Thursday, March 22, 2018

Döstädning

För inte så länge sedan hörde jag talas om döstädning för första gången. Nej, det handlar inte om att städa efter det att någon gått bort utan helt enkelt ett sätt att leva där man ständigt rensar ut och organiserar sin tillvaro.

Intressant tyckte jag eftersom det är så jag levt under en stor del av mitt liv. Redan när jag var liten flicka tyckte jag om att hålla undan och organisera. Och den inställningen har jag behållit under alla år.

Kvinnan som lanserade begreppet döstädning heter Margareta Magnusson och hon har skrivit en bok om detta - "Döstädning: Ingen sorglig historia". Boken har blivit en succé och Margareta berättar att döstädning har samma innebörd för henne som “dökär", “dökul" osv. Alltså inget som är jobbigt utan något som är upplyftande och roligt.
https://www.hemmets.se/margareta-lar-oss-att-dostada/

Mina föräldrar var inte lika “fanatiska" som jag var och min pappa var nog till och med en “hoarder". Men för mig kändes det naturligt att inte samla på mig en massa utan hålla efter och slänga successivt.

När jag bodde i Sverige hade jag mycket mer än vad jag har nu men det var nog ändå litet i jämförelse med vad många samlar på sig.
Den första “bantningen" av saker gjorde jag när min lägenhet såldes. Jag hade haft den kvar ett bra tag efter det att jag först kommit till USA eftersom jag inte visste egentligen vad som skulle hända och om jag skulle stanna kvar. Lägenheten var en säkerhet att jag hade möjlighet att återvända till Sverige utan att behöva börja om. Mycket av det som fanns i min lägenhet flyttades över till mina föräldrars hus och en del såldes. Pappa hade gått bort och det var en tidsfråga hur länge mamma skulle ha kvar villan i Enebyberg. När jag var där för att hjälpa min mamma gick jag även igenom det som var mitt och bantade mina tillhörigheter rätt ordentligt.

När min mamma sedan flyttade till sin lägenhet i Täby efter det att villan sålts fanns fortfarande en del av mina saker i hennes lägenhet. Hon använde några av mina möbler och hon hade ett extra sovrum där mycket av det som var mitt fanns.

När min mamma sedan gick bort insåg jag att jag skulle få släppa taget om väldigt mycket. Både det som var mitt och sådant som funnits i mitt barndomshem. Jag gick igenom precis allt i hennes lägenhet - varje papper och alla skåp och lådor. Jag behöll några få saker men det allra mesta lämnade jag och när jag stängde dörren till lägenheten för att åka tillbaka till USA visste jag att jag aldrig skulle återse dessa saker. Fortfarande har jag inte saknat något vilket måste innebära att jag släppt taget om i stort sett allt.

När Michael gick bort ställdes jag inför samma utmaning, det vill säga att göra mig av med ett helt hem egentligen. Jag behöll väldigt litet av det som var hans och jag antingen skänkte eller slängde det allra mesta. Jag hade självklart saker där som var mina eftersom jag flyttat dit från Mt Shasta-området innan han gick bort och dessa saker tog jag med mig tillbaka. Mitt motto var att jag skulle bara ha kvar sådant som jag använde mig av och som jag själv kunde bära och flytta. Alltså inga stora och åbäkiga möbler utan bara lättare saker.

Jag har fortsatt att inte samla på mig och det känns befriande tycker jag. Om jag skulle flytta till en husbil eller en annan mindre bostad fick jag härbärgera en del i ett lagerutrymme men det jag skulle behöva vore nog inga problem att få in på en liten boyta. Döstädning är en livsstil tror jag och den hade jag kommit på långt innan Margareta Magnusson skrev sin bok. :)

Av någon anledning hittade jag ingen video på svenska. Här pratar Margareta Magnusson om döstädning - fast på engelska.

24 comments:

Pettas said...

Detta med dödsstädning är ingenting nytt under himlen och även om det heter att dö-städning är ett svenskt fenomen så är det nog inte så. Margareta Magnusson är förmodligen den enda som har skrivit om detta men redan i min barndom på femtiotalet talade tanterna på gården om att de höll på med att dödsstäda i precis samma mening som man kan läsa om i boken. Margareta M. har uppmärksammat det och inte något fel i det, men begreppet som sådant har funnits länge. Det hjulet har rullat länge redan :) också i Finland, säkert i de flesta länder. Men så är det ju, vi upptäcker alltid "nya" saker, även om det är att upptäcka att hjulet är runt. Gång på gång i alla generationer.
Men nyttigt är det att dö-städa som det skrivs i Sverige. Jag har hållit på i många år och brukar skämta om att jag måste bli minst trehundra år om jag ska hinna städa ordentligt efter mig.
Intressant tema!
Ha en fin helg Anne-Marie! Städa inte ihjäl dig ;)!

Marina said...

Det är något vi alla borde bli bättre på, mig själv inkluderad!

Annika said...

Japp, jag borde sälla mig till döstädarnas skara.
Så smart att göra det, inte mins för ens barns skull, eller dem som ska ta hand om ens dödsbo.
Underlättar så in i ...
Sen är det ju renande för själen att göra sig av med sådant som bara ligger. Lite feng shui sådär.
Döstädning är ett fenomen, liksom Lagom, och Hygge (som jag skriver om idag efter att ha läst boken).
The art of Swedish death cleaning.
Som sagt, jag borde köra detta, jag också.
Ha en fin helg.
Kramar!!

Malin said...

Absolut inget nytt. Fasar för när mina föräldrar kommer behöva flytta. Inte för att de har det stökigt men för att det finns en massa lådor i källaren med saker. Vi har ju flyttat utomlands ett antal gånger, men framförallt är det böcker. Ingen vill ju ha det nuförtiden. De har också jättefina gamla möbler men min bror är ju inte intresserad och jag bor i USA så de får väl säljas. En del saker är säkert riktigt värefulla. Men så blir det väl efter ett helt liv...
Jag har tingat en del småsaker från min mammas barndomshem, men annars får de gärna göra sig av med. Min mamma har den sunda iden att om något går sönder köper vi inte en ny längre:) Själva har vi också alldeles för mycket grejer och jag fasar för om vi skall flytta någongång. Eller det kanske blir skönt. Att göra sig av med grejer.

Steel City Anna said...

Du har verkligen gjort mer än din beskärda del av dödsstädningar. Jag tyckte det var så fruktansvärt jobbigt förra året att få bort allt i huset. Mitt ex är en hoarder med allt möjligt jox. Jag har inte så mkt grejer. Flytten till Sverie blir nog bara fyra stora lådor.

Bikerbride said...

Jag har en sak som följt med mig igenom livet och som jag antagligen kommer att släpa mig, ett decilitermått i aluminium som kommer ifrån min mormor.

Anneli said...

Hej Anne-Marie,
Det finns inget som känns så befriande som att städa ur och rensa bort och organisera upp sina saker och papper. Jag har själv tänkt att jag skall dödstäda och göra mitt liv lättare och också utifall något händer så vill jag ha ordning på alla mina papper så att det skall vara lätt som en plätt för alla mina anhöriga att reda ut allt i mitt dödsbo. Ju mindre saker man har som tynger ned en och tar energi desto bättre mår man i själen.

Kram och ha det gott!

Anneli

Lena i Wales said...

Har inte heller hört ordet döstädning.
Har rensat ut efter många och håller fortfarande på. Jag har också lite svårt att slänga.
Ha det bra!

Anonymous said...

Har man en gång tagit hand om ett dödsbo är livet
inte det samma.Så mycket svåravutrade grejor.
Kläder som måste slängas.Skänkas bort ex
vissa saker tar månader och år att sälja.
Har man mycket saker själv kan det vara en
boja eller hinder.Nej ett minimalistiskt liv vill
jag leva.Funderar allt mera på en liten husbil.
Nu är det vår och ispropparna i dom sönder frusna
vattenledningarna tinar i sommarstugerna och vatten
rinner ut genom dörrar och fönster skriver tidningen.
URK häls christer

Anne-Marie said...

Karin: Det var faktiskt första gången jag hade hört talas om döstädning (utan “d"). Har inte läst Margareta Magnussons bok utan bara hört talas om den och vad den går ut på. Självklart har det alltid funnits personer som har dö(d)städat och levt utan ett berg av saker.
För mig känns det väldigt naturligt att inte samla på mig saker och ting utan att hålla mina tillhörigheter på en hanterbar och låg nivå. Kanske delvis pga att min pappa var en “hoarder" som samlade på sig enorma mängder med saker - vilket min mamma och jag fick erfara när han hade gått bort.
Roligt att du tyckte om temat! Ha en fortsatt fin helg!

Anne-Marie said...

Marina: Jag tror att alla mår bra av att inte ha alltför många materiella pryalr.

Anne-Marie said...

Annika: Ja, att tänka på de som måste ta hand om alla prylar är en bra tanke. :) Det kände jag när jag städade efter mina föräldrar och Michael och upplevde att det var litet väl mycket att ta hand om.
Absolut att det renar själen och energin. Och det känns befriande på något sätt.
Lagom och hygge vet jag att du skrivit om tidigare. Det var hos dig faktiskt som jag först läste om döstädning vad jag minns.
Litet lustigt att dessa ord har slagit igenom i USA. Minns att min fd chef hade läst en artikel om hygge som hon vidarebefordrade till mig.
Såg att du hade en fin marsch i DC idag!
Kramar!!

Anne-Marie said...

Malin: Tydligen har jag missat detta tidigare. :)
Böcker var något vi hade att ta hand om efter det att pappa gick bort. Han hade mellan 20,000-30,000 böcker och självklart kunde mamma och jag inte ta hand om dessa. De fanns i en lokal utanför villan och en grupp personer som var pappas vänner tog hand om allt. Det var en befrielse.
Låter bra med din mammas inställning. :)
Folk som har litet större bostäder har nog större “risk" att samla på sig. Det har jag inte haft sedan jag kom till USA. Huset Michael och jag hyrde hade en hel del som var Michaels. Jag tog egentligen inte med mig något från Sverige mer än mindre saker som kläder, några få böcker osv.

Anne-Marie said...

Anna: Ja, fler dödstädningar vill jag inte vara med om. 3 räcker gott.
Om man har bott en längre tid i en bostad är det väldigt lätt att samla på sig. Min pappa var en hoarder vilket min mamma och jag fick uppleva effekterna av efter det att han hade gått bort.
Jaha, det visste jag inte att du faktiskt har bestämt dig för att flytta till Sverige. Spännande!

Anne-Marie said...

Bikerbride: Haha, ja det är de små sakerna som kan vara minst lika viktiga som något större. Jag hade bara med mig mindre saker till USA. Flyttade aldrig något större.

Anne-Marie said...

Hej Anneli,
Jag vet ju att du har rensat mycket till exempel bland dina kläder. Ja, det är befriande och det känns som om energin flödar bättre på något sätt.
Min pappa hade inte förberett något innan han gick bort trots att han hade varit sjuk under några år. Det var väldigt mycket att ta hand om pga detta för min mamma och mig.
Prylar behövs i en viss utsträckning men inte alls i så stor utsträckning som många tror.
Ha det bra och kram!

Anne-Marie said...

Lena: Intressant att fler än jag inte hört talas om det. :)
Rensa är något jag alltid gjort och troligen alltid kommer att göra.
Ha det bra du också!

Anne-Marie said...

Christer: Jag hade faktiskt inga problem med att gå igenom allt efter mina föräldrar och Michael. Det kändes mer som ett “arbete" på något sätt som behövde bli utfört. Jag har nog inte så stark koppling till prylar rent allmänt som många har så det gjorde det nog enklare. Min mamma var en baddare på att sälja saker som hon inte kunde ha kvar efter det att pappa gick bort. Strongt gjort av henne tycker jag.
Minimalistiskt är bra! :) Ja, husbilar kräver ju litet saker rent generellt.
Ja, det har varit en kall vinter i Sverige. Läste hos bloggaren Jonna Jinton att hon och hennes fästman haft en ispropp i det hus de bor i norra Sverige.

Anonymous said...

Hej igen Anne-Marie.

Jag har svårt att göra mig av med vissa grejer, jag är en obotlig nostalgiker. Mycket saker kan man naturligtvis göra sig av med, utan att sakna dem, men en del saker, kan få mig att tänka tillbaka, på bra och roliga upplevelser mm.

Min Mamma som är 85-år, har börjat städa på landstället, som hon tänkte sälja, och jag måste nog åka upp dit i sommar, för att se vad man vill ha kvar. Hon har sålt en del saker, på ett eget litet loppis utanför huset, och tyvärr sålt en del saker alldeles för billigt.

Själv skulle jag velat ha kvar en cykel jag byggde när jag var i 12-13 års åldern, men den är slängd sedan länge. Skulle varit otroligt kul att ha haft den då man är och tittar på dragracing tävlingarna.

PS: Har gett dig svar i ditt förra inlägg också.

Ha det gott i California.

Mvh Skogåsbon

Anne-Marie said...

Hej Skogåsbon:
Ja, många människor har svårt att göra sig av med saker. Jag har alltid haft lätt att släppa taget om saker och ting. Kanske en anledning till att jag kunde flytta och emigrera till USA. För mig är saker inte så viktiga utan jag har det jag behöver och inte mycket mer. Men vi är alla olika. :)
Bra om din mamma är så pigg att hon kan göra en sådan genomgång av sakerna. Alltid bra att röja men ännu mera så när man blir äldre.
Såg ditt andra svar och har svarat. :)
Ha det bra!

Anonymous said...

Hej Anne-Marie.

Ja, men vissa saker får mig att minnas sånt varit roligt.

Nu börjar en ny arbetsvecka igen, å dessa helger som bara svischar förbi med raketfart känns det som.
För ca. 20 år sedan, så sparade jag mina semesterdagar in i det sista, ifall jag skulle göra någon USA resa, vilket det blev en varje år, under ett antal år. Jag hade sparat all min semester, när det närmade sig slutet på året.

Min dåvarande arbetsgivare sade till mig att jag var tvungen att ta ut min semester, eftersom det är lagstadgat.
Jag skulle inte kunna ta ut mina semesterdagar innan året var slut, men jag var bara tvungen att bestämma innan årets slut, när dessa dagar skulle tas ut.
Jag hade 5 veckor kvar alltså, d.v.s. 25 dagar. Jag bestämde då att jag ville ta ut dessa dagar varje fredag, tills semesterdagarna var slut, och det var inga problem.
Det betyder, att jag hade fyra dagars veckor under halva året, och det var helt otroligt skönt.
Jag trodde aldrig att det skulle vara så stor skillnad som det faktiskt var.

Sedan gjorde en fd. arbetskamrat likadant, efter att jag slutat där.

Mvh Skogåsbon

Anne-Marie said...

Hej Skogåsbon:
Jättebra att du har hittat en balans och att du vill ha kvar saker som skänker dig glädje. :) Vi har ett bra uttryck i USA som jag ibland använder “whatever floats your boat". :)
Ja, helgerna går fort - litet väl fort tycker jag.
Och ni ställde ju dessutom om klockan till sommartid den här helgen. Vi gjorde det för ett par veckor sedan redan.
Att bara jobba 4 dagar per vecka gör mycket stor skillnad. Och jag har aldrig problem att ha något att göra när jag är ledig.

Femte året i Hjo said...

Det är väl bra att hålla ordning på sina pryttlar. Men döstädning låter inte bra. Döstädning får mig bara att tänka på dödstädning, vilket är en annan sak och nödvändig också den. I viss mån. Fast man lever tills man dör. Helst. Inte innan.
Ha det gott i Amerikat!

Anne-Marie said...

Hans: Döstädning enligt Margareta Magnusson har att göra med att det är kul och häftigt att röja och hålla undan. Inte samma sak som dödstädning även om man givetvis får den känslan. Ja, det verkar vara rätt ordning att leva tills man dör. ;)
Ha det bra!