Thursday, May 21, 2015

Sommarjobbsnostalgi

Den här veckan är den sista på skolans vårtermin. I kväll har vi de sista slutproven ("finals"). Skolan har sedan en så kallad "summer session" under juni till början av augusti, men inga kurser som jag eller mina kollegor skall supporta utan bara kurser som hålls lokalt på skolans campus eller kurser via internet.
Många elever har nog redan gett sig av och åkt hem till sina hemorter. Det finns rätt många "out of state" elever vid detta college.

När jag var internationell elev med mitt visum (F-1) var jag bara tillåten att arbeta inom skolan. Arbete utanför skolans campus var inte tillåtet. Som tur var hade jag turen att kunna arbeta litet grand under somrarna på ett av skolans kontor.
Men har man inte begränsningen av ett studentvisum kan man givetvis söka jobb överallt. Hur det ser ut med sommarjobb för ungdomar i mina trakter vet jag inte men jag kan tänka mig att det är relativt ont om sådana jobb. Siskiyou County är ett glesbygdsområde med hög arbetslöshet så det finns inte heller tillräckligt med "vanliga" arbeten.

Hur är det i Sverige nuförtiden med sommarjobb? Får ungdomar jobb eller är det tufft att hitta något?

Jag hade sommarjobb under tre somrar när jag gick på gymnasiet och det var väldigt bra och lärorikt. Det var där jag lärde mig om "customer service" vilket jag senare haft stora nytta av på mina senare arbetsplatser.

Mitt första sommarjobb var sommaren 1978 och då var det lätt att hitta jobb. På den tiden kunde man till och med gå in i en affär och fråga om de hade sommarjobb. Det gjorde jag vid ett tillfälle.
Det fanns en affär i Stockholm som hette Lärarnas Inköpscentral (såg nu att de gick i konkurs 2014) och jag och mina föräldrar kände till den eftersom min mamma var lärare. Jag ringde upp och frågade om de behövde någon och det gjorde de. Möjligen att jag var där på någon enklare intervju och sedan var det klart. Där jobbade jag flera veckor och stod i kassan och hjälpte till i affären.

Litet senare samma sommar arbetade jag även några veckor i Lindståhls Bokhandel som låg på Odengatan. Den bokhandeln finns inte kvar numera vad jag vet. De hade även en bokhandel (med ett annat namn) på Vasagatan och där gick jag bara in och frågade. Jodå, de behövde hjälp på Odengatan.

Och jag kom tillbaka till Lindståhls Bokhandel ytterligare två somrar under rätt många veckor. Jag fick stå i kassan, plocka upp böcker och hjälpa kunder. En hel del kändisar kom även in i den bokhandeln vilket var roligt. Minns ni Robert Broberg som bland annat sjöng om uppblåsbara Barbara och slog igenom med Båtlåten? :) Han var en av kunderna.



Lindståhls Bokhandel var en stor bokhandel med två plan. På övre plan där jag arbetade sålde vi böcker och på nedre plan såldes kontorstillbehör. På nedre plan jobbade en litet yngre kille (de flesta som arbetade i bokhandeln var äldre kvinnor) och han och jag kom väldigt bra överens. Vi hade en hel del gemensamma intressen och mycket roligt att prata om. Vi var bara goda vänner men jag vet inte om jag skrattat så mycket som jag gjorde de två somrarna när han och jag arbetade tillsammans.

Att ha sommarjobb är mycket lärorikt och ett bra sätt att börja komma in i det vuxna arbetslivet. Jag lärde mig mycket om "customer service" och att ta ansvar för olika saker. Och att kunna arbeta med böcker var ju inte helt fel det heller. :)

Berätta gärna om dina sommarjobbsminnen.

Har ni läst några av Shirley MacLaines böcker? Jag har läst flera av hennes böcker och där berättar hon bland annat om en bokhandel där hennes "andliga resa" började - Bodhi Tree Bookstore i West Hollywood. Den besökte jag under en av resorna till Kalifornien och det var onekligen ett spännande besök. Även den bokhandeln har tyvärr stängt sedan 2011. Bokhandlar är platser som jag alltid tyckt om som ni kanske märkt.

Minns ni bokhandelsrivalerna i "You've got Mail?"

Wednesday, May 20, 2015

Höga klackar och foträta skor

Medan jag äter min frukost brukar jag titta en liten stund på väderprognosen för norra Kalifornien och södra Oregon. Vi har inga lokala TV-stationer i Siskiyou County utan det är staden Medford i södra Oregon som får stå till tjänst med det. Självklart är fokus på södra Oregon men vi Siskiyou County brukar få "vara med på ett hörn" också.

När de lokala sändningarna var avklarade råkade jag se delar av ett inslag på en av de nationella TV-kanalerna som fick mig att börja undra om det var ett första aprilskämt.
Tydligen har det kommit rapporter om att kvinnor inte fått komma in till filmfestivalen i Cannes med lågklackat eller skor utan klack! Det skall vara högklackat och i reportaget såg man till och med en kvinna som ramlade på grund av sina höga klackar. Har fransmännen blivit helt tossiga? Och tydligen är det inte ett skämt: http://www.telegraph.co.uk/culture/11617759/After-the-great-Cannes-heels-crisis-can-you-do-a-summer-season-without-stilettos.html

Det mest högklackade jag har haft på mig var mina dansskor som jag använde under de danskurser jag gick under några år i Stockholm. Det var faktiskt lättare att dansa med högklackat men det var absolut inga skor jag kunde gå med.

Tydligen går det mode även i latinamerikanska dansskor eftersom inga skor tycks riktigt se ut numera som de jag hade. Den här bilden har jag lånat från nätet.



Under reportaget om de högklackade skorna i Cannes såg man stora bilder på byggnaderna, där filmfestivalen hålls, som visade Ingrid Bergman. Nog hade Ingrid Bergman ofta rätt lågklackade skor. Hmmm. Det kanske man skulle ha tänkt på. :)

När jag var liten var min föräldrar mycket noga med att jag skulle ha foträta skor. Det är jag tacksam för idag. Mina fötter har inga konstiga knölar och ser fortfarande mycket raka ut. Vi brukade handla dessa skor i en affär i Gamla Stan som jag förgäves har försökt komma ihåg namnet på. Den finns säkert inte kvar numera. De skor jag använder numera är också rymliga och lågklackade. Efter den allvarliga stukningen för ett par år sedan skulle jag inte kunna gå med högklackat alls.

Fötter är viktiga och de skall må bra tycker jag. :) Vilka slags skor tycker ni som läser bäst om?

Minns ni den gamla slagdängan "Ta av dig skorna" med Povel Ramel?

Monday, May 18, 2015

USAs delstater - på kartan

Dagens Nyheter har en del litet småroliga frågetävlingar - eller "quiz" som man numera tydligen kallar dessa i Sverige ;) - och i helgen hade de 20 frågor om USAs delstater. Givetvis var jag tvungen att testa mina kunskaper och som tur var hade jag alla rätt.

Som bekant har USA 50 delstater och en hel del i östra USA är litet småknepiga tycker jag eftersom en del är relativt små och det kan vara svårt att komma ihåg i vilken "ordning" de kommer på kartan. Staterna i västra USA är oftast mycket större och lättare att minnas.

Här är länken till frågorna: http://www.dn.se/resor/fragesport/usa-quiz-kan-du-placera-delstaten-pa-kartan/
Eftersom jag både bott i och besökt flera av staterna som nämns var det roligt att tänka tillbaka på när jag var där och upplevelser jag haft. Har ni som läser några speciella upplevelser från USAs stater?

Här kommer en lista på de jag besökt eller bott i.

Arizona - jag besökte staden Quartzsite i sydvästra Arizona vintern 2007 när jag hälsade på min vän R (han som bor i sin RV).

Colorado - flygplatsen i Denver kanske inte räknas som ett besök även om min pappa och jag satt där i många timmar sommaren 1986 under ett oväder när vi trodde att vi aldrig skulle komma iväg.

Nevada - Michael och jag gifte oss i Reno i augusti 2002. Ett par casinos fick också besök ;) även om vi inte vann i vanlig ordning.

New Mexico - min pappa och jag besökte Santa Fe när vi hälsade på en god vän sommaren 1986. Santa Fe är värd ett besök eftersom den har mycket speciella hus - kallas Adobe houses.

Kalifornien - den frågan var inte särskilt svår ;)) - jag besökte dock Kalifornien flera gånger innan jag bosatte mig här - somrarna 1985, 1986 och 1992.

Idaho - det var där Michael gick bort på sjukhuset i Boise i februari 2007 - ett besök som jag kunde ha varit utan.

Illinois - Chicagos flygplats - kanske inte räknas heller även om jag passerat genom denna flygplats otaliga gånger under mina resor till och från USA.

North Carolina - Michael och jag besökte den staten sommaren 2002 när vi funderade på att ev. flytta dit. Staden Ashville var en favorit som vi tyckte mycket om.

South Carolina - Michael och jag gjorde en avstickare dit när vi besökte North Carolina sommaren 2002.

Florida - jag besökte Miami och The Keys 2003 när jag hälsade på en god vän som bor i Miami.

Hawaii - där Michael och jag bodde från 2004-2005.

New York - där staden New York City ligger. En stor och bullrig stad med en mycket intensiv energi som min pappa och jag besökte 1986.

Den enda staten som inte nämndes (vad jag minns) och som jag besökt och bott i är Oregon. Staten som ligger bara ca 45 minuter från Weed. Jag har besökt den otaliga gånger för att handla i Ashland och Medford och jag och Michael bodde i nordöstra Oregon, i staden Union. Han bodde där under knappt ett år och jag bodde där bara 4 månader sammanlagt. Dessutom har jag besökt Portland och Woodburn för att hälsa på goda vänner.

Sedan har jag även besökt Washington D.C (District of Columbia). som inte är en stat utan en plats där alla regeringsbyggnader ligger. Detta är också USAs huvudstad som väl alla känner till.

Som sagt, vissa stater är lättare att minnas än andra. Skulle någon ge mig en blank karta med USAs alla stater vet jag inte hur jag skulle klara mig. Kanske bli lika frustrerad som i "Friends" när de spelar Chandlers "Dumb States Game." ;)

Friday, May 15, 2015

Let's have breakfast!

Mina frukostvanor har varit desamma under många år - det berättade jag om här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/01/frukost-hemma-och-pa-hotell.html
Jag tycker bäst om att äta samma sak dag efter dag, år ut och år in. :) Och helst hemma.

Men igår blev det frukost ute på restaurang. Min goda vän C och hennes man hade varit på resa söderut i Kalifornien och passerade genom Weed - den stora motorvägen I-5 går genom lilla Weed - på väg tillbaka till Oregon. Och vi fick till en frukostträff vilket var jättetrevligt eftersom vi inte hade träffat varandra på många månader.

Att gå ut och äta frukost är mycket vanligt här i USA. Och det gäller inte bara vid resor och speciella tillfällen utan det kan man göra när som helst. Ofta hör man folk säga "Let's have breakfast" och det innebär att man går ut och äter frukost på restaurang. Gör man det nuförtiden i Sverige? När jag bodde där var det mycket ovanligt att man gick ut och åt frukost på restaurang.

Eftersom det är så vanligt i USA har i stort sett alla restauranger frukostmenyer med olika slags rätter. De allra flesta består av korv, ägg, stekt potatis (ofta i form av "hash browns") och andra mycket mastiga maträtter som jag absolut inte kan få ner så tidigt på dagen.

I Weed finns ett motell och en anslutande restaurang som heter Hi-Lo. De har funnits sedan 1951 och det är alltid mycket folk på restaurangen. Både lokala ortsbor och turister som reser genom området går dit.

Som ni ser har man "mother load Nachos" ;)


C och hennes man hade övernattat på Hi-Lo motellet så det passade bra att vi gick dit och åt frukost. Eftersom jag har svårt att äta kött, potatis och ägg på morgonen slog jag till med "fluffy pancakes" med frukt och grädde. Inte vad jag brukar äta men det gick ner. :) Yogurt finns inte på restauranger där jag bor som en del av frukostmenyn.
C och hennes man beställde ett par litet mer "bastanta" rätter och som vanligt får man enorma portioner. Jag var mätt stor del av dagen igår.

Jag beställde två "fluffy pancakes" och jag fick till och med lämna litet. Det här kan man kalla vispgrädde!


Ni som bor i USA hur dyr är er bensin? Som vanligt ligger Siskiyou County i toppen bland de orter som har den dyraste bensinen och våra bensinpriser gick upp 30 cent på bara ett par dagar för 1-2 veckor sedan.


Vi har inte någon Kristi Himmelfärdshelg i USA så det har varit en vanlig arbetsvecka men nu har vi alla fall en vanlig helg och det skall bli skönt med litet ledigt.

Wednesday, May 13, 2015

Skicka post mellan Sverige och USA

Till att börja vill jag berätta att jag fick höra igår av en kollega att vattenspridarna i alla fall tillfälligt stängts av. Efter en promenad över skolans campus undrar jag dock om det är sant eftersom jag såg några "misstänkta" pölar. Jag hoppas i alla fall att mitt email kanske hade någon effekt.
Jag ringde också till City of Weed igår bara för att höra mig för vilka riktlinjer som gäller för staden Weed och vattenrestriktionerna. Sådan är jag - jag vill ha reda på fakta. :) Och fick det "glasklara" svaret "we don't know yet." ;) Tydligen har man inte fått information ännu från "högre ort".

Eftersom jag nu har mer koll på mina svenska pensionskonton än vad jag någonsin haft tidigare (kommer snart med en uppdatering av mitt "fall" visavi USAs skatteverk) undrade jag rätt länge när mitt kuvert från Collectum i Sverige skulle komma. Det är ju det företag som numera skickar ut information till oss som arbetat i Sverige och har olika sorters tjänstepension. Jag har kunnat lägga in "beställningar" hos företaget som har min privata pensionsförsäkring och Pensionsmyndigheten att jag inte vill ha pappersbesked skickade men av någon anledning går det inte hos Collectum. Jag till och med ringde dit och fick beskedet att "nej, vi skickar dessa besked med posten". Och hos Collectum kan man inte enkelt se sitt konto via deras hemsida vilket man ju kan hos många andra myndigheter och företag.

Mitt besked skulle ha skickats redan i mars och till för någon vecka sedan hade det fortfarande inte dykt upp här i Weed. Visst kan viss post ta sin tid men nästan två månader kändes länge. Så jag ringde igen och personen jag pratade med höll med mig att det tagit litet väl lång tid. Hon skulle skicka ett nytt besked vilket jag tackade för. Självklart dök det ursprungliga beskedet upp för några dagar sedan (Murphy's law kanske ;)) och jag kunde kolla att alla siffror stämde med de jag fått via telefon tidigare.


Att skicka post till utlandet med B-post från Sverige verkar inte särskilt genomtänkt tycker jag. Inom Sverige går det säkert bra men till utlandet tar det alldeles för lång tid. Årsbeskedet för min privata pensionsförsäkring hade också skickats med B-post och tog ungefär 1,5 månad. Visst förstår jag att man vill spara pengar men vi som bor i utlandet kan ju faktiskt behöva ha tillgång till dessa årsbesked litet snabbare.

Ibland kan det dock vara bra även med post som går långsamt eftersom det blir väldigt mycket billigare om man skickar litet tyngre saker.
Fram till 2007 hade USPS (USAs postverk) något som kallades "surface mail" eller ytpost. Det innebar att man kunde skicka till exempel en litet tyngre kartong med båt. Visst tog det sin tid men det var fantastiskt mycket billigare. Som med mycket annat som faktiskt fungerar bra tog man bort denna variant och numera kan man bara skicka paket med flygpost. Detta gäller för både Sverige och USA.

Jag minns att jag skulle skicka något till Sverige för många år sedan och kunde skicka kartongen (som vägde en del) med ytpost till Sverige. Det tog kanske 5-6 veckor men fram kom den och det kostade inte särskilt mycket. Min pappa och jag beställde många böcker från ett amerikanskt förlag som vi sålde (utan att översätta) inom den postorderbokhandel som vi också hade och de kom alltid med ytpost.
Inom USA kan man troligen fortfarande skicka kartonger med billigare porto vilket jag gjorde när jag flyttade från Hawaii tillbaka till Kalifornien.

Numera skickar jag väldigt litet med vanliga posten. Till stor del beroende på att jag tycker det tar litet för lång tid. När jag snart kommer att skicka en massa papper till min advokat blir det med "express mail".

Promenaden jag tog över skolans campus var till ett annat kontor för att gratta en kvinna som går i pension. Hon har arbetat på ett kontor där jag också arbetade en kortare tid när jag kom tillbaka från Hawaii. Det är kontoret för "disabled students". Litet tårta fick jag med mig som skall avnjutas när jag ätit min lunch. :)

Monday, May 11, 2015

Bruna gräsmattor? Nej, inte här.

Kan ni tänka er att det regnade igår kväll här i Weed! Under ungefär en timme vräkte regnet ner och det var underbart att se och höra det "blöta". Det blixtrade och åskade rätt ordentligt också. Och när jag litet senare på kvällen öppnade ett fönster doftade det så där gott som det ofta gör efter ett ordentligt regn.
Idag har molnen legat kvar och det har regnat till och från. Vissa skurar har varit riktiga skyfall och åskan har mullrat då och då även idag. Och det har blivit märkbart kyligare jämfört med helgen. Min termometer visar bara +8 nu på kvällen.

Som väl är allmänt känt vid det här laget befinner sig Kalifornien i en historisk torka och vår guvernör har utlyst en obligatorisk vattenransonering (25% minskning av vattenförbrukningen) för att staten skall klara av sommaren någorlunda. Det kommer att bli litet olika troligen hur hårt vattenransoneringskraven kommer att slå emot olika delar av Kalifornien men alla måste hjälpa till. Den här artikeln hos Yahoo beskriver det hela rätt bra: http://news.yahoo.com/things-know-water-rules-california-drought-072011361.html

Som jag nämnt tidigare på bloggen har Siskiyou County (där Weed och Mt Shasta ligger) troligen mer vatten rent generellt än många andra delar av Kalifornien. Men självklart har vi också drabbats av torkan på olika sätt.

Något som man tycks älska i Kalifornien (och kanske även andra delar av USA) är gräsmattor. Gräsmattor hör inte hemma i den här staten eftersom de kräver väldigt mycket vatten. Skolan där jag jobbar har också mycket stora gräsmattor. Och dessa har alltid vattnats rikligt under sommarhalvåret.
För 2-3 veckor sedan satte man återigen igång att vattna skolans gräsmattor. Och det är inte så att man bara vattnar 1-2 gånger per vecka utan varje dag/7 dagar per vecka. Och när man trots regn vattnar för fullt då kan man verkligen undra hur man tänker och resonerar inom skolan.

Efter en promenad idag tvärs över campus med paraply och vattenspridare som gick för fullt skrev jag ett email till den person som är skolchefens assistent för att fråga henne vem jag kunde fråga vad skolan tänker göra för att hjälpa till att spara vatten. Vi får se om jag hör från henne. När jag kom tillbaka till "min" byggnad pratade jag med en lärare och hon tyckte precis som jag att det inte känns bra att vattna som skolan gör. Det skall bli intressant att se om någonting görs från skolans sida för att spara vatten.

Så här såg det ut idag trots moln, kyla och regnskurar på skolans campus.



Friday, May 8, 2015

Redan försommar

Eftersom vintern i Weed mest liknade en vår har vi redan försommar här. Många blommor som brukar slå ut nu under maj har redan blommat över. Syrenerna till exempel ser bruna ut. Naturen ligger ungefär en månad före almanackan.

Den gångna vintern var den andra i följd då vi inte hade någon snö. Berget börjar redan se bart ut på vissa ställen och solen och torkan fortsätter.
Något jag kan minnas när jag blir äldre är att jag var med om den historiska torkan i Kalifornien. Torkan som kanske för alltid kommer att förändra denna stat.

Jag njuter i alla fall av att det fortfarande är litet grönare i naturen och det finns en del blommor. Tog en promenad efter jobbet häromdagen och såg några blommmor som lyste upp så fint. :)





Några syrener var i full blom och doftade så gott.





Den här tiden på året var den jag tyckte bäst om när jag bodde i Sverige - ljuset på kvällarna, den skira grönskan och alla fina blommor. Jag brukade ofta ta en promenad i skogarna kring Rösjön på kvällarna efter det att jag kommit hem från jobbet. Det var en riktig energikick :)

Igår ringde jag till AT&T och sade att jag gärna ville ha någon slags kompensation för den dag då jag inte hade någon service. De gav mig $10 kredit vilket jag tyckte var helt okej. Man får vara om sig och kring sig i dagens samhälle.