Thursday, September 18, 2014

Vatten - underbart!

I morse regnade det litet lätt i Weed! Inget långvarigt och ordentligt regn men i alla fall litet väta kom. Det var underbart att se och troligen en av de bästa nyheter brandmännen fått.
Jag har läst historier om brandmän och deras insatser som gjort att jag fått tårar i ögonen. Brandmännen har inte haft en lätt situation denna sommar i Kalifornien. Samtidigt som vår brand i Weed - som nu tack och lov tycks vara mycket mera under kontroll - pågår en stor brand öster om Sacramento (Kaliforniens huvudstad). Den har också spridits explosionsartat och lär ha varit anlagd. Ingen vet ännu hur branden i Weed uppstod.

Vår brand är som sagt mycket mera under kontroll och tydligen har de flesta fått strömmen tillbaka. Fortfarande har de som bodde i de värst drabbade områdena inte fått återvända till sina hem (de hem som fortfarande finns kvar) men tydligen är det på gång snart. Donationer fortsätter att strömma in och man har redan börjat prata om hur det skall gå till att skapa någon slags mera normal tillvaro i Weed.

Här är en video som visar en del av Weed, Angel Valley, där ungefär hälften av husen förstördes. Overkliga bilder.



Eftersom jag inte har några stora nyheter idag beträffande branden tänkte jag visa några bilder från den gångna helgen - som känns mycket avlägsen vid det här laget. Det känns nästan som om flera veckor har förflutit sedan helgen.
På lördagen hade C och jag en trevlig tjejträff i staden Dunsmuir. C och hennes man flyttade ju härifrån för ungefär ett år sedan och jag var och hälsade på dem i Oregon i slutet av maj/början av juni under några dagar. Annars har vi inte träffats under det gångna året.

Lördagen var het och vi kände att vi ville bege oss till vatten. Först åt vi dock lunch hos Dogwood Diner i närheten av järnvägsstationen i Dunsmuir. De beskriver sin mat så här: "Serving organic, farm-to-table, made-from scratch, gourmet California comfort fare, The Dogwood Diner’s mission is to create a unique dining experience by offering a local, sustainable and seasonal menu as part of a responsible gathering of family and friends." Jag tog en Macro Bowl som var mycket god.

Efter all denna goda mat styrde vi färden till Dunsmuirs Botanical Garden där Sacramentofloden rinner. Jag var litet undrande hur mycket vatten som skulle finnas i floden. Det fanns fortfarande vatten men mycket mindre jämfört med för ett år sedan. C och jag var där strax innan de flyttade vilket var i september för nästan exakt ett år sedan. Men det var underbart att se vatten. Jag har alltid saknat allt vatten jag var van vid från Stockholmsområdet. Det är något jag måste ha mera av i mitt liv igen - vatten.

Jag hade parkerat min bil i Mt Shasta där C hämtade mig. Denna gamla Volvo tyckte jag det kunde vara passande att parkera bredvid. :)


Sacramentofloden rinner från Klamath Mountains i närheten av Mt Shasta ända till Sacramento och San Francisco Bay. I Mt Shastas City Park kan man dricka vattnet direkt från den källa som finns där och som är del av floden.
Vi såg fiskare och de som bara njöt av att höra floden brusa.








Wednesday, September 17, 2014

Bolesbranden i Weed nu hos Aftonbladet och Expressen

Tack för alla fina hälsningar via Facebook. :)

Jag hoppades att några svenska tidningar skulle skriva om den tragiska branden (Bolesbranden) i Weed och nu har både Aftonbladet och Expressen korta artiklar. Jag skrev faktiskt till journalisterna och tackade för artiklarna och att jag finns tillhands om de vill ha mer information från någon som bor här. Det finns ju inte så många svenskar här. Den här branden har nu verkligen slagit igenom i massmedia. Det tog ett tag men nu börjar människor veta var Weed finns.
http://www.expressen.se/nyheter/skogsbrand-harjar-i-norra-kalifornien/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19553243.ab

Weed ser inte ut som det har gjort sedan jag kom hit för 17 år sedan. Jag besökte en del av "downtown" Weed för några timmar sedan och har aldrig sett så många bilar och människor som jag gjorde idag. Weed har i vanliga fall runt 3000 invånare. Nu finns här kanske mellan 4000-5000 personer. Brandmän, poliser, försäkringsbolag och hjälporganisationer.

De delar av Weed där elden härjade som värst är helt avstängda. Dit kommer man bara om man har bevis på att man bor där. Jag tog en promenad bort till området där branden lär ha startat. Där finns det ett rätt stort område med lägenheter - "Boles Creek Apartments" - och kullen som fattade eld såg märkbart annorlunda ut idag. Träden på den sidan där det brann var kala och stod som pinnar utmed den branta kullen. Ett stort ängsområde var brunbränt och jag såg brandmän som röjde.
Branden hade sedan fortsatt uppför en annan kulle där det också var lika bränt och kalt men den största förändringen var det område där de flesta har förlorat sina hus. Dit kunde inte jag komma - det fanns poliser och avspärrningar vid järnvängsspåret som skiljer den delen av Weed från andra delar - men det var märkbart tomt och öppet. Det kändes overkligt och konstigt. Områden som jag sett under många år finns inte kvar längre.
När detta område öppnas längre fram kommer jag givetvis att bege mig dit.

I morgon kommer skolans kurser att sätta igång igen och det kan nog vara bra att vi kommer in i mer normala hjulspår.
Tidigare idag hade vi ett möte inom skolan för alla anställda och det var många som var märkbart rörda. Vi fick uppdateringar om läget just nu och det mesta visste jag redan eftersom jag tillbringat så mycket tid med att kolla på olika hemsidor. En god nyhet var att vattnet går att dricka igen .
Flera av de som pratade fick tårar i ögonen när de berättade om det stöd som Weed nu visas från när och fjärran. Pengar samlas in, mat, kläder och annat som behövs doneras, människor öppnar upp sina hem till de som blivit hemlösa. Det här är fantastiskt med USA - människor är otroligt generösa och delar gärna med sig. Amerikaner är sådana och det tycker jag om.

Här är en bra karta om jag lånat från nätet. Jag bor på andra sidan motorvägen I-5 som inte har drabbats. Man ser att det var ett relativt smalt område där det brann. Hade man inte stoppat branden som man gjorde hade Weed troligen inte ens funnits kvar nu. Klicka på bilden så att den blir större.


Alla bilder av Weed är mina idag. Jag kunde inte komma särskilt nära något område så det blir inga detaljbilder.
Boles Creek Apartments där branden lär ha startat. Det finns ett ängsområde i närheten där man tror att det hela satte igång.



Kullen som brann när jag gav mig av hemifrån i måndags.


Här syns den tunnare växtligheten och brandens framfart.


Berget hade ett lenticular cloud idag. Det sker ofta vid ett väderomslag.


CalFires bilar syntes i stort antal i Weed idag.


Och man har nu bett om upplysningar beträffande orsaken till branden. $10,000 är summan man betalar för information. Misstankar finns alltså att den var anlagd.

Tuesday, September 16, 2014

Katastrofbrand i Weed

UPPDATERING - jag sitter klistrad vid datorn eftersom helikoptrar hörs alldeles bredvid där jag bor. Tog ett par bilder - detta är alltså bara ca 0,5 km från mig.
Hittade också en video som en av skolans Maintenance killar lagt upp hos YouTube. Kullen som syns med all hemsk rök i många bilder är den som ligger så nära mig. Ni förstår kanske varför jag lämnade Weed. Nu får vi hoppas att det inte blossar upp igen. Det är den som helikoptrarna nu "attackerar". Musiken är litet underlig under andra halvan av videon men, men.

Måndagen den 15 september 2014 kommer för alltid att finnas fastetsat i mitt minne. Det var den dagen då delar av Weed ödelades efter en katastrofbrand som bröt ut runt halvtvå på eftermiddagen.

Min kollega D sade "Look, there is another fire." Vi gick ut från byggnaden där vi jobbar och såg enorma rökmoln och det var nära. Mycket nära. Vi hade fortfarande el inom skolan och kunde följa det lilla som fanns på nätet. Då var det i stort sett ingenting. Men det finns en "live scanner" för emergency services här i Siskiyou County som sände och vi lyssnade på den. Vi fick ingen riktig klar bild över vad som egentligen hade hänt mer än att branden startat i ett område kanske 0,5-1 kilometer från skolan och där jag bor. Det är MYCKET NÄRA! Och att branden spritt sig otroligt snabbt upp i ett område som ligger i närheten av Weeds timmerbruk.

Skolans ledning beslutade att stänga skolan relativt snabbt. Jag gick hem tvärs över gatan och när jag såg rök och flammor på en kulle som inte ligger alls långt från mitt hus var mitt beslut fattat att jag skulle ge mig av. Eftersom jag "tränat" tidigare i somras på vad jag skulle ta med mig (jag har haft en obehaglig känsla en längre tid att jag faktiskt skulle få ge mig av på grund av en brand) hade jag packat min bil på bara ca 15-20 minuter. Jag körde "bakvägen" in till Mt Shasta och det var bra eftersom man tydligen hade stängt av motorvägen I-5.

Väl inne i Mt Shasta fanns det ström till och från så jag kollade med D (han bor i Mt Shasta) och han hade ström så jag kunde komma över till hans hus. Vi tillbringade många timmar med att kolla hemsidor och fortsätta att lyssna på scannerna. Det var skrämmande när vi hörde hur många hem som förstörts av branden och vi förstod att kollegor inom skolan blivit hemlösa.

Litet senare på kvällen åkte jag till en god vän som också bor i Mt Shasta och sov över hos henne.

När jag lämnade mitt hem igår eftermiddag visste jag inte om jag skulle se det igen. Det var en mycket märklig känsla. Något jag aldrig varit med om tidigare. Men jag tänkte att jag har det viktigaste med mig och jag lever.

Strömmen kom tillbaka tidigt i morse till Weed. Man hade tydligen stängt av den eftersom branden var mycket nära flera bensinstationer i Weed. Mitt hus står fortfarande intakt. Men branden är inte under kontroll ännu. Så jag tar det timme för timme och känner mig inte alls säker ännu. Vinden blåste mycket kraftigt igår och det gör den även idag. Vinden var troligen den största orsaken till den explosionsartade branden. Och man talar nu om att den kanske var anlagd.
Flera av mina kollegor har förlorat sina hem och de bilder jag ser gör mitt hjärta tungt och det är verkligen ledsamt att se denna lilla stad i lågor. Det var kärvt här redan ekonomiskt. Hur skall det inte bli nu? Och timmerbruket - där många arbetar - har förstörts i stor utsträckning.

Här är ett par bra länkar som har hemska bilder av branden:
https://twitter.com/hashtag/BolesFire?src=hash
http://www.redding.com/

Självklart kommer jag att bege mig till de delarna av Weed som ödelagts men de är fortfarande avstängda av naturliga skäl. De två länkarna jag har visar en hel del bilder.




Här omnämns branden också hos NBC nationella nyheter:
http://www.nbcnews.com/storyline/western-wildfires/california-wildfire-ravages-small-town-weed-n204631

Sunday, September 14, 2014

Prinsessan på ärten och tjocka madrasser

Var det detta man ville uppnå med de tjockare madrasserna här i USA? ;) Prinsessan på ärten-syndromet kanske. Och stege behövs nästan numera för att "bestiga" de amerikanska sängarna.


Bilden lånad från Wikipedia - "Edmund Dulac - Princess and pea" by Edmund Dulac

Jag skrev nyligen om "fitted sheets" och hur man viker dessa. Mina fitted sheets tycks vara av en utdöende art eftersom de är så kallade "hard to find sheets". Jag har haft mina lakan under ca 10 år och tydligen har det hänt mycket inom sängvärlden sedan jag köpte dem. En sak som tycks ha hänt är att de flesta madrasser har antagit "prinsessan på ärten"-dimensioner. Numera när man letar efter lakan på nätet står det "extra deep pockets" och "super deep pockets". Det innebär att det är lakan för mycket tjocka madrasser.

Jag vet egentligen inte varför man i USA älskar dessa otroligt tjocka madrasser. Varför vill man ha madrasser som är en halvmeter tjocka? Jag fattar det inte. Men de är vanliga. Tydligen vanligare än de tunnare madrasserna. Och nu talar jag inte om tunna, sladdriga madrasser som bara är 5 cm tjocka utan madrasser som kanske är 20 cm. Min madrass är ca 16-17 cm tjock och den anses tunn.

Så nu när ett av mina underlakan (fitted sheet) har börjat slitas ut kan jag knappt hitta lakan som passar min madrass. Det är så att jag sliter mitt hår ibland eftersom saker och ting bara försvinner. Och min madrass gör jag mig inte av med. Det är en otroligt skön så kallad SleepNumber madrass (den hette Select Comfort när jag köpte den 2007) som troligen inte ens kan köpas i till exempel i Sverige.
SleepNumber madrasser är fyllda med luft i stället för med fjädrar. Den kan pumpas till önskad mjuk/hårdhet och kan anpassas efter hur man mår och hur kroppen känns. Jag brukar ha min madrass på samma inställning hela tiden. Love it!

Något annat som också hänt inom lakansvärlden är att det nästan är omöjligt att hitta individuella lakan. De flesta företag säljer bara "Sheet sets", det vill säga man får även köpa ett annat lakan och örngott. Jag vill inte köpa flera lakan och örngott! :)
Min jakt på ett enda "fitted sheet for low profile mattresses" - så heter det har jag nu kommit underfund med - fortsätter! Om någon som bor i USA har tips på den typen lakan jag letar efter (individuella lakan) får ni gärna tipsa. Jag har kollat säkert 20-25 nätbutiker och alla kör med de djupare lakanen och i set.

Den här sketchen med Galenskaparna kändes passande.

Friday, September 12, 2014

Här äter vi med gaffeln som barn ;)

En av kommentarerna på mitt inlägg om svensk mat var att vi i USA ofta äter med gaffeln i högerhanden och att det såg litet lustigt och barnsligt ut.
Ja, det gör många amerikaner. I början tyckte jag också att det var konstigt men nu måste jag faktiskt erkänna att det är mer praktiskt.

I Sverige åt jag med kniv och gaffel som man gör där. Gaffeln - med "baksidan" upp - i vänster hand och kniven i höger hand. Kanske man även ibland i Sverige och Europa äter med gaffeln som amerikaner gör, fast i vänster hand. Och i början åt jag på "svenskt sätt" i USA vilket Michael tyckte var litet lustigt - och som han sade - opraktiskt.
Och visst borde gaffeln egentligen vara vänd åt samma håll som en sked, det vill säga med den rundade delen nedåt. Att lägga mat på "baksidan" av gaffeln är litet underligt - tycker jag nu.

Enligt Wikipedia finns det "American style" och "European/Continental style" att äta med kniv och gaffel. Den amerikanska stilen är att skära upp maten med kniv och gaffel såsom vi gör i Sverige men att man sedan äter med gaffeln i höger hand och man äter med den som en sked.
Det lustiga är att denna stil faktiskt har sitt ursprung i Europa och fördes hit av de engelska kolonisterna.
Den nuvarande europeiska stilen är den vi har i Sverige och troligen stora delar av Europa.
Wikipedia förklarar detta mycket detaljerat. :) http://en.wikipedia.org/wiki/Eating_utensil_etiquette

Det här är ett bra exempel på en kulturell skillnad (egentligen liten sådan) som man som invandrare ställs inför. Jag höll kvar vid mitt europeiska sätt att hålla kniv och gaffel ett bra tag men nu är jag lika "barnslig" ;) som de flesta amerikaner. Jag skär min mat med kniv och gaffel och sedan äter jag med gaffeln i höger hand. Om man är ute på restaurang avslöjar man sig rätt snabbt att vara en icke-amerikan om man använder "European style."
I Sverige undrar säkert folk vad jag är för konstig typ som äter som ett barn. :)
Och jag tänkte faktiskt aldrig medvetet på att ändra hur jag åt med gaffeln. Det bara kom naturligt genom att bo i USA.

Här är en liten "lektion" i "Dining Etiquette" för USA och Europa.





Bilderna lånade från http://www.professionalimagedress.com/dining-etiquette-seminars-eating-styles.htm

Wednesday, September 10, 2014

Call me old fashioned

Sådant som tillverkades för 30-40 år sedan höll mycket längre än det vi kan köpa nuförtiden. Och man kanske inte ens behöver gå så långt tillbaka i tiden utan bara 10-15 år.
Mina föräldrars kylskåp höll i mer än 35 år. Ett jag köpte i början av 90-talet höll bara i knappt 10 år. Försäljaren i affären där jag köpte det bekräftade att kylskåp numera byggs för att hålla bara runt 10-11 år.

Ofta när jag läser recensioner om kläder och skor som säljs via nätet kan man se att folk har köpt en viss skomodell under många år och så helt plötsligt tycker de allra flesta att skon inte alls är lika bra längre och att materialet i skon har blivit sämre. Note to self - köp alltid ett extra par om jag hittar en bra sko eller något klädesplagg. :) Jag ångrar varje gång jag inser att en bra sko eller byxa inte finns längre och jag kunde ha haft ett extra par.

Eftersom mycket av det nya inte tycks ha någon vidare kvalitet håller jag troget fast vid en del äldre saker som jag har hemma och som fortfarande fungerar bra. Varför köpa nytt om något fungerar bara för att ha något nytt? Jag vet att många köper nytt när nya modeller kommer ut. Det gör inte jag. Och vissa saker blir allt svårare att hitta. Sådant som faktiskt fungerar bra.

Jag har givetvis ingen telefonkur hemma men vi har faktiskt en i Weed och det är troligen den enda som finns här. Den står vid vägkanten där Greyhounds busstation finns. Det fanns några i Mt Shasta tidigare men de tycks ha försvunnit. Jag kan inte hjälpa att jag gillar sådana här telefoner. :) Finns de överhuvudtaget i Sverige nuförtiden? Jag har aldrig sett den sönderslagen eller skadad på något sätt. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur länge den får finnas kvar.



Som framgick nyligen i mitt inlägg om sociala medier har jag ingen ny mobil. Jag nästan skäms när jag skriver att den är 10 år! Den inhandlades när jag kom tillbaka till Kalifornien efter mitt år på Hawaii. Jag är konstig - jag vet. ;) Men jag använder den så litet att jag anser att den fortfarande fyller det behov jag har, det vill säga att kunna ringa, ta emot samtal och skicka sms. Den har ett otroligt bra batteri - har läst recensioner som säger just detta - och jag har aldrig haft några "dropped calls" (vad säger man på svenska?). Ljudkvaliteten är bra och den är liten och smidig. Telefonen har troligen antikvärde idag och kan säkerligen inte användas så länge till eftersom 2G-nätet inte kommer att finnas kvar särskilt länge. Med risk för att göra mig till åtlöje i bloggvärlden är här en bild på min antika telefon. ;)


Och hemma har jag två så kallade "corded phones", telefoner med sladd. De fungerar vädligt bra trots att de börjar bli litet äldre. När jag flyttade förra året var jag ledsen att jag inte längre kunde använda bara ett telefonjack utan var tvungen att ha telefon via internet men AT&T tvingar folk att skaffa Uverse (telefoni via internet). Eftersom båda mina telefoner fungerar utan elektricitet kunde jag alltid ringa tidigare även om jag inte hade el. Det kan jag inte längre om elen är borta. Självklart kan min mobil användas.



Och jag har faktiskt en VCR (video cassette recorder). Michael och jag köpte den redan innan vi flyttade till Hawaii så den har troligen 10-12 år på nacken. Jag använder den faktiskt fortfarande.
DVD-spelaren som står ovanpå min VCR har också flera år på nacken. Den går inte att spela in på men spelar upp DVD bra. Den märkliga blågröna mattan är faktiskt heltäckningsmattan där jag bor. Amerikaner och deras heltäckningsmattor är ett kapitel för sig.


Call me old fashioned men jag gillar mina litet äldre prylar. :) Och de fungerar. Min dator är i alla fall relativt ny och mycket snabb. Alltid något! Lenovo gör väldigt bra datorer.
Skaffar ni nya prylar när de ni har har några år på nacken eller är ni lika gammalmodiga som jag?

Monday, September 8, 2014

Redan september och fortfarande sommar

September är en höstmånad i Sverige. Ibland kan det vara brittsommar (Indian summer på engelska) men ofta regnar det en del och dagarna blir kortare.
Man tar fram litet varmare kläder och kan gå ut svampskogen. :) Att vandra i skogen och leta efter svamp brukade jag göra varje höst. Ofta tillsammans med min kompis G som kan svamp. Jag lärde mig mycket av honom.

Jag längtar efter något som liknar höst här. Att inte bara ha sommarkläder. Att se regn. Att känna den där speciella känslan i luften som är en föraning om höst.
Något som händer är i alla fall att dagarna blir kortare. I morse var det påtagligt skumt ute när jag klev upp vid halvsjutiden. Och det blir, tack och lov, mörkt tidigare på kvällarna. Jag säger tack och lov eftersom det har blivit svalare på nätterna då de är längre.
Den kommande veckan kan man absolut inte tro att det är september om man tittar på prognosen för temperaturerna. Det tycks fortsätta vara mellan +30-35 enligt The Weather Channel de kommande 10 dagarna.
Vi har haft så varmt under 2 månader nu. Varje dag. Jag börjar undra om det ens kommer att bli svalare här. Kanske vi kommer att ha julafton med +25. Inget förvånar mig längre.

Trots hettan ser man att träden börjat få litet gula och röda löv. Det kan säkert också bero på torkan men jag antar att träden även följer dygnets längd. Det är konstigt på något sätt att ha sommarhetta samtidigt som hösttecken i naturen. Något stämmer liksom inte. Det är märkvärdigt så mycket vi påverkas av vädret och naturen.

Tog en promenad igår i närområdet och såg rönnbär, vedstaplar och ett mycket bart berg. De som bott här längre än vad jag har gjort säger att de aldrig sett berget så bart som nu i år.
Vedstaplarna är ett säkert hösttecken i mina trakter. Man ser också en hel del pickup trucks som kör omkring och levererar ved eftersom många har vedspisar där jag bor. Kanske vi alla kan spara på både ved och elräkningar denna höst om värmen fortsätter. :)





Och i kväll lyser månen stor och rund. Den ser gul ut. Det lär vara en så kallad supermåne som ser större ut än en vanlig fullmåne. Den här litet suddiga bilden är från igår. Månen ser nästan ut att hänga från en av telefonledningarna. :)