Sunday, November 24, 2013

Toscakaka

Solen sken och det var en fin novembersöndag. Efter en riktigt kall natt var det nästan litet vårlikt i Mt Shasta.

Det var idag jag skulle träffa svenska C och hans amerikanska fru S. Jag förstod att jag var vid rätt hus eftersom en söt liten skylt med "Välkommen" fanns vid ytterdörren. Deras hus låg med en fantastisk utsikt över berget och jag välkomnades in i ett mycket vackert Mt Shasta hem med stora ytor och mycket ljus genom alla fönster. I vardagsrummet stod en praktfull flygel.

Att prata svenska här i Mt Shasta har jag bara gjort några få gånger när det varit svenskar som kommit på ett kort besök. Mina föräldrar kom tyvärr aldrig hit - något jag fortfarande saknar. Men idag fick jag prata svenska - blandat med engelska - och det var verkligen trevligt. På något sätt känns det litet konstigt att prata svenska här, nästan litet overkligt - kanske för att jag pratat engelska under i stort sett hela min vakna tid sedan jag kom hit för litet drygt 16 år sedan.

Vi satt i deras vackra vardagsrum och tittade ut över berget och pratade om Sverige och USA och allt mellan himmel och jord. Jag bjöds på te, kakor och hembakad toscakaka. Det smakade gott. :)

Det lär finnas några andra svenskar här i trakterna men de är utspridda. Vi konstaterade att inte många dras till detta område - troligen beroende på att det finns så få arbetstillfällen. Bor man i San Francisco, Los Angeles eller andra större städer finns det en hel del svenskar och organisationer där man kan träffa varandra och vara med om svenska högtider och helger. Här finns inget sådant.

Därför var det extra trevligt att få en liten svensk "injektion" idag. Tack S och C för att ni bjöd mig till er. :)


Bilden lånad från ica.se - kameran fick stanna hemma idag.

14 comments:

Anonymous said...

Hej, va kul att prata lite svenska.
Ja i sverige, där pratas det mer
engelska. Utan att man märker det.

Alltid kul, med nya trevliga vänner. Hälsningar Stig.

Desiree said...

Vad kul att få träffas och förhoppningvis blir det fler träffar och en inledan på något nytt. Toscakaka är väldigt gott.
Kul med nya bekantskaper.
Kram!

Anonymous said...

Hej! Åh så kul för dig! Jag vet hur det känns även om jag säkert pratar mer svenska än vad du gör. Förra året när jag var på en svensk adventsgudstjänst här i Seattle så var det en märklig känsla av att gå in i kyrkan och alla pratade svenska. Liksom hur mysko som helst. I år har de ordnat en till, så den skall jag gå på. Bara att höra de svenska julsångerna ger en gåshud. Mysigt att du hade det trevligt med fika och allt! Ha en bra start på veckan! Kram Maria G

Annika said...

DET förstår jag. att det var jättekul att få träffas och prata svenska.
Roligt på alla de sätt.
Hoppas ni kommer att fortsätta att träffas nu.
Jag pratar ganska mkt svenska, känns det som. ja, med Karolina framförallt. Men också med de vänner jag träffar åtminstone en gång i veckan.
Stora kramar!!

Fullblodsekologen said...

Toscakaka, duktig du är!! Ha det fint därborta, här har vi det för tillfället riktigt kallt, brrr. Nästa vecka åker jag härifrån, några dagar i Stockholm först och sedan söderöver. Kram/Annelie

Anne-Marie said...

Stig: Jag är verkligen inte bortskämd med att prata svenska här i USA. Det var trevligt att ha en liten pratstund med en landsman. :) Sverige tycks nästan ha anammat engelska som andraspråk med tanke på alla skyltar osv som är på engelska.

Anne-Marie said...

Desiree: Det är möjligt att vi träffas igen. Vi bestämde inget så vi får se vad som händer.
Det var i alla fall trevligt att prata med några på svenska - även om det onekligen känns litet konstigt och ovant att prata svenska här i USA.
Toscakakan var väldigt god.
Kram!

Anne-Marie said...

Maria: Det finns säkert många fler svenskar i dina trakter. Seattle är ju en stor stad.
Svenska julsånger är väldigt fina. Kan tänka mig att du fick gåshud. :) Vore jag litet närmare skulle jag gärna följa med dig på den konserten.
Ha det bra! Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Du har ju en helt annan "svenskbas" än vad jag har. Dina svennefrullar är ju en stående tradition. :) Även om jag aldrig hade träffat C och S var det lättsamt och trevligt.
Eftersom jag bara umgåtts i stort sett med amerikaner alla år jag varit här har jag nog kommit bort från väldigt mycket svenskt faktiskt.
Stor kram!!

Anne-Marie said...

Anneli: Ja, nu var det ju inte jag som var duktig att baka utan S som jag besökte. ;) Men jag var duktig på att smaka på den goda kakan. :)
Här har det varit kallt de senaste nätterna. Riktigt kallt.
Ha en fin återresa så ser jag fram emot fler "Spanienrapporter". Kram!

Lotta said...

Så trevligt! Och det låter onekligen som de bor vackert. Fint att få tid tillsammans och prata. Håller med om att det ibland känns helt bakvänt att tala svenska i vissa sammanhang här. På arbetet kommer jag nästan av mig när det händer ;)

KRAM!!

Anne-Marie said...

Lotta: Det var riktigt trevligt. Och att få besöka ett sådant vackert hem gör ju inte saken sämre. :)
Svenska pratar jag ju nästan aldrig här i USA så det känns litet mysko att sitta i Mt Shasta och prata med en skåning. ;)
Kram!!

Anonymous said...

Jag har ingen att prata svenska med, så när jag såg Annikas post om svennefrulle på ett hotell i Reston, beslöt jag mej för att krasha. Visste ju hur Annika såg ut fr hennes blogg, så jag stegade fram och presenterade mej. Det var Annika och tre andra svenskor. Vi hade en trevlig stund tillsamman. Dom var förvånade över att jag pratade utan am. accent efter över 60 år i USA, men jag ringer gamla bekanta och kusiner och använder svenska då och då, så helt utan svenska är jag inte. Läser också sv. tidningar på datorn.

Kul att läsa din blogg, eftersom jag bodde i Palo Alto, Calif. i nästan 20 år; 1954-73. Min make, som var geolog, hade en hel del jobb i norra Calif. Campade med barnen ett par ggr vid Mt Shasta.

Tosca tårta! Min syster gjorde den bästa jag nånsin ätit. Har själv aldrig försökt, men kanske jag borde.
Hoppas du får en trev Thaksgiving (min favorithelg)

Ruth i Virginia

Anne-Marie said...

Ruth: Men så roligt att du fick träffa Annika. :) Har sett alla dina kommentarer hos henne.
Imponerande att du inte har någon brytning alls efter så många år i USA. Det finns nog litet fler svenskar i de trakter där du och Annika bor.
Trevligt att du tittar in hos mig då och då. :) Palo Alto har jag besökt en gång för länge, länge sedan.
Har aldrig bakat Toscatårta själv. Den jag fick smaka i söndags var väldigt god.
Ha en fin Thanksgiving du också!