Rapport från hettan

Jag ser fram emot att komma till jobbet i morgon eftersom det finns luftkonditionering där. :)
Det har varit tre mycket varma och heta dagar som gjort att min bostad värmts upp ordentligt. Och utan luftkonditionering har den bara svalnat litet under nätterna.
Utomhustemperaturerna har legat på mellan +32-35 de senaste dagarna och nätterna har varit mycket varmare än vad de brukar. Dessutom kom det in moln igår som lade sig som en "filt" över Weed och Mt Shasta. I kväll verkar det vara klart vilket förhoppningsvis gör att det blir litet svalare.

Det skrivs och talas om denna värme som tydligen slagit rekord redan på många platser. Och den kommer nog att slå många fler rekord innan den är över. När det blir är fortfarande oklart och nu till veckan skall det återigen bli samma höga temperaturer som vi haft.

Jag har nu flyttat min dator och litet andra saker till nedervåningen och har även sovit där på min uppblåsbara madrass de senaste nätterna. Inte lika bekvämt som att sova i min vanliga säng men när jag sover på nedervåningen vågar jag ha fönstren öppna vilket jag inte gör om jag sover i mitt sovrum på övre plan. Jag är väldigt lättväckt och skulle höra med en gång om någon försökte ta sig in. Eftersom jag bor vid slutet av gatan som går till skolan är det inte särskilt många bilar och människor under natten.

Man får verkligen anpassa sin dag efter värmen och jag har hållit mig mest inomhus eftersom det varit plågsamt varmt att vara utomhus.
Det går knappt att laga mat eftersom spisen värmer upp mycket så det har blivit väldigt enkla måltider.
Att städa och dammsuga är inte ens att tänka på just nu. Det får se ut. :)
Och jag lägger mig sent eftersom det inte går att sova annars. Klockan är tolv nu på natten och jag bör nog lägga mig eftersom jag skall jobba i morgon.

I kväll hade molnen i stort sett skingrats och bara några få fanns kvar. De lyste rosa i solnedgången.

Mt Shasta har inte mycket snö kvar nu. Jag undrar om de glaciärer som finns däruppe kommer att smälta denna sommar? Som vanligt hänger alla telefontrådar i vägen. ;)

Svenskt lösgodis och ekologisk choklad

Hettan har tagit sitt grepp om Weed. Det är ca 35 grader nu på eftermiddagen enligt min termometer.

Trots att jag är ledig på fredagarna - skolan har ju stängt på fredagarna under juni och juli - klev jag upp runt halv sju och åkte in till Mt Shasta för att handla mat. Jag var på plats strax efter 8 och tillbaka i Weed runt halv tio. Redan då var det varmt. Och fuktigt. Att det är så fuktigt är ovanligt hos oss. Man får planera sin dag när det är så här varmt.

Jag ser folk utomhus i solen och undrar varför de inte håller sig inomhus. Numera håller jag mig faktiskt mest inomhus under stora delar av somrarna eftersom det blivit allt varmare allt eftersom åren gått. Vi får se om jag får sova på nederplan i natt på min uppblåsbara madrass. Övre plan är mycket varmare och det var varmt redan igår kväll.

Nu över till något helt annat. I ett par Facebookgrupper, som jag är med i (som vänder sig till svenskar som bor i USA eller funderar på att flytta hit) har det skrivits entusiastiska inlägg på senaste tiden om att IKEA i olika delar av världen, bland annat USA, introducerat svenskt lösgodis. Folk har varit rent lyriska och nästan vallfärdat till dessa IKEA-varuhus. :)

Svenskar lär ju vara "världsmästare" på att äta lösgodis så entusiasmen kanske är befogad. Runt 18 kg lösgodis proppar man i sig varje år!
Jag åt aldrig lösgodis när jag bodde i Sverige så förstår inte riktigt varför man är sådana "godisgrisar" i Sverige. :) Nu vill jag höra från er som läser - vad är det som är så fantastiskt med svenskt lösgodis?

Eftersom jag var nyfiken att se vad lösgodiset innehåller gick jag in på Karamellkungens hemsida. Ni som äter, har ni kollat vad det innehåller? Socker och glukossirap var de ämnen som toppade i stort sett alla varor. Glukossirap (high fructose corn syrup) är det ämne som mest troligt har gjort stora delar av USAs befolkning överviktiga och det finns i nästan all mat. Och alltså även i svenskt lösgodis.
Jag gick för några år sedan igenom all mat jag brukade äta och valde bort den som hade glukossirap. Har numera bara mat som inte innehåller detta ämne. Och jag kan rapportera att jag mår mycket bättre nu. :)
Ser också att lösgodiset innehåller ett antal E-ämnen som: surhetsreglerande medel, ytbehandlingsmedel, förtjockningsmedel och färgämnen. Inte svårt att avstå från alls.

Att äta litet sött ibland är något jag också gör men då blir det mörk, ekologisk choklad. Det här är nog min favorit. Den innehåller inte många ämnen men smakar mycket gott.

Ännu bättre lär det vara att äta rå kakao som innehåller många nyttiga ämnen och inget socker. Ekologisk choklad innehåller socker för det mesta. Har inte provat rå kakao ännu men det kanske blir.
Tar nog en chokladbit i kväll tillsammans med dessa ekologiska jordgubbar som jag köpte idag. :)

Nu kommer den farliga hettan

Vi har sett på väderprognoserna under några dagar prognoser som visar på en "brutal heat wave" som kommer att ta egentligen hela västra USA i ett järngrepp. Och den här hettan kommer troligen att slå rekord på löpande band.
Det otäcka med den här värmeböljan är att den inte tycks ha ett slut som meteorologerna kan se. Ingen vet hur länge den kommer att hålla på. http://www.weather.com/forecast/regional/news/record-west-heat-wave-northwest-great-basin-latejun2015

Visst kan det bli riktigt varmt i västra USA under somrarna men inte riktigt så tidigt. Det känns nästan som om vi håller på att bli invaderade av en krigsmakt med tanke på hur värmeböljan framställs.
Det kommer att bli tufft och det kommer att bli hett. Som jag skrivit om tidigare har väldigt få i mina trakter luftkonditionering hemma eftersom det ofta blir svalt och kyligt om nätterna på grund av den höga höjden. Den här hettan som nu kommer att lägra sig över oss är så varm att nätterna troligen inte kommer att svalna så att man kan kyla ner bostaden.
Det har utfärdats en speciell "varning" för hettan där vi ombeds att vara mycket upmärksamma om vi vistas utomhus.

I Sverige tycks väldigt få bry sig om eventuella värmeböljor (kanske för att de är så sällsynta?) och man är ute i solen trots allt. Här i Kalifornien lär man sig att man måste anpassa sitt dagliga liv till hettan. Det går inte att leva som man gör när det är svalare.

Jag ser att en hel del är ute och går eller springer på morgonen eller på kvällen. Att springa under dagen i gassande sol är inte att rekommendera.

Att ge sig ut och åka bil när det är +40 gör inte jag utan försöker åka tidigare eller senare på dagen. Jag har ingen luftkonditionering i min bil så skulle troligen bli överhettad. Både bilen och jag! :)

När jag bodde i Sverige hade vi ofta fönster öppna under dagen men det går inte att ha här. Jag ser en del som har sina fönster öppna och undrar varför de inte tänker längre än näsan räcker. Man har öppet på kvällen och natten så att bostaden kan kylas ner och sedan stänger man fönstren på morgonen. Det fick jag lära mig första sommaren jag bodde här och det fungerar väldigt bra.

Självklart har jag en solhatt om jag är ute eftersom solen är mycket stark. Och solglasögon är också en självklarhet.

Jag får se om jag flyttar in på jobbet ;) för att överhuvud taget kunna sova under denna stora värmebölja som kommer att komma.

Jag hoppas att The Weather Channel har fel. Det här ser inte roligt ut. Bilden lånad från The Weather Channel. Klicka på den så syns temperaturerna bättre.

En bra sammanfattning troligen av hettan som kommer. ;)

Bilden lånad från nätet.

Midsommar och sommarsolstånd

Midsommar, kanske den helg som ligger svenskarna allra närmast om hjärtat, har firats den gångna helgen.
Jag har sett bilder på inlagd sill, lax och jordgubbstårtor hos Facebook. Och många svenskar här i USA har undrat var man kan fira midsommar tillsammans med andra svenskar.
Tydligen har både New York och San Francisco en hel del firande just kring midsommar.
I Weed och Mt Shasta däremot är det nog inte så många som vet vad midsommar är.

Det var länge sedan jag firade midsommar. Mamma, pappa och jag brukade ta bussen till Danderyd och sedan gå en bra bit till Kvarnparksbadet där det var resning av midsommarstången och dans och sång.
En midsommar hade jag haft mässling bara ett par veckor tidigare och fick inte anstränga mig enligt doktorns order så då blev det att titta på de andra som dansade.

Sommarsolståndet - eller First Day of Summer som det heter i USA - infaller idag den 21 juni. Jag har alltid tyckt att det är en sådan underlig beteckning på denna dag eftersom sommaren ofta varit i full gång ett bra tag åtminstone här i norra Kalifornien.
Jag minns att jag alltid blev litet vemodig när jag bodde i Sverige eftersom dygnet successivt blev kortare igen efter sommarsolståndet. Mörkret är ju inte lika påtagligt och kompakt på många platser i USA.

Inte nog med att det var sommarstolståndet idag, dessutom inföll Father's Day just idag i USA. I Sverige dröjer det ju ända till november innan alla pappor firas. Eftersom jag föddes på fars dag var det alltid en litet speciell dag för både mig och min pappa. :)

Jag tycker att The Real Group fångat den svenska sommaren fint i "Den blomstertid nu kommer" och nog är just den svenska sommaren med sin grönska och alla blommor bland det allra finaste.



Några blommor i Mt Shasta för några dagar sedan.

Lära sig simma

Hettan består här i nordligaste Kalifornien men det ser även mycket varmt ut i hela Kalifornien. I "the Southwest" (stora delar av Arizona och delar av sydligaste Kalifornien) har det till och med utfärdats en "excessive heat warning" som sträcker sig till början av nästa vecka. Där kan det komma att bli 115 grader Fahrenheit vilket motsvarar ungefär 45 grader Celsius. Även vi skall få det varmare under nästa vecka.

Vi har inte många platser där det enkelt går att bada och simma där jag bor. I Sverige hittar man väl en sjö eller tjärn i stort sett överallt men så är det inte här. Vi har få sjöar och de som finns har inte mycket vatten kvar på grund av torkan. Simbassänger finns det några få men de är inte tillgängliga för allmänheten som jag var van vid från Sverige. Det finns faktiskt en simbassäng bara ett stenkast från där jag bor - Weed Community Pool - men där är det mest barn som får tillgång för att lära sig simma och tydligen kan man hyra den för det "facila priset" av $150 för 2 timmar under helgerna under sommaren. Wow, så dyrt! http://weedrec.org/?page_id=56

Weeds simbassäng som ligger i Bel Air Park ett stenkast från min bostad.

Jag har egentligen varit en badkruka hela mitt liv men självklart lärde jag mig simma som liten. Vi brukade ta cyklarna (eftersom vi inte hade någon bil) till Rösjön. Det var en fin cykeltur genom skogen och sjön ligger väldigt vackert tycker jag. Där lärde jag mig simma på egen hand (jag gick aldrig i någon simskola) med litet hjälp till att börja med av korkdynor runt magen (minns ni dem?) som gav flythjälp. Finns korkdynor ens nuförtiden? Litet senare cyklade mamma, min kompis C och jag till Kvarnparksbadet i Danderyd. Det var en ordentlig cykeltur från Enebyberg så vi brukade vara där stor del av dagen innan vi cyklade hem igen. Vi måste ha varit i bra form på den tiden. :)

Hela mitt liv har jag haft en stor respekt för vatten och alltid varit litet rädd för att ge mig ut utan att bottna. Jag har faktiskt aldrig hoppat från en brygga eller dykt ner under vatten. När Michael och jag bodde på Hawaii gjorde jag dock något som jag fortfarande känner mig litet stolt över - jag gav mig ut i havet och simmade för att kunna se delfiner. Jag åkte själv till västra delen av the Big Island och fick snorkellektioner av en man som arbetar som guide för de som vill simma med delfiner. Han blev nog litet paff när han såg hur rädd jag var, men jag gav inte upp utan provade att ha ansiktet i vattnet och efter ett antal timmar ansåg Douglas (som mannen hette) att jag var redo, så redo som jag nu kunde bli på så kort tid.

Vi åkte ut med en grupp i en mindre båt och tillsammans med Douglas och en slags flythjälp - det här var ju Stilla Havet med ett otroligt djup - simmade jag med snorkel och fick se delfiner på nära håll. Det var en seger för mig att göra detta. Det är bra att utmana sina rädslor ibland och jag kan fortfarande känna att jag växte en hel del efter den upplevelsen. :)

Weeds simbassäng har en vägg med målade delfiner som fick mig att minnas mitt möte med dessa fantastiska djur på Hawaii.

Är ni badkrukor precis som jag?
Har ni några roliga simminnen?

Några kloka ord om att utmana sina rädslor som jag helt och fullt skriver under på.

Bilden lånad från nätet.

18 år i USA

Ibland hisnar det när jag inser att jag faktiskt snart bott 1/3 av mitt liv i USA. I april i år var det 18 år sedan som jag först kom till Mt Shasta för att besöka staden, se berget och träffa Michael. När jag kom visste jag väldigt litet om hur svårt det var att flytta till och bosätta sig i USA men allteftersom tiden gick lärde jag mig mer och mer. Jag visste inte att skillnaden mellan USA och Sverige faktiskt är så stor som den är och jag visste heller inte att man hamnar i ett "ingemansland" litet grand när man lämnar sitt hemland och flyttar till ett annat.

Jag känner mig inte längre som en svensk på det sättet som jag gjorde när jag bodde i Sverige. Kopplingen till Sverige har suddats ut mer och mer under årens lopp, framför allt då jag numera inte har någon riktigt nära släkt i Sverige. Men min svenska i både tal och skrift är helt intakt och som jag skrivit om flera gånger på bloggen månar jag om min svenska, kanske mer än de som bor i Sverige.

Engelskan är mitt vardagsspråk. Det jag pratar, tänker på och hör omkring mig under större delen av min vakna tid. Men jag känner mig absolut inte som en amerikan. Jag känner att jag till viss del befinner mig i en egen värld som är en blandning av det svenska och amerikanska. Kanske det delvis beror på att jag inte haft andra svenskar omkring mig sedan jag kom till USA och bara umgåtts med amerikaner. Fortfarande har jag faktiskt flest vänner i Sverige som jag också månat om att behålla som vänner.

Jag är med i en Facebookgrupp som är till för svenskar som bor i USA och jag har sett flera som skrivit entusiastiska inlägg och kommentarer om svenskt lösgodis som tydligen kommit till IKEA här i USA. Jag känner mig litet oförstående skall villigt erkännas över denna entusiasm men i början av mitt USA-liv var det mycket jag saknade ifråga om svensk mat. Numera känner jag absolut ingen saknad. Det enda jag kan sakna ibland är Kalles Kaviar och det kan jag få hjälp att få skickat till mig genom en snäll vän här på västkusten.

Min referensram för Sverige är 18 år gammal även om jag gör mitt bästa för att hänga med i utvecklingen. Men bor man inte i landet går det inte att ha en känsla för hur det faktiskt är. En hel del av det som pågår i Sverige gör mig undrande och jag förstår egentligen inte hur man tänker och resonerar.

Det USA jag kom till finns inte längre. För 18 år sedan var USA ett land med mycket framtidsanda, positivism och en tro på något bra. Allteftersom åren gått har allt fler människor fått uppleva hur det är att inte ha ett arbete och kanske till och med bli hemlösa. Svenska Dagbladet hade alldeles nyligen denna mycket bra artikel: http://www.svd.se/den-amerikanska-mardrommen. Jag kan bara instämma i det de skriver - det finns en stor del av USAs befolkning som lever i fattigdom och bara en minoritet är mycket rika. USAs medelklass som egentligen byggde USA har försvunnit mer eller mindre. Och jag undrar om inte utvecklingen i Sverige är på väg åt samma håll fast kanske på ett litet annat sätt.

Alla länder har sina för- och nackdelar, så även Sverige och USA. Jag kan nog se med rätt neutrala ögon på båda länderna trots att jag bor i USA. Eftersom jag står inför ett vägskäl i mitt liv kommer jag snart att "ryckas upp med rötterna" igen. När jag har mer fasta planer får jag berätta.

Jag har inga digitala bilder från mina tidigare år här i USA så lägger ut ett par bilder som representerar Mt Shasta-området som har varit min "bas" under nästan hela mitt liv här. Detta område är fattigt och har ett litet utbud av affärer men vad vi har är storslagna vyer med det magiska berget Mt Shasta. Dessa bilder är från lavendelodlingarna i Shasta Valley i juli 2011 när min vän C och jag var där. Ser ni så mycket mera snö det är på berget eftersom torkan inte hade satt igång 2011..

Äggbrist i USA

Igår morse pratade man på de lokala nyheterna från en av Medfords TV-stationer om den äggbrist som nu officiellt råder i USA. Nej, hönorna har inte gått ut i strejk utan det är en mycket otäck sjukdom som tyvärr lett till att många hönor, kalkoner och andra fåglar fått avlivas eller dött. Sjukdomen heter "avian/bird flu".
http://money.cnn.com/2015/06/10/investing/egg-prices-shortage-bird-flu/

I Texas har vissa affärer numera till och med skyltar som säger "The purchase of eggs is limited to 3 cartons of eggs per customer."
Och i TV-inslaget sade man också att priset på ägg, och mat som innehåller ägg, kommer att skjuta i höjden ordentligt. Vissa restauranger har till och med börjat ändra i sina frukostmenyer eftersom många frukosträtter här i USA består av ägg.

Sedan denna sjukdom bröt ut har 35 miljoner - av USAs totalt 300 miljoner - äggläggande fåglar avlivats eller dött. Inte konstigt att äggbristen nu är påtaglig.

Man har sagt att denna sjukdom ännu så länge inte är smittsam för oss människor. Jag hittade en hemsida där det fanns en lista över var sjukdomen härjar och som tur är verkar de ägg och det kalkonkött jag köper som pålägg inte komma från dessa områden. Även om sjukdomen inte är smittsam känns det bättre att köpa mat från friska djur.

Kanske ägg blir lyxmat snart och får avnjutas bara litet då och då.

De här äggen brukar jag köpa i hälsokostaffären i Mt Shasta. De kostar redan $3.69 för 6 stycken.

Eftersom skolan inte tycks bry sig om vattenrestriktionerna här i Kalifornien utan fortsätter att vattna sina gräsmattor dag och natt, växer en del planterade blommor riktigt fint. De här söta nejlikorna finns utanför min byggnad.

Att diska för hand

Idag när jag kom hem för en från jobbet på eftermiddagen visade min termometer +35 grader! Pust, det är alldeles för varmt. Framför allt när man inte har någon luftkonditionering hemma.
På jobbet har vi det väldigt svalt eftersom vi har utrustning, i det rum där jag jobbar, som kräver luftkonditionering. Där måste jag ha en litet tjockare tröja medan hemma är det shorts som gäller.
Väderkartan visar rekordvarmt i norra Kalifornien och södra Oregon. Många platser slog värmerekord idag. Och det skall bara bli litet svalare de närmaste dagarna.

Från hetta till disk. ;) I mitt föräldrahem fanns ingen diskmaskin utan vi diskade alltid för hand. I min lägenhet i Kärrdal var det likadant. Här i USA har det varierat litet grand med tillgång till diskmaskin men fortfarande har jag alltid diskat min disk för hand. I bostaden jag nu hyr finns en diskmaskin men den har aldrig använts.

Ibland blir jag trött på att diska men samtidigt så tycker jag det är enklare, mindre energislösande och vattenbesparande (låter aldrig vattnet rinna mer än när jag sköljer) att diska i diskhon. Och jag tycker att det känns som om disken faktiskt blir renare. Är man dessutom bara en person tar det inte särskilt lång tid att diska. Numera diskar jag alltid efter varje måltid eftersom jag fick problem med myror ett år under sommaren och absolut inte vill ha någon smutsig disk som står framme. Det blev en vana så jag diskar lika ofta även på vintern.

För många år sedan hittade jag ett diskmedel som jag har använt sedan dess. Det är ett mycket bra, skonsamt och effektivt diskmedel. Men som många andra företag har Ecover gjort om sina "recept" och de nya varianterna av handdiskmedlen verkar inte alls lika bra. Så nu får jag försöka hitta ett nytt.

Finns det fler än jag som diskar för hand eller använder de flesta diskmaskin?

Det här är öppningen till min "garbage disposal". En uppfinning som jag tycker känns helt onödig men som finns i väldigt många amerikanska bostäder. Den drivs av en elektrisk motor som "mal sönder" maten till små, små delar som sedan kan spolas ner. Jag använder mig inte av den (därav det vita "plastskyddet") och den känns ohygienisk. Finns sådana även i Sverige numera? Missfärgningen som syns kring öppningen är avlagringar från vattnet. Troligen ett mineralrikt vatten men mycket missfärgas.

Nu skall jag ta och diska efter middagen. Troligen får jag stanna uppe rätt sent eftersom det fortfarande är riktigt varmt trots att klockan strax är nio på kvällen.

Sveriges dag

6 juni - Sveriges nationaldag. Jag hoppas att ni har sjungit "Du gamla du fria", hissat den svenska flaggan, ätit god svensk mat och firat nationaldagen på alla möjliga, trevliga sätt.

När jag bodde i Sverige var inte nationaldagen en helgdag och man firade inte dagen särskilt mycket vad jag minns. Det var först 2005 som dagen blev en helgdag - vilket jag tycker att en nationaldag bör vara. Mina minnen av 6 juni var "svenska flaggans dag" som var den dag då kungen delade ut den svenska flaggan till olika organisationer. Skansen var den plats där flaggutdelningen skedde och TV brukade sända ett program på kvällen där vi bjöds på musik och tal. Självklart skänkte hela eller delar av kungafamiljen extra glans åt denna tillställning.

Enligt Wikipedia firar vi den 6 juni eftersom: "Nationaldagen firas dels till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung 1523 – Sverige blev ett enat land och bröt Kalmarunionen – och 1809 års regeringsform (som gällde fram till 1974 års regeringsform). Händelserna har samma datum: 6 juni."

Eftersom jag inte bodde i Sverige när nationaldagen blev en helgdag och man mer började fira denna dag har jag inga starka band just till 6 juni. Det jag har märkt är att de helgdagar som man vuxit upp med är de som ger vissa känslor och traditioner.

Min lilla svenska flagga brukar alltid stå framme men den får en litet extra betydelse idag. Sedan kan man ju diskutera om den dag då nationaldagen borde firas är den 6 juni eller om det egentligen borde vara midsommarafton som har en helt annan förankring inom den svenska folksjälen. Men det är en helt annan diskussion. :)

"Du gamla du fria" är en vacker sång men det finns även en del andra sånger som har ett starkt fäste inom oss svenskar. Ulf Lundells sång "Öppna landskap" är en men även "Brusa högre lilla å" av Björn J:son Lindh. Jag tycker "Brusa högre lilla å" ger en bra känsla av den svenska naturen som också kan firas en dag som denna. Den spelar jag idag.

Minnen av dofter

Efter jobbet idag tog jag en promenad i kvarteren där jag bor. Weed är "itudelat" av motorvägen I-5. På ena sidan av vägen finns skolan och området där jag nu bor. På andra sidan vägen finns Weeds "centrum" och det hus som jag tidigare hyrde. Det blir att jag promenerar i antingen den ena eller andra delen eftersom avstånden är litet för stora att hinna med båda under samma promenad.

Det var gråmulet på eftermiddagen och jag var rätt ensam ute på vägarna men det var ett perfekt promenadväder.

Helt plötsligt dök en stor buske upp med vita blommor och nog doftade de jasmin. Omedelbart kom minnen av trädgården i Enebyberg där vi hade en stor jasminbuske med blommor som doftade himmelskt gott. Vi fick ett skott av mina morföräldrar och det växte till en mycket stor buske allteftersom åren gick. Mamma var alltid så stolt över den busken. :)

Visst är det intressant att dofter kan väcka både minnen och känslor till liv. Ofta tycks vi minnas vår barndom om man får tro de som forskar kring dofter, minnen och känslor.

Första gången jag reste till Sverige efter det att jag varit här i Mt Shasta-området under kanske ett helt år doftade allt jag hade med mig (kläder, resväskan osv) mycket gott. Det är alla barrträd vi har här som har denna goda doft. Inget man märker när man bor här men så fort man kommer till andra områden som inte har lika många barrträd kommer doften fram. :)

Jag stötte också på en intressant blomma under min promenad som jag inte alls visste vad den hette men efter en snabb "googling" vet jag nu att den bland annat kallas "Red Hot Poker" och "Torch Lily". Onekligen en annorlunda blomma, men vacker.

Det blir nog litet si och så med promenader framöver eftersom vi skall få +30-35. Och det är som varmast när jag slutar jobbet.

Juninätter

Tänk att det redan är juni. När jag vände blad i mina almanackor idag kändes det nästan litet overkligt att snart halva 2015 gått.
De senaste tre månaderna har jag levt i någon slags "twilight zone" när en stor del av min vakna tillvaro kretsat kring det som har haft med skatteverket att göra och jag har inte riktigt varit fullt närvarande känns det som.

Just nu är det den ljusaste tiden på året och jag minns att jag ville hålla kvar i den tiden när jag bodde i Sverige. Den gick så fort och sedan vände det igen och blev mörkare.
Efter 18 år på sydligare breddgrader har jag nästan glömt de ljusa nätterna i juni i Sverige och att det egentligen bara skymmer några timmar innan det blir ljust igen.

Här i nordligaste Kalifornien har vi becksvarta nätter även i juni - precis som det är i Medelhavsområdet. I början av mitt USA-liv tyckte jag det var konstigt och det kändes mörkt. Nu tänker jag inte så mycket på det längre och minns att jag reagerade över hur ljust det var när jag besökte min mamma i maj för några år sedan. Det var nästan litet svårt att sova trots persienner.

Efter en dag med mest moln och regn under en timme i kväll verkar det ha klarnat och månen lyser starkt och klart. Det lär vara fullmåne i morgon. Som tur är tycks min sömn inte påverkas av månen och dess olika faser. Hur sover du när det är fullmåne?

Det kändes uppfriskande med litet regn i kväll efter några dagar med mycket varmt väder. Jag läste i Dagens Nyheter att det var den blötaste maj på 200 år i Stockholmsområdet. Kanske Sverige kan exportera vatten till oss här i Kalifornien. ;)

Eftersom våren var rekordtidig här i nordligaste Kalifornien ser man inte alls lika många blommor som man brukar så här års. Rosorna har dock börjat slå ut och lyser upp här och var.