Sunday, September 24, 2017

Vår sheriff och Hmongs

Siskiyou County (där jag bor) är ett mycket stort "län" med relativt få invånare. Det lär bo runt 3 personer per kvadratkilometer vilket är glest. :)

Eftersom vi har stora, stora områden som ligger avlägset och där det inte passerar många människor har en stor grupp människor som vill odla cannabis och sälja tyvärr kommit till vårt område. Hmongs heter gruppen (de kommer från till exempel Kina, Vietnam och länder i det området) och runt 1500 har kommit bara de senaste två åren.

Från Los Angeles Times "The narcotics officer stood on a windswept ridge near the Oregon border and surveyed the fields cut into the hills below, a landscape resembling a lost piece of wine country. The terraces of Siskiyou County, however, were planted in cannabis. More than 1,500 Hmong farmers in the last two years have poured into this remote county, so vast it encompasses two western mountain ranges."

Dessa människor har köpt mark i områden som inte har varit bebodda, de betalar kontant och sedan ges dessa landområden bort som "gifts". Och det är Hmongs som är "boven i dramat". Tyvärr godkände Kalifornien att legalisera cannabis i valet 2016 "On November 8, 2016, Proposition 64, also known as the Adult Use of Marijuana Act, passed by a vote of 57% to 43%, legalizing the sale and distribution of cannabis in both a dry and concentrated form. California is one of eight states where recreational cannabis usage is legal, including Alaska, Colorado, Maine, Massachusetts, Oregon, Washington, and Nevada. Adults are allowed to possess up to one ounce of cannabis for recreational use and can grow up to six live plants individually or more commercially with a license. Licenses will be issued for cultivation and business establishment beginning in 2018." Jag citerar engelska Wikipedia.

Hmongs påstår att de enbart odlar för "personal use". Yeah right! Inte när man kan se dessa odlingar via Google Earth. Tjänstemän inom Siskiyou County tror heller inte på vad Hmongs säger och vår sheriff, Jon Lopey, har uttryckt oro över att vårt "län" nu har blivit indraget i svarta marknaden i USA för cannabis som uppgår till runt 49 miljarder dollar!

Inte nog med att Hmongs odlar olagligt de försökte även muta vår sheriff alldeles nyligen! $1 miljon var beloppet som han givetvis inte tog emot och han gick "undercover" i stället för att få fast dem. Kudos till vår sheriff som även tillhör "the constitutional sheriffs' movement" - sheriffer som är oroliga över att USAs konstitution i många fall inte följs.
Lopey har varit så orolig över situationen i Siskiyou County att han även vill "declare a state of emergency" beträffande dessa odlingar. De är inte bara olagliga utan innebär även andra faror eftersom Hmongs ofta tycks ha öppna eldar, beväpnade vakter osv.

Kasta Hmongs i fängelse är mitt förslag eftersom det de ägnar sig åt är illegalt. Jag har ingen som helst förståelse eller sympati för folk som bryter mot lagen på det här sättet.

Här är tre artiklar om någon är intresserad att läsa om laglösheten inom den här gruppen människor och hur de förstör Siskiyou County.

Los Angeles Times har beskrivit situationen mycket bra: http://www.latimes.com/local/california/la-me-hmong-marijuana-siskiyou-20170910-htmlstory.html

Den här beskriver mutförsöket: http://www.redding.com/story/news/local/2017/08/31/pot-growers-allegedly-tried-bribe-siskiyou-co-sheriff-interstate-trafficking-plan/623087001/

Artikel om arbetet för att kunna deklarera "state of emergency" i Siskiyou County: http://www.siskiyoudaily.com/news/20170920/lopey-optimistic-about-additional-resources-for-cannabis-cultivation-enforcement-effort

Berget igår med pyttelitet nysnö högst upp. Det har varit höstliknande väder den senaste veckan men den kommande veckan lär det bli uppemot +25-30! Alldeles för varmt i slutet av september.


Och härliga solrosor på skolans campus.



Sunday, September 17, 2017

Jag arbetar inte som lärare

... däremot gjorde min mamma det. Under årens lopp har jag fått flera email (kom ett senast häromdagen) som undrar hur det är att arbeta som lärare här i USA. Varje gång får jag säga att jag arbetar på ett kontor och har ingen erfarenhet av att arbeta som lärare.

Även om jag arbetar nära lärare och hör en del om deras arbetssituation kan jag ju inte säga att jag vet hur det är att faktiskt vara lärare. Mitt arbete är inom Distance Learning-avdelningen och vi supportar de kurser som erbjuds med videokonferensteknologi samt att jag är med och supportar kurser som erbjuds enbart via internet. Och som jag berättat om tidigare är jag och min kollega också skolans inofficiella web masters.

Min mamma utbildade sig till folkskollärare och undervisade i olika ämnen. När jag föddes tog hon en lång paus tills jag var runt 15 då hon kände sig tvingad att ge sig ut i arbetslivet igen på grund av de stämningar som då fanns i Sverige. På 60-talet var de flesta mammor hemma med sina barn men i mitten på 70-talet var det höga röster om att kvinnorna skulle ut i arbetslivet.
Innan hon gick i pension arbetade hon i Rinkeby utanför Stockholm och undervisade utländska barn i till exempel svenska. Det var en utmanande arbetsmiljö redan då (på 80- och 90-talen) och jag kan inte ens föreställa mig hur “rörigt" det säkert är idag. Tur att min mamma gick i pension redan 1995 och inte behövde vara med om alla problem som Rinkeby nu dras med.

Många inom “min" skola här i USA tilltalar lärare med Professor eller Dr. beroende på vilken nivå på utbildningen de har. För mig känns det litet märkligt med dessa titlar men helt klart finns en annan respekt här gentemot lärare jämfört med hur det är inom vissa skolor i Sverige.

Att vara lärare innebär mycket förberedelsearbete vilket jag minns att min mamma höll på med varje dag i stort sett. Hon var lycklig när sommarlovet kom och hon kunde ta en paus. Jag minns när jag var elev inom skolan att jag tyckte det var jobbigt att alltid hålla på med läxor och förberedelser inför prov och fördelen med att “bara" jobba på ett kontor är att jag faktiskt kan gå hem och inte behöva jobba. Vid några tillfällen har jag fått göra en del “hemarbete" men för det mesta behöver jag inte det.

Det har blivit litet mer höstlikt så tillvida att det inte är +30. ;) Vi har fått mycket kallare nätter vilket är skönt och till veckan lär det bli ännu litet kyligare men sedan blir det varmt igen. Och regn får vi se om det kommer något.

Så här ser vägen fram till min byggnad ut på skolans campus. Togs i fredags.

Tuesday, September 12, 2017

Tisdagspromenad

Kan ni tänka er att det regnade litet igen tidigt i morse. Verkar kanske hur löjligt som helst att skriva om att det regnar men efter 3 månader utan regn känns det speciellt. Det var inte lång stund men regnet öste ner den stund det pågick.

Eftersom det “bara" var runt +26/27 på eftermiddagen tog jag en promenad i skogen efter jobbet. Där märktes det inte ens att det hade regnat men det var skönt med en promenad. På grund av hettan och brandröken har jag inte alls promenerat som jag brukar men jag hoppas att jag skall kunna göra det mer framöver. Hoppas bara att brandröken inte blir så intensiv som den var för en vecka sedan.

På vägen tillbaka hem kunde man se berget riktigt bra så det blev ett par bilder. De här är tagna från den park som ligger precis bredvid skolan.



Orkanen Irma har dragit undan från Florida men skadorna är stora på vissa håll. The Florida Keys (som ligger strax söder om själva fastlandet) har tydligen tagit stryk ordentligt. FEMA säger att upp emot 1 av 4 hus i vissa delar av The Keys har förstörts. Här kan man se förödelsen efter orkanens framfart.

https://weather.com/storms/hurricane/video/fema-1-in-4-homes-in-florida-keys-destroyed



Jag besökte The Keys hösten 2003 när jag hälsade på en familj som min pappa kände. Då besökte jag Miami men vi reste även till The Keys och såg den speciella arkitektur och livsstil som man har där. Och vi åt key lime pie som var fantastiskt god. :) Det kommer nog att ta tid att bygga upp denna del av Florida igen med tanke på hur stora skadorna är. Bor man så nära havet är det givetvis en risk man tar. Precis som folk i Kalifornien som bor precis vid havet uppe på kullar som eroderas bort vid stora oväder. Berget Mt Shasta känns rätt “stadigt" just nu faktiskt. :)

Sunday, September 10, 2017

Earth changes

Veckorna går fort tycker jag. Det är full fart inom skolan och visst är det bra att inte sitta och rulla tummarna men förra veckan var det litet väl mycket “av det goda". Emailen trillade in snabbare än vad vi hann med. Trots att både jag och min kollega jobbar 40 timmar/vecka hinner vi knappt med allt som skall tas om hand.

Brandröken från alla skogsbränder var jobbig i början av veckan men som tur var lättade den avsevärt och det kom faktiskt litet regn!!! Jubel utbröt nästan bland de som såg det, i byggnaden där jag jobbar. :) Det regnade inte länge, kanske 20-30 minuter men det är det första regnet vi har fått sedan mitten av juni. Jag ser inget regn direkt i prognosen men det var härligt även om det ju inte gjorde någon större skillnad.

De stora nyheterna här i USA de senaste dagarna har varit orkanen Irma som skulle lamslå hela Florida. Nu verkar det kanske inte ha blivit fullt så illa som de trodde även om miljoner lär vara utan el och det har regnat väldigt på många platser. Vindarna var inte fullt så kraftiga som det hade förutspåtts. Och orkanen gick litet längre till väster än vad man först trott.

Och Mexiko drabbades av en mycket stor jordbävning (8,1) vilket ledde till skador och dödsfall. Alltid när det blir en större jordbävning någonstans i Nordamerika eller Mexiko börjar man tala om “the big one" i Kalifornien. Jag tror personligen att “the big one" inte kommer att komma i Kalifornien utan ute i Stilla Havet vid Cascadia Subduction Zone. Det är en plats där två kontinentala plattor möts och det skulle kunna bli en så kallad megaquake som troligen skulle orsaka en enorm tsunami. I Oregon har man varningsskyltar för tsunamis och ibland tror jag man även övar inför en eventuell tsunami. Tur kanske att bo 1000 meter över havet. :)

I morgon är det 11 september. En dag som tycks ha förändrat USA på många plan. Jag var här och upplevde dagen och de förändringar som skedde. USA är inte samma land idag kan jag helt klart konstatera. Inte alls samma öppenhet utan mycket större misstänksamhet samt kontroller och regleringar. Jag minns fortfarande att min pappa ringde och frågade om jag hade sett vad som hade skett i New York. Eftersom jag precis hade stigit upp satte jag på TVn och fick se förödelsen. Det märkliga tyckte jag var att ingen pratade om detta när jag kom till skolan. Inte ett ord hörde jag yttras om vad som pågick. Varför ingen sade något har jag inte fått någon förklaring på.

Anledningen till att jag lägger ut så få bilder är all rök vi har haft samt att det mesta är sönderbränt efter den långa perioden vi har haft med hetta och torka. Men här kommer i alla fall en dagsfärsk bild av berget - som finns kvar. ;) De senaste veckorna har det varit mer eller mindre osynligt bland all rök.

Monday, September 4, 2017

Från vänster till höger

Den senaste veckan gick i 180 km/h eftersom skolan satte igång. Jag var litet som en urvriden trasa när jag kom hem. ;)
Och hettan fortsätter i oförminskad styrka. Idag visade min termometer +33. Nu är klockan 11 på kvällen och det är fortfarande runt +25 utomhus. Hetta kan vara väldigt uttröttande. Dessutom har vi nu fått in brandrök “galore" från alla de skogsbränder som vi i stort sett är omgivna av. Hittade den här bilden på någon FB-sida och den visar rätt bra hur många bränder som finns här nu. Inte konstigt att brandröken har lägrat sig över oss. Det rapporteras även om nya bränder relativt ofta. En anledning till alla bränder är att det inte har regnat sedan mitten av juni. Jag har nog aldrig varit med om inget regn alls under så lång tid under mina 20 år i det här området.


Jag bor ungefär där väg 97 möter I-5. Bilden lånad från nätet.

Igår, den 3 september, var det exakt 50 år sedan Sverige lade om trafiken från vänster- till högertrafik. Jag är tillräckligt gammal för att ha litet minnen av detta historiska ögonblick. Eftersom vi inte hade någon bil i min familj blev vi kanske inte fullt lika påverkade som de som hade en bil, men jag har minnen av att det var konstigt att helt plötsligt promenera och cykla på “fel" sida av vägen. Norge och Finland körde på höger sida och det var en anledning till att man ville ha samma system i Sverige. Dessutom var det tydligen en hel del olyckor i Sverige då många körde bilar som hade ratten på höger sida.

Mellan klockan 1 och 6 på natten fick ingen vara ute och köra såvida det inte var trafik som var tvungen att komma fram. Klockan 4:50 på morgonen skulle alla stanna där de befann sig och sedan försiktigt byta sida på vägen, stanna igen och sedan kunde man köra igen klockan 5. På det stora hela gick det bra med omläggningen och Sverige låg i linje med de flesta andra länder. Det måste ha varit ett enormt förberedelsearbete med nya trafikskyltar och målning av vägmarkering innan omläggningen kunde ske.

För att förbereda alla på omläggningen hade en sång spelats in “Håll dig till höger Svensson" som spelades flitigt. :) Telstars sjöng denna “klämkäcka slagdänga". ;)



Jag minns de gånger jag besökt England att det var förvirrande att gå över gator och att jag hela tiden tittade åt fel håll. Min kompis C och jag gjorde en resa på 80-talet och vi tog med hennes bil till England. Det var litet utmanande eftersom jag fick kolla trafiken eftersom jag inte körde och satt så att jag kunde se.

Den här videon visar Stockholm och trafikomläggningen den 3 september 1967. Kul att se 50 år senare. :)

Saturday, August 26, 2017

Getting in the grove

Den gångna veckan har varit “brutal". Förberedelserna inför skolstarten är i full gång, massor med möten för mig, en sen kväll som innebar en mycket lång arbetsdag och två dagar i rad med presentationer från administrationen inom skolan samt “grupparbeten". Plus att hettan inte vill ge med sig utan tycks fortsätta i oförminskad styrka med MYCKET stora skogsbränder som har gjort att luften varit fylld av rök den senaste veckan. Min bil hade aska som “ytlager" häromdagen.

Skolan jag jobbar inom har haft flera olika skolchefer de senaste åren vilket har gjort att arbetsmoralen och sammanhållningen inom skolan har blivit lidande. I juli fick vi en ny skolchef och han verkar vara en trevlig, litet “laid back" men samtidigt “hard working" chef som förhoppningsvis skall kunna får skolan på rätt köl igen.

I torsdags och fredags hade vi som jag nämnde dagar med presentationer och grupparbeten. På fredagen gjorde skolchefen en presentation av hur han vill leda skolan framöver. Innan han satte igång den presentationen kom hans litet mer lekfulla och humoristiska sida fram - vilket han tycks ha.

Helt plötsligt gick han upp på scenen i teaterbyggnaden där vi befann oss och började dansa! Det var nog första gången i skolans historia som en skolchef bjöd på sig själv på det sättet vilket var uppskattat. Skolchefen fick sällskap en stund av en annan person inom skolan och flera i "publiken" ställde sig upp och körde litet dans på stället. Jag var en av dem. :) Jag var litet förvånad att inte fler drogs med i musiken eftersom amrisarna ju ofta är så bra på att ställa sig upp och visa sin uppskattning. Kanske de flesta var överrumplade och litet chockade över skolchefens initiativ.
Vår “Public Relations Director" lade ut videon hos Facebook och redan har runt 1500 personer sett den. Kul och litet ovanligt med dans och det får gärna fortsätta tycker jag. :)

Jag hoppas att videon kan ses även utanför USA och att jag lyckades “klistra in" den från Facebook. Varsågoda, här kommer Cupid Shuffle med vår skolchef. Jag lägger även ut en länk till en video hos YouTube med bättre ljud än från skolans video.


Monday, August 21, 2017

The Great American Eclipse 2017

Miljontals hade rest till de platser där “The Great American Eclipse 2017" skulle äga rum idag den 21 augusti. Många hade rest till Oregon där solförmörkelsen skulle vara total på vissa platser. Här i nordligaste Kalifornien skulle vi få en “partial solar eclipse" men ingen visste hur mycket man skulle kunna se på grund av all brandrök som vi har haft de senaste dagarna.

NASA hade en “live stream" under passagen över hela kontinentala USA vilken var den första på 99 år som gick från kust till kust. “The last time such a spectacle unfolded from the Pacific to the Atlantic coast was in 1918. The last total eclipse seen anywhere in the United States took place in 1979."

Runt 10-tiden här i Weed började vi få ett annat ljus utomhus. Det var en litet mystisk känsla med ett "halvdunkel" trots att solen sken. Och brandröken var inte alls så tät som den varit de senaste dagarna.

Jag och min kollega gick ut och flera av våra arbetskamrater befann sig också utomhus. Ett par hade den typen glasögon som man måste ha för att kunna titta direkt på solen. Jag hade inga så var tacksam att jag fick låna glasögon. Och nog skymde månen en mycket stor del av solen även hos oss även om det inte var en total solförmörkelse. Och det blev märkbart kyligare utomhus. Efter en liten stund började mer av solen att synas och det var dags att återgå till kontoret.

Kul att ha fått vara med om detta eftersom jag inte befann mig i Mt Shasta för några år sedan när många hade vallfärdat hit för att se på den “partial eclipse" som då ägde rum.
Och många verkar redan planera inför nästa totala solförmörkelse som kommer redan 2024. Den kommer att synas mer i östra USA och inte här i västra USA.
https://www.greatamericaneclipse.com/april-8-2024/

Jag kunde inte ta bilder med min kamera - en del lyckades ta med sina mobiler - men det finns massor med flera timmar långa videor hos YouTube med bilder från denna historiska händelse. Här är en litet kortare variant.