Sunday, December 13, 2015

Hur känns det att vara tillbaka i USA?

...är frågan jag får varje dag nu. Jag kom tillbaka till Weed i onsdags kväll efter en maratonresa och det känns skönt att ha mina egna saker omkring mig. Efter litet drygt 2 månader i andras hem kanske det inte är så konstigt att känna så. De jag har besökt har varit gästfria och öppnat sina hem för mig vilket jag uppskattar väldigt mycket men man har en annan slags tillvaro när man är "på besök" jämfört med hur det är hemma.

De sista dagarna hos min vän utanför Åkersberga fylldes av att städa och ställa i ordning innan jag gav mig av. Eftersom jag hade ett mycket tidigt flyg dagen jag skulle resa tillbringade jag några dagar hos vänner i Sollentuna. Hos U och H i Sollentuna fick jag även träffa vänner från gymnasiet som jag inte träffat på mycket länge. Det var en fin kväll med god mat och trevligt sällskap. Tack U och H för er gästfrihet och för att ni ordnade den trevliga middagen. :)

Att resa från Stockholm till USAs västkust är en mindre expedition men resan gick bra trots de många timmarna. Och som tur var hann jag med alla flyg och kom fram till Medford i södra Oregon på utsatt tid. Blev hämtad där av snälla personer och kunde komma till Weed senare under kvällen.
Flighten från Frankfurt till San Francisco var mastig med 11,5 timmar i luften men den var inte fullbokad och jag hade turen att få byta säte och kunde ha tre säten för mig själv. Skönt att till och med kunna lägga sig ner. Jag vet inte hur gammalt flygplanet var men "retro airplane" ;) kom i huvudet flera gånger. Det var en Boeing 747-400 med "puckel" och nog syntes det att planet hade ett antal år på nacken men sätena var mer bekväma än på nyare plan och vi kom fram som vi skulle. När min pappa och jag reste till USA 1986 flög vi samma typ flygplan och trots att vi satt i ekonomiklassen fick vi sitta i "puckeln" både på dit- och hemresan. Det kändes litet lyxigt faktiskt. Nu var "puckeln" reserverad för de som har mycket pengar.

Det har varit fullt upp sedan jag kom tillbaka - jag skulle hämta min bil som stod i mitt förråd (som tur var startade bilen med en gång trots att den stått stilla litet drygt 2 månader), dubbdäck skulle sättas på och jag har packat upp och ställt i ordning lägenheten.
Och idag, lagom till Lucia, har det snöat här i Weed! Vi hade ett hemskt oväder den gångna natten med mycket kraftiga vindar, ösregn och frampå morgonen ett intensivt snöfall. Var ute och skottade till och med.


Innan vi skulle gå på flygplanet i Frankfurt blev vi utfrågade om vår packning. Ni vet alla de där frågorna om man packat väskan själv, om den varit under ens uppsikt osv. Har inte fått dessa frågor på väldigt många år och blev nästan litet full i skratt eftersom jag kom att tänka på en härlig monolog med komikern George Carlin om "airport security". Tycker framför allt om hans tankar om "Carrot Top" och att lämna resväskorna ute på gatan natten innan man åker. ;) Och nog är det så att man absolut inte får skämta med säkerhetspersonalen.

28 comments:

Marina said...

Nej, är det några man inte ska skämta med så är det nog de i säkerhetskontrollen! På torsdag är det dags för oss att tillbringa de där dryga timmarna i luften och att flyga härifrån till Sverige den här tiden på året innebär definitivt inte mer än ett säte per person!

kaffetassen said...

Skönt att allt gick bra. Avundas Dig inte alls en så'n maratonflygning. Jag bor ju på östkusten, och flyger bara Icelandair (Halifax - Reykjavik - Stockholm) de gånger jag reser. Det är helt okay, för de är inte lika hysteriska i kontrollerna. Det har gått många år sedan jag gick igenom US security. Jag kände mig alltid nästan "rädd" -- inte för att jag hade något att dölja, men för att säga eller göra något fel så att de blev uppjagade.

Att bo hos vänner är okay, men hur nära vänner man än är, så är man ju ändå inte hemma. Jag bodde tre veckor hos en nära vän sedan barndomen, senaste gången jag var där.

Annika said...

Vansklig tid på året att flyga - man vet ju aldrig vad vädret kan hitta på så här års! Skönt att allt gick bra. Och mysigt med snö - det lär vi inte få se här men kanske mer regn än vanligt med tanke på El Nino iallafall...
Välkommen tillbaka! Kram.

Gunnel said...

Det måste kännas annorlunda att vara tillbaka igen, men ens egens saker och en egen lägenhet är ändå det bästa.Det är en mastig resa. Jag är glad att min son flyttade från San Diego till Dallas. Det förkortar restiden lite. Säkerhetspersonalen är nog de mest humorbefriade människor som finns...i varje fall när de jobbar. Ha det bra där borta.

Desiree said...

Valkommen hem igen till ditt egna hem. Det ar alltid skont nar man kommer hem till sig. Lyx med extra saten lediga. Guld vart pa en sadan lang resa. Skont att bilen startade som den skulle. Det blir langresa for oss Zurich till Tampa non-stop 1 januari.
Kram!

Channal said...

Två månader! Det är lång tid och tiden bara springer iväg. Mysigt med snö hos dig. Här är det vackert med frost, solsken och -5 grader.

Lång flight, men nu är du hemma. Jag kan tänka mig att det är skönt att få komma hem till sitt eget. Men hoppas du hade det bra här!

Välkommen hem! KRAMAR Anna

Monica said...

Det känns som att du "landat" nu, skönt att allt gick bra med resan och att du nu finner nästa steg, vad det än kan bli. Säkerheten är det noga med och det är ju bra, har alltid i tio års tid fått redogöra för väskan som checkas in och i handbagaget har jag i princip ingenting, bara det absolut nödvändiga för resan. Senast fick alla damer ta av sig halsbanden, ja herrar med och klockor m.m. Sen gäller det att se så normal ut som möjligt när man går igenom:-) men just i UK så händer det att det skämtas, det är riktigt befriande. Senast jag reste var säkerheten förhöjd ytterligare, allas papper, visum, pass, id gicks igenom av särskild personal innan man kom fram till passkontrollen vid insläpp i landet, folk togs åt sidan innan och stoppades så det inte krånglade i passkön. Och man kollades redan vid tåget som första koll innan man fick gå in i flygplatsen, väskor och sådant, så har det varit rätt ofta genom åren.

Här blev det 5 minus idag och ett vitt täcke av frost på marken och sol, riktigt skönt, känns mycket bättre än det fuktiga grå med plusgrader, det blåser inget och är bättre luft.
Du har mer snö ser jag:-), hoppas du får det bra och saker och ting faller på plats. Och kan smälta alla intryck av moder Svea:-)

Pettas said...

Jag får en känsla av att du är hemma igen, trots att du har varit hemma i Sverige två månader. Men det är min känsla, din kanske är helt annorlunda.
Så skönt att resan gick bra. Det är alltid en lättnad när man landar. Även om man inte är direkt flygrädd så är man dock uppe i luften och vill inte ramla ner precis.
Här har fallit ett tunt, tunt snötäcke, ett par minusgrader har vi men det har åter lovats värmegrader. Så är det i år.
Och du har redan skottat snö!

Ha en fin fortsättning på ditt äventyr, var det nu landar.
Varm kram!

Annika said...

Ja, jag säger också som Karin och Monica. Det känns som att du är hemma igen, det märks i ditt sätt att skriva.
Förstår att du njuter att vara hemma bland egna saker igen. Härligt.
OCH vad bra att bilen startade utan krux.
Precis, den här tiden på året vet man aldrig vad man kan få för flygväder. Alltid lika skönt att landa. LYX med tre säten, och att kunna sträcka ut sig. Det händer mig nästan aldrig.
Flyger oftast SAS eller Icelandair, men i somras blev det ju så att jag blev ombokad med Lufthansa just via Frankfurt. Bra bolag, verkligen ordning och reda, for reals!
Bra mat också.
Nej, security på flygplatserna i USA ska man inte skämta med precis. OCH inte med immigration heller, pust.
Bra ändå att de är nitiska, tycker jag, ffa i security.
Nu har du lite jetlag att kämpa med, antar jag.
Kramar och välkommen hem!

Annica said...

Så skönt att din resa hem gick bra och att du kan fira jul i välkända kvarter. Det blev en riktig lååångresa. Weed är ju minsann inte "nästgårds" till Stockholm och Sverige. Hoppas du nu, på hemmaplan i lugn och ro, kan bearbeta alla intryck och upplevelser från det gamla landet. Du råkade verkligen hamna i en för Sverige ovanligt turbulent tid. Som tur är så har det lugnat sig lite nu.
Tack för ditt mail - jag sänder dig ett inom kort. Kram!

Steel City Anna said...

Det ser fint ut med snon. Valdigt skont att resan gick bra! Nu far du smalta allt detta med Sverige ytterligare :)

Anne-Marie said...

Marina: De där säkerhetskontrollanterna verkar vara ovanligt buttra tycker jag. Framför allt i USA.
Jaha, ni åker till Sverige över julen. Förstår att det blir fullt på planet och en lång resa.

Anne-Marie said...

Rebekah: Du har litet "enklare" flygning än vad jag har. Att kunna flyga från östkusten vore väldigt skönt.
Nej, man känner sig aldrig riktigt avslappnad tycker jag numera när man går genom säkerhetskontrollerna i USA. Trots att jag alltid är helt "oskyldig" känner jag mig som en bov litet grand bara genom att komma in på flygplatsen. På 80-talet däremot var det roligt att flyga här i USA. :)
Är man hos andra i deras hem blir det alltid så att man tar hänsyn på ett annat sätt och kan inte riktigt slappna av tycker jag. Men visst går det bra under en period.

Anne-Marie said...

Annika: Jag var som en hök framför väderprognoserna på nätet ungefär en vecka innan jag åkte tillbaka. Hade troligen 5 eller 6 sajter jag tittade på. Att flyga på vintern är verkligen vanskligt men jag hade tur verkar det som.
Jag kan gärna vara utan snö - det får snöa högre upp tycker jag. ;) Vi får hoppas att vintern för med sig mer väta till Kalifornien.
Tack! Kram!

Anne-Marie said...

Gunnel: Jag har aldrig varit borta så länge och bott hos andra som jag nu gjorde. Det gick bra men det är skönt att ha mina egna saker omkring mig. Ja, Dallas är litet närmare än västkusten.
Säkerhetspersonalen måste vara bland de mest humorbefriade personer som finns. :) Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Tack! Skönt att sova i egen säng tycker jag. :)
Att inte behöva sitta upprätt hela flygresan var faktiskt rätt skönt tyckte jag.
Bilen var jag orolig för medan jag var i Sverige men det gick bra som tur var.
Ni har också en lång resa framför er men östra USA är ju i alla fall litet närmare.
Kram!

Anne-Marie said...

Anna: Ja, tiden gick fort i Sverige trots att det var två månader. Jag klarar mig gärna utan snö på gatorna - det får snöa uppe på berget. :)
Det var en mycket lång flight (3 flighter totalt) men som tur var gick de bra och jag hann med alla.
Det var en bra tid i Sverige även om jag givetvis inte hade föreställt mig att landet skulle förändras så mycket på så kort tid.
Tack! Kramar!

Anne-Marie said...

Monica: Jag har haft några dagar på mig att "landa" vilket känns bra.
Jag har inte fått de där frågorna på mycket länge så tyckte det var litet komiskt, framför allt då de framfördes så snabbt att jag knappt hörde vad personalen sade.
Tror nog att säkerheten höjts i Europa efter dåden i Paris och jakten på terrorister i både Frankrike och Belgien. Ja, att se "normal" ut är nog en fördel. Ibland ser man folk som ser mer eller mindre "farliga" ut och de kan nog få problem nuförtiden i säkerhetskontrollerna.
Det är intressant att det inte är mer vinter i Sverige. Här på USAs västkust tycks fronterna komma in med jämna mellanrum - folk säger att det är El Nino.
Ja, vi får se hur allt utvecklas framöver.

Anne-Marie said...

Karin: Jag tror inte att jag upplever att Sverige egentligen är hemma numera och det beror nog på att jag har bott så länge utomlands och inte har någon nära familj längre i Sverige. Om jag flyttade till Sverige skulle det nog ta ett tag att känna att det var hemma.
Att vara uppe i luften under 11,5 timmar är mycket lång tid och det är lång väg till marken. :) De andra flighterna var kortare men självklart vill man vara i luften tills man skall landa.
Vintern hittills i nordligaste Kalifornien verkar vara mer som den typen vintrar vi hade tidigare. Vi får se hur den blir framöver.
Tack! Kramar!

Anne-Marie said...

Annika: Att vara i andras hem under så pass lång tid blir väldigt annorlunda och inte lika avslappnat. Så nog känns det rätt bra att sova i min egen säng och ha mina egna saker omkring mig.
Att bilen startade blev jag väldigt glad över.
Det var litet oroligt på långflighten eftersom det nog fanns en hel del lågtryck på vägen mellan Tyskland och USAs västkust.
Härligt med tre säten och att kunna ligga ner till och från.
Jag flög med Lufthansa från Stockholm till Frankfurt. Sedan var det United mellan Frankfurt och San Francisco. United är okej.
Synd att allt blivit så "uptight" kring säkerheten. Jag gillade att flyga i USA på 80-talet. :)
Nej, inte direkt jetlag - tycks inte drabbas av det direkt numera vilket är skönt.
Tack och kramar!!

Anne-Marie said...

Annica: Ja, det var skönt när jag hade landat för sista gången i Medford i södra Oregon. I och för sig var det en bilresa kvar men det kändes bra att inte vara uppe i luften längre.
Ja, det blir jul i Mt Shasta/Weed-trakten. Nu firar jag ju inte direkt julen så det blir som vanligt i stort sett för mig.
Det var litet märkligt att det blev så turbulent just när jag kom. Ja, nu får jag smälta alla intryck och ta en ordentlig funderare.
Ser fram emot mail. :) Kram!

Anne-Marie said...

Anna: Efter min allvarliga stukning för snart 3 år sedan blir jag numera litet nervös av snö och halka. Men det tycks bli mer vinter jämfört med tidigare år.
Ja, nu är det dags att smälta Sverigeintrycken och se hur det känns.

Anonymous said...

Välkommen åter/hem! Kan förstå, att det känns skönt att
vara tillbaka i eget bo. - Att flyga är inte kul längre.
Inga mer flygresor för mej, har jag beslutat. Sista resan
var till Sverige för 2 1/2 år sen. Träffade alla jag ville
träffa; kändes som ett "final farewell", och jag var nöjd.
Nu håller jag kontakt genom datorn och några enstaka hand-
skrivna brev; telefonsamtal ibland.

Har du några idéer om framtiden? Ska bli intressant att
se, vad som händer. Lycka till !!

Ruth i Virginia

Första ggn jag reste till Sverige efter att ha gift mej, var 1960.
Hade mina flickor med mej, nästan 4 och 6 år. Flög fr. San Francisco
till Los Angeles; sen SAS till Köpenhamn med mellanlandning i Kanada
för "refueling". Det var inga jetplan. Resan tog över 20 timmar.
Propellerplanen var väldigt högljudda, så det var nästan omöjligt att
sova, men det gick det med. - Mycket bättre nu, förutom säkerhets-
kontrollen, förstås. Ö)

Anne-Marie said...

Ruth: Tack!
Ja, det känns rätt skönt att vara i "mitt" igen.
Nej, jag tycker det är rätt tråkigt att flyga numera efter 11 september. Man känner sig (tycker jag) smått brottslig bara man kommer in på en flygplats.
Låter som ett klokt beslut som du fattat betr. att flyga - eller snarare att inte flyga.
Jag får smälta alla intryck från Sverige och känna efter inombords så kan inte ge några mer konkreta planer just nu.
Att resa så långt på 60-talet låter utmanande och litet äventyrligt. Jetplanen är givetvis mycket bättre men säkerhetskontrollerna är inte roliga.

kaffetassen said...

Efter att ha läst igenom alla kommentarerna här, inser jag att jag har nå't gemesamt med Ruth i VA. Om/när jag flyttar till Sverige, så kommer det att bli min sista flight.

Jag har inte heller familj kvar där, och är inte ens säker på att jag skulle flytta till min ursprungliga hemstad. Det får ta den tid det tar att 'arbeta sig upp' igen :)

Anne-Marie said...

Rebekah: Efter höstens stora förändringar i Sverige är det absolut ett annorlunda land.
Jag har ingen nära familj kvar och har inga bindningar till Stockholmsområdet där jag växte upp. Men som sagt, Sverige har stora utmaningar framför sig efter hösten 2015.

Maria said...

Välkommen hem! :)

Anne-Marie said...

Maria: Tack! :)