Wednesday, November 25, 2015

Här säger vi hej!

I USA säger man ofta hej till okända personer om man möts på gatan. Självklart är det inte alltid så men rätt ofta i alla fall.
Som Stockholmare var jag inte riktigt van vid det eftersom människor i huvudstaden inte riktigt är så “intima“ för det mesta.

Därför har jag blivit positivt överraskad av att människor där jag nu befinner mig (norr om Åkersberga) faktiskt hejar på varandra. I stort sett alla jag möter här säger hej vilket verkligen är trevligt. Jag känner mig nästan som om jag är bland amerikaner. ;)

Det är lantligt där jag befinner mig och inte särskilt många bor här så det kan kanske vara en anledning. Troligen finns det även andra anledningar som jag inte känner till. Häromdagen tog jag bussen till Åkersberga Centrum för att handla mat och träffade en kvinna som känner min vän jag bor hos. Vi hejade på varandra och började sedan prata om ditt och datt. Kvinnan var från Malmö och hon sade att har man ögonkontakt med varandra i Malmö, ja då hejar man. Intressant tyckte jag.

Hur är det där ni bor? Hejar man på varandra när man möts på en gata eller är ute på promenad?

Jaha, då har man gjort en U-sväng i Sverige när det gäller immigrationen. Läget tycks förändras nästan dag för dag just nu. Det som kom fram igår på presskonferensen hade nog i stort sett varit otänkbart bara för några veckor sedan. Nu dröjer det ju ända fram till april innan dessa förslag möjligen sätts i verket och man kan ju fråga sig vad som händer fram tills dess. Vem hade kunnat ana att det på två månader (sedan jag kom) skulle bli så stora förändringar i detta land. Inte jag i alla fall.

Kanske regeringen behöver lyssna litet på Stevie Wonder. :)

24 comments:

Annica said...

Angående "hejandet" så upplever jag det skiftar från situation till situation. Ibland hejar man, ibland inte. Intressant med det där som Malmö-kvinnan sa om ögonkontakt. Det ska jag tänka på framöver - det ligger definitivt något i hennes iakttagelse.
Regeringen borde ha U-svängt långt tidigare. Det krisar redan överallt i samhället och det slår hårt, inte minst mot flyktingarna själva. Och krisen blir ju än värre om åtgärderna inte träder i kraft förrän i april. Hur ska det gå för de flyktingar som kommer till Sverige tills dess? Var ska de ta vägen, hur blir deras framtid i ett land som inte ens nu kan ta hand om dem på bästa sätt? Det är oroande. Den strutsmentalitet som politikerna visat är skrämmande. De är helt klart inte vuxna sin uppgift.
Kram från ett skridskobanehalt, regnigt och plusgradigt norr.

Steel City Anna said...

Jag hade aldrig kunnat gissa hur det skulle bli. Inte heller hade jag nånsin trott att England skulle vilja dra sej ur EU. Framtiden känns oviss och orolig många sätt. Tar en dag i taget och lyssnar på Stevie och Beatles jag med :)

Angående hejandet så hälsar man här om man möts. Ibland bara med en nick eller leende, men man visar liksom att den andra människan existerar. Man hälsar om man sätter sej bredvid nån på bussen etc. Jag blir alltid imponerad av hur bra folk är på tunnelbanan och pendeln i Stockholm att låtsas som om ingenting utom dem och deras Metro finns. Hur gör de? :)

Gunnel said...

En underlig sak här är att möter man en person inne i skogen så är det nästan alla som hejar. Skulle man möta samma person nere i samhället verkar det som det är en helt annan människa. Kan det var den avstressande miljön inne i skogen som gör människor mer vänliga, tro? Kram

Maria said...

Det med att heja om man har ogonkonatkt kanns som en bra regel. Det ar nog ungefar sa det ar har.

Anne-Marie said...

Annica: När jag bodde i Sverige för många år sedan hejade folk i stort sett aldrig i de områden jag rörde mig i så att vara med om hejandet där jag nu befinner mig känns positivt. Tyckte också att Malmö-kvinnans uttalande var intressant.
Ja det där med att vänta ända till april tycker jag är mycket olyckligt. Vet inte om “maskineriet“ mal så långsamt eller vad det beror på. Håller helt med dig om att det är ytterst bekymmersamt att Sverige inte kan ta hand om de som kommer nu på ett bra sätt och hur det blir om ytterligare 5 månader står ju verkligen skrivet i stjärnorna.
Kram från moln och mildväder!

Anne-Marie said...

Anna: Nej, att Europa skulle gå igenom det som nu pågår undrar jag om någon skulle ha kunnat förutse för bara några få månader sedan. Inte bara Sverige utan hela Europa.
Musik kan vara bra i tider som dessa. :)
Tror att England och USA liknar varandra på många sätt. Det var ju faktiskt engelsmän som först kom till USA när befolkandet av USA (i stor skala) påbörjades.
Det är faktiskt skrattretande att se på folk i tunnelbanan. Jag har nästan börjat skratta ibland. Nu är det inte bara Metrotidningen folk stirrar stint på utan även sina mobiler. Vad skulle Stockholmarna göra utan sina “nappar“. ;)

Anne-Marie said...

Gunnel: Ja, man kan ju verkligen undra vad det beror på. Kanske det är svårare att “undvika“ den andra personen i skogen? Man kanske har mer att titta på i samhället och kan titta bort. Intressant. Kram!

Annika said...

Så är det här, man hejar.
Alltid.
Varenda gång man möter ngn. Ja, när jag ute och går alltså. Är jag uppe i Reston Town Center etc etc hejar jag ju inte på alla otaliga däruppe.
Men på de dagliga prommisarna, alltid, alltid, alltid. Alla hejar.
Ja, de skulle ha vänt skeppet för länge sen hemma. Märker att jag inte orkar tänka på det, det är så tungt och oroligt. Ändå går tankarna till Sverige och den ohållbara situationen där ofta, ofta...
Kramar!!!

Anne-Marie said...

Maria: I USA hejar man ju mycket, mycket oftare än vad man gör i Sverige. Jag minns att jag tänkte på det redan under mina tidiga resor till USA. Också i storstäder verkar man göra det. Jag gillar det! :)

Tredje året i Hjo said...

I Göteborg hejade man inte på okända, i Hjo hejar nästan alla, kända som okända. Fega politiker - och nu får SD rätt. Vi får väl se om väljarna återvänder till moderater och sossar, det återstår att se. Lustigt/Olustigt.

Anne-Marie said...

Annika: Du smög dig in där bland mina svar. ;)
Ja, visst är det vanligaste att man hejar i USA. Tycker det är väldigt trevligt faktiskt.
Nej, jag hejar givetvis inte på alla i Weed men det känns som om man inte är insluten lika mycket i sitt eget skal som till exempel i Stockholm.
Nej, man blir litet överväldigad av allt det stora som pågår i Sverige. Nu skall det bli intressant att se vad som händer. Kanske på litet mer avstånd. :) Läste idag om vad som pågår i Bryssel och det låter helt absurt att folk inte kan ta sig till jobbet pga undantagstillståndet.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Hans: Kan tänka mig att en relativt stor stad som Göteborg inte har lika mycket hejande. Annars tycker jag att Göteborgare oftast är trevliga och öppna.
Ja, nu kan man inte beskylla SD för varken det ena eller det andra egentligen från de andra partierna. Det kommer att ta tid att reda ut den här röran tror jag. Är glad att jag inte är politiker.

Channal said...

HejHej! Där jag bor i Kolmården hälsar alla på varandra. Men när jag är inne i stan så hejar vi inte på varandra. Förutom på grannar på mina föräldrars gata. Men i affärer säger man alltid hej! Det är trevligt!

KRAMAR Anna

Anne-Marie said...

Anna: HejHej på dig!) Låter trevligt att man hälsar där ni bor. Det blir så mycket mera personligt tycker jag. Trevligt också att man hälsar i affärerna. Tycker att det också blivit bättre faktiskt här i Stockholmsområdet att man hälsar i affärerna och att folk verkar bättre på “customer service“.
Kramar!

Marina said...

Har en bestämd känsla av att det handlar väldigt mycket om plats och situation, ju mindre plats, desto mer hejande. Sedan är det väl en kulturell sak också, alla kulturer har ju olika traditioner. Sedan kan man naturligtvis styra det mycket själv, om jag ler och hälsar på folk så får jag ju oftast ett hej tillbaka.

FREDOMtravel said...

Ju mer enslig bygd desto mer hejande, så upplever jag det..

Anne-Marie said...

Marina: Håller helt med dig i dina tankar.
Antar att du upplever något annat nu i Singapore jämfört med Sverige. Mycket beror självklart på en själv men folk i Stockholm verkar inte vilja säga hej särskilt ofta bara så där helt apropå.

Anne-Marie said...

Helena: Ja, så kan det nog vara. På mindre orter blir det mer naturligt att heja på andra. I en storstad blir allt mer anonymt.

Pettas said...

Det är intressant detta med hejandet...
På Åland är allt så nära så de flesta säger hej men på olika sätt, beroende på var man befinner sig. Längre ut på landsbygden är det ett naturligare hej, i stan lite återhållsamt.

Det är väldigt dubbelt detta med flyktingströmmen och stängda gränser.
Men tillika förstår jag att man tillfälligt måste begränsa sig för att få ordning. Man kan ju inte ta emot folk om man inte har någonstans att ta hand om dem på ett värdigt sätt. Vi måste bli mycket, mycket bättre på att samarbeta över landsgränserna nu för flyktingarnas skull. De måste få hjälp! Ingen lätt situation just nu och jag tror inte att någonting blir bättre av att belasta varandra med skuldkänslor, vilket lätt uppstår i tider som dessa.

Anne-Marie said...

Karin: Det är faktiskt rätt intressant med hejandet. Verkar vara samstämmigt att man i städerna är litet mer återhållsam jämfört med landet.
Självklart måste man kunna ge bra hjälp till de som kommer. Kan man inte det blir det inte bra för någon. Hoppas att man kan sakta ner strömmen så att det kan bli litet mer ordning i “röran“ som har uppstått väldigt snabbt. Läste att många människor som arbetar inom de sektorer som nu är hårt pressade, börjar känna sig uppgivna och kanske till och med funderar på att lämna sina arbeten.
Kramar!

tassitus said...

Här i Saint John, NB, är hejandet väldigt uttalat. Inte bara hej ... småprat med främlingar. Det blev en stor kontrast för mig, när vi flyttade hit från Quebec City. Första morgonen åt vi frukost på en "diner". Servitrisen var så trevlig, småpratade om ditt och datt, så det kändes som att vi känt varandra länge. Jag kommenterade det till min man (det här är hans födelsestad) efteråt, och han sa bara nå't om att 'ja, de gillar att småprata här!' Det visade sig vara sant. Vi bor i ett stort lägenhetskomplex med två hissar. ALLA hejar och pratar om vädret. Om jag går ner till affären, möter folk på gatan, så nickar man och ler. Ofta utbyta några meningar om vädret också ... man blir på bra humör :)

Så jag tänkte att jag skulle testa det här när jag var hemma i min lilla hemstad. Jag tog en promenad in till sta'n, och bestämde mig if örväg för att heja på alla jag mötte -- göra ögonkontakt, och se'n säga hej. Det gick inget vidare. Ingen av dem sa hej tillbaka, men de tittade på mig som om jag var full eller från en annan planet. Men det är okay ... det är inte en del av kulturen där. Precis som att det inte är en del av kulturen att fråga kassörskan hur hon mår eller nå't sån't. Det är olika.

-Rebekah

Anne-Marie said...

Rebekah: Det verkar som om man ofta småpratar mer i andra länder än vad man gör i Sverige. I början av min USA-vistelse tyckte jag det var litet konstigt men nu tycker jag om det. Tycker att svenskarna i Sverige är rätt fåordiga. ;)
Kul att höra mer om en del av världen jag inte kan mycket om.
Jag har som sagt uppskattat att folk där jag nu befinner mig utanför Stockholm faktiskt hejar och har ögonkontakt. Inne i Stockholm är det ju inte alls så.
Visst är det olika och man vänjer sig vid det mesta. Tror dock att jag skulle sakna hejandet från USA om jag bodde i Sverige och folk inte sade hej.

tassitus said...

Om/när jag flyttar tillbaka, så tror jag det här är en av de företeelser jag kommer att sakna mest. Som sagt; det är MYCKET uttalat här i Saint John ... det säger även folk från ikringliggande områden.

En helt orelaterad not: Det här med Blogger och WordPress är som två, helt skilda världar ... som aldrig möts. Jag är en WordPress-person i grunden ☺️och flera gånger nu, har jag glömt att ticka den lilla boxen som gör att jag får epost när det blir nya kommentarer ...

Anne-Marie said...

Rebekah: Det är intressant att olika områden kan skilja sig så mycket från andra. Att vara tillknäppt som många är i Stockholm i alla fall har jag litet svårt för numera.
Wordpress och Blogger skiljer sig nog rätt mycket åt tror jag. Funderade på Wordpress ett tag men har bibehållit Blogger där jag startade.