Beställa blommor

När man inte själv kan gratulera med blommor är det tur att internet och telefoner finns.

Min mamma har en jämn födelsedag nu på lördag och då jag inte kan komma till Stockholm och gratulera kom Interflora i Sverige till min räddning. I måndags natt stannade jag uppe och ringde och beställde en (förhoppningsvis) vacker bukett. Eftersom hon inte har dator kan jag skriva om det här på bloggen. ;) Till att börja med hade jag tänkt använda något av de amerikanska företagen men efter att ha kollat på deras hemsidor och vilka slags buketter de har tillgängliga för leveranser i utlandet slog det mig att Interflora finns i Sverige. Deras buketter var faktiskt mycket vackrare.

Eftersom jag fortfarande har bankkonto i Sverige och ett bankkort gick det hur bra som helst att använda det (och därmed slippa dyra omräkningskurser för ett amerikanskt kreditkort). Jag hade kollat på Interfloras svenska hemsida och hittat en bukett som jag tror min mamma kommer att tycka om. Nu är den beställd och jag ser fram emot foton litet senare från Sverige.

Ett av USAs största floristföretag heter 1-800-flowers.com. Det här företaget var ett av de första att ha ett så kallat "toll free" telefonnummer (gratis för den som ringer), kundtjänst dygnet runt och försäljning via nätet till privatpersoner. Nyligen gick ett TV-program där man visade hur 1-800-flowers.com drivs och deras affärsfilosofi. Ibland kan sådana här program vara mycket mer intressanta än vad man först tror. En av de högsta cheferna (det är två bröder som äger och driver företaget) ville se hur det var ute bland "fotfolket" i de affärer som jobbar med 1-800-flowers.com så han klädde sig i jeans, skaffade sig ett skägg och begav sig till några olika utvalda affärer. Ingen visste vem han var men han fick reda på mycket som han aldrig skulle ha lärt sig om han suttit kvar på sitt kontor. Flera av dem han träffade fick chansen att bidra till företagets utveckling med idéer som de hade.

Blommor är alltid lika vackert att ge bort. Hade varit roligt att kunna lämna en bukett själv till min mamma men det gick tyvärr inte den här gången.

Bilden från nätet - inte den bukett som min mamma kommer att få.

Vintervarmt

Just nu har vi en värmebölja som har slagit rekord utmed hela västkusten. Los Angeles (som sällan blir så där riktigt hett) hade i måndags +45 grader!!!! Det var ett nytt rekord för "downtown" Los Angeles.

Eftersom det inte blivit kallt ännu har jag inte behövt sätta på värmen inomhus vilket är ett stort plus. När jag först kom till norra Kalifornien blev jag förvånad över hur "konstigt" man värmer hus här. Jag var van vid väggfasta element i Sverige som hade en jämn och behaglig värme hela vintern. Så är det inte här. Skall tillägga att det här gäller norra Kalifornien - vet inte hur det är i andra delar av USA. Min erfarenhet är också att man ofta låter sin bostad bli rätt kall på natten helt enkelt för att det är för dyrt att värma som man gör på dagtid. Jag har det svalare än vad jag hade i Sverige. Tyvärr har många hus dålig värmeisolering och en hel del har dessutom enkelglasfönster (vilket jag har - blir ett inlägg om det också). Trots att vi har nästan lika långa vintrar här i norra Kalifornien som vi har i Sverige bygger man som om det var varmt året runt.

Huset som Michael och jag bodde i hade en vedspis och så kallade "baseboard heaters" (det är elektriska element som inte är särskilt effektiva och dyra att använda). Vi använde vedspisen för att värma hela övervåningen. Fördelen med vedspis är förstås att den går att använda även när elen försvinner.

Men det finns flera andra sätt att värma hus på och i vissa hus finns flera värmekällor medan i andra bara en värmekälla. Något som litet nyare hus ofta har är så kallad "forced air" - då har man "hål" i golven (det finns galler för hålen) och så kommer det varm luft genom gallren. Det hade jag i Lake Shastina. Sedan har många också så kallade "monitor heaters". Då har man en tank utomhus som är fylld med något slags bränsle och inomhus finns en "apparat" som automatiskt tänder bränslet och sedan blåser ut varm luft. En sådan har jag där jag bor nu. Tanken utanför mitt hus är fylld med fotogen.

Sedan finns det en uppsjö av bärbara/flyttbara elektriska element som ofta är fyllda med en slags olja. Jag har ett par sådana. Och dessutom finns det mindre fläktar, som blåser varm luft, som också används för uppvärmning.

Jag saknar de svenska elementen. De är enkla och avger en behaglig värme. Huset jag nu bor i blir det första med en "monitor heater" så vi får se hur det blir. Varför skall amrisarna göra det så komplicerat att värma sin bostad? ;)

Min monitor heater. Jag vet inte vad tidigare hyresgäster gjort med gallret - den fungerar i alla fall.

Tanken med fotogen utanför mitt hus.

Det här företaget får jag beställa fotogen från (de hör till bensinmaffian ;)).

Sjukförsäkring genom jobbet

Under de närmaste åren kommer USA att förändras när Obamas sjukförsäkringssystem "rullas ut". Eftersom jag inte kan alla detaljer är det bäst att inte skriva för mycket om det. ;) I dagsläget vet jag inte om någon egentligen förstår helt och hållet hur detta system kommer att påverka alla som lever i USA.

Det jag har läst är att många amerikaner börjar tycka att den här reformen kanske kommer att kosta mer än den smakar. Något som redan är klart är att de som inte kan betala för sjukförsäkringar kommer att få betala en straffavgift varje år. Frågan är vad som kommer att hända med de personer som inte har råd varken med en sjukförsäkring eller att betala straffavgiften.

Jag tillhör de lyckliga i USA som har sjukförsäkring genom jobbet men i dagsläget vet jag inte alls hur mycket mer som kommer att tas ut från min lön. Under flera år hade jag inte ett arbete här i USA och fick betala ur egen ficka. Man kan inte vara utan en sjukförsäkring i USA eftersom det kan bli helt astronomiska summor om man måste läggas in på sjukhus. Michael fick åka in ett par gånger på sjukhus för hjärtbesvär (detta var innan vi flyttade till Hawaii) och han hade ingen sjukförsäkring. Anledningen var att man "bestraffas" med väldigt höga premier om man haft en allvarlig sjukdom. Han hade haft en större hjärtinfarkt när han var 50. Under ca 10 år får man betala de här högre premierna. Räkningen från hans ena sjukhusvistelse gick på $70,000!!! Det fanns ju ingen möjlighet att han/vi skulle kunna betala det så han fick begära assistans från en organisation i Kalifornien som kan ge ekonomisk hjälp.

Kalifornien tillhör de stater i USA som har högst premier för sjukförsäkringar. Jag hade under flera år enbart så kallade "catastrophic health insurances", dvs den skulle bara täcka höga kostnader vid akutbesök på sjukhus. Alla andra kostnader fick jag stå för. Det var en stor befrielse när jag fick min försäkring genom skolan eftersom jag betalade litet drygt $100/månad när jag kunde avsluta min privata försäkring. Det är emellertid inte ovanligt att människor betalar flera hundra dollar per månad för privata sjukförsäkringar.

Idag kunde jag utnyttja min försäkring även om jag inte var sjuk. Jag gick till Mt Shastas enda öron/näsa/hals-specialist för att helt enkelt få mina öron "rengjorda". Det enda jag behövde betala var $25.

Att vara utan ett jobb och få stå för sin sjukförsäkring själv är i stort sett omöjligt. Det är väl anledningen till att runt 40 miljoner amerikaner inte har någon sjukförsäkring.

Här var jag idag - Dr Shearers mottagning i Mt Shasta.

Choklad

Innan jag går in på något helt annat vill jag bara tacka för alla intressanta kommentarer på mitt förra inlägg! Självklart förstår jag att jag inte har hängt med i allt som hänt i Sverige de senaste 13 åren och att mycket ändrats. Några inlägg berättar också om äldre personer som jobbar kvar. Jättehärligt att höra! Något som jag tyckte var intressant var att först den 1 januari 2009 kom det en lag i Sverige som förbjöd åldersdiskriminering!

http://www.stockholmnews.com/more.aspx?NID=5726

Nåväl, nog om ålder. Dags att skriva litet om choklad. Nyligen skrev the American Heart Association om en studie som hade gjorts kring svenska kvinnors chokladätande och de hälsoeffekter man fann. Man gjorde också en jämförelse med den sortens choklad som finns i USA och hur den påverkar hälsan.

Studien hade pågått i 9 år och omfattade runt 31,000 svenska medelålders och äldre kvinnor. Det man tittade på var hur högkvalitativ choklad (vilket Sverige tydligen har) gav mindre risker för hjärtbesvär och verkade ha en del positiva effekter. Tydligen har chokladen i Sverige en större del kakao än vad den mesta chokladen har i USA.
Även om 90% av all choklad som äts i Sverige är mjölkchoklad innehåller den runt 30% kakao medan chokladen i USA bara behöver innehålla kring 15% kakao.

Det här förvånar mig inte alls eftersom amerikansk choklad inte alls verkar lika "kvalitativ" som den svenska. Var glada ni som kan äta Marabouchoklad. :) Jag är ingen stor chokladätare men tycker det är gott att då och då äta litet choklad. Amerikansk choklad är inte lika god som den svenska. Det är bara att konstatera. Och då det inte finns något IKEA i närheten kan jag inte enkelt få tag på svensk choklad.

Hershey's är den största chokladtillverkaren i USA. En av Hershey's "flaggskepp" är "Hershey's Kiss". Det är en liten "droppe" i konisk form som är "inslagen" i folie i olika färger. Idag tillverkas runt 80 miljoner "kyssar" varje dag.

Mataffären i Mt Shasta säljer flera olika Hershey's produkter men de har även litet mer "hälsosam" choklad. Flera olika ekologiska chokladmärken och till och med Lindt-choklad finns.

Lindt är ett chokladföretag i Schweiz. Den choklad som finns i USA tillverkas här men håller litet mer Europeisk "standard". Den har blivit en favorit för mig på sista tiden.

Hershey's är som sagt USAs största chokladtillverkare och de dominerar marknaden.

Cadbury är ursprungligen ett engelskt chokladföretag men i USA tillverkas Cadbury choklad också av Hershey's.

Den ekologiska chokladen finns också och är givetvis dyrare. Newman's Own (skådespelaren Paul Newman grundade företaget) tillverkar även choklad.

Nästa gång jag kommer till Sverige skall jag ta och frossa i Marabou choklad eftersom den är väldigt god. :)

Åldersfixering

Vad har hänt i Sverige under de senaste åren? Har man inget riktigt värde i arbetslivet om man fyllt 40?

Inte om man får tro den rådande "kulturen" i det svenska arbetslivet. Ett par artiklar kom i min väg och där kunde jag läsa att människor som är runt 50 räknas som seniorer och veteraner. Jag blev chockad, förvånad och rent ut sagt upprörd över hur man verkar se på ålder i det svenska arbetslivet.

De här strömmarna i det svenska samhället hade nog redan börjat komma så smått när jag arbetade i Stockholm men det verkar ha "urartat" under de senaste 10 åren. Den optimala åldern verkar ligga mellan 20-35 och helst bör man också ha haft lång arbetslivserfarenhet (20 år eller så) och inte ha några planer på barn. Inte konstigt att människor i Sverige blir utbrända och går in i väggen med sådana totalt orimliga krav.

I USA finns en helt annan kultur inom arbetslivet och jag uppskattar verkligen denna kultur. Här får man faktiskt arbeta efter 50, man kan till och med få ett nytt jobb efter 50 och man anses inte vara för gammal eller okunnig. Skolan jag jobbar på har en stor åldersspridning. När jag bodde i Sverige skulle man alltid skriva sitt personnummer i sin CV (antar att man gör det fortfarande). Här i USA skriver man absolut inte sin ålder i sin CV (resume på engelska). Det är heller inte tillåtet inom vissa sektorer i USA (federal och state) att fråga en jobbsökande vissa frågor, till exempel personens ålder. När jag hade mina jobbintervjuer på skolan kom aldrig några frågor om min ålder, familjestatus, nationalitet etc. Jag känner inte till hur det är inom den privata sektorn.

I USA jobbar många äldre människor kvar och man anser att deras arbetslivs- och livsererfarenhet är en tillgång. I Sverige verkar inte den inställningen finnas. Där anses man gammal och mindre värd när man passerat 40- eller 50-årsstrecket. I artikeln jag läste stod det att det troligen kommer att bli en mindre kris i det svenska arbetslivet eftersom man bara vill ha yngre personer och kanske har förtidspensionerat alla som är litet äldre.

I USA hör man i stort sett aldrig talas om utbrändhet och att folk "går in i väggen" trots att de allra flesta jobbar fler timmar och har mindre semester än vad man har i Sverige. Kanske en anledning kan vara att man har en "hälsosammare" inställning till vilka som får "lov" att arbeta och att man vet att det faktiskt går att få ett nytt jobb även om man blivit äldre. Självklart är det kärvt även i USA på grund av den ekonomiska krisen och många människor har varit arbetslösa under lång tid. Men man vet i alla fall att chansen finns även om man blivit 40 år och "gammal".

Inom det här området har Sverige något att lära sig. Jag hoppas verkligen att man börjar tänka om just när det gäller åldern på sin arbetskraft. USA har självklart saker att lära sig också - längre semester och barnledighet och färre arbetstimmar. Men med tanke på acceptabel arbetsålder vinner USA det här med 1-0.

Fredagstemat: En kommentar jag aldrig glömmer

Den här fredagen är Olgakatts sista dag som värdinna för fredagstemat. En kommentar jag aldrig glömmer är temat för idag.

Eftersom jag fått väldigt få negativa och tråkiga kommentarer på bloggen - Tack för det! skriver jag om en kommentar (faktiskt två) i verkliga livet. Vill bara inflika att jag tycker det vore väldigt trevligt om de som skriver Anonyma kommentarer på min blogg i alla fall kunde skriva sitt förnamn i slutet av kommentaren. Jag har lämnat bloggen öppen för vem som helst att kommentera men det känns litet konstigt att bara se en helt anonym kommentar utan något namn alls. En liten önskan. :)

Jag hade två olika jobb i Stockholm innan jag kom till USA. Båda var internationella företag med mycket kontakter i Europa och USA. Det andra företaget var ett amerikanskt företag. När jag började där 1987 skulle jag ta över en annan persons jobb och den personen skulle ta över en annan post inom samma företag. Jag hade ju fått en hel del erfarenhet från mitt första jobb och mycket var detsamma i det nya företaget men självklart fanns det nya saker som jag var tvungen att lära mig.

Eftersom kontoret bara bestod av runt 6-7 personer (vi var högst upp i en omgjord lägenhet och hade härliga, egna kontorsrum) fick vi göra i stort sett allting. Bland annat skulle vi flickor (som vår chef kallade oss - det skulle kunna bli ett eget inlägg om min före detta chef) svara på inkommande telefonsamtal, dvs vi hade ingen växel. Ibland ringde vi internt också så jag frågade M (personen som skulle vara min "lärare") om det var någon skillnad på ringsignalen för samtal från "yttervärlden" och interna samtal (vi såg alltså inte vem samtalet kom från). Det var ju rätt viktigt med tanke på hur man svarade i telefonen.
Ms kommentar och svar var "Det hör man"!!!! Det var allt hon sade. Jag brukar komma tillbaka till det här som ett bra exempel på dålig pedagogik. :) Efter det insåg jag att jag var själv tvungen att lära mig jobbet utan någon direkt vägledning. Det gick det med.

Jag jobbade med flera säljare och en av dem fick en högre post som gjorde att han hade kontakt med flera personer ute i Europa som gjorde samma jobb som jag (customer service och säljassistent). En dag sade han till mig "Jag förstår inte vad du gör men du får saker och ting att hända som ingen av de andra säljassistenterna klarar av". Det var en kommentar som värmde. För mig var det viktigaste att se till att kunderna fick vad de ville ha och jag gjorde vad jag behövde göra för att det skulle vara så.
Så jobbar jag också här i USA och det har gett positiva resultat. Nu har jag varit väldigt osvensk och talat väl om mig själv. ;) Det får man göra i USA - i Sverige vet jag att det inte riktigt är "tillåtet".

Så här såg våra telefoner givetvis inte ut men den lär vara från 80-talet :)(från Tradera).

Föraning om hösten

Dagarna blir allt kortare och i morgon är det First Day of Fall (eller höstdagjämningen). De har utlovat runt +30 under helgen och i början av nästa vecka så det är ju inte vidare höstlikt än. Men vi fick, som jag skrev om häromdagen, den första snön uppe på berget och när jag tog en promenad i eftermiddag fanns det en del tidiga hösttecken. Något jag uppskattar med att bo i Kalifornien är att dagarna aldrig blir så korta som de är i Sverige. På vintern blir det mörkt runt halvfem/fem-tiden när det är som mörkast.

Här kommer några hösttecken från Weed.

Björnbär växer överallt i Mt shasta området. De här växer faktiskt alldeles i närheten där jag bor. Har inte hunnit plocka några än men skall nog passa på innan andra hinner äta upp dem.

Det här är en vanlig syn på hösten i mina trakter. En lastbil med ved. Många hus har vedspisar som används för uppvärmning. Tyvärr har jag ingen där jag bor nu. Förra vintern när Mt Shasta hade ett veckolångt elavbrott var alla med vedspisar de lyckligt lottade.

Rösta på Sheriff

Rösta på Sheriff? Ja i USA gör man det. Poliskåren i USA består av olika delar: nationella (federal), för varje stat (state), "län" (county - vilket inte är riktigt som svenska definitionen av län men det finns ingen egentlig motsvarighet i Sverige till amerikanska "counties". Jag bor i Siskiyou County och sedan finns det 58 andra "län" i Kalifornien).

Och så finns det Sheriffs i varje län. Det är den högsta posten inom poliskåren i varje län. En stor skillnad mot Sverige är att man faktiskt väljer Sheriffs. Det vanligaste är att de sitter på posten under 4 år. Några få stater har kortare perioder. Tre stater har inga Sheriffs - Alaska (som inte har några län), Hawaii (som inte har några sheriffs alls), och Connecticut (som inte har några länsstyrelser). Som vanligt finns det skillnader mellan de olika staterna.

Som svensk känns det ovanligt att se valskyltar där man uppmanas (om man är amerikansk medborgare förstås) att rösta på en Sheriff. Eftersom det är val i november varje år i USA ser man skyltar för att välja Sheriff överallt.Det är olika slags val beroende på vilket år det är och i år är det så kallade "midterm elections"

Sheriffs har egna polisbilar som är märkta med Sheriff. De andra polisbilarna i mitt område säger antingen Weed Police eller Mt Shasta Police osv. Sedan finns Highway Patrol som är staten Kaliforniens polis. De är oftast ute på de stora vägarna för att ta fast t ex fartsyndare. Jag blir alltid lite extra på min vakt när jag ser någon slags polisbil. Jag har (peppar, peppar) aldrig fått någon bot och det är bara att hoppas att det fortsätter så. :)

Första snön

Den gångna helgen bjöd på höstlikt väder i Mt Shasta området. Blåst, mulet och regn. Vi har inte haft något mer ihållande regn sedan i våras så det behövdes verkligen. I natt var det kallt - bara några få plusgrader.

När det regnar på lägre höjd snöar det uppe på berget. På förmiddagen idag skingrades molnen och Mt Shasta hade fått sin första snö för säsongen. Tidigt känns det som. Det skall bli mellan +25-30 till helgen så snön lär försvinna men de här bilderna kunde jag ta idag på min lunchpromenad.

Bostadspriser

Här i USA fortsätter problemen för många att kunna betala sina bostadslån. I augusti steg antalet "foreclosures" (utmätningar) jämfört med juli. Ungefär vart 170 hem/hus har gått till utmätning i USA.

Kalifornien ligger på fjärde plats när det gäller utmätningar (vart 190 hem/hus) - bara Nevada, Florida och Arizona är värre. I Mt Shasta området syns skyltar med hus till försäljning överallt. Trots att det här är ett glysbygdsområde ligger huspriserna fortfarande högt tycker jag. Priserna har säkert gått ner litet men de flesta hus kostar mellan 700,000 och ett par miljoner svenska kronor. De hus som har gått till utmätning brukar vara billigare.

När en bostad går till utmätning och en bank/låneföretag tar över utauktioneras ofta bostaden först. Köper ingen den brukar den sedan gå till ett mäklarföretag. Om jag hade vetat vad den bostad som jag bodde i, i Lake Shastina, skulle utauktioneras för hade jag nog funderat på att köpa den. Den utauktionerades för $75,000! Hade jag köpt den hade jag kunnat hyra ut en eller båda lägenheter på nedre plan och själv bott på övre plan. Men nu kostar den mer eftersom ingen köpte den på auktionen och den nu finns hos ett märklarföretag.

Mitt mål är att kunna äga min bostad framöver - precis som jag gjorde i Sollentuna där jag hade en bostadsrätt - oavsett var jag bor. Det börjar faktiskt kännas som om jag är klar med Siskiyou County. Att äga ett fristående hus vore inte helt fel.

Som jag nämnde tycker jag att bostäder/villor här fortfarande är dyra trots att det är ett glesbygdsområde. När jag för skojs skull kollade på Dagens Nyheters bostadsannonser i olika mindre områden i södra Sverige såg jag att man kan köpa stora villor som verkar vara i gott skick för under 500.000:-! Det tycker jag är rätt fantastiskt. Skulle jag någon gång flytta tillbaka till Sverige skulle det definitivt inte bli till Stockholm utan till någon mindre ort.

Här är några exempel på hus till försäljning Mt Shasta området.

"Foreclosure special - $49,000. Classic Dunsmuir charmer that needs cosmetic sprucing up. Good basic house with lots of room. Cov'd front porch, deck on side,some newer dual pane windows, wood floors some w/carpet over. Storage under front porch and shed in back. Shasta views from master bedroom,dining room & front porch. 1/2 bath in MBR. Kitchen garden window & newer oak cabinets that need some repair."


"Come home to an adorable house located in a wonderful neighborhood. This home is situated on a quiet cul-de-sac, within walking distance to the local schools. High ceilings throughout the home and an open layout make it feel spacious. In addition there is a kitchen/breakfast bar, dining room and large living room plus a walk in closet in the master. There are mature cedars on this over sized city lot, with views of the surrounding hills, and a back deck to relax. This nicely maintained home is priced to sell quick! Price: $199,000"


"Situated behind a privacy gate on 3/4 acre this custom 2200 sq ft home has a zen like serenity. Vaulted ceilings, pine floors, solid core interior doors, hand crafted wood work and cabinetry and tile baths are a few of the amenities. Greenroom entry, skylights and expansive windows make this home light and bright year round. Energy efficient sips construction, vinyl clad thermal pane windows, F/A Bock heating and a wood stove add to the energy efficiency and versatility of this home. Price: $649,000."

Bilderna från Century 21 hemsida.

Fredagstemat: Min värsta noja

Återigen är det Olgakatt som är värdinna för fredagstemat. Idag gäller "Min värsta noja".
Krypande och krälande gifta insekter och andra otäcka kryp är nog min värsta noja. Och här i Kalifornien finns det gott om dem.

Min första resa till USA gick till Los Angeles - jag besökte ett par vänner som också var de drivande krafterna för en av de största miljörörelserna där, Tree People. Deras huvudkvarter ligger i Beverly Hills i ett naturområde och där bodde jag tillsammans med några av deras volontärer. Vi gick en promenad en dag och mitt på vägen fanns några skallerormar. De hördes och vi stannade upp - jag mer nervös än de andra. Det är mitt enda möte med skallerormar och jag hoppas det blir mitt enda möte.


När jag senare flyttade till USA kom jag även i kontakt med skorpioner och svarta änkan-spindlar. På somrarna kom det alltid in några skorpioner på nedre plan i det hus Michael och jag bodde i. De var mycket svåra att se genom att de var mörka och vi hade en mörk heltäckningsmatta med mönster som liknade dessa skorpioner. De fanns också i duschen på nedre plan några gånger. Michael tog hand om skorpionerna men det var obehagligt att veta att de kom in i huset.


Jag har ett par gånger skrivit om svarta änkan-spindeln här på bloggen. Den är giftig och mycket svår att döda. Av någon underlig aneldning har jag vid två olika tillfällen fått dessa spindlar under min bil. Båda gångerna har jag fått hjälp att sätta av "bug bombs" undertill. Förra sommaren dödade jag en med WD-40 som jag sprutade. Det kändes mycket obehagligt att veta att de satt undertill eftersom man ju öppnar och stänger bildörrarna.


Även om jag vet att myror inte är gifta och farliga tycker jag inte om dem. Jag hade ju alldeles nyligen en myrinvasion i huset jag bor i. Som tur är verkar de i stort sett ha försvunnit - såg några få häromdagen. Jag hoppas på att svalare väder skall göra att de försvinner. Vi har fortfarande högsommarvärme här.



Nu skall jag tänka på något annat - känns som om det kryper och krälar efter det här inlägget.

Alla bilder kommer från internet.

Potatis

Sedan jag flyttade till USA har jag inte kunnat äta någon färskpotatis. :( I min del av världen finns nämligen inte detta "fenomen". Eftersom det inte finns någon inlagd sill att köpa här i affärerna (vi har ju inget IKEA i närheten) spelar det kanske inte så stor roll men visst har jag saknat färskpotatis flera gånger.

Eftersom jag kokar och äter en hel del potatis hade det varit trevligt med försommarens härliga färska potatisar. Här (nu talar jag alltså bara om Siskiyou County) finns det i huvudsak tre sorters potatis året runt - Red potatoes, Yukon Gold och White potatoes. Jag brukar köpa Red Potatoes och har vant mig vid dem nu. De har ett rött skal och verkar ta längre tid att koka än potatisar jag var van vid från Sverige. Kokade potatisar känns som något svenskt. Många amerikaner äter bakade potatisar och givetvis pommes frites och något som kallas "hash browns" men att bara koka och antingen äta dem som de är eller göra eget potatismos verkar inte höra till vanligheterna. Jag gör mitt eget potatismos - kan inte förstå varför folk köper paket med potatismospulver som har massor med tillsatser.

I mataffärerna i mina trakter sprutas potatisarna hela tiden med vatten - precis som man gör med alla andra grönsaker. Gör man det i Sverige? Verkar konstigt att potatis skulle behöva vara blöt. Lagrar man potatis skall den ju lagras torrt, svalt och mörkt. Det finns inga färdigfyllda potatispåsar utan här får man plocka potatisarna själv och kan välja vilka man vill ha.


Här i USA finns också något som heter Yams. Många jämställer Yams med Sweet Potatoes men det är tydligen två helt olika sorter. Både Yams och Sweet Potatoes är söta och jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid hur söta de är.


Svenska Wikipedia hade en bra lista på olika sätt att anrätta potatis:

* Kokt potatis - med eller utan skal
* Potatismos
* Potatisbullar - runda och något tillplattade bullar av potatismos, ägg och ströbröd
* Potatisplättar - runda, platta, stekta kakor av plättsmet som dessutom innehåller riven kokt potatis
* Raggmunkar - platta, stekta kakor av plättsmet som dessutom innehåller råriven potatis
* Rårakor - platta, stekta kakor av råriven potatis
* Potatisgratäng
* Potatissallad
* Hasselbackspotatis
* Janssons frestelse
* Klyftpotatis
* Kroppkakor
* Palt
* Pommes frites
* Dillstuvad potatis
* Potatischips - tunna friterade potatisskivor smaksatta på olika vis, äts mer som ett tillbehör
* Potatiskroketter - runda eller avlånga friterade bullar av potatismos, vetemjöl, ägg och ströbröd
* Ugnsbakad potatis

Betala "utility bill"

I USA kallas till exempel el, vatten, avlopp, sophämtning, osv för "utilities". Här i Weed får man varje månad en räkning från City of Weed för "water/sewer/garbage", dvs vatten/avlopp/sophämtning. Den kommer inte via nätet utan det är en hederlig, gammaldags räkning i posten. Det går heller inte att betala den via nätet utan man måste betala den antingen via check eller money order och skicka med posten eller också åker man till City of Weeds kontor och betalar inne på deras kontor eller lämnar det i deras "drop off" utanför kontoret. Inte särskilt modernt inte. :)

Idag begav jag mig till City of Weeds kontor för att betala min räkning. När räkningen kom stod det att jag hade en kredit vilket ju verkade bra men efter ett telefonsamtal med kontoret framkom det att det var mina hyresvärdars kredit så det var bara att betala. Det är en fast summa varje månad oavsett hur mycket vatten och sopor man har. Har man använt riktigt mycket vatten kan det kosta mer.

När jag kom dit idag ville de först inte ha min betalning men då jag visste att krediten inte gällde mig fick jag bara säga att jag skulle betala. Betalar man inte får man förseningsavgifter så det är lika bra att vara ärlig.

Weed City Hall där man bland annat betalar sin "utility bill" och det finns även en liten rättssal.


Här kan man lämna sin betalning om kontoret har stängt. Skylten, som finns utomhus, har nog funnits ett bra tag. ;)


Jag får litet 50- eller 60-talskänsla av Weeds Utility Office.

Inredning

Eftersom jag är minimalist kan jag inte ha några fantastiska heminredningsreportage :) som andra bloggare har. Det finns väldigt få möbler i mitt hem och det känns som om det är litet av ett "hodge podge" (bra amerikanskt uttryck för en mix av olika saker). Jag gillar egentligen fin inredning och när jag bodde i Sverige hade jag en hel del fina möbler.

När jag flyttade till Mt Shasta tog jag aldrig med mig några möbler. Michael hade ju redan ett hem som jag flyttade in i. Han var inte direkt intresserad av heminredning och då jag inte tjänade pengar under lång tid blev det aldrig av att vi skaffade nya möbler.

När jag flyttade tillbaka från Hawaii hade jag bara 15 kartonger - det var allt jag ägde och den lägenhet jag flyttade till var möblerad. När jag flyttade till Oregon skaffade jag en del saker men fortfarande hade jag väldigt få saker. Och som jag berättat om tidigare gillar jag egentligen att inte ha så mycket och tur är väl det med tanke på alla mina flyttar.

Här kommer i alla fall några bilder på några inredningsdetaljer som finns i mitt hem och som jag verkligen tycker om.

Den här lampan köpte jag till Michael i födelsedagspresent. Självklart behöll jag den när jag flyttade från Oregon. Den är inköpt i Mt Shasta och när jag såg den visste jag att den skulle uppskattas. Jag kunde lika gärna ha köpt den till mig själv.


En Egyptisk parfymflaska som jag fick i födelsedagspresent. Den har fått förpackas ordentligt vid flyttarna eftersom den är väldigt skör.


När jag pluggade fick jag den här japanska dekorationen (symboliska fåglar) av en annan internationell elev som kom från Japan. Den skall ge beskydd och positiva saker skall komma till den som har den här dekorationen.

Filmtips - The Quiet American

Många amerikaner har minnen från Vietnam. Antingen har de varit där själva under kriget eller så har de anhöriga som varit där. Jag känner två personer som var med i kriget i Vietnam. Många, många har problem som de fortfarande lever med - både fysiska och psykiska.

Författaren Graham Greene skrev den bästsäljande boken "The quiet American." Boken har spelats in som film, först 1958 och senare 2002. I kväll gick filmversionen från 2002 på TV. Den utspelas på 1950-talet i Saigon i Vietnam, under det första Indokina-kriget. Det är dels en kärlekshistoria som utvecklas till ett triangeldrama och dels är det en berättelse om den politiska kris som fanns och hur amerikanernas inblandning ledde till det senare Vietnamkriget.

Två av filmens huvudroller spelas av Michael Caine och Brendan Fraser. Caine är en utsänd engelsk reporter som rapporterar om kriget medan Fraser är en CIA-utsänd amerikan som skall se till att USAs intressen tas om hand i kriget. De båda männen har en kärlekshistoria med en vietnamesisk kvinna.

Jag hade inte hört talas om den här filmen men den var verkligen värd att se. En välgjord film med duktiga skådespelare. Michael Caine blev också nomierad för en Oscar för sin roll.

Rotten Tomatoes (en stor och välkänd hemsida i USA som recenserar filmer) ger den här filmen tummen upp. Kan bara hålla med dem.

Bilden från Wikipedia.

GPS - USAs regering spårar människor

För någon vecka sedan fanns det en nyhet på Yahoo News att USAs regering nu har laglig rätt att i smyg "plantera" en GPS-dosa under vanliga privatpersoners bilar.

Det hela började 2007 när "the Drug Enforcement Administration" (DEA) beslutade sig för att ha liter mer koll på Juan Pineda-Moreno, en man som bodde i Oregon och som man misstänkte odlade marijuana. Agenterna från DEA gick in på Juans egendom under natten och placerade en GPS-dosa under hans bil.

Det här kan man ju tycka borde vara i strid med USAs Fourth Amendment men det anses alltså att en uppfartsväg på en privat egendom inte är privat egentligen. I och med det som hände 2007 i Oregon och ett beslut i något som heter the Ninth Circuit gäller numera denna rätt till "invasion" i Kalifornien och åtta andra stater i västra USA. Något som också var upprörande var att man ansåg att rätten till privat egendom är något som huvudsakligen skulle vara de rika förbehållet!

Inte bara beslutades det alltså att det gick att placera GPS-dosan under bilar (när som helst och utan fullmakt) utan också att USAs regering har rätt att spåra personer utan en häktningsorder/fullmakt. För närvarande pågår en strid i nationella och statliga domstolar kring den här frågan. Många tycker att det hela känns som George Orwell's "storebror"-land och självklart är det helt oacceptabelt. Andra domstolar tycks ha litet annan uppfattning och det är bara att hoppas att det här inte får fortsätta.

Visst är GPS också något bra som verkligen kan användas på rätt sätt. Jag brukar lyssna på en radiokanal via nätet där man gör reklam för OnStar och i reklamsnutten har en mamma av misstag låst sin bil där hennes 6-månader gamle son finns. Hon ringer OnStar och de kan öppna bilen. Då kan verkligen GPS vara till hjälp men det här som regeringen håller på med kan vi nog vara utan.

Bilden från NOAAs hemsida - GPS satelliter som finns utplacerade runt jorden.

Main Street i Weed

Eftersom jag numera bor "downtown" Weed har jag väldigt nära till Main Street som är huvudgatan. I måndags när jag var ledig tog jag en promenad i solskenet och fotade litet. Det ser väldigt ödsligt ut på bilderna - inga människor och inga bilar. Folk måste ha lämnat staden på Labor Day.

Weed grundades av en man som hette Abner Weed och han byggde också det timmerbruk som fortfarande finns här och är i full gång. En anledning till att han byggde det just i Weed var för att vi har så starka vindar här på vintern och man använde sig av vinden för att torka timret. Det går en järnvägsbana in till timmerbruket som fortfarande används. Den här målningen finns på en byggnad som ligger på den gata där jag bor.


Många människor i Mt Shasta området har hundar och katter och vi har en veterinärklinik på Main Street - Alpine Veterinary Hospital.


Från huset där jag bor kan jag faktiskt se en av Weeds barer. Det finns 3 barer på Main Street.


Black Butte Saloon - notera att de har en skylt som säger "No smoking" (syns inte helt klart tyvärr på bilden). I Kalifornien är det numera inte tillåtet att röka i barer.


När jag hyrde lägenheten i Lake Shastina hyrde jag av ett företag. Mannen som äger det företaget äger också den här baren/pizzarestaurangen/bowlinghallen.


Weed Bakery som grundades redan 1906 och är ett av Weeds äldsta företag. Har inte köpt något bröd där ännu.


En secondhand-affär som ägs av skolan där jag jobbar. Det är en fin affär med massor av kvalitativa varor. Har köpt några saker där under min tid i Weed.

Yard/Garage Sales

Under den varma årstiden i USA finns det många Yard eller Garage sales. Om man vill bli av med kläder som inte används eller möbler och andra saker som kanske inte behövs längre är en Yard/Garage Sale lösningen.

Vi hade en Yard Sale innan vi flyttade till Hawaii och sålde massor med saker som vi annars bara skulle ha slängt eller gett bort. Man kan ha försäljningen på sin tomt eller i garaget. Ofta börjar de rätt tidigt på morgonen - vi hade folk som kom redan vid 7-tiden. Att ha gjort prislappar är att rekommendera och sedan ställer man fram sakerna så att folk lätt kan titta på det man säljer.

Det här tycker jag är en fantastiskt bra idé som jag aldrig kommit i kontakt med innan jag flyttade till USA. Här i Mt Shasta området har vår tidning en annons som visar de Yard/Garage Sales som pågår en viss helg. Den visar bara de som annonserar i tidningen. Det finns säkert många som också gör det helt utan annonsering. De sätter upp några skyltar i området där de bor och hoppas på att folk skall komma förbi.

Igår när det var Labor Day här i USA (en av helgdagarna som inte finns i Sverige) var jag ute på en promenad och såg en Garage Sale på gatan där jag bor. Det blev inget inköpt men de verkade ha en hel del kläder och litet möbler. Man kan verkligen göra fynd och spara massor med pengar om man är på jakt efter något speciellt.

Talande bankomat

Det har väl inte undgått någon att bankerna i USA har stora problem. Många har redan gått i konkurs och ännu fler ligger i farozonen. Runt 800 banker ligger för närvarande på FDICs lista över banker som kan gå i konkurs.

Den bank jag använder har kontor i Kalifornien och Oregon och har väl inte världens bästa resultat men de fungerar i alla fall som vanligt fortfarande. Det känns bra att ha en lokal bank och inte gå med en av jättarna. Det kan nog dessvärre börja bli läge att fundera på att byta bank eftersom min banks resultat ser litet oroväckande ut.

Självklart har "min" bank bankomater som alla andra banker. Bankomaten i Weed har en talande bankomat. Säkert inget ovanligt men att den har en kvinnlig röst som pratar brittisk engelska gör den litet speciell. ;) Har inte stött på några andra talande bankomater här - inte ens på "min" banks kontor i t ex Mt Shasta.
Har läst om andra i USA som också verkar ha talande bankomater med just brittisk engelska. Ingen tycks emellertid ha en bra förklaring. Litet kul är det faktiskt att höra denna engelska dam som talar. :)

Bankomaten i Weed.

Flygbolag och resväskor

American Airlines är ett av USAs stora flygbolag. Häromdagen sändes ett TV-program som bland annat handlade om hur de tar hand om alla resväskor. Egentligen är det rätt fantastiskt att inte fler resväskor blir försenade eller går till fel destination än vad som faktiskt sker. Några gånger har mina resväskor inte kommit med planet jag åkt med och det är verkligen irriterande och jobbigt att inte få sitt baggage. Har aldrig flugit med American Airlines men det händer ju oavsett vilket flygbolag man flyger med.

Något som framkom i det här TV-programmet var att de flesta amerikanska flygbolag gör stora vinster genom allt fraktgods som går med vanliga flygplan. Det jag inte visste om och som man visade i programmet var att det mesta av fraktgodset egentligen inte går igenom några stora säkerhetskontroller. Det finns givetvis en viss kontroll men man sade att det är bara en tidsfråga innan något kommer att ske på grund av dålig kontroll av fraktgodset. Numera är det ju ett mindre projekt att flyga som privatperson med alla säkerhetskontroller som sker av både oss som personer och vårt baggage. Och samtidigt sänds alltså gods på samma flygplan som inte alls kontrollerats lika väl. Intressant och samtidigt litet obehagligt.

Det gäller verkligen att planera sin resa och sitt baggage genom att det inte längre är gratis att checka in baggage. Här i USA tar väl alla stora flygbolag ut avgifter numera för incheckat baggage. United som jag flugit mest med tar nu ut $25 för den första resväskan och $35 för den andra väskan. Självklart finns det undantag så om man till exempel flyger i första klass behöver man inte betala. Reser man internationellt är det fortfarande gratis att checka in en resväska. Har man ytterligare en väska kostar den däremot $50.

Jag brukar försöka resa med mycket liten packning (jag är ju minimalist ;)) och klarar mig oftast med bara en väska. Fler och fler packar mer i sitt baggage som de tar med sig ombord efter det att det började kosta pengar att checka in väskor och det märks inne på planet. Ofta är det svårt att hitta en plats för sin väska om man kommer sent till planet.

Jag gjorde min första resa till USA 1985 och det var verkligen annorlunda då eftersom man kunde flyga gratis med två väskor, inte behövde gå igenom otaliga säkerhetskontroller och folk här i USA till och med kunde komma ut till gaten och möta de som kom med planet. Stor skillnad mot hur det är nu.

Fredagstema: Lekar jag gillade när jag var liten

Fredagstemat drar igång igen nu i september och den här månaden är det Olgakatt som står som värdinna.

Det får bli lånade bilder eftersom alla bilder på mig som barn finns som diabilder i min mammas lägenhet.

Jag växte upp på den tiden när barn faktiskt lekte utomhus. ;) Det var på den tiden när det fanns en eller två svartvita TV-kanaler och dataspel var något som inte ens hade uppfunnits. Det är alltså länge sedan. :)

Eftersom jag var enda barnet lekte jag rätt ofta för mig själv. Jag hade ett par lekkamrater men det var ju inte alltid de fanns till hands. Det var en bekymmerslös tid med lekar och inget inrutat schema.

Inomhus minns jag att jag tyckte om att leka med mina dockor. Det fanns en rätt stor samling - jag var alltså enda barnet och blev nog litet bortskämd. Dessutom var jag min farmors enda barnbarn. Det blev en hel del paket både till jul och födelsedagar. Barbie var en av favoriterna men det fanns även andra dockor - både stora och små. Eftersom vi bodde i ett rätt stort hus hade jag eget rum och där fanns det en spis som min pappa tillverkat av en stor kartong. Jag hade också en full uppsättning med kökssaker. Jag gillar att laga mat, kanske det grundlades då.


Men det var inte bara flicksaker jag lekte med. Jag hade en hel del bilar som jag lekte med både inom- och utomhus. Vi hade en stor grusplan utanför huset (som alltmer liknade en gräsmatta allteftersom åren gick :)) och där skapades det vägar där bilarna kunde köra.


Att bygga kojor var också en populär lek. Mest inomhus eftersom det inte riktigt fanns några bra ställen utomhus. Minns att det var speciellt poppis om åskan gick. Man kunde gömma sig i kojan då!

Att hoppa hopprep var en självklar del av min uppväxt. Det gick bra att göra själv men självklart var det kul med flera som var med. Under mellanstadiet minns jag att hela klassen hoppade långrep på rasterna. Gör man det nuförtiden?
Hularingen (heter det så?) Var en stor grej under en period. Man skulle snurra en rätt stor plastring runt midjan. Och var man riktigt duktig kunde man snurra den runt benen också. Så här avancerad blev aldrig jag - ser rätt intressant ut. :)

Min pappa var otroligt händig så han byggde en stor gungställning. Det var en mycket stadig gungställning - allt han byggde var otroligt rejält. ;) Det var en favorit i trädgården. Jag och granntjejerna gungade och sjöng - på den tiden var en norsk tjej - Anita Hegerland - en favorit och vi sjöng bland annat hennes sånger.

På vintern var det skidåkning, pulka och snögubbar som gällde. Det fanns faktiskt snö och mycket snö även i Stockholm på den tiden.

Det var tider det.