Sunday, May 13, 2018

Mors Dag i USA

Idag har mammor firats här i USA eftersom det är Mors Dag. Den infaller litet tidigare än i Sverige.

Eftersom jag inte har eller är en mamma har dagen varit som vilken dag som helst för mig. Dagen firas annars rätt ordentligt med presenter och ofta god mat, antingen hemma eller på restaurang.

I sommar är det 5 år sedan min mamma gick bort. Åren går fort tycker jag. Jag minns så väl känslan när hon hade somnat in att jag undrade hur det skulle vara att bli “ensam kvar". Det tog mig ett tag att bearbeta de känslorna eftersom det var en helt ny situation att inte ha någon riktigt nära familj kvar. Men jag tog mig igenom detta med lärdomar och insikter som gjorde att jag kom ut starkare än vad jag var innan det skedde.

Sedan jag skrev det förra inlägget om Hawaii har det fortsatt att vara oroligt. Nu har 18 “fissures" öppnats och det senaste dök upp nu på Mors Dag. Man har evakuerat runt 2000 personer i denna del av Hawaii vilket kan tyckas litet men Puna (där Leilani Estates ligger) är ett rätt glesbefolkat, litet avlägset område. Man har också talat om att vulkanen kan få mer explosiva utbrott framöver.



Vi har försommar nu i Weed och det blommar en del. Tycker dock att det blommar mindre än vanligt. Vet inte om det beror på den konstiga vintern vi hade eller vad det kan vara. Här kommer i alla fall en del blommor från “my neck of the woods." :)





18 comments:

Pettas said...

Otroligt egentligen; att det redan har gått fem år sedan din mamma dog. Jag trodde det handlade om två år ungefär.
Det är ofta så att det är sorg och motgång som gör en starkare; erfarenhet av livet. Insikt om både det ena och det andra.

Här har vi förstås också haft morsdag men jag firar den inte alls. Min mamma ville inte ha någon uppmärksamhet annat än ev. ett grattis och någon gång gav jag henne en spontan present, som hon förstås inte tackade nej till. Ibland firade vi tillsammans med tårta men mycket sällan. Hon finns i mitt hjärta varje dag ändå, och mina barn kommer ihåg det om de gör det. Ibland kommer de ihåg morsdag både här och den svenska, ibland inte alls. Förväntningarna finns inte heller.
Men dagen som sådan är fin för dem som sätter värde på morsdagen på ett annat sätt än vad jag gör.

Ljuvlig blomsterparad bjuder du på! Tack för det Anne-Marie! Ha det gott!

Malin said...

Jag tänker på det ibland. Att inte vara "någons barn" längre. Jag har ju fortfarande båda mina föräldrar men det kanske jag inte har så länge till. Så är ju livet, men kommer de hinna se sonen gå ut High School? Eller college? Jag fick blommor av de mina och det uppskattas. Att bli mamma var det mest fantastiska jag varit med om, och speciellt som jag är adopterad så slog det mig kanske på ett annat sätt att jag faktiskt träffade en människa jag var släkt med när förste sonen föddes. Hade aldrig riktigt tänkt så innan. Tittar på nyheter om både vulkan och översvämningarna på Hawaii. Tror tyvärr det känns mycket avlägset för de flesta. Men bor man på en vulkanö med aktiv vulkan så kan det ju hända närsomhelst. Bortsett från det hemska så är det mäktigt att se lavan rinna och att naturen tar över. Lilla människan kan inte hindra.

Anne-Marie said...

Karin: Ja, tiden går fort. Fattar inte heller riktigt att det blir fem år sedan nu i sommar som mamma gick bort. Jag försöker att alltid se möjligheter och hur jag kan växa som person i situationer som är litet utmanande.
Jag brukade plocka blommor och ge till mamma när jag var yngre och ibland blev det någon egenhändigt ritad teckning. :) Vi firade inte jmors- och farsdagarna särskilt mycket.
Roligt att du hängde med på blomsterpromenaden. :)
Ha det gott!

Anne-Marie said...

Malin: Det var en litet konstig känsla att vara “föräldralös" när min mamma gick bort och det tog ett tag att bearbeta känslorna. Men nu har jag helt förlikat mig med min situation. Och jag är mycket tacksam att mina föräldrar inte behöver vara med om “nedmonteringen" av den delen av Sverige som berör de som är litet äldre.
Att bli mamma och förälder måste vara väldigt omvälvande. Tror att man som “icke-förälder" inte ens kan förstå hur det förändrar livet.
Det verkar vara en rätt instabil situation på Hawaii just nu. Idag öppnades ytterligare en spricka och en som öppnats tidigare är tydligen väldigt aktiv. Har sett bilder på det området och jag känner tacksamhet att jag inte bor där nu.

Gunnel said...

Det är 13 år sen min mor gick bort och sorgen har väl förändrats en del, men saknaden finns fortfarande kvar. Jag har valt att inte fira Mors dag, och det gjorde jag redan när mina barn var ganska små. Dt står en del i tidningen om Hawaii och det låter skrämmande. Kram

Steel City Anna said...

Det måste vara en hemskt konstig känsla att vara ensam kvar. Inget jag vill tänka på. Jag har ju inga barn heller. Men det är tryggt att veta att det går att komma igenom det också!

Vackra blommor :)

Anneli said...

Hej Anne-Marie,
I USA är det där med mors dag så kommersiellt tycker jag. Vi brukar fira med en liten extra trevlig måltid eller bakelse.

Ja, det måste kännas konstigt att inte ha någon nära släkt men man blir nog stark och trygg i sig själv efter ett tag när man har fått vänja sig lite, men ändå.

Ja, tänk hur det är på Hawaii! Mina flickor skall dit i sommar men inte till The Big Island som tur var. Så oförutsägbart!

Vilka vackra bilder du bjuder på! Jag såg precis att häggen hade börjat blomma ute nu.

Kram, Anneli

Annika said...

Tänk ändå att det gått fem år sen din mamma dog.
Tycker inte det känns så.
Ibland brukar jag tänka på den dagen då jag inte längre kommer att ha ngra fldrar kvar. Så underligt det kommer att kännas. MEN så är ju veklingen livets gång.

Mors Dag i USA gillar jag. Gillar att vi mammor verkligen uppmärksammas. Tycker det är en FIN dag att fira.
OCH som sagt, att den ÄR så uppmärksammad. Två främlingar som önskade mig en glad mors dag redan i lördags. Gulligt.
Sen har vi fars dag om ngn månad som ju också är en fin dag att fira.

Och dina blommar, dogwoods, syrener, äppelblom ... SÅ fint.

Kramar!!

Channal said...

Åren går fort! Undrar varför vi i Sverige inte har mors dag på samma dag som alla andra länder.
Här har syrenerna också börjat slå ut. Så vackert!

KRAM Anna

Anne-Marie said...

Gunnel: Mors Dag tycks firas mer i USA än i Sverige. Och sedan firar alla givetvis olika mycket eller litet. Fars Dag var litet speciell i vår familj eftersom jag föddes på Fars dag. :)
Har sett nu i kväll att vulkanen på Hawaii har börjat spy ut ett mycket stort askmoln som stiger högt upp på himlen. Kram

Anne-Marie said...

Anna: I början var det en konstig känsla men jag bearbetar alltid känslor och tankar (det är så jag är som person) så numera känns det inte konstigt faktiskt. Ibland slår det mig men oftast inte. Det går bra att komma igenom detta också. :)
Ja, vi har en del blommor men inga stora hav som du har.

Anne-Marie said...

Hej Anneli,
Jag har aldrig firat Mors Dag i USA så har ingen direkt erfarenhet men det mesta i USA är ju rätt kommersiellt. Låter som en trivsam tradition ni har.
I början kändes det litet utmanande och nervöst att inte ha någon nära släkt som jag varit van vid hela mitt liv. Men jag ser allt som en möjlighet att växa som person så även när min mamma gick bort. Och jag blev mycket starkare och “min egen person" i mycket större utsträckning.
Såg nu i kväll att vulkanen har börjat spy ut massa aska högt upp i luften. Skönt att dina döttrar inte skall åka dit.
Tack! Blommorna finns men inte i så stort överflöd som i Sverige.
Kramar!

Anne-Marie said...

Annika: Ja, tiden går så fort att man inte riktigt hinner med. Nej, det känns inte som fem år tycker jag. Känns som om det inte är så länge sedan.
Det är en litet underlig känsla när ens föräldrar inte finns längre i fysisk form - jag tror och vet att de finns i annan form men inte lika påtaglig.
Jag har ju ingen egen erfarenhet av Mors Dag här i USA men tycker det låter trevligt att den uppmärksammas på ett positivt sätt. :) Fint att man till och med önskar främlingar en glad mors dag.
Ja, Fars Dag är ju på en helt annan årstid än i Sverige. Den dagen var ju litet speciell i vår familj eftersom jag föddes på Fars Dag. Min pappa fick höra rätt ofta att jag var hans ständiga Fars Dagspresent. :)
Ja, blommorna var fina. Nu ösregnar det faktiskt i kväll så antar att blommorna kanske inte riktigt klarar av det.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Anna: Ja, åren går verkligen fort. Ibland undrar man vart tiden tar vägen.
Det verkar som om mors dag firas på många olika dagar i olika länder.
Ja, nu är den finaste tiden i Sverige tycker jag med alla blommor och den skira grönskan.
Kramar!

Therese said...

För mig blev det en tomhet när min mamma gick bort för drygt ett år sedan. Jag har heller ingen pappa eller syskon och trots att jag nu har en egen, helt underbar familj med fyra barn så känns det såklart lite tomt och ensamt. Vill ju så gärna bara kunna ringa och berätta när minstingen tar sitt första steg eller när den lite större gör bra ifrån sig i skolan. Men jag tror ändå att hon finns med oss och ser allt :).

Anne-Marie said...

Therese: Självklart blir det tomt när en förälder går bort. Föräldrar har ju varit med oss sedan vi var riktigt små. Jag minns i början efter det att min mamma gått bort att jag upplevde att jag saknade att inte ha någon jag “naturligt" kunde berätta olika saker för. Precis som du beskriver hur du upplevde det. Men livet går märkligt nog vidare. :)

Lena i Wales said...

Jag har heller ingen mamma i livet. Däremot barn i Sverige, så det blir svenska morsdag som uppmärksammas.
Skönt att ni har vår. Här i Wales känns det mer som sommar nu.
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Lena: Fint att dina barn firar dig och svensk morsdag är helt okej det också. :)
Sedan jag skrev inlägget har det blivit mer sommarlikt än vår tycker jag.
Ha det bra!