Vår i Weed

Förra veckans värmebölja har förbytts i litet svalare väder med regn till och från. Härligt tycker jag. Nästa vecka skall det dock bli varmt igen. Känns som om vi har det välbekanta jojovädret som blir mer och mer vanligt.

Våren här i Weed saktade ner litet och det tycker jag känns helt okej. Eftersom vintrarna här i nordligaste Kalifornien inte är lika mörka och kalla som i Sverige är längtan efter våren kanske inte fullt så stark. Den gångna vintern påminde mest om vår hela tiden.

Jag kan sakna den svenska våren med alla vackra vårblommor och den späda grönskan. Våren hos oss är inte lika starkt grön eftersom vi har så många barrträd som är gröna året runt, fast med en mörkare grönska. Vårblommor finns det men inte alls i samma överflöd som Sverige har.

Jag tar ofta en promenad till skogen som finns kring skolan och både idag och igår blev det en promenad. Igår regnade det men det gör mig inget att vara ute i regn bara jag är klädd för den sortens väder. Skogen här i nordligaste Kalifornien är litet karg så det fanns bara litet grönt med nya löv. Några vårblommor såg jag inte till i skogen. Förra våren fanns det många blommor eftersom det regnade väldigt mycket under vintern. Troligen blir det litet mer sparsmakat med blommor i år eftersom vi fått mindre nederbörd.

Påskliljorna växer i närheten av skolan.

Utmed en av promenadvägarna i skogsområdet finns de här stockarna. Man ser inte riktigt hur stora de är men de är bra mycket större än vad svenska trädstammar är.

Också utmed promenadvägen finns ett växthus med solceller på taket.

Jag har ju knappt någon släkt numera men pratade idag med en av mina kusiner som jag numera står närmast. Hon bor i Stockholmsområdet och är några år yngre än mig. Jag fick veta att hennes styvmamma hastigt hade gått bort för ett par veckor sedan. Nu är vår släkt ännu mindre.

Jag blev också påmind av min kusin att det är Valborg i morgon i Sverige. Sådant glömmer jag numera nästan bort eftersom vi inte har Valborg. Minnen av våreldar och vårsånger kom när vi pratade om vad hon skulle hitta på. :)
Och tydligen kommer SvT att sända studentsångarna från Lund även i år. Läste att man tänkt bryta den traditionen men tillräckligt med protester satte stopp för de planerna. Bra!

April 1997

Det känns som om timmarna inte riktigt räcker till under dagarna.
När arbetsdagen är slut finns det fortfarande mycket jag vill kunna hinna med. Hade tänkt skriva här på bloggen under helgen men det hanns inte riktigt med eftersom “snöfågeln" R (snowbird, det vill säga en person som bor i sin RV och reser söderut under vintern till värmen) kom på ett besök. Han har återvänt från Arizona och skall nu snart åka vidare norrut.

Vi har fått en oväntad värmebölja vilket har gjort att snön smälter i rekordfart uppe på berget. Jag har inte riktigt hunnit ställa om mig till att ha sommarkläder eftersom det var rätt kyligt förra veckan. Och det skall bli svalare i alla fall tillfälligt om ett par dagar så det är som vanligt med jojovädret ett tag.

Det slog mig att det nu är 21 år sedan jag kom till det här området just den här tiden i april. 1997 kom jag till Mt Shasta för första gången. Då var det väldigt mycket snö uppe på berget och den smälte inte förrän långt inpå sommaren. April 1997 var mycket svalare och jag insåg att Kalifornien inte bara är sol och värme i den allra nordligaste delen. :)

Det är intressant ibland i FB-grupperna jag är med i när en del skriver att de skall “resa hem" till Sverige under semester eller andra besök. Jag kan inte längre säga att jag reser hem eftersom USA är mitt hem. Den känslan blev mycket starkare när min mamma gick bort. Då var det som om några band kapades som gjorde att “hem" inte längre var Sverige.

Jag har förändrats under dessa 21 år och är absolut inte samma person som kom hit 1997. Världen har också förändrats väldigt mycket - både Sverige och USA.
När jag kom hit till Mt Shasta-området skrev jag brev till vänner i Sverige. Och de skrev brev till mig. Jag hade ingen email när jag kom hit. Mamma och pappa skickade brev till mig via posten.
Vi ringde via vanliga telefonen och kunde givetvis inte se varandra. Min pappa skaffade en dator men då han blev sjuk väldigt snart efter det att jag kom till USA, blev det inte så att han använde den så ofta som han kunde ha gjort. Mamma sade alltid att hon var oteknisk så hon ville inte ens lära sig datorn.

Det var en annan slags tid när allt tog litet längre tid. Man förväntade sig inte omedelbara svar och man var inte alltid tillgänglig och uppkopplad. Jag uppskattar dock att det har blivit enklare att ha kontakt med andra.

Jag har inga foton egentligen från min första tid här (några få mindre bra pappersfoton bara) så avslutar med en YouTube-video som visar berget, skogarna och naturen. Den här verkar vara från förra året när vi hade mycket vatten - i år har vi inte alls lika mycket vatten.

Att vara beroende av andra

Jag beklagar att det blev tyst på bloggen ett tag men de senaste 2-3 veckorna har varit väldigt stressiga, utmanande och utmattande. Det är deklarationstider i USA (deadline för deklarationen är 17 april i år - brukar oftast vara 15 april) och jag har varit “i händerna på" CPAs (revisorer) under flera veckor.

För 3 år sedan gick jag igenom en process som var väldigt dyr (skrev om den här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/04/nu-har-jag-fatt-besked.html) och efter det är jag väldigt noga med att allt skall vara korrekt beträffande min deklaration. Förra året kunde jag anlita ett företag, H&R Block, i Mt Shasta eftersom jag kunde tillräckligt beträffande vissa blanketter och visste att jag kunde korrigera eventuella fel. För 2017 års deklaration visste jag att jag inte hade den kunskapen eftersom jag hade börjat få utbetalningar från min privata pensionsförsäkring i Sverige.

Mannen som var min advokat 2015 hade rekommenderat ett företag som hans firma samarbetar med. Redan förra sommaren hade jag varit i kontakt med en kvinna där och vi hade även haft kontakt under hösten när jag fått bekräftat att jag var välkommen som kund hos dem.

I USA får man ett dokument från sin arbetsgivare (W2 heter det) under januari och om man har andra inkomster får man information om dem. Eftersom mina amerikanska dokument är få och enkla har jag inte mycket att hålla ordning på beträffande dessa. För de svenska är det däremot litet mer jobb kring att få in alla uppgifter i tid. Eftersom Sverige har ett senare datum för deklarationer får jag alltid ligga på att få in uppgifterna från Sverige. Men i början av februari hade jag allt som behövdes så jag skickade all information till revisionsbyrån och min kontaktperson.

Det jag inte visste var att detta företag är mycket långsamt. Jag var i kontakt med dem flera gånger - framför allt då en av blanketterna som jag måste skicka in måste vara skatteverket tillhanda redan 15 mars - och frågade om de hade någon information när jag skulle få deklarationsblanketterna. De fick ansöka om förlängning för den tidiga blanketten och i slutändan var de tvungna att ansöka om förlängning för alla resterande blanketter. Wow! Dålig stil! Och jag som aldrig har behövt ansöka om förlängning under alla år jag har deklarerat här i USA. Och denna försening som aldrig tycktes ta slut var väldigt stressande - mycket på grund av att jag absolut inte ville få några straffavgifter med tanke på min erfarenhet för några år sedan.

Jag är litet “jobbig" på så sätt att jag ofta ser fel som andra gjort. ;) Så var det när jag gick igenom processen 2015 och även för senare deklarationer. Och så var det även i år. Herregud så många slarvfel firman hade gjort! Jag gjorde ändringar med rödpenna och skrev så detaljerade förklaringar jag kunde. Man måste vara väldigt noggrann eftersom vi bara kommunicerade via email och aldrig träffades. Firman finns i södra Kalifornien så email var det bästa sättet. Jag tror att de inte hade förväntat sig att de skulle få en sådan bakläxa. :)

Korrigeringar gjordes och jag fick (som vi trodde) slutgiltiga dokument. Men icke. Det var fortfarande några få saker som behövdes ändras och jag skrev igen till firman. Jag försökte också ringa till min kontaktperson men hon var inte där. Av någon anledning vidarebefordrade växeln mitt meddelande till firmans chef. Han ringde upp mig och jag har nog aldrig varit med om ett så otrevligt samtal.
Mannen bad mig att inte ringa till dem!!!!! Eftersom jag fortfarande behövde deras hjälp bet jag mig i tungan och bara försökte få svar på mina frågor vilket han mycket motvilligt gav mig. Men vad sjutton är det för fel på folk? Han tyckte nog att jag var ordentligt jobbig eftersom jag legat på och hört mig för med regelbundna mellanrum, sett fel de borde ha sett och korrigerat, osv. Ringt hade jag bara gjort några få gånger när det var nödvändigt. Men jag hade ALDRIG varit otrevlig. Så behandlar man inte en betalande kund! Jag var alldeles tagen efteråt och undrade vad det var för jäkla idiot som betedde sig så.

Igår kväll kom i alla fall ett email från min kontaktperson med de slutgiltiga ändringarna och hon till och med skrev “If you have any questions, please feel free to call me." Jag hade skrivit till min advokat efter telefonsamtalet. Jag bad inte om någon hjälp utan bara ville förmedla vad som hade hänt. Om han kontaktat dem står skrivet i stjärnorna men en sak är säker - detta företag kommer jag ALDRIG arbeta med igen. Usch!

Jag tycker inte om att vara beroende av andra men tyvärr är jag det via min arbetsgivare, min hyresvärd, revisorer, osv. Mitt mål är att bli mycket mer självständig inom alla områden. Det här med min deklaration har tagit alldeles för mycket tid, energi och frustration och var en ordentlig väckarklocka!

Så här såg berget ut för ungefär en vecka sedan från "min" gata. Det har slagit ut en del sedan dess. Får ge mig ut och fota litet nu när jag kan andas ut beträffande min deklaration. :)