Show and Tell: Mitt första jobb
Det här blir första gången jag hakar på Show and Tell/Fredagstemat. Får se hur det går. :) Under februari står Anna Fair and True in Stockholm som värdinna.
Jag har valt att skriva om mitt första "riktiga" jobb - hade ett par sommarjobb i en bokhandel men de kändes så otroligt avlägsna. Mitt första jobb har jag absolut inga bilder från här i USA. Det finns nog några pappersbilder i min mammas lägenhet men dessa kommer jag inte åt just nu. Efter gymnasiet gick jag på något som hette Frans Schartaus eftergymnasiala utbildningar. Det var en skola som låg på söder i Stockholm och jag gick något som hette Chefssekreterarutbildningen. Vår klasslärare sade att arbetsgivare ofta hörde av sig till skolan eftersom de visste att det var "top notch" elever som gick ut. När jag skulle ta examen i december 1981 (känns som en evighet sedan :)) var det en svacka i den svenska ekonomin så arbetsgivarna hörde inte av sig. Jag sökte massor med jobb och det var kärvt att inte ha någon arbetslivserfarenhet. En dag satt ett papper uppsatt i vårt klassrum där ett företag i Solna sökte en sekreterare. Jag sökte, fick komma på intervju och blev erbjuden jobbet samma dag som vi hade skolavslutning. Tala om bra "timing". Jag fick en hel månads ledighet efter det att skolan slutat eftersom jag inte skulle börja förrän 1 februari. Det var bra eftersom det var en "mördar"utbildning - den var på 1,5 år. Tidigare hade den varit på 1 år men de hade varit tvungna att förlänga den eftersom folk till och med kollapsade på grund av tempot.
Företaget hette (och heter) Kemi-Intressen. Då ingick det i Nobel-koncernen och är en agentur för olika kemikalieleverantörer. Jag hade ett mammavikariat på ett år men blev erbjuden fast jobb efter det. 5 år stannade jag där. Det var ett jobb som var stressigt men roligt. Jag jobbade som sekreterare/försäljningsassistent/customer service person och hade kontakt med kunder i hela Norden och leverantörer som fanns över hela världen. Vi pratade engelska varje dag och på den tiden kunde jag till och med både prata och skriva på tyska. Har helt glömt tyskan idag. På chefssekreterarutbildningen hade vi till och med lärt oss stenografi på svenska, engelska och tyska. Det här var länge sedan. :)
När jag började jobba där i februari 1982 fanns det inga datorer som jag och de andra sekreterarna använde utan vi hade skrivmaskiner. Tippex användes fortfarande. Inte ens en vanlig faxmaskin fanns utan det var en maskin som skapade hål i en pappersremsa allteftersom man skrev sitt brev/meddelande. Se bild i slutet av inlägget.
Tänk vad utvecklingen gått fort och jag undrar hur gammal jag egentligen är. :) Vi hade inte ens datorer när jag slutade där 1987. Det var på mitt nästa jobb vi hade sådana moderniteter.
Jag lärde mig otroligt mycket och min sekreterarutbildning verkar vara en bra grund som lett till andra jobb och möjligheter. Det här var alltså på den tiden som det fortfarande fanns sekreterare. :)
Bilderna från Wikipedia.
15 comments:
Jag får skrattanfall här när jag plötsligt associerar sekreterarutbildningen med sekreteraren i Damernas detektivbyrå, hon had u ju top presterat, 97%...
Förlåt;-) Tänk va nyttigt sådant här är, vi får anledning att minnas tiden innan datorn, skrivmaskin, tipex och annat.
Kul att du hoppat med förresten!
En gång i tiden hälsade en lärare sina elever välkomna till Schartau och talade om att det var en tvångsarbetningsanstalt för utbildning av kontorsslavar. Och det ligger vackert!
Margaretha
Jag hamnade också på Botswana Sectreterial College, haha! Så underbart att ha den grunden att stå på - vare sig det heter Shartau eller BSC!
Vilken otroligt bra utblidning! Och ja tnk vad mycket som hänt rent teknikst under de här åren.
tack för ditt inlägg i Fredagstemat!
kram!
SÅ kul att ha dig med, Anne-Marie!!
Jättebra utbildning, måste jag säga.
Den har du ju användning av än idag trots teknikens enorma framsteg.
Frans Schartau var ju en verkligt fin skola i Sthlm, jojo den minns jag nog :-)
Kram!!
Välkommen till fredagstemat!
Ja, saker och ting har verkligen förändrats! Jag undrade i mellanstadiet varför vi skulle ha maskinskrivning; idag hade jag önskat att jag lärt mig mer. Och i högstadiet (89-92) hade vi en timme data i veckan kanske? Jag skrev t o m mitt specialarbete på gymnasiet på skrivmaskin (19954-95) för mina föräldrar hade ingen dator. Sedan har det bara gått svisch-svusch sedan dess!
Men gud vad lustigt!! Jag gick samma kurs på FS terminen 87/88 (efter att ha gått 3-årig Ekonomisk på gymnasiet). Vi var bara 6 tjejer i klassen, varav 3 (mig inkl.) var från min gymnasieklass - vi tre visste inte riktigt vad vi ville göra efter gymnasiet, så vi hoppade på den kursen. Vem hade du som klassföreståndare? Jag kommer för allt guld i världen inte ihåg vad min hette, men hon var en fd. chefssekreterare, mörkhårig, lite snobbig. :o)
Du skrev att din kurs var på 1.5 år, min vara på 1 år, så det verkar som om de gick tillbaka till det.
Fritt ur hjärtat/Simone: Jag fick associationer till Dolly Parton och filmen "9 to 5". :) Det är väl en riktig klassiker vid det här laget. Det märkliga, tycker jag, är att så mycket har hänt inom teknikens värld - jag är ju inte så gammal och ändå låter det som om jag gick den här utbildningen för mycket länge sedan. Kul att vara med "Show and Tell-ligan".
Margaretha: Ja, det ligger väldigt vackert och din berättelse gör kanske att man inte alls ser den vackra utsikten. :) Ibland kände jag mig som en slav faktiskt. Det enda som gällde var plugg. En termin blev jag sjuk och var borta minst 1 vecka. Det var inte lätt att ta igen.
Olgakatt: Botswana Secretarial College. :) Du är allt kul du. Jag tror det var en mycket bra utbildning men nog var det kämpigt ibland. Jag har verkligen haft nytta av det jag lärde mig - men ändå var det mitt första jobb som lärde mig det jag kan nu. Arbetslivserfarenhet är det bästa.
Saltis: Ibland är det svårt att fatta hur snabbt tekniken har gått framåt. När jag var tonåring hade man vanliga skivspelare med LP-skivor, enkla kassettbandspelare, radioapparater osv. Och tänk vad ungdomar nuförtiden har ifråga om tekniska prylar. Otroligt egentligen. Kul att vara med i Fredagstemat. Kram!
Annika: Kul att vara med. :) Det var en bra utbildning. Hade faktiskt sökt till två olika skolor, den jag gick på och en annan där man skulle vara utomlands under 6 månader. Det var också en sekreterarutbildning. Kom in på båda men valde Schartaus. Jag vet att Frans Schartau var ett gymnasium också - det här var som en speciell "sektion" som inte gick på Frans Schartaus skola utan i en skola som hette Zinkendammsskolan där det bara fanns eftergymnasiala utbildningar. Men namnet Frans Schartau hade tydligen en viss "pondus". Kram!
Anna: Tack! Kul att äntligen vara med. Maskinskrivning är jag verkligen tacksam att jag lärde mig. Det har kommit till nytta under alla år som jag jobbat. När jag och Michael bodde på Hawaii var vi inne en dag i Office Depot eller något liknande och skulle se om de hade skrivmaskiner. Den unga expediten tittade undrande på oss och verkade inte ens fatta vad vi pratade om. :) Mycket har hänt, den saken är klar.
Mimmi: Du var tydligen lika oklar som jag vad du ville göra efter gymnasiet. :) Min "logik" i att välja sekreterarutbildningen var att jag var bra på språk och vad fanns det då för jobb, jo sekreterarjobb. Mycket vetenskapligt. :) Minns inte alls vad vår klassföreståndare hette. Hon var litet äldre och skulle nog gå i pension snart. Hur klarar man av den utbildningen på 1 år? Jag behövde min månadslånga semester innan jag började jobba eftersom jag var helt slutkörd.
Tänk vad saker och ting har snabbt förändras! Grundlig maskinskrivning, det var bra! De äldre jag har runt omkring mig som var sekreterare är fortf. ena riktigare hejare på att skriva snabbt och felfritt!
Katarina: Ja du, det är otroligt vad snabbt tekniken har förändrats. Jag ångrar verkligen inte att jag lärde mig maskinskrivning. Det har jag haft otrolig nytta av. Jag skriver nog rätt snabbt men inte felfritt. :) Jag skyller på datorerna eftersom det är så enkelt att ändra på det man skrivit.
TippEx och telexmaskin ... vilka minnen! Jag började jobba 1972, så TippEx kom som en välsignelse ... före var det rakblad.
Jag har varit till Schartau en gång på en kortare kurs på sjuttiotalet.
Gick en ettårig utbildning i Västerås -71/72, fick jobb när jag kom hem på ett dåvarande amerikanskt företag, som sedermera blev tyskt.
Rebekah: Ibland undrar man hur gammal man är. ;)
Rakblad! Det låter farligt nästan. Nu tror jag att yngre personer knappt vet vad Tippex och en skrivmaskin är.
Tror att den skolan jag gick på (som hörde till Frans Schartaus huvudskola) har lagts ned nu. Mitt första jobb var en otroligt bra skola för annat jag gjort senare.
Post a Comment