Sunday, August 19, 2018

Utmattad och att flyga med djur

Jag är dålig på att blogga och att läsa andra bloggar men det beror på att jag börjar bli utmattad av hettan och brandröken.
Man lever ett konstigt liv när det inte går att vara utomhus som vanligt dels på grund av hettan och dels på grund av brandröken. I förra veckan var det ett par dagar när röken lättade en del under en kortare tid (fortfarande var det dock mycket rök) och jag passade på att promenera i skogen. Har inte kunnat promenera i skogen på nästan en månad vilket är något jag saknar mycket.

Carr Fire kring Redding har vuxit till 227,098 acres vilket är svårt att riktigt ta in att branden är så stor. Den har nu 83% containement.
Men det är inte bara Carr Fire som bidrar till all rök som vi har eftersom en annan brand startade den 9 augusti relativt nära den branden men ligger litet längre norrut, dvs närmare Mt Shasta och Weed. Den heter Hirz Fire och har vuxit ordentligt också - nu är den uppe i 14,014 acres och är bara 11% contained. Suck. Och den ligger i mycket otillgänglig terräng tyvärr. Här kan man läsa litet mer om branden. https://krcrtv.com/news/shasta-county/hirz-fire-the-challenges-firefighters-are-facing

Min gissning är att brandröken kommer att finnas kvar under flera månader (det finns flera andra bränder fortfarande i södra Oregon och även längre söderut i Kalifornien) och att det inte kommer att regna. Har kollat på långtidsprognosen och det är inget regn i sikte. Uppenbarligen går det inte att bo med sådana här förhållanden på lång sikt. Har kollat litet mer på RVs men inte “slagit till" ännu. Dessutom måste jag se till att jag kan ha någon form av inkomst/pension (om jag inte jobbade inom skolan) vilket jag inte har i dagsläget som skulle ge mig tillräckligt med pengar varje månad.

Nu över till något helt annat. Numera tycks det finnas många så kallade “emotional support animals" och “service animals" som flygresenärer tar med sig. Jag har läst om allt från de mer vanliga djuren som hundar och katter till ankor, påfåglar och grisar.

Det senaste jag läste var att flygbolaget Southwest Airlines nu tillåter “miniature horses" som support animals! Rena rama Noas ark på flygplanen verkar det som. ;) Jag har aldrig hittills flugit där det funnits emotional support djur men tydligen är det en del som tar med sig sina älsklingar. Att ha med sig en miniature horse på ett flygplan verkar väldigt trångt och bökigt. Jag förstår inte ens hur det går till med tanke på att det inte är något större utrymme. Kanske de flyger första klass.
https://nypost.com/2018/08/17/southwest-airlines-now-allowing-mini-horses-as-service-animals/.
De som flyger med djur för att ta med sig ett husdjur får ju oftast ha djuret i baggageutrymmet förutom riktigt små djur som kan vara i kabinen under sätet.

Inom “min" skola finns det bestämmelser som säger att man inte får ha med sig djur inom skolans område såvida de inte är “service animals." Jag ser dock många som har hundar på skolans område vilket ingen verkar reagera över. Dock har skolan också bestämmelsen att man kan ha en “miniature horse" som service animal. Kanske dessa små hästar är duktiga på att lugna ner människor.

Så här såg det ut i Mt Shasta igår. Berget finns där bakom diset men syns oftast inte.

18 comments:

Pettas said...

Så jobbigt det måste vara med den ständiga röklukten och överhängande brandfaran. Kanske man lär sig leva med det också precis som med allting annat?
Hoppas du hittar både jobb och ny plats att leva på, för jag antar att du inte orkar med livet som det har varit och är hur länge som helst. Kruxet är förstås att klara av den dagliga, månatliga lönen som krävs för överlevnaden. Jag håller mina tummar för dig Anne-Marie och hoppas innerligen att du hittar något som passar dig som hand i handske. Du är ju väl ung ännu för att pensionera dig och pensionen måste ju också vara tillräckligt stor för att man ska kunna leva tillfredsställande. Ha det gott!

Gunnel said...

Jag har svårt att föreställa mig hur jobbigt det måste vara hos dig. Det har ju hållit på så länge nu. Så bra om du hittat ett annat boende och gärna jobb och andra finanser ordnade också, men det måste vara svårt. Låter lite skumt med en minihäst på flyget. Jag tycker synd om djuren som ska var i bagageutrymmet. Då måste det väl vara bättre att djuret får stanna hemma. Katarina flög med Santos en gång och då hade hon honom under sätet, men han var ju bara en pytteliten Bichon. Kram

Malin said...

Tycker det här med emotional support animals gått överstyr. De är liksom inte tränade (utom kanske en PTSD hund) utan man kan får intyg lite varsomhelst. Natuligtvis skall djur som behövs och är tränade få gå dit de måste. I Sverige kan man ju ta med sin vanliga hund på tbanan så länge den är i en vagn som tillåter (ledarhund kan vara i alla vagnar). MEN som ägare så måste man ju ta ansvar. Tycker väl visst att man skall få ha emotional support animal men de skall ju vara tränade isåfall. Inte störa, veta hur man uppför sig. Tyvärr kan restuaranger, affärer eller flyg inte neka iom lagar även om de skulle vilja.

Anne-Marie said...

Karin: Just brandfaran är nog värre egentligen än brand/röklukten. Jag vet inte om folk i gemen lär sig leva med detta. Jag är inte av dem. :) Just brandfaran är ju den farligaste biten som kan orsaka en katastrof.
Jag kan mycket väl tänka mig att gå i pension men som sagt det blir litet knapert. Att flytta till en annan plats skulle återigen mest troligt bli att kasta sig ut utan något “skyddsnät" och vet inte om jag verkligen vill och klarar av att göra det. Men vi får se - kanske det blir ett nytt hopp ut i det okända.
Ha det fint!

Anne-Marie said...

Gunnel: Denna sommaren är den värsta jag varit med om i det här området sedan jag kom för ca 20 år sedan. Vi har haft perioder tidigare som också varit besvärliga men aldrig under så lång tid. Det börjar tära på mig och säkert de flesta.
Ja, vi får se hur jag kan lösa ett framtida boende.
Minihästar på flyget verkar inte riktigt vettigt tycker jag. Men tydligen finns det folk som tar dessa med sig. Jag tycker också det verkar riktigt synd om de djur som flygs i lastutrymmet men har man ingen emotional support-“status" på djuret är det där det skall finnas så vida man inte kan ha det inne i passagerarutrymmet. Kram

Anne-Marie said...

Malin: Jag tror att en del personer utnyttjar systemet med emotional support animals. Har läst om det på olika håll. Som vanligt förstör det för de som behöver ett sådant djur. Ja, det är upp till ägaren att ha kontroll på djuret. Jag hade en mindre trevlig upplevelse i kväll (involverade inte emotional support animal men en hund) där jag var ute och gick och helt plötsligt kom en mycket agressiv, mindre hund och sprang omkring och jagade mig nästan. Jag höjde rösten men det hjälpte inte. TIll saken hör att en grupp barn befann sig precis där hunden var och det verkade vara deras hund men ingen hade kontroll över hunden och ingen vuxen fanns i närheten. Hundar skall vara kopplade i Weed och den här hunden hade uppenbarliga problem. Mycket otrevligt faktiskt.

Steel City Anna said...

Låter hemskt! Hoppas det blir någon bättring. Så jobbigt att inte kunna andas frisk luft. Så obehaglig situation.

Anne-Marie said...

Anna: Igår blev det helt plötsligt klart! Man kunde se berget, det luktade inte rök osv. Men idag har det varit hemskt igen med röken som nog var tjockare och mer intensiv än vad jag har sett på ett tag nu. Ja, det är jobbigt att inte ha luft som är bra.

Mia said...

vilka foton! :)

Annica said...

Ren luft att andas och rent vatten att dricka är ju livsviktigt. Hur mår dina (och alla andras) luftrör och lungor efter att ha inandats denna rökiga luft så länge? I högsta grad hälsovådligt. (Med mina uschliga luftrör skulle jag inte ens klara en dag.)
Sänder kram och ren, klar luft från norr!

Anne-Marie said...

Mia: Just nu går det inte att fota alls egentligen pga röken.

Anne-Marie said...

Annica: Jag håller helt med dig. Vi hostar och snörvlar. Eftersom jag måste ha fönster öppna på natten andas jag in mycket av röken så har nog förkortat mitt liv några år plus två kärnkraftsolyckor som påverkat mycket - Tjernobyl och Fukushima. Känns som om man skulle behöva vara på rehabilitering en längre tid.
Tack för luften och kramar!

Lena i Wales said...

Vilken fruktansvärd situation att leva under och säkert alltför många som drabbas på olika sätt.
Noaks ark på flyget var väl beskrivit, hi,hi.
Jag önskar dej allt!

Channal said...

Hoppas ni har fått stopp på bränderna och att allt är väl med dig!

KRAM Anna

Anne-Marie said...

Lena: Vi hade faktiskt en klar dag idag fram till på kvällen när röken kom tillbaka och det luktar starkt av brandrök igen. Så trött på detta.
Ja, man kan ju undra litet vilka sorts djur folk får ta med sig på flyget. :)
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Anna: Som jag skrev på min FB-sida så är det bra att förbereda sig.
Dagen var klar till stor del men på tidiga kvällen kom röken tillbaka med förnyad kraft. Branden fortsätter att växa och rör sig norrut. Jag hoppas att de får stopp på den och är tacksam att jag inte bor i någon av de mindre städerna litet längre söderut eftersom branden är relativt nära dessa. Jag utgår från att man inte kommer att låta dessa städer brinna upp men efter att ha sett den tidigare branden i Redding litar jag inte på att brandmännen faktiskt vet vad de skall göra. De visste inte hur de skulle hantera branden vid Redding när den var som värst.
Kramar!

Anonymous said...


nok nok time to wake up
var är Anne-Marie
har hon flyttat till Montana
har hon köpt husbil
har hon tagit värvning
har sheriffen tagit henne
var är Anne-Marie
Wanted dead or alive 1000§
häls christer

Anne-Marie said...

Christer: Ledsen att jag inte svarat tidigare.
Jag har helt enkelt inte orkat pga fler bränder som gjort att jag mått dåligt av all brandrök och som varit mycket allvarliga och farliga bränder.
Nej, har inte flyttat och inte köpt husbil ännu. Och inte gått in i militären:)
Att leva med hetta, brandrök och bränder på relativt nära håll är utmattande. Det kändes nödvändigt med en paus. Får se om jag orkar komma igen snart. :)