Könsroller i USA

När jag växte upp i Sverige var de flesta mammor hemma med sina barn. Det var på den tiden när det räckte med en lön för att en familj skulle klara sig. Nuförtiden måste väl de flesta svenska familjer ha två inkomster för att klara sig. Min känsla är att svenskar par och familjer är rätt jämställda även om det säkert är så att många kvinnor fortfarande gör mer av "hemarbetet" än vad männen gör.

Min upplevelse av att leva i en relation i USA kan nog vara litet annorlunda jämfört med vad många andra par här i USA har. Michael var rätt mycket äldre än mig men han var ändå en person som tyckte att man visst skulle dela på hemarbetet. Han var en "övervintrad" hippie så det kanske bidrog. :) Vi brukade göra det mesta tillsammans - laga mat, diska, städa osv. Det uppskattade jag verkligen eftersom jag tycker att det inte finns någon anledning till varför kvinnan skall göra mer hemma bara för att hon är kvinna.

I många amerikanska familjer och par är mannen den som arbetar och försörjer familjen eftersom det är ekonomiskt möjligt. Kvinnan är hemma och tar hand barn och hem. Att vara hemmafru är inget fult i USA. Min mamma har berättat att hon upplevde den debatt som fanns i Sverige på 70-talet som väldigt negativ och den gjorde att hon kände sig "tvungen" att söka sig ut på arbetsmarknaden igen.

Jag skulle själv inte kunna tänka mig att vara hemmafru eftersom jag skulle känna mig uttråkad men många kvinnor känner att det är helt okej och har fullt upp hela tiden. Givetvis arbetar många amerikanska kvinnor och har lika många timmar på ett arbete som deras män har. Min chef har ett heltidsarbete men hon gör ändå det allra mesta hemma. Ibland får jag hejda mig så att jag inte kommer med någon "olämplig" kommentar om allt hon gör. Jag tror inte alls att det är ovanligt med den sortens könsroller som hon och hennes familj har. Vid ett tillfälle när hon visade att hon var irriterad på sin man eftersom han inte gjort något hemma lade hon snabbt till "but he is my bread and butter" dvs det är han som drar hem de stora pengarna och därför kände hon att hon inte hade rätten att kräva att han skulle göra mer hemma. Jag fick verkligen lägga band på mig och jag kände mig väldigt svensk då. :)

Intressant är det att se skillnaderna mellan Sverige och USA och det här med könsroller verkar vara något som skiljer sig åt.

Ursäkt - yeah right ;)

Att vara elev kan inte vara lätt ;) om man inte har gjort det man skall. Här kommer en av de "värsta" ursäkter jag sett och hört. En av skolans lärare kunde inte motstå att skicka ut den till alla på skolan.

"I just wanted to write you an email to say sorry that I missed social problems. My roommate's bean bag chair blew up last night and when she was vacuuming up all the little foam things it blew a breaker and i didn't know that my alarm clock got reset. I just now woke up and i don't want to come to class late and cause a disruption. I did the homework and I will drop it by your office this morning. thank you"

Läraren sparar på alla sina elevers bästa och värsta ursäkter. Den här ligger nog bra till på tio i topp listan. :)

Inga bibliotek?

Att Kaliforniens ekonomi är dålig blir mer och mer uppenbart för varje månad som går. Siskiyou County (där Mt Shasta och Weed ligger) kanske är på väg att bli det enda "länet" i Kalifornien utan allmänna bibliotek!

Förra sommaren skrev jag om budgetkrisen och hur den påverkade skolan där jag arbetar. Kaliforniens ekonomi har inte alls blivit bättre utan snarare tvärtom.

Det senaste som har hänt är att biblioteken som finns i Siskiyou County eventuellt kommer att stängas. När jag hörde det här för några veckor sedan trodde jag att det var ett skämt, men det var det inte.

Bibliotek kanske håller på att spela ut sin roll eftersom mer och mer information finns på nätet men bibliotek är ju något som "alltid" har funnits. Jag brukar inte gå till bibliotek särskilt ofta nuförtiden men de är ju i alla fall en resurs för lokalbefolkningen.

Efter protester från "the small people" ;) i Siskiyou County kommer tydligen biblioteken att få leva kvar ytterligare 6 månader men sedan är det ovisst vad som kommer att hända. Kanske det blir några få bibliotek som får finnas kvar eller, om de inte kommer på hur de skall kunna generera mer pengar, kanske de stängs helt och hållet.

Vi får se vad som händer under sommaren när Kaliforniens budget (eller vad som är kvar av budgeten) kommer att presenteras. Inom skolan talas det inte om några stora nedskärningar men tidigare i år hade vi ett totalt inköpsstopp för att inte leva över våra tillgångar.

Fortsättning följer.

Övergivna djur

Varje år överges tusentals djur, framför allt hundar och katter, här i USA. Så kallade Anmial Shelters tar hand om en del av dessa hemlösa djur och försöker hitta nya hem för dem men många, många hundar och katter avlivas varje år om inga nya hem kan hittas. Det är tragiskt att djur avlivas bara på grund av att ingen vill ha dem och ansvarslöst av ägarna som överger sina husdjur.

TV-kanalen Animal Planet har en serie just nu, "Last Chance Highway", som berättar om en kvinna, Shelly Bookwalter, som tillsammans med några andra djurälskare tar hand om övergivna hundar och ger dem vård, fosterfamiljer och senare adoptivfamiljer. Jag tittade på det här programmet i kväll och blev både imponerad och rörd av deras insatser. Dessa hundar har oftast haft hem och av olika orsaker vill ägarna inte ha kvar djuren och överger dem. Det var verkligen inspirerande att se hur många hundar som räddas och får nya, fina hem. Shelly Bookwalter bor i södra USA (i Mississippi) där problemet med övergivna hundar är mycket stort. Shelly arbetar med några andra som transporterar hundarna till nordligare stater där människor verkar litet mer intresserade av att ta hand om dessa fina djur.

När Michael och jag bodde på Hawaii arbetade jag som volontär hos en organisation som tog hand om övergivna hundar och katter. De hade ett stort område med plats för massor med djur. Jag gick promenader med hundarna och hjälpte till med litet allt möjligt. De försökte också hitta adoptivfamiljer till så många djur som möjligt men tyvärr är kulturen på Hawaii inte alltid till djurens fördel. Många hundar får bara vara utomhus och är ofta kedjade. Jag blev ledsen flera gånger när jag såg hur illa de behandlades. Även här i norra Kalifornien verkar människor inte alltid ta hand om sina djur som de borde. Många hundar åker baktill på de "pickup trucks" som så många har och de lämnas utomhus utan tillsyn alldeles för länge.

Bor man i USA kan man hitta djur att adoptera hos Petfinder.com. Om jag bodde annorlunda och inte hade ett arbete som gjorde att jag var hemifrån stor del av dagen skulle jag nog också adoptera ett djur. De här djuren är värda att räddas.

Här är Scooter som finns hos Yreka Rescue Ranch (inte långt från Weed).




Bilden från Petfinder.com

Tuppar och poliser

Weed's got it all! ;) Collegeungdomar, drogmissbrukare, slum OCH tuppar. I närheten av huset där jag bor (där jag troligen kommer att fortsätta att bo trots allt eftersom lägenheten i Lake Shastina har så många brister och fel att jag skulle tillbringa stor del av min tid att få allt fixat - tyvärr. Kanske blir ett eget inlägg om detta och om så kallade "slum lords" som det här handlar om. Det känns litet trist det hela och jag är liten besviken - det skall erkännas) finns det en liten villa där ägarna har bestämt sig för att ha hönor och en tupp! I staden Weed.

I morse vaknade jag av tuppen som gal (det har blivit mycket varmare så öppna fönster är ett måste) och tuppar gal ju inte bara en gång utan de håller på under timmar. Jag tänkte att jag var tvungen att höra med staden Weeds kontor om det verkligen är tillåtet att ha tuppar i ett villaområde. Kvinnan jag pratade med skulle höra med någon annan avdelning och återkomma.

En stund senare knackade det på dörren och där stod ett par av Weeds polismän. Jag blev litet förvånad eftersom jag inte trodde att polisen skulle "larmas" och dessutom komma hem till mig. Men tuppen var ute i grannens trädgård och gol så det var ju inget tvivel om att de kommit till rätt plats.

Polismännen sade att det fortfarande är tillåtet att ha tuppar men att det är på gång att komma bestämmelser som skall kunna förbjuda folk att ha tuppar inne i bebyggelsen. Det här påminde mig om Hawaii där vi bodde på landet och tupparna gol i närheten av vårt hus.

Tydligen kan de inte göra något åt tuppen just nu så vi får väl se när jag vaknar på morgnarna.

Eftersom jag inte kunde komma tillräckligt nära för att ta en bild av tuppen - skulle kanske verka litet väl uppenbart :) - får det bli en lånad bild.

Iskallt vatten

Många amerikanska städer har dricksvatten som smakar och luktar illa eftersom klor tillsatts. Till och med staden Redding (som ligger ca 1,5 timme söder om Mt Shasta) har dricksvatten som inte smakar gott. Och Redding är inte någon riktigt stor stad. Mitt minne av storstäder som New York och Los Angeles är att man måste köpa dricksvatten eftersom kranvattnet har en så stark smak och lukt av klor.

Något Mt Shasta är känt för är sitt fantastiskt goda, iskalla vatten. Och det är ingen reklamslogan utan det stämmer faktiskt. Mitt första minne av Mt Shastas goda vatten var på en restaurang inne i Mt Shasta under mitt allra första besök här. Jag minns att jag till och med kommenterade det och Michael kunde bara hålla med.

Mt Shasta får sitt dricksvatten från några källor som finns en bit upp på berget. De här källorna levererar ca 8000 liter vatten per minut. Och det här är rent, ofiltrerat och obehandlat vatten. Mt Shasta vann till och med ett par tävlingar om Kaliforniens "Rural Water Association's Best Drinking Water" och kom högt i en tävling som heter "Great American Water Taste Test" - en årlig tävling i Washington D.C.

Det finns också ett par så kallade "water bottling plants" i Mt Shasta området. För inte så länge sedan förstökte jätten Nestle att ta över vattenrättigheterna
i en av de små städerna som finns här. Staden McCloud har också källor som Nestle ville utnyttja. Många reagerade över hur det hela skulle gå till och en stark proteströrelse sattes igång. För inte så länge sedan beslutade Nestle att dra sig ur det hela och det var en stor seger för lokalbefolkningen.
Eftersom vatten på flaska har blivit en jätteindustri under senare år är platser som Mt Shasta lockande för de här företagen.

Till och med inne i Mt Shastas City Park finns en källa som har rent vatten man kan dricka. Många människor kommer hit och åker till parken och hämtar sitt dricksvatten där. Rätt fantastiskt. (Lånad bild från Wikipedia)



Det är lätt att ta bra dricksvatten för givet men det är en bristvara i många länder. I år har vi fått mycket snö så vattnet lär räcka till. Så här ser Mt Shasta
ut just nu - fortfarande mycket snö uppe på toppen. (Min egen bild)

Bröllop och kungligheter

Att det är kungabröllop i Sverige idag har väl inte undgått någon. Kronprinsessan Victoria får sin Daniel. Och hon kommer att överlämnas av sin pappa Kungen. Här i USA är det mycket vanligt att bruden överlämnas av sin pappa. I alla filmer och TV-serier ser man hur bruden går fram till prästen tillsammans med sin pappa. När Michael och jag gifte oss var det ett så enkelt borgerligt bröllop att vi knappt hade fattat att vi var gifta - så fort gick det och så kort var ceremonin. För oss var det helt okej eftersom vi gifte oss mest på grund av att amerikanska immigrationsverket kräver att man är gift om man vill immigrera. Vi hade mycket väl kunnat fortsätta att "bara" vara sambo.

Efter att ha läst litet om hur stämningen är i Sverige verkar det som om fler och fler svenskar vill ha republik. Det här bröllopet mellan Victoria och Daniel kommer tydligen kosta skattebetalarna en hel del. Här i USA är det närmaste man kommer "kungligheter" det amerikanska presidentparet. De anses stå i en klass för sig och har litet stjärnglans över sig. Eftersom jag inte bor i Sverige längre har jag rätt neutrala känslor inför monarkin i Sverige, men visst är det väl så att kungafamiljen har en PR-funktion i och för Sverige. Och det är ju trevligt att Victoria får gifta sig med den man hon älskar även om han inte är en kunglighet. Min mamma sade att hon skulle titta en del på TV-sändningarna. Jag vet inte hur mycket jag kan titta på via nätet. Jag minns att jag tittade på bröllopet mellan Silvia och Kungen hos en kompis eftersom hennes familj hade färg-TV! Min familj hade bara svartvit TV. Det var tider det. :)



Bilden från Expressen.

Uttrycka sig på engelska

Att prata ett annat språk än det man vuxit upp med kan ha sina utmaningar. När jag först kom till USA hade jag pratat engelska varje dag under nästan 15 år genom att jag arbetade på internationella företag i Stockholm. Men givetvis pratade jag mer svenska än engelska eftersom jag bodde i Sverige. Här i USA fick jag prata engelska till nästan 100% och i början var det ibland en utmaning när jag inte kunde uttrycka allt jag ville få fram. Att uttrycka djupare känslor till exempel på ett annat språk är bland det svåraste som finns.

Fortfarande säger jag ibland saker som jag vet att amerikaner inte skulle säga och jag har kanske uttryck som inte är riktigt amerikanska. Igår fick hela världen höra hur den svenske BP ordföranden Carl-Henric Svanberg kallade folket i Gulfkustområdet för "small people". Den här kommentaren har retat gallfeber på folk i området där världens största miljökatastrof just nu äger rum. En man från New Orleans sade "We're not small people. We're human beings. They're no greater than us. We don't bow down to them. We don't pray to them." Troligen var Svanbergs kommentar inte illa menad utan en "slip of the tongue" eftersom hans modersmål är svenska. Givetvis borde en så högt uppsatt person trots allt ha litet mer koll på hur han uttrycker sig även om han inte har engelska som sitt modersmål.

När jag nu kommit in på oljekatastrofen vill jag bara skriva litet om den. Det är svårt att riktigt fatta hur stor den här oljekatastrofen är. Tydligen har BP erkänt att man visste om att det fanns sprickor i oljekällan två månader innan explosionen skedde. Dessutom dumpade Goldman Sachs (en av de stora "aktörerna" på världens finansmarknader) 44% av sina BP-aktier under första kvartalet i år och Tony Hayward (BPs högste chef) sålde aktier motsvarande 1.4 miljoner pund innan "olyckan". Tillfälligheter? Nej, det tror jag inte. De insatta och högt uppsatta var nog medvetna om att något stort kunde hända. Ingen verkar idag veta hur man skall kunna stoppa läckan och talet som USAs president höll häromkvällen fick mycket kritik eftersom han inte talade om vad som skall göras i konkreta åtgärder. Dessutom har man stoppat all flygtrafik som går över Mexikanska Gulfen. Vill man dölja något?

Oljan fortsätter att välla ut i enorma mängder varje dag och ingen vet nog i dagsläget exakt vad som kommer att hända. Vissa tror att oljan kommer att spridas ut i Atlanten och orsaka skador även där. Det har uppmätts mycket höga halter av giftiga ämnen i luften i Gulfkustområdet och kommer det en stor orkan vet jag inte vad som kommer att hända. Även om vi här på USAs västkust ännu inte har drabbats direkt kommer det här säkert att få effekter i hela världen så småningom.

Exxon Valdez olyckan 1989 är småpotatis jämfört med det här.



Bilden från AP.

Ny stjärna?

Susan Boyle slog igenom förra våren. Kommer Alice Tan Ridley att bli en ny stjärna?

Igår tog hon America's Got Talent (en amerikansk TV-sänd talangjakt) med storm och det är bara att hoppas att hon kommer att gå långt. Hon och Susan har litet likheter - inte någon styling, litet äldre och helt fantastiska röster. Alice sjunger soul, pop och igår sjöng hon en sång som Etta James gjorde känd.

Alice Tan Ridley har sjungit i New Yorks tunnelbana de senaste 20 åren och har försörjt sig på det. Hennes dotter är Oscarsnominerade Gabourey Sidibe (som jag aldrig hört talas om) men nu kanske det är mammas tur.

Här är hennes framträdande på America's Got Talent. Och här kan man se fler av hennes tunnelbaneuppträdanden: http://www.popeater.com/2010/06/16/alice-tan-ridley-gabourey-sidibe/

IKEA och svensk mat

Som utlandssvensk kan man ibland få ett riktigt sug efter svensk mat. Att bo i ett annat land innebär ju bland annat att man inte alltid kan få tag på sådant man är van vid. I början av mitt USA-boende fick jag ibland en riktig längtan efter viss svensk mat. Nuförtiden känns det inte lika viktigt även om det är kul att kunna äta typisk svensk mat då och då.

Som tur är säljer IKEA utomlands svensk mat. Nu finns IKEA-varuhus bara i större städer så jag har långt till alla som finns i "närheten". Det finns 8 IKEA-affärer i Kalifornien och en i Oregon. Jag är lyckligt lottad att ha en snäll chef som i förra veckan var på semester i Portland i Oregon. Hon och hennes familj har också upptäckt IKEAs svenska mat och i deras semesterplaner ingick ett besök hos IKEA i Portland. Eftersom jag blev tillfrågad om det var något jag ville ha tog jag självklart chansen att fylla på "svenskförrådet" litet grand.

Idag när jag kom till jobbet var min chef tillbaka med en kasse från IKEA. Eftersom jag gillar Kalles Kaviar var det en av sakerna hon köpt. Jag hade också "beställt" en burk lingonsylt eftersom de burkar som man ibland kan få tag på här i Mt Shasta är riktigt dyra - en liten burk lingonsylt kan kosta runt 50 kronor. Sedan fanns det ett par överraskningar - en påse skorpor och en chokladkaka. Tack för snälla chefer! :)

Utflyktstips - Vattenfallen Burney Falls

Igår gjorde C och jag en utflykt till Burney Falls. Det var en riktigt trevlig dag med perfekt väder för en utflykt. Solen sken och det var runt +25.

Burney Falls ligger i en av Kaliforniens så kallade "state parks". Kalifornien är den stat som har flest state parks - 278 stycken. Förra sommaren sade guvernör Schwarzenegger att han ville stänga ca 200 av de här parkerna på grund av den dåliga ekonomin i Kalifornien. Hur många som faktiskt har stängts vet jag inte i skrivande stund. Hur som helst, både C och jag sade flera gånger att de här vattenfallen var väl värda ett besök. De är mellan 40-45 meter höga och lär ha lika mycket vatten året runt. När vi var där igår var det ett ordentligt tryck på vattnet. Det var väldigt vackert med grönska, dånande vatten och en frisk, härlig luft. Givetvis hade jag kameran med mig.

Den anlagda promenadstigen börjar i samma nivå som parkeringsplatsen och har sedan en rätt brant sluttning ner till den nivå där vattnet samlas i en liten "sjö" för att sedan porla iväg i en bäck/mindre flod. Man kan därför se vattenfallen i olika vinklar och från att ha tittat ner på dem avslutar man med att titta upp på vattenmassorna som forsar nerför bergsbranten.

Sommarblommor

Sommaren tycks äntligen ha kommit för att stanna - även om den är litet trevande fortfarande.

Skolan har många stora, fina gräsmattor, träd och blommor. De här fina blommorna finns vid en av parkeringsplatserna.

Någon slags prästkrageliknande blomma är det här men eftersom jag är otroligt dålig på både blommor och träd vågar jag inte säga exakt vad den heter. Kanske vore dags att investera i en bok om blommor och träd i norra Kalifornien.



I morgon verkar det bli en heldagsutflykt till något som jag velat se under många år. Min före detta granne C (som nu blir min vägg-i-vägg granne igen) och jag har planerat att åka till Burney Falls som har fina vattenfall. Vädret lär bli bra så jag får återkomma med bilder.

Drömfångare

Den indianska kulturen finns fortfarande kvar i USA även om man till stor del förflyttat indianerna till reservat och många lever där i misär. En mindre trevlig del av USAs historia.

Något som levt kvar är drömfångare eller "dream catchers" - en fascinerande tradition från USAs ursprungsbefolkning. Den ursprungliga drömfångaren skulle skydda en sovande person från negativa drömmare och samtidigt släppa igenom de positiva drömmarna. De positiva drömmarna skulle komma genom centrum av drömfångaren och sedan glida ner utmed fjädrarna till den sovande personen. De negativa drömmarna skulle fångas av "spindelväven" och sedan upplösas när solens första strålar sken på drömfångaren.

Jag har sett en del annonser här i Mt Shasta området för lokalt tillverkade drömfångare. Har förstått att drömfångare också blivit rätt vanliga i Sverige. När jag bodde i Oregon medan Michael fortfarande levde fick han en dag ett brev från någon organisation som bad om stöd till en indiansk grupp. I kuvertet fanns en liten drömfångare. När Michael sedan gått bort och jag gick igenom alla hans saker behöll jag den och har haft den i mitt sovrum sedan dess. Den jag har är mycket liten men det finns också stora och påkostade drömfångare.

Min drömfångare (modell mindre).

Vara kreditvärdig

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen kan man för det mesta inte få t ex ett "riktigt" kreditkort när man först flyttar till USA och man måste bygga upp sin kredithistoria på olika sätt för att få bra lån.

Eftersom jag fortfarande inte hört från de två uthyrningsföretag i Mt Shasta där jag lämnat in min ansökan om lägenheter (i och för sig spelar det ju ingen roll nu men det är litet konstigt att de inte meddelat mig antingen "ja" eller "nej") kände jag att det nog var dags att kolla min "credit report" som man kan beställa gratis en gång per år. Vill man ha information oftare får man betala för det.

Det finns tre stora institutioner här i USA som håller koll på folks kredithistora: Experian, Equifax och TransUnion. Genom en central hemsida, AnnualCreditReport.com, kan beställa alla rapporter gratis - men alltså bara en gång per år. Jag "roade" mig precis med det och såg att mina kreditkort hade "good standing" och jag såg också om någon hade begärt min kreditrapport. Dessutom hade de min tidigare adresshistoria och den visades litet olika beroende på vilket företag som hade rapporten. Antingen visades alla adresser eller bara några stycken. Vet inte om Mt Shasta-personerna avskräckts av mina många olika adresser.

Det rekommenderas att man kollar sin kreditrapport en gång per år för att kunna upptäcka fel eller annat som inte är som det skall. Jag hade inte kollat min rapport på flera år faktiskt.

Något annat som är väldigt viktigt i USA om man t ex vill ta ut lån eller öppna nya kreditkort är något som kallas "credit score" - det vanligaste heter "FICO Score" (FICO står för Fair Isaac Corporation). Credit score innebär "A credit score in the United States is a number representing the creditworthiness of a person or the likelihood that person will pay his or her debts." Det här numret går mellan 300-850. Vem som hittat på de här numren vet jag inte. Väldigt få personer har de högsta numren. Har man från 750 och uppåt är det mycket bra. Mitt nummer låg rätt högt så det kändes ju betryggande.
Om ens FICO score eller credit score ligger lägre kan man ha svårt att få bra lånevillkor, förmånliga kreditkort och till och med bli "diskriminerad" när man vill hyra en bostad.

Nu kanske alla i Sverige har somnat ;) men om man bor i USA skall man ta det här på allvar eftersom det helt klart kan påverka privatekonomin. Jag kan i alla fall somna lugnt i kväll eftersom allt verkade vara "a-okay". :)

Old Boy's Club

Det finns något här i USA kallas för Old Boy's Club. Här i Mt Shasta området finns det gott om folk som hör till Old Boy's Club eller Old Boy's Network. Enligt Urban Dictionary är det: "An informal system by which money and power are retained by wealthy white men through incestuous business relationships."

Självklart finns det här "fenomenet" över hela världen men i Mt Shasta området har det till exempel gjort att vi betalar mer för bensin än på de flesta orter i Kalifornien. Min vän i Colorado (hon som intervjuade en naken kvinna när hon arbetade som Census Worker) bodde i Mt Shasta området för många år sedan. Hon var då gift med en man som ägde en bensinstation. Han var del av det här Old Boy's Network och de här inflytelserika männen kom överens om att ha en viss prisnivå på bensinen som låg mycket högre än t ex i södra Oregon eller i staden Redding som ligger ca 1,5 timmes bilfärd söderut.

De här höga bensinpriserna har stått sig och vi betalar helt klart mer här än vad man gör på andra håll. De här gubbarna vet att de kan ha högre priser eftersom vi inte har någon direkt konkurrens men det är litet konstigt när man ser tre, fyra bensinstationer på rad i Weed som har exakt samma pris. Vi betalar ibland till och med mer för bensin än vad vi gjorde på Hawaii. Litet märkligt minst sagt eftersom Hawaii ligger mitt ute i Stilla Havet och Mt Shasta och Weed ligger precis utmed motorvägen I-5.

Jag antar att vi har vår egen "bensinmaffia" här. Varför ingen reagerar och gör något vet jag inte. Jag har skrivit ett par brev och email till en av de större bensinmacksägarna och bara fått töntiga svar som inte alls har något med verkligheten att göra. Kanske dags att se till att man ha en elektrisk bil. :)

Elektrisk bil modell äldre - Thomas Edison 1913 (bilden från Wikipedia)

Det här med bostad

Jaha, skall hon skriva om sin bostadssituation nu igen. ;) Ja, det blir faktiskt ytterligare ett inlägg.

När jag blev tvungen att flytta från Lake Shastina på grund av konkursen av den bostaden visste jag intuitivt att den bostaden jag nu haft i Weed bara skulle vara en tillfällig bostad. Och då mina nuvarande hyresvärdar, trots ett 16 sidor långt hyreskontrakt, inte var särskilt tydliga visste jag inte att de bara vill ha ett-årskontrakt. Jag fick ett sex-månaderskontrakt eftersom jag flyttade in första februari. Som mitt kontrakt var skrivet verkade det som om det skulle kunna bli "month-to-month" - det är när man har 30 dagars uppsägning om man vill flytta ut. Men det visade sig att det inte alls skulle bli så. När jag fick reda på att jag faktiskt skulle vara tvungen att skriva på ett årslångt kontrakt om jag skulle bo kvar här kände jag att "nej jag vill inte bo här ett helt år med lastbilarna dundrades nästan inne i mitt vardagsrum och med collegeungdomars livsstil som skiljer sig helt från min". Så, jag började titta på vad som fanns på bostadsmarknaden för 1-1,5 månad sedan.

Eftersom jag bara har min inkomst och hyrorna fortfarande ligger relativt högt har det inte funnits särskilt mycket som jag faktiskt skulle kunna ha råd med. Jag har tittat på ett par lägenheter i Mt Shasta men det första företaget har inte ens gett mig ett slutgiltigt besked trots att jag lämnade in min ansökan för litet drygt 3 veckor sedan. Det andra företaget trodde jag att jag skulle höra av i fredags eller under helgen, men de har heller inte hört av sig. Jag vet inte om de har blivit avskräckta av alla mina olika adresser eller vad som är på gång. När man hyr en bostad gör hyresvärden en så kallad kreditkontroll och de kollar referenser och tidigare hyresvärdar. Jag vet att min "credit rating" är på toppen och att alla mina referenser skulle ge mig toppen"betyg" så det enda som kan ligga mig i fatet är att jag har flyttat mycket. Inte på grund av att jag inte skött mig utan på grund av konstiga bostäder och festande collegeungdomar.

Men för några veckor sedan fick jag besked av mitt tidigare uthyrningsföretag (som jag varit i kontakt med) att en bostad som ligger i samma byggnad där jag tidigare bodde i Lake Shastina skulle bli ledig! När jag hörde det tänkte jag att, ja varför inte. Jag visste att den lägenheten inte skulle vara riktigt i samma "klass" som den jag hade eftersom den ligger i mitten av byggnaden (min låg i ena änden) och att den helt enkelt hade en litet äldre standard. I fredags var vi och tittade på den och visst var den mörkare än den jag hade och visst var standarden litet äldre men den har flera plus jämfört med Mt Shasta. Jag behöver inte oroa mig för att behöva skotta snö var och varannan dag, jag kommer att ha mina gamla grannar vägg-i-vägg igen, den inkluderar el (vilket de i Mt Shasta inte gjorde) och den har inte ett årslångt kontrakt (vilket båda i Mt Shasta hade). Jag gillar inte årslånga kontrakt eftersom mycket kan hända på ett år. Och har man skrivit på ett sådant kontrakt måste man betala för sig tills kontraktstiden går ut såvida inte hyresvärden hittar en annan hyresgäst.

Så som det ser ut nu kommer jag att flytta tillbaka till Lake Shastina och till samma byggnad där jag tidigare bodde fast med en annan ägare och en annan del av huset. Litet märkligt det hela men jag vet ju i alla fall vad jag ger mig in på så att säga. Området är välbekant, jag vet hur lyhört huset är osv. Lägenheten har en del saker som måste åtgärdas men förhoppningsvis skall det gå bra. Jag har den inställningen att saker och ting sker av en orsak så jag tror på att det finns någon anledning (som jag kanske inte ser just nu) till att jag skall tillbaka dit. Det är faktiskt det enda området i Lake Shastina som har lägenheter. Och med de hyror som vi har här verkar det som om lägenheter är det enda jag har råd med. Att hyra ett riktigt bra hus är för dyrt. Troligen behöver jag inte flytta in förrän i juli vilket vore toppen eftersom jag bara skulle ha en månad med dubbla hyror. Eftersom jag fortfarande är i min kontraktsperiod i min nuvarande bostad måste jag betala också för juli.

Så jag kommer att komma tillbaka till den fantastiska utsikten och sjön som faktiskt har en hel del vatten just nu. Fortsättning följer.

Utvärdera sig själv

Skolan jag jobbar på har ett system att alla anställda skall utvärderas en gång per år sedan man blivit "godkänd". Första året man arbetar där är man på "probation", dvs man är väl egentligen provanställd. Jag klarade mig igenom mitt första år :) och numera är det den årliga utvärderingen som gäller.

I år bad min chef mig och min kollega att vi skulle göra egna utvärderingar. Det är inte alldeles lätt att kunna vara objektiv och ge sig själv ett rättvist utlåtande. Jag frågade min chef hur generös man kunde vara och hon sade att hon tyckte att jag skulle ge mig själv ett gott betyg. Så då gjorde jag det. :) Idag gick vi igenom utvärderingen och min chef hade också skrivit vad hon tyckte. Det är trevligt när chefen säger att hon är glad att jag arbetar där och att det jag gör, gör det lättare för andra inom vår avdelning. Det är bara att tacka och ta emot.

Eftersom Kalifornien fortfarande har en enorm budgetkris blir det säkert inga löneförhöjningar på grund av stigande levnadsomkostnader. Lönerna har egentligen stått stilla under några år trots att allt annat blivit mycket dyrare: mat, bensin, hyror osv. Det jag vet att jag kommer att få är en höjning genom att jag går från ett steg i min jobbeskrivning till ett annat. Så är systemet inom skolvärlden.

Det är nog ingen som skulle strejka som man väl fortfarande gör i Sverige på grund av missnöje med lönerna. Fackföreningarna är inte alls så starka här i USA. Jag tillhör en fackförening men jag vet egentligen hur stor påverkan de skulle kunna ha. Något som jag däremot märkt en stor skillnad mot Sverige är att man t ex anställer personer som är äldre och att det inte får förekomma någon som helst diskriminering på grund av ålder, nationalitet, kön osv. När jag hade mina anställningsintervjuer fick frågorna absolut inte ha någon vinkling t ex som hade med mitt ursprung att göra. Att man anställer äldre personer (till och med de som kanske är runt 70) tycker jag är positivt. Just nu annonseras det efter en ny assistent till skolans chef eftersom kvinnan som hade det jobbet oväntat gick bort i våras. Jag kollade på annonsen men det vore nog ett väldigt utmanande jobb på många sätt att vara skolchefens högra hand. För alla jobb som utannonseras måste skolan ange vilka fysiska krav som ställs. För det här jobbet som skolchefens assistent hade man skrivit följande vilket låter litet lustigt minst sagt - framför allt den första delen:

"While performing the duties of this job, the employee is regularly required to sit. The employee frequently is required to use hands to finger, handle, or feel; reach with hands and arms; and talk or hear. The employee is occasionally required to stand and walk. The employee must regularly lift and/or move up to 10 pounds and occasionally lift and/or move up to 25 pounds. Specific vision abilities required by this job include close vision, and ability to adjust focus.
While performing the duties of this job, the employee regularly works in indoor conditions and regularly works near video display. The noise level in the work environment is usually moderate."