Saturday, November 7, 2015

Det här med vikt

När man kommer till Sverige blir det att ställa om tänkandet litet eftersom vi har kg i Sverige och lbs (pounds) i USA. Ett kg motsvarar litet drygt 2 pounds. Eftersom man säljer frukt och grönsaker i kg och pounds gäller det att inte ta fel på hur mycket det kostar och väger. Jag har jämfört på kul hur mycket maten tycks kosta här i Sverige jämfört med Weed och Mt Shasta och det är faktiskt ingen större skillnad. En del är till och med billigare i Sverige.
Kalifornien har dyr mat men om man kommer till vissa andra stater kan det vara ordentligt billigare. Så ni som frågar mig via email vad maten kostar i USA får det svar ni får, det vill säga att det inte är möjligt att svara på eftersom maten skiljer i pris mellan alla stater och städer.

Pounds är rätt enkelt att räkna om till kilo. Värre är det med vissa andra måttenheter. Självklart mäter man all slags vikt i pounds i USA - också människors vikt. Jag brukar säga att vet man inte var flygplanet har landat är det bara att se på hur människor ser ut - de extra kilona (eller pounds) är ofta många hos stora delar av den amerikanska befolkningen.

Jag har gått upp en del i vikt sedan jag kom till USA men det kan delvis bero på att jag är 18 år äldre. Numera äter jag så bra och relativt fettsnål mat att det inte borde innebära någon egentlig viktökning och jag har gått ner i vikt de senaste åren. Utan att banta och mest troligen beroende på att jag väljer min mat noga. Jag tror att mat med färre tillsatser också märks på ens vikt.
Något jag dock märkt är att jag alltid går ner i vikt i Sverige när jag kommer hit även under kortare perioder. För mig är det litet av ett mysterium eftersom jag äter i stort sett samma saker både i USA och i Sverige. Samma sak har hänt nu under de 5 veckor jag varit i Sverige. Byxorna är märkbart större och jag ser att vikten har minskat. Jag börjar tro att det är något annat än maten. Exakt vad det är vet jag nog inte men jag har mina teorier. Inga vetenskapliga teorier och tills vidare håller jag dessa för mig själv. :)

Har ni som levt i eller besökt USA märkt samma sak? Eller är det bara jag som har denna litet underliga upplevelse?

Nu är jag hos en god vän söder om Stockholm under några dagar. Det är en amerikansk kvinna som kom till Sverige strax innan jag åkte till USA. Vi brukar säga att vi bytte plats. ;) Hon och hennes fästman bor i ett stort, mysigt hus alldeles vid ett naturreservat. Litet speciellt faktiskt. De har en våg och jag har vägt mig vilket jag inte gjort på länge. Jag har faktiskt inte ägt en våg på många år.

Idealet verkar oftast vara att man skall vara riktigt smal men det är verkligen inte bra. Jag var väldigt smal som ung och behövde äta ofta för att inte gå ner i vikt. Jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Och när jag blev rätt allvarligt sjuk i 20-årsåldern var det inte lätt eftersom jag blev mycket mager. Nej, det är bäst att ha några extra kilon.

Kanske man skulle börja med magdans för att hålla vikten. :)

32 comments:

Anonymous said...

Jag lär mej aldrig riktigt pounds o s v. Men eftersom UK egentligen ska ha gått över till kilo o s v, så ska jag ju inte behöva, men verkligenheten är helt annorlunda och konservatismen är stor!!!
Ha en fortsatt trevlig helg!

Krönikören said...

Det är nog bra att ha något extrakilo att ta av om man blir sjuk. Jag har inte varit i USA så jag kan inte svara på frågan. Däremot tror jag generellt att man rör sig mycket under semestrar, vilket är bra :)

Trevlig helg!

Från Glam till Damm said...

Hej,

Ja det där med vikten det är svårt och blir svårare och svårare ju äldre man blir. Jag har heller inte ägt någon våg på länge så kläderna få bli måttstickan och just nu sitter det mesta rätt tight :-)

Jag går mycket och försöker äta nyttigt men det verkar rätt lönlöst. Suck!

Ha en fin söndag.

Kram, Anneli

Äventyret framtiden said...

Som tanterna på landet sade i min barndom: det är alltid bra att ha lite att ta åv.....man vet ju aldrig om man blir sjuk eller så.

kram

Anonymous said...

På besök i Sverige blir man alltid bjuden på kaffe och bullar;
ibland blir det tårta som efterrätt. :) Min käre make visste aldrig,
hur mycket han skulle ta för sej.
Men jag ökade inte i vikt. Jag är säker på att orsaken är den,
att man GÅR mycket mer i Sverige än här. Åtminstone gällde det för mej.

Om man blir bjuden på middag, blir det aldrig att sitta och ha en
drink med chips and dips, innan maten serveras, vilket är vanligt här.

Första året jag var här, gick jag upp i vikt, för jag blev
alldeles galen i alla goda glassrätter man kunde få i "drug stores":
chocolate sundae, bananasplit, etc. etc. Det var nåt nytt.
Varade tur nog inte alltför länge.

Ruth i Virginia

Desiree said...

Det ar inte helt latt att rakna om priser pa just frukt och gront eftersom man ocksa maste rakna om fran kg till pounds och vice versa forst. Intressant att hora att maten I Sverige kostar ungefar lika mycket som I CA. Att du gatt ner I vikt kan ocksa bero pa att det ar en stor omstallning I livet du gar igenom nu med denna sverige resa. Nar det ar mycket nytt pa G att ta stallning till sa staller kroppen om sig. Storre livsomstallningar ar stressiga och kanske det paverkar.
Kram!

Annika said...

Tvärtom, jag går upp i vikt hemma. Mkt pga all den goda maten jag vill äta. Jag har aldrig lyckats hålla min vikt då jag varit hemma. För mkt godsaker, helt enkelt, både mat, fika och godis.
Maten är jättedyr här där jag bor, så jag tycker nästan det är dyrare att handla mat här än i Sthlm. Mina svenska besökare brukar reagera på det också.
Vikten har varit en boja sen jag fick K. Tror jag hållit ständiga dieter i nästan 20 år. Svårast är det att hålla vikten under mina resor hem, som sagt :-) Här är det lättare.
Just pga av min viktfixering kan jag verkligen detta med kilo vs pounds vid det här laget. Nu när jag är i klimakteriet tycker jag vikten blir ännu svårare, gaahh!!
I allafall i Sthlm går ju folk mkt mer än vad de gör här, bara i det dagliga livet.
Här där jag bor är inte folk speciellt överviktiga. Tycker det fenomenet är mest påtagligt i södern, eller i the true mid west.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Lena: Pounds i England (antar att det är samma sak i USA) tycker jag är relativt enkelt till skillnad från yards, temperaturer osv. Jaha, så England har fortfarande sina speciella mått också. Man försökte gå över till metersystemet i USA men det blev kalla handen.
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Lotta: Litet extra vikt tror jag är bra (några få kilon). Nej, det förstår jag att du inte vet hur det är när man besöker USA respektive Sverige. :) Jag går nog mer i Sverige helt enkelt beroende på att jag inte har någon bil här.
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Hej Anneli,
Jag har faktiskt inte märkt så stor skillnad de senaste åren i vikten - den tycks ha planat ut.
Att se hur kläderna passar är också en bra måttsticka även om man inte vet exakt hur mycket man väger. Jag tyckte det var kul att se på en våg rent konkret.
Du som har Lando kommer ju ut varje dag en hel del. Jättebra motion.
Ha det bra! Kram!

Anne-Marie said...

Karin: Vilka kloka tanter du hade omkring dig. :) Det var inte roligt när jag blev sjuk och blev väldigt mager.
Kram!

Anne-Marie said...

Ruth: Det stämmer nog att fika bidrar till att man kan gå upp i vikt. Jag märkte det på ett jobb där det alltid serverades fikabröd. Det blev nobben från min sida när jag märkte att fler kilon började infinna sig. :)
Jag tror också att man går mer i Sverige än i USA. Det finns fler gångvägar osv. Och har man ingen bil, som det är för mig just nu, blir det helt klart fler promenader.
Det var nog tur att glassrätterna blev ett kort “kapitel“. :) Har faktiskt aldrig sett det i vår “drug store“ i Mt Shasta.

Anne-Marie said...

Desiree: Maten i nordligaste Kalifornien är dyr även om det är ett glesbygdsområde med många som har det kärvt ekonomiskt. Men även i andra delar av Kalifornien kostar det rätt mycket att handla mat.
Det kan säkert vara så att den livssituation som jag har bidrar men då jag alltid märkt en viktnedgång i Sverige tror jag att det ligger mer bakom faktiskt. Jag har absolut inget emot att gå ner litet men inte alltför mycket. Kollade på kul vad som kan vara en bra vikt i förhållande till min längd och jag ligger precis i den nedre gränsen.
Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Jag var på en trevlig lunch igår hos en kvinna som är från Nya Zealand. Det var min amerikanska vän som tog med mig. Vi var 5 kvinnor och vi åt mycket gott men det var i mesta laget. Vi fick en kaka med sylt och grädde när vi kom (man gör tydligen så i NZ), sedan var det frukt, därefter lunch med förrätt och huvudrätt och sedan fika igen med fler bakverk. OMG - jag var proppmätt även om jag åt mycket försiktigt av allt. Den dieten skulle göra att man rullade fram mycket snart. ;)
Intressant att du också har dyr mat. Kan det bero på närheten till DC tror du?
Att få barn kan ju vara en utmaning betr. vikten. Det har jag som bekant ingen erfarenhet av.
Jag är också litet i övergångsåldern men har faktiskt inte märkt någon viktuppgång, snarare en viktnedgång.
Jag märker att jag går mycket mer här i Sverige men det kan ju också bero på att jag inte har någon bil. Tycker man ser överviktiga människor i parti och minut i Kalifornien.
Kramar!!

Anonymous said...

Jag tycker mig minska i vikt pga av att jag går mycket mer i Stockholm än vad jag gör här i USA. Inte har det med maten att göra för min del för jag frossar verkligen när jag är hemma. Men nu när man blir lite äldre så i överlag är det svårare att gå ned i vikt. Tror att min förbränning har stannat av.

Susanna B.

Steel City Anna said...

Jag ar verkligen genuint ointresserad av min egen vikt och andras. Fick nog av det i tonaren. Det finns vikt(!)Igare saker i livet. Nej pa detta omrade ar jag mer som en karl :) gillar att bygga muskler och trana ocksa, for att jag vill bli stark och ma bra. Annars ater jag halsosammare har eftersom det inte finns sa mycket snacks och godis jag gillar. I Sverige alskar jag allt sant.

Haller med Lena om att det engelska gamla systemet lever kvar. Affarer och sa har bytt men fragar nan hur lang man ar sa ser de ut som fragetecken om man anvander centimeter.

Maten ar extremt mycket billligare har an i Sverige. Att det ska vara sa stora skillnader, konstigt tycker jag.

Annika said...

Jag har nog inte varit i Sverige tillräckligt länge på många år för att lägga märke till viktupp/nedgång. Men både när jag började på college och grad school i USA så gick jag upp ca. 10 kg. i vikt (stor ångest på det!).

I grunden är det oftast så att när jag mår bra och är i balans så ligger jag bra i vikt och när jag är stressad och har för mycket eller mår dåligt så går jag upp i vikt. Just nu har jag gått upp av de anledningarna men också därför att jag varit för sjuk för att komma ut och motionera. Hoppas att jag kan hamna i lite mer balans snart men jag försöker - som jag skrev i ett inlägg - att vara snäll mot mig själv och ta hand om mig själv lite bättre istället.

Idealet är förstås att leva ett liv där vågen och vikten överhuvudtaget inte spelar någon roll men jag hade mycket vikt- och utseendeångest i tonåren och den kommer tillbaka lite då och då. Jag jobbar med det men har fortfarande en bit kvar.

Hoppas du trivs i din "svenska tillvaro". Ha det bra! Kram.

Tant Gröns Lilla Bod said...

OJ, vad längesen jag var ute i Blogland och hälsade på hos alla er härliga bloggande vänner! Men nu kanske jag får mig ett ryck igen :). Jag har aldrig varit över "pölen" till Amerika, så jag har ingen som helst erfarenhet av skillnaden i viktpåverkan på ömse sidor. Men det är en intressant iakttagelse under alla förhållanden. Själv är jag omåttligt förtjust i söta efterrätter och bakverk av olika slag (godis har jag inte ätit på länge), så jag skulle nog ha svårt att hålla vikten om jag inte rörde på mig. Kanske är det lättare att gå eller ta cykeln till olika destinationer i Sverige? Och kanske vår allemansrätt, tillgängligheten till naturen gör det lättare att röra sig utomhus och att det på något sätt påverkar?

Ha en fin fortsättning på veckan!
~ Maria ~

Annika said...

Dyr kommun, dyrt område.
Så maten i affärerna blir dyr också.
Det är verkligen olika det där beroende på var man bor i detta stora land.
En nackdel.

Jane said...

Jag höll nog vikten bättre i USA, det är mest i Sverige det brukar dra iväg. Tyckte nog att folk är mer överviktiga i Sverige än där vi bodde i Kalifornien, där höll folk verkligen koll på vad de åt.

Christian said...

Ofta är det ju tyvärr så att "fettsnål" mat i USA ofta betyder att de tillsatt socker i det. Utmärkta exempel är olika light yoghurtar och "fettfria" kakor och snacks i alla dess former. I Sverige tillämpar man också denna metod och marknadsföring men inte i samma utsträckning har jag märkt. Det tillsatta sockret och andra tillsatser de har i för att maten ska smaka något alls sedan man tagit ut fettet är nog den största boven i den där light-trenden.

Intressant är också att det är samma trend som gjort att amerikanska butiker nästan svämmar över av billig ost i olika block. Fettet de tar bort från kakorna ska ju användas till något, och är bland annat därför frasen "do you want cheese with that" blivit så populäriserad.

Anne-Marie said...

Susanna:
Jag går också mer här i Sverige än i USA - mycket troligen beroende på att jag inte har någon bil här. Visst är det svårare att gå ner (om man vill det) när man är litet äldre. Förbränningen ändras tror jag allteftersom man blir äldre. Jag märkte efter 35 att kroppen förändrades.

Anne-Marie said...

Anna: Jag är också rätt ointresserad av min, och andras vikt, men när jag hade vägt mig funderade jag litet på det här med vikt. Jag äter ungefär samma sak i både USA och Sverige eftersom jag har lagt om kosten och är inte alls sugen på godis och liknande. Har nog aldrig varit det egentligen.
Intressant att man i England och USA har ett sådant motstånd till metersystemet.
Maten på vissa platser i USA kan vara rätt billig men oftast inte i Kalifornien.

Anne-Marie said...

Annika: Även om jag bara stannar 2-3 veckor i Sverige har jag lagt märke till att jag går ner i vikt. USA tror jag har någon slags energi som gör att man går upp i vikt. :)
Självklart spelar ens “inre tillstånd“ stor roll i hur kroppen reagerar. Jag har dock märkt att mår jag mindre bra går jag ner i vikt. Mår jag bra, kan jag lägga på mig vikt. Intressant att du har motsatt upplevelse.
Vikten har fått alltför stor betydelse i samhället tycker jag och man pushar det otroligt smala “idealet“ trots att i stort sett alla människor inte ser ut på det sättet.
Sverige är i ett märkligt förändringsskede och man vet inte riktigt hur det kommer att bli med allt.
Ha det bra! Kram!

Anne-Marie said...

Maria: Jag har inte hunnit/haft alls lika mycket tillgång till internet här i Sverige så har inte skrivit hos mina favoritbloggare så du och jag är i gott sällskap. :)
Eftersom många fikar i Sverige kanske det kan vara en orsak till ev. viktuppgång här. I USA äter många inte särskilt bra så de får problem med vikten pga detta.
Jag märker att jag går mycket mer här i Sverige eftersom jag åker med kollektivtrafiken och då får man ju gå till olika hållplatser. Allemansrätten uppskattar jag mycket och jag har gått en hel del i skogen.
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Annika, Ja, var man bor spelar in väldigt mycket på alla priser.
Jag blev i alla fall positivt överraskad att maten i Sverige inte var dyrare än Weed/Mt Shasta. Mat är dock fortfarande alldeles för dyrt tycker jag.

Anne-Marie said...

Jane: Intressant att du har en annorlunda upplevelse än vad jag har. Där ser man hur mycket det kan skilja sig mellan olika delar av samma stat. Folk i mina trakter är definitivt överviktiga. Inte alla givetvis men rätt ofta tycker jag.

Anne-Marie said...

Christian: Jag tror också att “light“-produkter inte alls är särskilt bra. Jag äter en fettfri yogurt i USA men där har man faktiskt inte tillsatt extra socker vad jag kan se. Den har inte smaksatts och känns bra tycker jag. Många yogurtar är otroligt söta.
Jag tycker nog att osten i Weed och Mt Shasta inte är särskilt billig. Den kostar rätt mycket men är ju inte alls så god som svensk ost. Det mesta av osten som tillverkas i USA är “processed“ och borde nog inte kallas ost egentligen.

Unknown said...

Är lite nyfiken på vilken yoghurt du äter när du är i USA? Jag brukade äta Chobani men slutade sedan jag kom på vilket fusk det egentligen är. Jag bor i Kansas och här finns billig ost i överflöd. Ofta är den som du säger ganska dålig jämfört med de europeiska ostarna. Turbär att man känner lite européer här som är villiga att ta "beställningar" så att säga :)

Anne-Marie said...

Jag äter Nancy’s non-fat plain yogurt som jag inte vet om den säljs över hela USA eller inte. Den tillverkas i Oregon vad jag känner till så den kanske finns mest på västkusten.
http://www.fooducate.com/app#!page=product&id=3BF6830E-E10B-11DF-A102-FEFD45A4D471
Som tur är säljs både Jarlsberg och en svensk ost i “min“ mataffär i Weed men de är svindyra för relativt små bitar men troligen bättre att äta än den ost som tillverkas i USA.

Anonymous said...

Det är så kallt i sverige att man förbränner mer är min teori

Anne-Marie said...

Anonym: Det var en ny teori! Kanske den stämmer. :)