Sverigeresa

Hela sommaren har jag läst om andra USA bloggare som åkt hem till Sverige och jag har känt mig litet besviken att det inte verkade som om jag skulle kunna åka.

Det har varit saker som inte varit klara i Oregon och osäkerhet kring mitt jobb som gjort att jag inte kunnat ge mig iväg. Nu verkar i stort sett allt vara omhändertaget i Oregon. Det var onekligen litet nervöst ett tag eftersom en av Michaels bilar, en nästan ny bil, inte verkade sälja. Men nu är den såld liksom hans hus och andra bil. Mitt jobb är fortfarande lika oklart men jag vet i alla fall att jag kan vara kvar tillfälligt tills vidare.

Min chef hade gett sitt klartecken till att jag kunde åka på en kortare resa och i går slog jag till och nu har jag en biljett! Redan om två veckor åker jag. Jag har aldrig köpt biljett via internet tidigare när jag åkt till Sverige utan alltid ringt en resebyrå i San Francisco som har svensk personal. Nu visade det sig att de var rätt dyra så då tänkte jag att jag skulle kolla på biljetter via internetsajterna. Nog vet jag att flygbolagen har en prissättning som jag aldrig förstått men att priserna gick upp och ner så snabbt hade jag ingen aning om. På två timmar hade priserna för ett bolag gått upp ungefär $300!
Till slut fick jag tag på en av de billigare biljetterna vilket kändes bra.

Att komma till en flygplats från Mt Shasta är en mindre expedition. San Francisco ligger ungefär 45 mil härifrån och det är den närmaste stora flygplatsen. Jag kommer att vara på resande fot i nästan två dagar eftersom jag tar Greyhoundbussen från Weed till San Francisco. Jag har ju gångavstånd till busshållplatsen nu.

Det blir ingen lång vistelse i Sverige, bara en och en halv vecka men det är bättre än ingenting. Det skall bli roligt att träffa min mamma och mina vänner. Förhoppningsvis är det inte alltför kallt i Stockholm.

Ovanliga moln

Ibland bildas väldigt ovanliga moln över Mount Shasta. Idag var en sådan dag och jag saknade att jag inte hade en digitalkamera så att jag kunde lägga ut några bilder här på bloggen.

Molnen kallas "lenticular clouds" och bildas när det råder speciella väderförhållanden. De ser verkligen ovanliga ut och kan till och med vara staplade på varandra. En del tycker att de ser ut som rymdskepp.

Det finns en lokal fotograf här i Mt Shasta som tar spektakulära bilder på berget och här är en av hennes bilder. Har själv aldrig sett så imponerande moln som hon lyckats fånga. Copyright Jane English.

Luftkonditionering

Idag var det ytterligare en riktigt varm dag. På eftermiddagen var det +33. Hemma har jag ingen luftkonditionering men på jobbet har vi det.

Luftkonditionering är annars inte så vanligt här i norra Kalifornien (och då menar jag verkligen den allra nordligaste delen av Kalifornien). Nätterna blir ofta riktigt svala och man kan vädra ut på natten och få det svalt inomhus.

Egentligen gillar jag inte luftkonditionering eftersom luften blir så torr och det är jobbigt att gå ut i värmen när man varit inne i den svala luften ett tag. Idag var det som att komma ut i en vägg när jag gick från jobbet. Men jag förstår att i vissa delar av USA måste man ha luftkonditionering för att "överleva".

Om det blir riktiga värmeböljor här i Kalifornien uppmanar myndigheterna människor att antingen stänga av sin luftkonditionering eller inte ha det fullt så svalt inomhus. Flera gånger har jag hört talas om så kallade "rolling blackouts" som innebär att man planerat stänger av strömmen till vissa områden under en viss tid.

Något helt annat som hände idag var en incident med min köksfläkt. Jag kunde nästan se tidningsrubrikerna "Köksfläkt attackerade kvinna i Weed". Jag höll på att steka och hade satt på min fläkt. Helt plötsligt hörde jag något underligt ljud från köket och gick dit för att se vad det var. Det verkade komma från fläkten. Jag stängde av den, tog bort det skydd som sitter för fläkten och satte på den igen. Utan förvarning kom hela plastfläkten utfarande och träffade mig på armen. Helt klart fick jag en smärre chock men inga allvarligare skador som tur var. Det blir att prata med hyresvärden. Konstigt var det i alla fall.

Att vara utlandssvensk

Det har på några andra utlandssvenskars bloggar (Anne, Petra och Victoria) gjorts inlägg och diskuterats det här med att bo utomlands och var ens hem finns.

Jag kände att jag också ville komma med mina tankar om det här. Jag har bott i USA mer eller mindre permanent under 10 år. När jag först kom hit fanns det knappt internet eller email. Mina första år här bestod av telefonsamtal och brevskrivande. Det känns väldigt avlägset nu när man kan skicka email och "skypa" med vem som helst i världen.

När jag ser tillbaka på mina år i USA undrar jag ibland hur jag rent mentalt och emotionellt har klarat av att bo här. I Mt Shasta området finns det väldigt få utlänningar och jag har hittills inte stött på några andra svenskar. De kanske finns men jag har inte träffat dem. Eftersom jag levde med en amerikan som alltid bott i USA hade jag inte en enda person att bolla tankar med och diskutera allt det här som jag nu kan ta del av att andra utlandssvenskar känner. Äntligen vet jag att allt jag känt och upplevt är fullständigt normalt.

Det tog lång tid för mig att verkligen känna mig hemma här. Jag minns att jag under flera år ofta jämförde Sverige och USA och Michael fattade ju aldrig riktigt vad jag pratade om eftersom han bara varit på besök i Stockholm under två veckor. Mina föräldrar och vänner i Sverige kunde ju inte heller förstå vad jag pratade om eftersom de alltid bara bott i Sverige.

Länge kände jag att jag befann mig i ett ingemansland där jag inte var hemma riktigt någonstans. Numera kallar jag både Sverige och USA mina hem. Efter det att Michael gick bort har jag börjat fundera mer på om det kanske är dags att flytta hem till Sverige igen men samtidigt undrar jag om jag verkligen skulle trivas eftersom jag under så många år inte bott där. Jag antar att framtiden får utvisa var jag hamnar.

Jag är så glad att jag nu (efter 10 år) äntligen får bekräftelse från andra utlandssvenskar på att jag är fullständigt "normal". Jag minns när jag först fick kontakt med Anne (innan hon och M flyttade till USA) och jag kunde berätta olika saker som hon undrade över. Och senare när de var här och hon kunde bekräfta det jag pratat om. Det var så roligt att äntligen få kontakt med en svensk som faktiskt bodde här i USA.

Har man en gång flyttat från sitt hemland och levt utomlands under ett antal år tror jag att man för alltid är förändrad. Även om man flyttar tillbaka till Sverige kommer det aldrig att bli likadant som det var innan man flyttade. Man har blivit många erfarenheter rikare och har något med sig och inom sig som många andra som bor i Sverige inte har.

Texas Flood Destroys President Bush's Library

När jag jobbade i kväll såg jag det här uppsatt på en anslagstavla. Kunde inte låta bli att citera.

"Crawford, Texas

A tragic flood this morning destroyed the personal library of President Bush.

The flood began in the presidential bathroom where both of the books were kept.

Both books have been lost.

A presidential spokesman said the president was devastated, since he was almost finished coloring the second one.

The White House tried to call FEMA (Federal Emergency Management Agency), but there was no answer."

Man kan ju undra litet när man ser den här bilden också. :)

Som på film

Mitt hundvaktsuppdrag kom till ett abrupt slut igår. Jag skulle ha stannat till på måndag men min vän B ringde igår eftermiddag och sade att hon var på väg hem eftersom det hade uppstått oväntade komplikationer.

Hon hade åkt iväg för att vara med på sitt kusinbarns bröllop. Dagen innan bröllopet hade brudens familj, som tydligen är mycket välbärgad, börjat ifrågasätta vissa saker kring brudgummen (kusinens son). Det hade varit samtal till olika personer och skolor och helt plötsligt beslutades det att det inte skulle bli något bröllop! Ungefär 500 gäster fick åka hem utan att ha varit med om bröllopet.
För mig låter det här som något som kan hända i en film. Jag har aldrig varit med om det i verkliga livet.
Så jag fick säga hej då till Harry redan igår kväll. Som tur är har jag ju inte särskilt långt att åka för att komma hem.

Idag när jag var ute på min promenad gick jag förbi en fotbollsmatch som pågick! Ett utropstecken är på sin plats tycker jag eftersom fotboll inte hör till det man brukar se. Det var ett lag med både tjejer och killar. Som svensk är ju fotboll något man växer upp med men här är det fortfarande litet ovanligt. Den stora sporten är amerikansk fotboll. Trots att jag har tittat på en del matcher förstår jag ännu inte reglerna för amerikansk fotboll. För mig är det ett gäng jättestora killar som kastar sig på varandra och på en boll. Kanske man måste växa upp här för att verkligen förstå och uppskatta den sporten.

Varmt igen

Under några dagar är jag hundvakt. Eftersom jag inte kan ha hund i min lägenhet får jag bo hos min vän inne i Mt Shasta när jag är hundvakt åt Harry.

Förra gången jag var hundvakt kring 4 juli var det värmerekord och en otrolig hetta. Nu verkar det vara dags igen. Igår var det värmerekord på många platser här i norra Kalifornien.

Jag kan inte minnas att det, sedan jag kom hit för 10 år sedan, varit så varmt som den här sommaren. Som tur är har vi ingen hög luftfuktighet i alla fall. Kombinationen värme och hög luftfuktighet är inte roligt.

Första veckan på terminen är över och det har varit litet smått kaotiskt minst sagt. Det tar ett par veckor innan allt, så att säga, flyter på som det skall. Lärare och elever verkar litet ovana efter sommarens uppehåll. Den här hösten har vi rekordmånga kurser som går på distans. Det är distansundervisningkontoret jag jobbar på. Oftast finns läraren och en del elever i klassrummen på vår skola och sedan har vi ytterligare några orter som ser och hör kursen på distans. Det är otroligt sofistikerad och dyr utrustning vi har för att kunna ha de här kurserna. Det rum jag sitter i är "navet" för allt och det som finns där är värt minst någon miljon. Onödigt att säga så är vi rätt noga med att låsa på kvällen.

Choklad

Sådana här "livsnödvändigheter" om choklad kan vara bra att känna till. :)

• If you get melted chocolate all over your hands, you are eating it too slowly.
• Chocolate-covered raisins, cherries, orange peel and strawberries all count as fruit, so eat as many as you can.
• Eat a chocolate bar before each meal. It will take the edge off your appetite, and you will eat less.
• If you can't eat all your chocolate, it will keep in the freezer. But if you can't eat all your chocolate, it may be a sign of a deeper problem.
• Equal amounts of dark chocolate and white chocolate make a balanced diet.
• The preservatives in chocolate will make you look younger.
• If not for chocolate, there would be no need for control-top pantyhose, and an entire garment industry would be out of business.
• A nice box of chocolate provides your daily intake of calories in one place. Isn't that handy?
• Put "eat chocolate" at the top of your list of things to do today. That way, at least you will get one thing done.
• Question: Why is there no such organization as Chocoholics Anonymous? Answer: Because no one wants to quit!
• Problem: How do you get two pounds of chocolate home from the store in a hot car? Solution: Eat it in the parking lot!

När jag nu ändå är inne på sötsaker, verkar det som om alla våra högsta chefer på skolan helt plötsligt bytt arbetsuppgifter. De delar nu ut glass i cafeterian! Hmmm.

Kolibrier

När jag går ut och går passerar jag ibland en fin trädgård. Den är inte så stor men det finns en massa olika blommor och även olika slags fåglar där. Bland annat kolibrier. På engelska heter de hummingbirds.

Kolibrier är otroligt små och kan flyga både framåt och bakåt. De har så snabba vingslag att de kan stå stilla i luften. De suger nektar från blommor och framför allt röda blommor.
När jag bodde i Lake Shastina hade vi en del kolibrier som kom till huset. De tycks alltså dras till rött och ibland blev jag nästan "attackerad" när jag hade något rött på mig och satt utomhus.

Det finns speciella behållare som man kan fylla med en sockerlösning. Denna lösning tycker kolibrier om. Behållarna brukar ha röda blommor som alltså lockar till sig fåglarna.



Några av de mest kända kolibrierna är väl de som är med i Kalle Ankas jul i svensk TV.

Vattna gräsmattor

Här i Kalifornien måste man, om man har en trädgård med gräsmattor, vattna i stort sett varje dag eftersom jorden torkar ut så snabbt. Varje dag hörs det välbekanta ljudet av sprinklers.

Eftersom det finns mycket vatten i det här området har jag aldrig hört talas om att det blivit bevattningsförbud. Andra områden i USA har nog både bevattningsförbud och att man bara kan vattna på vissa tider på dygnet.

Något som alltid förundrat och förvånat mig är de som vattnar mitt på dagen när solen gassar som mest. Då gör det ju ingen större nytta. Varför inte vattna tidigt på morgonen eller på kvällen i stället? Det kanske finns någon förklaring som jag inte hört talas om.

Skolan är inget undantag när det gäller att vattna. Det finns stora gräsmattor här och de vattnas hela dagarna. Något som också är en extra liten "finess" här är att våra gångvägar vattnas lika flitigt som gräsmattorna. Det gäller att se upp så att man inte får en oplanerad dusch.

Första skoldagen

Idag är det första skoldagen på höstterminen. Eftersom jag har jobbat hela sommaren är det ju vilken arbetsdag som helst för mig. Men för alla elever är det säkert mycket nytt. Nya lärare, kurser, böcker osv. När jag var elev här och kom hit för allra första gången var jag totalt överväldigad efter min första dag. Jag hade ju inte gått i skolan på så många år och att gå på ett amerikanskt college är ju helt annorlunda än att gå i en svensk skola.

Nog var det något speciellt att komma till skolan första gången efter ett helt sommarlov. Litet spännande och roligt att träffa kompisarna som man kanske inte sett på ett par månader. Det låg litet förväntan i luften.

I kväll jobbar jag kvällsskift ända till nio. Och samma sak blir det i morgon. Våra distanskurser går från åtta på morgonen till nio på kvällen. Som tur är är vi två personer som delar på det här samt vår chef.
Det har inte blivit några nyheter beträffande jobbet som jag har (alltså mitt gamla jobb som jag hade innan jag flyttade till Oregon). De vet fortfarande inte om det skall fortsätta att vara en deltidstjänst eller om det skall bli en heltidstjänst. Tydligen väntar de nu på hela budgeten för Kalifornien och hur den kommer att se ut. Jag fick i alla fall goda nyheter idag att jag kan fortsätta min tillfälliga anställning in på nästa år. Det var bra eftersom jag annars hade varit "ute i kylan" i höst redan.

Grannsämja?

I huset bredvid mitt bor ett par med tre stora hundar. Varje gång jag går förbi deras tomt skäller hundarna och kommer fram till staketet. Den allra största hunden, jag tror det är en Greyhound, skulle helt klart kunna hoppa över staketet hur lätt som helst. Hon heter Jasmine och är otroligt stor.

Eftersom jag gillar hundar bryr jag mig inte så mycket men igår hörde jag en ordväxling som inte var trevlig. Det var mellan hundarnas husse och en kille som bor i mitt hus. Killen från mitt hus hade tydligen gått över till hundarnas hus för att framföra en önskan om att hundarna inte skulle komma fullt så nära den utomhuskorridor som finns i mitt hus. Jasmine har flera gånger varit på väg över det staket som finns när jag passerat. Jag är van vid stora hundar men hon är minst sagt närgången.

Husse tyckte inte om det önskemål som framfördes. Han blev mer och mer högljudd och var riktigt otrevlig mot killen som verkade hur sansad och lugn som helst. Husse sade att han hade bott i sitt hus i 20 år och att andra som bara bodde en kortare tid i mitt hus inte hade några rättigheter. Vem tror han att han är?

Tänk om människor kunde låta bli att ta saker och ting så personligt och i stället försöka komma fram till lösningar på ett bra sätt.

Jehovas Vittnen

Människor i USA är ofta mer religiösa än vad vi svenskar är. Tittar man i en telefonkatalog finns det ofta flera sidor mer olika slags kyrkor. Här i Mt Shasta området finns det många kyrkor men då det också är en plats som drar till sig många andliga sökare (många skulle kanske kalla det New Age) märks kyrkorna inte så mycket.
När jag bodde i Oregon var det ett mycket mer konservativt område och det fanns ännu fler kyrkor där.
Här i USA finns det ett stort område som kallas för "The Bible Belt". Det täcker stora delar av sydöstra USA och inom det här området finns det många konservativa kristna.

Jag har svårt att identifiera mig med denna religiositet eftersom jag har mitt eget sätt att se på tillvaron. Idag fick jag besök av Jehovas Vittnen som ju även finns i Sverige. Flera gånger när jag bodde i Sollentuna fick jag besök av dessa "vittnen". De har alltid några exemplar av Vakttornet med sig och de gör sitt bästa för att värva nya medlemmar. Är man inte intresserad, vilket jag inte är, gäller det att vara bestämd, annars kan man komma in i en längre diskussion. Idag var det två kvinnor som kom till min lägenhet och de hade ingen större lycka att "omvända" mig. De såg litet snopna ut eftersom de inte hade en chans att börja med sin presentation.

Ölbryggeri

Det finns faktiskt ett ölbryggeri här i Weed - Mt Shasta Brewing Co. Det ligger alldels bredvid skolan. Hmmm, undras just om det fanns någon baktanke där?

Igår när jag var ute på en promenad passerade jag ölbryggeriet och det var full aktivitet där. Flaskorna klirrade och folk packade öl.

De har onekligen litet speciella namn på några sina ölsorter:

Abner Weed Amber Ale - Abner Weed grundade staden Weed
Mountain High IPA - IPA står tydligen för India Pale Ale. Eftersom jag inte är någon öldrickare undrar jag vad det är.
Shastafarian Porter
Lemurian Lager - det lär ha funnits en kontinent som hette Lemuria och vissa personer påstår att Mt Shasta är en kvarleva av denna kontinent.

Jag har som sagt inte smakat på någon av dessa men de låter ju litet spännande.

Bilden från Mt Shasta Brewing Co hemsida

Att bo i en collegestad

Precis som hela det här området domineras av berget Mt Shasta, domineras staden Weed av det college som finns här.
Det heter College of the Siskiyous och är ett så kallat junior college. Man kan alltså inte få några riktigt höga utbildningar utan måste fortsätta till andra skolor.

Det var här jag var elev under fyra år. Fantastiskt nog tar denna skola emot rätt många internationella elever varje år. Nu jobbar jag på skolan på deras distansavdelning - vi får se hur länge till jag kan göra det.

Under sommaren blir en sådan här stad litet avslagen eftersom så många elever åker hem. Det hus som min lägenhet ligger i verkar i stort sett ha bytt hyresgäster de senaste två månaderna. Ibland känner jag mig litet som en "pensionär" eftersom jag absolut är äldst i huset.

Nästa vecka börjar skolan på riktigt igen och det märks. Lärarna börjar komma tillbaka och fler och fler elever syns på skolans område. Den första månaden är det alltid fullt i klassrummen. Sedan blir det fler och fler som hoppar av. Så har det varit varje termin.

Det sägs att skolan har ett av de vackraste skolområdena i Kalifornien och det kan nog stämma eftersom man har en vidunderlig utsikt över berget. Weed är egentligen en rätt liten och trött stad. Det är nog tur att skolan finns här eftersom den onekligen för med sig mer liv och rörelse.

Blåsigt på Hawaii

Flera av oss USA-bloggare har konstaterat att både naturen och vädret här i USA är mer dramatiskt än vad det brukar vara i Sverige och i Europa. Det finns vulkaner, jordbävningar, orkaner, tornados osv.

Nu är jag glad att jag inte längre bor på Hawaii (The Big Island). Orkanen Flossie är på väg mot den "stora ön". Även om den troligen inte kommer att komma rakt in över ön kommer det att regna och blåsa ordentligt. I måndags hade man också en jordbävning söder om Hilo som ligger på sydöstra sidan av Hawaii. Det är där den aktiva vulkanen Mauna Loa finns.

Vi bodde strax söder om Hilo och under mitt år hade vi ett par mindre jordbävningar. Det skakade litet och mullrade under några sekunder. Det som var mer påtagligt var att det regnade i stort sett varje dag. I Hilo regnar det mer än tre meter! per år. Inte konstigt att inga kläder torkade när man tvättat och att allting alltid är fuktigt.

Förhoppningsvis klarar sig Hawaii undan den här orkanen.

Bilden från Starbulletin.com

Hyra bostad

I Stockholm hade jag förmånen att kunna äga min egen lägenhet. Här i USA har jag bara hyrt de bostäder jag bott i.

Det är väldigt vanligt att man hyr både lägenheter och hus här. Både i Mt Shasta och på Hawaii hyrde vi hus. Man skall onekligen ha litet tur med den hyresvärd som har hand om huset.

På Hawaii hade vi en hyresvärd som var en "landlord from hell" (ursäkta uttrycket). När vi skulle skriva på hyreskontraktet fick vi veta, mycket tydligt och klart, att vi absolut inte fick sätta upp några saker på väggarna och det var inte tal om att göra några som helst förändringar.

När vi väl flyttade in i huset möttes vi av väggar som var fulla av hål från tidigare hyresgästers tavlor etc. Vi frågade vår hyresvärd litet försynt om vi kunde använda de hål som redan fanns för att göra huset litet trivsammare. Nej, det gick inte! Hålen skulle bli större och det gick inte för sig.

Nästa händelse är det knappt någon som tror är sann. De jag har berättat den för tror att jag skojar. Elen på Hawaii är mycket dyr så vi ville byta ut en del glödlampor mot mer energisnåla. Vi började med utomhuslampan. Med en gång blev det någon slags kortslutning och lamporna i halva huset slutade att fungera. Givetvis fick vi kontakta hyresvärden och säga som det var. Vi blev uppläxade som småbarn och blev strängt tillsagda att vi brutit mot hyreskontraktet eftersom vi gjort en förändring i huset (vi hade alltså bytt EN glödlampa).
Då insåg vi att vi inte kunde bo kvar så det var bara att hitta ett nytt hus vilket vi gjorde.

Att ha husdjur kan vara knepigt eftersom många hyresvärdar inte tillåter t ex hundar och katter. Harrys "mamma" har haft problem att hitta bostäder som tillåter hundar. Jag skulle inte kunna ha djur i min lägenhet.

På ett sätt är det bekvämt att kunna hyra sin bostad eftersom man inte behöver bekosta något men samtidigt känns det litet begränsande. Bostadsrättsföreningar har jag inte stött på här i USA. Kanske något typiskt svenskt?

Här i Mt Shasta området har det blivit väldigt dyrt att hyra både hus och lägenheter de senaste åren. Det här området har blivit attraktivt för folk från andra delar av Kalifornien. I alla fall verkar hyresvärdarna mer sansade här. Tur är väl det.

Blogginfo.se - en ny sajt

Ytterligare en möjlighet finns nu för oss bloggare att kunna presentera oss.

Blogginfo.se är en ny sajt som är ett mellanting mellan en katalog och ett artikelarkiv. Den är också i första hand gjord för besökarna och inte för sökmotorerna.

Alla bloggar som registreras besöks personligen och får en egen beskrivning.
En tillbakalänk behövs för att få bloggen registrerad.

Som sagt, ytterligare en bra möjlighet att få fler besökare.

Barbecue med Harry

Idag var jag på barbecue med min kompis Harry. Hans "mamma" är bortrest och personen som tar hand om honom ordnade med en barbecue i trädgården. Vädret var perfekt, strålande sol från en klarblå himmel (det är ju i och för sig inget ovanligt här) och lagom varmt.

Harry gillar tydligen barbecues och han visste precis vad som var på gång. Det skulle grillas kyckling och vegetariska hamburgare. Det tog litet tid att få igång grillen så Harry blev mer och mer otålig men till slut var det dags. Vi andra var också rätt hungriga även om vi ätit litet sallad och chips medan vi väntade.

Det var mysigt att sitta ute i trädgården och äta. Harry tyckte detsamma och åt med god aptit.

Här kommer en bild på Harry, en Bearded Collie som är en av de charmigaste hundar jag träffat. Om ett par veckor är det min tur att ta hand om honom då min vän åker bort på en ny resa.

The Golden Compass

Ibland kommer en film som jag bara vet att jag vill se. Det blir inte särskilt ofta som jag går på bio men i december (ja, så länge måste jag vänta) kommer en film som jag ser fram emot.

Den heter "The Golden Compass" och bygger på en bok med samma namn. Den engelske författaren Philip Pullman har skrivit en fantasy trilogi där denna bok är den första. De andra heter "The Subtle Knife" och "The Amber Spyglass".

Det är något speciellt med fantasy böcker och jag har alltid gillat den genren. Böckerna om Narnia var klara favoriter och Philip Pullmans trilogi är av samma klass. Det är svårt att lägga ifrån sig hans böcker.

Det skall bli spännande att se om filmen är lika bra som boken. Ibland lyckas verkligen filmmakarna att göra en bok rättvisa och ibland önskar man att man aldrig gått och sett filmen. Det är bara att vänta och se antar jag.

Jultoner

Nog känns julen avlägsen. Här i Kalifornien är det fortfarande högsommarvärme och det kommer det säkert vara ett bra tag till.

Men idag blev jag påmind om att det är jul igen om litet mer än fyra månader. Jag hörde "Jingle Bells" och såg framför mig snötyngda träd och tomtar. Melodin kom från en bil med frysta varor som körde runt i Mt Shasta.

Alla har vi väl hört Hemglass trudelutt som efter ett tag blir litet smått tröttsam. Troligen har Jingle Bells samma effekt när man hört den några hundra gånger.

Jingle Bells är en av de mest kända amerikanska julsångerna. Den skrevs ursprungligen för Thanksgiving och blev så uppskattad och populär att den blivit en klassiker. På svenska heter den Bjällerklang.

Svenska bokstäver

Som svensk alien måste man lära sig hur man får fram de svenska bokstäverna på tangentbordet. Annars blir vännerna i Sverige troligen något undrande och kanske frustrerade när de får mail som är obegripliga. Och den här bloggen skulle helt klart bli oläslig.

Allt vore ju mycket enklare om man gjorde på samma sätt på en Mac och en PC. Men det är helt olika kommandon. Vissa dagar blir jag smått förvirrad om jag använder båda datorerna och i stället för å, ä och ö blir det siffror och allt möjligt konstigt.

Eftersom jag aldrig investerat i ett svenskt tangentbord funderade jag nyligen på hur detta enkelt skulle kunna lösas. Då kom jag på att det ju går att ställa in i datorn om man vill ha till exempel ett amerikanskt tangentbord eller ett svenskt.

Glad i hågen ändrade jag inställningen i mina datorer. Glädjen blev tyvärr kortvarig. När jag satt med min svenska tangentbordsinställning insåg jag att jag hade glömt var tangenterna sitter! Det var minst sagt snopet. Tydligen har 10 år i USA satt sina spår.

Nästa gång jag åker till Sverige kanske det är läge att investera i ett svenskt tangentbord.

Varför får man inte bara vara som man är?

Man kan verkligen hitta allt möjligt kul och spännande på You Tube. Mitt senaste "fynd" är en video med en otroligt duktig svensk grupp - The Real Group.

För många år sedan var jag på en av deras konserter i Stockholm och det var en upplevelse. The Real Group är en svensk a capella grupp och de är en njutning att lyssna på.

"Varför får man inte bara vara som man är"? är inte bara en bra låt utan den har också ett budskap. Varför är vi så fixerade vid människors utseende? Tål att tänkas på.

Björn i sikte

Alldeles nyligen sändes ett meddelande till alla som jobbar på skolan att någon sett en björn igår i det skogsområde som ligger i närheten av skolan.

Passande nog heter den promenadstig som går genom skogsområdet Bear Trail. Tydligen är det inte första gången som folk ser björnar där. Jag har gått på den stigen rätt många gånger men nu kanske det är läge att vara litet försiktig.

De björnar som finns här heter Black Bear och de är tydligen rätt vanliga i de här bergstrakterna. Ibland kommer de till och med in i folks trädgårdar.

Jag tror att jag avstår från att ha sådan närkontakt med björnarna. Jag har faktiskt en egen Black Bear hemma men han är i mindre format och sitter mest stilla.

Uppdatering: Ytterligare ett meddelande kom där någon skrev att han sett en björnhona och hennes två ungar äta frukost i trädgården!

Motor Clubs

I Sverige hade jag varken bil eller körkort. Här har jag både och. Ibland kan jag verkligen sakna Stockholms bussar, tunnelbana och tåg eftersom jag och alla andra som bor i det här området är beroende av att ha bil. Vi har bussar men de går bara några gånger per dag och inte alls på helgerna.

USA är bilens förlovade land och det märks på många sätt. Det finns en hel del olika så kallade Motor Clubs eller Automobile Associations.

Har man en bil som är litet äldre kan det verkligen vara bra att vara medlem i en sådan organisation eftersom man bland annat kan få gratis bärgning om något skulle hända. De har också annan service: byte av däck om man får punktering, hjälp med att starta bilen om batteriet lagt av, låssmedsservice osv.

Jag är medlem i en organisation som heter GM Motor Club och genom dem kan man också få rabatt på hyrbilar, hotell, affärer etc. Något som de också har är gratis kartor vilket ju kan vara väldigt bra om man skall ut på en resa.

En av de mest kända organisationerna heter AAA (uttalas triple A) och står för American Automobile Association. Den grundades redan 1902 och har 50 miljoner medlemmar i USA och Canada. Michael och jag fick använda oss av deras bärgningsservice flera gånger. Som tur var hände saker alltid i närheten av rast- eller parkeringsplatser så det var lätt att ringa och be om att få bärgning. Vår Honda var en trogen bil men rätt gammal och den orkade inte alltid.
Det känns tryggt att kunna ringa och få hjälp var man än befinner sig.

Amerikanska tåg

Idag när jag hade varit inne i Mt Shasta blev jag stående vid en av alla de järnvägsövergångar som finns här. Eftersom det blev en rätt lång väntan hade jag tid att fundera över några skillnader mellan amerikanska och svenska tåg.

Amerikanska tåg är inte som våra svenska tåg. De är mycket mer gammalmodiga, de drivs av diesel och de är tunga.

Att de är tunga blev jag övertygad om när jag bodde hos min vän efter det att jag kom tillbaka hit från Oregon. Hennes hus ligger väldigt nära järnvägsspåren och det var som en mindre jordbävning varje gång ett tåg passerade.

De som bor inne i Mt Shasta blir ständigt påminda om tågens närvaro eftersom det passerar rätt många tåg per dag. Dessutom måste tågen signalera vid varje järnvägsövergång. I Weed där jag bor är det inte lika påtagligt som tur är.

Det finns också många fler godståg än passagerartåg och godstågen har tydligen förtur. Det fick jag en egen upplevelse av när jag åkte för att hälsa på Michael i Oregon. Det tåg jag åkte med stod stilla flera timmar och bara väntade tills ett godståg passerat. Kanske en anledning till att Amtraks passagerartåg kan bli upp till 10 timmar försenade vilket mitt tåg var.

Jag har alltid tyckt om att åka tåg men tyvärr blev jag inte särskilt imponerad av de amerikanska passageratågen efter min resa till Oregon. Kanske det skulle gå snabbare att åka med ett godståg i stället.


Bilden från Union Pacifics hemsida - ett av alla de godståg som passerar genom Mt Shasta.

Lost in translation

Att översätta från ett språk till ett annat, i det här fallet engelska, kan ibland leda till vissa konstigheter och roligheter. Fick ett email idag som fick mig att skratta. Om exemplen är sanna eller inte vet jag inte men de var rätt roliga.

Cocktail bar i Norge:
Ladies are requested not have children in the bar.

Budapest zoo:
Please do not feed the animals. If you have any suitable food, give it to the guard on duty.

Läkarmottagning i Rom:
Specialist in women and other diseases.

Informationsskrift om att använda luftkonditionering på ett hotell i Japan:
Cooles and heates: If you want condition of warm air in your room, please control yourself.

I en restaurang i Aamchi Mumbai:
Open seven days a week, and weekends too.

Tandläkarannons i Hong Kong:
Teeth extracted by the latest methodists.

Flygbolagskontor, Köpenhamn:
We take your bags and send them in all directions.

Japansk kyrkogård:
Persons are prohibited from picking flowers from any but their own graves.

Jag en m'am?

Är jag en m'am? Tydligen om man får tro vad andra säger. Har blivit kallad m'am flera gånger på sista tiden.

Senast hände det idag när jag var inne i en affär. En av de som jobbade där skulle passera och sade "Excuse me m'am".
Min bilmekaniker, som är lika gammal (eller ung) som jag säger m'am till mig då och då.

Det verkar inte ha något med ålder att göra utan det kan komma från både yngre och äldre. Trots att jag bott här rätt länge reagerar jag fortfarande när någon kallar mig m'am. Jag känner mig helt plötsligt gammal. Kanske jag feltolkar det helt och hållet eftersom jag inte är amerikan.

Lika gammal har jag känt mig när jag blivit kallad tant i Sverige. Det har hänt ett par gånger när mammor pratat med sina barn och talat om för sina barn att låta tanten gå före. Helt plötsligt kände jag mig förflyttad till 70-års åldern.

Även om man bor länge i ett annat land finns det ord som ger vissa associationer. För mig är m'am är ett sådant ord.

Datorproblem

Igår tillbringade jag min eftermiddag och kväll med att försöka få igång min PC. Den startade upp men när jag sedan kom till min "desktop" visades bara några vackra moln som jag lagt som min bakgrundsbild. Ingenting annat.
Paniken kom litet smått. Datorn envisades med att bara visa mina moln så jag insåg att det var dags för ett samtal till Lenovo. Deras tekniska support sitter i USA vilket jag är otroligt tacksam över. Alltså ingen språkförbistring.

Efter 1.5 timme hade vi inte kommit någonstans och jag fick höra det jag inte ville höra. Att det enda som kvarstod var att återställa datorn till ursprungsläge. Jag fick en klump i magen och undrade i mitt stilla sinne varför jag inte gjort en "backup" av det jag har i datorn. Kanske för att det senaste halvåret varit minst sagt omtumlande. Jag intalade mig det i alla fall.
Efter ytterligare instruktioner kunde jag bränna en CD så att jag kunde spara det viktigaste i alla fall.

Eftersom jag ogärna ger upp sade jag till supportkillen att jag skulle pröva att lägga till program efter program och se när problemet uppstod. Jag ville ju helst inte behöva förlora allt jag lagt in i datorn. Detta "roade" jag mig med under många timmar igår. Kvällen blev till natt och helt plötsligt var alla program tillbaka. Jag höll andan och undrade om min envishet skulle bli belönad. Och jag blev belönad. Molnen hade fått sällskap av alla välbekanta program.

Ibland är det bra att vara envis och inte ge upp. Det fick jag ett exempel på igår.