Wednesday, August 10, 2016

Går det överhuvudtaget att lämna Weed?

Mt Shasta har av olika indianstammar ansetts vara ett heligt berg under lång tid och många som kommer hit som turister eller bor här känner samma sak. Ibland talar man till och med om att Mt Shasta är en kraftplats och ett energivortex. Jag börjar undra om Weed besitter samma egenskaper.

Framför allt “mitt“ college tycks vara ett sådant vortex som man inte kan ta sig ur. :) Många har gått i pension eller slutat av andra anledningar men av någon anledning tycks de återvända. Jag har ju gjort samma sak. Första gången jag lämnade det här området var när Michael och jag flyttade till Hawaii. Ett år senare var jag tillbaka. När Michael hade gått bort bodde jag i Oregon men återvände. Och nu senast kom jag tillbaka till Weed efter mitt “Sverigeäventyr“. Trots att jag känner att det är dags att hitta en ny plats.

Men jag är som sagt inte alls unik utan det är många med mig som återvänder. Självklart är skolan en stor arbetsgivare i det här glesbygdsområdet med få arbetstillfällen och små företag. Kvinnan som började inom “min“ avdelning - när jag skulle lämna mitt jobb förra hösten - slutade i början av juni för att flytta till Texas. Hon var också tillfälligt deltidsanställd och flyttade till Houston i Texas där hon bott för många år sedan. Idag fick vi veta att hon nu är tillbaka och skall jobba tillfälligt inom en annan avdelning inom skolan! Jag och min kollega gjorde stora ögon när vi fick veta det och jag kände att ingen kan ta sig härifrån. Vi försöker men så dras vi av någon märklig kraft tillbaka till detta vortex. :)

Jag har fått en del “rapporter“ från R som fortfarande befinner sig i Montana och han tycker om den allra västligaste delen där han varit. Det är vackert och människor är trevliga. Och vädret verkar vara mycket mera växlande än vad det är här i Kalifornien där det blir tjatigt med bara sol och varmt. Tydligen är det inte alltid att det finns tillgång till mobiluppkoppling eftersom han varit på flera campingplatser där han inte kunnat ringa. Vi får se när jag eventuellt kan besöka Montana - blir dock inte förrän jag är mycket bättre i axeln vilket tycks ta sin tid.

15 comments:

Åsa said...

Vissa platser har nog en starkare dragningskraft än andra. Det verkar onekligen som om du hamnat på en sådan plats.

Tant Gröns Lilla Bod said...

Märkligt... :) Jag tyckte att min vistelse i Kalifornien var en av de mest spännande och överväldigande reseupplevelser jag haft och jag vill väldigt gärna återvända. Har inte testat dragkraften i Weed dock :).

Hoppas att du snart blir bra i din axel. Jobbigt att behöva ha ont och inte kunna göra allt man är van vid.

~ Maria ~

The Swedish Wildflower said...

Spännande att ni alla tycks återvända hela tiden. Kanske är det helt enkelt så enkelt att ni faktiskt trivs oerhört bra i Weed och inser det när ni är ute och rör på er emellanåt. :) Kanske är Weed rötterna på något vis. Det ska bli spännande och se hur det blir för dig Anne-Marie. Om du följer trenden eller kanske är den första i en helt ny trend? :)

Ta nu hand om dig vännen och så hoppas jag att din axel snart är bra igen. Krya på dig!♥

Kram Lotta

My kids' Mom said...

Men hej Anne-Marie!

Hoppas du blir bättre i axeln snart.

Oj, jag skulle ju skriva till dig på FB ang. Montana...Vad hände med det? Jag ber om ursäkt.

Jo, ang. Montana så känner jag bara till Helena (där vi har Uncle John & Aunt Kathleen), som verkar så mysigt och har en lagom småstadskänsla, och många stadsnära lantliga miljöer, och mycket närodlat, när producerat, ekologiskt. Uncle John har med enorm envishet fått arter att växa där som annars bara växer i CA.) Vi har också kört runt lite med bil och det finns så mycket vacker natur.

Du får väl ta en liten tripp och känna in och känna av :-)

Ha en fin dag!

Kram, Anneli

Rebekah M said...

Hej,
Hoppas verkligen axeln blir bra så Du kan börja fundera på att röra på Dig. Det har varit väldigt långdraget med den där skadan. Jag tycker det skulle vara väldigt svårt att välja ut en plats eller en stat när man har hela, stora USA att välja på, men det låter som att Du fastnat lite för Montana.

Det måste vara nå't med Weed som gör att människorna återvänder. Kanske det är samma sak med Härnösand LOL ...

Annika said...

Överhuvudtaget är det väldigt svårt att lämna en plats där man har ankare/rötter tycker jag. Vi skulle ju ha flyttat i sommar också - och inte ens speciellt långt, en timme bara - men kom inte heller iväg som vi hade tänkt av olika anledningar. Hoppas du får en chans att besöka Montana så klarnar kanske allt lite mer! Och hoppas axeln blir bättre snart!
Kram

Desiree said...

Jag hoppas också att du snart blir helt återhämtad från din skadade axel. Att lämna en plats för en annan är inte alltid lätt utan kan ta längre tid än vad man önskar många gånger. Man måste ju ha de eknomiska förutsättningarna innan man kan ta sitt pick och pack och dra. Men inget är omöjligt även om man ibland måste ha en stor portion tålamod. Weed kanske har många positiva förutsättningar som man kanske inte ser först men eftersom många väljer att återvända så kanske denna plats har mer värde än man kan ana. Det bästa är att kanske försöka make peace med det man har många gåner så öppnar sig sedan nya dörrar och möjligheter.
Kramar och krya på dig med axeln.

Marina said...

Vem vet, det kanske är någon magisk dragningskraft över berget med omnejd...

Tredje året i Hjo said...

Shasta-berget är säkert helig mark. Sedan tror jag på Montana, istället för att leva i torkan i Weed. Lite svenskt klimat i Montana?

Channal said...

Visst kan det vara så att vissa platser har en magnetisk dragningskraft. Lite så är faktiskt lilla Krokek där jag bor. Många kommer tillbaks eller har bott här i all evighet.

KRAM Anna

Steel City Anna said...

Lycka till med vilket äventyr det nu blir :) kan ju vara ett äventyr att stanna kvar också! Trist att det går så långsamt med axeln.

Anonymous said...

Hej!
Verkar att vara ett ställe som människor studsar tillbaks till. Trist med din axel bra att du vilar och undviker dator jobb även om jag verkligen uppskattar din blogg. I ett av dina tidigare inlägg skrev du om sjukförsäkringssystemet som verkar att vara rena djungeln. Men vad händer med de som inte kan betala något alls? En annan fråga om den social välfärden hur fungerar det när man blir gammal och inte kan ta hand om sig själv hemma? Skaffar man sig en sådan försäkring också så man kan flytta till ett hem och desto högre premie desto bättre boende eller?
Krya på dig och Tack för en bra och intressant blogg.
Hälsningar Birgitta S

Pettas said...

Förmodligen är det så att man inte är "klar" inom sig själv/med sig själv att lämna en plats när det känns så som du beskriver det och inte så mycket på platsen som så. Så tror jag. Ett berg som Mt Shasta som är så vackert och storartat är säkert i och för sig något man säkert har svårt att lämna förstås. Den utsikten går ju inte av för hackor.
Hoppas din axel har blivit bättre nu!

Karin

lenaiwales said...

Ja, vi får se vad det blir.inte lätt.
Ha det bra önskar Lena från Skottland

Annica said...

Alltid mycket att tänka på innan man tar beslutet om flytt. Kanske bäst att bara avvakta och låta det mogna fram av sig självt. Rätt vad det är så har du svaret inom dig.
Önskar och hoppa att din dumma, onda axel snart bestämmer sig för att bli en snäll och samarbetsvillig axel.
Kram från (just nu) blåsigt norr.