Offentliga toaletter

Skriva om toaletter? Ja, varför inte. Eftersom den här bloggen bland annat handlar om skillnader mellan USA och Sverige tänkte jag att nu var det dags för toaletterna. :)
Litet efterforskningar på internet avslöjade att det faktiskt finns mer information än vad man kan tro om offentliga toaletter. The Bathroom Diaries påstår sig vara "World's Largest Guide to Public Toilets, Restrooms, Bathrooms, and Loos."

Många offentliga toaletter i Stockholm kostar pengar att använda. De brukade kosta 5:- och det gör de kanske fortfarande. Ett ställe som jag gått till är Åhléns och där får man betala. Hittade den här hemsidan (Din Guide till Stockholms Toaletter) där det finns information om var toaletterna finns och vad de kostar (verkar inte uppdaterad på ett tag men den kanske stämmer rätt bra ändå). Och här finns även gratistoaletter med.

I Mt Shastaområdet verkar alla offentliga toaletter vara gratis. Kanske det beror på att det bara finns mindre städer här. Och man kan utnyttja många toaletter som finns i affärer. Mataffären Ray's till exempel har toaletter för sina anställda men även kunder kan gå dit. Likadant är det i andra affärer. Torget utanför den mycket lilla polisstationen i Mt Shasta har också gratistoaletter.

Eftersom man ibland inte klarar sig tills man kommer hem tycker jag att det skall vara lätt att hitta en toalett och att det helst inte skall kosta pengar. När jag först kom hit och såg Michael använda toaletten i mataffären trodde jag att han inte följde "reglerna" men här är det fritt fram även för kunderna.

En annan skillnad är att offentliga toaletter i Sverige ofta är avskilda och rätt privata (minns i och för sig att toaletterna i högstadiet och gymnasiet inte var särskilt privata). Det är de för det mesta inte i USA. I Sverige sluter dörren ofta tätt både upp- och nertill. Alltså kan man gå på toaletten utan att andra hör generande kroppsljud. :)
I USA är det tyvärr inte lika privat. Dörrarna går varken upp till taket eller ner till golvet utan allt som pågår är rätt offentligt. Går man på restaurang däremot brukar dörrarna vara tättslutande. På mitt jobb har alla toalettdörrar öppet upp- och nertill. Nuförtiden tänker jag inte lika mycket på det men nog föredrar jag Sveriges mer privata toaletter.

Några kommentarer på mitt inlägg om badrumsfläktar kom också in på USAs toaletter och att många verkar vara väldigt vattenslösande. De flesta offentliga toaletter jag varit i kontakt med har spolat massor med vatten. Förhoppningsvis blir det ändring på det.


Damtoaletterna i min skolbyggnad. Inte mycket privat där inte och de spolar mycket vatten.

Mt Shasta - andligt mecka

Många indianstammar har bott i Mt Shasta området - Shasta, Okwanuchu, Modoc, Achomawi, Atsugewi, Karuk, Klamath, Wintu, och Yana. De allra flesta har ansett att Mt Shasta är ett heligt berg. I slutet av 1800-talet skrevs en bok som heter "A Dweller on two Planets" och där talas det bland annat om en svunnen kontinent som hette Lemurien. Överlevande från kontinenten sades ha kommit till Mt Shasta och lär bo på och i berget. En andlig rörelse som heter "I AM" har ett kontor i Mt Shasta och varje år spelas en pjäs, som baseras på de böcker som skrevs av upphovsmannen till I AM-rörelsen, på den teater som de har i Mt Shasta.

Mt Shasta vimlar av andliga sökare och människor som söker inåt. Det ser man överallt i staden. Affärer, yogalokaler, behandlingscenter osv finns i massor. Jag tror inte att jag sett så många affärer som säljer kristaller på en så liten yta som "downtown" Mt Shasta.

Idag när jag var inne i Mt Shasta för att handla tog jag några bilder på en del av de affärer som finns. Tyvärr blev det litet reflektioner i glasfönstren/dörrarna - hoppas det fungerar bra att se bilderna trots allt.


Anaflora som säljer så kallade "flower essences" för djur.


Rainbow Angels som bland annat säljer kristaller, dream catchers och tydligen har ett galleri.


Soul Connections som bland annat säljer kristaller, rökelser, musik, kläder, kort osv.


"The Crystal Room" som säljer kristaller. De har det största utbudet jag någonsin sett.

Fackföreningar i USA

USA är rena "dagiset" när det gäller fackföreningar jämfört med hur det är i Sverige. Med dagis menar jag att många fackföreningar i USA inte alls har samma tyngd och vikt som fackföreningar i Sverige har.

Den grupp som jag hör till inom skolan kallas för "classified employees" och de flesta av oss hör till en fackförening (eller "labor union" i USA) som heter California School Employees Association. Det är tydligen den största fackföreningen för just "classified employees" i USA och har runt 220,000 medlemmar i Kalifornien.

Häromdagen hade vi ett möte där det diskuterades att mer pengar skulle tas ut från våra löner beroende på att kostnaderna för vår sjukförsäkring har gått upp. Vår avdelning inom fackföreningen förhandlar med en del av skoldistriktet och jag har alltid fått känslan av att de inte har någon riktig tyngd som gör att våra önskemål verkligen får gehör.

Bara ca 15 miljoner människor i USA hör till fackföreningar. I Sverige har de tre största fackföreningarna (LO, TCO och SACO) runt 3,5 miljoner medlemmar. Stor skillnad!

Tidigare fick min grupp anställda en höjning av lönen varje år för att kompensera ökade levnadsomkostnader. Det har vi inte fått de senaste åren. Om det beror på den dåliga ekonomin i mitt område eller om det beror på Kaliforniens ekonomiska kollaps vet jag faktiskt inte. Vi har dessutom inte haft något kontrakt för vår grupp under ett år! Tydligen har förhandlingarna ännu inte kunnat slutföras. Skulle det accepteras i Sverige? Nej, knappast.

Ibland känns fackföreningarna i Sverige litet väl stora och inflytelserika men det borde väl kunna finnas något mellanting mellan Sverige och USA. Jag minns en stor strejk i Sverige på 80-talet när bland annat tunnelbana och bussar stod stilla under ca 14 dagar i Stockholm. Om något liknande skulle genomföras i USA skulle nog de flesta sparken efter en sådan strejk. Inte heller finns det något första majfirande med demonstrationer i USA. Och 1 maj är en vanlig arbetsdag.

Det här är ett område som verkligen har stora skillnader och som svensk kan det vara litet konstigt att se hur "mesiga" fackföreningarna kan vara här i USA.

Grammatikpoliser

Sedan i mars 2008 har två kompisar rest runt i USA och korrigerat skyltar som har stavningsfel, apostroffel osv. Projektet har nu blivit till en bok "The Great Typo Hunt".

Efter att ha korrigeringsläst böcker under ca 20 år (min pappa och jag hade ett bokförlag där vi gav ut böcker vi översatte från engelska till svenska) kan jag förstå hur de här killarna känner sig. Fortfarande ser jag stavfel även när jag inte alls behöver. Det är nog en "arbetsskada". ;) Och jag har säkert gjort något stavfel i det här inlägget. Det konstiga är att man kan läsa sin egen text och inte se stavfelen.

Engelskan/amerikanskan har en hel del knepiga saker - apostrofer som skall vara på rätt ställe, svårstavade ord, osv. Det ställer uppenbarligen till det, inte bara för utlänningar utan även för amerikaner.

De här felen lär vara de vanligaste i USA idag:

10. Subject-verb disagreement: Lemons sure is tasty.
9. That place where you go to eat: Restaraunt, restauraunt
8. The double-letter fumble: They're shiping dinning room furniture.
7. The A-for-E sabotage: America loves its independance.
6. The confusion of tasty treats and arid sands: Try our homemade deserts.
5. The misplaced apostrophe: womens' secret society.
4. The wrong "your" or "you're": Your the best at you're job.
3. The wrong "its" or "it's": Its in a class of it's own.
2. The missing apostrophe: mens fashions
1. The unnecessary apostrophe: We sell hundreds of car's!

Skylt med "apostrophe abuse" :)



TV-inslag där man inte riktigt kan skilja på your och you're:



Felaktiga citationstecken ;) I Sverige säger folk ofta situationstecken - inte riktigt samma sak.



Bilderna från Apostrophe Catastrophes

USA en hel kontinent

En del av de frågor jag får från läsare handlar om hur mycket det kostar t ex med mat, bostäder, försäkringar osv här i USA. Varje gång måste jag skriva och säga att det skiljer sig åt från olika stater och även inom varje stat.

USA är en hel kontinent och även om det är samma land är skillnaderna stora. Det som gäller här på västkusten gäller oftast inte på östkusten osv. Även inom samma stat kan det vara stora skillnader.

De stater jag bott i - Kalifornien, Hawaii och Oregon skiljer sig åt väldigt mycket - både inom staten och om man jämför mellan staterna.
Hawaii består av olika öar och varje ö har sin egen "stil". Jag bodde på The Big Island som fortfarande är mer "gammaldags" än vissa av de andra öarna som Maui och Ohau (huvudstaden Honolulu ligger på Oahu). Till och med på The Big Island skiljer det sig åt mellan den östra och västra sidan. Vi bodde på den östra sidan där det regnar mycket och inte är lika attraktivt att bo. Litet fattigare människor bor där jämfört med den västra sidan. Men överhuvudtaget är det dyrt att bo på The Big Island (som också heter Hawaii) och i hela staten Hawaii. Kostnader för mat, el, bensin, bostäder osv ligger högre än på fastlandet. Trots att vi inte hade någon luftkonditionering betalade vi mycket mer för el under hela tiden vi bodde där än vad vi gjorde under sommaren i Mt Shasta. Som tur är behöver man ju i alla fall inte betala för uppvärmning. :)

I Oregon är det stor skillnad mellan den västra och östra delen. I stort sett alla människor som bor i Oregon bor i den västra delen utmed motorvägen I-5. Där är det dyrare än vad det är i östra Oregon som är fattigare och billigare. Att hyra en bostad i östra Oregon är billigt jämfört med den västra delen. Jag kan förstå varför västra Oregon är mycket mer attraktivt - det är lummigare och behagligare klimat. Den östra delen är till stor del en så kallad "high desert" där det inte växer särskilt mycket och det är torrare och inte alls lika vackert. Städerna som finns där är små och arbetslösheten är stor. Jag kände mig egentligen aldrig hemma där.

I Kalifornien är det också stora skillnader. Kalifornien är lika stort (till och med litet större än Sverige) och det beror runt 35 miljoner människor här. I södra Kalifornien är det ett behagligt klimat och människor söker sig självklart dit. Även San Francisco (som sägs ligga i norra Kalifornien - jag tycker inte det eftersom det är ca 44 mil till det området där jag bor) är attraktivt eftersom de sällan har stränga vintrar. Men de stora städerna i Kalifornien är mycket dyra att bo i när det gäller bostäder, mat, bensin, osv. Här i den allra nordligaste delen har vi litet billigare hyror men mat och bensin ligger högt och lönerna är lägre. Lönerna i storstäder är, precis som det väl är i Sverige, högre.
Kalifornien har troligen bland de högsta priserna i USA (tillsammans med Hawaii). Om man har en sjukförsäkring i Kalifornien får man betala mycket mer än vad man till exempel gör i Oregon. Även bilförsäkringar är dyrare i Kalifornien.

Eftersom jag inte bott i några andra stater kan jag egentligen uttala mig om hur det är där. Jag har varit på besök i New Mexico, Washington D.C., New York och Florida men som turist är det svårt att egentligen få en uppfattning om hur dyrt det är att bo där. Om man vill se hur mycket bostäder kostar att hyra i olika amerikanska stater är Craigslist en bra källa.

Det är lätt att glömma bort ibland att USA är en hel kontinent och att varje del av USA är unik.

Myrinvasion

Med tanke på obehagliga småkryp, insekter osv är Sverige en "skyddad verkstad". ;) USA har massor med farliga och obehagliga kryp - giftiga spindlar, ormar osv. En anledning kanske att inte bo här.

Jag har haft personlig erfarenhet av spindeln Svarta Änkan (finns ett par inlägg om det), skorpioner (fanns på nedre plan under sommaren ibland i det hus M och jag bodde i), skallerormar (på avstånd, men ändå). Under sommaren brukar jag alltid kolla väggar och golv litet extra för att se om något kryper där. Och jag kollar alltid mina skor innan jag tar på mig dem.

Det hus jag flyttade in i nyligen har tyvärr myror. De är självklart inte giftiga eller farliga utan bara jobbiga i största allmänhet. De bor troligen i en av köksväggarna. Min första vecka här kom de ut i hela köksavdelningen och jag fick förpacka all mat som fanns i öppna förpackningar i plastpåsar som man kan tillsluta och jag har börjat att diska efter varje måltid och torka och ställa undan disken.

I måndags kom de tillbaka. Helt plötsligt var köksgolvet alldeles fullt med myror. Som tur var var jag hemma. Innan dess hade jag köpt ett medel som folk säger fungerar för det mesta. Det heter Terro och har funnits under många, många år här i USA. Det jag hade köpt var "liquid ant baits". Det är små förpackningar som är fyllda med detta medel och som tydligen attraherar myrorna. Det är i stort sett ofarligt för oss människor men myror påverkas av den Borax som finns i vätskan. Jag ställde ut alla sex förpackningarna och myrorna kom fram i massor och gick till "fällorna". Det fungerar så att de äter det och tar det med sig till myrstacken och att det sakta dödar dem.

Igår fanns det fler myror så jag bytte ut fällorna eftersom de var fulla av döda myror. Tyvärr gick en del myror förbi medlet och ut på golvet. Vad man gör åt dem vet jag inte just nu. Egentligen gillar jag inte att använda olika slags bekämpningsmedel men att ha en myrinvasion är inte trevligt.

Har någon några bra tips för myror tas de tacksamt emot.

Bo i USA eller flytta till Sverige

Innan jag fortsätter med dagens inlägg tänkte jag bara återkomma till det här att ge dricks till hårfrisörskor/frisörer. Jag frågade min chef - hon är ju amerikan och har bott här hela sitt liv. Hon sade att hon hört följande - om hårfrisörskan/frisören äger salongen då är det inte lika vanligt att ge dricks. Om det är en person som är anställd då brukar man ge dricks. Sedan hade hon frågat en granne som jobbar som hårfrisörska och den personen hade sagt att vissa ger dricks, andra ger inte dricks och att det är upp till kunden. Glasklart eller hur! ;)

Under sommaren har jag fått flera kommentarer där man undrar - "varför bor du kvar i USA, varför flyttar du inte hem till Sverige?" Jag börjar bli litet undrande - vill läsarna att bloggen skall byta namn till "Att bo i Sverige"? ;)

Jag flyttade till USA beroende på att jag träffat Michael. Det var aldrig tal egentligen om att vi skulle bo i Sverige utan det var självklart på något sätt att vi skulle bo i USA. Trots att vi hade bestämt oss för att bo i USA var mina första år kluvna mellan USA och Sverige. Jag jämförde ofta de båda länderna och det tog mig flera år att acceptera mer och mer hur det är i USA och känna mig relativt hemma här.

Inte ens när Michael gick bort hade jag egentligen några allvarliga tankar på att flytta tillbaka till Sverige. Jag hade bott så lång tid i USA att det kändes mer hemma än Sverige.

Jag saknar fortfarande självklart Sverige ibland - allemansrätten, att människor överlag verkar mindre misstänksamma gentemot andra än vad amerikaner är (då tänker jag på alla vapen som privatpersoner har i USA, skyltar som talar om att det är "private property" osv), att jag faktiskt kan den svenska kulturen, dvs jag kan alla de olika "oskrivna reglerna" som finns, min familj och mina vänner.

En stor anledning till att jag stannat i USA, även efter det att Michael gick bort, är att jag lärt mig otroligt mycket här och att jag vuxit som person på ett sätt som jag vet att jag inte skulle ha gjort i Sverige. Sådant är viktigt för mig. Att inte stanna upp i sin utveckling utan att hela tiden sträva efter att bli mer och mer "hel" som person. Kanske låter flummigt men så har jag levt mitt liv under många år.

Jag är inte bunden till att bo i USA. Om det skulle vara så att jag skulle flytta tillbaka till Sverige, det vet jag inte. På senare tid har det mer och mer börjat kännas som om jag nått någon slags mättnad med USA men något annat har inte öppnat upp sig eller känts rätt. Så tillsvidare bor jag kvar i USA. Att göra något nytt kräver timing och att allting faller på plats naturligt. När det gör det, då är det rätt. Så var det när jag flyttade till USA.

Så det blir säkert en del fortsatta skriverier från USA och sedan får vi se.

Prislappar och skatt

När jag bodde i Sverige var det alltid så att priset som stod på prislappen var det man betalade i kassan. Antar att det fortfarande är så.

Alla stater i USA har olika försäljningsskatteregler. I Kalifornien finns det olika procentsatser beroende på var man bor. Här i norra Kalifornien är det 8,25% som gäller just nu. Bor man i andra områden i Kalifornien är det troligen litet andra procenttal som gäller. I Oregon finns det ingen försäljningsskatt alls vilket gör rätt stor skillnad om man köper något dyrare. Jag köpte till exempel min Select Comfort madrass i Oregon vilket gjorde att jag sparade mycket pengar.

Nu är det så att denna skatt aldrig står på prislappen i affären utan den tillkommer när man betalar i kassan. I början var det rätt förvirrande tyckte jag att man inte visste hur mycket man skulle betala - om man inte tog med sig sin miniräknare. :) Nu har jag vant mig vid det här och gör en uppskattning av hur mycket det faktiskt kommer att kosta. Allt som är dyrare och som jag kan köpa via nätet från företag som ligger utanför Kalifornien passar jag på att köpa den vägen. Finns det ett företag som har affärer i Kalifornien måste man betala skatten men finns de t ex bara i New York då klarar man sig undan skatten. När jag köpte min kamera fanns det ett företag i New York som sålde via nätet så där sparade jag en hel del pengar.

Skatten tas inte ut på mat här i Kalifornien utan på allt annat. Handlar man mat och till exempel en tvål i samma affär tas skatten bara ut på tvålen.

Jag beställde precis en del tillskott via nätet från ett företag som ligger på östkusten och då klarade jag mig undan skatten. Dessutom hittade jag en "discount coupon" som gav mig 10% rabatt. :)

Så här kan det se ut hos Walmart - priset $2.36 är alltså inte det man betalar i kassan utan det tillkommer skatt här i Kalifornien.

Dubbelcykel

I hälsokostaffären Berryvale i Mt Shasta jobbar en kille som ofta brukar ha kjol på sig! Häromveckan såg jag honom cykla på denna dubbelcykel - det bästa jag kan komma på för att beskriva den här cykeln. Hade inte kameran med mig då men kunde i alla fall plåta cykeln igår.

Mt Shasta är en speciell plats. Alla sorters människor finns här och många lever väldigt annorlunda liv. Killen med kjolen och cykeln är ett bra exempel. :)

Middag på Hi-Lo Café

Igår träffade jag min vän och tidigare granne C (från Lake Shastina). Vi åt middag på Hi-Lo Café i Weed. Det finns inte många restauranger i Weed men den här har funnits i mer än 50 år.

De servererar rätt typisk amerikansk mat och självklart har de stora portioner. :) Det är en så kallad "family-style" restaurang, dvs den har en viss slags meny och ägs av en familj. Många som är på väg antingen norr- eller söderut på I-5 stannar i Weed och äter t ex på den här restaurangen.

Är man på resande fot behöver man kanske fylla på bensin. Hi-Lo Café ligger på gatan som man kommer till när man svängt av från I-5 och det är på den gatan som en del av Weeds bensinstationer finns. Bensinen gick precis upp häromdagen till $3.29/gallon - givetvis fortfarande billigare än vad det är i Sverige - men genomsnittspriset på bensin i USA ligger på ca $2.76/gallon.

Hi-Lo ägs av ett av de företag som hör till bensinstations"maffian" här i Mt Shasta området. Deras bensinstation brukar faktiskt ligga "hela" 2 cent under de andra!!! ;) Min bil är rätt bensinsnål men ofta när jag tankar ser jag summor på $60-70 dollar för den som tankat före mig. Det blir dyrt i längden. Tur att jag har nära till jobbet eftersom vi betalar mer för bensinen än vad många andra gör.



Hos Chevron får man betala $3.29 medan Spirit "bara" tar $3.27.

Ge dricks

Efter att ha gått till samma hårfrisörska de senaste 4-5 åren bestämde jag mig för några veckor sedan för att prova en ny person. Tjejen jag gått till har klippt mitt hår bra men jag har känt mig ovälkommen på något sätt, vilket har känts nästan litet obehagligt några gånger. Så skall man inte behöva känna sig när man är en betalande kund. Dessutom är jag nästan 100% säker på att hon inte rengjorde kammen, mellan kunden före mig och mig, senaste gången jag var där. Inte trevligt alls.

Min chef har gått till en manlig hårfrisör och verkar trivas med honom så jag frågade henne vem det var. Idag var det dags och han var helt okej och klippte håret bra så det blir nog fler besök hos honom. Jag fick en hel "lektion" i hur man kan "förstöra" håret om man drar i det när det är vått och jag fick även veta att den sax han använder har inte behövt skärpas under 16 år! Litet dyrare var han än tjejen jag gått till men det tar jag gärna om jag känner mig välkommen (vilket jag gjorde) och han var helt klart en kunnig och duktig hårfrisör.

Här i USA är det vanligt att man ger dricks till hårfrisörer. Jag har aldrig gjort det här i mitt område och jag har aldrig sett någon annan göra det men jag har läst en hel del om att det är något som är vanligt i USA. Har svårt att tänka mig att det förekommer i Sverige. Eftersom jag aldrig gett dricks här i USA "googlade" jag och hittade en artikel hos Ehow.com - How to tip a hairdresser. ;) Tydligen bör man ge 15-20% i dricks. Det är samma summa som föreslås när man går ut på restaurang och äter. Eftersom jag aldrig sett någon annan ge dricks här fortsätter jag nog att "bara" betala det jag är skyldig.

Gräsmatteskötsel

Det finns ett hus jag kör förbi varje dag när jag åker till och från jobbet. Tidigare hyrdes det ut, nu har det kommit upp en "For sale" skylt. Självklart lägger man inte ner en massa tid och energi på att underhålla en gräsmatta när ingen bor där men litet lustigt ser det ut. :) Kanske det är Weed-humor, vad vet jag.

Adressändring hos USAs immigrationsverk

Har man "bara" ett grönt kort i USA måste man meddela USCIS (USAs immigrationsverk) när man flyttar. Är man amerikansk medborgare behöver man självklart inte meddela adressändring.

Så nu var det dags igen att meddela min nya adress. Numera kan man göra det på USCIS hemsida vilket är mycket enklare än när man bara kunde skicka blanketten per post. När man gjort adressändringen får man ett "kvitto" på att man gjort ändringen och man kan också skriva ut blanketten så att man har den som bevis.

Det är nämligen olagligt i USA att inte meddela sin nya adress inom 10 dagar efter en flytt. Om man avsiktligt inte meddelat sin nya adress anses det vara en så kallad "misdemeanor crime" och blir man upptäckt (vet inte hur det egentligen skulle gå till) kan man få betala böter (upp till $200) eller bli dömd till fängelse upp till 30 dagar. Det är alltså säkrast att meddela adressändringen.

Det gäller att hålla koll på sina adresser eftersom man, om man ansöker om att bli amerikansk medborgare, måste uppge sina adresser för de fem senaste åren. På samma ansökan skall man också ange arbetsgivare för de fem senaste åren och även alla resor man gjort till och från USA från det att man blivit "permanent resident", dvs fått sitt gröna kort. För resorna vill de också att man skall uppge ungefärliga datum när man gjorde resorna. Jag tror att jag har kvar alla mina biljetter jag haft från det att jag fick mitt gröna kort. Bäst att spara dem om jag någon gång skulle ansöka om att bli amerikansk medborgare.

Några gånger har jag undrat om det skulle väcka frågetecken med mina många olika adresser men ännu har jag inte hört från USCIS. ;)

Söta sylter

Inte bara godis, kakor och andra bakverk är supersöta i USA - det gäller även olika slags sylter. För ett tag sedan hade jag köpt en sylt som var så söt att jag fick slänga den. Innan den åkte i soporna kollade jag på ingredienserna och givetvis ingick "high fructose corn syrup" - ett sötningsmedel. Den ingrediensen finns här i USA i stort sett i all färdiglagad mat och det påstås att medelamerikanen får i sig ungefär 20 kg varje år av HFCS.

Många tror att en orsak till amerikanernas överiktsproblem kan vara just den här ingrediensen (vet att jag har skrivit om det tidigare) som finns i bland annat: bröd, yogurt, olika slags drycker (Coca-Cola, Pepsi), frukostflingor av olika slag, kakor, godis, bakverk, hostmediciner, kex, glass osv, osv. Den här listan visar en del av amerikansk mat som innehåller HFCS.

Jag försöker undvika HFCS så gott jag kan och kollar numera alltid på ingredienserna. Som tur var hittade jag en annan sylt som är en ekologisk sylt och är mycket god. Den tillverkas i Oregon av Natural Directions så troligen finns den mest här på USAs västkust. Just den här sylten är gjord på björnbär och organiskt rörsocker. Visst får man betala mer än för de "vanliga" sylterna men det är det värt. Idag åt jag havregrynsgröt med mjölk, kanel och björnbärssylt. Inte alls dumt. :)





Jag har i stort sett kommit i ordning i den nya bostaden men har redan haft ett par oväntade överraskningar ifråga om saker som mina hyresvärdar inte hade talat om för mig - gäller extra kostnader. Går inte in på några detaljer just nu utan får återkomma till detta framöver.

Att vara minimalist

Idag gick det "stora" lasset med kartonger och de få möbler jag har. I kväll har jag fortfarande internetuppkoppling, eftersom jag är i lägenheten. Hoppas att jag snart skall vara ute på nätet igen.

Jag anlitade faktiskt en flyttfirma även om det är en mycket kort flytt. Kartongerna verkar tyngre och tyngre för varje flytt och eftersom jag bott på andra våningen blir det litet extra slitigt. Eftersom det är ont om allt i mitt område ;) finns det bara två flyttfirmor. Jag anlitade den här firman när jag flyttade från Lake Shastina och var mycket nöjd då. Mannen som äger firman flyttade till det här området för ett tag sedan från San Jose och har fortsatt med sin verksamhet.

Vid flytten från Lake Shastina blev det helt klart att jag är en minimalist. Han har troligen sett hem med massor med möbler och prylar och var nog litet förvånad att jag har mycket mindre än vad de flesta har. Även vid den här flytten konstaterades det att - ja, det är en mycket liten flytt. De hade lastat allt på 45 minuter! Eftersom jag flyttat så mycket som jag gjort är det tur att jag inte har mer. Vid min flytt från Sverige till USA (som förresten skedde stegvis) tog jag aldrig med mig mer än kläder, några få böcker och en del andra saker. Vid flytten från Hawaii tillbaka till fastlandet skickade jag 15 kartonger. Det var allt jag hade här i USA! Tre resväskor tog jag med mig på planet.

För mig känns det bra att inte ha massor med saker. Och jag har det jag behöver: en säng, ett skrivbord, några stolar, datorer, stereo, TV, köksgrejer osv. Jag tror att de allra flesta har alldeles för mycket egentligen. Kanske min minimalism är en reaktion efter att ha växt upp i ett hem där det fanns otroligt mycket. Framför allt böcker. Jag hade då aldrig hört begreppet "hoarding" men nu har jag förstått att min pappa faktiskt var en hoarder. Det tog lång tid att ordna upp allt när han gått bort.

Idag har jag städat min lägenhet och har en del kvar till i morgon. Hoppas vara klar inte alltför sent så att jag kan packa upp i den nya bostaden.

De använde en UHaul bil idag för flytten. Och den var inte ens fylld! ;)



Bilden från UHauls hemsida.

Andliga lastbilar

Idag skulle jag haft min kamera med mig när jag var ute och tog en promenad efter jobbet. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen är USA och amerikaner ett mycket mera religiöst land än till exempel vad Sverige är. I Sverige är många privatandliga men här i USA går väldigt många i kyrkan och har en aktiv, religiös tro.

När jag var på väg att svänga in på vägen till lägenhetshuset passerade en lastbil på I-5 som fick mig att höga på ögonbrynen. Det stod "Jesus Christ is Lord - not a swear word". Det finns många olika lastbilsföretag men det här hade jag aldrig sett tidigare.

Min vana trogen googlade jag när jag kom hem och fick upp deras hemsida, ShipWithSam.com. De startade sin affärsverksamhet 2007 och har sin bas i San Diego i Kalifornien. Det finns även ett Jesus Christ is Lord Travel Center som verkar kunna utnyttjas av lastbilsförare. De vill sprida budskapet att Jesus är världens räddare.

Jag har svårt att tänka mig att man skulle se något liknande i Sverige. Här i USA kansket det är litet ovanligt men fullt möjligt. :)



Bilden från ShipWithSam.com hemsida (eftersom jag glömt min kamera) ;(