Prata med maskiner

De senaste dagarna har jag tillbringat många timmar då jag pratat med telefonbolaget. Igår tillbringade jag en timme med en tekniker som gjorde "trouble shooting" för min internetuppkoppling. Fortfarande lever jag utan internet hemma och börjar tröttna på det - framför allt då jag betalar för min service som jag inte kan använda. Telefonbolaget har high speed internet och det är det jag har beställt. Man måste ha ett modem och det är troligen detta modem som har något fel. Jag fick det för 2-3 år sedan men det fungerade förra våren. Jag beställde ett nytt modem i morse men det kommer inte förrän nästa vecka. Det här kanske är en bra förberedelse för min Sverigeresa :) då jag inte kommer att ha tillgång till internet mer än på biblioteket.

Telefonbolaget AT&T (som är det största telefonbolaget i USA) har, som så många andra företag i USA, en inspelad röst som hälsar välkommen. Hos telefonbolaget får man sedan en radda förslag för att komma vidare till en "riktig" person. De här förslagen går inte att knappa in som nummer utan man skall säga vad man vill prata om och ofta passar inte de förslag man får. Innan jag hade kommit på hur man snabbt skulle komma vidare till en person provade jag att säga vad jag ville prata om. Det som oftast hände var att den inspelade rösten sade att den inte förstod vad jag sagt. Om det berodde på att jag har en svensk brytning eller om man måste använda vissa ord vet jag inte men det var helt klart att det inte fungerade. Dessutom om man råkar hosta tolkar maskinen det som att man sagt något. Efter ett tag kom jag på den taktik som jag nu kör med och som verkar fungera. Jag säger "agent" (alltså någon kundserviceperson) tills jag kommer till en levande person. Det verkar vara nästan det enda sättet att inte trassla in sig i en massa nya menyförslag. Ofta finns det så många olika menyer att man har glömt bort de första när alla räknats upp.

Visst kan man göra en hel del med automatiska tjänster och via internet, men ibland måste man ju faktiskt prata med en riktig person. Framför allt om man inte har internet som fungerar. :) Jag har i alla fall fått prata med amerikaner de flesta gångerna och har alltså sluppit kundtjänsterna i Indien och Pakisten eller var de nu finns. Jag hamnade där ett par gånger men lyckades bli kopplad till folk här i USA.

Jag har i alla fall fått min kabel-TV uppkopplad så jag kan titta på OS. Hittills verkar det ha gått rätt så bra för svenskarna. Inget medaljregn men ett par guld och ett brons är ju inte helt fel.

För ett tag sedan skrev jag om kölappar och att jag inte sett några här i mitt område. Idag var jag hos DMV (Department of Motor Vehicles) för att ändra min adress och de hade faktiskt kölappar! Jag kände mig nästan som om jag var i Sverige. :)