Dagar som förändrat världen
Den 22 juli 2011 är en sådan dag. En dag då 92 människor dog i vårt grannland Norge. En ofattbar tragedi.
Medan jag var inne i Mt Shasta och handlade igår hade min mamma lämnat ett meddelande på min telefonsvarare där hon sade att det skett en stor explosion i Oslo. Då tror jag inte att någon visste hur omfattande händelsen var med bomben inne i Oslo och skottdramat på Utöya. Jag har följt det hela via nätet sedan dess. Tittat på videosnuttar som visar förödelsen efter bomben - bilderna liknar mer Mellanöstern än Oslo - och läst artiklar från olika nyhetssajter.
När sådana här tragedier sker tar det ett tag att verkligen förstå vad som hänt. Och vi påverkas alla mer eller mindre. Mer kanske den här gången eftersom Norge känns så nära.
Jag tänkte tillbaka på mitt liv och händelser som varit lika omskakande och omvälvande. Eftersom jag bara var ett par år när USAs president John F Kennedy sköts minns jag inte själva händelsen men jag vet att många människor i USA fortfarande minns var de befann sig och vad de gjorde när de fick höra talas om attentatet. Den 22 november 1963 är en dag då världen också förändrades. Många amerikaner blev djupt chockade och man grät öppet ute i samhället.
Den 11 september 2001 ringde telefonen på morgonen. Det var min pappa som sade att det skett en terrorattack i New York. Jag var på väg till skolan här i Weed och kunde inte fortsätta att följa nyheterna men när jag kom hem igen tittade jag på de overkliga bilderna som kablades ut över världen. Jag minns att Michael hade svårt att först riktigt fatta vad som hänt. Han var inte ensam om att ha den känslan. Det har skrivits en hel del om att många amerikaner förändrades i grunden den dagen. USA verkade helt plötsligt inte alls lika säkert.
På morgonen den 28 februari 1986 vaknade jag till sorgemusik på radion. Under natten hade Olof Palme mördats. Många svenskar berördes djupt och en känsla av att Sverige förändrats smög sig in. Jag minns fortfarande berget av rosor på Sveavägen som växte sig större och större. Trygga Sverige var inte riktigt detsamma.
Julhelgen 2004 bodde Michael och jag på Hawaii. Den 26 december hörde vi om den enorma tsunamin och såg bilder som också var overkliga. Och allteftersom tiden gick stod det klart att väldigt många svenskar hade omkommit. Eftersom jag inte bodde i Sverige upplevde jag inte på plats hur Sverige påverkades men jag vet att många, många människor kände någon som omkommit eller blivit skadad eller så hade man en bekant som var direkt drabbad.
Idag går våra tankar till Norge och dess befolkning. Många har idag kommit ihåg det här citatet från en dikt av Nordahl Grieg: "Vi er så få her i landet, hver fallen er bror og venn.”
Bilden från min chefs trädgård här i Weed.
7 comments:
Å Anne-Marie, så fint du skriver. Citatet från Griegs dikt går rakt in. Så är det ju.
Jag har också följt händelseutvecklingen och rapporteringen så mycket jag kunnat.
Estonia är en annan tragedi som så starkt påverkat Sverige och svenskarna. Alla dessa katastrofer som förändrar våra liv, det är smärtsamt.
Det kryper under skinnet på en på ett helt annat sätt när det kommer nära, men jag tänker också på att det här är dessvärre en vardag för väldigt många i världen.
Det är obegripligt svårt att förstå
kramar
Visst är det hemskt när sådant här händer. Olika tragedier som är så hemska så man knappt kan fatta att det är sant. Så offattbart på många sätt.
Kram!
Det som har hänt i Norge är ofattbart. Så obegripligt! Ett vansinnesdåd som inte bara har skakat om Norge utan hela världen. En galenskap som är omöjlig att förstå.
Du har så rätt, det finns händelser i världen som för alltid etsat sig fast i våra minnen. Då vi minns vad vi gjorde då vi fick veta eller den dagen i stort. Morden på Olof Palme och Anna Lind, Tjernobyl,Prinsessan Dianas död, Estonia, 11 september, tsunamin och andra händelser. Minnen som berör.Mitt i allt elände är det dock skönt att det även finns minnen över händelser i världen som har en positiv klang. Som t.ex. Berlinmurens fall. Likaså är det värmande att se den enorma medmänsklighet när det händer ofattbara tragedier som den i Norge. Människor ställer upp och finns där för varandra. Världen över. Det inger hopp.
Kram Lotta
Fint skrivet Anne-Marie. Kramar
Lotta: Vad glad jag blir av dina fina ord om mitt inlägg. :) Idag har jag faktiskt helt varit frånvarande från datorn. Det är rätt skönt det med. :) Jag tänkte på Estonia efter det att jag skrivit inlägget. Det var också en omvälvande händelse. Och som din namne också skriver så finns det givetvis andra positiva händelser som påverkat oss människor och världen men de verkar tyvärr vara färre än de som är tragiska och mer negativa. Kramar!
Karin: Självklart finns det en tillvaro som vi inte ens kan föreställa oss som är vardag för till exempel folk i Mellanöstern. Det jag märkte när Fukushima skedde tidigare i år, var att vi på västkusten i USA verkade mer engagerade och påverkade än vad folk på östkusten i USA verkade vara. Närheten spelar verkligen in. Kramar!
Desiree: Stora händelser som påverkar väldigt många människor sätter självklart sina spår på utvecklingen i världen. Även om man inte själv är drabbad eller känner någon som varit inblandad i det hela kommer det till oss genom massmedia. Kramar!
Lotta: Eftersom nyhetsmedia ofta verkar fokusera mer på negativa händelser, är de positiva händelserna färre som rapporteras - det är i alla fall så som jag upplever det. Självklart är Berlinmuren en positiv händelse som etsat sig fast. När jag skulle skriva inlägget kom jag egentligen bara på Berlinmurens fall. Nu kom jag också att tänka på det som hände i Kina och den ensamma personen som utmanade stridsvagnen. Man kan ju undra varför negativa händelser ofta har mer nyhetsvärde än de positiva. Kramar!
Magdalena: Tack! Kram tillbaka!
Post a Comment