Sverigeresa

Hela sommaren har jag läst om andra USA bloggare som åkt hem till Sverige och jag har känt mig litet besviken att det inte verkade som om jag skulle kunna åka.

Det har varit saker som inte varit klara i Oregon och osäkerhet kring mitt jobb som gjort att jag inte kunnat ge mig iväg. Nu verkar i stort sett allt vara omhändertaget i Oregon. Det var onekligen litet nervöst ett tag eftersom en av Michaels bilar, en nästan ny bil, inte verkade sälja. Men nu är den såld liksom hans hus och andra bil. Mitt jobb är fortfarande lika oklart men jag vet i alla fall att jag kan vara kvar tillfälligt tills vidare.

Min chef hade gett sitt klartecken till att jag kunde åka på en kortare resa och i går slog jag till och nu har jag en biljett! Redan om två veckor åker jag. Jag har aldrig köpt biljett via internet tidigare när jag åkt till Sverige utan alltid ringt en resebyrå i San Francisco som har svensk personal. Nu visade det sig att de var rätt dyra så då tänkte jag att jag skulle kolla på biljetter via internetsajterna. Nog vet jag att flygbolagen har en prissättning som jag aldrig förstått men att priserna gick upp och ner så snabbt hade jag ingen aning om. På två timmar hade priserna för ett bolag gått upp ungefär $300!
Till slut fick jag tag på en av de billigare biljetterna vilket kändes bra.

Att komma till en flygplats från Mt Shasta är en mindre expedition. San Francisco ligger ungefär 45 mil härifrån och det är den närmaste stora flygplatsen. Jag kommer att vara på resande fot i nästan två dagar eftersom jag tar Greyhoundbussen från Weed till San Francisco. Jag har ju gångavstånd till busshållplatsen nu.

Det blir ingen lång vistelse i Sverige, bara en och en halv vecka men det är bättre än ingenting. Det skall bli roligt att träffa min mamma och mina vänner. Förhoppningsvis är det inte alltför kallt i Stockholm.

Ovanliga moln

Ibland bildas väldigt ovanliga moln över Mount Shasta. Idag var en sådan dag och jag saknade att jag inte hade en digitalkamera så att jag kunde lägga ut några bilder här på bloggen.

Molnen kallas "lenticular clouds" och bildas när det råder speciella väderförhållanden. De ser verkligen ovanliga ut och kan till och med vara staplade på varandra. En del tycker att de ser ut som rymdskepp.

Det finns en lokal fotograf här i Mt Shasta som tar spektakulära bilder på berget och här är en av hennes bilder. Har själv aldrig sett så imponerande moln som hon lyckats fånga. Copyright Jane English.

Luftkonditionering

Idag var det ytterligare en riktigt varm dag. På eftermiddagen var det +33. Hemma har jag ingen luftkonditionering men på jobbet har vi det.

Luftkonditionering är annars inte så vanligt här i norra Kalifornien (och då menar jag verkligen den allra nordligaste delen av Kalifornien). Nätterna blir ofta riktigt svala och man kan vädra ut på natten och få det svalt inomhus.

Egentligen gillar jag inte luftkonditionering eftersom luften blir så torr och det är jobbigt att gå ut i värmen när man varit inne i den svala luften ett tag. Idag var det som att komma ut i en vägg när jag gick från jobbet. Men jag förstår att i vissa delar av USA måste man ha luftkonditionering för att "överleva".

Om det blir riktiga värmeböljor här i Kalifornien uppmanar myndigheterna människor att antingen stänga av sin luftkonditionering eller inte ha det fullt så svalt inomhus. Flera gånger har jag hört talas om så kallade "rolling blackouts" som innebär att man planerat stänger av strömmen till vissa områden under en viss tid.

Något helt annat som hände idag var en incident med min köksfläkt. Jag kunde nästan se tidningsrubrikerna "Köksfläkt attackerade kvinna i Weed". Jag höll på att steka och hade satt på min fläkt. Helt plötsligt hörde jag något underligt ljud från köket och gick dit för att se vad det var. Det verkade komma från fläkten. Jag stängde av den, tog bort det skydd som sitter för fläkten och satte på den igen. Utan förvarning kom hela plastfläkten utfarande och träffade mig på armen. Helt klart fick jag en smärre chock men inga allvarligare skador som tur var. Det blir att prata med hyresvärden. Konstigt var det i alla fall.

Att vara utlandssvensk

Det har på några andra utlandssvenskars bloggar (Anne, Petra och Victoria) gjorts inlägg och diskuterats det här med att bo utomlands och var ens hem finns.

Jag kände att jag också ville komma med mina tankar om det här. Jag har bott i USA mer eller mindre permanent under 10 år. När jag först kom hit fanns det knappt internet eller email. Mina första år här bestod av telefonsamtal och brevskrivande. Det känns väldigt avlägset nu när man kan skicka email och "skypa" med vem som helst i världen.

När jag ser tillbaka på mina år i USA undrar jag ibland hur jag rent mentalt och emotionellt har klarat av att bo här. I Mt Shasta området finns det väldigt få utlänningar och jag har hittills inte stött på några andra svenskar. De kanske finns men jag har inte träffat dem. Eftersom jag levde med en amerikan som alltid bott i USA hade jag inte en enda person att bolla tankar med och diskutera allt det här som jag nu kan ta del av att andra utlandssvenskar känner. Äntligen vet jag att allt jag känt och upplevt är fullständigt normalt.

Det tog lång tid för mig att verkligen känna mig hemma här. Jag minns att jag under flera år ofta jämförde Sverige och USA och Michael fattade ju aldrig riktigt vad jag pratade om eftersom han bara varit på besök i Stockholm under två veckor. Mina föräldrar och vänner i Sverige kunde ju inte heller förstå vad jag pratade om eftersom de alltid bara bott i Sverige.

Länge kände jag att jag befann mig i ett ingemansland där jag inte var hemma riktigt någonstans. Numera kallar jag både Sverige och USA mina hem. Efter det att Michael gick bort har jag börjat fundera mer på om det kanske är dags att flytta hem till Sverige igen men samtidigt undrar jag om jag verkligen skulle trivas eftersom jag under så många år inte bott där. Jag antar att framtiden får utvisa var jag hamnar.

Jag är så glad att jag nu (efter 10 år) äntligen får bekräftelse från andra utlandssvenskar på att jag är fullständigt "normal". Jag minns när jag först fick kontakt med Anne (innan hon och M flyttade till USA) och jag kunde berätta olika saker som hon undrade över. Och senare när de var här och hon kunde bekräfta det jag pratat om. Det var så roligt att äntligen få kontakt med en svensk som faktiskt bodde här i USA.

Har man en gång flyttat från sitt hemland och levt utomlands under ett antal år tror jag att man för alltid är förändrad. Även om man flyttar tillbaka till Sverige kommer det aldrig att bli likadant som det var innan man flyttade. Man har blivit många erfarenheter rikare och har något med sig och inom sig som många andra som bor i Sverige inte har.

Texas Flood Destroys President Bush's Library

När jag jobbade i kväll såg jag det här uppsatt på en anslagstavla. Kunde inte låta bli att citera.

"Crawford, Texas

A tragic flood this morning destroyed the personal library of President Bush.

The flood began in the presidential bathroom where both of the books were kept.

Both books have been lost.

A presidential spokesman said the president was devastated, since he was almost finished coloring the second one.

The White House tried to call FEMA (Federal Emergency Management Agency), but there was no answer."

Man kan ju undra litet när man ser den här bilden också. :)

Som på film

Mitt hundvaktsuppdrag kom till ett abrupt slut igår. Jag skulle ha stannat till på måndag men min vän B ringde igår eftermiddag och sade att hon var på väg hem eftersom det hade uppstått oväntade komplikationer.

Hon hade åkt iväg för att vara med på sitt kusinbarns bröllop. Dagen innan bröllopet hade brudens familj, som tydligen är mycket välbärgad, börjat ifrågasätta vissa saker kring brudgummen (kusinens son). Det hade varit samtal till olika personer och skolor och helt plötsligt beslutades det att det inte skulle bli något bröllop! Ungefär 500 gäster fick åka hem utan att ha varit med om bröllopet.
För mig låter det här som något som kan hända i en film. Jag har aldrig varit med om det i verkliga livet.
Så jag fick säga hej då till Harry redan igår kväll. Som tur är har jag ju inte särskilt långt att åka för att komma hem.

Idag när jag var ute på min promenad gick jag förbi en fotbollsmatch som pågick! Ett utropstecken är på sin plats tycker jag eftersom fotboll inte hör till det man brukar se. Det var ett lag med både tjejer och killar. Som svensk är ju fotboll något man växer upp med men här är det fortfarande litet ovanligt. Den stora sporten är amerikansk fotboll. Trots att jag har tittat på en del matcher förstår jag ännu inte reglerna för amerikansk fotboll. För mig är det ett gäng jättestora killar som kastar sig på varandra och på en boll. Kanske man måste växa upp här för att verkligen förstå och uppskatta den sporten.

Varmt igen

Under några dagar är jag hundvakt. Eftersom jag inte kan ha hund i min lägenhet får jag bo hos min vän inne i Mt Shasta när jag är hundvakt åt Harry.

Förra gången jag var hundvakt kring 4 juli var det värmerekord och en otrolig hetta. Nu verkar det vara dags igen. Igår var det värmerekord på många platser här i norra Kalifornien.

Jag kan inte minnas att det, sedan jag kom hit för 10 år sedan, varit så varmt som den här sommaren. Som tur är har vi ingen hög luftfuktighet i alla fall. Kombinationen värme och hög luftfuktighet är inte roligt.

Första veckan på terminen är över och det har varit litet smått kaotiskt minst sagt. Det tar ett par veckor innan allt, så att säga, flyter på som det skall. Lärare och elever verkar litet ovana efter sommarens uppehåll. Den här hösten har vi rekordmånga kurser som går på distans. Det är distansundervisningkontoret jag jobbar på. Oftast finns läraren och en del elever i klassrummen på vår skola och sedan har vi ytterligare några orter som ser och hör kursen på distans. Det är otroligt sofistikerad och dyr utrustning vi har för att kunna ha de här kurserna. Det rum jag sitter i är "navet" för allt och det som finns där är värt minst någon miljon. Onödigt att säga så är vi rätt noga med att låsa på kvällen.