Tuesday, October 2, 2012

2 oktober

Idag har min mamma fyllt år. Hon fyllde 82 år. Synd att det är så långt till Stockholm från västkusten. Hon fick litet besök idag så det var trevligt eftersom jag inte kunde komma och hälsa på.

Min mamma kom hem till sin lägenhet i mitten av augusti efter att ha varit på ett korttidsboende under 1,5 månad under sommaren. Hon verkade bli pigggare där och sedan hon kom hem igen har hon inte fallit vilket känns bra.

Hon får hjälp från hemtjänsten flera gånger per dag och har till och med kunnat vara ute på kortare promenader med sin rullator och en person från hemtjänsten. Fler och fler saker verkar falla på plats med färdtjänst och en ramp som skall byggas utanför lägenhetshuset.

Det senaste "stora" som hände var att det verkar vara en God Man på gång. Täby Kommun har en mycket lång handläggningstid för just God Man och för ca 1 månad sedan ringde jag och tryckte på. Kvinnan jag pratade med förstod hur "utsatt" situation min mamma och jag har med mig i USA och inga andra släktingar som naturligt kan hjälpa till. Bara 1,5 vecka efter mitt telefonsamtal ringde en kvinna till min mamma och sade att hon var på väg att bli utsedd till God Man. Ibland hjälper det att ligga på. :)

Den här våren och sommaren har varit stressiga med tanke på min mamma men nu verkar mer och mer reda upp sig.

Grattis mamma! :)

Bilden från fromyouflowers.com

17 comments:

em said...

Så glad jag är att saker och ting ordnar sig, för dig och din mamma!
Det är jobbigt att behöva slåss för sina rättigheter - det räcker med det ansvar man har i en ofta jobbig situation.
Margaretha
som strax ska ut
på vift med sin
mamma i den grå
och ruggiga morgonen

Äventyret framtiden said...

Så roligt att höra att det har vänt till det bättre för dig och din mamma!
Att vara så långt borta som du är från henne måste måste gånger vara frustrerande. skönt med godemannen/kvinnan.
Ha en fin dag Anne-Marie, du firar kanske din mor på ditt sätt?:)

kramar
Karin

olgakatt said...

Har du möjlighet att prata med din mamma på Skype, kanske? Skype eller FaceTime gör det verkligen "närmare" tvärs över klotet.
Skönt att tingen verkar falla på plats för dig och din mamma.

Maria said...

Hej! Jag har hittat din blog här och känner igen mig i mycket. Skönt att höra att nån annan har likadana funderingar och speciellt när man är svensk och flyttat över hit. Själv bor jag i staten Washington. Har också en mamma i Sverige och jag är enda barnet, så förstår hur det känns. Man är så långt borta, men jag försöker hjälpa till också om jag kan härifrån. Hoppas att du firade henne bra här!
Mvh Maria

Desiree said...

Åh vad jag blir glad både för din mamma och för dig.Skönt att det har ordnat sig på ett så bra och positivt sätt. Glädjs åt att din mamma kan bo hemma igen vilket måste vara så skönt för henne. Det innebär ju också att du får lite mer lugn och ro i själen då det ordat sig på ett bra sätt.
Kram!

Annika said...

Vad skönt att saker och ting börjar struktureras.
ATT det ordnar sig.
En lättnad för alla.
Det är ofta svårt att sitta på den här sidan Atlanten då man har hela sin släkt hemma, jag vet.
Kram!

Anne-Marie said...

Margaretha: Det känns skönt att det inte är fullt lika kaotiskt som det var tidigare i somras. Man klarar inte av i längden att ha det så stressig omkring sig.

Det verkar som om man får stå på sig för att få allt möjligt nuförtiden i Sverige.

Kan tänka mig att du har det litet ruggigare än vad vi har. Inga moln, fortfarande varmt och inget regn. Känns som "groundhog day" när det gäller vädret hos oss. :)

Anne-Marie said...

Karin: Efter allt som hände i våras och somras behöver vi litet "andrum". Allt tar emellertid lång tid - antar att byråkratin "mal" långsamt i Sverige.

En God Man är inte precis gratis men jag tror verkligen vi behöver någon som kan hjälpa min mamma med framför allt den ekonomiska biten.

Det blev ett telefonsamtal och tidigare hade ett fint kort avsänts - som faktiskt kom fram innan födelsedagen.

Kramar!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Tyvärr har min mamma inga som helst moderna saker som en dator. Så det blev att använda vanliga telefonen vilket ju också gick bra.

Det är skönt att det lugnat ner sig litet betr. min mamma. Man får ta en dag i taget.

Anne-Marie said...

Maria: Välkommen hit! Tack också för ditt mail. Har skickat ett svar till dig.

Du och jag verkar på vissa sätt ha liknande "livshistorier". Alltid lika roligt att höra om andras erfarenheter. När jag kom till USA 1997 fanns inga bloggar och jag hade inga andra att utbyta erfarenheter med. Det var litet tufft ibland.

Ha det fint!

Anne-Marie said...

Desiree: Ja, det känns onekligen litet lugnare - i alla fall för tillfället. Man får ta en dag i taget och hoppas att det kan fortsätta vara litet lugnare ett tag framöver.

Min mamma har anpassat sig mycket mer till att bo i lägenheten igen. Hon var litet främmande i början faktiskt efter att ha bott på korttidsboendet under 1,5 månad.

Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Hade jag haft syskon eller om vi haft andra närmare släktingar hade det inte känts så utsatt. Men nu är det som det är och man får göra det bästa av situationen.

Byråkratins kvarnar mal långsamt i Sverige så man får verkligen ha tålamod med både det ena och det andra.

Kramar!!

olgakatt said...

Tänk om det funnes en hjälpsam ungdom i närheten av din mamma som kunde komma med sin dator och ett mobilt bredband nån gång då och då och hjälpa henne skajpa med dig! Jag vet ju min mor uppskattar att få se NY-familjen på skype då och då.
Nog kunde det vara värt en liten slant som belöning förutom glädjen att hjälpa till?

antonia said...

Härligt att det verkar ordna upp sig för din mamma!

Min plats i solen said...

Grattis i efterskott till din mamma! Jag hoppas att hon fick en fin dag.

Skönt att höra att det börjar ordna upp sig för din mamma nu. Att saker och ting är i rullning för att hennes vardag ska bli så enkel och smidig som möjligt. Jag förstår att det måste ha legat ett enormt arbete bakom från din sida och att det måste ha varit både svårt, frustrerande och känslomässigt att vara så långt borta. Därför är det så skönt att höra att saker och ting börjar ordna upp sig och att din mamma mår bättre. :)

Ta hand om dig kära du.♥

Kram Lotta

Anne-Marie said...

Antonia: Ja, det är skönt att saker och ting verkar falla på plats. Det var oroligt och stressigt under lång tid.

Anne-Marie said...

Lotta: Att göra saker från andra sidan av jordklotet är inte alldeles lätt. Jag stannade uppe många sena nätter i juni men det gav bakslag i en mycket elakartad influensa under sommaren. Nu är jag mycket försiktig och tar mer hand om mig själv.

Härligt att min mammas vardag har blivit litet mer "ordning och reda på". Men hon sade senast idag att hon blir frustrerad av att hennes "hjärna" inte fungerar som den brukade. Jag förstår att det måste vara jobbigt. Troligen är alla fall hon haft boven.

Ha en fin helg! Kram!