Färgerna betyder faktiskt något

... och det hade jag nog på känn men inte hade jag satt mig ner och läst på vad brandposternas färger egentligen betyder.
Amerikanska brandposter ser man överallt men till slut ser man dem liksom inte längre eftersom de bara finns där utmed vägarna. Såvida man inte måste parkera i närheten och det går inte att göra hur som helst. Här i Kalifornien måste man parkera 15 feet från en brandpost. Det är ungefär 4,5 meter. Här i Weed har vi så gott om parkeringsmöjligheter att man nog väldigt sällan måste tänka på avståndet till en brandpost.

Eftersom jag inte bekämpar bränder är detta troligen helt onödig kunskap men då jag tycks ha vissa likheter med "Curious George" (Nicke Nyfiken) ;) tog jag reda på vad färgerna betyder.

Bilden lånad från nätet.

Färgerna signalerar helt enkelt hur bra vattenflöde en brandpost har. Olika delar av brandposten betyder olika saker. Nu verkar det emellertid inte som om alla städer följer de rekommendationer som The National Fire Protection Association har. Så helt glasklart är det inte.

Men det jag i alla fall har förstått är att denna som står mittemot huset där jag nu bor är bra att ha om det skulle bli en brand eftersom den gröna toppen visar att det är ett bra vattenflöde. Inte alls dumt att veta med tanke på torkan. :)

Litet längre bort står en helt gul och den är okej men inte lika bra.

De som har röda toppar verkar vara i majoritet här i Weed men de har inte alls lika bra vattenflöde.

Den gula respektiva röda "kroppen" tycks inte följa standarden i Weed eftersom rött egentligen skall innebära privat vatten och gult kommunalt vatten. Här tycks det vara tvärtom. Det man skall gå efter är toppen på brandposten.

Hettan kommer nu att ta Weed i ett stadigt grepp och så här ser prognosen ut för idag och de närmaste dagarna. Någon som vill byta med mig? Jag byter gärna med någon som tröttnat på vädret i Sverige. :)

Bilden lånad från The Weather Channel.

Shasta och Shastina

Det magiska berget brukar ibland "klä sig" i olika molnformationer.
Under sommaren får vi aldrig se de häftiga linsformade molnen men häromdagen såg det ut som om berget prytt sig med bomullstussar eller vispad grädde. ;)

Oftast ser det ut som om det bara finns två toppar men Mt Shasta har faktiskt fyra toppar sammanlagt. Bredvid den största toppen - Hotlum - finns en litet mindre som heter Shastina och det är den som ser ut som den andra toppen. De andra två som fullbordar samlingen är Misery Hill - den har fått många att tro att de nått toppen, men icke, och Sargent's Ridge - som bestegs av skogsvaktaren John Sargent på 40-talet.

Mt Shasta ser väldigt stillsamt ut just nu men på slutet av 1700-talet lär berget ha haft ett större vulkanutbrott. Om historien upprepar sig lär det dröja ytterligare några hundra år innan nästa utbrott kommer.

Den senaste veckan har det planterats blommor, klippts gräs och röjts på skolans campus. Eftersom skolans stora gräsmattor konstbevattnas hela sommaren är det som en grön oas.
När Michael och jag bodde utanför Mt Shasta fick jag min "gräsamttefix" när jag kom till skolan för att gå på mina olika kurser. Där vi bodde var det riktigt kargt och det hus vi hyrde hade inte någon gräsmatta överhuvud taget.

Medelhavsklimat bland bergen

Vädret verkar inte vara något vidare i Sverige just nu. Läser rubriker som "Väderhat mot meteorologerna". Men inte är det deras fel att det är litet kyligt och regnar? Nu får ni väl ge er. ;) Skämt åsido - jag minns också somrar när jag bodde i Sverige och jag höll på att bli tokig på regn och kyla. En sommar minns jag väldigt väl. Det var sol och bra väder hela arbetsveckan och sedan blev det regn och rusk under helgen. Detta upprepade sig med en nästan övernaturlig punktlighet under 4-5 veckor. Det var tröttsamt.

Vi har inga problem med regn och rusk här i norra Kalifornien under sommaren. Inte ens "vanliga" somrar när det inte är en historisk torka. Weed ligger faktiskt på ungefär samma breddgrad som Rom i Italien. Stockholm å andra sidan ligger på ungefär samma breddgrad som södra Alaska. Inte konstigt att det är mörkt och kallt i Stockholm under vintern. Och regnar och är kyligt under sommaren.

Fördelen med att bo på samma breddgrad som Rom är att det aldrig blir så mörkt som det gör i Stockholm under vintern. Samtidigt har vi inte de där magiska, ljusa sommarnätterna som ni i Norden har.

Vän av ordningen kan ju fråga sig varför vi i Mt Shasta-området kan få sådana enorma mängder med snö om vi nu ligger så långt söderut. Det beror enbart på att vi ligger runt 1000 meter över havet.

När jag var elev här på skolan gick jag många olika slags kurser. Bland annat en kurs som heter "Physical Geography". Bland annat fick vi läsa om att stora delar av Kalifornien har så kallat Medelhavsklimat, vilket innebär torra och varma/heta somrar med i stort sett ingen nederbörd alls och regnrika vintrar. Den senaste vintern fick vi inte mycket regn och knappt någon snö alls men alla andra vintrar jag bott här har vi och andra delar av Kalifornien haft både regn och snö.

Här finns Medelhavsklimatet på Jorden.

Bilden lånad från Wikipedia.

Medelhavsklimat är trevligt men då måste det även regna på vintern. Inte bara vara torrt året runt. Jag kan faktiskt känna att jag påverkas av torkan. Det känns onaturligt, nästan som om något är fel. Och som svensk är jag van vid att det är både moln och regn. Igår var det faktiskt moln här och det regnade litet, litet grand den gångna natten. Och det har varit svalare. Verkligen skönt. :) Nästa vecka däremot slår dock Medelhavsklimatet till med råge - det lär bli uppemot +35-40. Och häromdagen fanns den här artikeln - ingen ljusning ännu verkar det som: http://news.yahoo.com/californias-catastrophic-drought-just-got-worse-lot-worse-181115468.html

Vackra moln för några veckor sedan. Inga regnmoln utan bara vanliga moln.

Egen kasse

Tar du med dig din egen kasse till mataffären? Det gör jag.
Ibland känner jag mig rätt ensam om att göra det eftersom väldigt många där jag bor inte har sin egen matkasse.

Ungdomarna som packar maten - i USA packar man oftast inte maten själv utan det finns speciella "packare" som gör det - lägger oftast maten i nya kassar. Resursslöseri tycker jag.

Det kostar inget extra i mataffären Ray's att få nya kassar varje gång så motiveringen att ha sin egen kanske inte är så stor. I hälsokostaffären Berryvale däremot får man betala.
Däremot får man ett avdrag på priset - hela 5 cent ;) - hos Ray's om man har sin egen kasse. Det är pengar det också.

Mina kassar som jag tar med mig har några år på nacken och de har fått många kommentarer av de som står i kassan. Jag har dubbla papperskassar vilket fungerar väldigt bra för mig. Tydligen är de exotiska eftersom det syns att de är litet äldre.
I hälsokostaffären Berryvale har mina papperskassar fått så många kommentarer att de borde vara berömda vid det här laget. ;) Folk tycker de är praktiska och bra eftersom de är litet högre.

Mina kommenterade kassar. :)

Hos Ray's tycks kassarna ha antikvärde eftersom texten visar att de är äldre.

Visst har mina kassar bytts ut men dubblerar man dem håller de mycket länge. Att lägga maten i bara en kasse och tro att handtagen skall hålla, nej det fungerar inte.

Jag har också en favoritkasse i plast som är från Coop i Sverige. Den har den där tjocka, gedigna plasten som våra matkassar i Sverige har. Inte den där löjligt tunna och flimsiga plasten som våra plastkassar i USA har.

Tänk att kassar kan vara "isbrytare" till att börja prata med andra. :)

Ett äpple om dagen

... håller doktorn borta. Ett talesätt som kanske inte riktigt stämmer längre. Inte här i USA i alla fall.

Jag har alltid ätit och tyckt om äpplen. När jag växte upp hade vi tre äppelträd i trädgården i Enebyberg. Två som hade sommaräpplen och ett som hade så kallade vinteräpplen. Nu minns jag faktiskt inte namnen på dessa träd.
Självklart hade vi ekologiska äpplen - utan besprutningsmedel och annat giftigt. Det var en hel del äpplen som hade mask och andra "skavanker" men vi åt våra goda äpplen - och sparade mycket pengar.
Vinteräpplena lämpade sig mest till att göra äppeljuice och äppelmos och det var gott. Mmmm. :)

Det bästa är givetvis om man kan plocka och äta egna äpplen. Nu har jag ingen egen tomt så jag får hålla tillgodo med äpplen jag kan köpa i mataffärerna. Av någon anledning verkar det som om människor i mina trakter inte tar tillvara på egna äpplen. Jag har aldrig förstått varför och det verkar vara ett enormt resursslöseri. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser all fallfrukt. Jag skrev om detta redan i september 2011: http://bo-i-usa.blogspot.com/2011/09/fallfrukt.html

EU och USAs USDA (Department of Agriculture) tycks ha litet olika uppfattningar om vad som anses okej eller inte när det gäller icke-ekologiska äpplen och kemikalier. EU har bannlyst amerikanska äpplen från att säljas i Europa beroende på en kemikalie som heter diphenylamine (DPA). Den här kemikalien används för att förhindra äpplen att få bruna fläckar. Big deal! Vem bryr sig om litet bruna fläckar? Icke ekologiska äpplen här i USA ser onaturliga ut på något sätt tycker jag. De ser ut som om de skulle kunna hålla i många månader, kanske år. Bevarade lika väl som Egyptens mumier. ;)
http://qz.com/204218/europes-us-apple-ban-is-making-americans-notice-just-how-lax-us-environmental-safety-standards-really-are/#/h/65134,1/

Äpplen hör till en grupp som ofta kallas "the dirty dozen", det vill säga de frukter och grönsaker som är mest besprutade. Det här är en bra lista: http://www.organic.org/articles/showarticle/article-214

Nej, det blir att bara köpa ekologiska äpplen. Tyvärr är ekologiska äpplen just nu svindyra hos oss. Man kan kanske palla äpplen framöver. ;)

Vem vet, kanske den här sagan var långt före sin tid! :)

Bilden lånad från nätet.

Gastkramande filmer

Eftersom det var ett dåligt utbud på TVn denna helgen hyrde jag några filmer i mataffären här i Weed. Man kan hyra litet äldre filmer för $1 per styck (det ni, det är billigt) och oavsett hur många man hyr kan man ha filmerna under 3 dagar.

Jag hittade tre filmer som var riktigt gastkramande och intressanta:

• The Impossible
• The Caller
• 11:14

The Impossible är en dramafilm som baseras på den stora jordbävningen och tsunamin i Thailand 2004. Naomi Watts var en av huvudrollsinnehavarna och hon gjorde en riktigt stark insats.
Denna ödeläggande tsunami tror jag finns fastetsad i minnet hos de flesta svenskar. Jag minns när jag hörde om det som hänt. Michael och jag bodde på Hawaii och vi hörde det på radion allra först.
Det kändes overkligt när man såg bilderna på TV och fick höra talas om hur många som omkommit. Många svenskar var ju tyvärr bland de omkomna.
Den här filmen visar en familjs kamp för att klara sig genom tsunamin och sedan hur de återfinner varandra. Kan rekommenderas.

The Caller är en thriller som är mycket mer gastkramande än vad den kanske kan tyckas i förbifarten. Den har en lågmäld historia som tar tag i tittaren. En ung kvinna (Mary) flyttar in i en lägenhet efter en uppslitande skilsmässa. En antik telefon står där och helt plötsligt börjar en kvinna som heter Rose ringa till Mary. Frågan är hela tiden - är Mary i någon slags psykos och bara tror sig uppleva det hela eller är det faktiskt en besökare från en annan tid som ringer.
En film där hjärnan går på högvarv hela tiden. :) Den här filmen gillade jag verkligen.

11:14 sker en trafikolycka - i USA har vi ju inte "military time" som vi har i Sverige utan här har vi a.m. och p.m. och i filmen är klockan 23:14 på kvällen - där en kropp ramlar ner på en bil vid en bro.
Filmen visar hur olika händelser - som tycks vara oberoende av varandra - alla leder fram till olyckan.
Ytterligare en film där man får tänka till litet och sådant är alltid bra.
Den här filmen har några år på nacken (2003) eftersom till och med Patrick Swayze har en av rollerna i filmen. Inte min favorit av dessa tre filmer men klart sevärd.

Tog en sväng i skogen kring skolan under helgen och det är torrt som bara den. Nästan inga blommor - dock såg jag dessa små söta blå blommor. Ser ut som någon slags blåklocka.

Och berget tar alltid tag i mig även om det ser väldigt bart ut nu. Det är imponerande!

Glad Midsommar!

Att ha lediga fredagar är inte alls dumt faktiskt. :) En extra dag betyder en hel del måste jag säga. Att ta sina semestertimmar varje dag kan vara värt en extra ledig dag.

Midsommar går dock spårlöst förbi här i Weed. Inget firande alls faktiskt för mig. Jag firade inte direkt när jag bodde i Sverige under många år så det är ingen större skillnad. Men när jag läser andra bloggar är det midsommar i Sverige.

För en person som inte vuxit upp med midsommar måste det vara svårt att riktigt förstå denna "ursvenska" tradition. Det är som med 4 juli här i USA som säkert ger de flesta amerikaner många känslor och minnen. Även om jag inte direkt firade midsommar under många år när jag bodde i Sverige har jag självklart många minnen från min barndom.

Mamma, pappa och jag brukade åka till midsommarfirandet i Danderyd. Om jag minns rätt var det vid Kvarnparksbadet som den stora midsommarstången restes. Det var lekar, musik och sång och dans runt midsommarstången. Numera finns det även ett midsommarfirande i Enebyberg vid Enebybergsgården. Det gjorde det inte när jag var liten.

Jag minns framför allt en midsommarafton när jag inte fick vara med bland lekarna eftersom jag hade haft mässling och doktorn hade sagt att jag inte fick anstränga mig under ett par veckor - trots att jag verkade frisk. Snällt satt jag och tittade på. ;)

Och i morgon är det First Day of Summer i USA eller sommarsolståndet. Vi har haft sommar länge redan men nu är det som ljusast. Inte alls så ljust som i Sverige men det är helt okej. Och hos oss kommer det att vara sommar och varmt länge.

Glad midsommar på er!

Den här bilden tog jag för ett par år sedan i juli när prästkragarna stod i full blom. I år är de redan överblommade.

USAs alla stater

Med 50 stater och ett federalt distrikt (Washington DC) är USA helt klart en hel kontinent med oändliga skillnader och variationer.
Varje stat skiljer sig åt och till och med städer och orter inom samma stat skiljer sig åt. När bloggläsare skriver till mig om hur det är med priser och bostäder i USA får jag alltid berätta att det egentligen inte går att svara på. Så stora skillnader är det.

Om någon bad mig att namnge alla 50 stater tror jag att jag fortfarande skulle ha litet svårt med vissa stater. Men jag har lärt mig allteftersom åren gått. :) Jag har bott i 3 stater - Kalifornien, Oregon och Hawaii - och besökt 10. Jag gifte mig i Nevada eftersom de har väldigt enkla regler när det gäller giftermål.

Eftersom jag "lever med frågan" om mitt nästa steg och vart jag skall ta vägen har jag haft kartan över USA framme en del. Och jag har insett att jag inte alls vet särskilt mycket om väldigt många av USAs stater. Alla staterna i mellersta USA känns som ett "blankt blad". Jag kan mer om staterna utmed västkusten (av naturliga skäl) och även de östligaste staterna.

Igår kväll tittade jag på kartan och där fanns en rad stater som jag inte vet mycket om alls - North och South Dakota, Nebraska, Kansas och Oklahoma. Litet ytlig kunskap har jag men det är inte mycket.
Mina tidigare hyresvärdar lär numera bo i North Dakota och den staten har fått en enorm skjuts på grund av att man hittat olja där. Det lär vara ett öppet landskap och stora vidder.
Nebraska figurerade i nyheterna igår på ett mindre trevligt sätt. En liten ort med bara 350 människor hade två tornador (twin twisters) som i stort sett utplånade denna ort. http://www.nbcnews.com/news/weather/nebraska-twisters-5-year-old-victims-grandmother-mourns-loss-n134271
Oklahoma hörde jag talas om 1995 när "The Oklahoma City Bombing" skedde. Många byggnader förstördes och många omkom och det var stora nyheter även i Sverige.

Alla stater i USA har sina statsflaggor, statsblommor, statsdjur, statsfåglar, osv. Enligt Wikipedia har Kalifornien 28 olika statssymboler.

Kanske det är dags att vara med i Chandler's "stupid state game". ;) Joey är mästaren med 56 stater! Enligt Chandler glömmer man alltid åtminstone en stat och Ross skjuter till och med upp sitt Thanksgivingfirande.

Korngräs och krasse

Kan man fortfarande köpa krasse i affärerna i Sverige? Vi gjorde det när jag var liten. Det var många smörgåsar som fick litet extra piff med den "kryddiga" krassen.

Av någon anledning kom jag att tänka på krasse och att det var något jag inte ätit på väldigt länge. Självklart kollade jag i affärerna här. Och självklart fanns det ingen krasse.
Jag ringde till och med till ett par trädgårdshandlare och undrade om de hade krassefrön. Självklart hade de inte det.
Glesbygdsutbud. Eller glest utbud kanske.
Det blir att inhandla frön på nätet.

Krasse går ju att odla väldigt enkelt hemma. Man lär till och med kunna använda hushållspapper som fröna sprids ut på. Sedan får man vara noga med att hålla pappret fuktigt.
Krasse innehåller massor med både vitaminer och mineraler.

Bilden lånad från Wikimedia Commons / Optograph.

Korngräs (barley grass på engelska) är en så kallad "super food" och är "fullpackat" med mineraler, vitaminer och gör att kroppens pH-balans blir mer basisk - vilket den skall vara. Mycket av den mat som vi äter gör att kroppen blir mer syrlig än vad den skall vara och då är det bra att äta något basiskt.

Hälsokostaffären Berryvale i Mt Shasta har örter och kryddor i bulk. Och de hade även korngräs. Det blir billigare att köpa i bulk så mycket man vill ha i stället för att köpa färdigförpackat.
När jag var där i helgen och handlade tittade jag på deras ekologiska korngräs och det var djupt mörkgrönt och doftade riktigt gott. Man kan blanda korngräs i någon dryck eller smoothie. Jag blandar det i min yogurt och det känns riktigt bra och nyttigt.

Här kan man läsa litet mer om korngräs: http://www.clearlife.se/ekologiskt-korngras-pulver-200-gram-p-934-c-144.aspx

Idag hade vi svenska sommartemperaturer och det var riktigt friskt i luften. Nu skall värmen återkomma så det var kortvarigt. Men skönt. :)

Graffitibron i Mt Shasta

Bilder av "bombade" tunnelbanevagnar i Stockholm finns i mitt minne. Vagnar som tagits ur trafik eftersom de var tvungna att saneras på grund av klotter. Överallt i Stockholm med förorter fanns och finns klotter. Det var inga vackra bilder eller fina färger utan mest taggar (tags) för att visa att någon varit där. Den allmänna uppfattningen tycks vara att klotter kanske är någon text och inte alls särskilt artistiskt utfört medan graffiti är ett mer konstnärligt målande med motiv och färger.

Vi är förskonade från klotter där jag bor. Någon enstaka gång kan man se litet klotter någonstans men det är befriande fritt från taggar.

Däremot har vi en graffitibro. Järnvägen går rakt genom Mt Shasta och den går vid ett ställe över en liten bro. Den kallas för Mt Shasta Graffiti Bridge. Där lär människor under många årtionden ha målat bilder och texter. Så även nuförtiden.
Här har Mount Shastans uttryckt förhoppningar, drömmar, segrar, löften, kärlek, förluster och födelsedagar. Polisen tycks tillåta att det målas och skrivs på just denna plats.

Graffitibron förändras hela tiden eftersom människor målar och skriver nya saker och så här såg den ut i dag den 14 juni.

Graffiti kan ibland vara spännande och uttrycktsfullt tycker jag. Klotter däremot är något vi kan vara utan.

I morgon har vi i USA Fars Dag. I Sverige firas ju som bekant denna dag i november. Jag föddes till och med på Fars Dag vilket ju inte var någon dålig Fars Dags-present. ;)
Jag får tänka litet extra på min pappa i morgon. Eftersom jag har två kulturer kan jag ju kosta på mig att tänka på honom litet extra två gånger per år. :) Grattis pappa! Han ser nog det här även från "den andra sidan".

Mycket väldoftande, vita rosor i Mt Shasta.

Sommarblommor

Första arbetsveckan efter semestern är avklarad och det är rätt skönt att den bara bestod av fyra arbetsdagar. :) Att ha litet längre helger under sommaren är inte alls dumt - trots att vi får ta semester för att jobba kortare dagar.

Idag var det litet mer behagliga temperaturer och jag känner svalare luft komma genom fönstret nu på kvällen. Har man ingen luftkonditionering är det bra att det är kyligare på nätterna så att bostaden kan kylas ner.

Tog en promenad efter jobbet och såg en del sommarblommor. Vi har inte alls lika många som vanligt beroende på torkan men de som fanns lyste upp i olika färger.

Har inte visat bilder på berget på länge. Så litet snö det är redan. Den senaste veckans hetta har smält väldigt mycket av det vita. Så här brukar berget se ut i slutet av sommaren. Min första sommar här var det mycket snö ända fram till slutet av juli och Michael fick förklara att man inte kunde åka upp särskilt högt på berget eftersom vägarna helt enkelt var avstängda på grund av snö. Det är uppenbarligen inga problem med det i år.

I morgon är det fredag den 13, fullmåne och solstormar lär vara på väg. Kanske en dag att bara ta det lugnt hemma. :)

Sommar med långa arbetsdagar

Värmerekorden slås på löpande band i hela Kalifornien. Igår var det till exempel +40 i staden Redding (ca 1,5 timme söderut) och i Sacramento (Kaliforniens huvudstad) var det +42! Vi är litet blygsammare där jag bor med runt +30 varje dag nu. Alla väderleksrapporter talar om att det är mellan 5-10 grader varmare än vad det "skall" vara. Och igår kväll pratade man om brandfaran som redan är MYCKET stor i hela Kalifornien och delar av västra USA. Man sade att så här torrt som det är nu brukar det vara 6-8 veckor senare på sommaren.

Sommar har vi alltså för fulla muggar och då har skolan bestämt att vi skall jobba längre dagar.
De senaste två åren har skolan haft stängt på fredagarna vilket vi har även i år. Eftersom man inte bara ger bort dagar och timmar till oss anställda får vi jobba längre dagar såvida vi inte tar semester. Och det är alltså semester vi tar enbart så att vi inte behöver jobba 10- eller 9 timmarsdagar.

En del arbetar dock 9 eller 10 timmar/dag. Det gör inte jag. Nej, någon måtta får det vara. :) Jag tar mina 2 timmar semester per dag och jobbar "bara" 8 timmar.
Och av någon outgrundlig anledning har man också bestämt att kontoren skall vara öppna längre tid nu under sommaren än under övriga tider på året. Jag ser ingen logisk orsak till detta och ingen annan jag pratat med förstår hur ledningen har tänkt. Kanske de inte har tänkt. ;) Kontoren brukar annars vara öppna 8-17 men nu gäller 7.30 till 17.30.

Välkommen till arbetsmarknaden i USA! :) Vi är dock inte alls unika inom min skola med den här typen arbetstider och regler.

Jag har att göra trots att vi har inte några kurser inom min avdelning - mest med arbete för skolans hemsida - och ringer inte telefonen eller om någon annan behöver hjälp passar jag på att lyssna litet på musik genom datorn. Den friheten tar jag mig. :)

En svensk artist som jag alltid tyckt om är Eric Gadd. Den här låten har några år på nacken - den kom ut samma år som jag kom till USA - 1997.



Ett sätt kanske att få in fler timmar på dygnet om man tycker att man inte hinner med både arbete och fritid. :)

Bilden lånad från nätet.

Bränder och bovar

Det har varit en del som hänt i Weed de senaste dagarna.

Siskiyou County har något som kallas "Code Red Alert" vilket är ett system som olika "emergency services" använder sig av om något viktigt och stort är på gång. De måste ha programmerat telefonnummer i sitt system för att kunna ringa folk som bor inom ett visst område. Min telefon ringde en gång i torsdags och två gånger i fredags. Det var ett meddelande som hade spelats in och som "skickades ut" till oss för att varna om en kriminell person som rymt från ett "arbetsprojekt" i Mt Shasta.
I USA arbetar ibland personer som dömts för olika brott i olika projekt - ett är till exempel att städa skräp utmed motorvägen. Då ser man ofta en bil med galler för fönstren och så är det orange overaller som gäller för de kriminella.

Mannen som hade rymt från arbetsprojektet i Mt Shasta hade dömts för något år sedan (någonstans i Kalifornien) för djurmisshandel och han lär till och med ha dödat den hund han misshandlat. Djurmisshandel är fruktansvärt tycker jag och det var en våldsam misshandel om man får tro artikeln. Man fick en beskrivning av honom i telefonmeddelandet och litet senare skickade faktiskt skolan ut ett email och även i ett par av våra lokala tidningars nätupplagor fanns hans bild och en berättelse om vad som hänt. Man ombads att inte ta kontakt med honom under några som helst omständigheter utan ringa polisen.

I fredags kom först ett telefonmeddelande att han setts i Weed-området. Jaha, det var ju mindre trevligt. Och det var inte särskilt långt från där jag bor. Litet senare kom ett meddelande att han arresterats. Jag skall erkänna att jag drog en lättnadens suck när jag fick det meddelandet.

Det är väldigt bra tycker jag att man kan få den här sortens information, framför allt om det är en person som är en farlig brottsling. Det var första gången som jag varit med om detta Code Red Alert-system och det tycks fungera bra.

Jag pratade med R igår morse (han befinner sig i södra Oregon) och han berättade att det var väldigt mycket rök där han var. Jag kollade på nätet och efter en del letande kom jag fram till att det måste vara en stor brand i centrala Oregon där röken till och med kom så långt söderut som Ashland-området. Eftersom det är kruttorrt redan i markerna är det inte konstigt att det redan nu börjar bli stora bränder. Vår brandsäsong brukar annars vara under senare delen av sommaren.

Det var en brand som "exploderat" i storlek under natten och hotade många hus nära staden Bend i centrala Oregon. Det visades bilder på denna "monsterbrand" som sände ut stora, stora rökmoln. Nu på måndagen brinner den i oförminskad styrka och har till och med ökat i storlek. Och röken har kommit så långt som till staten Utah som ligger en bra bit österut. http://www.ktvz.com/news/two-brushfires-break-out-west-of-bend/26382078

Inte nog med den här branden som också gjorde att Weed hade ett rökdis utan på söndagseftermiddagen hörde jag flygplan som cirklade i närheten av skolan och mitt hus och det såg helt plötsligt väldigt rökigt ut utomhus. Jag tog en promenad och såg rök, flygplan och helikoptrar i Weed-området. Tydligen var det en brand i närheten av vårt timmerbruk som hade uppstått i något skogsområde. Cal Fire (som bekämpar bränder i Kalifornien) hade full styrka där och lyckades få branden relativt snabbt under kontroll. Litet läskigt är det när det är nära bostadsområden och när det är så otroligt torrt redan i början av juni.
Det här kan nog bli en sommar som går till historien med många och stora bränder i både Kalifornien och delar av Oregon.

Fint besök i Weed och nationaldag

Sommaren har verkligen gjort sitt intåg i Weed. Det är varmt och solen skiner.
Perfekt väder troligen för Santa Clara Vanguard Drum Corps som haft skolans campus som sin bas den senaste 1,5 veckan. De har varit i Weed de senaste 5 åren just denna tiden på året för att öva inför sommarens resor och tävlingar som de deltar i. Deras ledare sade flera gånger att de verkligen tycker om skolans campus. Inget dåligt betyg för en grupp som reser runt i hela USA. :)

Santa Clara Vanguard Drum Corps är en stor grupp ungdomar som enligt Wikipedia - enklast att ta det på engelska eftersom jag inte kan riktigt bra, svenska ord i just det här sammanhanget - " is a World Class (formerly Division I) competitive junior drum and bugle corps. Based in Santa Clara, California, the Santa Clara Vanguard is one of the thirteen founding member corps of Drum Corps International (DCI) and is a six-time DCI World Champion."

Jag har hört den här stora gruppen öva sedan de kom hit (eftersom jag bor så nära skolans campus) och det har varit olika slags trummor, blåsinstrument och annat rytmiskt som hörts från tidiga morgonen till sena kvällen.
Igår kväll hade de bjudit in allmänheten och N och jag gick dit för att lyssna och titta på deras - ännu ej färdiga - program. Men det var väldigt proffsigt även om de fortfarande "bara" övar och inte hade sina uniformer. Vilket ös och vilka duktiga ungdomar. Det är en stor grupp på över 100 personer (alla är mellan 17 och 22) som reser runt i USA under sommaren där de deltar i olika tävlingar. Tydligen betalar de för att vara med i den här gruppen. I år skall de framföra Scheherazade av Nikolai Rimsky-Korsakov.

De har ett komplicerat program där de som spelar olika instrument rör sig i grupper över scenen (igår var de på skolans "football field") och de har även dansare som har flaggor och andra föremål som kastas upp i luften. Det var verkligen roligt att få se delar av deras program.

Den här YouTube videon visar en kort del av deras 2013 show som de tävlade med.



Och idag har ni i Sverige nationaldag. Mina minnen av just den 6 juni är mest från den tiden när det var Svenska Flaggans Dag. Kungen med familj var på Skansen och delade ut flaggor. Vad som egentligen blivit av den här dagen vet jag inte. Firas den "på riktigt" nu med pompa och ståt eller är det fortfarande litet "tafatt"? Minns en sommar när jag var på besök i Stockholm den här dagen och att det kändes litet tafatt och folk verkade inte riktigt veta vad de skulle göra. Sverige har ju ingen tradition som till exempel Norge eller USA med många traditioner kring nationaldagen.
Jag fick en liten svensk flagga av en av lärarna och den står faktiskt alltid framme hos mig men jag får titta litet extra på den idag. :)

Det här är en rätt unik situation

Det börjar verkligen kännas mer påtagligt att mitt liv är annorlunda nu efter det att min mamma gick bort förra sommaren. Den här tiden på året var det många gånger som jag åkte till Stockholm för att hälsa på. Så inte i år. Kanske jag åker senare på året men det står skrivet i stjärnorna ännu så länge.

Jag är så tacksam att jag fick ett helt år att förbereda mig innan jag blev "föräldralös". Visst kändes det litet läskigt i början vid tanken att "nu är det bara jag kvar" men jag förberedde mig mycket medvetet året då mamma var sjuk. Hade jag haft syskon hade det givetvis varit helt annorlunda. Mina fyra kusiner och min moster i Sverige är numera hela min släkt - i hela världen. En hisnande tanke ibland faktiskt. Michael och jag hade ju inga barn och hans enda kvarvarande syster är en person som han inte hade någon kontakt med. Jag träffade henne och hennes man vid ett tillfälle men de bor i Kanada och jag har inte haft någon anledning att ha kontakt med dem.

Att inte ha någon annan person som jag måste ta hänsyn till eller finnas tillhands för är nu mitt liv. En rätt unik situation minst sagt. På gott och ont. Ibland känns det litet tomt och "öde" men samtidigt finns det en frihet i att inte ha andra som jag skall rådfråga innan jag fattar beslut och finnas tillhands för. Fortfarande lär jag mig hur det är att vara i den här situationen. Och jag kommer på mig själv ibland att fortfarande tänka utifrån att faktiskt finnas tillhands för till exempel min mamma.

Ibland känns det också litet överväldigande att egentligen kunna fatta vilka beslut som helst. Inget jag är van vid alls - inte ens från mitt liv i Sverige. Det är litet som en blank kanvas som jag nu kan fylla med vad jag vill. Något jag "tränar på" fortfarande. :)

Vart jag skall ta vägen är något jag funderar mycket på. Skall jag bo kvar i USA? Skall jag flytta tillbaka till Sverige? Finns det andra länder dit jag skulle kunna flytta? Eftersom jag har mitt dubbla medborgarskap (svenskt/amerikanskt) kan jag bo i dessa båda länder utan att behöva tänka på visum och liknande. För alla andra länder i världen behövs något slags visum eller uppehållstillstånd. Till och med inom EU kan jag inte bo mer än 3 månader i något annat land såvida jag inte registrerar mig och visar på någon form av inkomst.

Hur skall jag bo? Hyra? Äga ett litet hus? En RV? I vilken slags miljö? Skall jag vara ledig ett tag utan att arbeta? Tyvärr kan jag inte gå i tidig pension redan nu (det vore nog det ideala faktiskt - skulle inte ha några problem alls att sysselsätta mig ;)) eftersom jag inte skulle få tillräckligt med pensionspengar varken från USA eller Sverige och min mamma var ju ingen miljonär ;) så trots mitt arv räcker det inte tills pensionen. Vad skulle jag arbeta med? Det finns hur många frågor som helst som jag inte har svar på ännu. Jag känner av olika anledningar att det börjar bli litet bråttom att komma vidare så det är också litet jobbigt att ha så många obesvarade frågor. Jag är otroligt glad dock att jag inte hade fattat stora beslut innan jag fick kallduschen att betala tillbaka det sexsiffriga beloppet (mammas uppskov med skatteinbetalningen) till begravningsbyrån.

Fortsättning följer. Stay tuned. :)

Bilden lånad från nätet.

Många hus står tomma

Häromdagen tog jag en promenad i mina gamla kvarter här i Weed och kom till huset där jag bodde under 3 år innan jag flyttade ut förra sommaren. Jag valde ju att flytta eftersom jag lyckats få reda på att mina hyresvärdar var på väg in i konkurs.
På dörren satt ett papper som sade att denna fastighet nu tillhörde Fannie Mae. Fannie Mae är ett stort företag som blir inblandat när människor inte kan betala sina huslån och blir tvungna att lämna över dessa till banken eller andra låneföretag.

Det är inte första gången jag varit med om att en hyresvärd inte kunnat behålla sitt hus. Första gången var för flera år sedan när ägaren till den bostaden jag då hyrde inte kunde betala sitt lån. Det var mer chockartat den gången eftersom jag inte direkt var förberedd utan togs på sängen med ett brev från det företag som hade hand om bostaden å ägarens vägnar. En dag stod en av de anställda utanför min dörr med ett brev som sade att jag hade 30 dagar på mig att hitta en annan bostad OCH flytta ut. Då gungade marken rejält under mina fötter men jag lyckades hitta en annan bostad, flytta ut och städa inom de 30 dagarna. Och jag tackade min lyckliga stjärna att beskedet kom när det kom eftersom jag skulle resa till Sverige. Hade beskedet kommit en månad senare hade jag varit i Sverige och inte kunnat göra någonting.

Många, många husägare har fått lämna sina bostäder i USA under de senaste åren. Helt enkelt för att de inte kan betala sina huslån. Och hyr man sin bostad står man sig rätt slätt. Det var därför jag hade sett till att jag visste vad som var på gång förra året så att jag kunde vara den som inte förnyade mitt hyreskontrakt i stället för att bli utslängd. Det ville jag absolut inte vara med om igen. Nu tog processen med huset jag bodde i lång tid. Det är alltså först nu som huset kommit i Fannie Maes ägo. Ofta tar de här processerna lång tid och hyresgäster kan ofta bo kvar tills huset skall säljas. Men samtidigt finns ju osäkerheten vad som skall hända. När huset och huslånet återgått till banken eller till exempel Fannie Mae är det sista steget att det säljs på auktion. Man kan göra riktiga fynd faktiskt vid en sådan auktion.

En bra hemsida som jag följt på grund av att jag ville se vad som hände med huset jag bodde i är Realtytrac.com. Där kan man se hus som är i "pre-foreclosure", "foreclosure", "bank owned" och "auction" men även hus som är till "vanlig" försäljning.

USA har väldigt många tomma hus just nu på grund av alla "foreclosures". Tydligen stod litet drygt 14 miljoner hus tomma i USA förra året. Självklart är inte alla dessa tomma på grund av konkurser men många är också tomma då husägarna inte kunde betala sina lån. http://www.realtytrac.com/content/news-and-opinion/americas-142-million-vacant-homes-a-national-crisis-7723
Samtidigt har USA också en allt större hemlös "befolkning". Jag har inte lyckats hitta någon exakt siffra men runt 2-3 miljoner hemlösa kan det nog röra sig om. Tycks det inte som om det borde finnas en lösning för alla hemlösa på något sätt?

Eftersom det redan blivit ännu torrare hos oss finns inte alls samma blomsterprakt som vi brukar ha i början av juni. Några blommor har jag sett i alla fall. :)

Att vara utvandrare och invandrare

Har ni läst Vilhelm Mobergs fantastiska böcker "Utvandrarna" och "Invandrarna"? Det gjorde jag när jag gick på gymnasiet. Böckerna som berättar hur det var att emigrera från Sverige och immigrera till USA på 1800-talet. Mycket är självklart annorlunda idag men upplevelsen att lämna sitt hemland och försöka göra ett nytt land till sitt är nog ungefär samma slags upplevelse även idag.

Jag är både utvandrare och invandrare och har upplevt hur det är att lämna mitt hemland och göra ett nytt land till mitt. Eftersom jag var 35 när jag lämnade Sverige hade jag en fast bas i Sverige med familj, vänner och jobb. Jag hade absolut inga planer på att emigrera och lämna Sverige men då Michael dök upp blev det helt plötsligt en möjlighet. Min flytt till USA skedde verkligen stegvis och jag lämnade Sverige i etapper vilket var bra för mig. Jag hade kvar min lägenhet i Kärrdal under flera år och den fanns där som en trygghet om mitt liv i USA inte skulle fungera. Och det var några gånger som jag allvarligt funderade på att återvända till Sverige.

Mina saker stod i min lägenhet tills den såldes och även därefter hade jag en hel del saker som fanns hos min mamma. Efter hennes bortgång är även de flesta av mina saker borta. Jag har fortfarande inte saknat något av allt det jag gav upp när hennes lägenhet avvecklades. Tre kartonger och en liten reskasse står hos en god vän i Stockholmsområdet och det är allt jag har från mitt liv i Sverige. Ibland hisnar jag vid den tanken. Det enda jag har tagit med mig till USA under årens lopp är en del kläder, några böcker, litet kökstillbehör (ett par svenska osthyvlar till exempel :)) och några andra mindre saker.

Att bli utvandrare var rätt odramatiskt eftersom jag flyttade i etapper men när jag skickade in blanketten till Skatteverket där jag anmälde att jag utvandrade kändes det helt klart som om ett kapitel avslutats i mitt liv.

I USA immigrerade jag också i etapper. Första året var jag turist och stannade tre månader i stöten. Sedan blev jag elev med ett studentvisum under några år. Nästa steg var mitt green card när Michael och jag gift oss. Då blev det återigen mer påtagligt och definitivt. Jag kunde helt plötsligt lagligt börja arbeta i USA och jag började bli mer en "riktig person" här. Under några år levde jag i något slags ingemansland utan att vara en fullvärdig person i det amerikanska samhället. Och med mitt amerikanska (och svenska) medborgarskap kan jag komma och gå om jag vill utan att förlora min rätt att bo i Sverige och USA.

Att vara invandrare är lärorikt om man väljer att se det så. Att invandra till USA innebär att man måste lära sig mycket om byråkratin som råder inom immigrationsverket om man inte har en advokat till hjälp. Det är en enorm byråkrati som invandrare "utsätts" för och jag har insett att jag hade det väldigt lätt jämfört med många andra.

Engelskan var aldrig något problem för mig och numera känns nog engelskan mer naturlig än svenskan. Att skriva, läsa och prata svenska är viktigt men det blir bara en liten del av min tid som upptas av svenskan. Ännu mindre nu efter det att min mamma gått bort.
Maten tog mig ett tag att vänja mig vid som jag berättade om i mitt förra inlägg.
Att vara långt bort från familj och vänner var jobbigt i början. Och när jag kom fanns inte internet i särskilt stor utsträckning, inget Skype och andra möjligheter att enkelt ha kontakt med andra långt bort. Nu känns avståndet mindre.
Och att lära sig en ny kultur tar mycket längre tid än vad man tror. Jag fattar fortfarande inte alla små "egenheter" som den amerikanska kulturen har. Och det tog mig många år att acceptera att jag faktiskt bodde i USA.

Jag har skrivit om allt detta tidigare men det är bra att ibland reflektera över hur det känns att ha gått igenom en så stor och omvälvande upplevelse som det är att lämna sitt hemland och flytta till ett nytt land. Jag känner mig inte som en amerikan och kommer nog aldrig att göra det men jag känner mig heller inte som en svensk helt och hållet. Återigen är jag i något slags "mittemellanland" där jag har erfarenheter från två kulturer som berikar mig.

Bilden från nätet - från filmen Utvandrarna.