Kreditkort
När man flyttar till USA kan man inte få ett riktigt kreditkort till att börja med. Det krävs att man har en så kallad "credit history" och det kan man bara få om man lever i USA och har olika slags "aktiviteter" på gång. Jag skaffade ett "secured credit card" för många år sedan. Detta är ett kort som fungerar som ett kreditkort men man har bara tillgång till så mycket pengar som man själv sätter in på ett konto. Har för mig att jag satte in $500. Efter ett år ungefär omvandlades detta kort till ett riktigt kreditkort och under årens lopp har min kreditgräns vuxit. Jag använder oftast bara en väldigt liten summa och betalar av hela min skuld och detta har nog gjort att jag fått en rätt hög "credit rating" - vilket kan vara bra att ha när man till exempel vill hyra bostad. Och det har jag ju stor erfarenhet av. :)
Häromdagen när jag gick in på internet för att betala mitt Bank of America kreditkort fick jag en mindre chock när jag såg att min kreditgräns halverats. Givetvis ringde jag upp BoA och undrade vad som var på gång. De sade att eftersom jag använder en mycket liten del av min kredit hade de ansett att den skulle sänkas. Litet märkligt att de kan göra så tycker jag men kreditkortsföretag lever i en egen värld. De påstod att de skickat ett brev, där jag informerades om detta, men det har jag inte sett till.
Att ha ett kreditkort är en nödvändighet om man vill handla via internet - vilket jag ju gjort en hel del under årens lopp. Vill man hyra en hyrbil måste man ha ett kreditkort. I Sverige hade jag faktiskt inget kreditkort men här har det verkligen kommit till nytta.
Bilden från Miss Mouthy
13 comments:
Ja det här med credit history är ju ett helt företag i sig.
Vi fick dock tipset innan flytten att skaffa ett american express kort i sverige, för att lättare kunna få ett amerikanskt dito.
Vi gjorde så, och då tog det ca 2 veckor från det att vi ansökte om det här, tills vi fick korten.
Kan tänka mig att det hade tagit mycket längre tid om vi inte gjort så.
Särskilt med tanke på allt krångel med billån och allt som blivit sen den här krisen kom...
Vi fick då kreditkort då vi flyttade hit för ett antal år sedan...
Speciellt jobbigt är det ju i början eftersom man inte har någon kredit-score eller kredit-historik alls. Jag behövde köpa en bil när jag kom hit men kunde inte göra det på kredit själv eftersom jag inte hade någon kredit-historik i det här landet. Lösningen för mig var att min fru tog lånet i sitt namn och sin kredit-historik.
Idag endast 2 år senare har jag bra kredit-historik eftersom min fru har satt upp mig som medtecknare på hennes kreditkort och jag då 'ärvde' hennes 'credit-score'
De gör på samma sätt i t ex Tyskland nu, de vill helt enkelt minimera risken ifall man blir av med kortet och det utnyttjas av någon annan. Som kund är du inte betalningsskyldig utan kreditbolaget får stå för det (om inte du varit grovt oaktsam förståss). I och med finanskrisen skärpte de till reglerna - det var ett antal mindre skandaler också, med folk som hade skaffat kreditkort på kreditkort på kreditkort och sedan inte kunde betala utan fick gå från hus och hem. Amex tog en del rejäla smällar. Värst var det förståss i USA, i Tyskland är folk generellt väldigt försiktiga med kredit.
Mammigranten: Amex Europa och Amex USA har ingen koppling, de får inte dela med sig av uppgifterna över gränsterna. Amex har dock ändå varit ganska lätt att få (men dyrare att ha). Svårare för amerikaner som kommer till Europa för vi är mer restriktiva. Jobbar för ett globalt företag med huvudkontor i USA. Vi använder Amex över hela världen. Ändå har de som flyttar från USA till Europa alltid alltid problem, företagsavtal etc till trots.
Hejsan.
Jag heter Zara Hallman och bor i Norra Sverige, alltså i Norrbotten.
Jag hittade hit av en ren händelse när jag slog in valborgsmässoafton på vikpedia.
Jag har en blogg, och bloggvänner som är intresserad av inredning, själv är jag tusenkonstnär, som det kallades här förr.
Jag har lite frågor till dig, om det går bra.
Jag måste bara få någon åsikt om det jag tror om USA i fall det är fel eller rätt, enligt dig.
Jag har fått för mig att Amerikanen är gladare, än i Sverige, och att man ges möjlighet att utvecklas på att annat vis.
Här speciellt i norr har vi en fruktansvärd jantelag.
Och människorna är rätt så avundsjuka,(dock är mina bloggvänner positiva) jag har fått för mig att det är inte lika utbrett i USA.
Om jag skulle säga till nån i Sverige att jag är tusenkonstnär så skulle de bli stött, eller tycka att jag var högmodig.
Jag har ibland känt mig som om jag skulle passa bra i USA, eftersom jag är en glad och positiv person, inte alltid förstås, men oftast.
Men jag kan ju ha helt fel om allt jag tror.
Det vore roligt om du ville rätta mig och tala om i fall jag har fördomar i någon riktning.
Kram Zara
En ren soppa med dessa kreditkort! Hade en rejäl diskussion med en banker igår. Han menade på att ALLA måste ha ett kreditkort och man ska också vara KREATIV i sitt användande och gav mig ett exempel på en kund som var så duktig så och köpte alla sina resor med sina kreditkort och fick således massor av points som han kunde använda och sedan köpa fina resor till sin fru i typ julklapp. Nice tänkte jag. Kreativt tänkande kring kreditkortsanvändandet. Själv kör jag bara med debit och det har gått bra hittills. Maken har kredit kort. Det får räcka så. Just nu i alla fall.
SOLiga hälsningar från CT
Mammigranten: Credit history är kanske något som många inte tänker på innan de flyttar men det är ju otroligt viktigt här i USA. Jag känner inte till American Express (har bara VISA) men Ann-Katrin hade ju litet mer information om detta.
Anonym: Vet inte hur era förhållanden såg ut men allt jag läst och min egen erfarenhet visar att man oftast inte bara får ett kreditkort hur som helst. Det tar ett tag och man måste bygga upp sin kredithistoria. Intressant att höra att din/er erfarenhet var annorlunda.
Lars: Tyvärr tar man ju inte med sig sin kredithistoria från sitt tidigare land utan får börja från noll här. Vad bra att du kunde "hänga på" din frus kredithistoria och kreditkort. Ett bra "credit score" verkar ju vara A och O här. Har man inte det förblir många dörrar stängda.
Ann-Katrin: Intressant att höra om hur det är i Tyskland. Och att kanske samma åtgärder införs i USA. Tänk att det skall vara så omständligt att flytta från en kontinent till en annan och att man inte kan ta med sig t ex en kredithistoria från ett land till ett annat.
Zara: Välkommen hit! Jag skulle vilja säga att du har en rätt bra känsla för skillnaden mellan USA och Sverige. Givetvis är inte alla amerikaner glada och positiva men överlag är det vanligare än i Sverige. I USA finns det inte mycket av jantelag och det är en stor anledning till att jag trivs i USA. Jantelagen i Sverige är så inskränkande och folk är avundsjuka. I USA är man inte alls lika avundsjuk utan mycket mer tillåtande. Individualitet är mycket mer tillåtet i USA än i Sverige. Jag kan förstå varför du inte känner dig hemma i Sverige. Tyvärr är det mycket svårt att lagligt flytta till och bo i USA. Om du vill veta mer om det kan du väl skriva till mig privat (min email finns på min profil) så kan jag berätta mer om det.
Taina: Kreativ i hur man använder sitt kreditkort!? Låter litet mysko minst sagt. Tyvärr lever många amerikaner över sina tillgångar och i och med den ekonomiska krisen tror jag att det kommer att bli kärvt för de som har stora kreditkortsskulder. Att använda kortet som ett betalningsmedel men att alltid betala av skulden är nog det bästa. Här skiner inte solen idag och det är kallt, bara några plusgrader.
Kreativ med kreditkort eller kredit generellt verkar vara det alla "bankers" i USA lär sig... Jag blev så när osams med en amerikansk vän som jobbat som "banker". Hon tyckte innan kraschen att jag absolut skulle köpa ett hus i USA för att det var en så bra investering, och man kunde ju hyra ut till studenter etc. Och hon var väldigt tydlig och talade om för mig att det inte skulle vara några som helst problem att få lån trots brist på säkerhet och kredithistoria (har inte bott i USA) bara jag hade en liten handpenning. Räntorna skulle bli lite högre för mig som utlänning. Alltså hallå... Ska jag investera ska det i alla fall vara i ett land som jag har rätt att ha inkomst i, som något av EU-länderna. Varför skulle jag vilja ha ansvar för ett hus som jag inte ens skulle besöka...
Så gick det ju som det gick och jag var glad för att jag bara skrattat bort hennes storslagna ideer...
PS! Amerikaner och vara positiva: Vet inte hur det är i Californien just nu, det har ju alltid varit speciellt, men på östkusten tycks det ha gått från jätteuppåt till superneråt i och med finanskrisen. Gnälligare typer än amerikaner tycks jag tyvärr inte stöta på för tillfället. Och detta trots att flera av dem är underbara arbetskamrater som jag vet egentligen brukar vara väldigt positiva.
Kommentarer som "Då kan ju världen ha gått under" apropå att jag ska över till USA i juni och så vidare... Det är något nytt, något jag inte sett förrut. Och det gnälls över Europa, och över mycket annat. Faktiskt ganska "scary"...
Ann-Katrin: Kul att höra om din "kreativa banker vän". Det var ju tur att du stod med båda fötterna på jorden och inte drogs med i hennes stora planer. :)
Vet inte hur det egentligen är i större städer i Kalifornien. Här i mitt område som är fattigt i största allmänhet tycker jag inte att jag märkt så mycket av en mer "butter" inställning. Men det skulle inte förvåna mig om många har blivit mer negativa. Många har ju fått gå från hus och hem och kanske förlorat sitt jobb.
Ja visst var det :-) Ibland kunde jag önska att jag var lite mer äventyrlig och kunde släppa lite på kontrollen men dum kommer jag förhoppningsvis aldrig att bli i alla fall..
Det är intressant att man i USA i princip måsta ha ett kreditkort men i Sverige går det alldeles utmärkt att leva utan. Här i Australien där jag bor har de precis börjat med så kallade "debit cards" vilket är i princip ett vanligt Svenskt bankkort, vad jag hadde i Sverige för ungefär 20 år sedan...
Post a Comment