Nu är den på väg

Min dator alltså. Något förvånad blev jag när jag gick in på UPS "tracking information" sida och såg att den kommer från Kina ursprungligen. Den har också tagit vägen förbi Japan och Alaska! Det är bara att hoppas att den är väl förpackad.

Location Date Local Time Activity
Anchorage, AK, United States 01/31/2012 2:05 P.M. Departure Scan
01/31/2012 10:35 A.M. Arrival Scan
Narita, Japan 01/31/2012 9:39 P.M. Departure Scan
01/31/2012 7:56 P.M. Arrival Scan
Shanghai, China 01/31/2012 5:30 P.M. Departure Scan
01/31/2012 1:05 A.M. Export Scan
01/31/2012 1:05 A.M. Origin Scan
China 01/30/2012 6:00 A.M. Order Processed: Ready for UPS

Gillar verkligen att man kan följa sitt pakets väg. Varifrån det nu än kommer. Har nog aldrig fått något som kommer så långväga från som datorn nu gör.

Eftersom jag beställde direkt från Lenovo och "byggde" datorn via deras hemsida till vad jag ville ha antar jag att den tillverkas direkt i någon fabrik i Kina.

När man har äldre tillbehör som jag har - en skrivare som har ca 5 år på nacken, min digitalkamera som bara är ca 3 år gammal men inte har någon "uppdateringsdrive" hos Canon måste man se till att få de här sakerna att fungera. Min nuvarande dator har Windows XP men den nya kommer att ha Windows 7. Som tur är kommer min jobbkollega att hjälpa mig med något som jag ännu inte riktigt har förstått vad det är så att jag kan använda min kamera.

Oftast brukar UPS ha en beräknad ankomstdag men det är ännu höljt i dunkel. :) Får vänta och se.

Bilden från Amazon.com - en gammal UPS leksaksbil

Skicka brev

Det är inte ofta jag skickar brev eller kort via posten. Men idag var en sådan dag. Gillar verkligen att det fortfarande finns postkontor i USA. Postkontoret i Weed är stort för att finnas på en så liten ort.

Eftersom jag inte hade några frimärken hemma för brev till Sverige/Europa åkte jag dit efter jobbet och postade mitt kort. Här i USA höjs portot oftast en gång per år. Det hade precis höjts bara för någon vecka sedan. Portot höjdes med hela 1 cent ;) (det är det minsta myntet som finns i USA) inom USA men till Sverige hade det gått upp mer - 7 cent.

Fortfarande är det rätt billigt att skicka internationella brev från USA till Europa. Kollade på svenska Postens hemsida och tydligen kostar ett internationellt brev under 20 g 12 kronor numera. Här kostar ett internationellt brev runt 7 kronor.

När jag först kom till USA skrev jag brev till mina vänner i Sverige. Då fanns inte email på samma sätt, inga bloggar, Facebook eller andra elektroniska sätt att kommunicera. Minns att det tog tid att få svar och att breven mellan mig och en kompis hela tiden gick om varandra. Hade jag kommit till USA nu hade det varit en helt annan sak att ha kontakt med nära och kära i Sverige. Då, för snart 15 år sedan, kändes avståndet rätt stort faktiskt.

Den här serien frimärken med Disneymotiv kom för några år sedan (när portot fortfarande var 42 c) och hör till de mest sålda frimärkena i USA.

Bilden från StampNews.com

Söndag i Weed

Dagen började med ett trevligt samtal med en kompis i Åkersberga. Vi brukar Skypa men idag var Skype inte alls samarbetsvilligt så vi fick gå över till vanliga telefonen. Man skall tydligen logga in i god tid i förväg eftersom jag fick en ny version av Skype som laddade ner och som strulade till det hela. Det är verkligen roligt att fortfarande ha kontakt med goda vänner som jag lärde känna för snart 20 år sedan.

Det var mulet ute och gråkallt men frampå eftermiddagen blev det riktigt milt. Gick en promenad till skogsområdet med bäcken och golfbanan. Stod ute på golfbanan en stund och njöt av solen som kom fram en stund. Det här lilla skogsområdet påminner mig litet om de underbara skogarna runt Kärrdal i Sollentuna.

Tittade på ett nytt avsnitt av TV-favoriten "Once upon a Time" i kväll. Skall bli spännande att se hur det hela utvecklar sig eftersom det blir fler och fler sagor som vävs in i historien.

Har ofta musik genom datorn när jag är ute på nätet. YouTube har mycket att välja på. I alla fall här i USA. Hittade en hel del fina Stevie Wonder klassiker. Den här har "snurrat" i högtalarna ett tag.



Måndag i morgon och en helt vanlig söndag i Weed går mot sitt slut.

Hur skall man kunna välja?

USA är mångfaldens land på många olika sätt. Ett uttryck av denna mångfald är mängden av olika slags frukostflingor och andra frukosttillbehör.

Gång 6 i mataffären Ray's har hur mycket som helst att välja på. Nu handlar jag aldrig något där eftersom jag brukar äta yogurt på morgonen. Men jag har tänkt på hur många olika sorters flingor som finns. Granola är också något som många i USA tycker om. Det är en blandning av så kallade "rolled oats" (en slags havreflingor), nötter, honung, och ibland ris.

Och så här är det i de flesta gångar i mataffärerna. Massor med olika märken och varianter av samma slags varor.

Som tur är hittar man sina favoriter i mataffären och behöver inte fundera och välja varje gång man handlar. Numera läser jag faktiskt alla innehållsdeklarationer för att kunna göra ett medvetet val vad jag stoppar i mig. Eftersom väldigt mycket av den amerikanska maten innehåller fler och fler konstiga saker har jag alltmer övergått till ekologisk mat. Och det finns mycket att välja på av olika ekologiska matvaror både i hälsokostaffären och hos Ray's. Lade märke till, när jag var i Stockholm förra våren, att det inte finns fullt så mycket ekologisk mat som vi har här i Mt Shasta.

Tycker att helgerna går väldigt fort. Hinner inte alls med allt jag vill hinna med. Ha en fortsatt fin helg!

Lång vecka

Det har varit en lång och intensiv vecka. Vi verkar få mer och mer att göra på jobbet och genom att varken jag eller min kollega jobbar heltid är det alltid intensivt när vi är där.

Snön efter snöstormen förra helgen har försvunnit i Weed. Idag var det strålande solsken från en blå himmel. Gick en promenad i solskenet och kopplade av efter veckan. Gick bort till den skogsdunge som har en bäck som rinner (mer forsar nu faktiskt) och där en stig leder fram till Weeds golfbana.

Weed har en golfbana som funnits sedan 1920-talet. Har aldrig har provat på den men den skall tydligen vara en bra golfbana trots att den är relativt liten. Jag har faktiskt aldrig ens hållit i en golfklubba. :)

Slappade framför TVn litet senare på kvällen. Har följt TV-serien "A Gifted Man" ett tag. Uppskattar program där det inte är en massa våld utan det finns mänskliga öden och en historia. Huvudpersonen är en läkare som är en mycket duktig kirurg. Olika människoöden passerar genom de två kliniker där han arbetar.

Mt Shasta från golfbanan. Nu helt vitt från alla snö som kommit.

Stora bilar

Något som verkligen känns som en påtaglig skillnad mellan Kalifornien och Sverige är storleken på bilar. Numera när jag kommer till Sverige blir jag alltid lika överraskad över hur små bilarna är.

Här i Kalifornien gäller SUVs och pick-up trucks. Stora, bensinslukande bilar som jag personligen inte förstår hur folk har råd att ha. Trots att bensinen fortfarande är mycket billigare än vad den är i Sverige ligger Kalifornien oftast högst när det gäller bensinkostnad - förutom Hawaii. Vi har skatter och avgifter som läggs på här i Kalifornien som man inte har i andra delstater. Just nu betalar vi runt $3.70/gallon i Mt Shasta-området. Det är väl runt 6:50 kronor/litern.

Min bil är mycket liten jämfört med de flesta andra bilar som jag ser. Och den är bensinsnål. Pick-up trucks är inte bensinsnåla men de verkar vara mycket populära här på USAs västkust. Och de har ofta 4 wheel drive vilket gör att man kan ta sig igenom mycket snö. Jag lärde mig köra bil i en pick-up truck men det var en litet äldre modell som inte var lika "flådig" som de bilar man ser idag.

Amerikaner gillar sina stora bilar. Så är det bara. Men skulle oljepriset stiga mycket (om Iran t ex stänger stänger Hormuzsundet) kan jag tänka mig att mindre bilar skulle bli mycket attraktiva.

Stora pick-up trucks inne i Mt Shasta - och så min lilla bil. :)

Helg med snö

Igår var jag inte ens utanför dörren. Det blåste horisontell snö och höll sig kring nollgradersstrecket. När det blåser 60 km/h är det kallt. Riktigt kallt. Mina fönster skallrade och det var svårt till och med att vara varm inomhus. Jag måste erkänna att jag saknade svenska bostäder igår. :)

När vintern har slagit till får man planera sina resor med bil. Igår hade jag absolut inte velat vara ute på vägarna. Dessutom var det "chain requirements" på den stora motorvägen I-5. Här i USA har vi fortfarande kedjor som skall sättas på bildäcken när det blir riktigt dåligt väglag. Inte ens mina dubbdäck skulle vara tillräckligt enligt bestämmelserna.

Eftersom jag visste att ovädret skulle komma igår hade jag planerat min veckohandling så att jag var inne i Mt Shasta i lördags. Vi hade ingen snö då i Weed och solen sken. Döm om min förvåning när jag såg de stora snöhögarna i Mt Shasta. Fortfarande efter 15 år tycker jag det är fascinerande hur olika "klimat" det är på olika platser. Det är bara ca 1,5 mil (svenska) mellan Weed och Mt Shasta.

Man plogar gatorna så att det ligger en hög vall mitt i gatan. Rätt farligt eftersom man inte alls ser över vallen om man har en liten bil som jag har.

Litet grillad kyckling bland snödrivorna. :)

På eftermiddagen skingrades molnen slutligen kring berget och det sken vitt i solen. Har inte sett berget sedan i lördags så har ingen aning om hur mycket mer snö som kommit. Skidanläggningen har i alla fall öppnat nu.

Snö och kaos i USA

Ungefär en timme innan jag skulle vara på jobbet igår eftermiddag beslutades det att skolan skulle stänga för resten av dagen och kvällen på grund av den snöstorm som dragit in över Mt Shasta-området. Det var bara att packa upp igen och ta det lugnt hemma.
Litet förvånad blev jag att man bestämde att stänga skolan eftersom det inte var så mycket snö som kommit och prognosen var att snöfallet skulle upphöra. Men andra områden hade fått mer snö än Weed så det bidrog säkert till beslutet.

Ofta verkar snö i stora delar av USA leda till litet smått kaotiska förhållanden. Mer än vad jag någonsin var van vid från Sverige och Stockholm.

Att stänga skolor när det snöar hör till i USA. Även om det inte kommer särskilt mycket snö brukar många skolor stänga. Under alla år när jag gick i skolan i Sverige har jag inget minne av att man stängde på grund av snö och dåligt väder. Nej, man tog sig till skolan även om det vita föll och det var vinter och kallt. Vår skola brukar ha policyn att om det börjar bli riktigt tufft ute på vägarna, då stänger man.

Köra bil i snö och halka verkar också vara en utmaning för många. I Mt Shasta-området har de flesta antingen dubbdäck eller så kallad 4 wheel drive. På många andra håll förekommer inte några dubbäck och det är sommardäck som gäller. Har sett en hel del som troligen är på genomresa i mina trakter och som kryper fram, rädda för snön och halkan. I Sverige gäller obligatorisk halkkörning när man tar körkort, det förekommer tyvärr inte i USA. Jag har lärt mig att köra i snö och halka eftersom vi har vintrar här varje år.

Något annat som verkar vara vanligt här i USA när ett oväder kommer och det börjar snöa är att man bunkrar mat. Hyllorna i mataffären töms på till exempel bröd och mjölk. Tror inte att jag sett det "fenomenet" där jag bor men har hört och sett på nyheterna många gånger att det förekommer på olika håll.

Vissa delar av USA kan få enorma mängder snö och där är man givetvis bättre förberedd än till exempel i Seattle som har deklararat en "state of emergency" efter det oväder som de hade häromdagen.

Så här såg det ut igår eftermiddag på min gata. Inte särskilt mycket snö. Jag hörde eller såg inte ens några snöplogar. Weed har rätt bra snöröjning annars om det behövs. I eftermiddags fick vi en omgång med ett ösregn av rent tropiska mått. Hela gatan var översvämmad. Och det skall fortsätta regna och snöa fram till mitten på nästa vecka. Tur att jag har dubbdäck. :)

Nu har det hänt

Jag har beställt en ny dator! Efter många och långa funderingar har jag slutligen kommit till skott. Det blev inte en Mac utan en PC av samma märke som jag haft under 5 år och varit väldigt nöjd med.

Lenovo är ett företag som tog över IBMs datorer för ca 6-7 år sedan och det är en Lenovo jag haft (förutom min Mac) sedan 2006. Lenovo hade en "winter sale" med rätt otroliga rabatter så jag tänkte att det var bäst att passa på. Eftersom jag köpte datorn direkt från Lenovo kunde jag "bygga" min egen dator till viss del. Jag började med en litet billigare variant men uppgraderade processorn (tror att det heter så på svenska) till en av de snabbaste, lade till och drog ifrån olika delar av datorn tills jag hade en (förhoppningsvis) bra dator.

Lenovo Thinkpad T-520 heter den och är en av Lenovos så kallade "business laptops". Kändes självklart att ha en bärbar dator även om jag mest använder den som en vanlig desktop med tangentbord och mus. Kollade på kul vad en sådan här dator skulle kosta i Sverige. Den modell jag beställde (T-520) verkade inte ens finnas enligt Lenovos svenska hemsida men en litet mindre variant skulle gå på mellan 15,000-20,000 kronor. Jag fick betala ungefär hälften av den lägre pris"klassen".

Eftersom de verkar bygga datorerna efter order och har haft en så stor rea kommer det att ta litet tid innan datorn kommer. Verkar bli runt första veckan av februari. Hoppas att jag blir lika nöjd med denna dator som jag varit med min trotjänare som jag haft de senaste 5 åren. :)

Bilden från B&H Photo.

Ovädret

Det senaste dygnet har de stora nyheterna här i nordvästra USA varit det oväder som dragit in med dunder och brak. Eftersom det varit soligt väder i stort sett varenda dag den senaste 1,5-2 månaderna är det en stor händelse. Alla meteorologer verkar gnugga händerna att kunna rapportera om något annat än sol och kalla nätter.

Vi ligger i "skottlinjen" för en så kallad Pineapple Express. Skrev om det här fenomenet har jag för mig förra vintern. Det är ett visst väderfenomen som har sitt ursprung i Hawaii och som leder till stora mängder regn och snö i just nordvästra USA. Jag hade trott att jag skulle ha kunnat fota stora snödrivor men ännu har det inte blivit mycket av med just snön här i Weed. Vi har haft desto mer blåst. Och blåsten verkar hålla i sig under ytterligare ett par dagar.

Desto mer snö har det kommit i Seattle i staten Washington. De har fått lika mycket snö under en dag som de får under en hel vintersäsong. De får inga stora mängder snö jämfört med vissa andra amerikanska städer så det har varit smått kaotiskt där. Staden har tydligen inte särskilt många snöplogar.

Ovädret lär täcka 8 delstater i västra USA. Det är inte slut med den här omgången utan det pratas om det ena lågtrycket efter det andra. Eftersom stora delar av västra USA har haft ett stort underskott på regn och snö är det behövligt. Kommer det ingen nederbörd under vintern blir det torka och vattenbrist på sommaren. Berget har varit insvept i moln under något dygn så jag har ingen aning om hur mycket snö som kommit.

Så här färgglatt har The National Weather Service färglagt hela västra USA. Varje färg står för en "warning", "advisory", "alert" osv.

Det är varma kläder som gäller just nu - både inom- och utomhus.

Varför står det en totempåle i Weed?

Ibland kan man se något, undra varför det finns där men sedan inte ta reda på mer. Det förhållandet har jag och Weeds totempåle haft under många år.

På parkeringsplatsen utanför mataffären Ray's står en totempåle. Den ser onekligen litet malplacerad ut. Idag var jag ute på en promenad i den bitande vinterkylan och efter det att jag passerat Ray's tänkte jag att nu måste jag försöka ta reda på varför denna påle står där.

När jag kom hem "googlade" jag och upp kom Weeds Chamber of Commerce blogg där de berättade att det är en "Alaskan Totem Pole". Anledningen till att den står just där lär vara att den väg, Hwy 97, som börjar i Weed och går förbi mataffären Ray's är en highway som till slut leder till Alaska - givetvis med andra vägbeteckningar.
Weeds Chamber of Commerce säger också att det lär finnas en identisk totempåle i Alaska. Det påståendet har jag inte lyckats hitta någon hemsida för ännu.

Bra att inte behöva undra mer. :)

I morgon drar skolan igång. Min kollega har morgonskiftet och jag börjar först på eftermiddagen. Det talas också om en "monsterstorm" som skall komma in här lagom till skolstarten och mitten av veckan. Det är bara att hålla tummarna för att taket som aldrig lades om på huset jag hyr skall klara av de vindar som kommer.

Helgdag och sovmorgon

I år infaller helgdagen Martin Luther King Jr Day den 16 januari. Den firas till minnet av Martin Luther Kings födelsedag.

Det är en så kallad "federal holiday" vilket innebär att de flesta statligt anställda har ledigt. Vi inom skolan har också ledigt vilket gör att vårterminen börjar först på tisdag i år. Eftersom vi inte har Trettondedag jul i USA är det trevligt att ha en helgdag så här i mitten av januari.

Att inte behöva vakna till en väckarklocka är något jag verkligen uppskattar. Eftersom jag har ett oregelbundet arbetsschema börjar jag senare två dagar i veckan - det är dagarna jag jobbar till sent på kvällen. De dagarna är också väckarklocksfria. Men annars ringer väckarklockan runt 6.15. När det blir ljusare blir det litet lättare att stiga upp.

Som Sömnupplysningen i Sverige så klokt upplyser om är vi människor inte gjorda för att vakna till abrupta ringsignaler utan vi borde i stället vakna när det blir ljust. De har litet olika tips på väckarklockor. Clocky verkar vara varianten som definitivt väcker även den mest tungt sovande personen. När klockan ringer hoppar den ner från nattduksbordet och ilar runt på golvet tills den stängs av. Jag tror att jag avstår. ;) Mina två väckarklockor får ringa på onsdag morgon när jag måste stiga upp tidigt.

Solig lördag

Efter en kall natt blev det nästan vårvarmt. Bäst att passa på att njuta eftersom prognosen den närmaste veckan visar blåst, kyla, regn och snö.

En tur till Mt Shasta i solskenet blev det idag. Jag brukar veckohandla och när jag jobbar är det bara under helgen jag har tid. Nu har vi en tredagarshelg eftersom det är helgdag på måndag i USA (Martin Luther King Jr Holiday).

Under några dagar har jag haft en mindre elementaffär hemma. :) Mitt första stopp blev en tur till den soptipp som vi har utanför Mt Shasta. Dit kan man åka med sina sopor och betala en slant för att kunna dumpa dem. Självklart har vi även sophämtning men en hel del personer väljer att själva åka till soptippen och betalar på så sätt mindre för att bli av med soporna. Jag kunde lämna det trasiga elementet utan att behöva betala. Scrap Metal blev slutstationen för det trogna elementet.

Här slängs sopor och annat avfall. Tog bilden inifrån min bild, därav det svarta.

Elementet som klickade högljutt och väckte mig återlämnades till Ace Hardware och jag fick mina pengar tillbaka. Parkeringsplatsen utanför Ace har en fin vy av berget. Så här litet snö har jag aldrig sett i januari sedan jag kom hit för 15 år sedan. Skidanläggningen ser troligen fram emot väderprognosen den kommande veckan.

Ett besök till tvättomaten blev det också. Den jag brukade använda stängde tyvärr för 2-3 månader sedan men det finns ytterligare en tvättomat i Mt Shasta. Även den har handskrivna skyltar och till och med ett litet "bibliotek". :) Det här är en liten stad, det märks.

Nu kommer det nog att dröja ett tag innan vi ser solen igen. Men det blir i alla fall ljusare för varje dag vilket är härligt.

Post i brevlådan

Alltmedan USAs postverk nedmonteras bit för bit fortsätter posten att levereras - i alla fall tills vidare. Jag får väldigt litet post nuförtiden eftersom jag valt att inte få några räkningar via posten (någon enstaka kommer fortfarande med posten) och jag har försökt komma bort från direktutskicken för olika erbjudanden.

För några månader sedan skrev jag om att man numera kan "opt out" från kreditkortserbjudanden, TV-erbjudanden osv. Det har visat sig vara svårare än vad jag trodde. Ett av företagen till och med erkände att de inte bryr sig om att denna lista finns. De skickar ut sina erbjudanden trots allt. Jag får fortfarande post från flygbolaget United om ett kreditkort från Chase (som jag inte vill ha) trots att jag har ringt dem troligen 5-6 gånger och pratat med alla möjliga människor - och står med på "opt-out" listan. Det kanske är dags att ge upp helt enkelt när det gäller United.

Något annat som kommer ibland är erbjudande från bilförsäkringsbolaget Geico. De adresserar inte till mig utan bara till "California Driver" och min adress. Häromdagen låg det ett kuvert igen från dem och jag kunde inte låta bli att le åt hur de försöker intressera människor med vad de skriver utanpå kuvertet.

Geico har ofta reklamsnuttar på TV med allt från geckos till grisar som skriker "whee, whee, whee" i bilar och skidliftar - ibland kan man verkligen undra. :) Geico-grisen, som tydligen heter Maxwell, har till och med en egen Facebooksida.

Bilförsäkringar är stort i USA och bolagen slåss om kunderna. Geico, Progressive och Allstate är de bolag som troligen har har de flesta reklamsnuttarna på TV. Geico kör med olika djur, Progressive har Flo - en kvinna som får folk att byta försäkringsbolag och Allstate har en Mayhem-man som för med sig totalt kaos och katastrof. ;)

Allt går att sälja med mördande reklam, var det någon som sade.

Bilden på Geico-grisen från hans Facebooksida.

Ha det varmt

Som jag skrivit tidigare om här på bloggen har vi ett sammelsurium av sätt att värma bostäder i norra Kalifornien. Vedspisar, "monitor heaters", väggfasta elektriska element, bärbara elektriska element som ofta är fyllda med någon slags olja som vämer rätt bra, anläggningar som blåser varm luft genom öppningar i golven (forced air) osv.

Häromdagen slutade ett av mina bärbara elektriska element att fungera. Jag har två som värmer de rum jag befinner mig mest i. Något annat som är mycket vanligt i mina trakter är att man inte ständigt värmer hela sin bostad. Jag gör det inte utan jag har bara värme på i de rum jag vistas i. Sedan kanske jag flyttar på värmen beroende på var jag är. I början fattade jag ingenting när M sade att han inte värmde hela huset, men jag vande mig. Nu gör jag likadant och jag vet att jag inte är ensam om att hushålla med uppvärmningskostnaderna.

Eftersom jag behöver två bärbara elektriska element var det bara att försöka hitta ett nytt. En av våra järnaffärer i Mt Shasta hade ett som verkade vara rätt bra enligt recensioner på nätet. Men det blev en kortlivad bekantskap. Helt plötsligt började det klicka och knäppa högljutt varje gång termostaten slog både till och från. Jag till och med vaknade av ljudet flera gånger och fick till slut stänga av det. Som tur är kan jag lämna tillbaka det till affären. Idag blev det ett besök hos järnaffären i Weed och ett nytt inköp gjordes. Än så länge har det här elementet hållit sig tyst så det är bara att hoppas att jag kan behålla det. Känns som om jag har mindre elementaffär hemma just nu. ;)

Litet tur skall man också ha. När jag var iväg till affären i Weed idag blev elementet billigare än vad jag trott. Fick en känsla av att det egentligen var ett annat element som reades men att kassören var snäll av någon anledning. Det är bara att tacka och ta emot. Och igår hittade jag en hel dollarsedel på trottoaren. :)

Wolf Moon / Vargmåne

Fullmånen ikväll lyser upp Weed och det ser nästan ljust ut. Januaris fullmåne kallas även Wolf Moon eller Vargmåne. USAs indianer gav månen detta namn eftersom de ofta hörde hungriga vargar yla utanför byarna.

Varje månads fullmåne har ett namn här i USA. Hittade också en lista över svenska namn på fullmånen - vet inte om det är de "officiella" namnen:

* Januari - Wolf moon / Vargmåne
* Februari - Ice moon / Snömåne
* Mars - Storm moon / Kråkmåne
* April - Growing moon / Äggmåne
* Maj - Hare moon / Mjölkmåne
* Juni - Flower moon / Honungsmåne
* July - Hay moon / Hömåne
* August - Corn moon / Rödmåne
* September - Harvest moon / Skördemåne
* October - Hunter's moon / Jaktmåne
* November - Snow moon / Frostmåne
* December - Winter moon / Köldmåne

På tal om vargar så rapporterades det i slutet av december att en varg från Oregon hade kommit till Kalifornien, till Siskiyou County. Han hade en GPS-sändare så man kunde följa hans vandring på jakt efter en partner. Det lär vara den första vilda vargen sedan 1924! som man sett här i Kalifornien. Vargarna försvann av olika anledningar och den här varjen har följts med stor uppmärksamhet.
http://www.redding.com/news/2011/dec/29/oregon-wolf-enters-california-now-siskiyou
-county/

Fullmånen i Weed i kväll.

En film och en TV-serie

Igår blev en heldag med C. Vi åt lunch inne i Mt Shasta och gick senare på bio. Vi hade under flera månader pratat om att gå på bio tillsammans men det hade inte gått av olika anledningar.

Vi såg filmen "War Horse" som bygger på en bok som skrevs i början av 80-talet. Den har också satts upp på West End och Broadway. Filmen utspelas kring och under första världskriget. En av huvudrollerna spelas av en häst. En modig häst som klarar sig trots krigets fasor. Som man säger flera gånger under filmen, "a miracle horse".

War Horse är en fin berättelse om vänskapen mellan hästen Joey och hans människovän Albert. Litet väl många människor och hästar som dog för min smak men på det stora hela var det en fin berättelse.

Söndagkvällarna bänkar jag mig framför en av USAs nationella TV-kanaler (det är alltså en av de kanaler som sänds över hela USA) för att titta på en mycket charmig och trevlig serie - "Once Upon a Time". Den berättar om livet i staden Storybrooke i Maine på USAs östkust och hur ett antal personer i staden faktiskt är direkt tagna från olika sagor och, enligt 10-årige Henry (en av huvudrollsinnehavarna) lever parallella liv. Självklart finns det en elak häxa. Vad vore en saga utan henne. :) En intressant och spännande serie som nominerats till 2012 People's Choice Award för "Favorite New TV Drama."

Ni i Sverige kan se den här serien i Kanal 5 snart. Den lär starta den 12 januari.
Jag skall titta på nya avsnitt som startar i kväll.

Skyltmix

Weed har en salig blandning av skyltar. Kanske det beror på att det är en mindre stad men jag tror att man i USA generellt har litet mer variation på skyltar än vad man till exempel har i Sverige. Jag tog en promenad i eftermiddags i ett kyligt solsken och plåtade några.

Här har jag faktiskt bott. Ett helt okej hotell som har rena rum. Skulle man se en liknande skylt i Sverige utanför ett hotell? Tror knappast det. :)

En av de största och mest välbesökta restaurangerna i Weed - Hi-Lo Cafe. De har riktigt bra mat. Bor man inte här på västkusten och inte är sportfantast kanske man inte fattar med en gång vad de pratar om. Oregon Ducks är ett collegelag (amerikansk fotboll) som vann sluttävlingen Rose Bowl för några dagar sedan. Man ser många bilar i Weed som har Oregon Ducks dekaler. Många av skolans elever kommer från Oregon.

Ellie's - ett café där man tydligen bör dricka kaffe. :)

De här skyltarna sitter på dörren till en stor "liquor store". Inga stora hattar där alltså. Texten som den mindre skylten till höger har, har även många andra affärer.

En handskriven skylt utanför "min" bank. Småstadskänsla helt klart.

Den här bilen säljer tacos med tillbehör. De har alltid kunder. Idag satt några hurtiga ute i kylan.

Ingen skylt men den här klockan står så praktiskt i hörnet av min gata och Main Street så jag alltid vet vad klockan är när jag är på väg till jobbet.

Leva som svensk bland amerikaner

Under snart 15 år har jag levt som svensk bland amerikaner. Det har varit utmanande, roligt och ibland frustrerande. En kommentar från min vän C häromdagen fick mig att fundera litet igen över mina år i USA. Jag har skrivit tidigare om det här men kommentaren från C fick återigen igång tankarna.

Att leva som svensk i en annan kultur utan att ha andra runtomkring sig som förstår vad man går igenom som immigrant kan verkligen vara en utmaning. Under mitt första år i USA levde jag väldigt avskilt och som en "icke-person". Jag var här som turist och hade inga rättigheter alls egentligen. Jag kunde inte arbeta, inte plugga, inte ta körkort och inte ens öppna ett bankkonto. Det var en upplevelse som jag är glad att jag lagt bakom mig. Att gå från att vara en fullvärdig del av ett land till att inte kunna göra någonting i stort sett är inget jag tror jag vill vara med om igen.

Eftersom M inte varit i Sverige och inte kunde någon svenska hade jag inte någon som förstod vad jag upplevde som ny i landet - detta var innan jag lärt känna andra svenska USA-bloggare. Mina föräldrar och vänner i Sverige förstod inte vad jag pratade om heller eftersom de inte lämnat Sverige. Det var min första upplevelse av att ha hamnat i "mellanlandet" som man lätt hamnar i om man lämnar det land man växt upp i och kommer som vuxen till ett annat land. Jag hörde helt plötsligt inte riktigt hemma någonstans.

Eftersom jag redan som 25-åring ville till USA var det en dröm som gick i uppfyllelse när jag träffade M. Jag hade aldrig trott att jag skulle komma att bo i USA (efter att ha förstått hur otroligt komplicerade och hårda immigrationsreglerna är i USA) men så blev det alltså trots allt. Min första resa gick till Los Angeles 1985 och när jag kom tillbaka till Sverige efter bara 3 veckor i Kalifornien upplevde jag faktiskt en kulturchock under några veckor. Jag älskade det "högre taket" i Kalifornien och när jag kom tillbaka till Sverige upplevde jag att taket "föll ner" igen. Numera kan jag vara i Sverige och inte påverkas så mycket av det "lägre taket". Jag vet att jag inte är ensam om att känna den här skillnaden i "takhöjd". :) Det jag troligen tycker mest om i USA är just den mer tillåtande atmosfären som finns och att man får vara mer av den man är utan att behöva passa in och höra till en grupp. Sedan finns det mycket annat som jag skrivit om på bloggen där Sverige vinner många gånger om.

Att komma som vuxen till ett annat land kan ibland verkligen vara frustrerande eftersom man inte kan hur kulturen fungerar. Man kan inte alla de där små, oskrivna "reglerna" som man bara kan lära sig om man växer upp och bor i ett land under många år. Jag kan fortfarande inte på djupet hur den amerikanska kulturen fungerar. Och kommer troligen aldrig att kunna just den delen. Många andra svenskar som bor i USA och som bor i större städer har ofta tillgång till delar av svensk kultur. Antingen genom andra svenskar eller svenska föreningar eller kyrkor. Jag har aldrig haft den upplevelsen här i USA.

Jag har sagt det tidigare men det kan sägas igen att jag har aldrig ångrat att jag lämnade Sverige och fick lära mig allt jag lärt mig här i USA. Det har berikat mig otroligt som person och den jag är idag är en person jag troligen inte skulle ha varit om jag bott kvar i Sverige.

Det får bli en bild på berget även idag. Synen som varje dag möter mig när jag kliver ut från byggnaden jag jobbar i. Tagen häromdagen på väg ut på en lunchpromenad.

Mmm ... Marabou ;)

Att ha en snäll och omtänksam chef är ett stort plus. Jag har en sådan chef.

Min chef N och hennes familj hade varit i Portlandområdet i Oregon under julhelgen och besökt en skandinavisk affär - Scandia Imports. Där fanns det Marabou choklad. Och snäll som hon är hade hon köpt en chokladkaka till mig. Eftersom IKEA inte längre säljer Marabou får man tydligen besöka specialaffärer.

Eftersom mataffärerna i mina trakter inte säljer nästan några exotiska matvaror alls är det tur att det finns ett antal nätbutiker. Jag har en lista med olika butiker som är spridda över hela USA. Det är inte billigt men blir man riktigt sugen får man unna sig någon gång.

Jag blev förvånad häromdagen att den lilla mataffären i Weed (som inte har något särskilt bra sortiment) hade Jarlsbergsostar. Tänk vad god den osten är. Skall nog ta och köpa den litet då och då även om den är dyr. Den anses säkert vara exotisk och exklusiv här i den allra nordligaste delen av Kalifornien.

När jag var på väg hem från jobbet idag var jag tvungen att stanna till och fota ett så kallat "lenticular" moln. Den typen moln brukar förebåda litet sämre väder. Vi får se vad som händer i natt och i morgon. Vi har haft ovanligt soligt och fint väder den här vintern. Stora delar av USAs västkust behöver snö och regn under vintern eftersom det blir vatten som används av oss som bor här. Skidanläggningen uppe på Mt Shasta har inte ens öppnat ännu.

Bo med låg inkomst

När jag letade bostad för några år sedan tittade jag på ett relativt nytt lägenhetsområde i Weed. Jag ringde till företaget som sköter om området för att se vad som fanns tillgängligt. En av de första frågorna jag fick var hur mycket jag tjänade. Litet förvånad blev jag då jag insåg att jag (trots min låga lön) tjänade litet för mycket för att ens få bo där.

Mountain View Apartments är ett område där enbart personer med en lön under en viss nivå får bo. Eftersom Weed har många låginkomsttagare är det ett populärt område. Det har funnits några år men ser fortfarande fräscht ut.

När man hyr bostad i Kalifornien måste man uppge sin inkomst och oftast brukar hyresvärdarna vilja att man tjänar bra så att de vet att de får sin hyra varje månad, men i det här området är det alltså det motsatta som gäller. Det är ett så kallat "low income housing"-område.

Strax innan jul rapporterade nyheterna att ungefär 150 miljoner amerikaner lever i fattigdom eller på mycket låga löner.
http://www.pbs.org/newshour/bb/business/july-dec11/othernews_12-15.html
Jag tror att bilden många har av USA är att inte alls så många är fattiga eller lever med en mycket liten ekonomisk marginal, men så är verkligheten i dagens USA. Många amerikaner är långtidsarbetslösa (mer än 6 månader) och runt 46 miljoner klarar sina matinköp enbart beroende på att de får så kallade "food stamps".

Det är tur att det finns områden som Mountain View Apartments. De här bilderna tog jag förra hösten.

Motell för $6 per natt?

Nej, inte nuförtiden. Men när motellkedjan Motel 6 startades på 60-talet kostade faktiskt rummen $6.

Efter en mycket blåsig natt och morgon lugnade vinden ner sig litet frampå eftermiddagen så jag tog en promenad i solskenet och vårvärmen. Bland annat kom jag förbi Motel 6 som finns i Weeds utkant.

Motel 6 startades 1962 i Santa Barbara i Kalifornien. På den tiden gick det alltså att bo där för $6 per natt men numera har det självklart blivit dyrare. Men namnet lever kvar. Motellet i Weed kostar runt $40/natt för de billigaste rummen.

Motel 6 är Nordamerikas största motellkedja med ca 1000 motell. Och de finns alltså till och med i Weed. Det är en budgetkedja med enkla motell. I vissa storstäder skall man akta sig för vissa Motel 6 eftersom de dragit till sig kriminella "element". Här i Weed tror jag inte det är någon större fara. Under mina år i USA har jag bott på några olika Motel 6 och de har varit helt okej.

På väg tillbaka från promenaden. Jag blir fortfarande imponerad av hur mäktigt berget Mt Shasta är. :)

Här i USA är helgerna nu slut kring jul- och nyårshelgerna. Vi har ingen Trettonhelg som Sverige har litet senare i veckan. Däremot har vi en helgdag den 16 januari att se fram emot - Martin Luther King Jr Day. I morgon är det dags att sätta väckarklockan på ringning igen och ta tag i allt som vi har att göra innan skolan börjar den 17.

Första dagen på ett nytt år

1 januari 2012. Första dagen på ett nytt år. Jag har aldrig avlagt nyårslöften. Så ej heller i år. Tycker det är bättre att göra så gott jag kan varje dag utan löften.

Det tar alltid litet tid tycker jag att komma in i att skriva det nya årtalet. Får alltid tänka mig för i början så att jag inte av gammal vana skriver det tidigare årtalet. 2012 innebär också att det är ett skottår med en extra dag i februari.

I morse var det också dags att sätta upp nya almanackor. En stående julklapp från min mamma är en svensk almanacka med vackra bilder från olika landskap i Sverige. Eftersom hon vet att jag vill ha den här almanackan är det enkelt med julklapp för henne. :) I den står alla namnsdagar och svenska helgdagar vilket är väldigt praktiskt. Den brukar hänga i sovrummet. I mitt kombinerade kök och kontor hänger den amerikanska almanackan. I Mt Shasta-området kan man ofta få almanackor gratis hos banker och försäkringsbolag. Den jag har i år kommer från mitt försäkringsbolag.

En dag kvar på ledigheten som tycktes väldigt lång när den startade den 23 december. Trots att jag inte rest bort tycker jag att jag inte hunnit med allt jag ville göra. Men det blir i alla fall en litet kortare vecka med fyra arbetsdagar. Det dröjer ytterligare ett par veckor innan eleverna kommer tillbaka till skolan.

God fortsättning på det nya året!