Thursday, November 12, 2015

Dags att hussitta

Regnet strilade ner i morse och det har inte blivit riktigt ljust idag känns det som. Det märks verkligen att det är november och att dagarna blir allt kortare.

Min vän I som jag bor mest hos åkte i tisdags på en längre utlandsresa för att hälsa på sin son i Australien. Hon kommer tillbaka samma dag som jag åker tillbaka till USA och det blir om ungefär en månad. Så nu bor jag själv i hennes lägenhet och jag skall villigt erkänna att det faktiskt är rätt skönt att kunna vara själv. Jag har bott själv så många år nu att jag inte är van vid att ha någon annan person omkring mig hela tiden. Sedan jag kom har jag bott hos andra och egentligen inte haft eget utrymme vilket blir litet jobbigt i längden.

Självklart är jag mycket tacksam för alla som låter mig bo hos sig men nu blir det alltså några veckor med “eget boende“. Samtidigt tar jag givetvis hand om lägenheten och ser till den. Jag är nu en “house sitter“ - eller på svenska en hussittare. Jag har skrivit om detta på bloggen och att man i USA har ett helt annat utbud av möjligheter att “house sit“ än vad Sverige har. Fortfarande är det nog rätt ovanligt tror jag att man i Sverige tar in främmande personer som tar hand om en bostad när ägaren/ägarna är bortresta.
http://bo-i-usa.blogspot.se/2014/02/house-sitting-som-livsstil.html

Nu gör jag det alltså för en god vän med principen är ju densamma. Man tar hand om post, vattnar blommor, städar och tar hand om bostaden. Jag kommer nog inte att vara här hela tiden eftersom jag fortfarande planerar att åka ut i landet återigen.
Planerna fick skjutas på framtiden litet grand eftersom jag tyvärr har blivit tvungen att besöka min tandläkare ett par gånger och har ytterligare ett besök på måndag i nästa vecka. Jag vill väldigt gärna gå till min svenska tandläkare eftersom han vet precis hur mina tänder är och då jag har ett litet annorlunda problem med mer förslitning än normalt fattar inte alla varför tänderna är som de är. Eftersom jag inte hade gått på mycket länge var det mer att göra än vad jag hade trott och det kommer att bli rätt dyrt men givetvis måste jag ta den kostnaden och ta hand om tänderna.

Idag lär jag fylla år och Facebook påminde om det alldeles nyss. Trevligt i alla fall med hälsningar från vänner både i Sverige och USA via Facebook. :) Jag har inga planer på något speciellt utan har firat dagen i tysthet. Har inte varit i Sverige på min födelsedag sedan 2003 när jag hälsade på min mamma som precis hade flyttat från Enebyberg till Täby.

Tur att min tandläkare har litet mer ordning och reda hos sig än vad Mr Bean får uppleva. ;)

18 comments:

Monica said...

Jag läste först hustitta:-), så jag tänkte oj vad spännande, ska du redan köpa hus och hann fundera lite på vartåt det skulle bära:-), kan vara spännande med hussittning också, skönt att du får lite egen tid. Grattis på din födelsedag, hoppas den varit bra även om vädret är väldigt grått just nu.

Anne-Marie said...

Monica: Ja, ordet ser litet lustigt ut men det verkar som om det är ett ord som används. Nej, att köpa ett hus har jag inte bestämt mig för ännu.
Faktiskt väldigt skönt att ha mer egentid. Jag märker att jag är inte alls van vid att ha folk precis inpå mig.
Tack! Dagen har varit lugn och stilla. Gick en promenad till en fantastiskt fin bokskog som känns mycket helande. :)

Pettas said...

Det är förstås så att när man är van att vara ensam så trivs man att vara det. Visst är det trevligt med sällskap, men jag förstår dig. Att vara ensam med sig själv betyder ju inte att det är tråkigt.
Jag har skrattat gott och mr Bean. Han kan han.
Hoppas din dag har varit skön!
Grattis än en gång!
Kram!

Anne-Marie said...

Karin: Så klokt sagt Karin. :) Jag trivs bra med och i mitt eget sällskap vilket jag är tacksam för. Stackars de som inte kan vara själva utan alltid måste ha andra omkring sig.
Mr Bean är i en klass för sig. ;)
Tack igen för grattishälsning! Kramar!

Anonymous said...

Fy skäms på dej, jänta, som inte går till tanläkar´n regelbundet.
Amerikanska tandläkare är faktiskt OK. :)
Glad att du får lite egentid. Jag kände likadant, när jag
var i Sverige och bodde hos släkt och vänner. Man är tacksam,
men det blir en aning tröttsamt, trots allt.

Så tillbaka till USA före jul! Tillbaka till Weed, antar jag.
Och sen ????

En ljus hälsning till dej i novembermörkret från
Ruth i Virignia

Hjärtliga lyckönskningar på födelsedagen!

Anne-Marie said...

Ruth: Det var mest tandsten och nödvändigheten att “reparera“ en förslitningsskadad tand. Nej, amerikanska tandhygienister är faktiskt inte okej! Jag hade en hemsk erfarenhet för många år sedan när en sådan person nästan slet ut tänderna på mig eftersom hon inte förstod att det som såg ut som tandsten faktiskt var delar av mitt tandproblem med förslitning.
Hon gjorde mer skada än nytta. Så därav min försiktighet. Så, nej jag känner mig inte som en “dålig jänta“ ;).
Jag känner mig “påpassad“ hela tiden när jag har folk precis inpå mig så det är härligt att ha egentiden nu.
Jag har faktiskt inte slutgiltiga planer just nu så kommer inte att gå på detaljer här och nu. :)
Tack för grattishäsningen!
Idag är det “Lützens dimma“ som råder där jag är. :)

Gunilla Nardin said...

Jag kan forestalla mig att det ar skont med ensamtid ocksa. Sa bra att du kan vara "housessitter for din vannina. Ett fint tillfalle till en battre insikt i hur det ar att leva i Sverige idag, aven om du inte kommer att sla dig ned i landet for gott.
Det rader ett typiskt novembervader i Sverige just nu, sag jag, da jag laste dagstidingarna pa natet i morse. Da far man gora det mysigt inomhus istallet, som svenskar ju ar sa bra pa.
Har har vi for det mesta soligt och milt for arstiden ,omkring 20gr. Ja , visst man blir bortskamd med det vackra vadret,helt klart.Skulle vara jattesvart att vanja sig vid ruskigt novembervader igen tror jag.
Hoppas du hinner se lite mer av vart land innan du reser tillbaka.
Tandlakarbesok tillhor ju inte det allra roligaste, men ar nodvandigt. Jag gar hos en dansk, for jag , som du blev en gang illa bemott har. Tappade liksom
fortroendet for franska tandlakare efter det.
Ha det gott AM och grattis pa fodelsedagen!
Stor Kram
Gunila

Annika said...

Jag älskar min tandläkare här, haha. OCH hygienisterna. ÅÅÅ!!
Går lydigt var sjätte månad och gillar't, haha! YES, for reals. Jag är lite knäpp vad gäller en del grejer.
Fniss!!
However, förstår att du njuter av ensamheten. DET skulle jag också göra. Det är ju lite jobbigt att inte vara hemma i eget hem, ta hänsyn hela tiden, inte kunna göra riktigt som man vill (även om man är supergoda vänner). Så njut lugnet och ensamheten.
Jag förstår dig så väl! Jag skulle bara njuta av rubbet.
Önskar dig en mkt fin och lugn och mysig helg!
Kram!!

Anne-Marie said...

Gunilla: Det har varit vädigt skönt med egentid. Jag märker att jag inte är van vid att ha andra precis inpå mig.
Det har varit ovanligt milt tror jag under hela oktober och hittills i november. Jag har tagit med mig för många varmare vinterkläder eftersom jag trodde att det skulle bli kallare.
Det som jag märker väldigt tydligt är hur mörkt det är i Sverige. Mycket mörkare än i Kalifornien - av helt naturliga skäl eftersom Stockholm ligger på en högre latitud än Weed. Men jag undrar om jag skulle klara av denna långa period av mörker efter så många år med ljusare vintrar.
Skönt att du har fint väder även i november.
Jag har mitt (förhoppningsvis) sista besök nu på måndag hos tandläkaren. Det blev dyrt men givetvis nödvändigt att ta hand om tänderna.
Tack för födelsedagshälsningen!
Ha det bra! Stor kram!

Anne-Marie said...

Annika: Det var tandhygienisten som nästan drog ut tänderna när hon trodde att det var tandsten och inte förslitningen. Självklart är inte alla sådana men jag blev bränd.
Jag har aldrig gått var sjätte månad ens när jag bodde i Sverige. En gång per år har varit det jag brukat gå. Nu blev det tyvärr längre mellan gångerna och tydligen får jag betala för det nu.
Ja, det märks att jag bott själv under många år nu eftersom jag är så van att vara själv och trivs alldeles utmärkt med mitt eget sällskap. :) Man kan aldrig känna sig helt som hemma i en annan persons hem - av naturliga orsaker.
Idag (lördag) skall jag träffa en god vän (en killkompis) som jag känt sedan 1987. Tiden går fort och ibland inser jag hur länge jag bott i USA. Tur att jag vårdat mina vänskaper i Sverige.
Ha en fin helg! Kramar!!

Annica said...

Till att börja med vill jag sända ett försenat men varmt GRATTIS - och Gott Nytt ÅR! :D

Om man är van att bo ensam så kan det kännas lite extra jobbigt att dela bostad med någon - även om det så bara är under en begränsad tid.
Men detta var ju ett perfekt arrangemang, din vän har någon som tar hand om bostaden - och du får vara solokvist ett tag.
Tandläkare kan ju vara både bra och dåliga. Patienter likaså. Mr. Bean hör definitivt till den senare kategorin. Här kan man säga: Stackars tandläkare!
Kram från regnigt norr!

Anne-Marie said...

Annica: Tack för födelsedagshälsningen! Ja, nytt år kan man ju till och med säga att det är. :)
Jag märker att jag bott själv så länge att det är litet ovant i längden att ha en annan person så nära inpå sig. Men nu blev det ju en bra lösning.
Det finns alla slags tandläkare - och patienter. Mr Bean hör nog till det mer utmanande slaget av patienter. ;)
Kram!

Tredje året i Hjo said...

Grattis på födelsedagen!
Hundväder idag, och snart kommer väl kylan. Fast det dröjer till i februari om jag får råda. Fråga: har du en svensk tandläkare här hemma? Jag menar, det var väl ett tag sedan du bodde här.

Min plats i solen said...

Grattis i efterskott Anne-Marie! Jag hoppas du fick en trevlig dag. :) Det blev ju winwin för både dig och din väninna. Du har någonstans att bo och kan rå om dig själv och din väninna har någon som ser efter lägenheten. Perfekt lösning! :) Vad bra att du passar på att gå till tandläkaren och fixa det som behövs hos någon som du har förtroende för. Det är värt varenda öre. :)

Ta hand om dig.♥

Kram Lotta

Channal said...

Förstår att det är skönt att kunna husera själv i lägenheten. Passa på att gå till tandläkaren, men det är dyrt! Men värt pengarna. Klockan 16:00 är det mörkt ute. Snö skulle lätta upp mörkret!

KRAM Anna

Anne-Marie said...

Hans: Tack!
Ser att du nu ökat på ytterligare ett år på din blogg. Kul! :)
Jag tittade på vädret alldeles nyligen på TV och det skall bli avsevärt kallare från och med fredag med till och med snöbyar. Tur att jag har med mig vinterkläder i parti och minut.
Jodå, jag har min alldeles egen tandläkare här i Sverige. Har gått till honom i många år. Hela familjen gick till hans pappa och sedan tog sonen över - som jag nu går till. Jag har ju oftast kommit 1 gång per år och har alltid gått till honom då. Nu var det längre tid och det fick jag “synda för“. Hade en otrevlig upplevelse i USA betr. tandhygienist/tandläkare. och blev skrämd av denna.

Anne-Marie said...

Lotta: Tack snälla! :)
Dagen var lugn och stilla i eget sällskap men jag fick många hälsningar via FB.
Visst är det perfekt med win-win. :) Jag märker att jag behövde vara själv efter mer än 1 månad i andras sällskap. Jag är inte van vid det numera.
Jag var sista gången hos tandläkaren idag (det blev 3 ggr vilket jag absolut inte hade trott) och han tyckte att allt såg riktigt bra ut nu. Att ha förtroende för en tandläkare är A och O och det har jag för den här mannen. Som jag skrev till Hans gick hela familjen till hans pappa och sedan fortsatte sonen som jag nu går till. Han kan mina tänder utan och innan.
Ha det gott bästa Lotta! Kram!

Anne-Marie said...

Anna: Ja, det är faktiskt väldigt skönt att ha min väninnas bostad för mig själv. :)
Var hos tandläkaren sista gången idag. Tre besök blev det vilket var helt otippat men tydligen var tandstenen inte alls bra och tandköttet hade blivit påverkat. Japp, dyrt blev det men man måste vara noga med tänderna eftersom de kan påverka hela kroppen, bland annat hjärtat.
Oj, vad det är mörkt här! Hade glömt hur det kan vara i november i Sverige. I Weed är det mycket ljusare hela vintern.
Kram!