Vardag - även i USA

En del av de som skrivit till mig tycker att det verkar så häftigt att bo i USA. För mig har det varit mest vardag, precis om det var mest vardag även i Sverige. Det USA man ser i filmer och på TV är inte vardags-USA. :)

Många människor i USA har både två och tre jobb för att få ekonomin att gå ihop. Då blir det mycket vardag och litet tid att kunna ta det lugnt och hitta på andra saker. Eftersom lönerna för den stora majoriteten ligger mycket lägre än lönerna i Sverige behövs ofta mer än en inkomst. Att sedan kanske bara ha en veckas semester per år gör att det blir ännu mera vardag. Om mitt arbete inte hade så oregelbundna tider skulle jag nog också försöka hitta ytterligare ett jobb eftersom det är kärvt att få pengarna att räcka till. Mycket är precis lika dyrt i USA som i Sverige.
Jag är däremot lyckligt lottad att ha mer semester än många andra. Det är tur när det är dags att åka till Sverige. :)

Här i Weed verkar många människor ha en utmanande vardag. De bor i gamla, dåliga hus. De kanske är arbetslösa och har drogproblem. Den gata jag bor vid verkar vara en genomfartsgata och jag ser många promenera och det är ofta de ser fattiga ut. Som tur är har jag fortfarande ett arbete - det talas nu på skolan om nedskärningar igen på grund av Kaliforniens stora budgetunderskott och det är en utmaning att göra sitt bästa för att inte dras med i rädsla och oro. Ibland går det bra, ibland mindre bra.

Men det är viktigt att komma ihåg att vardagen blir vad man gör den till. Den kan vara lika fin som den tid man gör saker utöver det vanliga. Att uppskatta vardagen är kanske en konst och många människor letar efter nya, speciella upplevelser. Allt för att komma bort från vardagen som upplevs som trist. Det gör både svenskar och amerikaner.
Allt tror jag har att göra med vilken inställning man har till det man omges av. Om man kan uppskatta det, eller om det känns jobbigt och negativt.

Min vardag består av att arbeta, handla mat, laga mat och diska, städa, tvätta, umgås med vänner, titta på TV osv. Precis som jag gjorde i Sverige. Jag har dock blivit mycket bättre på att uppskatta min vardag. Tur är väl det eftersom det alltså är vardag, även i USA. :)

Att bo på Hawaii - The Big Island

Jaha, idag är det +18 grader! Inte dåligt med en sådan värme så snart efter megastormen för några dagar sedan. Värmen gjorde att jag började tänka på mitt år på Hawii.

Hawaii är den 50 staten som införlivades med övriga USA. Det skedde 1959. Hawaii är en ögrupp ute i Stilla Havet som består av 8 större öar. Den största ön heter också Hawaii (eller the Big Island). Hawaii var tidigare ett kungadöme och införlivandet till USA gick inte alldeles enkelt. Fortfarande finns det en stor grupp människor som vill att Hawaii skall bli ett självständigt land igen.

Jag bodde på The Big Island från augusti 2004 till augusti 2005. Michael och jag ville komma bort från vintrarna i Mt Shasta och Michael hade länge haft en dröm att bo just på Hawaii. Tyvärr blev vårt år där inte riktigt vad vi hade trott. Vi hade gjort två semesterresor till The Big Island innan vi flyttade dit och visste (trodde vi) på ett ungefär vad vi gav oss in på. Eftersom man pratar engelska där var det inga problem med språket och då det är ständig sommar verkade livet rätt enkelt. På det stora hela var det en otroligt lärorik erfarenhet och jag ångrar inte alls att vi flyttade dit. Bland annat fick jag simma med delfiner - jag som har en total skräck för att vara ute på djupt vatten och ha huvudet under vatten - rädslan övervanns delvis. :) Det var en fantastisk upplevelse att se delfinerna i sitt naturliga element. Men andra saker visade sig vara utmananingar. Eftersom jag inte hade min blogg då tyckte jag det kunde vara roligt att dela med mig litet av min upplevelse hur det var att bo på Hawaii.

En sak som visade sig vara en utmaning var att leva i ständigt hög luftfuktighet med kläder som aldrig var torra, att alltid svettas och att se saker mögla som man aldrig trodde skulle mögla. Både Michael och jag hade alltid bott i tempererade klimat med fyra årstider. Hawaii har ett tropiskt klimat med värme året runt och mycket regn. Vi bodde på den östra sidan av The Big Island, en bit utanför den största staden som heter Hilo. Om man bor på den östra sidan av öarna i ögruppen Hawaii får man räkna med MYCKET regn. Hilo är USAs regnigaste stad och en av de allra regnigaste städerna i världen!!! Hilo får mer än 3000 mm! regn varje år och det regnade i stort sett varje dag när vi bodde där. Varför flyttade vi dit kan ju vän av ordningen fråga sig? Visste vi inte att det regnade? Jodå, det gjorde vi men östkusten på The Big Island är mycket, mycket billigare än västkusten. Dessutom är det en sak att veta att det regnar, en annan att faktiskt bo mitt uppe i det. De andra öarna är ännu dyrare än The Big Island.
På plussidan gjorde regnet att naturen alltid var grön. Och om man bor utanför en större ort (vilket vi gjorde) får man sitt dricks- och hushållsvatten från en stor tank som samlar upp regnvatten och som finns utanför huset. Man har alltså inget kommunalt vatten. Blir det torka gäller det att hushålla.

Tanken som samlar regnvatten - den fanns i ena änden av tomten.


Något som vi heller inte hade förväntat oss, och som vi nog inte läst så mycket om heller, är den underton av ilska gentemot vita personer som finns i Hawaii. Det är rätt många som upplevt den har jag förstått nu så här i efterhand. Inte så konstigt kanske att den finns eftersom Hawaii, troligen mot sin vilja, införlivades med USA. Vi upplevde diskriminering flera gånger från Hawaiianer som vi stötte på.

Andra upplevelser från Hawaii var att allt är mycket dyrt. Bensin, mat, el osv. Man får inte vara benägen att få "island fever", dvs att tycka att platsen där man bor är liten - Hawaii ligger ju mitt ute i Stilla Havet. Vi hyrde ett par bostäder och hyresvärdarna är minst lika konstiga som i Weed. :)
Plussaker med Hawaii är givetvis den ständiga värmen. Inga varma vinterkläder där inte. Att bo på en plats med mycket ren luft och inga stora städer är också ett stort plus. Eftersom jag inte jobbade under mitt år på Hawaii blev det ett annorlunda liv. Vi köpte en bit mark - djungel faktiskt - som vi delvis röjde (för hand) och tanken var att vi skulle flytta dit om vi hade stannat. Nu blev det inte så och vi återvände båda två till fastlandet - jag flyttade tillbaka till Mt Shasta och Michael flyttade till Oregon.

Jag hade ingen digitalkamera på den tiden så bilderna är scannade och tyvärr inte av bästa kvalitet.

Huset vi hyrde under större delen av året. De allra flesta hus står på pålar på grund av luftfuktigheten.


Här promenerade vi i stort sett varje dag. Vi bodde på Bamboo Drive utanför staden Pahoa.


Stränderna på östra sidan av The Big Island har inga fina sandstränder eftersom den här ön fortfarande är en "ung" ö. Den har två stora vulkaner och nytt land föds hela tiden. Stränderna består därför mest av förhårdnad lava.


Det här är vulkanen Kilaueas krater (den som alldeles nyligen hade ett utbrott som jag skrev om). Det finns två stora vulkaner som fortfarande är aktiva, Mauna Loa och Kilauea. Vi bodde vid foten av Kilauea.


Det här var ett av våra semesterhus. Det var en mysig plats ute i djungeln. :)

Äta brunalg?

Under de senaste veckorna har det här i USA skrivits och talats mycket om jod, radioaktiva isotoper, sjögräs, kelp, osv. Eftersom det fortfarande läcker radioaktivitet från kärnkraftverket i Japan (både i luften och vattnet) och ingen verkar veta hur länge det kommer att hålla på, är det lika bra att hjälpa kroppen så gott man kan. Här i Kalifornien (och i flera andra stater i USA) har det uppmätts radioaktivitet i både luften och vattnet, vilket var väntat.

Jag skrev tidigare om mat som jag har börjat äta och som skall kunna hjälpa kroppen. I kväll provade jag på på en brunalg - Wakame. Låter kanske hur slemmigt och otrevligt som helst ;) men det var faktiskt inte alls dumt.
Wakame är alltså en ätlig alg som använts i matlagning i Japan och Korea under flera hundra år. Och den innehåller mycket naturlig jod.

Paketet jag köpte (från Emerald Cove) har en torkad alg som man skall blötlägga innan man äter den. Jag tog nog litet för mycket eftersom algen sväller mycket när man lägger den i blöt. Den passade bra med en färdig mix av Misosoppa och litet broccoli som blivit över från igår. Riktigt gott faktiskt. :) Den här algen fanns i en av Mt Shastas hälsokostaffärer - de var helt slutsålda för ett par veckor sedan men hade fått in nya varor i förra veckan.

Paketet med torkad Wakame. I torkat tillstånd är algen helt svart.


Jag glömde ta en bild av den blötlagda algen så det får bli en lånad bild från Wikipedia.

Spring Break och måndag

Idag skiner solen, det är runt +12 grader och i "downtown" Weed har i stort sett all snö smält. Det svänger snabbt.

Hela den här veckan har eleverna ledigt eftersom det är Spring Break. Kan väl närmast liknas vid det svenska sportlovet. Lärarna har också ledigt men vi andra jobbar som vanligt. Det innebär att jag inte behöver jobba kvällspass vilket jag annars gör två dagar/vecka eftersom vi har kurser till klockan 21. Rätt skönt att komma hem tidigare på dagen.

Idag tänkte jag köra med ett inlägg i punktform för första gången- några av de bloggar jag brukar läsa gör det ibland och det är riktigt trevligt.

• TV-programmet Dancing with the Stars körde igång i förra veckan. Det är ett program jag har tittat på sedan det startade och det verkar bli att jag tittar även denna säsongen. När jag såg vilka stjärnor som skulle vara med undrade jag hur intressant det skulle bli eftersom alla, utom Kirstie Alley, var okända för mig. Men förra måndagens program var en positiv överraskning med flera duktiga stjärnor så det blir nog en rolig och trevlig säsong. För mig var det framför allt två stjärnor som verkligen gav allt och som säkert kommer att gå långt - Ralph Macchio (Karate Kid) och Kirstie Alley (presentation överflödig). Det intressanta är att de är de äldsta deltagarna. Hmmm. Ju äldre, desto bättre kanske. :) Klockan 20 i kväll blir det att bänka sig igen.
  


• För att fortsätta på TV-temat såg jag ett par trevliga filmer under helgen. Ibland blir man positivt överraskad av en film man inte tror kanske är något speciellt. "The Brave One" med Jodie Foster i huvudrollen. En stark thriller med en del våld men den var värd att se, mycket beroende på Jodie Foster.
  En helt annan sorts film såg jag igår - Diary of a Wimpy Kid. En familjefilm med mycket humor och charm. Tänk vad barn och ungdomar kan vara elaka mot varandra, framför allt mot alla som är litet annorlunda. Därför var det härligt när en av filmens nördar blev en av skolans mest populära killar. :)
  


• Kalifornien har bland de högsta bensinpriserna i USA. Här i Mt Shasta området har de alltid varit högre än på många andra håll av någon anledning. En av bensinstationerna i Weed (Chevron) har legat litet högre, än de andra två, under ett par veckor. Idag hade samtliga bensinstationer höjt sina priser till över $4/gallon. Chevron var fortfarande i toppen med $4.15 och det är bara litet lägre än vad bensinen nu kostar på Hawaii (The Big Island). Kalifornien har höga skatter som läggs på priset vid pumpen så det kanske är anledningen till att det inte är större skillnad. Dyrt är det i alla fall och så här dyrt tror jag inte att det varit någon gång sedan jag kom till USA. Inte ens när orkanen Katrina drog in över södra USA.


• Min chef var ledig förra veckan eftersom hennes två tvillingsöner hade Spring Break vid den skola där de pluggar - UC Davis. De befann sig vid kusten en del av tiden men tydligen hade min chef också hunnit med litet shopping eftersom jag och min kollega idag fick en liten present - varsin chokladkaka. :) Har faktiskt aldrig provat märket Milka men skall smaka i kväll. Från början var tydligen Milka ett Schweiziskt märke men numera hör det till Kraft foods som är ett amerikanskt företag. Förhoppningsvis smakar chokladen bättre än Hershey's. :)

Pineapple Express

Är Kalifornien mitt uppe i en Pineapple Express? Ja, kanske. En Pineapple Express är när det kommer regn och snö i otroligt stora mängder på kort tid. Hawaii är startpunkten och därav namnet Pineapple (ananas).
I december förra året svepte ananasovädren ;) in över Kalifornien och det kom. på några få dagar, mer än en halvmeter regn i södra Kalifornien och mellan 1-2 m snö i Sierra Nevada bergen i Kalifornien. Nu i mars verkar det hela upprepa sig.

Jag tyckte att vi i Weed fick mycket snö i slutet av den gångna veckan. Ha! Det var INGENTING jämfört med Mt Shasta. Igår var det i alla fall uppehåll och jag tyckte att jag kunde våga mig ut för att handla. Kylskåpet började bli tomt så jag körde in till Mt Shasta. Där fick jag en mindre chock. Snöhögar som var mellan 2-3 m höga och det var vitt, vitt överallt. Det har slagits rekord på löpande band och på bara 10 dagar har det kommit runt 2 meter ny snö.
Mt Shasta kan få mycket snö på kort tid. Min första vinter här var jag i "chocktillstånd" då och då eftersom jag aldrig hade sett så mycket snö i Stockholm.

Kameran kom fram och förevigade dessa imponerande snöhögar. :)

Min bank bakom snövallar.


Det finns faktiskt en byggnad bakom all den här snön.


När det kommer så här mycket snö finns det ingen plats att lägga snön så man lämnar en stor vall i mitten av vägen. Det finns alltså körbanor på vardera sidan av vallen.


Postkontoret göms bakom snön.


VI har i alla fall ordentliga snöplogar.


De har utlovat mer snö idag. Nästa vecka lär det bli litet varmare så då kommer det säkert bli blött, blött och laviner uppe på Mt Shasta.

Vad håller de på med på flygplatserna?

Jag kom precis in från ytterligare ett skottningspass. Vi fick mer snö, ca 30 cm, i natt så min snöskyffel har blivit flitigt använd. Skolan är stängd även idag så jag behöver i alla fall inte åka iväg någonstans. Tyvärr har det utlovats mer snö senare idag och i natt. Vi får se hur mycket som kommer.

Det är tur att min resa till Sverige blir först i mitten av maj. Då skall det väl ändå inte snöa hoppas jag. Det blir min första flygresa efter det att man införde de strängare kontrollerna med "body scan" och "body pat down". Vi får se vad jag möter under min resa.

Flygplatser och personal som jobbar där verkar ha en tillvaro som alltid innehåller nya saker. Häromdagen fick ett par flygplan som var på väg att landa vid Ronald Reagan Washington National Airport flyga in utan guidning av kontrolltornet! Varför? Jo, den person som hade nattskiftet hade somnat!! Han har nu fått lämna sitt arbete - inte så konstigt kanske. Hela flygindustrin med FAA i spetsen har nu fått panik och undrar hur det här kunde hända och varför mannen var ensam under nattskiftet.
http://articles.cnn.com/2011-03-24/travel/dc.air.traffic.suspension
_1_air-traffic-controller-controller-errors-ntsb?_s=PM:TRAVEL

Något annat som det inte skrivits så mycket om men som ändå är tecken på att något håller på att hända med jorden som också påverkar flygplatserna är att man tidigare i år fick ändra numreringen av landningsbanorna vid ett par av Floridas flygplatser . Varför? Jo, jordens magnetiska nordpol hade flyttat på sig tillräckligt för att det skulle ha kunnat bli problem om man inte ändrade numreringen. Den magnetiska nordpolen har alltid rört sig men tycks nu röra sig mycket snabbare jämfört med tidigare. Den flyttar sig mer än 6 mil per år i riktining mot Sibirien. Man använder sig av latitud och longitud samt information från de magnetiska polerna, för att kunna navigera till flygplatsen. Olika områden har olika mycket magnetism så man har inte behövt göra det här på alla flygplatser. Men Tampa International Airport fick stänga sin största landningsbana under en vecka för att göra omnumreringen.
Ibland ändrar de magnetiska polerna helt och hållet sin polaritet - det har också hänt flera gånger tidigare. Troligen skulle det bli litet smått kaotiskt om det hände.

Det är lika bra att vara förberedd på det mesta när man flyger - sovande personal, kroppsundersökningar och att flygplanet kanske inte hittar till rätt landningsbana. ;) Den här synen hoppas jag slippa. :)



Bilden från surfersvillage.com

Varmare trakter

Idag vore det inte helt fel att befinna sig i varmare trakter. Vi har idag fått mer snö än vi tidigare fått under vintern i Weed. Det har lätt blivit en halvmeter och det snöar fortfarande! Och vi är en vecka från 1 april! Jag har varit ute och skottat två gånger redan och är beredd på att behöva ge mig ut ytterligare en gång. Skolan har stängt så det blev en ledig dag - med betalning som tur är.

USA har som bekant 50 stater men de har också några så kallade "territories" (antar att man skulle kunna dem territorier) som hör till USA men inte är stater. De här platserna är: Puerto Rico, Northern Mariana Islands, United States Virgin Islands, American Samoa, Guam och Minor Outlying Islands. Jag har inte satt mig in i exakt hur man som amerikansk medborgare kan flytta till alla de här platserna men jag vet att jag skulle kunna flytta till Puerto Rico och Guam utan att behöva ha visum eller liknande.

Puerto Rico ligger i Karibiska havet och är en relativit liten ö med nästan 4 miljoner människor. Spanska och engelska är de officiella språken och man använder den amerikanska dollarn.
Förutom huvudön finns det flera mindre öar. Eftersom Puerto Rico ligger i tropikerna är det varmt året runt och man kan få orkaner som kommer från Atlanten.

Guam ligger i västra Stilla Havet, norr om Papua New Guinea. Jag tyckte jag bodde totalt avlägset på Hawaii men det här ligger nog ännu mera avlägset. Det är en mycket liten ö med ca 180,000 människor. På Guam talar man engelska och Chamorro, vilket är ursprungsspråket på Guam. Ön har också ett tropiskt klimat med mycket hög luftfuktighet och ligger dessutom i något som kalls för "typhoon alley", dvs den drabbas ofta av olika tropiska stormar och oväder.

Som bekant har alla platser sina för- och nackdelar men idag skulle jag gärna befinna mig i varmare trakter. :)

Eftersom jag inte har några tropiska bilder får det bli snöbilder från Weed.

Huset som syns är grannhuset tvärs över gatan.

Medborgarskapstårta

Inte trodde jag att det skulle bli ett sådant "ståhej" kring mitt amerikanska medborgarskap. Många på skolan har skickat gratulationer och min chef ordnade, som jag tidigare berättat om, ett fint litet tårtkalas.

Jag hade inte själv med mig kameran men min chef hade tagit ett par bilder som jag fick häromdagen. Tårtan var verkligen uppskattad eftersom den hade den svenska och amerikanska flaggan. Hur man får bilder att överföras till ätbart material vet jag faktiskt inte (känner mig mycket okunnig) men det var trevligt med en sådan detalj. Dessutom var tårtan inte så där otroligt söt som de flesta amerikanska tårtor är utan den var riktigt god. Alla tavlor som hänger på väggen är tidigare och nuvarande högsta skolchefer (eller "presidents" som de kallas på engelska).

Det är otroligt skönt att ha hela den här processen avklarad och att jag har mitt amerikanska pass i min hand.

Lug Life - väska med möjligheter

Har inte alla handbaggageväskor blivit större allteftersom åren gått? Min väska är inte särskilt stor och passar lätt antingen under sätet eller ovanför. Däremot har den definitivt sett sina bästa dagar och med dagens kontroller tror jag att man inte bör ta med sig en väska som lagats med duct tejp! Ja, så illa är det. Väskan är gammal så det kanske inte är så konstigt.
Kanske jag påverkats av kulturen i Weed eftersom folk här lagar allt möjligt med just duct tejp. Till och med bilar lagas med denna tejp.

När mitt amerikanska pass var klart och resan till Sverige bokad insåg jag att en ny väska var ett måste. Att hitta en väska lokalt var inte aktuellt eller möjligt. Nätbutikerna kom till min räddning ännu en gång. Ebags är en mycket stor internetbutik som säljer väskor, plånböcker och andra resetillbehör. De hade många olika handbaggageväskor - eller "carry on luggage" - om vi nu skall blanda in litet engelska :) och framför allt en väska fångade min uppmärksamhet.

När jag skall köpa något via nätet tar jag alltid min tid, kollar flera gånger och funderar. Och jag kollar verkligen ordentligt var jag kan köpa något billigt. Den här gången var det Amazon som i samarbete med Ebags hade det billigaste priset och gratis leverans (här kom faktiskt orden "free shipping" först i huvudet - med tanke på mitt inlägg igår om språk). Väskan jag fastnade för är en Lug Life väska. Lug Life är ett relativt nytt företag som verkar ha hajat det där med vad som behövs under en resa. Den väskan jag köpte heter "Round-trip Shuttle Bus Weekender Bag". Varför ha ett kort namn på väskan? ;) Den har massor med fickor, avdelning för skor, ett yttermaterial som är vattenavstötande osv. Förhoppningsvis blir det här en favorit som hänger med i många år framöver.

Varning för den blågröna heltäckningsmattan som väskan står på! Den är inte fullt så ljus i verkligheeten. Dessa heltäckningsmattor som finns överallt i USA och som inte ens är snygga!

Att bara kunna engelska

Att lära sig ett språk som baby är inget som vi minns - jag gör det i alla fall inte. Om vi senare i livet lär oss andra språk blir det på ett helt annat sätt eftersom vi inte växer upp med det nya språket (om vi bor kvar i Sverige) utan det lärs genom att plugga grammatik, ord, uttryck osv.

När jag kom till USA kastades jag in i att prata engelska till 99%. Det var ingen jättegrej eftersom jag hade pratat engelska varje dag på mitt arbete. Men jag minns att min första tid här ibland var litet frustrerande eftersom jag inte kunde uttrycka djupare känslor och jag upplevde flera gånger att mitt ordförråd kändes litet begränsat. Allteftersom åren har gått har givetvis min engelska blivit bättre och bättre och idag känns det rätt naturligt att prata engelska. Nuförtiden är det nog så att jag faktiskt har lättare att ha vissa sorters samtal på engelska jämfört med om jag skulle ha dem på svenska.

Jag skulle till exempel inte kunna prata datorer och internet särskilt bra på svenska. När jag kom hit fanns knappt internet och inte särskilt många hade egna datorer hemma. Det jag har lärt mig kan jag egentligen bara på engelska. Om jag pratar med någon i Sverige och vi pratar om något som har med datorer att göra märker jag att jag måste säga det på engelska. Jag minns inte ens det svenska tangentbordet och jag skriver svenska med de speciella tangentkombinationer som ger å, ä och ö.

Att hälsa på en svensk bilmekaniker skulle också bli svårt. Jag hade ingen bil i Sverige och kunde inte mycket om bilar när jag kom till USA. Eftersom Michael och jag hade två äldre bilar och han kunde en hel del om bilar och att reparera bilar lärde jag mig väldigt mycket. Jag var hans assisterande bilmekaniker. :) För mig är bildelarna på engelska självklara. På svenska känner jag säkert igen många ord men kan dem inte själv.

Kanske det är så man lär sig ett språk. Man hör orden och ser vad de föreställer och så blir det en självklarhet. Intressant är det i alla fall.

På tal om språk. :)


Bilden från http://www.savagechickens.com/

First Day of Spring

Idag är det First Day of Spring och det "skall" alltså vara vår enligt amerikansk standard. Ett av de mer underliga uttrycken tycker jag men jag antar att det har att göra med att det är vårdagjämningen idag.

Östra USA har vår och sommar men att påstå att det är vår i västra USA är en överdrift. Kalifornien har under helgen haft snö, blåst och här i Weed är det just nu den otroligt höga temperaturen av 3 plusgrader! ;) Inte särskilt vårlikt alltså.

Det kom mellan 20-30 cm snö i natt och det är troligen den mesta snön vi har fått i Weed under vintern - lagom till First Day of Spring. Jag antar att våren leker tittut med oss. :)

Skall ge mig ut och skotta om en stund. Som tur är ligger huset jag hyr precis vid gatan men jag kommer inte ut med bilen som det är nu. En del av snön har smält men det är fortfarande mycket snö kvar.

Så här ser First Day of Spring ut i Weed.

Min bil under ett ordentligt lager snö.


Lägg märke till att soptunnan är fastbunden. Binder man inte fast den blåser den iväg eftersom Weed har otroligt starka vindar och det blåser ofta under vintern.


Gatan jag bor på i vinterskrud.

Folkomröstningar och sannolikhet

Sverige har haft sex folkomröstningar och en av dem var folkomröstningen om kärnkraftverkens vara eller inte vara. Det var efter Harrisburg-olyckan som man tyckte att svenskarna skulle rösta ja eller nej till kärnkraft.

Nu blev det ju inte så att det var ja eller nej utan det var tre linjer. Alla handlade egentligen om att avveckla kärnkraften men ett par av linjerna tyckte att man skulle bygga ut den först. Varför man hade tre linjer är fortfarande litet oklart tycker jag men det kanske var i liknande anda som folkomröstningen till högertrafik där nästan 83% av svenskarna sade nej och sedan införde man högertrafiken trots allt. Jag minns litet grand av hur det var att ha vänstertrafik och att vi sedan en natt på 60-talet lade om till högertrafik.

Folkomröstningen om kärnkraft var en rätt stor grej 1980. Människor engagerade sig och jag minns att vi i min skola hade många som tyckte att linje 1, som moderaterna stod för, var det bästa alernativet. Det var många moderater i Mörbyskolan - inte så konstigt eftersom den ligger i Danderyd. Jag röstade på linje 3 - de som ville avveckla snabbast. Det var första gången jag fick rösta och jag minns att det kändes litet speciellt.

Efter folkomröstningen bestämde riksdagen att att kärnkraften skulle vara avvecklad till 2010. Ännu har det inte avvecklats några kärnkraftverk. Tydligen har folkomröstningar inte så stor betydelse trots allt.

Det var som sagt ett stort engagemang inför folkomröstningen 1980 och en del kända personer var också engagerade. Bland annat framförde Tage Danielsson denna geniala monolog om sannolikheten kring det som hände i Harrisburg. :) Hoppas att det fungerar att spela även utanför USA.

Supermåne

I morgon är det dags för en så kallad supermåne. Inte sedan 1993 har månen varit så nära jorden som den kommer att vara kl 15 amerikansk östkusttid. Dessutom är det fullmåne vilket gör att månen troligen kommer att se mycket större ut än vad vi är vana vid. Om man kan se månen förstås. Här har det varit snöstorm stor del av dagen och prognosen för de närmaste dagarna är fortsatt snö och kyla.

Exakt vad det här kommer att innebära är kanske litet oklart men det verkar som om tidvattenvågor kan komma att bli större. Vissa påstår att det kan bli fler jordbävningar och vulkanutbrott men det lär inte finnas några vetenskapliga bevis för det. Att jorden påverkas av månen vet vi så om den kommer närmare kan givetvis saker hända. Det är bara att hoppas att det inte blir fler stora jordbävningar.

Det finns mycket folktro kring månen och att den påverkar både människor och djur. Det här var emellertid något nytt - när man ser den första månskäran under månaden tar man alla mynt från ena fickan och placerar dem i den andra fickan! Det betyder tur under hela månaden. Kanske något att prova. :)

På tal om jordbävningar, och läckande kärnkraftverk - idag kom den första strålningen från Japan till västkusten här i USA. En mätstation i Sacramento uppmätte något högre värden än normalt. Ingen verkar tala om hur höga värdena var men något utöver det vanliga var det alltså. Och det kommer säkert att fortsätta om jetströmmen kommer in över USA som den nu blåser. Dags för mer miso soppa, bovete, äpplen, grönkål, yams osv. All den här maten skall hjälpa kroppen att bli av med sådant som inte är bra.



Bilden lånad från nätet.

Happy Saint Patrick's Day

...hördes litet överallt idag när jag var inne i Mt Shasta och handlade. Det här är en internationell, religiös helgdag som firas på många olika håll i världen. Denna högtid minns det irländska helgonet Saint Patrick.

Här i USA firas denna dag ofta med olika slags parader och festligheter. I mina trakter firas den inte mer än alltså att människor hälsar varandra "Happy Saint Patrick's Day". Men i San Francisco firas det desto mer. Redan 1852 började man fira Saint Patrick's Day där. Mycket beroende på att det alltid har funnits en rätt stor irländsk befolkning. Varje år har man en parad som massor med människor deltar i.

Det här med helgdagar i USA skiljer sig en del från hur det är i t ex Sverige. USA har inga nationella helgdagar, då i stort sett alla anställda har ledigt. Däremot har man något som kallas "federal holidays" då självklart många är lediga men inte alls i samma utsträckning som det är i Sverige under helgdagar. De här dagarna är New Year's Day (1 januari), Birthday of Martin Luther King (20 januari), Washington's Birthday (tredje måndagen i februari), Memorial Day (sista måndagen i maj), Independence Day (4 juli), Labor Day (första måndagen i september), Columbus Day (andra måndagen i oktober), Veterans Day (11 november), Thanksgiving Day (fjärde torsdagen i november) och Christmas (25 december).

Sedan finns det en del andra högtidsdagar då i stort sett ingen är ledig men de är ofta förknippade med festligheter av olika slag. Super Bowl (första söndagen i februari), Groundhog Day (2 februari), Valentine's Day (14 februari), Saint Patrick's Day (17 mars), April Fool's Day (1 april), Good Friday (fredagen innan påsk - påsk firar man inte mycket alls i USA), Flag Day (14 juni), Leif Erikson Day ! (9 oktober - en dag då man firar vikingar och Leif Erikson som kom till USA), Halloween (31 oktober), Black Friday (fjärde fredagen i november - då man har reor precis överallt och då det verkligen går att fynda) - och en del andra dagar då det firas på olika sätt.
Idag har man firat med grönt, eftersom Saint Patrick's Day symboliseras med gröna färger.

Kan bara berätta att vissa varor verkligen är slutsålda. Idag kunde jag konstatera att potassium iodide (kaliumjod) är helt slutsålt här i mina trakter (och i hela USA för den delen), kelp-preparat (alg/tång) och allt annat som innehåller produkter som kommer från havet. Jag fick i alla fall tag på några paket misosoppa och provade den - inte alls dumt.



Bilden från pentictiontoday.com.

Slutsålt

Med risk för att verka tjatig skriver jag litet mer om det som händer i Japan. Eftersom situation är allvarlig, mycket allvarlig, känns det angeläget att följa med vad som händer.

Jag kan inte ens föreställa mig hur stor förödelsen är och hur människor kämpar för att klara sig. Men det som händer med deras kärnkraftverk är inte bara en Japansk angelägenhet utan en angelägenhet för hela världen. Framförallt efter det som hände igår när ytterligare en explosion skedde och en brand uppstod i en annan reaktor. Människor evakueras inom allt större områden, radioaktivitet uppmäts nu på platser som tidigare inte haft någon, fler och fler säger att det här är nästan lika illa som Tjernobyl osv. Hela katastrofen har nu uppgraderats till 6 - den högsta siffran är 7.

Många människor i USA är oroliga för vad som kommer att hända här eftersom vindarna i jetströmmen går från väst till öst och kommer till USAs västkust. Ingen vet nog i dagsläget hur mycket av det som släppts ut verkligen kommer att komma fram till USA men om utsläppen fortsätter och radioaktiviteten blir värre kommer det säkert att bli någon form av strålning även i USA, framför allt i västra USA.

Denna oro har lett till att i stort sett alla lager av en produkt som på engelska heter Potassium Iodine eller Iodide har sålts slut i USA! Den lär skydda sköldkörteln mot radioaktiv strålning. USA är ett av de få länder som inte har några egentliga lager att ge till sina medborgare. Många andra länder har lager för eventuella katastrofer. Det finns några olika produkter som säljs men alla har alltså i stort sett sålts slut. Ett svenskt företag tillverkar en produkt som heter ThyroSafe och den produkten finns inte längre att köpa i USA. När den kommer in i lager igen är det ingen som vet. Även hälsokostpreparat som innehåller Potassium Iodine har sålts slut.

Eftersom jag "genomlevde" Tjernobylolyckan i Sverige vet jag vad följderna kan bli när ett land utsätts för mycket radioaktiv strålning. Då visste ingen när olyckan skedde så vi kunde inte stanna inomhus men det var lång tid efter olyckan som vi uppmanades att inte plocka bär och svamp och t ex inte äta renkött.

Jag har gjort litet efterforskningar vad man kan äta för mat om man utsätts för mer strålning än vad som är normalt. Det visar sig att äpplen skall vara bra, olika slags algpreparat, något som heter Miso soup (vet inte vad det heter på svenska - det är en japansk soppa), bovete, bönor, linser, grönsaker som har mycket beta-karoten etc. Jag provade att koka bovete häromdagen och det var inte alls dumt. Och jag fick faktiskt tag på Potassium Iodine (från ett företag som inte så många känner till) som jag skall ha som en reserv om det allra värsta skulle hända vilket vi får vi hoppas att det inte gör.

Det är aldrig fel att vara litet förberedd och det tror jag att fler och fler amerikaner börjar inse. Dessutom bor jag i en stat som byggt ett kärnkraftverk alldeles i närheten av San Andreas-sprickan som är en stor jordbävningszon! Hur man tänkte när man byggde den anläggningen kan man ju undra.

Bilden visar Miso soup som tydligen kan göras på många olika sätt. Här är en hemsida som berättar om Miso soup: http://www.misosoup.org/ Jag skall ta och prova denna soppa snart.

Sommartid i nästan hela USA

I morse var det mörkt ute när jag klev upp vid halvsjutiden. Jag som njutit de senaste 2-3 veckorna av att det faktiskt varit ljust ute när väckarklockan ringt.

Under den gångna helgen ställde nästan hela USA om till sommartid. Två stater i USA hör till undantagen och de har helt enkelt ingen tidsomställning på våren och hösten. Klokt tycker jag. Det är Hawaii och Arizona.

När jag bodde på Hawaii minns jag att både Michael och jag först inte fattade varför ingenting stämde när vi trodde att man skulle ställa tillbaka klockan. Vi flyttade dit i augusti och trodde givetvis att det i oktober var dags att ställa om våra klockor. Av någon anledning hade vi inte hängt med att Hawaii kör med samma tid året runt. När jag pratar med R i Arizona är det oftast en timmes tidsskillnad, men ikväll när vi pratade var det samma tid.

I USA finns det ett uttryck som faktiskt underlättar litet att komma ihåg när vi ställer fram klockan och sedan ställer tillbaka den - Spring forward and fall back. Rätt praktiskt. För min del kunde jag gärna vara utan den här tidsomställningen men nu är det som det är. Och snart blir morgnarna ljusare igen.

Min kollega på jobbet verkade ha en litet annan inställning till det här - han sade att man ställer tillbaka klockan och att det inte alls var mörkare på morgonen!?! Jag vet inte i vilken parallellvärld han lever. ;) Har ingen aning om mina förklaringar hjälpte eftersom han bara bytte samtalsämne.

Vi har rätt många klockor i byggnaden där jag jobbar men ingen av dem går att enkelt ställa om. De är så kallade "atomic clocks" som måste få kontakt med någon huvudcentral någonstans här i USA. Vår byggnad verkar ha något material som gör att de inte kan "phone home". Och en del av klockorna i vår tekniska utrustning måste ställas om manuellt. Och för att inte tala om alla klockor man har hemma.

Nu får i alla fall klockorna ha samma tid i ungefär 7 månader. Och när vi ställer om dem nästa gång får vi en extra timma.

Amerikanska och svenska nyheter

De senaste dagarna har varit nyhetsintensiva här i USA efter vad som hände i Japan i fredags. Eftersom jag inte har någon ren nyhetskanal (som CNN) på TV har jag kollat en hel del på nätnyheter och även tittat på The Weather Channel som sände nonstop i fredags med information om jordbävningen.

Eftersom tsunamin kom till USAs västkust var det många nyheter som handlade om det. Hamnen i staden Crescent City vid norra kusten i Kalifornien blev till stor del förstörd. Självklart var det ingenting jämfört med Japan men det var ändå rätt stora nyheter här i USA. Sedan har givetvis nyheterna dominerats av vad som har hänt och vad som händer vid Japans kärnkraftsverk. Västra delen av USA har troligen större intresse av det än kanske den östra delen (som har sin beskärda del av naturkatastrofer med stora översvämningar) eftersom eventuell strålning kommer att komma hit med jetströmmen. Självklart är det en bra bit mellan Japan och USAs västkust men sådant som kommer ut i luften brukar transporteras till andra platser. Det var ju vad som hände vid Tjernobylkatastrofen, som jag minns tydligt.

Eftersom jag har följt nyheterna mycket mer under helgen än vad jag brukar göra har jag tänkt på hur olika nyheterna är i USA och Sverige. Självklart har man sensationsnyheter i båda länderna men det känns mer äkta och autentiskt på något sätt i Sverige än vad det gör i USA. När jag ser nyhetsreportrarna i USA får jag nästan en känsla av att jag tittar på en Hollywood film. De känns mer som skådespelare än som nyhetsreportrar. Inlevelsen de har kan jag sakna litet hos de svenska nyhetspersonerna.

För flera år sedan brukar Michael och jag titta på ett nyhetsprogram som sändes från San Francisco. De hade nyheter från San Francisco-området men även många nationella nyheter. Däremot var deras internationella nyheter i stort sett obefintliga. De visade internationella nyheter under 1 minut! Det var allt. Där ligger vi svenskar långt före. Självklart har till exempel CNN nyheter som också handlar om utlandet men överhuvud taget är de amerikanska nyheterna ofta fokuserade på vad som händer i USA. Även om USA givetvis är mycket större än Sverige känns det ibland som om man i USA inte alls har samma intresse av utlandet som man har i andra länders nyhetsprogram.
Det kanske inte är så konstigt att många amerikaner kan väldigt litet om andra länder.

Något som förändrat nyhetsrapporteringen i både Sverige och USA under de senaste åren är alla hemsidor på nätet, Facebook och Twitter. När Tjernobylolyckan skedde var det TV och radio som gällde. Nyheterna tog lång tid och uppdateringarna var få. Bara för en stund sedan kunde jag läsa på flera hemsidor att en ny explosion! ägt rum i en av de skadade reaktorerna i Japan. Det var den andra sedan i lördags. Man tror att det var en ny vätgasexplosion. Den nyheten hade på 80-talet tagit många timmar att få reda på.

Bild på delar av den förstörda hamnen i Crescent City, Kalifornien.

The Ring of Fire och Japans jordbävning

I natt drabbades Japan av en förödande jordbävning. 8.9 på Richterskalan lär den ha uppmätts till och den lär också vara den starkaste jordbävningen i Japan. Sedan det första skalvet kom har de haft hundratals efterskalv - många lika stora som större jordbävningar. Något som också drabbade Japan var en stor tsunami som lär ha haft våghöjder på ca 7 meter. Det finns många hemsidor som visar vattnet som väller in över land.

Eftersom vågor färdas över havet har tsunamivarningar utfärdats runt hela The Ring of Fire området. Hawaii drabbades först av vågorna. Det blev som tur är inga större skador där. Hela USAs västkust har haft och har fortfarande tsunamivarningar. Idag är det väl ingen som inte vet vad en tsunami är efter skalvet 2004 där så många svenskar omkom. Kustområden i Kalifornien och Oregon hade fått förvarningar i morse och vissa områden hade evakuerats. Många kustboende Oregonbor vaknade till tsunamilarmen som tutade i morse.

USAs västkust hör till The Ring of Fire. Två jordeplattor möts vid kusten där den ena böjs ner under den andra och därför finns det många vulkaner och jordbävningar i det här området. Ungefär 90% av alla jordbävningar på jorden sker utmed The Ring of Fire.
Utmed USAs västkust finns 20 vulkaner och många av dessa anses fortfarande vara aktiva. Mt St Helens hade utbrott senast 1980 då stora områden ödelades och flera personer dog. Som jag skrev om häromdagen är berget Mt Shasta också en vulkan som anses vara aktiv och skulle den få utbrott skulle ingen kunna bo kvar här. Hela Ring of Fire området har mer än 450 vulkaner.


På senare tid har många jordbävningar rapporterats från områden som ligger kring The Ring of Fire - New Zealand, Filippinerna och nu Japan. Kan det vara signaler på att något riktigt stort är på gång? Den som lever får se antar jag. Jag är i alla fall glad att jag inte bor på Hawaii längre och att jag inte bor vid kusten här i USA. Jordbävningar brukar ju inte ge människor någon förvarning. Däremot brukar vulkaner ge en viss förvarning, så om Mt Shasta började bli aktiv skulle det finnas tid att lämna området.

Om bloggen ser litet annorlunda ut under helgen beror det på att jag vill ge den ett litet nytt utseende efter ett par år med samma "look".

Prata med en vägg

Ibland undrar man om man pratar med en vägg eller en riktig person. Ikväll fick jag ett samtal från California Department of Public Health i Sacramento. Jag har blockerat alla samtal från telefonförsäljare genom "Do not call"- listan (gör man inte det blir man totalt nedringad av telefonförsäljare) men de här nissarna har tydligen en annan status som gör att de kan ringa. Vartannat år ringer de runt 200,000 hushåll i Kalifornien för att ta reda på allt möjligt om folks hälsa, deras inkomst, vilken slags sjukförsäkring de har osv. Mitt telefonnummer hade valts ut slumpmässigt.

Kvinnan som ringde läste från ett manuskript och skulle ställa ett antal frågor om min hälsa, läkare osv. Okej, tänkte jag det kan jag väl göra. Det var ett misstag. Så länge som jag svarade ja eller nej gick det väl bra men så fort jag svarade litet mer utförligt eller inte kunde ge ett exakt svar blev det ett samtal som helt spårade ur. Helt otroligt egentligen. Jag sade bland annat att jag brukar promenera i stort sett varje dag Kvinnan ville att jag skulle säga EXAKT hur många gånger per vecka jag tog en promenad. Jag sade att det inte gick eftersom det bland annat beror på vädret. Men nehej, det gick inte för sig att svara så svävande. Hon skulle ha ett exakt svar. Till slut sade jag "du ger inte upp eller hur, jag kan inte ge dig en exakt siffra". Och hon fortsatte att helt robotiskt säga att hon ville ha en exakt siffra. Jag trodde faktiskt att jag pratade med en person som inte fattade vad jag sade.

Efter 10-15 minuter gav jag upp och sade att jag var tvungen att laga mat och att jag inte hade någon som helst lust att fortsätta att svara på fler frågor. Jag frågade henne om det här var en frivillig intervju och det var det. Tror ni att hon respekterade att jag sade att jag inte ville bli uppringd igen? Nej. Hon fortsatte mekaniskt att läsa från sitt manuskript. Som tur var fick jag ett annat samtal så jag helt enkelt klippte av henne. Hade jag härdat ut hade hela samtalet tagit runt 30 minuter.

På hemsidan för California Department of Public Health står det att "The California Department of Public Health is dedicated to optimizing the health and well-being of the people in California." Skall de nå det målet måste de lyssna till vad folk säger och inte ha robotar som läser från ett manuskript. Ursäkta mitt gnäll men sådant här gör mig irriterad. Att inte kunna ha en intelligent konversation utan att man blir tvingad att prata med en robot. Och vad ger det för intryck av Public Health? Att de inte lyssnar.

Som tur var avslutades kvällen med ett mycket trevligare samtal. En svensk kvinna från kuststaden Eureka i Kalifornien hade skickat ett mejl till mig och ville prata litet om det här med grönt kort och amerikanskt medborgarskap. Jag delade med mig av mina erfarenheter och vi pratade om litet allt möjligt. Det var verkligen trevligt att kunna prata svenska med en person som befinner sig i samma tidszon som jag. :)

Hälsning till Public Health!

Hawaii - aktiv ö

Vet inte hur mycket det skrivits i Sverige om vulkanutbrottet på Hawaii - den största ön i ögruppen Hawaii. Sedan några dagar har Kilauea ett nytt utbrott och lavan sprutar högt upp i luften.

Michael och jag bodde vid foten av Kilauea när vi bodde på Hawaii (eller The Big Island). Vi var aldrig med om några vulkanutbrott. Däremot kände vi av ett par jordbävningar. Kilauea är en av vår planets mest aktiva vulkaner och har haft utbrott mer eller mindre ständigt sedan 1983.

Innan vi flyttade dit hade vulkanen haft ett rätt långt och kraftigt utbrott som hade ödelagt en del hus och stängt av en väg. Som tur är hör Kilauea till gruppen "snällare" vulkaner. :) Får berget Mt Shasta ett utbrott tar jag och packar ihop med en gång. Vårt berg är lika våldsamt som Mt St Helens som hade utbrott 1980. Det är samma slags vulkan som i filmen Dante's Peak. Inte att leka med alls.

Hawaii är en fascinerande del av vår planet eftersom nytt land hela tiden föds allteftersom den platta som ögruppen Hawaii befinner sig på rör sig åt nordväst. Det kommer alltså hela tiden att födas nya öar. Inte under vår livstid kanske men sakta men säkert.

Tydligen har Kilaueas utbrott dragit en hel del turister till The Big Island. Den här ön har inte samma dragningskraft annars som till exempel Oahu och Maui. Det är de populära öarna dit massor med turister kommer varje år. Personligen skulle jag ha svårt att bo på så små öar och skulle nog känna mig litet klaustrofobisk efter ett tag. The Big Island är i alla fall rätt mycket större. Hawaii ligger långt ut i Stilla Havet, ca 500 svenska mil, och det enda som finns runtomkring är vatten. Jag saknar faktiskt inte alls Hawaii och är glad att vara tillbaka på fastlandet.

Lägger ut en video på vulkanutbrottet - förhoppningsvis går det att titta på den även utanför USA.

Nytt pass och resa

Mitt första svenska pass fick jag när jag var 11 år och har inget som helst minne av vad mamma och pappa gjorde för att jag skulle få det. Därefter har det blivit ett antal svenska pass - i olika färger och med olika lång giltighetstid.

Självklart ansökte jag om ett amerikanskt pass efter det att mitt medborgarskap blev klart. Har man inget pass får man vackert sitta här i USA eftersom man inte kan resa ut med ett svenskt pass om man inte har ett grönt kort, visum eller är turist. Bor man på en mindre ort får man ansöka på ett postkontor (alltså inte på en polisstation som i Sverige). Tydligen finns det även andra platser man kan ansöka hos som har tjänsten att ta emot passansökningar - rättssekreterare, vissa allmänna bibliotek och olika myndighetskontor. Det finns också 24 "passport agencies", men de finns bara i större städer.

Jag var iväg för ca 1,5 vecka sedan till postkontoret i Yreka där en hjälpsam kvinna tog hand om min ansökan. Tillsammans med ansökan skall man även skicka med sitt Certificate of Naturalization i ORIGINAL (litet nervöst skall erkännas eftersom det pappret är det enda beviset på att jag är amerikansk medborgare), kopia på körkort, passfoton och betalning för passansökan. Kostnaden för ett första pass är $135 (alltså rätt mycket dyrare än i Sverige) och man kan antingen ansöka om vanlig handläggningstid eller en snabbare variant. Eftersom den vanliga handläggningstiden kan ta mellan 4-6 veckor tyckte jag att det var värt att betala litet mer och få passet snabbare. I lördags kom mitt pass med expresspost och det kändes nästan litet högtidligt med mitt första pass här i USA. :) Tio år gäller amerikanska pass för vuxna och ännu är det inget krav på fingeravtryck. Men det kommer säkert snart.
Märkligt nog skickas inte Certificate of Naturalization tillsammans med passet (allt skickas alltså med post - jag fattar fortfarande inte att man skickar sådana här värdehandlingar med post men så är det) utan det skickas tillbaka separat. Idag när jag kom hem fanns ett stort kuvert i brevlådan med mitt certifikat. Härligt! Nu är jag klar med all pappershantering just för detta.

En anledning till att jag ville ha mitt pass litet snabbare var att jag faktiskt bokade en resa till Sverige för ett par veckor sedan! Även om jag inte hade passet i min hand insåg jag att biljettpriserna bara skulle fortsätta att stiga (oljepriset igen som spökar) och jag ville ju väldigt gärna kunna resa som planerat. Mitten av maj blir avresan och jag kommer att stanna borta tre veckor den här gången. Jag utgår från att det inte är snö någonstans så sent på året och att jag håller mig frisk den här gången. Dessutom skall jag ansöka om ett nytt svenskt pass i Sverige och vill ha litet extra tid för att säkert ha passet innan jag skall resa tillbaka till USA. Det är numera mycket "enklare" och billigare för USA-boende svenskar att ansöka om pass i Sverige eftersom Carl Bildt har sett till att det egentligen inte finns någon möjlighet att ansöka om pass mer än i New York och Washington D.C. Båda städerna ligger ju på östkusten och jag vill inte ens tänka på hur dyrt det skulle bli att åka dit och ansöka. Det finns mobila passtationer men de blir fullbokade så fort de får nya tider och det närmaste för mig skulle bli San Francisco.

Tänk att jag nu kan åka ut och in från USA precis som jag vill. Det var många år sedan jag kände mig så här fri. :)

Lägga på hög och klara sig

Det skrivs och talas alltmer här i USA om stora och troliga förändringar i det amerikanska samhället. Boven i dramat - stigande oljepriser. Det här är inget som bara ligger i framtiden utan det sker just nu.

De senaste två veckorna har bensinpriserna gått upp i stort sett varje eller varannan dag i mina trakter. Kalifornien har alltid haft höga bensinpriser och Mt Shasta området speciellt pga "bensinmaffian" som finns här. Idag kostar en gallon $3.87. Och idag slutade oljepriset på nästan $105 per tunna. Att det här kommer att få stora effekter i våra dagliga liv är ju ofrånkomligt - att tro något annat är bara att "stoppa huvudet i sanden". När oljan och bensinen går upp kommer självklart matpriserna att stiga. Vilket de redan gjort. Min veckohandling blir dyrare och dyrare och jag köper samma slags mat som jag gjorde för 6 månader sedan.

Exakt vad som kan hända är det väl ingen som vet men allt fler i USA talar om det kloka i att ha en del mat och vatten hemma. Inte bara för ett par dagar utan kanske för en månads användning. Nu när jag klarat av hela medborgarskapsprocessen skall jag börja fundera mer på vad jag borde ha hemma. Att vara förberedd tycker jag är smart. Och framför allt i en stat som har och kommer att ha jordbävningar.

För det mesta funderar vi människor inte på allt vi har och tar för givet skall finnas - el, rinnande vatten osv, utan det är först när det blir störningar som längre elavbrott som vi märker hur sårbara vi är. Människor i Mt Shasta var utan el under ca 1 vecka förra vintern på grund av ett förödande snöoväder och det blev mycket påtagligt då.

Det finns människor i USA som lever ett helt annat liv, utan många "moderniteter" som de flesta av oss andra är vana vid. Amishfolket har en helt annan livsstil. Deras religiösa tro och tankar om hur man bör klä sig osv har jag litet svårt att relatera till. Men de skulle troligen klara sig bättre än de flesta av oss eftersom de är rätt självförsörjande och har "klurat ut" hur man klarar sig utan el.

Här i USA finns det ett företag som har specialiserat sig på produkter som inte kräver el. Lehman's heter företaget och när det grundades 1955 sålde man mest till Amishgrupper. Idag säljer man sina produkter över hela världen - till läkargrupper i U-länder, människor som bor i avlägsna områden och inte har tillgång till el och till och med till Hollywood som vill ha varor som ser ut som de gjorde för kanske 100 år sedan.
Bland annat säljer Lehman's "riktiga" stekpannor i gjutjärn. Jag har två sådana stekpannor och gillar dem - har svårt för teflonpannor. Gjutjärn är tungt men slits inte och lär vara mycket bättre att laga mat i än till exempel teflon.

Vill bara som avslutning tipsa om en mycket bra film som utspelar sig i Amishsamhället Lancaster County. Harrison Ford spelar i Witness som filmen heter. Den vann ett par Oscar och och har fått många andra utmärkelser.


En typisk så kallad Amish buggy som även nuförtiden används i vissa Amishområden. Bilden från Welcome to Lancaster County där många av de mer traditionella Amishtraditionerna finns.

Färgklickar

Tills jag har mitt eget boende där jag kan göra precis vad jag vill får jag hålla mig till små detaljer som gör bostaden litet mer min egen.

Som hyresgäst i USA får man oftast inte göra några som helst förändringar i bostaden. Skräckexemplet var väl Hawaii där inte ens befintliga hål i väggarna fick användas - eftersom hålen kunde bli större! Så trött man blir av en sådan inställning! Mina nuvarande hyresvärdar (som är ett gift par) verkar också vara litet smått paranoida eftersom kvinnan sade att hon föredrar synålstunna saker som man kan hänga små tavlor eller liknande på. Dags för en "reality check" där tror jag!

Hur som helst, några små färgklickar har jag här och där.













Inte bara färgklickar för ögat är viktiga. Även öronfärgklickar gör att tillvaron blir litet roligare. De senaste två kvällarna har de 24 utvalda i årets American Idol visat upp vad de kan. Kan inte garantera att dessa två videos går att spela i Sverige eftersom jag inte har en aning om vilka restriktioner YouTube har.

Först ut var killarna. Casey Abrams är en härlig, egensinnad 19-åring som skulle kunna gå långt. Hans personlighet och röst är verkligen färgklickar.



Igår kväll var det damernas tur. Thia Megia är bara 15 år - vilken röst!

Social Security

I USA har man inte alls samma sociala skyddsnät som man har i Sverige. Men Social Security finns i alla fall. Därifrån får man bland annat den statliga pensionen men man kan även få andra bidrag samt en slags sjukförsäkring (om man inte har någon annan sjukförsäkring).

Alla betalar till Social Security genom en del av den skatt som dras varje månad från lönechecken. Det tidigaste man kan börja ta ut sin statliga pension är när man är 62. Summan är då mindre per månad än om man väntar tills man fyllt 65.

När jag kom till USA förstod jag snabbt att man behöver ett så kallat Social Security Number för att kunna göra olika saker, till exempel ta körkort, öpna bankkonto, skaffa kreditkort, hitta ett arbete osv, osv. I Sverige får vi ett personnummer när vi föds, i USA ansöker man om ett Social Security Number. Detta nummer kan man få även om man inte är amerikansk medborgare. Också de som har gröna kort och har vissa slags visum har rätten att ansöka om ett SSN (som det förkortas). När jag hade mitt studentvisum kunde jag ansöka om detta nummer och sedan till exempel få mitt körkort.

När man har ansökt om sitt nummer får man ett litet kort hemskickat där ens namn och SSN står. Kortet skall man skriva under. Mitt första kort sade också att jag inte kunde arbeta var och hur som helst. Detta berodde på mitt studentvisum som inte gav mig rätten att arbeta mer än inom skolan där jag pluggade. När jag sedan fick mitt gröna kort var det dags att uppdatera min status hos Social Security. Kortet jag sedan fick hade ingen text om arbetsbegränsningar.

I förra veckan blev det ytterligare ett besök hos SSA (Social Security Administration) eftersom jag skulle uppdatera min status till amerikansk medborgare. Idag kom ett nytt kort med posten. Det här kortet brukar jag aldrig ha med mig utan det finns tryggt i ett bankfack men ibland måste man visa upp sitt lilla kort. När jag sökte jobb inom skolan fick jag visa kortet.

Något annat som Social Security har hand om är så kallade Food Stamps. Låginkomsttagare kan ansöka om hjälp för att kunna köpa mat. Allteftersom fattigdomen i USA har brett ut sig har alltfler fått Food Stamps. I november 2010 fick 43 miljoner!! amerikaner den här formen av bidrag. Så många har aldrig tidigare fått hjälp sedan det här programmet startade 1939. Tyvärr blir fler och fler amerikaner fattiga.

Precis som i Sverige skärs bidrag ner och det blir kärvare för alltfler människor att klara sig. Det verkar som om Social Security behövs mer än någonsin i dagens USA.



Ett Social Security card - bilden från www.howstuffworks.com