Gott Nytt År!

2010 kommer med stormvindar. Vi hade till och med en mindre sandstorm tidigare idag.

Det är fortfarande några timmar kvar till tolvslaget här på USAs västkust. Har ännu inte hört några nyårssmällar och kommer nog inte att höra några ikväll. De flesta verkar spara sina fyrverkerier till 4 juli. Det är inte alls samma festyra här som till exempel i Stockholm. Och det verkar bero på att man i USA firar sin nationaldag ännu mer än nyårsafton. I Sverige har vi inte riktigt kommit på ännu hur vi skall fira vår nationaldag :) men de flesta svenskar verkar veta hur man firar det nya året.

Många amerikaner arbetar på nyårsafton och det är en rätt "vanlig" dag. I morgon har de flesta ledigt och det är en helgdag precis som i Sverige.

I New York har man stora fyrverkerier i Central Park. Och runt 1 miljon personer brukar komma till Times Square i New York för att se den stora "bollen" vid tolvslaget. I år är den tydligen större men mer energeffektiv än tidigare!


Gott Nytt År och ett fint 2010 önskar jag alla.



Bilden från NewYearsEveCentral.com

Amerikaner och vapen

Varje dag hör jag skott avlossas där jag bor. Någonstans i närheten är det folk som skjuter. Vad de skjuter vet jag inte. Pratade med min granne om det här igår och vi hade samma undran. Det finns ingen skjutbana i närheten så den förklaringen är utesluten. Kanske det är kanadagäss eller rådjur som skjuts. Lake Shastina har massor med rådjur och olika slags fåglar som samlas vid vattnet. Men att det sker så nära områden där folk bor är konstigt och litet obehagligt.

Många amerikaner anser sig ha rätten att äga vapen. De hänvisar till "the second amendment" i USAs konstitution som talar om "a right to keep and bear arms." Att äga skjutvapen verkar vara en del av den amerikanska kulturen. Vissa talar om att ca 40% av den amerikanska befolkningen äger vapen som köpts legalt. Michael hade en pistol och ett gevär. Många äger skjutvapen eftersom de är jägare men många andra känner att de vill kunna försvara sig och sin familj. Det finns också en rörelse i USA som kallas "militia" och som består av privatpersoner.

Den känslan jag har fått efter att ha bott här i snart 13 år är att många amerikaner verkar ha en inneboende misstänksamhet mot främlingar och att man vill skydda sig och sin familj. Det gör man bland annat genom de skyltar som finns överallt "Keep out", "Private Property", "No trespassing" osv. Och man äger vapen. Hur det här går ihop med deras öppna, vänliga och utåtriktade sätt är fortfarande något jag inte förstår. En paradox inom den amerikanska kulturen? Kanske.

Förslag att begränsa möjligheten att köpa och äga vapen har kommit. Exakt vad som kommer att hända är inte klart. Jag skulle kunna köpa ett skjutvapen om jag ville. Självklart måste jag uppfylla vissa krav och även kunna visa legitimation och bevis på att jag bor i Kalifornien. Tydligen måste man även få ett "Handgun Safety Certificate" innan man kan köpa vapnet. Men det är alltså bara en process jag skulle vara tvungen att gå igenom.

Att vara immigrant är att ofta komma i kontakt med delar av en kultur man inte riktigt förstår. Den amerikanska vapenkulturen är en av dem.

Sjöutsikt - ibland

Lake Shastina är en konstgjord sjö som används för att bevattna åkrar. Eftersom Kalifornien har befunnit sig i torka de senaste 2-3 åren har sjön i stort sett försvunnit. Hade sjön varit fylld (vilket den var när jag bodde här 2005-06) skulle vattnet ha gått ända fram till "mitt" hus och det hade gått att åka båt, vindsurfa och fiska på sommaren. Nu ser jag i stället vattnet på avstånd och man kan promenera på sjöbottnen.














Mitt hus sett från sjösidan. Vattnet skulle ha gått fram till de stora stenarna om sjön varit fylld.



En kvarlämnad båt. Det lär dröja innan den går att använda.








Här är jag på väg till det som finns kvar av sjön. Bergskullarna ser ut så här året runt - torra med mest bara buskar och mindre träd. Lake Shastina är en så kallad "high desert".

















Framme! Det är bara att hoppas att det kommer att regna och snöa i vinter så att sjön kan fyllas på.

Yahoo! Answers

Igår var en stillsam och mysig dag som jag faktiskt tillbringade för och med mig själv. Eftersom jag egentligen inte firar jul gjorde det inget att jag inte hade några stora planer. Jag kokade risgrynsgröt för första gången här i USA och det var en klar succé. Efter tips från en svensk kompis här i USA hade jag köpt Arborioris och gröten var minst lika god som i Sverige, kanske till och med litet godare.
Var det en lugn dag igår blir det desto mer intensivt idag. Skall till min vän J på knytkalaslunch och sedan är jag bjuden till mina grannar på julmiddag. Idag är det Christmas Day i USA och det är den "stora" juldagen. Den dag då de flesta julklapparna öppnas och mycket av julmaten äts. För mig är det "bara" juldagen.

Yahoo! Answers är en del av Yahoo där folk kan ställa frågor och få mer eller mindre intelligenta och bra svar. Jag har faktiskt hittat en hel del bra information som har hjälpt mig. Vissa av svaren får man däremot helt klart ta med en nypa salt.

För ett par dagar sedan fick jag ett mail där Yahoo hade sammanställt de bästa frågorna och svaren för 2009. En fråga/ett svar handlade om Snuggie filten. I mitt inlägg om fleece nyligen berättade jag om denna filt som svept fram över USA. Kunde inte låta bli att lägga ut frågan och svaret här. Seriöst? Nej, knappast. :)

"Do I need to wear pants under my Snuggie blanket when I wear it to work on casual Friday? The infomercial shows druid-like people wearing them to sporting events and around a campfire, but it is not clear what to wear underneath. Also, any ideas to accessorize the Snuggie? I have access to a BeDazzler.

Best Answer
I think BeDazzling the outline of a pair of pants onto the Snuggie would make it Friday-appropriate; the outline of a work shirt and tie would enable you to wear it all week long. If your office is especially chilly, you may want to add a pair of leg warmers under the Snuggie, maybe a dickey as well.
Possible accessories, depending on your mood: a walking stick, crown, stilts, fake moustache, Darth Vader mask, or white Mickey Mouse hands gloves.
I hope Friday equals company picture day! :)"

Eftersom jag aldrig hört talas om BeDazzler "googlade" jag och fick reda på att det är som en liten symaskin som man kan använda för att sy på olika glittrande "detaljer". Jaha, då fick man lära sig något nytt idag också. :)

Jullov

Tänk att det redan är jul. Den här hösten har gått väldigt fort. Nu har skolan stängt och öppnar inte förrän den 4 januari nästa år. Vi har jullov och det skall bli otroligt skönt. Ingen semester behöver vi ta och betalt får vi. Det är bara att tacka och ta emot. Jag ser fram emot den här ledigheten.

I morgon blir det slappardag - skall prova att koka risgrynsgröt vilket jag faktiskt aldrig gjort i USA. Fick tips idag om vilket sorts ris man bör använda och som tur var hade mataffären i Mt Shasta den här typen ris - Arborioris. Får se i morgon hur det går. På fredag har jag två inbjudningar och vet inte just nu om jag kan gå på båda eller om jag får tacka nej till den ena.

Min nya, svenska adventsljusstake (köpt hos Hemslöjd i Lindsborg, Kansas) lyser så fint i mörkret. Julstjärnan hör också julen till.

God Jul - Happy Holidays!

Bedrägeriuppdatering

Har litet uppdateringar om den svenska annonssajten och "skummisarna" som använt mitt namn. Följer de min blogg kan de ju veta att jag är dem på spåren. :)

Igår skickade jag ett mail från en "fejkad" nyskapad email till annonsören (kunde ju inte gärna skicka mail som såg ut att komma från mig själv/till mig själv :)). Inget svar kom igår men idag fanns det ett svar! Kändes litet konstigt minst sagt att se mitt eget namn i ett mail jag visste kom från någon annan. Spelet fanns kvar och det skulle kunna skickas till mig. I och med detta mail hade jag ju bevis på att någon hade "tagit" mitt namn.

Jag kontaktade annonssajten och faktiskt Polisen i Sverige. Polisen sade att de inte kunde göra något i nuläget och att jag skulle försöka få annonssajten att agera. Det gjorde de. Och snabbt. Annonsen är borttagen, "bovarnas" mailadress inlagd i sajtens spärregister och det de skrev var att den här personen troligen fått andra mailadresser spärrade och att han/hon möjligen befann sig i Tyskland. Inte vet jag om det stämmer eftersom man med internet kan befinna sig var som helst. Eftersom annonsen angav en svensk ort vet jag ju att det är en bluff. Jag bor inte i Sverige!

Kanske detta är utagerat nu. Hoppas det. Men jag kommer att vara vaksam framöver och kolla kreditkort och konton ännu mera noggrant. Och jag har redan dragit mig ur Facebook. Men att avsluta mitt konto där kommer nog att få ett eget inlägg eftersom det inte är särskilt enkelt - har inte ens lyckats ännu. Facebook vill uppenbarligen inte att man skall gå ur.

Den här händelsen har fått mig att förstå hur oerhört offentlig man är på internet och hur sårbar man är. Visst har jag vetat att man skall vara försiktig när man handlar via internet och även i andra sammanhang men nu är jag ännu mera vaksam. Ibland behövs en väckarklocka. Har varit med om det ett par gånger tidigare både i Sverige och i USA. Det är konstigt att man skall behöva vara misstänksam och inte kunna lita på folk men det verkar som om världen blivit mer och mer "osäker".

Ett litet P.S. - häromdagen sade en av busschaufförerna (som känner igen mig eftersom hon kör bussen varje morgon): "You have such a pretty accent. Where are you from?" Sådant vill jag höra mer av. :) Jag berättade att jag var från Sverige och då visade det sig att hennes man har rätt nära släkt i Sverige och att de tänkt åka till Sverige om 1-2 år. Då är det trevligt att vara svensk i USA.

Kassar och miljön

Miljötänkandet i USA ligger ljusår efter miljötänkandet i Sverige. Det bara är så. Tyvärr. Och jag har själv "förfallit" sedan jag flyttade till USA.

Kanske det är annorlunda i större städer där det kan finnas mer återvinning men så är det inte där jag bor. Det finns en plats i Mt Shasta dit man kan åka med vissa saker. Det är allt.

Jag blev påmind häromdagen, när jag läste något på internet, att man betalar för kassarna i mataffären i Sverige (ja, jag hade nästan glömt bort det). Det gör man inte i USA. Här delas det ut kassar i överflöd i affären. En anledning kan vara att kassarna är så dåliga att det inte går att lägga särskilt mycket i varje. Plastkassarna är flortunna och papperskassarnas handtag går ofta sönder.

En del personer tar med sig egna tygkassar. Av någon anledning gör inte jag det. Men jag brukar ta med mig kassar jag redan använt. Alltid något. :) Tar man med sig en egen kasse får man en liten återbäring! 5 cent där jag bor! I svenska pengar blir det ca 35 öre. Inte mycket, men i alla fall en liten (troligen rätt liten) motivering.

I USA packar man inte sina matkassar själv utan det finns speciell personal (ofta ungdomar) som gör detta. Det kanske är en anledning till att folk inte tänker på hur många kassar som används.
Det är lätt att vänja sig vid att inte själv behöva packa matkassen och förra gången jag var på besök i Stockholm fick jag påminna mig själv i början att det faktiskt var jag som skulle lägga maten i kassen. :)

När jag är på besök i Sverige och bor hos min mamma blir jag påmind om hur slösaktiga vi är i USA. Jag undrar hur många amerikaner som tvättar ur mjölkpaket och flaskor och lägger olika slags avfall i olika behållare? Inte alls så många som det borde kunna vara.

Kaneldoftande kottar

En doft av stark kanel slog emot mig när jag gick förbi blomsteravdelningen i mataffären igår. Det var inga exotiska blommor som luktade utan kottar!

De här kaneldoftande kottarna finns litet överallt. Jag köpte faktiskt några för ett par veckor sedan som jag dekorerat en julkrans med. Amerikaner gillar allt som luktar så de här kaneldoftande kottarna verkar vara en del av "doftkulturen" i USA.

Dofter verkar väldigt viktigt i amerikanska hem. Att det luktar "naturligt", om man får tro reklamen, är inte bra. Det har gått så långt att man egentligen inte kan hitta några doftfria stearinljus. Alla sorters matdoftande stearinljus finns - här är några: almond cookie, cafe au lait, farmer's market, mango peach salsa, pumpkin pie, vanilla cookie. Så kallade "fresh fragrances" finns också - de verkar litet mer ovanliga minst sagt: ocean water, baby powder!?, coconut bay, beach vacation, dune grass, spa fresh. Listan skulle kunna bli mycket längre.

Men det verkar inte riktigt räcka med de doftande ljusen. Man bör också ha en eller flera "air fresheners". Det senaste är så kallade plugins som man sätter i ett eluttag och som avger doft (och kemikalier) 24/7. Det finns till och med de plugins som bara avger doft ett par gånger i timmen och som har en inbyggd rörelsedetektor och avger doft när någon rör sig i rummet!

Tyvärr hade jag glömt min kamera igår så jag kunde inte ta någon bild på de kaneldoftande kottarna. Det får bli en "lånad" bild. För mig räcker det med några få kottar som luktar litet grand. Allt det andra går bra att vara utan. :)

Identitetsstöld

Uppdatering: Har nu en ny email adress för frågor osv - finns under "Om mig". Efter det jag berättar om i det här inlägget vill jag inte ha min privata email längre på bloggen.

Jag lär ha sålt spel via en svensk annonssajt. Eller snarare någon som använt mitt namn har annonserat om spel.

Min mamma ringde häromdagen och berättade att hon fått ett telefonsamtal som kändes litet olustigt. En man som bodde på västkusten i Sverige sade att han sett en annons om spel på en svensk annonssajt. En mailadress fanns i annonsen (det var inte min mailadress) men det svar han fått var undertecknat med mitt fullständiga namn! Han hade försökt nå personen via telefon men inte lyckats och tydligen hade det stått litet senare att annonsen skulle tas bort. Mannen hade troligen ringt min mamma för att få klarhet i vad det hela var frågan om - min mamma och jag har samma efternamn.

Kanske de hittat mitt namn här på bloggen eller via Facebook. Har hört att det finns en hel del skumma saker som händer med just Facebook-konton.

Det här var ju inte lika allvarligt (får man hoppas) som när någon verkligen antar en annan persons identitet. Identitetsstöld eller "identity theft" är något som man pratar om i USA mer och mer för varje år. Det lär till och med vara det slags brott som växt snabbast. En persons identitet kan hamna i orätta händer på många olika sätt - papper som slängts i soporna och som har personlig information, kreditkortsuppgifter som stjäls via internettransaktioner, sociala sajter som Facebook, MySpace osv som innehåller personliga uppgifter, osv.

Givetvis har olika företag hakat på det här "fenomenet" och de säljer teknologi som skall skydda mot identitetsstöld. Ett av de större heter Identity Guard som säljer medlemssskap som kostar mellan $10 och $18 per månad. Och de är framgångsrika eftersom de påstår att 25 miljoner amerikaner använder deras produkter.

En film som spelades in redan 1995 - The Net med Sandra Bullock - visar på en rätt extrem identitetsstöld. Sandra Bullock blir av med hela sin identitet och får en ny som har ett straffregister. Även om filmen har några år på nacken känns den fortfarande aktuell. Vill man ha en rätt underhållande film med litet nostalgikänsla - den välkända modemuppkopplingstonen för internet hörs flitigt i filmen och en del"floppy disks" finns också med. :) kan den här filmen vara värd att titta på.

Bilden från Babbel.com

Bo i glesbygd

Ibland känner jag mig som "kusinen från landet" :) - och det kanske jag är nuförtiden. När jag kom till Mt Shasta för snart 13 år sedan hade jag bara bott i eller utanför Stockholm hela mitt liv.

Att komma till en ort som bara har runt 4000 personer (Mt Shasta) var en stor omställning. I hela "länet" där jag bor, Siskiyou County (enligt Wikipedia skall det uttalas SISS-kyoo :)), bor det bara runt 44,000 personer. Siskiyou County är litet större än Uppland.

Eftersom jag egentligen är en storstadsperson och van vid massor med affärer, bussar och tåg som går dygnet runt osv var det ovant och konstigt i början att det knappt fanns några affärer och att bussarna gick fyra gånger per dag och de gick från platser som låg långt från Michaels och mitt hus.

Mitt första år var jobbigt eftersom jag inte kunde ta mig någonstans på egen hand. Jag hade inget körkort i Sverige och kunde därför inte köra bil i USA. Jag blev sittande hemma i stort sett hela tiden vilket inte var särskilt kul. Jag som varit van att kunna åka vart jag ville med buss och tunnelbana.
När jag sedan fick mitt amerikanska körkort (det kunde jag få först när jag hade mitt studentvisum) minns jag att jag kände mig fri som en fågel. Det var en härlig känsla.

Vi har inga stora affärer eller varuhus utan den största affären är Wal-Mart i Yreka (en litet "större" stad med runt 8000 personer). Just bristen på affärer kan vara litet av en utmaning. Men som tur är finns ju alla internetaffärer. Givetvis är det inte samma sak som att kunna gå i en affär och faktiskt titta på varorna.

Så när många andra svenska USA-bloggare berättar om utflykter de gjort till storstäder, utställningar de varit och tittat på, olika spännande restauranger de besökt osv känner jag hur begränsat utbudet är där jag bor. Men vi har stora vildmarksområden, en helt fantastisk natur och en mycket renare miljö än på många andra platser i Kalifornien. Allt har för- och nackdelar. Och det som utmärker storstäder och glesbygd verkar påminner om varandra i både USA och Sverige.

Något helt annat som avslutning. Min granne (som härmade min svenska brytning) gav mig en liten julklapp i helgen som gick. En påse hängde på dörren med en liten kökshandduk och ett par grytlappar. Allt var i vitt! När jag ringde upp henne för att tacka sade hon "don't you think that I went out to get this as I didn't, but I couldn't spoil these so now I'll let someone else spoil them." Alltså ville inte hon smutsa ner den vita handduken utan nu skall jag göra det. Nog är hon litet mystisk minst sagt.

Här bor jag

Efter "intensivstudie" av den nya kameran kommer nu här några första bilder på hur det ser ut där jag bor. Eftersom jag fortfarande lär mig kameran är de säkert inte "perfekta" men jag tycker det känns så roligt att kunna visa litet egna bilder.

Det här är utsikten från mitt vardagsrum och utomhusdäck. Rätt imponerande med berget Mt Shasta. Igår syntes det till och med eftersom molnen skingrades. Annars kan berget (som är ca 4000 m) ofta vara dolt bland molnen på vintern.




Spearpoint heter området där jag bor. Det ligger på en udde som sticker ut i sjön - när den finns där. :) Just nu är det mer en stor damm än en sjö. Spearpoint var ett område med bara "second houses", dvs folk kom hit på helger och semester. Numera är det blandat med permanenta boende och de som bara kommer hit ett par gånger per år.


Det här är "mitt" hus - jag bor på övre plan. När jag först tittade på huset verkade det vara ett "vanligt" hus men det jag inte såg utifrån var till exempel att taken i vardagsrummet är ca 4 meter höga! Det kan man kanske se på nästa bild. Fler fönster på höjden än vad det är i "vanliga" hus. Däcket har alltså en fantastisk utsikt över berget och när sjön finns här ligger det här huset precis vid strandkanten.

Jag känner mig nästan som ett litet barn med min nya kamera. :) Skall verkligen bli roligt att lära sig ännu mer och kunna fortsätta lägga ut bilder här på bloggen.

Julfest

Igår var det julfest på skolan. Inbjudan sade att man kunde baka något och ta med sig. Trots att jag inte bakat fanns det kakor, brownies, pajer osv i överflöd. Vi samlades i en av skolbyggnaderna och umgicks under ett par timmar. Det fanns vin, alkoholfri punsch och musik.

Det var första gången jag var med om en julfest på skolan. Vår chef tycker det är viktigt att de anställda kan träffas även utanför arbetstid. Det var trevligt och mysigt.

När jag arbetade i Stockholm var det tradition att gå ut och äta julbord varje december. Vi gick till Operakällaren, Stallmästargården och andra fina restauranger. Jag vet inte om det finns något liknande i USA. Har aldrig hört talas om det. I USA har man så kallade "office christmas parties". Den mat som serveras kan vara allt från olika slags sallader till kalkon och skinka.

Litet senare på kvällen var jag hembjuden till min chef och hennes familj. Igår kväll bjöds på en mycket god lasagne och en dessert litet senare. Tala om festdag! Eftersom jag hade en semesterdag igår passade det bra att göra litet roliga saker.

Inte nog med det här, igår bokade jag en resa till Sverige. I början av mars kommer jag att åka. Den resan blir litet annorlunda eftersom jag även kommer att åka via London. Jag kommer att hälsa på en vän till vår familj. Han är engelsman och bor en bit utanför London. Har inte träffat honom på många år så det skall bli roligt.

Bilden från Vectorjungle.com

Tandläkare i Mexiko

Att gå till tandläkaren är ett nödvändigt ont. Jag brukar faktiskt försöka gå till min tandläkare när jag är i Stockholm. Eftersom jag har ett speciellt "problem" med mina tänder vill jag helst gå till honom.

Det är rätt dyrt att gå till tandläkaren även i USA - har förstått att tandvårdstaxorna gått upp i Sverige under senare år. Men det går att komma undan billigare genom att åka till Mexiko! Och det är många i USA som gör. De åker till Los Algodones, en gränsstad i norra Mexiko. Den här staden är litet speciell eftersom det påstås finnas fler apotek, läkare, tandläkare och optiker, inom ett område som inte är större än ca 4 kvarter, än någon annanstans i världen! Här kan man gå till tandläkare och betala en bråkdel av vad man betalar i USA. Och de tandläkare som arbetar i Los Algodones har ofta fått sin utbildning i USA.
Många så kallade "snowbirds" (folk som bor i vintriga delar av USA och som kommer till södra USA, till exempel Arizona under vintern) säger att den vård de fått varit minst lika bra som om de gått till en läkare eller tandläkare där de annars bor.

Det finns ca 350 tandläkare i Algodones och de finns inom en 10 minuters promenadväg från gränskontrollen. Man betalar 70-75% mindre än vad man gör i USA. Jag känner till flera personer i Mt Shasta området som åkt till Los Algodones och gått till tandläkare där.

De flesta verkar parkera sin bil på den amerikanska sidan av gränsen och sedan promenerar de över gränsen. Ibland kan det vara långa köer så det är bra att ha med sig något att dricka och äta. Det finns några restauranger och affärer och det finns till och med de som har en "tandläkarsemester" - de åker till sydvästra USA, gör litet sightseeing och går till tandläkaren i Los Algadones. Kanske inte riktigt min föreställning av en semester. :)

Bilden från Mexico Vacation Travels.

Prata engelska med svensk brytning

Precis som drottning Siliva pratar svenska med tysk brytning, pratar jag engelska med svensk brytning. Förhoppningsvis med mindre brytning än när jag kom hit, men jag vet att jag bryter på engelska eftersom många undrar var jag kommer från. När jag säger att jag kommer från Sverige får jag nästan alltid kommentaren att de har någon närmare eller mer avlägsen släkting som kom antingen från Sverige eller något annat nordiskt land.

I USA pratar hur många som helst med brytning. På en del amerikanska flygplatser tror man att man inte längre är i USA eftersom ingen pratar amerikansk engelska. Där jag bor finns det givetvis inte alls så många från andra länder som det finns t ex i stora städer som San Franciso och Los Angeles, men det finns nog fler än vad jag trott - flera personer som jobbar på skolan kommer från andra länder.

För ett par veckor sedan var jag fiskvakt åt mina grannar. De har ett par tropiska fiskar som behövde tas om hand under Thanksgiving. När grannarna kommit tillbaka pratade jag med grannfrun C och helt plötsligt upprepade hon något jag sagt, med försök till svensk brytning. Jag lät det hela passera men så sade hon "Didn't you hear that I was trying to sound like you." Jag blev rätt paff och det enda jag kom mig för att säga var att jag nog alltid kommer att ha en svensk brytning eftersom jag var rätt "gammal" när jag kom till USA.

Det var nog första gången som någon härmat mig och hur jag pratar. Vet egentligen inte vad hon menade med det, litet konstigt var det. Ibland önskar jag att jag pratade som en amerikan men det kommer jag nog aldrig att göra. Den där svenska "melodin" finns där och "avslöjar" mig titt som tätt. :) Jag tänker inte så ofta på att jag inte pratar som "riktiga" amerikaner men ibland händer det att jag blir självmedveten. Numera kan jag verkligen förstå mer av hur invandrare t ex i Sverige känner sig när de pratar svenska med brytning.

Julklappar

För många år sedan bestämde jag och mina föräldrar oss för att vi inte skulle ge varandra julklappar (jag har inga syskon). Det kanske verkar konstigt och tråkigt men vi tyckte det var väldigt skönt att slippa julstressen att försöka hitta klappar som passade. När jag kom till USA visade det sig att Michael kände likadant inför julklappar så vi fortsatte den traditionen.

Min mamma och jag har i stort sett fortsatt vår "tradition" att inte ha julklappar men hon brukar skicka en fin Sverige almanacka till mig varje år. I år köpte jag en rätt rolig juldekoration som jag hoppas att hon kommer att uppskatta. Eftersom hon inte har någon dator finns nog ingen risk att hon skall få reda på vad det är i förväg.

Hon har ingen julgran utan brukar plocka enris och dekorera det med några fina juldekorationer som hon köpt i Tyskland. Jag har inte hittat så många fina juldekorationer här i USA (kanske beroende på att vi knappast har några affärer i mitt område:) men jag hittade en i en affär i Mt Shasta som absolut är litet annorlunda och kul.

Eftersom jag inte har kommit igång att fota med min nya kamera än (det blir snart) får det bli en bild från Amazon på denna björn som sitter i ett "outhouse" och pratar i telefon. :)

"Slav"löner

Kanske en litet dramatisk rubrik men USA är ett kontrasternas land. Om man har ett riktigt bra jobb tjänar man mycket pengar. Många, många människor i USA har tyvärr inte dessa högavlönade jobb utan sliter med åtminstone ett par jobb för att få ihop tillräckligt med pengar för att överleva.

Jag vet att man inte kan jämföra två länder som har olika valutor och helt olika kulturer men jag tjänar idag mycket mindre än vad jag gjorde för snart 15 år sedan i Sverige. Och kostnaderna jag har varje månad (hyra, mat osv) verkar inte vara särskilt mycket lägre här jämfört med vad de är i Sverige idag.

I USA finns så kallade minimilöner som väldigt många har här i USA. Skulle de svenska fackföreningarna se de här lönerna skulle de troligen få ett mindre "sammanbrott". :) Dessa låga löner ligger på $7.25/timme - $8.55/timme. Det är ca SEK 50-60/timme. Jag skulle vilja påstå att många i USA lever i fattigdom.

Här i USA betalas man antingen per timme eller är en så kallad "salaried employee". Jag tjänar per timme - (som tur är ligger min lön över minimilönerna) - medan min chef är "salaried".
Eftersom många inte tjänar särskilt mycket per år finns det olika slags subventioner för låginkomsttagare: telefonbolaget har lägre taxor, vissa bostadsområden hyr bara ut till de som tjänar under en viss summa per år, osv. Det finns dessutom något som heter "food stamps". Det är ett program som hjälper människor med ingen eller låg lön att kunna köpa mat.

Allt det här känns fortfarande litet främmande. Visst finns det fattiga människor också i Sverige men i USA är det faktiskt en del av det amerikanska samhället. Det här är något som jag har haft svårt att riktigt acceptera. Dessa stora skillnader mellan de som har gott om pengar och de som sliter för att klara livhanken.

Burr vad kallt det är. I morse var det runt minus 15 - det är ovanligt och man ju undra om man verkligen bor i Kalifornien. :) Och jag är tacksam att jag tjänar tillräckligt för att kunna betala hyra för en riktig bostad.

Amerikansk och svensk customer service

Alla som varit i USA antingen på semester eller de som bor här kan säkert skriva under på att amerikaner kan det här med "customer service". Överallt möts man av folk som verkar vilja hjälpa till i affärer, restauranger, flygplatser osv.

När jag handlar får jag nästan alltid frågan "Do you find everything you need?" Man behöver alltså inte försöka hitta någon man kan fråga. Ibland kan det nästan bli för mycket av "det goda" när flera personer frågar och man kanske bara vill titta och inte har några planer på att köpa något. På restauranger är det likadant. Oavsett vilken typ av restaurang det är får man frågan om allt är okej (ofta flera gånger under måltiden), isvattnet fylls på utan att man behöver be om det och notan kommer oftast innan man är klar osv, osv.
Det känns verkligen som om man blir "sedd" som kund i USA.

Läste en kul och intressant sak nyligen om hur vi svenskar ser på det här med kundservice. Litet annorlunda jämfört med hur det är i USA. :) Mitt minne från Stockholm (nu är det ju snart 13 år sedan jag bodde där så saker och ting kan ha ändrats) var att man oftast fick försöka hitta någon som kunde hjälpa till, man blev alltså inte "överfallen" av försäljarna. PR Newswire påstår att:

- 25% av svenska försäljare/butikspersonal väntar på att andra (jag antar att det är kunden) skall ta första steget.
- 12% av svenska försäljare/butikspersonal skulle hellre arbeta i något annat slags yrke, t ex forskning och utveckling.
- 11% av försäljare/butikspersonal tycker inte om att använda telefonen för att kontakta möjliga kunder.
- antalet personer (i den här sortens yrke) som inte gärna vill ha kontakt med andra växer stadigt.

Nog för att vi svenskar ofta sägs vara blyga och reserverade men det här är ju rätt uppseendeväckande tycker jag. Ytterligare en paradox som studien av försäljare visade (det här är från april 2009) var att antalet personer som nu arbetar inom försäljning i Sverige och som inte vill prata med någon var 7-9%! I Norge var det 20% och ännu fler i Finland. Har folk i de nordiska länderna något slags problem med att ha kontakt med andra? Det verkar ju nästan så.

Det jobb jag har, har tvingat mig att bli mer utåtriktad och jag märker samtidigt att andra som jobbar på skolan (och som är amerikaner) verkar vara litet mer naturligt utåtriktade och "socialt begåvade". Intressant är det i alla fall med de här kulturella skillnaderna.

En solskenshistoria

Man blir glad ibland när ens medmänniskor gör något som man inte förväntar sig.

För ett par månader sedan var jag tvungen att byta ut hårddisken i min Mac laptop. När jag fick räkningen skickade jag en check (återigen de här gammaldags checkarna :)) men mannen som gjort reparationen fick den aldrig. I förra veckan kom kuvertet tillbaka till mig med gula lappar från postkontoret. Jag ringde upp datorreparatören och han tyckte att det hela lät mycket konstigt eftersom jag adresserat kuvertet helt rätt. Efter ett samtal med postkontoret blev jag ännu mer förbryllad eftersom de påstod att hans postbox inte var registrerad i hans företag och att ingen på postkontoret hade hört talas om hans företag!?

Datorreparatören ringde upp postkontoret och den förklaring de gav var minst sagt mystisk. Det hade något med att göra med hur han registrerat postboxen för 20 år sedan och hans nuvarande företag. Eftersom han fått en hel del brev sedan jag skickade mitt verkade det som om postkontoret valt ut ett brev och tillämpat denna regel. Och givetvis var det mitt brev. Helt klart Murphys Law eller lagen om alltings... :)

Till saken hör att jag valde att stoppa checken, man kan göra en "stop payment", eftersom den var på en del pengar (jag ville ju inte att den skulle hamna i orätta händer) och det kostade givetvis en slant hos banken. Jag hade tänkt försöka få tillbaka pengarna från postkontoret men efter deras förklaring verkade det lönlöst. Men jag fick faktiskt pengarna från datorreparatören. Det var en väldigt fin gest tycker jag och visade att han verkligen bryr sig om sina kunder.

Min slutsats av det hela var att posten i USA inte alltid riktigt är att lita på - jag kanske skall säga att mina tidigare känslor stärktes. :) När det tar 5-6 dagar för ett brev från Portland att komma hit då börjar man undra - det tar bara 6 timmar att köra bil mellan Weed och Portland. Vi har i alla fall postkontor fortfarande i USA och postutdelning på lördagar. Alltid något. :)

Avfallskvarnar

Innan jag går in på något så spännande som avfallskvarnar :) måste jag bara berätta att min kamera kom igår. Inte för att jag i dagsläget har en aning om hur allt fungerar men jag hoppas att snart kunna lägga ut egna bilder här på bloggen. Kommer att ha fullt upp under några dagar så jag får nog vänta tills nästa vecka tills jag kan "studera" min nya kamera.

Vad vore det amerikanska köket utan en avfallskvarn? Innan jag kom hit hade jag aldrig sett en sådan men har förstått att det här är något som amerikanarna verkligen gillar och som finns i många, många amerikanska kök. Jag har tyvärr inte riktigt förstått tjusningen med avfallskvarnen men jag har den i mitt kök där jag bor nu. Att stoppa ner vad som helst går inte. Gör man det kan det bli en mindre trevlig överraskning. Man måste också se till att ha rinnande vatten, annars kan det bli stopp.

Det verkar i alla fall som att avfallskvarnen har en plats i amerikansk kultur om man får tro amerikanska filmer och TV-serier:

I en Stephen King film stoppar en tokig uppfinnare ner sin arm i avfallskvarnen och begår självmord!
Kramer i TV-serien Seinfeld installerar en avfallskvarn i sin dusch så att han kan duscha samtidigt som han tillreder sin mat.
I filmen "The Incredible Shrinking Woman" faller en av huvdrollsinnehavarna ner i en avfallskvarn och mals sönder av hushållerskan.
I ytterligare ett Seinfeldavsnitt mals en äldre mans löständer sönder i en avfallskvarn.

Uppenbarligen finns det många sätt att använda sin avfallskvarn här i USA. :)

Bilden från HammerZone.com