Tuesday, April 22, 2014

17 år i USA

Igår tog jag ett djupt andetag och förde över den stora summan till begravningsbyrån. Nu är det gjort och min kontaktperson tar hand om allt kring deklarationen och man kan ju hoppas på att det kanske blir några slantar tillbaka. Jag hoppas i alla fall att det inte skall komma fler mejl med begäran om pengar som skall föras över. Då säger jag nej. ;)

Det blev inget besvarande av bloggkommentarer, nytt inlägg eller läsande av andra bloggar igår kväll. Ett stort åskoväder drog in över Mt Shasta-området och det var bara att dra ut kontakter - vilket jag alltid gör till TVn och datorn när det åskar. Det blixtrade och åskade och hela huset skakade av åskknallarna. Här bland bergen låter åskan mycket mer än vad den gör till exempel i Stockholm.

Igår var dagen för mitt 17-års jubileum för mitt "USA-liv". Ibland fattar jag inte att jag bott så länge i USA. Tiden har gått mycket fort tycker jag. Det här blir ett litet längre inlägg eftersom det ju inte är varje dag man firar 17-års jubileum.

Jag landade i San Francisco den 21 april 1997 och Michael kom och hämtade mig med sin gamla pick up truck. Vi hade aldrig träffats, bara pratat i telefon och skrivit brev. Märk väl att det här är länge sedan och man skrev brev på den tiden. ;) Vi hade fått kontakt med varandra eftersom Michael skrivit en bok som min pappa och jag ville översätta och ge ut på vårt bokförlag. Jag hade på känn att Michael och jag var mer än affärsbekanta men man vet ju aldrig tills man träffas. Efter att ha läst Michaels bok kände jag att jag ville besöka Mt Shasta. Denna plats jag aldrig hade hört talas om innan jag läste boken. Och jag blev kvar här eftersom Michael och jag, mycket riktigt, var mer än affärsbekanta.

Mina första år här var mycket mer omtumlande än vad jag hade kunnat föreställa mig. Många som bor i Sverige (inklusive jag själv innan jag kom hit) tycks tro att Sverige och USA är väldigt lika varandra. Visst, de liknar varandra mer än en del mer "primitiva" länder men det finns många, många olikheter som märks först när man bor här.
Språket var inget problem för mig eftersom jag pratade engelska på arbetet varje dag även när jag bodde i Sverige. Men det var de kulturella skillnaderna, som jag ibland fortfarande inte riktigt förstår, som gjorde mig vilsen.
Och att inte ha körkort när jag kom hit visade sig vara mycket osmart. Jag behövde inte körkort när jag bodde i Stockholmsområdet men här hade det verkligen behövts. Mitt första år levde jag som en eremit eftersom jag inte kunde promenera till Mt Shasta (det var för långt) och bussen - som går några gånger per dag - inte gick i närheten där vi bodde. När jag fick mitt körkort på hösten 1998 var mitt liv mer normalt igen.

Mitt första år var rätt nomadlikt eftersom jag var tvungen att åka fram och tillbaka eftersom jag bara kunde var här som turist. Tre månader var det mesta jag kunde stanna.
På hösten 1998 blev jag elev igen. Nog var jag ringrostig efter att ha arbetat under nästan 15 år men jag klarade av kurserna med stort A i alla. Jag var en så kallad "straight A student" och när jag tog min Associate of Arts examen lyckades jag göra det med "high honors" och jag var med på "President's list". Det märks inte i lönekuvertet idag men det var en bekräftelse för mig själv att jag kunde klara av detta. Litet stolt var jag, det skall ärligt erkännas.

Sedan var jag faktiskt hemma några år. Kan nog inte säga att jag var hemmafru egentligen men jag jobbade inte. Mest berodde det nog på litet dåligt självförtroende och att det knappt finns jobb här.
2004 bar det av till Hawaii där det absolut inte var något paradis utan vanlig vardag och mycket hetta och fukt. Under tiden på Hawaii fick jag mitt permanenta green card och kunde börja känna mig mer som en "riktig" person här. Varken Michael eller jag trivdes och vi insåg att det nog var bäst om vi flyttade åt olika håll så jag flyttade tillbaka till Mt Shasta/Weed där jag fick jobb inom skolan. Kanske de där höga betygen gjorde sitt till. Michael flyttade till Oregon.

I slutet av 2006 flyttade jag till Oregon eftersom Michael och jag (vi var fortfarande gifta) tyckte det skulle vara trevligt att bo närmare varandra även om vi inte skulle bo tillsammans. Tre månader senare gick han bort. Jag kände inte en enda människa i Union där vi bodde men jag lyckades göra klart allt med Michaels hus och hans saker på 1 månad. Det var en bedrift minst sagt och tungt många gånger. Och jag flyttade återigen tillbaka till Mt Shasta där mitt jobb inte hade tillsats.
Jag fick inte tillbaka jobbet utan fick först jobba som tillfälligt anställd och sedan fick jag söka mitt jobb - som jag blev erbjuden.

Resten finns egentligen dokumenterat här på bloggen. Det har blivit en hel del inlägg sedan november 2006. Jag har förändrats otroligt mycket som person - till det bättre - under mina år här. Och jag har varit med om att båda mina föräldrar har gått bort och även min make Michael. Att ha gått igenom detta har jag lärt mig mycket av. Jag är numera också dubbel medborgare och det känns som en befrielse att inte vara bunden av de regler som finns kring det gröna kortet.

I dagsläget vet jag ännu inte exakt vart jag kommer att ta vägen framöver men jag hoppas att det skall klarna. Det känns som om det är dags för något nytt. Kanske lika stort som att flytta till USA.

Vill avsluta med några fina vårblommor från min promenad idag.

Sunday, April 20, 2014

Gratis räkning

Idag har USA "Easter". Den enda dagen egentligen som har en beteckning som antyder att det är påsk. Jag låter påsken gå helt obemärkt förbi. I Sverige är många lediga i morgon - Annandag Påsk - men vi har vanlig arbetsdag.

Här i norra Kalifornien har vi ett elbolag som heter Pacific Power. De har sitt huvudkontor i Portland i Oregon och levererar el också till Oregon och Washington.
Mina elräkningar under vintern blir rätt höga eftersom jag inte har någon annan uppvärmning där jag nu bor. Den här vintern som mest liknat vår hos oss har inte varit alltför dyr men nu när det blivit märkbart varmare utomhus märks det snabbt hur stor del av uppvärmningen som går på elräkningen.

Jag brukar betala mina räkningar via nätet och får min räkning till min epost. Häromveckan fanns ett mejl från Pacific Power som sade så här "This month your electricity bill will include a credit identified as the "California Climate Credit." Twice a year, in April and October, your household and millions of others throughout the state will receive this credit on your electricity bills."
Först undrade jag nästan om det var ett skämt men min senaste elräkning hade denna kredit. Och det var inte bara $20 utan nästan $200. Inte mig emot alls. :) Så det blir en gratis räkning denna månad och kanske ytterligare 1-2 månader. Gratis räkning onekligen låter litet som en självmotsägelse och inget man är bortskämd med eller van vid.

Våren har gjort stora framsteg i Weed-trakten och en hel del träd håller på att slå ut. Och en del har vackra blommor.



Igår var det sedvanlig veckohandling för mig i Mt Shasta. Ovanligt många handlade - troligen för att ha påskmiddag idag. Mataffären har en toalett som även kunder kan använda och där fanns detta uppsatt. Det första mer påtagliga jag sett hos oss som har med Kaliforniens historiska torka att göra. Många hemsidor talar om att det snart kommer att synas i butikerna med högre priser på frukt och grönt. Kalifornien är ju USAs "breadbasket" när det gäller just frukt och grönt. Om någon vill läsa klicka på bilden så att den blir större.

Thursday, April 17, 2014

Varför är alla vägar så breda?

Ett av mina första minnen när jag kom till USA var att allt var stort - vägar, matportioner på restauranger, frukt och grönsaker, träd osv.

För inte så länge sedan skrev jag om "House sitting som livsstil" och en av länkarna var till en reseblogg. Den skrivs av ett par som har gjort det till en livsstil att resa och ta med sig sina arbeten på resorna - antingen i en RV (Recreational Vehicle) eller som nu, när de reser runt i "den gamla världen", det vill säga Europa, med hyrbil, tåg osv. Häromveckan skrev de ett mycket roligt inlägg om hur de tyckte att allt var så litet i Europa. Inlägget var skrivet med mycket humor (det kunde tolkas som att de faktiskt var trötta på Europa men så var inte fallet) och jag kunde inte låta bli att jämföra med mina upplevelser när jag kom till USA och tyckte att allt var så stort.
http://everywhereonce.com/2014/04/01/were-outa-here/

Mycket är större i USA än vad vi är vana vid från till exempel Sverige. Till exempel vägarna.
När jag var på besök i Sverige i augusti förra året slogs jag av hur smala vägarna var i Enebyberg. Var de verkligen så smala när jag bodde där? Självklart var de det men minnen bleknar. Givetvis finns det bredare vägar även i Sverige men överlag är vägarna smalare.

Den väg jag bor vid nu i Weed är ett bra exempel på hur breda många vägar är här i USA, även i små villasamhällen. Min väg är inte någon stor genomfartsled mer än att många som skall till skolan åker på den. Men den har två körbanor och plats på båda sidorna att parkera. Totalt kan alltså fyra fordon vara på vägen samtidigt.

Den här bilden tog jag för några år sedan - jag tycker man ser rätt bra hur bred "min" väg är.


Eftersom jag inte har några egna bilder från vägarna i Enebyberg har jag försökt få fram en från Google Maps som visar den väg där jag växte upp - inte alls någon perfekt bild. Jag suddade ut vägnamnet i mitten av gatan. Här finns absolut inte två körbanor och egentligen ingen extra plats att parkera vid sidan av vägen. Det ser gråkallt ut på bilden tycker jag.


Jag har sett litet olika förklaringar till varför många vägar är så breda i USA. Eftersom jag inte vet säkert låter jag det hela bero. Vet någon, skriv gärna och berätta.

Det mesta verkar "supersized" här i US of A, bland annat matportionerna på restauranger. Tyvärr har jag lärt mig att äta mer av dessa stora portioner. Och idag kan jag nog tycka att portionerna i Sverige är rätt små. Men det blir nästan alltid "doggy bag" om jag går ut och äter.
Vattenglasen på restaurangerna är mycket stora. Man får aldrig så mycket vatten i Sverige. Och i USA är påfyllningen konstant och servitörerna ser alltid om någon tycks behöva mer vatten.

Ibland blir jag full i skratt när jag handlar mat eftersom många grönsaker, till exempel lökar, är otroligt stora. Tyvärr har jag inga jämförelsebilder men de svenska lökarna ser ut som miniatyrvarianter jämfört med de amerikanska. Samma sak gäller vissa äpplen.

Träden här på västkusten är mycket, mycket större än de svenska. Och då är det helt vanliga träd i skogen, inga redwoodträd. Våra barrträd är imponerande där jag bor. Den här bilden var med på bloggen för ett tag sedan. Den är från skogsområdet kring skolan.


Jag skulle kunna skriva mer men det får räcka för idag.
Idag är det Skärtorsdag och häxorna flyger till Blåkulla. Ingenting som uppmärksammas i USA. Och vi arbetar inte halvdag.

Monday, April 14, 2014

Nästan ingen påsk med Blodmåne

Uppdatering - jag stannade uppe till midnatt ungefär och det var jag glad för att jag gjorde. Jodå, månen blev rödbrun. Eftersom det var en total månförmörkelse täcktes hela mån"skivan". Verkligen spännande att ha sett. Vet inte om jag sett något liknande tidigare i mitt liv. Och det lär komma ytterligare tre totala månförmörkelser under de närmste 1-2 åren.

Den här veckan har många barn och ungdomar i Sverige påsklov. En hel del skolor i USA verkar ha Spring Break. Vi hade Spring Break redan i slutet av mars. I USA finns det inget som heter påsklov. Kanske mycket beroende på att påsk inte direkt firas här. Vi har inga extra helgdagar utan "Easter" firas på söndag den 20 april. Det finns ingen Skärtorsdag och ingen Annandag påsk. Långfredag heter Good Friday här vilket ju låter litet roligare och trevligare. :) Påskafton finns inte heller. Vi har alltså nästan ingen påsk.

Påskgodis verkar det dock inte vara någon brist på i affärerna. Såg långa rader med påskgodis och även litet påskpynt redan för 2-3 veckor sedan i en av affärerna i Mt Shasta. Påskharar är stort här i USA och det fanns en del olika varianter.








Denna "heliga vecka" inleds idag med en total månförmörkelse som kommer att kunna ses i stora delar av USA. Just nu verkar det vara klart väder här i Weed så jag kan se månen och den har precis börjat att få en liten mörk del. Den här månförmörkelsen pågår under natten så vi får se hur länge jag orkar vara vaken. Denna månförmörkelse har fått en hel del uppmärksamhet i USA eftersom den kommer att kunna ses i stora delar av landet.

Den har det något dramatiska namnet "Blood Moon". Tydligen kan månen anta en djupt rödaktig färg under själva förmörkelsen.
http://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-total-lunar-eclipse-many-ways-to-watch-blood-moon-live-20140414,0,5410933.story#axzz2yvn1jTAa
Flera hemsidor kommer att ha länkar där man kan se det hela "live". Bland annat http://www.space.com/

Sunday, April 13, 2014

Gay it up! ;)

Varje termin brukar skolans musik- och dramaelever spela antingen en pjäs eller en musikal. Den kan vara mer eller mindre påkostad. Den som spelas nu i vår var nog den mest påkostade och spektakulära föreställning som jag sett - "The Producers" av Mel Brooks.

Min vän J och jag fick igår se en homosexuell Hitler, humor, sång och dans. "The Producers" var från början en film med bland annat Gene Wilder. Mel Brooks kan driva med vad som helst och den här filmen och senare musikalen är definitivt inget undantag. Jag hade inte sett varken filmen eller hört talas om musikalen innan jag såg att skolan skulle sätta upp den.
Skolans uppsättning var gjord med mycket humor och ett fantastiskt gäng på scenen. Och vilka kläder de hade. Vår fackföreningsordförande arbetar också inom skolans teateravdelning och hon är den som syr och fixar med scenkläderna.

Ett uttryck som man verkligen tagit fasta på var "Keep it gay". På engelska betyder ju "gay" både lättsamt/glatt och homosexuell. I skolans uppsättning är det både lättsamt och homosexuellt på alla fronter. :)
Och så fanns det - förstås - en svensk anknytning. Det tycks som om man inom Hollywood älskar att ta med svenskar och Sverige i alla möjliga sammanhang. En av huvudrollsinnehavarna i "The Producers" är svenska Ulla. Blonda Ulla som vi såg igår pratade egentligen en rätt obegriplig engelska med troligen mer tysk brytning än svensk.

Två sånger var riktiga paradnummer "Keep it Gay" och "Springtime for Hitler". Synd att jag inte kunde filma showen jag såg men här kommer i alla fall ett par klipp från YouTube.





Jag känner mig mer i balans efter ett par dagars ledighet när jag hunnit "processa" beskedet jag fick i fredags. Har pratat med några goda vänner under helgen som stöttat och peppat.

Den ovanligt tidiga värmen fortsätter och snön smälter i "alarmerande" takt uppe på berget. Men det är vackert med den skira vårgrönskan.


Friday, April 11, 2014

Fredagschock

Det är inte fredagen den 13 men det känns nästan så.

Jag hade skrivit till min kontaktperson hos begravningsbyrån häromdagen för att höra mig för litet om det resterande för mammas dödsbo. Hans svar gav mig en mindre chock denna fredag, den 11 april.

Det visar sig nu att jag måste betala en större summa (en sex-siffrig summa) för något som fanns kvar från försäljningen av villan i Enebyberg. Mamma hade fått, som man kan få, en uppskjuten skatteinbetalning för vinsten. Jag visste om detta men hade ingen tanke på att den inte var helt avbetalad när hon gick bort.
Och självklart visste min kontaktperson hos begravningsbyrån inte om detta heller.

Man tar sig igenom dessa saker men nog hade det varit trevligt om det inte hade varit fler utgifter vilket det nu kommer att bli. Och ingen liten sådan.

Det är nog bra att det är fredag efter ett sådant email och jag kan ta det litet lugnt under helgen. Ta mig igenom detta rent känslomässigt eftersom det faktiskt rör upp en del känslor. Att ta hand om allt efter en persons bortgång kan verkligen vara en "berg-och-dalbana". Man möts av saker som man minst av allt trodde. Och jag försökte verkligen veta så mycket jag kunde om min mammas liv och vad som var på gång för henne. Bor man på andra sidan jordklotet blir det givetvis svårare. Trots detta lyckades jag rätt bra. Nu hoppas jag att detta är det allra sista och jag kan lägga allt detta bakom mig. Och litet omvärderingar inför framtiden får jag nog göra efter dagens email.

Avslutar med några bilder jag tog på igår som visar att våren är på gång i Weed.




Wednesday, April 9, 2014

Att äta nästan bara ekologiskt

Häromdagen besökte jag mataffären Ray's i Weed för att köpa några småsaker. Jag hade ett par ekologiska ("organic") saker i korgen och bananer som inte var ekologiska. Kassörskan slog glatt in även bananerna i kassan som ekologiska vilket märktes på kvittot. Självklart fick hon "bakläxa" av mig ;) och fick ge mig tillbaka litet pengar. Hennes kommentar var litet intressant "well everything else you had was organic". Jaha, tänkte jag, är det den nya policyn. Man får betala enligt det man har mest av i varukorgen :)

När jag kom till USA för 17 år sedan åt jag bra men jag var inte alls inne på den ekologiska linjen särskilt mycket. Jag tror att det var ont överlag om ekologisk mat då i Stockholm. Michael däremot handlade mycket ekologiskt så jag började inse att det fanns fler valmöjligheter här i USA. Det tog ett bra tag innan jag blev en "ekologisk entusiast" eftersom det är rätt mycket dyrare med den ekologiska maten men numera är jag "såld".
Det har till och med gått så långt att jag har litet svårt att äta mat ute på restaurang som inte är ekologisk. Jag mår helt enkelt inte lika bra.

Nu hör till saken också att den "vanliga" maten i USA tycks innehålla mer "skräp" än i till exempel Sverige. Att läsa innehållsförteckningarna - vilket jag numera alltid gör när jag handlar - på icke-ekologisk mat gör mig litet mörkrädd faktiskt.
Soja, "high fructose corn syrup" och "canola oil" är de tre kanske vanligaste tillsatsingredienserna i "vanlig" mat i USA. Soja, majs och canola (inte samma sak som raps. Canola står för Canadian oil low acid) är nästan till 100% genmodifierade här i USA. Och genmodifierad mat är något jag absolut undviker. Vill man fortfarande äta soja, majs och canola skall det stå "certified organic" - då bör man kunna undvika de genmodifierade varianterna. Kommer nog att skriva ett inlägg om den enorma utbredning av genmodifierad mat som finns i USA.

Jag handlar inte ekologiskt till 100% eftersom jag helt enkelt inte har råd men jag har utökat min matbudget väldigt mycket de senaste åren för att kunna handla ekologisk mat. Den smakar mycket bättre och jag hoppas att den skall vara bättre för min kropp. Det senaste jag läste var att man i Kalifornien, på grund av torkan, tyvärr kommer att tumma på reglerna för ekologiskt kött. Det kanske blir mer av detta eftersom torkan inte tycks ge med sig.

Jag växte upp med en trädgård där vi odlade potatis, sallad, morötter, kryddor och andra grönsaker. Vi hade även äppelträd och plommon. Självklart var allt ekologiskt och vi skulle aldrig ha kommit på tanken att bespruta våra frukter och grönsaker.
När jag läste att man besprutar jordgubbar här i Kalifornien med 184!!! olika bekämpningsmedel blev min övertygelse ännu starkare. Det får kosta mer att äta!

Amy's ekologiska pizza. Om jag inte orkar att laga mat kan det någon enstaka gång bli en sådan här pizza. Mycket god.


Ekologiska äpplen men "vanliga" bananer. De blev helt plötsligt ekologiska i kassörskans sinne. :)