En dag för tacksamhet

Solen skiner och vi är lediga idag. Thanksgiving-helgen har svept in över USA. Kanske USAs största helg. En helg som nästan är större än julen.

Idag samlas familjer och äter kalkon och andra godsaker. Jag skulle egentligen ha hälsat på hos J men av olika orsaker blev det inte så. Jag kommer ändå njuta av en ledig dag. :)

Det är lätt att ta mycket för givet men en dag som Thanksgiving är en bra tid för reflektion över saker att vara tacksam för. Att ha hälsan, vänner, en bostad, ett arbete, en bil, mat på bordet, osv.
Jag fick goda nyheter från begravningsfirman i Sverige - de kommer att snart skicka en redovisning som egentligen är det sista som skall ske - förutom deklarationen nästa år som de också tar hand om. Något att också vara tacksam för. Att kunna lägga allt detta bakom sig och börja se framåt. Och jag kommer att kunna betala av ett studielån jag har sedan min tid som elev här i USA. Det ser jag verkligen fram emot att kunna göra. :)

I morgon är det USAs största readag under året - Black Friday. Läste hos Dagens Nyheter att man skall införa Black Friday även i Sverige. En anledning till att man har Black Friday i USA är att många är lediga just kring Thanksgiving-helgen. Eftersom vi knappt har några affärer här lär det inte märkas direkt men man kan fynda just denna dag. Numera kan man också fynda via nätet.

Fick också veta att min blogg kommit med i en topplista för bloggar även i år. http://www.cisionnewsroom.se/kategori/bloggtopplista/
Jag startade min blogg i november 2006 och ett av mina första inlägg handlade just om Thanksgiving. Jag är tacksam att fortfarande känna lusten att skriva och att det finns ett intresse att läsa min blogg. :)

Och i kväll går en av mina favoritfilmer på TV - The Matrix!

Happy Thanksgiving till alla!

Den här lilla glasprydnaden skickade jag till min mamma som en gåva (hon tyckte mycket om just rödhakar) och när jag var i Sverige tog jag den med mig som ett fint minne. Den är jag också tacksam för.

Snigelfart

Har ni också varit med om att saker och ting ibland tycks gå väldigt långsamt? Nästan går åt andra hållet?
Just nu verkar en hel del i min tillvaro ha kommit in i snigelfart.

För ett par veckor sedan beställde jag en del från Amazon.com och det allra mesta har dykt upp i Weed utom ett paket. Det var på rätt väg men helt plötsligt gjorde det en märklig avstickare till Texas och New Mexico!?! Nu tycks det närma sig Weed igen så jag håller tummarna. Fördelen med att paket och liknande skickas med "tracking numbers" är ju att man faktiskt kan följa paketets "resa". Sidan hos UPS för just det paketet har en mycket lång lista vid det här laget över städer som mitt lilla paket besökt. Kanske det kommer innan Thanksgiving. Det vore ju ett riktigt Thanksgiving mirakel. ;)

Jag är den sortens person som vill att saker och ting skall bli gjorda och avklarade så att man kan gå vidare med annat. När jag själv kan ta tag i olika saker är det så jag fungerar. Men när man är beroende av andra kan det bli litet tålamodsprövande ibland.
För ungefär en månad sedan hade jag fått besked från begravningsbyrån (som hjälper mig med allt det praktiska efter mammas bortgång) att jag skulle få en redovisning i början av november. Nu är vi i slutet av november och den har fortfarande inte kommit. Jag har emailat min kontaktperson och jag antar att han haft fullt upp. Nu verkar det vara på gång i alla fall - hoppas jag.
Men i förra veckan fick jag ett email från min kontaktperson där han sade att han fått ett påminnelsebrev från ett försäkringsbolag eftersom de inte fått papper som skulle skrivas under av mig. Vilka papper undrade jag. Ingenting hade dykt upp i min postbox i Weed. Hela den försändelsen måste ha kommit bort. Och det är ju inte riktigt den sortens papper som man vill skall komma i orätta händer. Nu kom en ny uppsättning idag som tur var. Återigen var snigeln framme!

Att skicka papper så här via vanliga posten (eller "snail mail" som det kallas på engelska ibland) verkar väldigt gammaldags tycker jag. Skulle man inte kunna skicka via PDF/epost eller någon slags express- eller kurirpost och med "spårning"? Mina brev med underskrifter - som jag kommer att skicka tillbaka till Sverige - kommer i alla fall att gå via snabb post och med spårning. Finns ingen anledning tycker jag att inte skicka med den typen post. Då vet man ju i alla fall var försändelsen befinner sig om den inte kommer fram. Kanske Inre Mongoliet eller Sydpolen. ;)

I morgon är det dag före röd dag här i USA. Skolan har öppet som vanligt men vi har i alla fall inga kvällskurser. Jag ser verkligen fram emot att ha litet långledigt eftersom vi har Thanksgiving. :)

br/> Bilden lånad från nätet.

Besökare från rymden

Att titta upp på natthimlen har människor alltid gjort. Man har förundrats över stjärnor, kometer, och kanske gröna, små män. ;)

Bor man i en storstad är det inte lätt att se stjärnhimlen på grund av all belysning. Här i Weed däremot är det imponerande med alla stjärnor som syns. När jag bodde i Lake Shastina syntes Vintergatan väldigt tydligt och jag stod ibland och bara tittade upp på den svarta himlen med alla dess stjärnor.

Kometer ansågs förr ofta vara budbärare om krig och andra händelser som påverkade jorden. Vissa har blivit väldigt starka och man har kunnat se dessa "resenärer" utan att ens ha ett teleskop.
En sådan komet var Hale-Bopp. Den syntes i april 1997 både i Sverige och här i norra Kalifornien. Den var en följeslagare på min första resa till Mt Shasta.

Nu har vi en annan komet - Ison - som många hoppas skall bli storslagen under december. Men den skall först överleva närheten till Solen. På själva Thanksgiving (28 november) kommer den som närmast Solen och om den klarar sig, finns det bra chanser att kunna se Ison. Det verkar som om tidiga morgonen är den bästa tiden att se denna komet som många hoppas skall bli en "great comet", det vill säga en komet som blir ovanligt ljusstark.

Så här tolkade man den stora kometen från 1577.

Bilden från Wikipedia.

Toscakaka

Solen sken och det var en fin novembersöndag. Efter en riktigt kall natt var det nästan litet vårlikt i Mt Shasta.

Det var idag jag skulle träffa svenska C och hans amerikanska fru S. Jag förstod att jag var vid rätt hus eftersom en söt liten skylt med "Välkommen" fanns vid ytterdörren. Deras hus låg med en fantastisk utsikt över berget och jag välkomnades in i ett mycket vackert Mt Shasta hem med stora ytor och mycket ljus genom alla fönster. I vardagsrummet stod en praktfull flygel.

Att prata svenska här i Mt Shasta har jag bara gjort några få gånger när det varit svenskar som kommit på ett kort besök. Mina föräldrar kom tyvärr aldrig hit - något jag fortfarande saknar. Men idag fick jag prata svenska - blandat med engelska - och det var verkligen trevligt. På något sätt känns det litet konstigt att prata svenska här, nästan litet overkligt - kanske för att jag pratat engelska under i stort sett hela min vakna tid sedan jag kom hit för litet drygt 16 år sedan.

Vi satt i deras vackra vardagsrum och tittade ut över berget och pratade om Sverige och USA och allt mellan himmel och jord. Jag bjöds på te, kakor och hembakad toscakaka. Det smakade gott. :)

Det lär finnas några andra svenskar här i trakterna men de är utspridda. Vi konstaterade att inte många dras till detta område - troligen beroende på att det finns så få arbetstillfällen. Bor man i San Francisco, Los Angeles eller andra större städer finns det en hel del svenskar och organisationer där man kan träffa varandra och vara med om svenska högtider och helger. Här finns inget sådant.

Därför var det extra trevligt att få en liten svensk "injektion" idag. Tack S och C för att ni bjöd mig till er. :)

Bilden lånad från ica.se - kameran fick stanna hemma idag.

Händelser som skakat USA

Den gångna dagen var det många som mindes vad som hände här i USA för 50 år sedan. Den 22 november 1963 mördades John F Kennedy i Dallas, Texas. De allra flesta amerikaner minns fortfarande var de befann sig när de fick höra nyheten. Många människor grät öppet och var chockade när nyheten spreds. Han var en mycket omtyckt president och de allra flesta verkar överens om att USA, som land, förändrades efter mordet.
http://www.cnn.com/2013/11/19/living/jfk-assassination-memories-irpt/index.html?iid=article_sidebar

John F Kennedy och hans fru Jackie var väldigt populära och är nog det närmaste man kan komma något som liknar vår kung och drottning. JFK var en man med fel och brister (som vi alla har) men trots detta var han en person som personifierade förändring och förhoppningar. Han blev inte populär efter sin död utan var mycket omtyckt redan när han var president. Därför var mordet så chockerande för de allra flesta amerikaner. Hans karisma var påtaglig och människor påverkades i hans närvaro.
http://www.csmonitor.com/USA/DC-Decoder/Decoder-Wire/2013/1121/Why-is-John-F.-Kennedy-still-so-popular-video

Bilden lånad från Wikipedia.

Jag var för liten för att minnas mordet på Kennedy men däremot minns jag mycket väl den andra händelsen som verkligen skakade om USA.
Det var den 11 september 2001. Jag höll på att göra mig i ordning för att gå till skolan (där jag var elev 2001) när telefonen ringde. Det var min pappa som undrade om jag hade sett vad som hade hänt i New York. Jag visste ingenting då men satte på TVn och såg hur Twin Towers brann och man berättade även om andra flygplan som kraschat. Ett i Pentagon och ett i en annan del av östra USA. Jag hann inte titta så mycket men det jag såg på TVn var overkligt och jag trodde att alla skulle prata om detta när jag kom till skolan. Det märkliga var att ingen sade ett ljud om vad som hänt - kanske inte alla hade hört nyheterna men jag tror att de flesta var chockade. Det var samma slags chock som när JFK sköts.
Rapporteringen fortsatte hela dagen med bilder av tornen som rasade och vidden av det som hänt blev mer och mer påtaglig. Michael trodde knappt att det var sant när jag pratade med honom.

Eftersom jag hade bott i USA under flera år innan 11 september-händelserna vet jag att USA som land förändrades den där dagen i september. Människor var märkbart påverakde och omskakade. Många verkade bli rädda och trodde att hela världen var ute efter USA. Som resultat av 11 september kom the Patriot Act till som vi idag bland annat ser resultatet av i USA. De alltmer omfattande kontrollerna till exempel på flygplatserna men även ute i samhället. Det talas allt oftare om att USA mer och mer har blivit en polisstat och rädslan har blivit större inom alla samhällsområden.
USA idag är inte samma land som det USA jag flyttade till.

Minnen från 60-talet

För det mesta tänker jag inte på hur gammal - eller snarare ung - jag är. :) Men ibland blir det påtagligt att jag hör till en annan era än till exempel de som är elever inom skolan där jag arbetar.
När någon säger att de är född på 90-talet känner jag mig helt plötsligt rätt gammal. ;)

60-talet var mitt första decennium här på Jorden. Världen verkade litet enklare då än vad den gör nu. Eller är det bara något jag har fått för mig? Ibland är det litet roligt att tänka tillbaka på hur det var då. Att det var en annan tillvaro står helt klart.
Eftersom jag var liten på 60-talet minns jag kanske inte så mycket av händelser i omvärlden men i min värld var det flera flyttar som dominerade. Från Kungsholmen gick lasset till Näsby Park och sedan till Enebyberg. Sedan blev det Enebyberg under mycket lång tid. Min pappa arbetade jämt och min mamma var den som var min fasta punkt i tillvaron. Jag gick i lekskola och senare i lågstadiet i Enebyberg på 60-talet. De allra flesta mammorna var hemma och Enebyberg var faktiskt litet av en idyll.

Det hände dock en hel del i omvärlden - Berlinmuren byggdes, Kubakrisen var i full gång, Martin Luther King mördades, Vietnamkriget rasade och en mycket stor händelse skedde som skakade hela USA - presidenten JF Kennedy mördades i Dallas. I morgon (den 22 november) är det 50 år sedan på dagen som han mördades. En av USAs mest älskade presidenter. Detta mord är av samma magnitud som 11 september-händelserna 2001. http://www.cnn.com/2013/11/14/us/jfk-assassination-5-things/

Min mamma var duktig på att laga mat och vi åt alltid vällagad, hemlagad mat. Kostcirkeln lanserades på 60-talet men den tror jag att vi inte brydde oss om så mycket eftersom vi åt minst lika bra eller bättre. Så här skriver DN om 60-talsmat "På restaurang äter man halstrad gravlaxtoast med hovmästarsås och grillspett med blandade köttsorter. På Hamburgerbörs i Stockholm kostar piggvar på planka, i december 1968, 20 kronor." Det ni, 20 kronor för piggvar!

Jag har nästan glömt hur det är att ha 5 veckors semester. Jag hade det medan jag bodde i Sverige men det var länge sedan nu. I Sverige fick man den fjärde semesterveckan 1963. Och nu har ju alla åtminstone 5 veckor.

Den brittiska modellen Twiggy slog igenom - minns ni henne? Trådsmal och anorexisk. Och kläderna var, ja 60-talskläder. ;)

Bilden lånad från nätet.

Det fanns inga datorer hemma i hemmen, inga mobiltelefoner. Man skrev brev, vykort och ringde via vanliga telefoner. Nu undrar kanske några - hur klarade vi oss? Ja, rätt bra. Vi var inte ständigt tillgängliga och det gick bra det också.

Hemma i mitt barndomshem stod radion nästan alltid på. Vi lyssnade på P3 och den musik som var aktuell. Beatles var stora. Och Anna-Lena Löfgren sjöng "Lyckliga gatan". Den spelades så mycket att den fortfarande finns i mitt huvud.

Läsglasögon - jo då :)

När jag var runt 25 fick jag gå till en optiker eftersom mina ögon ibland blev väldigt trötta och jag hade svårt att fokusera när jag läste. Optikern berättade att jag var långsynt. Glasögonen har hängt med under ytterligare 25 år ;) men när jag var i Sverige i augusti fick ena plastramen (den del som håller ena linsen på plats) en spricka. Eftersom jag inte hade tid med några optikerbesök kom litet klister till hjälp. Fortfarande kan jag använda glasögonen men det är självklart en tidsfråga innan det blir mer klister som behöver användas. Och glasögonen har helt klart ett 80-tals "stuk". ;)

Arbetar man mycket framför en dator, vilket jag gör, verkar det påverka ögonen och jag märker att jag numera måste hålla en bok eller tidning på längre avstånd och ibland kan det vara svårt att läsa väldigt liten text. Annars ser jag i stort sett som jag gjorde för 25 år sedan.

Här i Weed och Mt Shasta kan man köpa läsglasögon, med olika styrka på linserna, i vanliga affärer. Det är litet som hos Apoteket i Sverige. Jag kollade där innan jag åkte tillbaka till USA i augusti men glasögonen var för starka samt att de var rätt dyra. Här kan man köpa glasögon till exempel hos Walmart för bara några dollar.

Eftersom mina glasögon uppenbarligen har sett sina bästa dagar blev det nödvändigt att kolla efter nya. Jag hade ingen lust att gå till en optiker (det kanske är det allra bästa) och de som fanns i affärerna var för starka. +1.00 är den lägsta styrkan och jag blev nästan omgående yr och illamående när jag provade den typen.

Så hittade jag en hemsida där man säljer högkvalitativa glasögon. Helst skall man ha ett "recept" men jag lyckades faktiskt beställa utan. Zennioptical.com heter hemsidan. Deras priser är verkligen förmånliga och de har mycket bra recensioner (nästan 65,000 personer har recenserat det här företaget det senaste året: https://www.google.com/shopping/seller?q=zennioptical.com&hl=en&sa=X&ei=ueuLUsLYC4fJiQKpgoGwBQ&ved=0CDUQwQY).
Dessutom hade folk på jobbet pratat väldigt positivt om Zennioptical.

Som sagt, jag lyckades beställa utan ett "recept" och glasögonen kom i lördags. Jag valde ett par som var rätt billiga eftersom jag inte alls visste om jag hade lyckats förstå hur jag skulle beställa (utan recept) men de var riktigt bra. Jag beställde med +0.5 styrka och till och med det verkar nästan litet väl starkt så jag kommer nog att beställa ytterligare ett par som är litet svagare. Trots att företaget ligger i Kalifornien behövde jag inte betala "sales tax". Vet inte hur det gick till. De billigaste glasögonen kostar $6.95 plus frakt - det var ett sådant par jag köpte. Trots det billiga priset verkar de vara väldigt välgjorda.
Det blir tummen upp för det här företaget. :)

Det här med kärnkraft

Det var 1980 och jag hade rätten att rösta för första gången. I Sverige skulle det hållas en folkomröstning om kärnkraften. Vi kunde välja mellan Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Det handlade egentligen om "ja" eller "nej" men med tre linjer blev det varken "hackat eller malet" - det blev "nja" eller "kanske". Linje 2 vann och skämtsamt sade man att "kanske-linjen" hade vunnit. Jag röstade faktiskt på Linje 3 som innebar "avveckling inom 10 år och satsning på alternativ" och jag var i gott sällskap i Stockholms län eftersom den linjen hade flest röster. Liksom många andra bar jag faktiskt en liten "knapp" som var en "signatur" för Linje 3. Jag känder redan då att det fanns alltför stora risker med kärnkraften. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_k%C3%A4rnkraften_i_Sverige_1980

Bilden lånad från nätet.

Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Och det vet vi ju hur det har gått med det målet. Sverige är fortfarande beroende av kärnkraft.

USA har litet drygt 100 kärnkraftsreaktorer i 31 olika stater. I Kalifornien finns det 6 kärnkraftsverk men bara 1 lär vara igång nu - Diablo Canyon Power Plant - som också ligger alldeles i närheten av den mycket långa och stora förkastningssprickan San Andreas. Verkar mycket opraktiskt tycker jag med tanke på jordbävningsrisken.

Minns ni vad som hände i april 1986? Jag minns. Kärnkraftverket i Tjernobyl hade en (eller kanske flera) explosioner som bland annat sände mycket radioaktivitet till Sverige. Jag minns att både min pappa och jag upplevde en konstig "hetta" i luften dagen efter att olyckan skett - ingen hade rapporterat ännu om olyckan - och vi fick sedan bekräftelse någon dag senare när rapporterna kom. Fortfarande finns radioaktiviteten i den svenska marken.

Den 11 mars 2011 var det en mycket stor jordbävning (9.0 på Richterskalan) utanför Japans kust. Alla minns vi nog de overkliga bilderna av tsunamin som följde. De enorma vattenmassorna som svepte med sig hus, människor, bilar osv och som också skadade kärnkraftverkat Fukushima. Internet fanns inte när Tjernobyl skedde men nu kunde vi följa på första parkett vad som hände i Japan. Bara några dagar efter jordbävningen och tsunamin skedde explosioner vid 3 av reaktorerna i Fukushima. Jag såg explosionerna på YouTube. Stora moln som gick hög upp i luften. Om någon tror att luften stannar i Japan är det självklart inte så. På norra halvklotet färdas vindarna från väster till öster. Var hamnar de då? Jo på USAs västkust, i Kanada och Alaska. Ungefär 2 veckor efter det att olyckan skett i Japan hade vi en enorm snöstorm här i Weed. Jag var ute och skottade och fick en snöflinga på tungen och den brände! Det skall inte vanliga snöflingor göra. Jag lade snabbt ihop 1+1 och förstod att de utsläpp som kommit från Japan nu nått norra Kalifornien.

Massmedia rapporterade mycket här i USA under ca 3 veckor men sedan lades locket på. Varför vet man väl inte exakt men kanske man var rädd för att skapa panik eftersom USA och framför allt västkusten drabbats mycket av det som hänt i Japan. Även om man inte skriver om det så blir det ju inte mindre sant.
Vindarna har fortsatt att blåsa och nu vet vi att man i Japan släppt ut enorma mängder radioaktivt vatten i Stilla Havet. Det har man gjort under lång och fortsätter att göra varje dag. Strömmarna i havet går också från väst till öst. Man har nu börjat upptäcka allt mer som inte verkar bra utmed kusten här i USA - fiskar som har deformationer, vissa havsdjur som har blödningar i huden, man har uppmätt radioaktivitet i fisk osv. Dessutom är ett "debris field" (område med skräp), ungefär lika stort som Texas, på väg mot USAs västkust. Det uppstod när tsunamin sköljde bort mycket från land.

Det var 3 härdsmältor vid reaktorerna i Fukushima. Det har det inte skrivits mycket om. Ingen tycks veta vart bränslet har tagit vägen! Minns ni filmen "The China Syndrome"? Och Tepco, som driver Fukushima, skall nu under nästa vecka påbörja ett arbete som ingen vet hur det kommer att gå och vilka följderna kan bli om något går snett. Man skall flytta mer än 1000 bränslestavar från reaktor 4 till en annan plats. Allt fler forskare och experter är allvarligt oroade inför detta som skulle kunna påverka hela norra halvklotet.

Jag håller alla tår och tummar jag har!

http://abclocal.go.com/kabc/story?section=news/world_news&id=9317789
http://www.reuters.com/article/2013/11/12/us-japan-fukushima-removal-idUSBRE9AB15L20131112
http://www.japantimes.co.jp/news/2013/11/15/national/tepco-to-start-fuel-removal-from-fukushima-reactor-4-pool-monday/#.UoeMfuIUad4

För att avsluta detta mycket långa (om någon fortfarande är vaken ;)) och allvarliga inlägg (det kändes viktigt att berätta om detta) behövs det litet humor. Minns ni Tage Danielsson obetalbara monolog om olyckan vid kärnkraftverket Three Mile Island i USA och sannolikhet? ;)

De gula skolbussarna

Den här gula skolbussen stannar varje morgon tvärs över gatan från huset där jag bor. Den tidiga morgonen och mitt fönster gjorde bilden litet disig.

USAs gula skolbussar är en del av den amerikanska kulturen. Många kvinnor kör dessa bussar och utan deras insats skulle många barn inte komma till skolan. Varje dag lär 26 miljoner elever använda bussarna.

Idag är alla skolbussar gula men så har det inte alltid varit. 1939 lär Dr Frank Cyr ha organiserat en konferens för att standardisera skolbussarna i det här landet.
Resultatet blev att man skapade 44 olika nationella standardiseringar för skolbussarna. En av dessa var att bussarna skulle vara gula. Den gula färgen uppmärksammas snabbare än andra färger och den lär också synas bättre just på morgonen och sena eftermiddagen/tidiga kvällen då många skolbussar är ute och kör.
Det dröjde dock fram till 1974 innan alla skolbussar i hela USA fick den gula färgen.

När man tar sitt körkort är det nästan en garanti att en teorifråga kommer om just skolbussar och hur man kör om en sådan buss är ute på vägen. Reglerna skiljer sig kanske litet från olika stater men regeln brukar vara att om bussen har "red flashing lights" måste man stanna oavsett vilken sida av vägen man befinner sig. Om man bryter mot den regeln här i Kalifornien kan det bli böter på många hundra dollar.

De gula skolbussarna syns ofta i TV-program och filmer. I skräckfilmen Jeepers Creepers 2 har skolbussen en rätt framträdande roll. http://www.imdb.com/title/tt0301470/. Jag har sett filmen och skulle helt klar inte vilja vara med på den bussen. ;)

Bra att vara förberedd

De flesta av oss har aldrig levt utan elektricitet. Vi är vana vid att lampor, spis, uppvärmning, osv bara fungerar. Självklart förekommer kortare elavbrott men vi har byggt våra liv kring elektricitet 24/7 .

Allt fler experter här i USA är överens om att USAs elnät börjar bli föråldrat och om en attack sker med syfte att skada elnätet eller om en stark solstorm påverkar jorden kan det bli mörkt och kallt väldigt snabbt i det här landet.

Den 13 och 14 november kommer tusentals företag och organisationer från USA, Canada och Mexiko att delta i en simulerad övning för att träna sig inför en möjlig attack på elnätet. Övningen heter GridEx II.
New York Times skrev litet tidigare i år om den här stora övningen: http://www.nytimes.com/2013/08/17/us/as-worries-over-the-power-grid-rise-a-drill-will-simulate-a-knockout-blow.html?_r=0

Det längsta elavbrottet jag varit med om var i Stockholm 1983. Min mamma och jag satt på caféet Sturekatten. Helt plötsligt märkte vi att elen försvann men vi tänkte inte så mycket på det eftersom det var ljust ute. Men när vi kom ut från Sturekatten förstod vi att det var ett större elavbrott. Affärerna stängde och tunnelbanan gick inte och folk strömmade ut på gatorna. Eftersom vi inte hade en chans att ta oss ut till Enebyberg utan tunnelbana åkte vi till min farmor som då bodde på Kungsholmen. Bussarna gick i alla fall så vi kunde åka dit. Min farmor hade en gasspis så det gick att få det litet varmt och vi kunde laga till mat. Givetvis var det vinter när det här stora elavbrottet skedde. Till slut kunde vi åka hem men det var många timmar senare. Wikipedia skriver så här "Sveriges största strömavbrott skedde 27 december 1983 då 90 % av Sveriges befolkning blev utan ström. Bara Skåne var i stort sett inte drabbat av strömavbrottet. Strömavbrottet berodde på brand i en frånskiljare utanför Enköping".

Alldeles nyligen gick det ett program på TV-kanalen National Geographic. Programmet "American Blackout" http://www.survivetheblackout.com/ visar vad som skulle kunna hända om det blir ett långvarigt elavbrott på flera veckor. Jag har inte sett programmet (en så kallad "docudrama") men det har pratats en hel del om det. YouTube har hela programmet - vet inte om man kan se det utanför USA.

Stora affärskedjor i USA har lager för bara ca 1-2 dagar. Inga bensinpumpar skulle fungera. Om det var vinter skulle väldigt många inte kunna värma sina bostäder.
Nu skall man ju inte förutspå att det här kommer att hända men att ha i bakhuvudet att det är en möjlighet. Jag och många andra skulle inte klara sig särskilt bra alls. Framför allt inte om det var vinter.

Att vara litet förberedd tycker jag bara hör till god planering. Michael var helt klart mycket mer förberedd än vad jag är och han levde under några år "off the grid" så han visste precis vad man skulle göra. Det allra svåraste skulle vara uppvärmning och att laga mat. Jag har ingen vedspis som en hel del har i Weed med omnejd. Har man en vedspis kan man både ha värme och laga mat på den.

Eftersom min elspis inte skulle fungera har jag köpt en liten campingspis.

Jag har en Mr Heater som kan värma upp ett mindre rum med propan.

Eftersom varken TV eller internet skulle fungera köpte jag alldeles nyligen en så kallad "emergency radio". Den kan ta emot FM, AM och kortvåg. Dessutom drivs den med antingen el, batterier eller genom "cranking" vilket innebär att man vrider en spak som laddar ett batteri.

Några så kallade "emergency candles" har jag också.

Och en "lykta" med LED-ljus som drivs med batterier.

Ledig måndag!

Tänk så skönt med en ledig måndag. Det är helgdag i USA idag - Veteran's Day. Dagen då man kommer ihåg alla de som varit ute i något krig.
Skolan har stängt och jag tackar och tar emot. :) Jag inser hur mycket jag behöver vara ledig. Men som jag skrivit tidigare maxade jag min ledighet när jag var i Sverige efter mammas bortgång och får vara restriktiv. Skolan kommer att vara stängd rätt länge kring jul- och nyår och vi har ju förmånen att inte behöva ta ledigt då - vi får dock betalt som tur är.

Idag kommer det att bli litet firande i förväg av min födelsedag eftersom jag jobbar som vanligt i morgon. R kommer över en stund och vi skall äta något gott. I morgon lär det vara min födelsedag. Inget jag egentligen firar. Har man passerat ett halvsekel är det onödigt att bli äldre tycker jag! Jag gör som Joey i TV-serien "Friends" - jag fyller samma år efter år. ;).
Det blir första gången under hela mitt liv som jag inte pratar med min mamma eller pappa på min födelsedag men det går säkert bra det också.

Igår fick jag en trevlig inbjudan till ett par i Mt Shasta om ett par veckor. Mannen i familjen är faktiskt från Sverige! Min vän J hade pratat om ett par hon känner där mannen är svensk och min chiropraktors fru hade också nämnt om ett par med en svensk man. Det visade sig vara S och C i Mt Shasta. Skall verkligen bli trevligt.

Trots att vi idag skriver 11 november visade termometern 10-11 grader nu på morgonen. Och igår var det faktiskt uppemot +18. Helt otroligt. En front är på väg in med vind och kanske litet regn men det lär inte bli något stort oväder i alla fall.
Jag följde superstormen Haiyan under helgen som ödelade delar av Filippinerna. En av de allra största stormarna som Jorden sett. Bilderna visar en enorm förödelse. Jag kom att tänka på tsunamin 2004 i Thailand och 2011 i Japan. Tankarna går till alla de som förlorat både hus och hem och närstående.

Det blir inget djuplodande inlägg idag men i morgon tänkte jag skriva om något som sker här i USA den 13 och 14 november. En simulerad övning som har med USAs mycket föråldrade elnät att göra.

Fina rosor som jag fått redan idag.

Handla mat

Jag har aldrig behövt gå hungrig. Det fanns alltid tillräckligt med mat i mitt barndomshem och även här i USA har jag alltid haft mat på bordet. Även när jag bara arbetade deltid och hade väldigt litet pengar.

Tyvärr är många amerikaner inte lika lyckligt lottade. Just nu får 47 miljoner (ungefär 23 miljoner hushåll) så kallade "food stamps" för att kunna handla mat. Det är ungefär 1 av 7 amerikaner. Food stamps är ett bidrag som man kan ansöka om när man har en låg lön.

Den 1 november ströps en hel del pengar till det här programmet vilket har gjort att de familjer som har food stamps nu får mindre pengar att handla mat för. Redan har många fått vända sig till så kallade "food banks" som människor med låg inkomst kan gå till och få hjälp några gånger per år.
Här berättar man mer om nedskärningarna och hur det troligen kommer att drabba många miljoner amerikaner: http://www.nbcnews.com/business/families-brace-billions-food-stamp-cuts-set-8C11505320

Här i Weed med omnejd är många som bekant låginkomsttagare och har det knapert. Vi har en organisation som heter Siskiyou Food Assistance - http://www.siskiyoufoodassistance.org/ - som troligen är det närmaste en "food bank" man kommer. I större städer finns ett större utbud som vanligt. Det här är långt från Silicon Valley i Kalifornien där det finns gott om pengar fortfarande.

För ungefär en månad sedan var det något som gick snett i det system som tar hand om så kallade EBT-kort som används om man har "food stamps". Jag var i Yreka just den dagen och handlade och såg uppsatta skyltar som sade att EBT-systemet låg nere. Eftersom ingen kunde registrera köp via korten lät bland annat Walmart i vissa städer folk handla men det hela urartade och polis fick tillkallas till slut.



Jag är tacksam att jag kan handla mat med mina egna intjänade pengar även om det blir dyrare och dyrare i mataffärerna. Min mathållning har ändrats mycket de senaste 2-3 åren och jag äter nästan uteslutande ekologisk ("organic" på engelska) mat trots att den är rätt mycket dyrare. Det finns otroligt mycket skräpmat i USA. Här är ett smakprov på det som finns hos mig. :)

Jag äter faktiskt ingen fisk längre från Stilla Havet på grund av den radioaktivitet som kommer från Japan - får lov att återkomma till det snart. Har också "cat fish" i frysen som inte kommer från Stilla Havet. I frysen finns också ekologisk köttfärs, ekologisk kyckling, ekologisk korv osv.

Frukt är en självklarhet varje dag.

Yogurt äter jag varje morgon. Majonnäs med olja som kommer från druvkärnor kan vara gott på en smörgås. Innehåller inga ägg alls. Men jag äter också ekologiska ägg.

Pasta är gott. Även quinoa pasta.

Jag kokar självklart egna soppor men det är också praktiskt att ha färdiga hemma.

Amerikansk ost har jag i stort sett slutat äta eftersom den mesta osten är "processed". Är man svensk har man litet krav på ost. ;) Som tur är finns till exempel Jarlsberg - även om den är dyr.

Det blir dåligt med eget bakat bröd, mest beroende på tidsbrist. Det här brödet är gjort bland annat med "spelt" eller dinkelmjöl.

Röd potatis är vanligt i USA. Morötter och gurka är också gott. :)

Och ekologiska kakor är inte heller dumt. :)

Telefonkataloger - jodå

För inte så länge sedan läste jag att Eniro inte längre ger ut några telefonkataloger alls. Numera är det bara nätupplagan som gäller. Hur går det med alla äldre personer som kanske inte har dator?
När jag bodde i Sverige fanns fortfarande "tegelstenarna" varje vår. Det låg stora högar i entréen till det hus där jag bodde och man plockade åt sig en av varje del.

Även om Sverige har bestämt sig för att inte längre ha fysiska telefonkataloger finns de i överflöd där jag bor. Trots att det inte bor så många människor här har vi flera olika typer av telefonkataloger. Eftersom de uppdateras varje år är de aktuella. Vi har, precis som i Sverige, "vita sidor" för privatpersoner och "gula sidor" för företag. Sedan finns det också "grå sidor" där man kan leta efter ett telefonnummer och se vem som har det.
En av de största avdelningarna i de gula sidorna är "advokater". De finns i överflöd även här i Mt Shasta-området. :)

Vissa städer i USA hade bestämt sig för att inte längre ge ut telefonkataloger men 2012 lämnade en industrigrupp in en stämningsansökan och fick den godkänd vilket gjorde att det distributionen av telefonkataloger fortsätter.

Självklart kan man leta på nätet efter personer och företag men jag tittar faktiskt då och då även i telefonkatalogerna. Eftersom de är aktuella är de en bra resurs tycker jag.
En bra hemsida som jag använt en hel del är http://www.411.com/. Där kan man söka efter adresser, telefonnummer, företag, omvänd sökning med telefonnummer osv.

Ett axplock av mina telefonkataloger. Det finns ett par till. ;)

Tidig julklapp

Jag köpte en tidig julklapp till mig själv alldeles nyligen. :) En tradition som funnits under många år försvann när min mamma gick bort - en svensk väggalmanacka som hon köpte och skickade till mig.
Eftersom jag inte hittade den variant som hon skickat (den tycks bara säljas i Sverige) fick det bli en kompromiss.

Efter litet "googlande" hittade jag ett par olika varianter som säljs här i USA. Den jag fastnade för heter "Splendor of Sweden" och den innehåller svenska, amerikanska och kanadensiska helgdagar. Kan inte skylla nu på att jag inte vet när alla möjliga helgdagar äger rum. ;) Dessutom har den de svenska namnsdagarna, de svenska veckonumren och vackra bilder.

När jag bodde i Sverige visste jag precis vilken vecka det var. I USA har jag noll koll på det eftersom vi inte använder veckonummer. Ibland när jag pratar med vänner i Sverige säger de "jag skall göra det och det vecka 25". Jaha, tänker jag, undras just när det är.

Hemsidan jag köpte den via skickade almanackan fantastiskt snabbt. Jag beställde den på morgonen och ett par timmar senare var den ivägskickad! Scandinavian Gift Shop i Minnesota var snabba. :) http://www.scandinaviangifts.com/.Detta var en ny hemsida för mig
Jag har ett antal hemsidor som säljer svenska och skandinaviska saker bokmärkta i min dator. Det är "oaser" för oss utlandssvenskar. Framför allt för oss som inte har nära till "the mother ship", dvs IKEA. :) Mitt närmaste IKEA ligger ca 40 svenska mil härifrån.

Igår eftermiddag bjöds vi på vackra molnformationer - lenticular clouds. Det var inte "staplar" med moln men fina ändå.

Nya nationella sjukförsäkringen

Det här blir ett rätt långt inlägg men det är svårt att riktigt kortfattat berätta om den här nya lagen som påverkar alla som bor i USA.

Som svensk kan det onekligen vara litet överväldigande och förvirrande när man först kommer till USA innan man har satt sig in i hur sjukvård och sjukförsäkringar fungerar här. I Sverige betalar vi ju in pengar via våra skatter som till stor del täcker vår sjukvård men det gör man inte i USA.
Under många år bekostade jag min egen sjukförsäkring och det är många tusen dollar jag betalat för dessa. Nu har jag en sjukförsäkring genom jobbet som dras från min lön.

Jag har under den senaste månaden följt debatten och alla de hemsidor som pratat om USAs nya nationella sjukförsäkring - The Affordable Health Care for America Act eller Obamacare som den kallas i folkmun. Lägg märke till ordet "affordable" i lagens namn. I dagsläget har tyvärr många amerikaner upptäckt att den inte alls är särskilt billig.
Detta är också en försäkring som man måste ha i och med nästa år. Har man inte det får man betala en straffavgift. Den ligger på runt $95 första året till över $600 det tredje året. Man kan alltså inte vara utan en sjukförsäkring numera.

Självklart är det bra att människor har en försäkring om de blir sjuka men det finns en hel del som inte verkar riktigt genomtänkt inom den här lagen och som redan har börjat förändra USA som land inom många områden.

• En av de mest positiva sakerna med Obamacare är att personer som har så kallade "pre-exisiting conditions" kan få försäkring. Tidigare har det varit mycket dyrt att få försäkring om man haft ett "pre-existing condition".
• Den hemsida där man skulle kunna registrera sig från den 1 oktober har inte fungerat som det var tänkt.  Folk har desperat försökt registrera sig och oftast har det inte alls fungerat. Exakt hur många som kunnat registrera sig har ingen kunnat tala om - varför verkar ingen riktigt veta i dagsläget. Och folk som kanske har kunnat registrera sig har upptäckt att det är så dyrt att de inte har råd och att kunna ta sig ur en registrering verkar mycket svårt. Dessutom verkar fel information  ibland sändas till försäkringsbolagen. https://www.healthcare.gov/, Självklart har en hel del också lyckats registrera sig.
•  Det många amerikaner verkar reagera inför nu är att det tidigare sades att man skulle kunna behålla den sjukförsäkring man hade om man var nöjd med den och att det hela skulle vara "affordable". Det som händer nu är att många människor får brev som informerar om att de inte kan behålla den försäkring de haft eftersom en del försäkringplaner inte uppfyller de nya kraven. Ingen vet säkert hur många som inte kan behålla sin plan - kanske uppemot 15 miljoner. Kan man inte behålla sin plan och inte har en försäkring genom sitt arbete måste man försöka få en genom de så kallade "national exchanges". Eller betala straffavgiften om man väljer att inte vara försäkrad.
  
• En hel del personer har också fått brev som informerar om de nya priserna för den försäkring som de haft. Och det är prishöjningar som kan ligga på allt mellan 50% till 300%. Folk har berättat om prishjöjningar som gått från runt $300/månad till över $1000/månad. En del personer har också fått sänkta premier.
• Alla företag som har mer än 50 anställda måste erbjuda sina anställda sjukförsäkring. Eftersom ekonomin i USA är dålig har många företag inte råd. Det som nu händer över hela landet är att anställda sägs upp och de får färre timmar. Jag såg ett inslag häromdagen hos Fox News att ett företag som tillverkar glass stänger på grund av Obamacare. De har helt enkelt inte råd. Det här är en rätt intressant lista med 100 exempel på hur den här lagen påverkar många företag: http://www.nationalreview.com/article/359861/100-unintended-consequences-obamacare-andrew-johnson
  

USA kommer att förändras mycket genom den här lagen och vi har bara sett början av denna förändring.

Litet humor måste man ha i alla fall. ;)

Bilden lånad från nätet.

Normaltid - ja tack!

I morgon natt ställer vi i USA om till normaltid eller vintertid. Vi har haft sommartid - eller Daylight Saving Time - sedan början av mars.
Kvällarna blir mörkare men jag ser verkligen fram emot att inte behöva stiga upp i becksvart mörker. Och den där extra timmen mellan lördag och söndag är inte dum. :) Bor man i Hawaii och Arizona behöver man inte bry sig om det här eftersom de staterna bara har en tid under hela året.

Sverige hade bara normaltid fram till 1980 och jag minns hur det var att ha en tid hela året. Det var faktiskt rätt skönt och gick hur bra som helst. Somrarna är ju så ljusa i Sverige att den där extra timmen av ljus på kvällarna egentligen inte behövs tycker jag.

Den senaste veckan har det "bara" varit 8 timmars tidsskillnad mellan Kalifornien och Sverige men efter helgen är vi tillbaka till 9 timmar igen.

Tidigare i år hade jag tänkt gå en fotokurs via nätet men så föll jag och stukade fotleden och fick avboka kursen. Nu har jag anmält mig igen eftersom den nu erbjuds som kurs i egen takt. Det passar mig mycket bättre.

Berget för ett par dagar sedan. Brittsommaren verkar komma till ett slut och prognosen framöver ser mycket kyligare ut med regn och till och med kanske litet snö.