Thursday, January 12, 2012

Post i brevlådan

Alltmedan USAs postverk nedmonteras bit för bit fortsätter posten att levereras - i alla fall tills vidare. Jag får väldigt litet post nuförtiden eftersom jag valt att inte få några räkningar via posten (någon enstaka kommer fortfarande med posten) och jag har försökt komma bort från direktutskicken för olika erbjudanden.

För några månader sedan skrev jag om att man numera kan "opt out" från kreditkortserbjudanden, TV-erbjudanden osv. Det har visat sig vara svårare än vad jag trodde. Ett av företagen till och med erkände att de inte bryr sig om att denna lista finns. De skickar ut sina erbjudanden trots allt. Jag får fortfarande post från flygbolaget United om ett kreditkort från Chase (som jag inte vill ha) trots att jag har ringt dem troligen 5-6 gånger och pratat med alla möjliga människor - och står med på "opt-out" listan. Det kanske är dags att ge upp helt enkelt när det gäller United.

Något annat som kommer ibland är erbjudande från bilförsäkringsbolaget Geico. De adresserar inte till mig utan bara till "California Driver" och min adress. Häromdagen låg det ett kuvert igen från dem och jag kunde inte låta bli att le åt hur de försöker intressera människor med vad de skriver utanpå kuvertet.

Geico har ofta reklamsnuttar på TV med allt från geckos till grisar som skriker "whee, whee, whee" i bilar och skidliftar - ibland kan man verkligen undra. :) Geico-grisen, som tydligen heter Maxwell, har till och med en egen Facebooksida.

Bilförsäkringar är stort i USA och bolagen slåss om kunderna. Geico, Progressive och Allstate är de bolag som troligen har har de flesta reklamsnuttarna på TV. Geico kör med olika djur, Progressive har Flo - en kvinna som får folk att byta försäkringsbolag och Allstate har en Mayhem-man som för med sig totalt kaos och katastrof. ;)

Allt går att sälja med mördande reklam, var det någon som sade.

Bilden på Geico-grisen från hans Facebooksida.

Wednesday, January 11, 2012

Ha det varmt

Som jag skrivit tidigare om här på bloggen har vi ett sammelsurium av sätt att värma bostäder i norra Kalifornien. Vedspisar, "monitor heaters", väggfasta elektriska element, bärbara elektriska element som ofta är fyllda med någon slags olja som vämer rätt bra, anläggningar som blåser varm luft genom öppningar i golven (forced air) osv.

Häromdagen slutade ett av mina bärbara elektriska element att fungera. Jag har två som värmer de rum jag befinner mig mest i. Något annat som är mycket vanligt i mina trakter är att man inte ständigt värmer hela sin bostad. Jag gör det inte utan jag har bara värme på i de rum jag vistas i. Sedan kanske jag flyttar på värmen beroende på var jag är. I början fattade jag ingenting när M sade att han inte värmde hela huset, men jag vande mig. Nu gör jag likadant och jag vet att jag inte är ensam om att hushålla med uppvärmningskostnaderna.

Eftersom jag behöver två bärbara elektriska element var det bara att försöka hitta ett nytt. En av våra järnaffärer i Mt Shasta hade ett som verkade vara rätt bra enligt recensioner på nätet. Men det blev en kortlivad bekantskap. Helt plötsligt började det klicka och knäppa högljutt varje gång termostaten slog både till och från. Jag till och med vaknade av ljudet flera gånger och fick till slut stänga av det. Som tur är kan jag lämna tillbaka det till affären. Idag blev det ett besök hos järnaffären i Weed och ett nytt inköp gjordes. Än så länge har det här elementet hållit sig tyst så det är bara att hoppas att jag kan behålla det. Känns som om jag har mindre elementaffär hemma just nu. ;)

Litet tur skall man också ha. När jag var iväg till affären i Weed idag blev elementet billigare än vad jag trott. Fick en känsla av att det egentligen var ett annat element som reades men att kassören var snäll av någon anledning. Det är bara att tacka och ta emot. Och igår hittade jag en hel dollarsedel på trottoaren. :)

Monday, January 9, 2012

Wolf Moon / Vargmåne

Fullmånen ikväll lyser upp Weed och det ser nästan ljust ut. Januaris fullmåne kallas även Wolf Moon eller Vargmåne. USAs indianer gav månen detta namn eftersom de ofta hörde hungriga vargar yla utanför byarna.

Varje månads fullmåne har ett namn här i USA. Hittade också en lista över svenska namn på fullmånen - vet inte om det är de "officiella" namnen:

* Januari - Wolf moon / Vargmåne
* Februari - Ice moon / Snömåne
* Mars - Storm moon / Kråkmåne
* April - Growing moon / Äggmåne
* Maj - Hare moon / Mjölkmåne
* Juni - Flower moon / Honungsmåne
* July - Hay moon / Hömåne
* August - Corn moon / Rödmåne
* September - Harvest moon / Skördemåne
* October - Hunter's moon / Jaktmåne
* November - Snow moon / Frostmåne
* December - Winter moon / Köldmåne

På tal om vargar så rapporterades det i slutet av december att en varg från Oregon hade kommit till Kalifornien, till Siskiyou County. Han hade en GPS-sändare så man kunde följa hans vandring på jakt efter en partner. Det lär vara den första vilda vargen sedan 1924! som man sett här i Kalifornien. Vargarna försvann av olika anledningar och den här varjen har följts med stor uppmärksamhet.
http://www.redding.com/news/2011/dec/29/oregon-wolf-enters-california-now-siskiyou
-county/



Fullmånen i Weed i kväll.

Sunday, January 8, 2012

En film och en TV-serie

Igår blev en heldag med C. Vi åt lunch inne i Mt Shasta och gick senare på bio. Vi hade under flera månader pratat om att gå på bio tillsammans men det hade inte gått av olika anledningar.

Vi såg filmen "War Horse" som bygger på en bok som skrevs i början av 80-talet. Den har också satts upp på West End och Broadway. Filmen utspelas kring och under första världskriget. En av huvudrollerna spelas av en häst. En modig häst som klarar sig trots krigets fasor. Som man säger flera gånger under filmen, "a miracle horse".

War Horse är en fin berättelse om vänskapen mellan hästen Joey och hans människovän Albert. Litet väl många människor och hästar som dog för min smak men på det stora hela var det en fin berättelse.

Söndagkvällarna bänkar jag mig framför en av USAs nationella TV-kanaler (det är alltså en av de kanaler som sänds över hela USA) för att titta på en mycket charmig och trevlig serie - "Once Upon a Time". Den berättar om livet i staden Storybrooke i Maine på USAs östkust och hur ett antal personer i staden faktiskt är direkt tagna från olika sagor och, enligt 10-årige Henry (en av huvudrollsinnehavarna) lever parallella liv. Självklart finns det en elak häxa. Vad vore en saga utan henne. :) En intressant och spännande serie som nominerats till 2012 People's Choice Award för "Favorite New TV Drama."

Ni i Sverige kan se den här serien i Kanal 5 snart. Den lär starta den 12 januari.
Jag skall titta på nya avsnitt som startar i kväll.

Friday, January 6, 2012

Skyltmix

Weed har en salig blandning av skyltar. Kanske det beror på att det är en mindre stad men jag tror att man i USA generellt har litet mer variation på skyltar än vad man till exempel har i Sverige. Jag tog en promenad i eftermiddags i ett kyligt solsken och plåtade några.

Här har jag faktiskt bott. Ett helt okej hotell som har rena rum. Skulle man se en liknande skylt i Sverige utanför ett hotell? Tror knappast det. :)

En av de största och mest välbesökta restaurangerna i Weed - Hi-Lo Cafe. De har riktigt bra mat. Bor man inte här på västkusten och inte är sportfantast kanske man inte fattar med en gång vad de pratar om. Oregon Ducks är ett collegelag (amerikansk fotboll) som vann sluttävlingen Rose Bowl för några dagar sedan. Man ser många bilar i Weed som har Oregon Ducks dekaler. Många av skolans elever kommer från Oregon.

Ellie's - ett café där man tydligen bör dricka kaffe. :)

De här skyltarna sitter på dörren till en stor "liquor store". Inga stora hattar där alltså. Texten som den mindre skylten till höger har, har även många andra affärer.

En handskriven skylt utanför "min" bank. Småstadskänsla helt klart.

Den här bilen säljer tacos med tillbehör. De har alltid kunder. Idag satt några hurtiga ute i kylan.

Ingen skylt men den här klockan står så praktiskt i hörnet av min gata och Main Street så jag alltid vet vad klockan är när jag är på väg till jobbet.

Thursday, January 5, 2012

Leva som svensk bland amerikaner

Under snart 15 år har jag levt som svensk bland amerikaner. Det har varit utmanande, roligt och ibland frustrerande. En kommentar från min vän C häromdagen fick mig att fundera litet igen över mina år i USA. Jag har skrivit tidigare om det här men kommentaren från C fick återigen igång tankarna.

Att leva som svensk i en annan kultur utan att ha andra runtomkring sig som förstår vad man går igenom som immigrant kan verkligen vara en utmaning. Under mitt första år i USA levde jag väldigt avskilt och som en "icke-person". Jag var här som turist och hade inga rättigheter alls egentligen. Jag kunde inte arbeta, inte plugga, inte ta körkort och inte ens öppna ett bankkonto. Det var en upplevelse som jag är glad att jag lagt bakom mig. Att gå från att vara en fullvärdig del av ett land till att inte kunna göra någonting i stort sett är inget jag tror jag vill vara med om igen.

Eftersom M inte varit i Sverige och inte kunde någon svenska hade jag inte någon som förstod vad jag upplevde som ny i landet - detta var innan jag lärt känna andra svenska USA-bloggare. Mina föräldrar och vänner i Sverige förstod inte vad jag pratade om heller eftersom de inte lämnat Sverige. Det var min första upplevelse av att ha hamnat i "mellanlandet" som man lätt hamnar i om man lämnar det land man växt upp i och kommer som vuxen till ett annat land. Jag hörde helt plötsligt inte riktigt hemma någonstans.

Eftersom jag redan som 25-åring ville till USA var det en dröm som gick i uppfyllelse när jag träffade M. Jag hade aldrig trott att jag skulle komma att bo i USA (efter att ha förstått hur otroligt komplicerade och hårda immigrationsreglerna är i USA) men så blev det alltså trots allt. Min första resa gick till Los Angeles 1985 och när jag kom tillbaka till Sverige efter bara 3 veckor i Kalifornien upplevde jag faktiskt en kulturchock under några veckor. Jag älskade det "högre taket" i Kalifornien och när jag kom tillbaka till Sverige upplevde jag att taket "föll ner" igen. Numera kan jag vara i Sverige och inte påverkas så mycket av det "lägre taket". Jag vet att jag inte är ensam om att känna den här skillnaden i "takhöjd". :) Det jag troligen tycker mest om i USA är just den mer tillåtande atmosfären som finns och att man får vara mer av den man är utan att behöva passa in och höra till en grupp. Sedan finns det mycket annat som jag skrivit om på bloggen där Sverige vinner många gånger om.

Att komma som vuxen till ett annat land kan ibland verkligen vara frustrerande eftersom man inte kan hur kulturen fungerar. Man kan inte alla de där små, oskrivna "reglerna" som man bara kan lära sig om man växer upp och bor i ett land under många år. Jag kan fortfarande inte på djupet hur den amerikanska kulturen fungerar. Och kommer troligen aldrig att kunna just den delen. Många andra svenskar som bor i USA och som bor i större städer har ofta tillgång till delar av svensk kultur. Antingen genom andra svenskar eller svenska föreningar eller kyrkor. Jag har aldrig haft den upplevelsen här i USA.

Jag har sagt det tidigare men det kan sägas igen att jag har aldrig ångrat att jag lämnade Sverige och fick lära mig allt jag lärt mig här i USA. Det har berikat mig otroligt som person och den jag är idag är en person jag troligen inte skulle ha varit om jag bott kvar i Sverige.

Det får bli en bild på berget även idag. Synen som varje dag möter mig när jag kliver ut från byggnaden jag jobbar i. Tagen häromdagen på väg ut på en lunchpromenad.

Wednesday, January 4, 2012

Mmm ... Marabou ;)

Att ha en snäll och omtänksam chef är ett stort plus. Jag har en sådan chef.

Min chef N och hennes familj hade varit i Portlandområdet i Oregon under julhelgen och besökt en skandinavisk affär - Scandia Imports. Där fanns det Marabou choklad. Och snäll som hon är hade hon köpt en chokladkaka till mig. Eftersom IKEA inte längre säljer Marabou får man tydligen besöka specialaffärer.


Eftersom mataffärerna i mina trakter inte säljer nästan några exotiska matvaror alls är det tur att det finns ett antal nätbutiker. Jag har en lista med olika butiker som är spridda över hela USA. Det är inte billigt men blir man riktigt sugen får man unna sig någon gång.

Jag blev förvånad häromdagen att den lilla mataffären i Weed (som inte har något särskilt bra sortiment) hade Jarlsbergsostar. Tänk vad god den osten är. Skall nog ta och köpa den litet då och då även om den är dyr. Den anses säkert vara exotisk och exklusiv här i den allra nordligaste delen av Kalifornien.

När jag var på väg hem från jobbet idag var jag tvungen att stanna till och fota ett så kallat "lenticular" moln. Den typen moln brukar förebåda litet sämre väder. Vi får se vad som händer i natt och i morgon. Vi har haft ovanligt soligt och fint väder den här vintern. Stora delar av USAs västkust behöver snö och regn under vintern eftersom det blir vatten som används av oss som bor här. Skidanläggningen uppe på Mt Shasta har inte ens öppnat ännu.