrig ens lärt mig. Och framför allt är det mycket, mycket billigare i USA att få ett körkort jämfört med Sverige.

Nu skall det bli kallare har jag läst. Från och med fredag denna vecka talas det till och med om snöbyar i Stockholmstrakten. I Weed lär det ha snöat redan.
Jag trodde inte att det skulle bli så milt som det har varit egentligen ända sedan jag kom till Sverige så jag har inte kunnat använda vinterkläderna som jag tog med mig. Nu kommer de väl till pass. Har full utrustning så kommer inte att frysa. :)

Jag gillar Sheldons koncept i the Big Bang Theory när det inte går särskilt bra att köra via en simulator - “I am transcending the situation and am too evolved for driving“. ;)

22 comments:

Maria said...

Du har helt ratt. Det ar verkligen stor skillnad , mellan att ta korkort i usa och sverige...

Annika said...

Ja, det är en jäkla affär att ta körkort i Sverige! Dyrt, svårt och långt.

Men det brukade vara så att du kunde köra på ett amerikanskt körkort i ett år i Sverige innan de tvingade dig att ha ett svenskt. Är det fortfarande så? Inte för att det kanske hjälper dig om du inte har bil.Jag vet inte heller om du kör manuell växellåda. Men det kan ju ändå vara bra om det kommer ett läge då du t.ex. skulle behöva hyra bil. Kram.
Annika

Desiree said...

Skont att det ser bra ut med tanderna nu. Inte sa kul att gora flera besok hos tandlakaren vare sig personligt eller for planboken men ack sa nodvandigt och viktigt. Jag kan rekomendera att du kor med eltandborste. Det blir renare och ar ocksa skonsamt mot tandkottet. Oj kan forsta att det blev en expenditon att ta sig tvars over Stockholm pa det sattet. Min farmor bode I Akersberga och fran Jarfalla dar jag bode med mina foraldrar var det langt. Vi brukade alltid aka bil till Farmor for det hade blivit for krangligt annars. Vet att det kan vara lite av ett "vanligt Stockholms fenomen" att folk inte tar korkort men jag tycker nog att alla behover ha ett korkort under livet vart man an bor. Aven om man inte ager en bil sa behover man kunna hyra och kora bil under livet nagra ganger. Jag tror du fick en batter korundervisnig genom att ta korlektionerna I Sverige.
Kram!

Gunnel said...

Tandläkarbesök är inget man ser fram emot, och att behöva tillbringa nästan en hel arbetsdag på resande fot för ett besök verkar jobbigt, Jag tog körkort för många, många år sen och fick aldrig lära mig fickparkera. Jag kan det inte ens idag. Det är bara att köra och leta efter en annan parkering i stället. Inga konstigheter alls. Kram

Annika said...

Ja, lokaltrafiken i Sthlm är helt otroligt BRA tycker jag.
SÅ smidigt, Så lätt.
Visst vet jag att ffa pendeltågen strular ofta vintern. Men ändå.
Trist ändå att det tog så lång tid att åka för dig.

Jag tog också mitt körkort här i USA. Tyckte inte jag behövde ett sådant då jag bodde i Sthlm. Här är det ett måste.

Aha, snö ja...mysigt, mysigt...milt hos mig, ingen snö i sikte.

Kramar!

Channal said...

Skönt att tänderna är fixade och det enda som hjälper mot tandsten är tandtråd. Och visst är det smidigt med kollektivtrafiken.

Snön lättar upp. Blir mycket ljusare, varmare och mer ombonat. Skulle vara mysigt med snö och -7 grader. Perfekt!

KRAM Anna

Anne-Marie said...

Maria: Jag vet inte varför det skall skilja så väldigt mycket mellan Sverige och USA. Jag vet inte om jag skulle klara av teorin i Sverige då den tycks vara gjord för att man skall misslyckas.

Anne-Marie said...

Annika: Man kan undra varför det skall vara så komplicerat att ta körkort i Sverige. Alla som kör bil i USA kan väl ändå inte vara så fruktansvärt dåliga bilförare.
Har man ett giltigt amerikanskt körkort kan man (om man bor i Sverige) köra med det ett år efter det att man kom till Sverige. Är man på besök antar jag att man kan köra medan man är här. Jag har kört manuell växellåda men har nog glömt det mesta. Plus att jag inte kan de svenska trafikmärkena. Jag tror att jag håller mig till buss och tåg nu eftersom jag absolut vore en trafikfara - för mig själv och andra. :)
Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Man måste ta hand om tänderna eftersom tandproblem ju även kan leda till problem till exempel i hjärtat.
Min tandläkare föreslog också eltandborste. Jag provade det när Michael och jag levde tillsammans men det gick inte så bra tyvärr eftersom det ilade i tänderna. Vi får se om jag kan använda den bara för tandköttet. Får undersöka när jag är tillbaka i USA.
Det var litet expedition över resan till Lidingö men det går ju om det inte är något man gör varje dag.
Jag är tacksam att jag har lärt mig att köra bil eftersom man ju kan behöva köra precis som du säger. Min mamma lärde sig aldrig att köra och hon klarade sig med kollektivtrafik.
Kram!

Anne-Marie said...

Gunnel: Roligare saker än att gå till tandläkaren kan man ju verkligen göra men jag behövde verkligen gå till min tandläkare. Tur att det i alla fall var bättre igår än när jag kom dit första gången.
Fickparkering behöver man nog inte göra men det kanske är ett krav numera i uppkörningen att man skall kunna. Vet dock inte säkert. Jag parkerar alltid där det finns gott om platser och där man står litet “ur vägen“. :)
Kram!

Anne-Marie said...

Annika: När man tänker på antalet bussar, tåg och tunnelbanetåg som går per dygn i Stockholm är det rätt imponerande. Stockholm har en bra kollektivtrafik överlag.
Att åka från landet (som det är där jag är nu) kan vara en utmaning eftersom bussarna går så sällan. När jag bodde i Sollentuna och Enebyberg gick de så ofta att det inte gjorde något om man missade en.
Jag vet inte ens om jag skulle klara teorin i Sverige eftersom den tycks vara gjord för att man skall misslyckas. Onödigt komplicerat verkar det vara.
Det kommer att bli märkbart kyligare från slutet av veckan i Stockholmstrakten. Har sett dina bilder hos Insta och du tycks ha en mycket fin höst fortfarande.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Anna: Det kändes skönt när tandläkaren gav mig “resultatet“ igår och det såg så mycket bättre ut. Jag använder tandtråd varje dag men det verkar som om vissa personer får mer tandsten än andra och jag tycks vara en sådan person.
Kollektivtrafiken är för det mesta riktigt bra tycker jag.
Jag kan gärna vara utan snön men visst lyser den upp. Det är mörkt ute nu. Framför allt när det är mulet hela dagen.
Kram!!

Malin said...

Ja stor skillnad på körkorten. Det är därför man inte kan byta ett amerikanskt mot ett svenskt. Jag tog själv körkort på Hawaii och det var bara att köra ett varv runt kvarteret och parkera på en stor parkeringsplats. Som tur var hade jag övningskört länge i Sverige även om jag inte tog svenskt körkort, så jag kan köra både växel och automat:) och det är ju bra när jag är i Sverige på somrarna och skall köra mamma och pappas bil. Här i USA kör jag i stort sätt varje dag, kollektivtrafiken i vår förort är inte speciellt bra även om vi har ganska nära till tunnelbana till DC. Skönt att tänderna är friska nu!

Marina said...

Det är nog så, att det har rätt stor betydelse var man bor om man tycker man behöver körkort eller ej. Jag vet flera i Stockholm som inte har och tycker de klarar sig väldigt bra. Här i Singapore kör jag inte bil och tycker absolut inte att jag behöver, däremot när jag är hemma i Sverige känns det som om jag inte skulle klara mig utan bil. (Vilket jag naturligtvis skulle göra om jag var tvungen till det...)

Anne-Marie said...

Malin: Man kan verkligen undra hur mycket enklare resp. svårare det kan vara att köra i USA visavi Sverige. Så otroligt stor skillnad kan det ju inte vara. Tror att Sverige gjort det mer komplicerat än vad det faktiskt behöver vara. Alla i USA kan ju inte vara riktigt dåliga bilförare. Vore de det skulle det vara kaos överallt vilket det inte är.
Jag har kört med manuell växel men har nog glömt det mesta tyvärr. Man måste öva om man inte kört väldigt länge med manuell växel.
Siskiyou County (där Weed ligger) har litet kollektivtrafik men det är som landet i Sverige. Bussar som går några gånger per dag.
Jag hoppas att jag kan hitta ännu mer effektiva metoder att hålla tandkött och tänder i form.

Anne-Marie said...

Marina: Tror nog att Stockholm är litet speciellt med tanke på all kollektivtrafik. Jag klarade mig 35 år utan körkort i Stockholmsområdet. Självklart är det bra att ha ett körkort om man skulle behöva köra bil. Och hade jag tagit mitt när jag var runt 18-20 hade det nog varit bra mycket enklare och billigare.
Man kan säkert klara sig utan bil även på landsbygden i Sverige även om det innebär mer planering av resorna och att man inte kan transportera litet större saker enkelt.

Annika said...

Nä, jag tycker att folk kör bättre här än hemma.
Vänligare, mindre hetsigt, bättre...
I Sthlm tycker jag trafiken är otäck + att folk blir så sjukt irriterade i trafiken.
Tycker inte det är så här.
Visst, vidrig trafik i DC också, men mer "trafikvett" eller vad man ska säga...

Anne-Marie said...

Annika: Jag håller helt med dig.
Folk i Stockholm är väldigt hetsiga. Alla tycks vilja komma fram först till vilket pris som helst nästan. Nu är jag ju väldigt sällan i storstäder i USA men jag har inte upplevt samma hets där jag varit. Kanske i NYC att det är litet hetsigare. I Kalifornien är de flesta laid back tycker jag.

olgakatt said...

Bil är ett måste där jag bor och jag har utan problem tagit svenskt körkort två gånger. Nej, jag miste inte det första, jag tog ett med högre behörighet för att få köra med tungt släp. Det är bra när man har häst.Med det andra måste jag göra om allting även för grundbehörigheten men det var inga problem. Däremot har jag hört av flera svenskar i USA att det kan vara ett administrativt elände att få sitt amerikanska körkort och att det är olika lagar i olika stater.Jag har nyligen besökt både NY och Kalifornien och jag tycker det är stor skillnad på trafiken; den flyter mycket lugnare i Kalifornien och man är hjälpsammare mot varandra. Stockholmstrafiken är f ö vidrig jämfört med andra ställen i Sverige.

Anne-Marie said...

Olgakatt: Vad fint att du har två olika slags körkort och att det gick bra att ta dessa.
Jodå, jag hade problem att få mitt körkort när jag var där med mitt studentvisum. De hade tydligen ingen ordning då på ansökningarna för folk med viusm - fick skriva ett brev till chefen för avdelningen i Sacramento och då hände det saker snabbt. Nu kanske det har blivit annorlunda - fick mitt körkort 1998.
Det jag fortfarande inte fattar är varför det verkar vara så mycket mera komplicerat i Sverige att ta ett körkort. Det är kanske små skillnader i lagarna mellan staterna i USA men överlag är det relativt enkelt oavsett var du tar ditt körkort. Folk i Kalifornien är oftast artiga i trafiken. Stockholmsbilisterna skall vi inte prata om.

Anonymous said...

Körkort, ja! När jag hade fyllt 18 år (1946), sa min mor att
jag skulle ta körkort. Vi hade ingen bil, och hade ingen tanke på
att skaffa bil, men Mor sa, att det kommer att bli nödvändigt för
folk att ha körkort. På den tiden fanns det ingen tidsbegränsning
på körkortet. Jag fick lektioner av den enda körskolan i lilla Ludvika.
Det fanns knappast några bilar på gatorna. Jag har fortfarande
mitt första körkort.

På mitt första jobb i USA som "live-in" maid för ett äldre par, fick
jag lov att ha körkort, för att vara chaufför för tanten, så dom sände
mej till en körskola (Worcester, Mass). Det var inte lätt. Att parkera
i en uppförsbacke med snö på gatan, t.ex. Jag fick mitt körkort. Förutom
att köra för tanten, hade jag min egen bil - en tvåsitsig Studebaker.
Bodde utanför stan, så det var omöjligt att ta sej nånstans utan bil.

Jg förstår inte varför det är så himla krångligt och DYRT att få körkort
i Sverige. Monopol av nåt slag. DEt är ju inte särskilt märkvärdigt att
köra bil nu när de flesta bilar är automatiska. Det viktiga är väl
trafiktecknen, skulle jag tro. - Varken maken eller jag klarade det första
försöket i Alaska. Där fanns trafiktecken vi inte sett i Kalifornien. :)

Hur som helst så älskar jag att köra bil. När den dagen kommer, att jag
inte är tillåten att köra längre på grund av ålder, då blir jag vingklippt
och drar täcket över mej (tror jag).

Ruth i Virginia

Anne-Marie said...

Ruth: Vilken klok mamma du hade! :) Det är alltid bra att ha körkort och jag kan tänka mig att det var enkelt att köra bil på den tiden.
USA har väl varit bilens “förlovade land“ under mycket lång tid. Att kollektivtrafiken inte är mer utbyggd tycker jag är synd och att man är så beroende av sin bil.
Kul med dina minnen av ett svunnet USA. :)
Nej, jag fattar heller inte varför Sverige har krånglat till det här med att ta körkort så väldigt. Det är ju inte direkt “rocket science“ att köra bil. Hörde nyligen att man också skall köra miljövänligt och att det är del av att ta körkort. Inte fel men mycket säger sig ju självt tycker jag.
Intressant att Alaska hade så annorlunda märken.
Att bli äldre i USA och inte kunna köra bil måste vara bekymmersamt. Hoppas att du får köra bil länge till. :)