Stängd motorväg

Utmed hela USAs västkust går en motorväg som heter I-5 (Interstate 5). Den går mellan Mexikos och Kanadas gränser. Kör man hela sträckan blir det ungefär 220 svenska mil. I-5 går rakt genom Mt Shasta och Weed. Fördelen med att bo så nära denna väg är att det är rätt lätt att komma till större städer både norrut och söderut.

Med risk för att låta som en papegoja :) fick vi en ny dos av snö idag. Och det var inte litet heller. Skolan stängde igen och jag var återigen tacksam att jag nu är fast anställd. Det kom ungefär en halv meter snö under dagen. Eftersom det här är ett bergsområde och det finns andra bergsområden som I-5 går genom kan det bli litet väl mycket att göra för de som röjer snön. Då stänger man denna stora väg som är en "livsnerv" för både privata bilister och lastbilar. Det skedde idag. I-5 stängdes av från Redding till gränsen till Oregon - en sträcka på ungefär 20 mil.

Det brukar hända ungefär en gång per vinter och det blir givetvis enorma köer. Eftersom jag fick stanna hemma idag kollade jag för skojs skull på de trafikkameror som finns och lastbilarna stod i långa, långa köer. Det var också krav på däckkedjor både innan vägen stängdes av och efteråt.

I-5 har drabbats av flera avstängningar under den senaste månadens oavbrutna oväders"parad". Till och med i södra Kalifornien, norr om Los Angeles, stängdes I-5 av på grund av snö.

Jag längtar till våren nu. Nu har vi fått nog av både snö och kyla.

Är amerikaner inte några vikingar?

Jag var aldrig med om i Sverige att skolan ställdes in då det kom snö. Nej, man tog sig dit oavsett väderlek. Så är det inte här.

Idag drog ytterligare ett snöoväder in över Mt Shasta området (jag har tappat räkningen vid det här laget) och på förmiddagen sändes ett epost meddelande ut till alla på skolan att alla kurser skulle ställas in från klockan 15 och alla kontor skulle stängas klockan 17. Det innebar att våra distanskurser som går på kvällen också ställdes in. Snön yrde och det blåste ordentligt fram till fyratiden på eftermiddagen och då kom solen fram. Jag kunde inte låta bli att småskratta åt det hela. Amerikaner är alltså inga vikingar. :)

På förmiddagen hade det också sänts ut ett annat epost meddelande som handlade om hur man går på snö och is. Ett sådant meddelande tror jag aldrig skulle skickas ut till en hel arbetsplats i Sverige. Visst, vi befinner oss i Kalifornien men det kommer ju ändå snö här varje år. Så här går man alltså:

• Walking on snow or ice is especially treacherous and wearing proper footwear is essential. A pair of well insulated boots with good rubber treads is a must for walking during or after a winter storm. Keeping a pair of rubber over-shoes with good treads which fit over your street shoes is a good idea during the winter months.
• When walking on an icy or snow-covered walkway, take short steps and walk at a slower pace so you can react quickly to a change in traction.
• When walking on a sidewalk which has not been cleared and you must walk in the street, walk against the traffic and as close to the curb as you can.
• Be on the lookout for vehicles which may have lost traction and are slipping towards you. Be aware that approaching vehicles may not be able to stop at crosswalks or traffic signals.
• At night, wear bright clothing or reflective gear, as dark clothing will make it difficult for motorists to see you.
• During the daytime, wear sunglasses to help you see better and avoid hazards.

Vi får väl se i morgon om skolan är öppen.

Måndag i Weed

Det var litet tomt i skolan idag eftersom många säkert blivit insnöade. Igår kom det en massa snö på bara tre timmar. Eftersom alla inte har det så bra som jag och kan gå till skolan var det kanske svårt för en del att komma ut med bilen i morse. Det var också iskana under snön eftersom regnet som kommit tidigare frös.

Mitt arbetsschema är ännu så länge inte fastlagt. Den här typen av tjänst har ett oregelbundet schema även som fast anställd eftersom vi skall täcka de kurser vi har och de ligger utspridda på olika tider. Jag har vant mig vid det nu och har nästan glömt hur det var att jobba samma tider varje dag så som jag gjorde i Stockholm.

När jag kom hem var det dags att skotta snö. Som jag skrivit om förut finns det ingen snöröjning för det här huset så det är upp till oss hyresgäster att skotta. Eftersom jag bor en trappa upp ville jag skotta trappstegen eftersom det nästan var omöjligt att gå upp och ner för trappan. Bara en liten stund efter det att jag satte igång kom min granne ut och hjälpte till. Det är ett yngre par som bor i lägenheten bredvid min. Vi pratade litet och det var ett bra exempel på att småprat kan göra skottning litet roligare.

Nu ikväll har George W. Bush hållit årets tal till nationen - State of the Union heter det. Jag måste erkänna att jag inte brukar titta på det men det är svårt att undgå eftersom det sänds i alla de nationella TV-kanalerna.
Men ett program som jag tittade på är ett nytt dans- och sångprogram, "Dance War: Bruno vs. Carrie Ann", som har två lag som tränas av två av domarna från "Dancing with the Stars". Något jag alltid fascinerats av är hur många väldigt duktiga dansare och sångare det finns här i USA.
Bilden från MSNBC - "Dance War"

I morgon får jag sovmorgon och det känns bra att inte behöva stiga upp när det är mörkt ute.

Roliga engelska skyltar

Jag mest suttit inne idag - det har varit ett riktigt busväder med blåst och regn. Regnet har övergått i snö nu. Så ovanligt! Sagt med en viss ironi:). Jag kände att jag behövde muntra upp mig litet och då kom det här i min epost vilket var perfekt.

Varför är engelska skyltar roligare än både amerikanska och svenska? Det kan man undra.

Det är faktiskt inte helt osant att man skulle kunna dras med av draget från engelska tåg. De går väldigt fort och de tågstationer jag stått på har haft varningsskyltar. Kanske inte just den här men något liknande.


Kanske något att tänka på för toalettbesök.


Stackars djur!


Hmmmm


Alla sätt är bra utom de dåliga







I morgon börjar en ny arbetsvecka och det är min första dag som permanent anställd. Jobbet blir ju detsamma men nog känns det litet annorlunda att inte bara vara tillfälligt anställd.

Småprat

Amerikaner är väldigt bra på att kunna småprata med människor de inte känner. Igår när jag var inne i Mt Shasta för att handla stod jag en stund i en kö och kvinnan som stod bakom mig började prata med mig.

Även om vi inte alls kände varandra kändes det trevligt och enkelt. Det var inte frågan om att bli bekanta på något sätt utan att bara ha ett samtal med en annan människa. Hon bodde i Lake Shastina (där jag bodde när jag var inneboende) och hon sade att sjön till och med var frusen. Vet inte hur ofta det händer. Troligen är det rätt ovanligt.

Det här med att småprata med främlingar ser man överallt i USA. I affärer, postkontor, flygplatser, busstationer osv. När jag hade varit i Portland efter det att jag ansökt om mitt pass var det två kvinnor som satt bredvid varandra på busstationen. De kände inte varandra men de pratade som om de var bästa väninnor.

Även om jag ibland upplever att amerikaner är litet ytliga i sitt sätt att relatera till andra är det här helt klart en positiv sak i det amerikanska samhället. Det gör att samvaron människor emellan blir lättsammare och att man kan ha en trevlig pratstund om man till exempel väntar på ett flyg. Oftast leder det ju inte till något men det gör ju inget.

Vi svenskar är nog inte alltid så bra på att kunna småprata med andra så som amerikaner är men jag har nog i alla fall blivit bättre på det här under årens lopp.

Att bli amerikansk medborgare?

I år kan jag ansöka om att bli amerikansk medborgare. Jag har haft mitt gröna kort i fem år. Först var det ett villkorligt kort och nu är det ett permanent kort (det gäller 10 år "i stöten").

Om man gifter sig med en amerikan, vilket jag ju gjorde, kan man redan efter tre år ansöka om amerikanskt medborgarskap. Lever man inte tillsammans, vilket Michael och jag inte gjorde under ca 1 år, måste man vänta fem år. I somras gick alla avgifter upp för olika slags ansökningar till USCIS (USA's immigrationsverk) och nu kostar själva ansökan $ 675 - ca 4400 svenska kronor. För ett tag sedan läste jag på Svenskar i Världens hemsida att handläggningstiden för en sådan ansökan är ca 18 månader. Det är alltså både rätt dyrt och inte någon snabb process. Dessutom skulle jag få åka långt eftersom man måste lämna fingeravtryck (återigen - jag gjorde det när jag ansökte om mitt gröna kort) och det kan man bara göra på vissa platser. Givetvis finns det ingen sådan plats i närheten av Mt Shasta. Sedan måste man också genomgå en intervju samt ett par olika prov i engelska och amerikansk histora. Slutligen skall man närvara vid en speciell ceremoni där man officiellt blir medborgare. Inte en alldeles enkel process alltså.

Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag skall göra. Mitt gröna kort ger ju mig i stort sett samma rättigheter som amerikaner. Med två viktiga skillnader - jag får inte rösta och jag får inte flytta utanför USA under en längre tid. Har man ett grönt kort skall man ha sin huvudsakliga bostadsort i USA. Som amerikansk medborgare kan man alltså lämna USA under mycket lång tid och om man senare bestämmer sig för att flytta tillbaka är det inga problem.

En fördel med att ha amerikanskt medborgarskap skulle kunna vara att man kan ha ett amerikanskt pass. Och då det blir allt svårare för oss utlandssvenskar att ansöka om pass utomlands och i Sverige kanske det skulle vara en fördel. Nu kan man ju som tur är ha dubbelt medborgarskap.

Vi får se hur jag gör. Tål att tänka på.

Isiga fönster

Det är ovanlig kallt här just nu. Jag kan inte minnas att det tidigare år varit så kallt här under så lång tid som vi nu haft.

Som jag tidigare berättat om här på bloggen är isoleringen av amerikanska hus inte alls så bra som de svenska. Det innebär att jag just nu betalar en hel del för att bara värma upp min lägenhet. Och att värma upp en bostad med elektriska element är ju inte det bästa alternativet men jag har inget val tyvärr.

Ett par nätter tidigare i veckan var det runt -10/-12 grader här och när jag klev upp på morgonen och drog upp mina persienner var det ett tjockt lager med is på insidan av mina fönstren. Det var inte ett tjockt lager som täckte hela fönstret utan det var på nederdelen och jag hade helt klart kunna använda en isskrapa. Nu tinade ju isen rätt snabbt, men ändå.

Jag fick nästan känslan av att jag bodde i en sommarstuga och att det var enkla fönster men det är det inte. Trots att vi har fyra årstider och riktiga vintrar byggs husen som om de låg i södra Kalifornien där det aldrig blir riktigt kallt. Det är i alla fall ingen risk att man får allergier för att husen är för välisolerade. :)

Just nu snöar det ute och det lär det göra under ett bra tag framöver.

Äntligen!

Det har varit tyst ett tag igen här på bloggen och det beror till största delen på att jag levt med en viss nervpress under de senaste två veckorna.

Som jag skrivit om har jag under två år haft ett jobb på skolan på avdelningen för distansundervisning. Först som tillfälligt anställd, sedan som permanent deltidsanställd och sedan i april återigen som ett tillfälligt jobb (när jag kom tillbaka från Oregon). I december kom så äntligen annonserna ut för de två tjänster som skulle tillsättas permanent. Det var ju egentligen min gamla tjänst (19 timmars tjänsten) och så min kollas tjänst (han som gick på lunch och aldrig kom tillbaka eftersom han tröttnat på skolan) som skulle tillsättas. En stor förändring var att det skulle bli en 32 timmars tjänst och en 19 timmars tjänst.

Trots att jag gjort jobbet i två år och kan det på mina fem fingrar var jag tvungen att söka och genomgå samma intervjuer som alla andra. Jag sökte faktiskt båda tjänsterna eftersom jag inte hade en aning om vilka andra sökanden som fanns. Under de senaste två veckorna var jag på två intervjuer - den sista var till och med för skolans högste chef och en av vicecheferna. Litet kändes det som om jag genomgick ett "prov" för en mycket högre befattning, men sådana är reglerna om någon får en tjänst med så kallade "benefits" vilket 32 timmars tjänsten har.

I fredags kom äntligen det besked som jag väntat på så länge. Jag blev erbjuden 32 timmars tjänsten och jag tackade givetvis ja. Tänk vilken lång tid det har tagit. Och så skönt det känns. Nu behöver jag inte längre ha en privat sjukförsäkring vilket jag haft under många år. Det är mycket pengar jag betalat under årens lopp. Vi vet ännu inte vem som får 19 timmars tjänsten, troligen blir det klart under den kommande veckan.

Fredagen fick också en trevlig avslutning eftersom min chef, som var lika glad som jag att jag fått jobbet, bjöd mig på middag. Hon och hennes son skulle fira hans fina betyg och då passade vi på att fira mitt jobb också. Vi gick till en trevlig restaurang i Mt Shasta och åt gott.

Förra veckan startade skolans vårtermin och det var något kaotiskt. Jag fick ta hand om det mesta eftersom min chef hade många andra saker som behövde hennes närvaro. Idag var skolan stängd eftersom det var en helgdag - Martin Luther King Jr firades. Men i morgon är det dags igen. Jag blir inte permanent förrän om en vecka men vad spelar det för roll nu.

Vad djur gör

En god vän till mig som bor i Colorado, och som varit ännu mer insnöad än vad jag är, skickade ett mail idag med charmiga och roliga djurbilder. Håll till godo med några här:

Everyone needs to feel secure ...


Now, what do I do???


These morning walks are killing me!!!












What pets do when we are at work:

Jag är insnöad

Den här rubriken kan ju ha mer än en betydelse :), men nu handlar det om det där vita som faller från himlen.

Idag fick vi massor med snö, mer än under något annat oväder under den senaste veckan. Skolan var stängd igen vilket var litet trist eftersom jag hade hoppats på att kunna arbeta och tjäna litet pengar. Jag får ju inte ett öre, eller en cent, när skolan inte är igång. I morgon skall det tydligen vara dags igen för mer snö och regn.

Jag hade för några veckor sedan köpt en snöskyffel och den fick jag användning för idag. Eftersom det inte finns någon här som röjer snön skottade jag trapporna upp till övervåningen, mest för min egen skull. Mina grannar var faktiskt ute och byggde en snögubbe och skottade en del också. Sedan fick jag se till att min lilla bil kom fram under snön. Eftersom jag vet inte vet hur mycket mer snö vi får skottade jag en del på parkeringsplatsen också bakom min bil. När jag stod där och pustade ut kom en bil och ställde sig precis bakom min och jag blev ju litet undrande vad de höll på med. Mannen rullade ner fönstret och sade att han hjälpte mig att göra spår i snön så att jag lättare skulle komma ut. Det var ju väldigt snällt faktiskt.

För att roa mig litet grand hittade jag en rätt roligt You Tube video om svenska för nybörjare. Låter svenska så? Ja, det kanske det gör. Jag minns när jag försökte lära Michel litet svenska så lät det han sade aldrig som jag tyckte det gjorde när jag sade samma sak. Rätt kul video i alla fall.

Att bo i bergen

Att bo i bergstrakter är helt annorlunda än att bo till exempel på havsnivå.
Vädret (som tydligen skall ge mer snö i natt och i morgon) är en stor skillnad. Allt blir mer intensivt när man bor högre upp. När jag var liten på 60-talet hade vi några vintrar i Stockholmstrakten med mycket snö men oftast var det ju inte särskilt mycket snö som kom. Här är det inget ovanligt att det kan komma en meter snö under ett dygn.

Något annat som skiljer sig är att det är mer otillgängligt uppe i bergstrakterna. Nu har vi den stora motorvägen I-5, som går utmed hela västkusten, som går genom både Mt Shasta och Weed så det är relativt lätt att komma hit. Men om det är ett snöoväder är det inte alldeles ovanligt att denna stora motorväg kan stängas av. Och att de som kör bil måste ha kedjor på däcken. Det finns ett högt pass på gränsen mellan Kalifornien och Oregon där det ofta blir stora problem om det snöar och om man kollar på de trafikkameror som finns kan det ibland vara jättelånga köer för att personbilar och lastbilar skall sätta på dessa kedjor.

Efter snart 10 år här har jag vant mig vid att det inte finns samma utbud som jag tidigare var van vid. Men visst saknar jag en större stad på nära avstånd. Större städer ligger ju ofta inte uppe i bergen.

Ett exempel på att det är stora avstånd och otillgängligt om det snöat mycket är en TV-kanal som inte kan visas nu. Och det är en nationell kanal - NBC. Jag ringde idag till vårt enda kabelTV företag som finns här och de sade att de inte ens visste när denna kanal skulle kunna visas igen. Tydligen var de tvungna att fysiskt ta sig till någon plats för att få igång kanalen. Låter litet mystiskt men det var vad de sade.

Som tur är visas ett program som jag skall börja titta på i kväll på en annan TV-kanal. Två av domarna från "Dancing with the Stars" har ett eget program som heter "Dance War, Bruno vs. Carrie Ann". De är på jakt efter "heta" dansare och sångare. Det kan nog bli roligt att titta på. Och nästa vecka börjar en ny säsong av American Idol.

Se det snöar

Nu har det blivit riktig vinter här. Lågtrycken fortsätter att komma in och det här skall hålla i sig till fredag.

När jag flyttade in i min lägenhet berättade min hyresvärd att det inte fanns någon snöröjning för det här huset. Eftersom jag visste att Weed inte brukar få alls lika mycket snö som Mt Shasta verkade det inte vara något stort problem. Men det förutsätter förstås att det är en "normal" vinter och det är det inte nu.

Dessutom finns det en gränd bakom mitt hus som leder till den parkeringsplats som finns för oss som bor i huset och den har heller inte snöröjning. Än så länge har det gått att ta sig ut med bil men jag undrar hur det kommer att bli om det kommer riktigt mycket snö. Gränden är alldels för lång för att skotta på egen hand. Vi får ser vad som händer.

Annars har plogbilarna kört ett maraton på den större vägen som går utanför mitt hus. De har varit väldigt flitiga och plogat så fort det kommit litet snö. Jag minns ett par vintrar här när det kom så mycket snö att de vanliga plogbilarna inte längre kunde ploga vägarna - det fanns ingen plats längre att lägga snön. Då kom en "monsterbil" som hade en lång "tratt" som kunde skjuta snön långt in på folks tomter. Det hade jag aldrig sett i Stockholm och det beror väl på att Stockholm aldrig får så mycket snö som vi får här.

Skidentusiasterna har nog ett mecka nu eftersom det har kommit massor med ny snö uppe på berget. Jag föredrar att titta på snön från en varm lägenhet. :)

Ett par fantastiska bilder på snöflingor från Snowcrystals.com

Att fynda på internet

Som jag skrivit om flera gånger tidigare är jag tvungen att köpa en hel del via internet eftersom det finns så få affärer i det här området.

Skall man handla via internet är USA helt klart ett "paradis". Det finns så många affärer att jag ibland undrar hur det är möjligt.
Nu senast var jag på jakt efter ett par datorhögtalare. Eftersom jag har två bärbara datorer är de inbyggda högtalarna i stort sett obefintliga. Min vän Bev hade köpt ett par högtalare alldels nyligen och när jag var på besök hos henne för några veckor sedan fick jag lyssna på hur de lät och jag blev imponerad av hur bra ljudet var.

Jag brukar alltid tillbringa rätt många timmar på internet innan jag bestämmer mig och det brukar löna sig. Det finns en del större affärskedjor som också säljer via internet men ofta får man betala mer hos dem än hos mindre företag som kanske inte har affärer utan bara säljer via internet.

Ett av dessa företag som inte har några affärer heter Newegg.com. De har ofta bra priser och snabb leverans men det som är riktigt bra är att de har kundrecensioner av produkterna. De högtalarna jag var på jakt efter hade fått 710 !!! recensioner och de flesta tyckte att de var mycket bra, vilket jag ju också hört hos Bev.

Nu köpte jag dem inte från Newegg utan från ett annat företag som heter Mwave.com. När jag kollade in priserna för en vecka sedan sparade jag ca $15 - ingen jättesumma men om man slår samman olika inköp blir det ju en del. Igår kom högtalarna och jag har nu ett lika bra ljud från min dator som jag har från min vanliga stereo.

En liten uppdatering om den ovädersdrabbade västkusten - orkanstyrka på vindarna inom vissa områden, metervis med snö i de högre bergen, stängda vägar osv. Den kallas för "the monster storm". Det är inte alls slut med vind och snö. Tidigare idag snöade det väldigt här i Weed och det skall fortsätta att snöa till slutet av veckan. Jag saknar faktiskt Hawaii litet grand när det är så här.

Jag har en Buddy

På uppmaning av Aurorabuddha kommer först en liten väderrapport. Jag skrev ju i förrgår om det oväder som var på väg in över västkusten. Det är inte bara ett oväder utan tre. Igår kom det första och det snöade ordentligt under rätt många timmar och så blåste det givetvis, som det alltid gör i Weed. I natt drog det andra ovädret in och nog är det ett oväder som heter duga. Det har inte kommit alls så mycket snö här i Weed som jag trodde det skulle göra. Kan tänka mig att det är värre i Mt Shasta som alltid får mycket snö. Men min gata har förvandlats till en flod. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande. Det blåser också och det var svårt att sova i natt med all vind.

"The Weather Channel" säger att den här stormen är den svåraste av de tre och jag lägger in en länk till deras hemsida om någon är intresserad av att kolla in vad vi har att vänta oss här på västkusten. Tyvärr är alla mått i inches, feet och miles per hour. I bergskedjan Sierra Nevada talas det om många meter snö som kan komma. Jag bara hoppas att elen skall finnas kvar. Skolan har stängt idag - det brukar hända varje vinter att skolan stänger på grund av dåligt väder.

När jag hörde talas om det dåliga väder som var på gång och med de tidigare strömavbrotten i färskt minne köpte jag häromdagen ett litet bärbart element som drivs av propan. Jag har nu en Mr Heater Portable Buddy Heater och även om jag inte kan värma upp hela lägenheten kan jag i alla fall under ett tag värma upp ett av mina rum. Troligen måste jag köpa fler propanbehållare men de finns att köpa litet överallt. Jag tror det är jätteviktigt att ha en viss beredskap hemma om det skulle bli längre strömavbrott. Förhoppningsvis behöver jag inte använda Mr Heater men han finns här i alla fall.

Jag kommer att stanna inne i dag. Förhoppningsvis blir vädret bättre till i morgon men över helgen skall nästa oväder komma in. Tur att man vuxit upp i ett land med vinter varje år. :)

Ett Nytt År

Många har säkert avgett nyårslöften. Det tycks inte spela någon roll om man bor i Sverige eller i USA - nyårslöften verkar vara internationella.
Jag brukar inte avge några nyårslöften eftersom jag vet att jag måste vara redo att göra en förändring och då spelar det ingen roll om det är ett nytt år eller inte.

Något som jag emellertid hoppas på för 2008 är att det skall bli litet mindre omtumlande och omvälvande än vad 2007 var för mig rent privat. Men man vet ju aldrig så det är väl bäst att ta en dag i taget och se vad som händer.

Idag öppnade skolan igen efter att ha varit stängd sedan före jul. Det är bara kontoren som är öppna. Alla lärare och elever har fortfarande ledigt. Jag kommer inte att arbeta särskilt många timmar per dag men min chef har sagt att jag i alla fall kan arbeta en del timmar fram tills dess att skolan sätter igång den 15 januari. Mitt andra arbete har också legat på sparlåga under den senaste tiden. Trots att företag och myndigheter här i USA inte alls håller stängt i samma utsträckning som i Sverige passar man tydligen på att försöka ta litet ledigt i alla fall.

På tal om TV-programmet "The Biggest Loser" satte en ny säsong i gång redan i går och nu är det par som tävlar mot andra par. Igår åkte en pappa och hans dotter ur. Motivationen tycktes inte vara alltför hög hos pappan.
Det sades i programmet att det nu står klart att USA är det tyngsta landet i världen, det vill säga det finns flest överviktiga personer här.

Det nya året kommer att få en stormande inledning eftersom ett nytt oväder är på väg in över västkusten. Meteorologerna på "The Weather Channel" talar till och med om en historisk storm.

Quartzsite, Arizona

Det har varit ett långt uppehåll för mig här på bloggen. Dagarna innan jag skulle åka iväg på min resa var litet smått hektiska och under min vistelse i Arizona hade jag inte särskilt mycket tillgång till internet.

Jag var i Arizona under ca 1 vecka och för att komma dit tog jag Greyhoundbussen igen. Eftersom det är en sträcka på ca 145 mil (svenska) från Weed till Quartzsite bestämde jag mig för att jag inte skulle köra bil. Det var en litet smått äventyrlig resa, som vanligt med Greyhound, men jag kom fram och även tillbaka. :) Att åka Greyhound innan jul är troligen inte någon särskilt bra idé eftersom alla bussar och busstationer var fullpackade. Jag hade två byten, bland annat i Los Angeles och jag har aldrig sett något liknande - det var så mycket folk att det inte ens gick att ta sig fram.

Jag skulle hälsa på min vän R i Quartzsite och det var en upplevelse att komma till öknen. Quartzsite är en liten stad med ca 3500 invånare. Den ligger väster om Phoenix nära Colorado floden. Den fick namnet Quartzsite eftersom man bland annat hittade kvarts i området. Turism är den stora inkomstkällan i Quartzsite. Många kommer till staden under vintern och bor i sina RV (recreational vehicles) bilar. Man parkerar sin bil på någon av de mer än 70 "mobile home parks" som finns i området. Nio stora mässor för mer eller mindre ädla stenar hålls varje år i Quartzsite och tydligen kommer ca 1,5 miljon människor till denna lilla stad under vintern.

Min vän R (som också bor i en "mobil bostad") arbetar där under vintern och eftersom jag var där innan alla mässor satt igång såg jag bara en del av hur det kan vara. Vi tillbringade en hel del tid ute i öknen men vi åkte också till en stad som ligger en halvtimmes bilfärd väster ut. Den heter Blythe och ligger i Kalifornien. Arizona ligger i en annan tidszon (Mountain Time) så det var litet lustigt att byta tidszon när man åkte en så kort sträcka. Mountain Time ligger en timme före Pacific Time (som vi har här i Kalifornien).

Jag var nöjd med min resa och det var skönt att få litet varmare väder under några dagar. Det var ingen riktig sommarvärme men helt klart varmare än vad det var i Weed.

Eftersom jag fortfarande inte har någon digitalkamera har jag lånat ett par bilder från Quartzsite Business Chamber of Commerce.

Så här kan öknen se ut i Quartzsite.

En bild av alla de RV bilar som varje år kommer till Quartzsite.