Saturday, August 30, 2014

Här är ditt liv

... var ett trivsamt och bra TV-program under 80-talet och början av 90-talet med Lasse Holmqvist. Eftersom Sverige bara hade två TV-kanaler ända fram till 1987 satt stora delar av befolkningen bänkade framför det här programmet. Tänk att det var så sent på 80-talet som Sverige fick fler TV-kanaler. Jag var en av de som tittade på "Här är ditt liv" och har sett många av programmen. Minns ni programmet med Lill-Babs då många av hennes ex dök upp?

Nu skall det här inlägget inte handla om det klassiska TV-programmet utan i stället ställa frågan varför vi tycks vara så fascinerade av sociala medier och varför människor vill berätta för omvärlden vad de gör stora delar av sin vakna tid.

Jag startade den här bloggen redan 2006 mycket för att jag tyckte det skulle vara roligt att kunna berätta om hur det är att bo i USA. Namnet på bloggen antyder ju det. ;) Och från ett litet annat perspektiv än många andra USA-bloggar då jag bor på en mindre ort och i ett område som helt skiljer sig från de stora städerna.
Som bloggens läsare säkert märkt har jag i stort sett aldrig bilder på mig själv och jag skriver inte så mycket om mitt vardagsliv. Jag gör det avsiktligt eftersom jag tycker det finns så många mycket mer intressanta saker att ta upp än vad jag gör 24/7.

Jag har ett Facebook-konto men jag skriver nästan aldrig något på min sida utan använder det mediet mest för att skriva kortare meddelanden till mina vänner.
Eftersom vi vet att Facebook är övervakat och att till och med arbetsgivare kan kolla upp en persons konto när de nyanställer känner jag att det är mera hälsosamt att hålla en mycket låg profil där. Frågorna kommer dock ibland när jag ser vad andra visar på sina sidor. Varför vill man dela med sig av det man gör just nu? Varför känns det viktigt? Jag förstår det inte riktigt om jag skall vara helt ärlig. Ni som läser kanske har tankar. Vad är det som gör att man vill att andra skall veta vad man gör i stort sett hela dygnet?

Den här artikeln om Facebook tycker jag är bra - den handlar om att man skall tänka sig för innan man lägger ut bilder och text på nätet. http://www.ehow.com/ehow-tech/blog/does-your-facebook-account-pass-the-billboard-test/
Allt jag skriver på bloggen skall hålla för i stort sett vem som helst att läsa. Det är en kvalitetsribba som jag har lagt för mig själv.

Jag finns inte hos Twitter och Instagram. Och jag har en gammal mobiltelefon som inte ens kan ta bilder. Oftast är jag inne på nätet stor del av dagen men det beror mycket på att jag jobbar framför en dator och tar mig friheten att också kolla min epost och blogg även på jobbet när jag har "rast". Men annars är jag medvetet bara litet synlig inom olika sociala medier.

Ordet "selfie" blev årets ord i slutet av 2013. Det tycker jag säger en hel del om samhället idag.
Tydligen finns det numera även "helfie" ("hairstyle selfie"), "drelfie" ("drunken selfie") eller "bookshelfie" (används för marknadsföring av litteratur).

TV-programmet Här är ditt liv var kanske ett förebud till det vi ser idag. Vi visar upp våra liv till allmänt beskådande för omvärlden att titta på.
Jag blir alltid nyfiken på sådant här och vad det beror på. Vad är det som driver människor?

Eftersom jag har en mobil som inte tar bilder är det litet knepigt att ta selfies men jag tog en med min vanliga kamera för 2-3 månader sedan - därav den varmare tröjan. Även om jag tycker att det är rätt ointressant att visa bilder på mig själv kommer här en selfie "for what it is worth" - i linje med inlägget. :)


Fy sjutton vad jag är trött på brandröken och askan. Den gångna veckan har det varit ovanligt mycket brandrök i Weed och min bil har aska i stort sett varje dag. Flera bränder brinner i ett område en bra bit från Weed men brandröken och askan kommer hit. De bränderna är nu ungefär dubbelt så stora som skogsbranden i Sverige var.

Den här askan fanns i morse på min bil. Och detta andas vi in nu. Jag håller mig av naturliga skäl mest inomhus.


Vet inte om den här videosnutten av ett nyhetsinslag går att se utanför USA men jag lägger upp länken - den handlar om askan och brandröken i Yreka och Siskiyou County:
http://www.ktvl.com/shared/news/top-stories/stories/ktvl_vid_13715.shtml?wap=0

Wednesday, August 27, 2014

Vilken bra artikel och No soup for you!

Många USA-bloggar handlar om en mycket annorlunda tillvaro än vad jag har här i Weed. De skrivs av svenskar som bor i mer välmående delar av det här landet och det är en sida av USA. Den andra sidan - vilken omfattar allt fler amerikaner - är den tillvaro jag ser runtomkring mig med människor som kämpar för att ha ett drägligt liv. I Dagens Nyheters nätupplaga såg jag den här artikeln häromdagen. Vad bra den är. Läs den eftersom den verkligen visar hur det är i dagens USA.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/de-fattiga-och-de-rika/

USA har förändrats väldigt mycket sedan jag kom hit och många av dessa förändringar kom efter 11 september 2001. Då klubbades lagen "The Patriot Act" igenom och den visar sig nu inom egentligen alla områden i USA med mer kontroll, övervakning och inblandning av polisen i alla möjliga sammanhang. Och den har lett till olika regler och lagar som "sipprar" igenom i det amerikanska samhället.

Vi har många tiggare och hemlösa i min del av Kalifornien. Såg också i Stockholm i augusti förra året att det fanns många tiggare och hemlösa. Det var ett inslag i gatubilden som inte alls fanns på det sättet när jag bodde i Sverige.

De tiggare och hemlösa vi har här har nog inte så stor framgång att få pengar eftersom vi som bor här också har ont om pengar. Siskiyou County är det tredje fattigaste "länet" i Kalifornien. Bara två "län" är fattigare än vad vi är och det finns 58 "län" i Kalifornien. Talande siffror. Medelinkomsten i Siskiyou County är litet drygt 240,000 kronor per år. De som har det bäst i Kalifornien tjänar runt 600,000 kronor per år.

Trots fattigdomen där jag bor finns det inga "soup kitchens" vad jag vet. De finns - eller kanske fanns - i större usträckning i storstäderna. I USA finns det många religiösa och privata välgörenhetsorganisationer som hjälper hemlösa med mat.

Nu har flera städer bestämt att det är illegalt att utöva så kallad "food sharing". Gör man det kan man bli bötfälld och kanske till och med hamna i fängelse. Några städer där man inte bör vara hemlös eller vilja hjälpa de hemlösa är: Raleigh, North.Carolina; Myrtle Beach, South Carolina; Birmingham, Alabama; and Daytona Beach, Florida. Och de har gott sällskap med ytterligare ca 30 städer.

Hemlösa kommer inte att försvinna från gatorna bara för att man inför förbud. Det är mycket större och mer omfattande problem som ligger till grund för hemlöshet. Det är dock inte bara hemlösa som behöver hjälp för att kunna äta sig mätta i dagens USA. Även "vanliga" amerikaner behöver hjälp. Idag finns det mellan 45-50 MILJONER amerikaner som inte klarar sig om de inte får "food stamps" för att kunna köpa mat.

http://usatoday30.usatoday.com/news/nation/story/2012-06-10/cities-crack-down-on-homeless/55479912/1?AID=10709313&PID=4003003&SID=bd54nkxqr2ei

http://www.nbcnews.com/news/us-news/food-feud-more-cities-block-meal-sharing-homeless-n113271

Minns ni Seinfeldepisoden om "the Soup Nazi". :) Även om den inte handlade om hemlösa känns atmosfären litet bekant. No soup for you!

Monday, August 25, 2014

Mary Jane skor och stökiga grannar

Brandröksdiset lättade litet igår så det blev en bild av berget när jag var inne i Mt Shasta. Men igår kväll var det rent bedrövligt med mycket rök till och med mellan husen där jag bor. Så här kommer det troligen att vara under överskådlig tid framöver.


Det har varit segt här på bloggen med inlägg och det beror på att jag har varit seg på grund av sömnbrist. Den gångna helgen var det värsta som varit sedan granntjejerna flyttade in. Jag somnade klockan 3 på söndagsmorgonen. Jag har hållit hyresvärden underrättad med SMS under helgen och jag gick även och knackade på hos den granne som finns på andra sidan "mitt" duplexhus. Både hon och hennes syster (som är där och hjälper till då grannen är sjuklig) sade att det blivit högljutt och mängden bilar har varit rent löjlig.

I morse ringde min hyresvärd och sade att hon vräker tjejerna! Nu är det bara att hoppas att de faktiskt flyttar ut (det är inte alltid lätt att bli av med hyresgäster) och att det inte blir otrevliga hämndaktioner från tjejerna eller deras kompisar. Jag blev utsatt för det för några år sedan när någon/några försökte bryta sig in i min bil. Igår kväll såg jag några mycket stora "football athletes" och de såg faktiskt litet skrämmande ut. Jag får nog hålla extra uppsikt över min bil den närmaste tiden. Måste dock erkänna att detta var en liten seger att bra hyresgäster inte skall tvingas flytta på grund av dåliga.
Jag var nära att "slänga in handduken" den gångna helgen. Nu har hyresvärden gett tjejerna 30 dagars uppsägning så det kan nog bli högljutt under den tiden. Hyresvärden sade dock att det är helt okej att jag ringer henne eller polisen.

Mary Jane skor. Vad är det? Enligt engelska Wikipedia "Mary Jane is an American term (formerly a registered trademark) for a closed, low-cut shoe with one or more straps across the instep." Denna typen skor har funnits sedan renässansen och i det tidiga Kina. Då var det nog mest män som använde skorna medan det senare har varit skor framför allt för barn och kvinnor.

Jag har faktiskt två par Mary Jane skor. Båda sommarskor av naturliga skäl. Gillar den här typen skor eftersom de sitter på bra och de jag har är riktigt bekväma.
Självklart har inte Siskiyou County några sådan här skor ;) utan de jag har, har inhandlats i litet större städer.

Dessa inhandlades i Medford förra sommaren. Litet besviken har jag varit eftersom sulan slitits alldeles för snabbt. Märket Teva är kända för sina sandaler men har alltså även andra slags skor.


Och detta par har jag haft till jobbet nu på sommaren. Jag hittade dessa skor när jag hälsade på C i början av sommaren. Skechers är ett stort, känt märke här i USA. Mycket bekväma och välgjorda skor för det mesta. Och jag fick en rejäl rabatt när jag köpte dem - de var reade och C hade ett "store card" hos affären. Sådant gillas. :)


Mary Jane var en seriefigur i serien "Buster Brown". Hon var Buster Browns "sweetheart" och var dotter till seriens upphovsman, Richard Felton Outcault.


Bilden lånad från internet.

Friday, August 22, 2014

Rainbow people och dreadlocks

Mt Shasta har förändrats mycket sedan jag kom hit för 17 år sedan.
Då var det en stad med mycket framtidsanda och en puls. Nu känns staden rätt "avslagen" och det är många tidigare butikslokaler som gapar tomma.
Många personer tycks också ha lämnat staden och flyttat härifrån.

Ett inslag i gatubilden som vi inte alls hade på samma sätt för några år sedan är the Rainbow People.
Det är unga, ofta omkringdrivande, personer som man ser sitta i gatuhörnen. De ser fattiga och smutsiga ut. Och de verkar inte ha någonting att göra.
Tydligen har de också varit inblandade i en del stölder i Mt Shasta-trakten.
Ofta drog de söderut när det blev kallt här men då den gångna vintern var mild och vi knappt hade någon snö eller något regn verkade de stanna kvar.

The Rainbow People eller Rainbow Family uppstod redan på 70-talet och är numera en löst sammansatt grupp som inte har något egentligt fokus mer än icke-våld och jämställdhet människor emellan.
Varje år har de så kallade Rainbow Gatherings i olika områden. I USA (det finns tydligen även Rainbow Gatherings i Europa) brukar de hålla till i National Forests. Ofta kan det vara stora grupper som samlas - kanske uppemot 20,000 personer - och självklart märks det. I år var det staten Utahs tur.
http://www.ksl.com/?nid=148&sid=30343975

De som vi ser i Mt Shasta har ofta så kallade dreadlocks. Ni vet de där hoptovade lockarna. Inte något jag tycker om, men som jag skrev häromdagen "whatever floats your boat".
Dreadlocks är inget nytt utan har funnits under lång tid. http://dreadstop.com/history-of-dreadlocks/
Visst ser det även ut som om de gamla egyptierna hade något på gång med dreadlocks.


Bilden lånad från internet.

Den gångna veckan har inte varit någon höjdare när det gäller de nya grannarna. Var till och med tvungen att ringa hyresvärden igår. Vi får se om det blir några resultat.
Och om ni vill se brandröksdiset som omger berget så gå till länken i högerspalten "Mt Shasta webkamera". Det blir inga bilder på berget som jag kan ta just nu. Alldeles för mycket dis.

Wednesday, August 20, 2014

Svalaste sommaren på 90 år - varmaste juli någonsin

Det har varit dåligt med inlägg här på bloggen de senaste dagarna och inte har jag hunnit med att läsa andras bloggar heller. De första dagarna av höstterminen har tagit musten ur mig. Det har varit väldigt intensivt under dagarna så när kvällen har kommit har jag inte haft någon större energi.

Eftersom vädret påverkar oss människor varje dag och vi här i västra USA har en mycket konstig vädersituation kändes det aktuellt att skriva litet mer om hur det är denna heta och torra sommar.

Något verkar konstigt med rubriken för det här inlägget, eller hur. Men den är inte osann.
I den östra delen (halvan) av USA har det varit den svalaste sommaren på ungefär 90 år medan det har varit den kanske varmaste juli någonsin här i västra USA. Jag är alltför väl medveten om värmen, snarare hettan, som vi har haft sedan den sista juni. Det var då den började och den tycks fortsätta också nu i augusti. Jag är faktiskt tacksam att nätterna börjar bli längre eftersom det har blivit svalare på nätterna.

Hettan har gjort att även bränderna blir mer långvariga. I förra veckan startade 20!!! nya bränder i ett område här i norra Kalifornien. I morse var berget återigen insvept i ett tjockt brandröksdis och jag hade aska på min bil. Jag tror att torkan kommer att fortsätta under lång tid framöver. Det har till och med gjorts officiella uttalanden om att delar av Kaliforniens befolkning kanske kommer att få flytta från Kalifornien framöver. Finns det inget vatten kan människor givetvis inte bo här.

Det som har hänt i sommar är att en "osynlig barriär" tycks ha delat USA i två delar - den västra med torka och hetta och den östra med mycket regn och kyligare väder. Det är rätt markant tycker jag när man ser den här kartan. Så skall det absolut inte se ut under sommaren i USA. Det skall vara en mycket jämnare temperaturfördelning över kontinenten under sommaren.

Detta var läget för några veckor sedan men så här har det sett ut i stort sett hela sommaren - och faktiskt även i vintras.


Det som driver vädret i USA och över hela världen är jetströmmarna. De höga vindbältena med mycket kraftiga vindar. När man flyger kan man antingen vinna ordentligt med tid eller bli försenad beroende på just jetströmmarna. Jag minns en flight från Sverige till USA när jag missade ett anslutande flyg på grund av den kraftiga jetströmmen. Vi hade motvind eftersom vindarna blåser från väst till öst.

Östra USA har haft väldigt få riktigt heta dagar denna sommar medan vi i västra USA har levt i en bastu under många veckor nu. Så här skriver väderlekstjänsten om södra Oregon - vi är för små här i norra Kalifornien för att bli omnämnda ;) men det är samma situation här. "Record breaking heat is the main story for July 2014 in the Medford area. This month breaks the record for the highest average maximum temperature set back in 1911; the highest average minimum temperature set in 2013; and the highest average monthly temperature also set back in 2013. July started off as a scorcher with the first triple digit day of the year occurring on the 1st of the month. High pressure allowed for conditions to remain hot throughout most of July with 25 days reaching above 90 degrees and 13 days reaching triple digits."

90-100 grader fahrenheit är mellan +32-38 grader och över 100 grader börjar röra sig uppemot +40 grader. Litet småvarmt alltså.

Den här hemsidan talar om att temperaturerna stadigt sjunkit i USA de senaste 80 åren. Det gäller alltså inte den västra delen av USA - vilken man oftast tycks glömma bort - utan den östra halvan. Något känns väldigt ur balans. http://liveweatherblogs.com/index.php/community/groups/viewdiscussion/773-coldest-coldest-summer-ever-2014-keeps-setting-record-low-temps?groupid=25

Bilden lånad från nätet.

Saturday, August 16, 2014

Whatever floats your boat

Amerikanskan har många roliga och finurliga uttryck. En del kunde jag när jag kom hit men jag har lärt mig många fler under årens lopp. Michael sade att när jag kunde börja skämta och skoja på engelska då hade jag verkligen kommit in i språket. Det tog mig kanske ett år innan skämten kom mera naturligt.

Måste erkänna att jag tycker att engelskan lånar sig till fler roliga och kluriga uttryck än vad svenskan gör. Och att man faktiskt kan skapa nya ord litet lättare på engelska. Nu har man ju fått för sig i Sverige att man skall använda engelska ord där, vilket bara blir fånigt. Eller att man gör om ett engelskt ord till ett svengelskt. Svenskan är ett bra språk! Kom ihåg det! :) Kanske inte lika lekfullt som engelskan men bra.

Nu när jag inte pratar svenska 1-2 gånger i veckan som jag gjorde när mamma levde känns det viktigt att hålla igång svenskan. Det blir litet si och så med det - framför allt den talade svenskan.

Ett roligt uttryck som jag hörde bara häromkvällen på TV är "Whatever floats your boat". Det innebär att man gör det man vill och tycker om. Och att man gör det oavsett kanske vad andra tycker och tänker.
Ofta verkar det som om människor försöker övertyga andra att just deras åsikt och det de tycker är bra, är det enda sanna. Det har jag alltid haft svårt för. Låt folk tycka och tänka vad de vill utan att försöka få dem att tycka som jag gör. MEN det kräver också att andra respekterar det jag tycker och tänker och inte försöker omvända mig. Det tycks inte alltid vara så lätt har jag märkt. Det här citatet på bilden tycker jag säger allt.


Sedan kan man leka ytterligare litet med uttrycket och då kan det bli "whatever floats your goat." ;) Urban Dictionary beskriver så här: "Phrase used instead of whatever floats your boat to describe that any course of action is acceptable with the person that says it. Goats are more bouyant than boats. Therefore the phrase is more flexible than boats. And better." :)


Både bilderna lånade från internet.

Thursday, August 14, 2014

Ingen rusningstrafik

Idag var det Staff Orientation Day inom skolan. Alla lärare, chefer och annan kontorspersonal var på plats och det var anföranden och grupparbeten som gällde. Det var måttligt intressant om jag skall vara helt ärlig. Det känns som om vi har dessa dagar varje år innan höstterminen börjar och en massa bra idéer och tankar förs fram som sedan tycks hamna i något "svart hål". Jag pratade en hel del med en av de lärare som undervisar i "min" byggnad - hon har sökt ett annat jobb i Portland, Oregon, men vet inte ännu om det blir något med det. Ytterligare en person som tröttnat på hur skolan drivs. Jag tycks vara i gott sällskap. :)

Weed är en collegestad som helt klart är litet lugnare under sommaren när många elever åker hem. Skolan har en hel del elever som inte bor här lokalt. Men då Weed bara har runt 3000 invånare är det aldrig rusningstrafik. Vi har inga bilköer och vi har bara två trafikljus.
Numera har jag svårt att förstå hur jag stod ut i Stockholms mycket intensiva trafik. Jag minns de överfulla bussarna och tunnelbanetågen och det är något jag inte alls längtar tillbaka till. Och biltrafiken skall vi bara inte tala om. Bilköerna som finns på alla stora infartsleder.

Jag körde aldrig bil i Sverige och skulle jag ge mig ut i trafiken där skulle jag troligen vara en stor trafikfara och orsaka trafikkaos. ;) Rondeller har vi inte här och jag har aldrig kört i någon. Inte ens i USA skulle jag vara någon bra bilförare i en större stad eftersom jag bara kört på mindre orter och inte alls är bra på ett högre trafiktempo och samtidigt hinna se skyltar och annat som händer.

Nej, jag gillar en mindre ort med litet trafik och ett lugnare tempo. Som sagt, Weed har två trafikljus och Mt Shasta tre. Det räcker bra tycker jag. :)

Ett av Weeds trafikljus. Vi har många lastbilar som åker genom Weed. De kommer från Oregon och kör en genomfartsled som mynnar på motorvägen I-5.