Sunday, January 6, 2019

Den stora jordbävningen i Alaska

Skolan öppnade igen i onsdags och jag var på plats. Det märktes att jag inte var riktigt återställd men jag “överlevde”. ;) I fredags pratade jag med en av de lärare jag jobbar en hel del tillsammans med beträffande Distance Learning - det är ju den avdelningen jag arbetar inom och har gjort sedan jag började arbeta inom skolan 2005. Läraren jag pratade med hade varit sjuk längre än mig och hon var heller inte helt återställd. Tydligen var det något riktigt “ettrigt” virus som gör att det tar tid.

Jag tittar väldigt litet på TV numera. På morgnarna brukar jag titta på nyhetsutsändningen från Medford i södra Oregon för att se väderprognosen och eventuella lokala nyheter. Det blir ju ingen längre stund och på kvällarna blir det inget TV-tittande alls egentligen. Men innan jullovet gick det ett program som handlade om den stora jordbävningen i Alaska 1964 och det ville jag gärna se. Jordbävningar, vulkaner osv fascinerar mig eftersom jag bor i ett område som har en intressant geologi.

Den 30 november, 2018 hade Alaska en rätt stor jordbävning (7.0) som orsakade en hel del skador men den 1964 var mycket mera omfattande. Jordbävningen 1964 i Alaska uppgick till 9.2 på Richterskalan och “Lasting four minutes and thirty-eight seconds, the magnitude 9.2 megathrust earthquake remains the most powerful earthquake recorded in North American history, and the second most powerful earthquake recorded in world history.” (Wikipedia).
Att en jordbävning pågår under så lång tid är mycket ovanligt och bilderna som visades i TV-programmet gjorde att man verkligen förstod den enorma förödelse som jordbävningen orsakade. Marken “löstes upp” på olika platser och hus “kantrade”. Runt 140 personer lär ha omkommit på grund av jordbävningen och den tsunami som kom.
Programmet fokuserade på ett par personer som var barn när jordbävningen skedde och som tappat kontakten med goda vänner. Vännerna hade lämnat Alaska och flyttat till andra städer i USA. Med hjälp av TV-teamet fick de kontakt med varandra igen efter många, många år.

Det finns några stora jordbävningar efter denna i Alaska som påverkat stora områden: San Francisco 1989, 6.9 i styrka (minns att jag såg på svenska nyheterna en del av vägarna/broarna kring SF som kollapsat), Indonesien 2004, 9.1-9.3 i styrka (Michael och jag bodde på Hawaii då och det var litet svårt att ta in att så många svenskar omkommit. Såg ett TV-program även om denna jordbävning vilket väldigt tydligt visade hur havsbotten “bröts itu” och orsakade de enorma tsunamis som följde jordbävningen) och Fukushima 2011, 6.6 i styrka (inte någon enormt kraftig jordbävning men med fullständigt katastrofala följder på grund av kärnkraftverket som fick härdsmältor. Jag vet att man borde ha utrymt hela västra USA - så mycket radioaktivitet kom det - men det gjordes givetvis inte och man tystade och mörkade katastrofen. Stora delar av Stilla Havet är döda på grund av radioaktiviteten och jag äter aldrig fisk numera som kommer från detta hav).

Jordbävningar kommer oftast helt utan förvarning och i programmet om jordbävningen i Alaska pratade man om att de som klarade sig visste vad de skulle göra, som att till exempel stå i/under en dörröppning. Här i allra nordligaste Kalifornien tycks vi inte ha förödande jordbävningar (inte ännu i alla fall) utan här lever vi i skuggan av en vulkan som, om den skulle få ett utbrott, skulle leda till att alla vore tvungna att ge sig av och troligen skulle man inte kunna återvända på mycket lång tid. Mt Shasta är den “värsta” sortens vulkan med mycket våldsamma utbrott.

Jag vet inte om det går att se programmet om jordbävningen i Alaska i Sverige via amerikanska PBS men jag lägger ut länken. Programmet går att se till och med den 16 januari i år. Sevärt!

https://www.pbssocal.org/programs/well-meet-again/great-alaskan-earthquake-z53ouv/


"Damage to Fourth Avenue, Anchorage, Alaska, caused by the Good Friday Earthquake." Bilden lånad från Wikipedia "U.S. Army [Public domain], via Wikimedia Commons"

Igår började det snöa här och det har fortsatt idag. Inga riktigt stora mängder snö men det är vitt. Detta är första snön på "marknivå" denna vinter. Jag hoppas innerligt att det har snöat mycket uppe på Mt Shasta eftersom det hade börjat töa en hel del.

8 comments:

Pettas said...

Jordbävningar och liknande är förödande på så många olika sätt och vis. Människan står helt utan makt när sådana naturkatastrofer inträffar. Jag hörde på tv-n igår, angående Alaska, att man ger pengar till alla sina invånare varje år när vinsten har räknats ut i någon form av fond. Ovanligt att man gör så men väldigt fint gjort. Varje människa får , även små barn, så en fattig familj kan verkligen få ett extra tillskott som känns bra. Däremot så blir de hemlösa utan, de som verkligen skulle behöva den hjälpen, men eftersom de inte har någon adress så hamnar de utanför systemet. Märkligt. Så fast allt ser bra ut som finns det i alla fall en smolk i bägaren. Säkert skulle det kunna ordnas det också om den goda viljan verkligen fanns också på den nivån. En avvikelse från ditt ämne, fastän det handlar om Alaska :)
Hoppas, hoppas att det har snöat uppe på Mt Shasta, ditt berg!
Ha en fin dag Anne-Marie och fortsätt krya på dig!

Anne-Marie said...

Karin: Jag har bara varit med om små jordbävningar - ett par i Mt Shasta/Weed och ett par på Hawaii. Det är en konstig känsla när marken inte är helt stabil.
Ja, Alaska har det systemet att man ger en viss summa pengar. Kan inte alla detaljer kring detta men det är ett intressant och litet annorlunda system. Tydligen har pengarna någon slags koppling till oljan som finns och utvinns. Men utbetalningarna verkar ha minskat i storlek allt eftersom åren gått.
Berget syntes till viss del idag och jag blev så förvånad att se att det inte verkade finnas särskilt mycket mer snö det lilla jag såg. Fattar ingenting eftersom det snöade i stort sett hela helgen. Inga stora mängder i Weed men uppe på berget borde det ha snöat mycket mer.
Tack Karin! Ha en fin dag du också.

Annika said...

Vad tråkigt att du varit sjuk över helgerna. Typiskt på ngt sätt också.
Hoppas nu att du börjar känna dig bättre.
Jordbävningar är en skräck. Har varit med om en här, och det var inte roligt. Trodde det var ett plan som höll på att störta. . Sen samlade tavlor av väggarna och nagellacksflaskor flög från att sminkbord ner i golvet. Washington Monument fick skador, och katedralen likaså. Minns än hur det kändes ...
Men, det är ovanligt med jordbävningar här, det är det verkligen.
Inte hos dig dock, hua. dessutom har du en vulkan som granne ...
Nederbörd har ni en del nu va? I form av både regn och snö?
Men inte tillräckligt med snö, förstår jag.
Dock, det kanske kommer.
Hoppas att du känner dig starkare och bättre nu.
Kram!

Gunnel said...

Det har varit en långdragen sjukperiod för dig. Hoppas det vänder nu när vi går mot vår. Jag har aldrig varit med om någon jordbävning eller annan stor naturkatastrof, så jag känner mig lyckligt lottad. Höststormarna som kommer här är inte riktigt i den dimensionen. Hoppas du känner dig bättre dag för dag. Kram

Anne-Marie said...

Annika: Ja, det kändes litet kymigt att behöva ta hela ledigheten i anspråk att vara sjuk men vad gör man. Jag kände mig litet bättre i alla fall att fler inom skolan tycktes ha samma sak och också var sjuka över lovet. Kändes som om jag var i gott sällskap. :)
Minns väl det du berättade om jordbävningen och det lät som en mycket obehaglig upplevelse. Och dina trakter är ju inte precis kända för att ha jordbävningar. Kalifornien “skall” ju ha jordbävningar och även Hawaii.
Mt Shasta ser väldigt stillsam ut nu och sedan jag kom till det här området men vet ju hur katastrofalt det skulle bli om berget fick ett utbrott. Samma som i filmen Dante’s Peak.
Snön har helt försvunnit nu eftersom det blev ordentligt varmare och fler plusgrader och det har ösregnat sedan igår. Troligen har det smält snö även uppe på berget vilket inte är bra.
Tack Annika! Min energi är inte riktigt som den borde - fick lägga mig tidigt igår kväll - men blir mer och mer som “vanligt”.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Gunnel: Ja, det har varit segt med den här infektionen. Jag blir bättre men det tar sin tid tydligen. Jobbar dock som vanligt. Men energinivån är inte ännu tillbaka på "vanlig nivå".
Jordbävningar och vulkaner har vi gott om här på USAs västkust. Något man lär sig att leva med trots allt.
Kram

Malin said...

Hoppas du mår bättre nu? Har endast varit med om en jordbävning, den här i DC för några år sedan och då skakade vårt hus ordentligt. Lät som en lastbil körde igenom. Några saker föll från hyllor. Washington Monument skadades ju och är ännu inte öppet och även Washington Cathedral hade skador.
Själva var vi två veckor på Hawaii över jul och nyår-underbart. Oahu och Kauai. Plus några dagar i Los Angeles. Maken har nu ofrivilligt mer semester då han måste ta ledigt till följd av att vara government contractor. Surt. God Fortsättning iallafall (synd att det inte finns ett bra engelskt uttryck för samma sak)

Anne-Marie said...

Malin: Jag blir sakta bättre. Har hört om väldigt många inom skolan som också har varit och är sjuka. Något “sattyg” som härjar tydligen.
Ja, den där jordbävningen i DC verkar ha varit väldigt påtaglig. Och ovanligt med en så stor jordbävning i det området.
Hawaii är nog en bra plats att åka till just den här årstiden. Jag har bara mellanlandat i Honolulu när vi bodde på the Big Island och Kauai har jag aldrig besökt. Har dock ingen som helst längtan att åka tillbaka till Hawaii efter året vi bodde där.
God fortsättning önskar jag dig!