Friday, November 27, 2015

Nä, nu är det dags att åka hem snart

Jag har varit i Sverige rätt länge nu och snart är det dags att åka tillbaka till USA. Och skall jag vara helt ärlig ser jag faktiskt fram emot att komma hem igen.

Jag kom till Sverige med inställningen att se om jag skulle kunna tänka mig att skapa mig ett hem i Sverige. Litet visste jag att Sverige i grund och botten egentligen skulle förändras under den tid jag var här. Hela landet har gått igenom någon slags metamorfos som gör att ingen troligen vet vad som kommer att hända framöver. Jag behöver troligen inte gå in på detaljer eftersom jag tror att de flesta följer nyheter och det informationsflöde som finns.

Jag kommer att behöva ta en ordentlig funderare vad som skall hända framöver och det känns som om jag behöver komma bort från Sverige och Europa där det hänt stora saker hela hösten. Det verkar som om den ena händelsen efter den andra har skett - den enorma flyktingströmmen som drog in över Sverige och vände det mesta upp och ned, attackerna i Paris, jakten på terrorister i Belgien där man till och med införde undantagstillstånd under flera dagar och den något pannkakeliknande jakten på en man här i Sverige.

Sverige är ett land i stor förändring och just nu känns det som om vad som helst egentligen kan hända. Likadant verkar det vara ute i Europa. Det händer givetvis mycket också i USA.

Efter att ha bott hos andra under en lång tid nu behöver jag komma tillbaka till mitt. Så här länge kommer jag aldrig att vara borta igen. Skall jag vara ute på resande fot under en längre tid måste jag ha mitt hem med mig.
Weed kanske kommer att kännas annorlunda, vad vet jag. Sverige är definitivt annorlunda. I dagsläget vet jag inte om människor inser hur stor förändringen faktiskt är. Med en utomståendes ögon kanske jag ser litet annorlunda på saker och ting. Men den stora förändringen har inte blivit riktigt personlig ännu och det är först när det blir personligt som jag tror att människor kommer att inse att något mycket stort har skett.

När jag kom till Sverige var det brittsommar stor del av oktober och till och med in i november. De senaste 2-3 veckorna har dock den svenska hösten slagit till och nu blir det knappt ljust på dagarna om det är mulet. Jag märker att jag vant mig av med detta mörker och även om det är mulet också i nordligaste Kalifornien står solen högre på himlen och dagarna är både ljusare och längre.

Sverige känns också fortfarande som en “lillebror“ till USA med engelska som språk i fler och fler sammahang. Jag satt och väntade på bussen i Åkersberga Centrum häromdagen och tittade på skyltar som fanns i en klädaffär. Inte en enda var på svenska! För mig är det helt obegripligt att ett land inte använder sitt eget språk mer än vad Sverige gör.
Och en FB-grupp jag är med i (för svenskar som bor i USA) diskuterade man idag fenomenet Black Friday som intagit även Sverige till viss del. Black Friday är USAs största readag som ligger på klämdagen efter Thanksgiving när väldigt många amerikaner är lediga. Inlägget har fått många kommentarer där de flesta tycks känna att man undrar varför Sverige tar efter ytterligare ett amerikanskt fenomen. Jag känner likadant.

Jag har ytterligare litet drygt 1,5 vecka innan jag åker och vi får se vad som händer på den korta tiden. Vem vet, kanske det blir fler omvälvande händelser i Sverige och i Europa.

Jag lade ut ett inlägg på den engelska bloggen om alla röda hus som finns i Sverige. Alla möjliga slags byggnader är ju faktiskt rödmålade. Så här såg det ut för några dagar sedan när solen faktiskt kom fram. Då är det fint! :)

46 comments:

Anonymous said...

Hej visst är det fint med en liten eller stor röd stuga.

Vi har ju lite andra färger, långt tillbaka var det inte
många färger att välja på. Hälsningar Stig.

Steel City Anna said...

Så tror jag med, jag försöker diskutera detta ibland med svenska vänner men det är ganska svårt - att det kommer bli förändringar som känns på ett personligt plan mycket snart men ja, de tror det väl när de ser det.

Det pågår verkligen stora förändringar i Europa. England är nog en av de plaster där inte så mycket här hänt. Terrorhot har vi levt med länge till exempel, strikta gränskontroller osv.

Intressant att se hur du känner när du landar i Kalifornien igen :)

Marina said...

Jag har ju visserligen inte varit borta på långa vägar lika länge som dig och jag har hela tiden spenderat mycket tid i Sverige. För mig kommer Sverige att förbli "hem", även om livet här är väldigt annorlunda. Det är alldeles för mycket jag saknar. Sedan är det ju så, att förändringar händer hela tiden, gå tillbaka i historien så har det alltid hänt något som har ansetts som omvälvande och fruktansvärt, det är ju inget nytt på något vis. Även om det här naturligtvis är väldigt otäckt, och plötsligt har det otäcka krupit närmare oss uppe i "trygga Norden" men som sagt, utan förändringar kan man ju fundera på var vi varit idag...

Gunnel said...

Jag trodde inte du skulle åka tillbaka så snart. Ska du fortsätta att bo och jobba i Weed?

Anne-Marie said...

Stig: Röda hus är jättefina tycker jag. Numera finns det ju många andra färger också vilket också är fint. Men jag har slagits av att just där jag är nu finns det väldigt många röda hust.

Anne-Marie said...

Anna: Man kan liksom inte trolla bort nästan 200,000 personer som kommer att påverka samhället genom sin blotta närvaro. Och hur skall man få fram så mycket boende på kort tid? Nej, jag tror att det kommer att bli mycket stora påverkningar i det svenska samhället men att de inte riktigt synts ännu på just det personliga planet.
Europa har förändrats otroligt snabbt sedan sommaren och framför allt denna höst. Och fortfarande rör sig stora mängder människor genom Europa.
Ja, vi får se hur Kalifornien känns nu när jag kommer tillbaka. :)

Anne-Marie said...

Marina: Jag har kommit på mig själv flera gånger att säga att USA är mitt hem. Det är ju faktiskt där jag bor och har bott under lång tid. Sverige är inte hemma numera. Om jag bodde här skulle det givetvis bli hemma igen.
Självklart har det alltid skett stora förändringar i världen på olika platser (massutvandringen till USA till exempel på 1800-talet) men det jag försökte få fram i inlägget är att jag tror att människor i Sverige kanske inte riktigt insett hur otroligt stor den förändring är som nu sker här. Eftersom den inte blivit personlig, dvs man har inte märkt så mycket i det dagliga livet ännu, tror jag att det först blir senare som människor faktiskt upplever det på det nära och lilla planet. Hittills har det mest varit bilder och politiker som talat.

Anne-Marie said...

Gunnel: Tanken var nog från början att stanna längre i Sverige men jag ändrade min biljett för rätt länge sedan - även innan den stora förändringen började ske i stor skal i Sverige. Mest pga att jag kände att jag inte ville vara borta så länge från mitt hem i Weed. Jag har ju kvar alla mina saker i min bostad och under vintern tror jag inte det är bra att vara borta från en bostad alltför länge pga ev. skador som kan uppstå pga kylan.
Jag har ju inte mitt jobb kvar så har ingen aning om hur det kommer att se ut framöver med arbete och bostaden (en bostad jag hyr) har jag inte råd att ha kvar alltför länge såvida jag inte får ett arbete snart så jag måste fatta något beslut relativt snart. Men först måste jag tillbaka och landa i tillvaron med litet mer distans från Sverige och Europa. Hade ingen aning om att jag skulle vara med om en av de största förändringarna i Sverige i modern tid när jag bokade min biljett i somras.

Anonymous said...


Vi är många svenskar som önskar att vi kunde åka hem nu.
sverige är inget hem längre.Migrationen bara toppen på isberget.

kram christer

Pettas said...

Frågan är om det finns en plats som är trygg längre.
Allt är omvälvande på många plan. Novembermörkret hjälper säkert till att förstärka känslan.
Jag antar att du följer din inre känsla när du reser hem tidigare än du tänkt från början. Jag förstår dig.
Önskar dig en skön adventshelg!
Kramar!

Desiree said...

Det är helt klart så att du har varit med om en mycket omvälvande period i Sverige och Europa under den tiden du varit i Sverige. Dels är det mycket som har hänt och dels är det stora beslut och frågor om eventuell flytt du har framför dig. Jag tror absolut att du behöver komma hem till USA och ta dig tid till att fundera och smälta alla intryck. Vem vet vad som händer i europa framöver. Min pappa sa till mig förra veckan att jag skulle hålla hårt i mitt amerikanska pass just av den anledningen av att ingen vet vad som händer med tanke på allt som hänt under denna hösten.
Vad man tror är hemma kanske inte alls är vad man trott innan. Det är inte alltid så lätt att veta vart hemma är ibland. Jag insåg inte hur mycket Alabama hade blivit mitt hem förrän jag flyttade därifrån. Ibland kommer man till en plats där man känner sig hemma snabbt och ibland tar det tid och ibland funkar det inte alls längre och man inser att både en själv och den bild man hade tidigare har förändrats och blivit något helt annat. Men förstår att det ska bli jätteskönt att komma hem till det ställe som är ditt där du är omgiven av dina saker och känner är ditt hem. Alla stora beslut kräver tid för det värsta man kan göra är att göra något förhastat. Du är en noggrann och klok person så jag är säker på att pusselbitarna kommer att falla på plats för dig framöver.
De där grå dagarna i Stockholm vande jag mig aldrig vid. Även om du bor i norra CA så är det på betydligt sydligare bredgrader. Jag själv kan inte tänka mig att bo på nordligare bredgrader än Basel som faktiskt ligger hela 15 bredgrader söderut jämfört med Stockholm. Det känns mörkt här nu men jag kan trösta mig med att det är betydligt bättre här. Vintern är lite kortare här, det är inte fullt lika mörkt och det finns dessutom skidåkning som gör att vintern känns kul och efterlängtad här för mig på ett helt annat sätt. Söt röd stuga. Sverige är alldeles fantastiskt vackert om sommaren men sommaren är kort. Du får handla på dig lite godsaker och stoppa i resväskan här sista veckan.

Kramar!

Anna said...

Marina, visst är förändring det naturliga tillståndet. Det som inte förändras är dött. Men det är skillnad på förändring och förändring, och med vilken hastighet den sker. Det vi upplever nu är unikt för Europa, och framförallt för Sverige. Vi måste nog nästan gå tillbaka till folkvandringstiden under järnåldern för att få liknande demografiska förändringar under så kort tid.
När jag talar med människor som är under 30 år, då tror de att jag ljuger när jag berättar hur det var att vara ung i Stockholm på 60- och 70-talen. Då kunde jag vandra hem i sommarnatten utan att känna rädsla. Mötte jag ett pojkgäng kände jag mig trygg, en ensam skummis kunde kanske vara lite läskig. Nu är det tvärtom.
Folk tycks inte fatta att nu har vi hundratusentals människor i vårt land som varken delar vår kultur eller vår historia. Majoriteten är nog hyggliga människor, men deras främsta lojalitet är inte mot vårt land, den är mot familj, släkt, klan eller hemland. Det är ett recept för konflikter.

Anne-Marie said...

Christer: Jag är faktiskt tacksam över att ha två medborgarskap och två pass nu. Inte för att USA alls är särskilt säkert och tryggt och det finns massor med konstiga saker där också, men USA är ett mycket stort land. Allt blir väldigt påtagligt i Sverige väldigt snabbt.
Ha det bra trots allt!

Anne-Marie said...

Karin: Nej, jag tror att det är så att man får göra det bästa av tillvaron var man än befinner sig. Världen har mycket snabbt blivit väldigt osäker känns det som. Mer än vanligt.
Mörkret i Sverige visste jag om men det har verkligen slagit mig den senaste veckan att det är väldigt mörkt här under lång tid.
Jag visste inte hur länge jag skulle stanna innan jag åkte - hade bokat ett datum några veckor längre fram - men det kändes väldigt snabbt efter det att jag kommit till Sverige att det datumet låg för långt fram. Och det var en bra tid innan allt som nu har skett ens hade skett. Det var på gång men fortfarande var det inte alls lika påtagligt.
Kramar!

Anne-Marie said...

Desiree: Om någon hade sagt till mig att så många nyanlända skulle komma till Sverige på så kort tid som nu skett hade jag nog inte riktigt trott på det. Självklart visste jag om att många kom till Sverige men det är under september till idag som den stora mängden människor har kommit. Såg en grafik igår hos någon av tidningarna i Sverige. Självklart kommer detta att få otroligt djup- och långtgående effekter i det svenska samhället. Jag tror faktiskt att det är bra att ha två pass med tanke på hur snabbt tillståndet i världen tycks förändras. Om det amerikanska är så bra vet jag inte med tanke på hur “utsatta“ amerikaner ofta är vid större händelser. US Department of State har ju sedan några dagar utfärdat en “travel alert“ för alla amerikanska medborgare.
Just nu är Weed mitt hem men om jag flyttade någon annanstans skulle det troligen också bli mitt hem. Att bo i andras hem går men det är ju inte alls samma sak som att bo i mitt eget hem.
Exakt hur det kommer att bli att komma tillbaka till USA och Weed vet jag inte men samtidigt har jag ju inte varit bort så länge att saker och ting förändrats lika djupgående som i Sverige. Weed är nog sig säkert rätt likt det Weed jag lämnade. :)
Mörkret är väldigt påtagligt i Sverige tycker jag. Framför allt när det nu blivit mest mulet de senaste 2 veckorna. Hela oktober och första hälften av november bjöd på många soliga dagar vilket var trevligt. Ja, ni som har tre länder att besöka med resmål och härliga Alperna förstår jag inte alls saknar det grådaskiga Sverige. :)
Kramar!!

Anne-Marie said...

Anna: Jag tror som du att väldigt få verkligen förstår omfattningen av den folkvandring som nu sker både ute i Europa och i Sverige.
Just hastigheten på förändringarna gör att det inte tycks gå att förutse hur saker och ting skall bli ens från dag till dag. Läste alldeles nyligen att anställda inom Migrationsverket arbetar med situationen timme för timme.
Att ta emot så många nyanlända som Sverige - och även Tyskland - gör sätter givetvis en mycket stor press på samhällssystemen. Ser man inte det, då är man otroligt naiv. Systemen måste utvärderas och göras om och sådant sker oftast inte över en natt. Likadant med antalet faktiska byggnader i Sverige är ju något man inte kan ändra på lika snabbt som det kanske behövs.
Jag tycker Stockholm har förändrats mycket sedan slutet av 90-talet till och med. Det känns hårdare och kallare idag. Många tycks vara inriktade på status och dyra bostäder.
De kulturer som kommer till Sverige skiljer sig mycket från det vi vant oss vid i Sverige - trots att Sverige haft stora vågor av nyanlända tidigare också - men nu sker förändringen även där mycket snabbt. Och en del av dessa kulturer har vuxit upp i samhällen där våld är vanligt och där man kanske vant sig vid att man använder våld relativt ofta.
Ja, det här är verkligen ingen enkel situation som Sverige befinner sig i och det kommer nog att bli många utmaningar framöver under “resans gång“.

Monica said...

Jag förstår dig:-) och jag tror som du att när folk i större skala fattar och förstår mer så kommer reaktionerna. Och redan ser ju många yrkesgrupper det svårare arbetet de har men utan mer personal eller andra resurser. Det är så tufft inom många områden, men det är klart, är ju inte bara vi svenskar som har det så, hela Europa, vi är ju ett rikt land och folk är vana vid hög standard och även en hög medellön över lag. Jag tror vi kommer att få dela med oss mer och då blir det nog en hel del gnäll. Pengar tar slut, vi har liten egen produktion av det mesta, köper mycket från andra länder idag och till det en åldrande befolkning och människor som under säkert flera år enbart måste ta emot hjälp innan de kan språket, fått besked om framtiden m.m.

Och under tiden har vi mycket problem, naturligtvis behöver andra inte bli som vi men när det gäller lagar och kvinnosyn t.ex så gäller svensk lag i Sverige. Om någon är intresserad så finns det på SR intervjuer med så små killar som 10 år och hur de ser på svenska flickor, jämnåriga i klassen, skrämmande, de svarar som så att det har pappa lärt dem, noll respekt finns. Sådant måste skolan undervisa i och träna, i empati och ickevåld. En lärare kan ju inte bara stänga öronen men det krävs fler att hinna med detta. Och så måste papporna undervisas också, uppmanar de till våld då kan de inte bo i ett demokratiskt land. Det finns mycket för politikerna att ta tag i.

Och så finns ju mycket motsättningar mellan invandrarna själva, de är ju inte direkt en homogen grupp. Otroligt jobbigt för alla som möter detta i sina yrken och så jobbigt så jag tror en del låtsas att inte se eller höra. Så är det förstås inte bara problem, det finns mycket som blir bra, det har jag ju själv sett och upplevt. Men bara detta idag att vi har 14000 människor som är helt utanför all kontroll i landet och därmed står utanför all hjälp både ekonomisk och annan, hur försörjer de sig? Och hur och var lever de i vårt avlånga land? Det är sånt som är oroväckande och ger signaler att kollen är undermålig.

Anne-Marie said...

Monica: Tack för att du förstår. :)
Jag tror att det inte riktigt har “hit home“ ännu hos gemene man hur stor förändring Sverige har genomgått och fortfarande genomgår.
Att arbeta inom de sektorer som nu har mest med de nyanlända att göra är verkligen inte avundsvärt med tanke på den press de har varje dag.
Det kommer säkert att bli stora omställningar under lång tid framöver när förändringarna “sipprar ner“ till olika lager av samhället.
Just de olika kulturella värderingarna är något som troligen kommer att bli mer och mer uppenbart framöver. Att se på kvinnor nästan som föremål jämfört med den mer accepterande jämställdhetssynen som de flesta har i Sverige är ingen liten utmaning att överbrygga.
När jag såg siffran 14,000 hajade jag verkligen till eftersom de inte är del av “systemet“ och inte kan få del av den hjälp de kan få och de troligen kan komma in i “dåligt sällskap“ med kanske både brott och droger.
Ja, Sverige står verkligen inför stora utmaningar och förändringar.

Annika said...

Jag tror - och det här är kanske en helt annan vinkel och rätt lös fundering än den om den stora flyktingströmmen - att när vi lämnar Sverige har vi någonstans en (kanske ganska omedveten) föreställning om att det liksom ska finnas kvar som ett ankare, en plats av trygghet och oförändrad stabilitet bakom oss, dit vi alltid kan återvända om den stora världen är för läskig eller svår. En plats som vi "kan."

Men så är det nog inte i sluttampen, ens om det inte blivit flyktingkris runt 2009. När man varit borta en viss tidslängd så kan man liksom inte flytta "hem" igen utan det blir som att flytta till ett annat helt nytt land. Sen finns det förstås olika lägen på det där, både om man jämför svenskar som varit hemma otroligt mycket under åren och såna som kanske bara varit där någon vecka då och då, den politiska situationen just i det läget eller om man jämför vilka länder och platser man försöker återvända till. Men platsen är alltid en annan än den man lämnade då man reste.

tassitus said...

Jag kom förbi den här bloggen av en ren slump, men det är jag glad för ... det var intressant läsning. När jag läste kommentaren ovan [Annika], så insåg jag att precis så kände jag det förut. Har bott i Kanada i tolv år, men varit hem och hälsat på några gånger. För varje gång blev känslan mera påtaglig att (framför allt i Stockholm som inte är min hemstad alls) atmosfären är en annan nu.

Ett 'ordstäv' som jag hittade någonstans kom jag att tänka på nu: «It is a bitter-sweet thing, knowing two cultures. Once you leave your birthplace nothing is ever the same»

Anonymous said...

I say it again I think you could find peace and serenity as well as work here in TN and especially in the eastern part of the state.

Hans Ahlstedt

Anne-Marie said...

Annika: Jag förstår precis vad du säger men det var inte anledningen till att jag ville se hur Sverige kändes. Har kastat av mig det ankaret för länge sedan. ;)
Nej, det berodde på att jag allvarligt har funderat på att ge upp mitt amerikanska medborgarskap pga det som hände i våras visavi skatteverket i USA och alla pengar jag fick betala. Jag tycker fortfarande inte om USAs “fasoner“ betr. skatter och global beskattning. USA är en polisstat av stora mått. Självklart var det bara en “studieresa“ till Sverige och jag ville stanna litet längre än vad jag skulle ha kunnat göra med “bara“ semester. Nu visste jag ju inte i juli när jag bokade min biljett att jag skulle vara med om kanske en av de allra mest omvälvände perioderna i Sveriges historia.
Jag var mycket medveten om att Sverige har förändrats väldigt sedan jag bodde där och hade absolut inga rosafärgade glasögon men det som pågår i USA inom många områden har känts rätt stort och skrämmande också. Nu, som sagt, har Sverige helt klart kommit ikapp betr. stora händelser och nu behöver jag komma hem och få litet distans.
Kram!

Anne-Marie said...

Tassitus: Välkommen hit! Trevligt med någon som också bott utomlands under lång tid. :)
Läs gärna mitt svar till Annika så kan du se litet mer bakom mitt resonemang varför jag åkte till Sverige. Hade absolut inga rosafärgade glasögon och inget “ankare“. Jag gick igenom något visavi USAs skatteverk i våras som blev väldigt dyrt - har skrivit flera inlägg under vårmånaderna om detta. Inget jag gjort medvetet utan hade gått efter andras (skatte“experters“) linje men då USA genomfört sin FATCA-lagstiftning (vet att en hel del personer i Kanada också drabbats av denna lagstiftning) är det ännu svårare att försöka vara laglydig med utländska bank- och pensionskonton.
Håller helt med dig om att har man väl lämnat sitt hemland och bott utomlands en längre tid blir det aldrig på samma sätt och man befinner sig för alltid i något slags “mellanläge“ som jag vet de allra flesta gör.
Hoppas du tittar in igen.

Anne-Marie said...

Hans: Skriver på svenska till dig. ;)
Ja, det kanske är en möjlighet. Har aldrig varit i TN och vet ingenting om staten egentligen. Måste tillbaka till USA först givetvis innan jag kan ta ytterligare steg.

Anne-Marie said...

Anonym: Av någon anledning kom din kommentar inte med i kommentatorsrutan. Klistrar in den i stället eftersom jag fick den till min email:
“Nog finns det resurser i överflöd här och pengar oxå. Problemet är att staten och kommunerna inte kan organisera planera eller ts tillvara på resurserna. Sen går pengarna åt fel håll. De går till ännu högre löner fallskärmar och skrytbyggen eller försvinner utomlands i investeringar och lurendrejeri. Men rasistiska krafter vill få folk att tro d är resurs brist och vi inte kan ta emot fler.
jag bor i en stad med 100 000 invånare hit har d kommit 650 barn och det råder kaos på komnun..
Det säger sig ju själv att d är nåt galet. Speciellt när vi har tomma hus i överflöd o ändå har de ingenstans för dem att bo?
Sverige fungerar pinsamt dålig“
Mitt svar: Det kan säkert vara så att man inte fördelar resurserna på rätt sätt och att pengar går till fallskärmar och enorma vinster för bankerna. Om bankerna kunde dela med sig litet pengar vore det inte helt fel. De tomma husen, är det privat egendom eller kommunens byggnader? Om det är privat egendom måste ju staten/kommunen beslagta dessa om ägarna inte vill sälja. Är det kommunens hus, då kanske de kunde använda dessa. Det finns faktiskt en svensk lag som heter Förfogandelagen där den svenska staten kan beslagta privat egendom under tider av kris och krig. Vem vet, kanske de tar till den nu?

Tredje året i Hjo said...

Händelserik höst, utan tvekan. Vi får se vad som kommer ut av den.
Här i Hjo tycker jag inte att att det vimlar av röda hus. Vi bor i ett gult, och det gör flera av grannarna också, upptäcker jag med en blick genom fönstret.

Anne-Marie said...

Hans: Ja, denna höst går nog till historien som en av de mest händelserika i Sveriges moderna historia.
Jag har sett att många hus tycks vara gula i Hjo. Man undrar vad det beror på.

tassitus said...

Anne-Marie, Tidigare, av och till, har jag känt det som en trygghetsfaktor ... ibland, av och till. Har en bekant här från USA, han kom till Kanada som nioåring ... de är efter honom fortfarande fast han är 50, så han har gett upp sitt Amerikanska medborgarskap.

Tidigare har jag aldrig skrivit ner min historia, så i morse tänkte jag att jag skulle börja lite smått: http://goo.gl/EtAvAL

Desiree said...

Där slog du huvudet på spiken. Det var precis så det blev för oss. Det tog oss ett tag att förstå. Släkt och vänner i Sverige förstod det inte.

Desiree said...

Där slog du huvudet på spiken. Det var precis så det blev för oss. Det tog oss ett tag att förstå. Släkt och vänner i Sverige förstod det inte.

Anne-Marie said...

Rebekah: Såg att du skrivit ditt namn i en annan kommentar. ;)
Att känna längtan till sitt hemland är säkert inget ovanligt. Men man måste vara medveten om att ett land och dess folk förändras.
USA är hemskt på det sättet att de går efter sina medborgare inom skatteområdet. Numera kostar det tyvärr väldigt mycket att avsäga sig sitt amerikanska medborgarskap så man måste vara helt klar över att man vill göra det. Det gick upp förra hösten från $450 till ca $2500.

Anne-Marie said...

Desiree: Ursäkta att jag är litet trög. ;) Vet inte riktigt vad du avser betr. huvudet och spiken eftersom det skrivits mycket i den här tråden.

Annica said...

Du skriver så klokt och sansat om dina funderingar och den omvälvande tid som du denna höst kom att uppleva i ditt gamla land. Jag tror inte någon ännu riktigt fattat vad som hänt/händer här och vad följderna kommer att bli. Det är ju inte bara en akut situation, just nu, utan allt kommer att förändras för lång tid framöver och sprida sig som ringar på vattnet. Ringarna blir allt större och når allt längre in i samhället och alla dess funktioner. Då får vi hoppas att samhället, på alla nivåer, kan klara de utmaningar som väntar.
Jag hoppas att dina funderingar om framtiden ska klarna när du är tillbaka på hemmaplan, alltså i Weed. Det är ju där du har ditt hem, i alla fall för närvarande och för en obestämd tid framöver. Och där går nog allt sin gilla gång i motsats till vad som händer i röriga Sverige.
Önskar dig en lugn och skön första adventskväll.
Kram!

Anne-Marie said...

Annica: Tack för dina fina ord om mitt inlägg. :) Det känns som om Sverige bara har sett början av det som kommer framöver och det skall bli intressant att se vad som händer.
Vardagen tror jag inte ännu har blivit så mycket påverkad av de stora händelserna.
Ja, vi får se hur det går när jag kommer tillbaka till Weed. Känns litet utmanande det också eftersom jag inte har samma vardag som innan jag åkte.
USA har också många stora förändringar i landet men då det är ett större land blir det inte lika påtagligt överallt.
Ha det gott! Kram!

tassitus said...

Har de ingen "prenumerations-knapp" här på Blogger? Nu har jag lagt till Din blogg här ändå, till min lista ... den är både intressant och underhållande!

/Rebekah

Maria said...

Vilken intressant diskussion!

My kids' Mom said...

Godmorgon,

Jag håller med dig helt och hållet att mycket har hänt i Sverige och att vi fortfarande går stora förändringar till mötes.

För lite mer än två år sedan gjorde jag en liknande resa som du gör nu men åt motsatt håll. Jag åkte till Kalifornien för att känna efter, dock inte lika länge som du, om jag skulle kunna tänka mig att flytta dit vilket jag då bestämde mig då för att jag kunde göra. However, jag tror att verkligheten inte riktigt gick upp för mig förrän jag bodde där på riktigt och hade jobb och bostad och rutiner...först då började det kännas rejält att stället jag bodde på förändrats totalt från den bild jag hade innan och de förväntningar jag byggt upp.

Förändringar är normalt. Inget är konstant. Viktigt att man får känna vad som känns rätt för en själv.
För mig kändes det faktist lite skrämmande i USA ibland...Jag tänker nyhetsrapporteringens vinklar, människors inställningar, samhällets brist på socialt nät att fånga upp utstötta och sjuka medborgare i. USAs inställning till ensamkommande flykting barn. Visst fallerar det i Sverige, men det finns en viss säkerhet, och bara det känns tusen gånger bättre än utsattheten människor kan råka ut för i USA.

Hoppas du får det trevligt de sista dagarna i Sverige.

Kram och ha en fin dag!

Anneli

Anne said...

Bara en mycket kort kommentar för att säga jag tycker ditt inlägg är otroligt bra och klokt skrivet. Intressant diskussion! Helt klart.
Kram

Anne-Marie said...

Rebekah: Jag vet faktiskt inte om det finns någon prenumerationsknapp. Har själv aldrig provat det. Jag har folk som följer bloggen och jag antar att de får uppdatering när jag skrivit något nytt. Själv går jag in på de bloggar jag följer och kollar så kan just det här rätt dåligt.
Vad glad jag blir att du uppskattar min blogg - tack! :)

Anne-Marie said...

Maria: Visst är det! Ha det bra!

Anne-Marie said...

Anneli: Godmorgon!
Jag tror att man bara börjat se alla förändringar som kommer att komma i Sverige. Blir intressant att se vad som händer framöver.
Jag minns att du också provade på USA/Kalifornien litet grand och att du sedan tog steget. Jag hade, som jag skrivit till andra, absolut inga rosafärgade glasögon av Sverige och inga stora förväntningar utan ville mest känna på landet. Att allt skulle förändras så mycket just när jag var här hade jag ju ingen aning om och det har givetvis gjort att landet verkligen känns annorlunda på ett mycket påtagligt sätt.
USA har sina saker också som skrämmer mig till viss del och man är fortfarande mer utsatt där än i Sverige. Hur det blir med den saken i Sverige framöver står väl skrivet i stjärnorna. Nu skall jag se hur det känns framöver när jag väl kommer tillbaka till Weed.
Tack! Ha det bra!
Kram!

Anne-Marie said...

Anne: Roligt att se dig här. :) Vad glad jag blir av dina ord om inlägget - tack.
Det är verkligen intressant när det kommer många tankar och synpunkter. Kram!

Annika said...

Intressant att ta del av dina tankar, A-M.
Vi har ju stött och blött detta lite via mail under din vistelse hemma.
Jag tror att du ska följa din magkänsla. Din inre röst. OCH som jag sagt tidigare, jag tror inte saker och ting kommer att hamna på plats för dig förrän du är tillbaka i Weed igen. I ditt hem. Bland dina saker.
Där kommer du att kunna pussla ihop det du just varit med om. Förstår ju så väl att du är innerligt trött på att bo hos andra, att inte ha ngn fast punkt.
Inser också att jag faktiskt inte sett det nya Sverige du talar om. Jag var hemma i sept, då började de stora flyktingströmmarna komma. Men, det var ju bara en liten bäck av den stora flod som det blivit till.
Jag tänker på Sverige, och den nya situationen där, varje dag! Önskar och hoppas av hela mitt hjärta att landet ska landa på rätt sida. Jag vill flytta hem en dag (iaf under delar av året) jag vill verkligen det. MEN, jag vill inte flytta till ett land som blivit helt förändrat och skakat i grunden pga av flata, mesiga politiker. Jaja, jag ska inte skriva mer här nu om detta.
Vad gäller ev boende och framtid för dig här i US vet du vad jag tror, västra NC :-)
Kramar!!!

Anne-Marie said...

Annika: Roligt att du tyckte om inlägget.
Jag har insett vissa “inre saker“ som jag inte skrivit om på bloggen - tar dessa kanske via FB med dig - och som inte direkt hade med Sverige och att ev. bosätta mig här. Men de är litet svårare att ta på så att säga och har ju inte gett mig någon exakt klarhet betr. mer praktiska saker.
Ja, nu vill jag hem till mina saker och inte bo hos någon annan. Annars var det ju perfekt att jag haft min väns bostad för mig själv nu under en period.
Jag har ju inte sett något själv, typ flyktingar som kommer med tåg eller buss, utan bara läst om och sett på TV. Och det har egentligen varit nonstop sedan jag kom för ett par månader sedan. Attackerna i Paris gjorde att det hela “kom av sig“ en del. Och den litet fåniga jakten i Sverige som slutade med “platt fall“.
Vi får se hur det går för Sverige framöver men tror att det blir stora utmaningar de närmaste åren.
Ja, västra NC kan kanske vara något. :) Måste nog göra en resa dit och kolla läget först dock. Och då kanske det skulle passa bra med ett besök även hos Annika! :)
Kramar!!!

Anonymous said...

Hejsan!

Intressant läsning på din blogg igen. Jag har bott utomlands så länge nu att jag knappt kan tänka mig hur det skulle vara att bo hemma i Sverige igen. Men jag tror att efter denna höst så har jag förstått att "mitt" Sverige som jag minns det från det att jag var ung...finns nog aldrig mer. Det är bara minnen och nostalgi. Som du säger, folk fattar nog inte förrän dom blir påverkade på ett mer personligt plan. Hursomhelst, hoppas din sista tid där hemma blir bra och att allt löser sig när du kommer tillbaka till USA.

Susanna B.

Anne-Marie said...

Hej Susanna,
Trevligt att du tyckte om inlägget. :)
Ju längre man bor utomlands desto mer blir man givetvis “avskuren“ från sitt gamla hemland. Som jag skrev till flera andra här bland kommentererna, så var jag väldigt medveten innan jag åkte att Sverige är ett förändrat land och jag hade absolut ingen nostalgi. Det jag dock INTE visste var att Sverige och Europa i grunden skulle förändras denna höst. Självklart kommer detta att påverka hela Europa, inkl Sverige, under lång tid framöver.
Tack! Jag får “landa“ först och sedan se hur allt utvecklar sig framöver.