Wednesday, November 7, 2012

Min skola

Min skola har varit en del av mitt liv under många år. Först var jag elev här under ca 4 år och sedan har jag arbetat här under ca 7 år. Men det är inte samma skola som det var för några år sedan. Klimatet har tyvärr hårdnat ordentligt.

Igår kväll hade skolans styrelse ett styrelsemöte dit många av skolans lärare, elever och anställda hade begett sig. Eftersom jag arbetade kunde jag inte gå till mötet men jag har fått rapporter idag från andra som var där. Det hela började med en fredlig protest där man gick med plakat utanför skolan. Till denna fredliga protest hade styrelsen och skolans ledning tillkallat rätt många poliser. Antalet poliser verkade inte alls stå i proportion till vad som pågick.

Mötet hade flyttats till skolans teaterlokal (där jag var i lördags) och tydligen hade ca 200 personer kommit. Så många har nog aldrig kommit till ett styrelsemöte tidigare. Men då skolan är i stor kris ville så många som möjligt visa sitt stöd och engagemang.

Många hade talat om hur svår situationen är inom skolan och hur kärvt den grupp anställda har det som jag hör till. Vi (classified staff som jag hör till) har de lägsta lönerna inom community colleges i hela Kalifornien! Vår fackföreningsordförande skulle ha blivit tvungen att sluta men det slutade med en seger att hon får stanna kvar inom skolan. :) Känslorna hade varit starka och det framkom klart och tydligt att det är en splittring inom skolan mellan styrelsen/ledningen och övriga anställda.

Vid ett fackföreningsmöte vi hade nyligen kom även ett par av lärarna. Den som talade mest var den man som är lärarnas fackföreningsordförande vid skolan. Han berättade en hel del som faktiskt var uppseendeväckande. Det som verkar hålla på att hända är att skolans styrelse möjligen vill motarbeta fackföreningarna som finns här.

Just nu strejkar de som arbetar vid en mataffär i Yreka på grund av att deras chefer vill "tillintetgöra" deras arbetsförhållanden.
Tidigare i år fick staten Wisconsins guvernör stora rubriker efter att ha tagit bort så kallade "public employees" rätt att ha gemensamma förhandlingar inom sina fackföreningar. Det här verkar alltså vara en trend inom olika delar av USA. Och fackföreningarna är svaga redan som det är.

Proposition 30 vann i alla fall i går i Kalifornien vilket innebär att skolorna kommer att ha det litet lättare ekonomiskt framöver. Alltid något positivit. :) Vad som kommer att hända med min skola står nog skrivet i stjärnorna just nu.

12 comments:

olgakatt said...

Att fack och arbetsgivare inte kommer överens är så klart inget nytt men det är ju dystert när t o m myndigheter försöker försvaga den ena partens möjligheter.
Skönt att prop.30 gick igenom med så pass marginal! Ser att dödsstraffspropositionen däremot avslogs. Kalifornien skulle därmed inte heller nu kunna platsa som EU medlem. Vilket man inte skulle vilja , för den delen, Europa framförs ju som avskräckande exempel, fr a bland republikaner;)

Pettas said...

Skönt att det finns ett litet guldkorn i allt som händer. Hoppas att stjärnorna skriver positiva framtidsplaner för din skola. Arbetsklimatet hårdnar lite varstans i världen just nu, även där det har varit bra långa tider.
Önskar dig en fin dag Anne-Marie!
kramar

em said...

I vissa avseenden är U.S.A. verkligen ett u-land.
Här hemme håller vi alla våra tummar för att allt ska gå vägen för dig och din skola!
Margaretha

Desiree said...

Jag håller tummarna för att det ska bli bra. Glad att ändå proposition 30 gick igenom. Man får glädjas åt alla goda nyheter även om de inte är så stora. Jag hoppas att ert fackförbund blir kvar och också kan påverka. Ni verkar ha ett stort stöd tillsammans och jag hoppas innerligt att det kommer något gott av detta framöver. USA är ju inte direkt toleranta vad gäller fackförbund och sådant som har med facket att göra. Men ändå så viktigt att man kämpar på just för sådant.
Kram!

Katarina said...

Även jag håller tummarna för att förbättringar komma skall för er del men också för elevernas del. Jag minns arr eresan jag gjorde redan år 2004 till CA var om rubrikerna kring nedskärningarna i skolan kontra militära insatser. Man ska kämpa för det man tror på, oavsett om man är för eller emot fackförbund. Spontant känns det som USA är långt efter den övriga utvecklingen vad gäller modernisering av arbetslivets villkor.

Kram

Anne-Marie said...

Olgakatt: Som svensk har jag väldigt svårt ibland att se hur svaga amerikanska fackföreningar är. Känns frustrerande och maktlöst då och då. Visste inte ens att en proposition betr. dödsstraff var "på tapeten". Tror att Kalifornien och EU nog har fler likheter än vad många kanske tror. :)

Anne-Marie said...

Karin: Det fanns litet ljusglimtar så det är bäst att ta vara på dessa. :)
De allra flesta skolorna i Kalifornien har haft det och har det kärvt och det var nog tur att den här propositionen gick igenom.
Ha en fin dag Karin! Kramar!

Anne-Marie said...

Margaretha: Som svensk är det svårt ibland att se hur "efterblivet" USA är inom vissa områden. Fackföreningar är ett område, rätten att ha semester (USA har ingen lagstadgad semester) är ett annat.
Tack för alla hållna tummar. :)

Anne-Marie said...

Desiree: Tack för hållna tummar. :) Hade prop. 30 inte gått igenom hade det nog blivit väldigt tufft.
Till och med vår lilla grupp inom skolan har motsättningar. Folk som inte vågar sätta sig emot skolans ledning genom att kräva olika saker som, för mig, verkar självklara. Vår grupp gav t ex upp rätten att strejka! för många år sedan. Helt obegripligt. Kram!

Anne-Marie said...

Katarina: Så sant det du skriver. USA ligger "ljusår" efter andra länder. Vet att man även i Sverige nog fått litet svagare fackföreningar men jämfört med USA ligger Sverige långt före. Ibland kan man undra betr. USAs militära inblandning över hela världen. Kram!

Anna said...

Det var guvernör Scott Walker som lyckades avväpna facket i Wisconsin. Tyvärr så ställde ju väljarna sig bakom Walker i omvalet. Han hade liksom lite mer ekonomiska muskler än facket. Det här är en strategi runt om i hela USA bland republikanska politiker. De har förläst sig på Ayn Rand

Anne-Marie said...

Anna: Det är annorlunda hur man ser på fackföreningar i USA jämfört med Sverige. I USA verkar man vara rädd för allt som kan ge oss "vanliga" personer litet mer makt och kraft. Tänk hur det var tidigare med kommunisträdslan.