Nä, nu är det dags att åka hem snart

Jag har varit i Sverige rätt länge nu och snart är det dags att åka tillbaka till USA. Och skall jag vara helt ärlig ser jag faktiskt fram emot att komma hem igen.

Jag kom till Sverige med inställningen att se om jag skulle kunna tänka mig att skapa mig ett hem i Sverige. Litet visste jag att Sverige i grund och botten egentligen skulle förändras under den tid jag var här. Hela landet har gått igenom någon slags metamorfos som gör att ingen troligen vet vad som kommer att hända framöver. Jag behöver troligen inte gå in på detaljer eftersom jag tror att de flesta följer nyheter och det informationsflöde som finns.

Jag kommer att behöva ta en ordentlig funderare vad som skall hända framöver och det känns som om jag behöver komma bort från Sverige och Europa där det hänt stora saker hela hösten. Det verkar som om den ena händelsen efter den andra har skett - den enorma flyktingströmmen som drog in över Sverige och vände det mesta upp och ned, attackerna i Paris, jakten på terrorister i Belgien där man till och med införde undantagstillstånd under flera dagar och den något pannkakeliknande jakten på en man här i Sverige.

Sverige är ett land i stor förändring och just nu känns det som om vad som helst egentligen kan hända. Likadant verkar det vara ute i Europa. Det händer givetvis mycket också i USA.

Efter att ha bott hos andra under en lång tid nu behöver jag komma tillbaka till mitt. Så här länge kommer jag aldrig att vara borta igen. Skall jag vara ute på resande fot under en längre tid måste jag ha mitt hem med mig.
Weed kanske kommer att kännas annorlunda, vad vet jag. Sverige är definitivt annorlunda. I dagsläget vet jag inte om människor inser hur stor förändringen faktiskt är. Med en utomståendes ögon kanske jag ser litet annorlunda på saker och ting. Men den stora förändringen har inte blivit riktigt personlig ännu och det är först när det blir personligt som jag tror att människor kommer att inse att något mycket stort har skett.

När jag kom till Sverige var det brittsommar stor del av oktober och till och med in i november. De senaste 2-3 veckorna har dock den svenska hösten slagit till och nu blir det knappt ljust på dagarna om det är mulet. Jag märker att jag vant mig av med detta mörker och även om det är mulet också i nordligaste Kalifornien står solen högre på himlen och dagarna är både ljusare och längre.

Sverige känns också fortfarande som en “lillebror“ till USA med engelska som språk i fler och fler sammahang. Jag satt och väntade på bussen i Åkersberga Centrum häromdagen och tittade på skyltar som fanns i en klädaffär. Inte en enda var på svenska! För mig är det helt obegripligt att ett land inte använder sitt eget språk mer än vad Sverige gör.
Och en FB-grupp jag är med i (för svenskar som bor i USA) diskuterade man idag fenomenet Black Friday som intagit även Sverige till viss del. Black Friday är USAs största readag som ligger på klämdagen efter Thanksgiving när väldigt många amerikaner är lediga. Inlägget har fått många kommentarer där de flesta tycks känna att man undrar varför Sverige tar efter ytterligare ett amerikanskt fenomen. Jag känner likadant.

Jag har ytterligare litet drygt 1,5 vecka innan jag åker och vi får se vad som händer på den korta tiden. Vem vet, kanske det blir fler omvälvande händelser i Sverige och i Europa.

Jag lade ut ett inlägg på den engelska bloggen om alla röda hus som finns i Sverige. Alla möjliga slags byggnader är ju faktiskt rödmålade. Så här såg det ut för några dagar sedan när solen faktiskt kom fram. Då är det fint! :)

Här säger vi hej!

I USA säger man ofta hej till okända personer om man möts på gatan. Självklart är det inte alltid så men rätt ofta i alla fall.
Som Stockholmare var jag inte riktigt van vid det eftersom människor i huvudstaden inte riktigt är så “intima“ för det mesta.

Därför har jag blivit positivt överraskad av att människor där jag nu befinner mig (norr om Åkersberga) faktiskt hejar på varandra. I stort sett alla jag möter här säger hej vilket verkligen är trevligt. Jag känner mig nästan som om jag är bland amerikaner. ;)

Det är lantligt där jag befinner mig och inte särskilt många bor här så det kan kanske vara en anledning. Troligen finns det även andra anledningar som jag inte känner till. Häromdagen tog jag bussen till Åkersberga Centrum för att handla mat och träffade en kvinna som känner min vän jag bor hos. Vi hejade på varandra och började sedan prata om ditt och datt. Kvinnan var från Malmö och hon sade att har man ögonkontakt med varandra i Malmö, ja då hejar man. Intressant tyckte jag.

Hur är det där ni bor? Hejar man på varandra när man möts på en gata eller är ute på promenad?

Jaha, då har man gjort en U-sväng i Sverige när det gäller immigrationen. Läget tycks förändras nästan dag för dag just nu. Det som kom fram igår på presskonferensen hade nog i stort sett varit otänkbart bara för några veckor sedan. Nu dröjer det ju ända fram till april innan dessa förslag möjligen sätts i verket och man kan ju fråga sig vad som händer fram tills dess. Vem hade kunnat ana att det på två månader (sedan jag kom) skulle bli så stora förändringar i detta land. Inte jag i alla fall.

Kanske regeringen behöver lyssna litet på Stevie Wonder. :)

För 9 år sedan den 22 november

... skrev jag det första inlägget på min blogg. Helt otroligt vad åren har gått fort. Om någon hade sagt att jag fortfarande skulle blogga hade jag nog knappt trott på det. Men fortfarande känns det roligt och jag tycks ha saker att skriva om. Och alla kommentarer som kommer gör att bloggen känns mycket levande och inspirerande. Utan era kommentarer skulle jag inte alls vara lika motiverad. Så tack för dessa och fortsätt att kommentera! :)

När jag startade bloggen fanns det inte alls lika många bloggar som det gör idag. Nu tycks det ju bloggas i var och varannan stuga i Sverige och utomlands. ;)
Jag ville dela med mig av hur det var att bo i USA på en mindre ort och hur jag upplevde detta. Många bloggar som skrivs av svenskar i USA befinner sig ofta på litet större orter och har helt andra förhållanden jämfört med hur det är på en liten ort i den amerikanska glesbygden. Och jag ville skriva en blogg som skildrar allt möjligt, det vill säga det skulle inte bara vara en “feel good“-blogg utan skildra livet som helhet.

Och bloggvärlden är fantastisk eftersom man kan knyta kontakter och få vänner som man annars inte skulle ha kunnat möta. Jag har haft förmånen att få träffa flera andra bloggare vilket varit fantastiskt roligt och trevligt. Jag hoppas att det blir fler framöver. :)

Jag kommer nog att skriva ett inlägg relativt snart om intryck jag har efter rätt många veckor i Sverige. Att det skulle bli så händelserikt och omvälvande i mitt gamla hemland hade jag nog aldrig kunnat föreställa mig.

Tack till alla som läser och hoppas att ni vill fortsätta att titta in här!

Bilden lånad från nätet.

Sverige - lägesrapport 20 november 2015

Länktillägg: Tala om att tongångarna i Sverige förändrats den senaste veckan bara. Den här typen artikel hade inte skrivits för bara ett par veckor sedan. Den talar om precis samma saker som jag har berört i inlägget: http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sverige-gar-sonder--och-lofven-tittar-pa/

Den senaste veckan har jag tagit del av flera intressanta artiklar som äntligen tycks belysa saker som jag tänkt och känt under lång tid. De handlar alla om att politiker och andra ledande inom Sverige tycks vara antingen helt handlingsförlamade eller fega att fatta obekväma beslut eller vara som strutsen, det vill säga stoppa huvudet i sanden. Eller kanske de är “all of the above“. Det står i alla fall klart nu att Sverige är på väg in i ett läge som är otroligt allvarligt.

Minns ni SAS-chefen Jan Carlzon? Den mycket framgångsrike affärsledaren på 80-talet som fick flygbolaget SAS att bli det mest punktliga i världen. När “min“ skola gick igenom olika kriser för några år sedan hade skolchefen sagt till alla anställda att vi var välkomna att prata med honom om idéer och förslag vi hade för att kunna få skolan på rätt köl igen. Jag satte faktiskt upp ett möte med honom och tog då upp en del av de idéer som Jan Carlzon hade. Vet inte hur stor effekt det hade men jag gjorde i alla fall vad jag kunde.

Jan Carlzon höll ett anförande för någon vecka sedan på Kvalitetsmäsann i Göteborg där han talade om ledarskap förr och nu men han tog även upp den stora flyktingströmmen till Sverige. Han sade bland annat ”öppnar man sin famn måste man också öppna sina ögon”. Vad Jan Carlzon avsåg var att man självklart skall ta hand om människor på flykt men man måste också kunna ta hand om dem och ha en plan (detta har jag efterlyst under flera månader) och ett politiskt ledarskap. Jag håller helt med Jan Carlzon om att detta tycks saknas i dagens Sverige. Artikeln skrevs av News55: http://www.news55.se/artiklar/jan-carlzon-sverige-har-brist-pa-politiskt-ledarskap-i-flyktingfragan/

Affärsvärlden skrev också om saker som jag tycker borde vara självklara. Om storleken på flyktingströmmen fortsätter knäcks landets statsfinanser skriver man. Självklart håller det inte i längden att ta emot 10,000 nyanlända varje vecka och bibehålla det svenska samhället på den nivå som människor vant sig vid. Eftersom Sverige är politiskt korrekt har det hittills tydligen varit belagt med litet tabu att diskutera ekonomin när det gäller att ta emot flyktingar. Nu har man börjat inse inom regeringen att man måste göra besparingar inom olika områden och då kan man ju undra var dessa kommer att komma från. Kommer dessa att drabba redan svaga grupper i Sverige? Fattigpensionärer? Sjukvården? Skolan? Troligen kommer alla områden att få ta del av mindre pengar.

Känslan jag får när jag nu följer massmedia på “första parkett“ är att ingen hade kunnat förutse att det skulle komma så många på så kort tid (de veckor jag varit i Sverige har runt 70,000-80,000 människor kommit) och att man nu litet yrvaket tycks inse att det inte håller rent ekonomiskt. Och att situationen ändras timme för timme och dag för dag. Men fortfarande kvarstår frågan - hur klarar man av allt rent ekonomiskt. http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3945039.ece

Alla vet väl att man i Sverige inte tar till stora ord eller dramatiserar saker och ting i onödan. Nu börjar det dock komma information som talar om en mycket snabbt annalkande kris av stora mått.
Det finns en myndighet i Sverige som heter “Myndigheten för samhällsskydd och beredskap“ (MSB) som nu har börjat tala om att man snart troligen inte kan upprätthålla viktiga samhällsfunktioner som att säkerställa personers liv och hälsa. “Även med aktörernas nu vidtagna åtgärder föreligger stora utmaningar för värnandet av målen för vår säkerhet, främst med avseende på liv och hälsa samt samhällets funktionalitet.“ Det låter minst sagt allvarligt och skrämmande med tanke på vad det rent praktiskt kan innebära. MSB säger till exempel att det kommer att bli “undanträngningseffekter“ inom sjukvården vilket innebär att man inte kan ta emot alla patienter. Det borde vara en mycket stor varningssignal till alla som sitter i en beslutsfattande position i Sverige.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article21788152.ab

Sveriges regering fattade för en vecka sedan beslutet att införa gränskontroller. Antalet människor som söker sig till Sverige har inte minskat trots denna åtgärd.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/antalet-asylsokande-pa-ny-rekordniva/

Migrationsverket kan inte längre garantera boende för de som kommer. Den gångna natten fick människor sova utomhus.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/flyktingar-tvingades-sova-utomhus/

Fredrik Reinfeldt talade om att Sverige skulle bli en humanitär stormakt. Tanken kanske var god men verkligheten gör sig nu påmind när rent praktiska saker i det svenska samhället börjar falla samman och ett Sverige där människor får sova utomhus i november och där man kanske inte kan få sjukvård är allt annat än humanitärt.

Sveriges statsminister vill att andra länder skall ta större ansvar inom EU. Det också en god tanke men då andra länder inte tycks följa statsministerns uppmaning måste man kanske nu fatta obekväma beslut i Sverige. Eftersom svenskar är konflikträdda (det har jag sett när jag jämför Sverige och USA) kommer detta givetvis att bli en stor utmaning. Den stora frågan är dock - vad kommer att hända om man inte fattar stora och kanske utmanande beslut?

Tack för ordet!

Att trivas i sitt eget sällskap

Som jag berättade i ett tidigare inlägg är jag hussittare just nu. Min väns lägenhet ligger ungefär 2 mil norr om Åkersberga centrum och det är väldigt lantligt här. Skogar, fält och en bondgård dominerar. Trevligt tycker jag även om det blir litet bökigt att ta sig till olika platser och vänner när man måste planera sina resor minutiöst och med SLs reseplanerare i högsta hugg. Bussarna går i stort sett bara en gång i timmen och från 10 till 12 går det inga bussar alls. Har man varit någonstans under senare eftermiddagen/kvällen gäller det att passa tiderna eftersom den sista bussen går kring 21-tiden.

Jag har lyckats klara av det mesta av det jag “var tvungen“ att göra. Detta innebar många resor kors och tvärs och nu kommer det att bli litet lugnare tills jag åker tillbaka till USA. Fortfarande kommer jag nog att försöka göra ytterligare en resa ut i landet för att “känna av läget“ men har inte gjort några slutgiltiga planer än eftersom jag var tvungen att klara av alla tandläkarbesök först.

Sedan min vän åkte iväg till Australien har jag varit mycket på egen hand och det har varit skönt efter mer än en månad i andras sällskap. Numera kan jag säga utan tvekan att jag trivs i mitt eget sällskap och har absolut inget emot att vara för mig själv. Självklart är det trevligt att prata och träffa andra men jag får ingen panik när jag är ensam, som jag fick när jag var yngre. Då kändes det jobbigt att vara ensam till och med under en helg. Numera är det inga problem.

Det tog mig rätt många år att känna så här men jag är tacksam att ha kommit dit. Människor som alltid måste ha andra omkring sig tror jag skulle må bra av att lugna ner sig litet och acceptera att det är helt okej att vara med och för sig själva.
Det är en stor skillnad mellan att vara ensam och känna sig ensam. Jag känner mig inte ensam trots att jag är på egen hand en hel del. Det har debatterats en del om ordet “ensam“ som tycks ha fått en litet negativ klang och många säger “själv“ i stället.

Hur står det till där ute i stugorna - trivs ni i ert eget sällskap? Eller måste ni ha andra omkring er?

Ett nytt inlägg finns också på min engelska blogg. Det handlar om det svenska vintermörkret och att man vänjer sig vid mer ljus på vintern på sydligare breddgrader.
http://take-that-leap-of-faith.blogspot.se/2015/11/gosh-it-is-dark.html

Och nu är det snart dags att skriva ett allvarligt inlägg om läget i Sverige med den annalkande “kollapsen“ av det svenska samhället och att ingen vågar fatta obekväma beslut. Flera intressanta artiklar har kommit den senaste tiden. Senast idag fanns en hos Dagens Nyheter om att man inte längre kan garantera att viktiga samhällsfunktioner kanske kommer att fungera mycket snart.

Man klarar sig rätt bra även när man är ensam. Kevin i filmen Home Alone är ett bra exempel. :) En rätt rolig film som har några år på nacken.

Kollektivtrafik, körkort och vinterkläder

Idag hade jag mitt sista (och tredje!) besök hos tandläkaren. Det var tandstenen som ställde till det men idag sade tandläkaren (som jag gått till under många, många år) att det såg riktigt bra ut och att tandköttet var mycket friskare. Nu skall jag göra en del efterforskning för att se vad jag själv kan göra för att hålla det hela i shack. Jag förespråkar “självhjälp“ och har gjort det under många år. Sedan skall man givetvis gå till tandläkare och läkare när det behövs - vilket jag nu gjorde. Och fick betala mycket pengar. Tandläkare är inte billiga - varken i Sverige eller i USA.

Min tandläkare finns på Lidingö och från det område där jag nu befinner mig (ca 2 mil norr om Åkersberga) är det en mindre expedition att ta sig till honom. Dessutom är det ett stort hopp mellan bussarna från 10- till 12-tiden vilket innebär att jag måste åka mycket tidigare än vad jag skulle behöva. Jag åkte “hemifrån“ vid 9.30-tiden och var tillbaka runt 17-tiden! Det är ju helt sanslöst att tillbringa hela dagen med att mest åka buss, tåg och tunnelbana.

När jag bodde i Sverige hade jag aldrig något körkort och det gick bra att åka kollektivt eftersom jag bodde i Stockholmsområdet. Men visst har jag tillbringat många timmar på bussar, tunnelbana och tåg. Idag åkte jag med en buss till Åkersberga station, tog Roslagsbanan (som nu äntligen tack och lov går till Östra station igen efter reparationer), byte där till tunnelbanan till Östermalmstorg, och där var det nytt byte till Ropsten med tunnelbanan. Väl vid Ropsten var sista sträckan med Lidingöbanan - som också är igång igen efter 2 år av reparationer och upprustning. Expedition är ett passande ord. :)

Stockholm har en fantastisk kollektivtrafik även om jag vet att pendeltågen ofta har problem. Men bussar och tunnelbana brukar fungera riktigt bra. Eftersom jag åker så mycket medan jag är här har jag ett 30-dagarskort vilket är mycket smidigt. Det är inte billigt men så enkelt och bra eftersom det gäller inom alla zoner för kollektivtrafiken.

Varför jag aldrig tog något körkort vet jag inte riktigt. Vi hade ingen tradition att ha bil eftersom mina föräldrar aldrig hade någon. Min pappa lärde sig att köra i lumpen och han och min mamma gjorde ett par spännande resor med bil ute i Europa som unga. Det var bara pappa som hade körkort och hur han vågade köra i Europa efter att bara ha kört på kaserngården förstår jag inte.

När jag kom till USA var det givetvis nödvändigt att ha ett körkort, framför allt då Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta. Mitt första år var inte roligt eftersom jag blev väldigt isolerad. Jag kunde inte ta körkort som turist. Varför det har blivit så väldigt svårt och komplicerat att ta körkort i Sverige förstår jag inte. Onödigt svårt verkar det vara. I Kalifornien (och i de flesta stater i USA) är det väldigt enkelt egentligen att ta körkort. Jag tog några körlektioner i Edsberg i Sollentuna innan jag skulle ta körkortet i USA och när jag berättade för körläraren om detta skrattade han. :) I Kalifornien är det ett häfte man skall läsa och när jag gjorde teoriprovet hade jag en fråga för mycket fel och kunde gör om provet med en gång och fick alla rätt. Min uppkörning var också mycket enkel. Fickparkering har jag aldrig ens lärt mig. Och framför allt är det mycket, mycket billigare i USA att få ett körkort jämfört med Sverige.

Nu skall det bli kallare har jag läst. Från och med fredag denna vecka talas det till och med om snöbyar i Stockholmstrakten. I Weed lär det ha snöat redan.
Jag trodde inte att det skulle bli så milt som det har varit egentligen ända sedan jag kom till Sverige så jag har inte kunnat använda vinterkläderna som jag tog med mig. Nu kommer de väl till pass. Har full utrustning så kommer inte att frysa. :)

Jag gillar Sheldons koncept i the Big Bang Theory när det inte går särskilt bra att köra via en simulator - “I am transcending the situation and am too evolved for driving“. ;)

Dags att hussitta

Regnet strilade ner i morse och det har inte blivit riktigt ljust idag känns det som. Det märks verkligen att det är november och att dagarna blir allt kortare.

Min vän I som jag bor mest hos åkte i tisdags på en längre utlandsresa för att hälsa på sin son i Australien. Hon kommer tillbaka samma dag som jag åker tillbaka till USA och det blir om ungefär en månad. Så nu bor jag själv i hennes lägenhet och jag skall villigt erkänna att det faktiskt är rätt skönt att kunna vara själv. Jag har bott själv så många år nu att jag inte är van vid att ha någon annan person omkring mig hela tiden. Sedan jag kom har jag bott hos andra och egentligen inte haft eget utrymme vilket blir litet jobbigt i längden.

Självklart är jag mycket tacksam för alla som låter mig bo hos sig men nu blir det alltså några veckor med “eget boende“. Samtidigt tar jag givetvis hand om lägenheten och ser till den. Jag är nu en “house sitter“ - eller på svenska en hussittare. Jag har skrivit om detta på bloggen och att man i USA har ett helt annat utbud av möjligheter att “house sit“ än vad Sverige har. Fortfarande är det nog rätt ovanligt tror jag att man i Sverige tar in främmande personer som tar hand om en bostad när ägaren/ägarna är bortresta.
http://bo-i-usa.blogspot.se/2014/02/house-sitting-som-livsstil.html

Nu gör jag det alltså för en god vän med principen är ju densamma. Man tar hand om post, vattnar blommor, städar och tar hand om bostaden. Jag kommer nog inte att vara här hela tiden eftersom jag fortfarande planerar att åka ut i landet återigen.
Planerna fick skjutas på framtiden litet grand eftersom jag tyvärr har blivit tvungen att besöka min tandläkare ett par gånger och har ytterligare ett besök på måndag i nästa vecka. Jag vill väldigt gärna gå till min svenska tandläkare eftersom han vet precis hur mina tänder är och då jag har ett litet annorlunda problem med mer förslitning än normalt fattar inte alla varför tänderna är som de är. Eftersom jag inte hade gått på mycket länge var det mer att göra än vad jag hade trott och det kommer att bli rätt dyrt men givetvis måste jag ta den kostnaden och ta hand om tänderna.

Idag lär jag fylla år och Facebook påminde om det alldeles nyss. Trevligt i alla fall med hälsningar från vänner både i Sverige och USA via Facebook. :) Jag har inga planer på något speciellt utan har firat dagen i tysthet. Har inte varit i Sverige på min födelsedag sedan 2003 när jag hälsade på min mamma som precis hade flyttat från Enebyberg till Täby.

Tur att min tandläkare har litet mer ordning och reda hos sig än vad Mr Bean får uppleva. ;)

Det här med vikt

När man kommer till Sverige blir det att ställa om tänkandet litet eftersom vi har kg i Sverige och lbs (pounds) i USA. Ett kg motsvarar litet drygt 2 pounds. Eftersom man säljer frukt och grönsaker i kg och pounds gäller det att inte ta fel på hur mycket det kostar och väger. Jag har jämfört på kul hur mycket maten tycks kosta här i Sverige jämfört med Weed och Mt Shasta och det är faktiskt ingen större skillnad. En del är till och med billigare i Sverige.
Kalifornien har dyr mat men om man kommer till vissa andra stater kan det vara ordentligt billigare. Så ni som frågar mig via email vad maten kostar i USA får det svar ni får, det vill säga att det inte är möjligt att svara på eftersom maten skiljer i pris mellan alla stater och städer.

Pounds är rätt enkelt att räkna om till kilo. Värre är det med vissa andra måttenheter. Självklart mäter man all slags vikt i pounds i USA - också människors vikt. Jag brukar säga att vet man inte var flygplanet har landat är det bara att se på hur människor ser ut - de extra kilona (eller pounds) är ofta många hos stora delar av den amerikanska befolkningen.

Jag har gått upp en del i vikt sedan jag kom till USA men det kan delvis bero på att jag är 18 år äldre. Numera äter jag så bra och relativt fettsnål mat att det inte borde innebära någon egentlig viktökning och jag har gått ner i vikt de senaste åren. Utan att banta och mest troligen beroende på att jag väljer min mat noga. Jag tror att mat med färre tillsatser också märks på ens vikt.
Något jag dock märkt är att jag alltid går ner i vikt i Sverige när jag kommer hit även under kortare perioder. För mig är det litet av ett mysterium eftersom jag äter i stort sett samma saker både i USA och i Sverige. Samma sak har hänt nu under de 5 veckor jag varit i Sverige. Byxorna är märkbart större och jag ser att vikten har minskat. Jag börjar tro att det är något annat än maten. Exakt vad det är vet jag nog inte men jag har mina teorier. Inga vetenskapliga teorier och tills vidare håller jag dessa för mig själv. :)

Har ni som levt i eller besökt USA märkt samma sak? Eller är det bara jag som har denna litet underliga upplevelse?

Nu är jag hos en god vän söder om Stockholm under några dagar. Det är en amerikansk kvinna som kom till Sverige strax innan jag åkte till USA. Vi brukar säga att vi bytte plats. ;) Hon och hennes fästman bor i ett stort, mysigt hus alldeles vid ett naturreservat. Litet speciellt faktiskt. De har en våg och jag har vägt mig vilket jag inte gjort på länge. Jag har faktiskt inte ägt en våg på många år.

Idealet verkar oftast vara att man skall vara riktigt smal men det är verkligen inte bra. Jag var väldigt smal som ung och behövde äta ofta för att inte gå ner i vikt. Jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Och när jag blev rätt allvarligt sjuk i 20-årsåldern var det inte lätt eftersom jag blev mycket mager. Nej, det är bäst att ha några extra kilon.

Kanske man skulle börja med magdans för att hålla vikten. :)

Ekologisk mat

Tänk vilken höst det är i Stockholm i år! Igår sken solen från en klarblå himmel och det var runt +12-13. Svamparna lyser med sin frånvaro tyvärr, men det är härligt att ha fint väder.

Ekologisk mat har växt explosionsartat i USA de senaste åren och producenterna har svårt att hinna tillgodose det växande behovet. Det känns som en mycket positiv utveckling att allt fler människor inser att den “vanliga“ maten inte är särskilt bra.
Mängden ekologisk mat i Sverige har också växt mycket sedan jag var här för två år sedan. När jag tittar på hyllorna hos ICA, Coop och Hemköp finns det allt mer vilket jag verkligen gillar. Sverige har inte riktigt hunnit ikapp USA men det kanske blir. Något jag märker dock är att ekologiskt kött inte alls finns i samma utsträckning i Sverige som i USA. Nu har jag ju ingen lokal bondgård jag kan köpa via utan får gå till vanliga mataffärer så de som har en lokal bondgård kan säkert hitta mer ekologiskt kött än vad jag har gjort.

Eftersom hälsokostaffärer i USA oftast har mycket mat jämfört med liknande affärer i Sverige blir det kanske ett litet annat utbud men de vanliga mataffärerna i Sverige har relativt mycket också tycker jag. Ekologiskt bröd finns det inte alls lika mycket av som det gör i USA och det saknar jag.

Mat är något som man vänjer sig vid beroende på var man bor och i början av mina USA-år saknade jag en hel del mat som jag var van vid från Sverige. Numera saknar jag en del av det jag brukar äta i USA de gånger när jag är i Sverige.

Det känns självklart för mig att försöka äta så mycket ekologiskt som jag kan med tanke på hur maten tillverkas och hur “vanlig“ djurhållning går till. I USA måste man verkligen vara informerad om vad som finns i maten och vad alla tillsatser egentligen är. Stor del av maten är dålig och innehåller många tillsatser. När jag läser innehållsförteckningarna i Sverige finns mycket konstigt också i mat som inte är ekologisk. Och det där lösgodiset som står tonvis vid utgångarna är inte bättre. Lösgodis kan jag lätt vara utan. :)

Jag har nog skrivit om den här filmen tidigare men den är värd att puffa för igen. Food Inc är en otroligt bra film som berättar om djur- och mathållningen i USA. Starka scener finns men den är värd att se.



Här är ett axplock av ekologiska varor hos ICA i Åkersberga.