Mello och Fuldans

För mig låter Mello som något slags mellanmål. Melodifestivalen heter det och inget annat. :)

Jag följer inte Melodifestivalen numera men det verkar fortfarande vara ett folknöje i Sverige. Formatet har förändrats så mycket sedan jag tittade att jag inte riktigt förstår hur tävlingen går till numera. Vet dock att det är deltävlingar som till slut leder till en finalplats i den “stora" tävlingen.

Även om jag inte tittar blev jag påmind i en av FB-grupperna jag är med i att det varit tävling under helgen och att folk både jublat och ondgjort sig över en av låtarna - Fuldans med Rolandz. Robert Gustafsson har tydligen gett sig in i schlagerbranschen.
Inte var det bra tycker jag. Litet fånigt och tramsigt. Såg att många älskade den här låten och att man tyckte att den bröt ny mark på något sätt. Blir den framröstad att delta i den stora tävlingen med bidrag från andra länder tror jag att Sverige kommer mycket långt bak i fältet. ;)

Melodifestivalen har funnits länge och många bra låtar har kommit fram genom tävlingen. Låtar som håller en litet annan klass än Rolandz.

1974 var det en grupp som skulle bli en av Sveriges största export“produkter" som vann både i Sverige och utomlands. Waterloo med ABBA. De var banbrytande och dessutom bra.



Carola med Främling minns säkert många. Hon vann inte finalen utomlands men blev ju känd ändå. Och hon fick revansch flera år senare när hon vann med låten Fångad av en Stormvind.



Och nog minns vi bröderna Herrey som vann med sina gyllene skor. ;) Ingen fantastisk låt men tydligen gick den hem.



Det återstår att se om Fuldans går vidare och tar Europa med storm. :)

Jag har “opted out"

Idag har vi ledigt igen inom skolan eftersom det är Washington’s Birthday/President’s Day Holiday. Jag behövde verkligen en extra dag eftersom förra veckan helt tog musten ur mig på grund av en person inom vår avdelning, som jag dessutom är chef för, som betedde sig mycket illa mot mig, min kollega och personalavdelningen. Jag får kanske återkomma om hur det kan vara att vara chef och behöva ta hand om sådana här saker.

I morse ringde jag till elbolaget och “opted out" (valde bort) att ha en så kallad “smart meter", det vill säga en digital elmätare istället för den analoga (den med de små “hjulen") som jag, och många med mig, fortfarande har här i Siskiyou County.
Det var inga problem att “opt out" men jag fick frågan om varför. Frågade om jag behövde svara eller om jag bara kunde “opt out". Jodå, det gick ju bra.

I Sverige vet jag att man gått över till digitala mätare i stora delar av landet för rätt länge sedan men här i USA finns det fortfarande delar som inte har den här typen mätare. Siskiyou County är ett sådant område. Men från och med augusti i år kommer vårt elbolag att börja installera “smart meters" även här om man inte meddelar att man inte vill ha någon. Jag hade givetvis pratat med min hyresvärd innan jag ringde och hon var inne på samma linje som jag är så det var inga problem för henne.

Varför vill jag då inte ha en digital elmätare? Jag vet inte om mätarna är desamma i Sverige som här i USA men jag har under flera år läst och hört om hur människor kan påverkas och det är ofta inte på ett positivt sätt. Många tycks få hjärtklappningar, huvudvärk, matthet, sömnsvårigheter osv. Och de som haft dessa symptom och lyckats få tillbaka en analog mätare blir ofta bättre mycket snabbt.
En annan orsak är att “smart meters" här i USA har rapporterats ligga bakom bränder vilket givetvis inte analoga mätare gör. Har man en “smart meter" kan elbolaget även styra elanvändningen och till och med stänga av “smart appliances" (kylskåp, spisar osv som också är “smart") om de vill.

När jag nu ringde idag fick jag veta att det kommer att kosta litet extra per månad eftersom min analoga mätare kommer att läsas av av en person och inte på avstånd som man kan göra med de digitala. Det visste jag redan eftersom jag hade fått den informationen via en emaillista som jag står med på. Inga problem för mig.

Troligen säger många att detta bara är inbillning och att man har “foliehatten" på sig men jag har läst tillräckligt för att ta detta på allvar. Från “officiellt håll" säger man givetvis att de inte är skadliga.
Det är precis som de som säger sig vara överkänsliga för elektricitet och som inte blivit trodda. En av mina mostrar var elallergiker och det var verkligen inget “hittepå" för henne. Ofta tas ju sådana här saker inte på allvar och folk hånas och man skriker om konspirationsteorier och foliehattar även om människor mår dåligt.

Troligen kommer många människor “opt out" här i Siskiyou County eftersom det finns en stor grupp människor som är hälsomedvetna och tar reda på information utöver mainstream media. Skall bli intressant att se vad som händer i det här området.

Jag känner att jag fattat rätt beslut och det känns bra att ha tagit det här steget. :)

Båda bilderna är lånade från internet.

Analog mätare som jag har.

Digital "smart meter".

Trivsamma Storbritannien

Min första resa utomlands utan mina föräldrar gick till England. Det var 1977 när jag åkte på språkresa till Isle of Wight. Jag och en kompis bodde hos en familj på fyra där föräldrarna ibland pratade cockney. Vi gick i skola på förmiddagarna och sedan var vi lediga på eftermiddagarna.

Jag hade alltid haft lätt för engelska i skolan men märkte att det var litet annorlunda att faktiskt vara i ett engelsktalande land. Nu pratar man ju inte alls som i USA och jag tycker nog att engelskan i England och Storbritannien ofta kan vara svårare att förstå.

Nägot jag dock märkte att det var en väldigt trivsam stämning där vi var och det gav mersmak. Medan jag bodde i Sverige blev det flera resor till olika delar av Storbritannien. London har jag besökt flera gånger både genom mitt arbete och privat. En minnesvärd resa gjorde jag och min kompis C till England, Wales och Skottland. Vi tog hennes bil via båt och körde sedan på “fel" sida där jag fick kolla om vi kunde passera andra bilar. :) Det var en upplevelse minst sagt och jag har nog aldrig sett så många rondeller som jag gjorde då. Numera tycks även Sverige ha rondeller precis överallt. I USA har jag inte sett rondeller direkt. Fast det är klart jag bor i glesbygden där vi har två trafikljus i Weed. ;)

Det som alltid slagit mig är att människor i Storbritannien verkar vara så trevliga. De är vänliga och artiga även i större städer. Deras kultur innehåller ett element av “trevlighet" och det påminner mycket om hur människor ofta är här i USA. Kanske inte så konstigt eftersom britter kom till USA för länge sedan. Jag tror att den amerikanska kulturen har fått många inslag från just Storbritannien.

Häromveckan började en ny lärare inom skolan som skall undervisa i engelska och en av hennes kurser är en videokonferenskurs så vår avdelning är “inblandad" i den. Jag träffade henne alldeles innan skolan satte igång och gick igenom utrustningen i klassrummet och det praktiska kring en videokonferenskurs. Läraren är ursprungligen från Storbritannien och hon är precis så där trevlig som människor brukar vara som kommer därifrån. Jag hade nog kunnat flytta till England och trivts men nu blev det USA i stället.

Jag har inga bilder här i USA från mina resor till Storbritannien så det får bli en YouTube-video. Eftersom det är 40 år sedan jag åkte till Isle of Wight minns jag väldigt litet av hur det såg ut. Ryde nämns i videon - det var där vi var.



Idag hade skolan stängt vilket var trevligt. På måndag har USA en "legal, public holiday in some U.S. states" - Lincoln's Birthday - och skolan valde att ha stängt idag i stället. Man måste ibland välja vilken dag så att inte vissa kurser har färre mötestillfällen än andra. Skönt med en extra dags ledighet.

Moderskeppet IKEA

Det har väl inte undgått någon att IKEAs grundare Ingvar Kamprad gick bort för ungefär en vecka sedan. Mannen som satte Sverige på kartan med möbler man monterar själv.

Jag tror att de flesta av oss svenskar har någon form av relation till IKEA eftersom det är en del av den svenska kulturen. Numera äger jag inga IKEA-möbler eftersom närmaste IKEA (i Sacramento i Kalifornien) ligger ca 40 svenska mil från Weed men när jag bodde i Sverige fanns flera IKEA-möbler hemma.

Eftersom vi inte hade någon bil i min familj åkte vi kommunalt till IKEA i Kungens Kurva. Minns att tunnelbaneresan var lång och sedan kunde man antingen gå (en rätt lång promenad) eller ta en buss. Mindre saker tog vi faktiskt med oss på buss och tunnelbana men större möbler transporterades givetvis hem separat. Minns att jag köpte en Billys bokhylla när jag bodde i Kärrdal i Sollentuna och av någon anledning kan jag fortfarande se bilen komma med min bokhylla. Fattar inte varför detta gjorde så starkt intryck. ;)

Sedan jag kom till USA har jag bara varit på två IKEA-varuhus under alla dessa år. En gång i Portland i Oregon - när jag hälsade på min vän A - och en gång i Sacramento när jag och min vän C var där för mina biometrics när jag ansökte om att bli amerikansk medborgare.

När jag var i Portland fanns mer av riktig, svensk mat och mindre av IKEAs eget märke. Det enda jag köpte var Kalles Kaviar om jag minns rätt.
I Sacramento köpte vi nog ingenting alls utan bara gick igenom varuhuset och tittade. Som svensk har man ju onekligen litet fördelar eftersom namnen på möbler och annat är på svenska.

För många utlandssvenskar verkar IKEA vara moderskeppet och kopplingen till vårt gamla hemland. Det är tur att jag inte direkt saknar svensk mat numera så att jag klarar mig med utbudet där jag bor. Annars får just utlandssvenskar något nästan religiöst i blicken när de tänker på IKEA. :)

IKEAs matmärke tycker jag inte är mycket att ha. Har smakat deras choklad och nägot annat (min fd chef handlade till mig ett par gånger) men tyckte att det inte alls smakade gott. Och hur de benämner olika matvaror tycker jag är litet smålustigt som “Sylt Hjortron", “Choklad mörk" osv.

Eftersom jag har så långt att åka har min vän A förbarmat sig över mig flera gånger och skickat Kalles Kaviar (en av de få saker jag kan längta efter ibland) och alldeles nyligen skickade en FB-vän som bor i Florida ett par tuber. Mycket uppskattat! :) Visst finns det en hel del nätbutiker som säljer en del svensk och skandinavisk mat, men frakten är ofta väldigt dyr.

Enligt Wikipeida finns det nu (november 2017) 411 affärer i 49 länder! Wow, det tycker jag är imponerande. IKEA och ABBA kan möjligen vara de två “fenomen" som Sverige kanske är mest känt för.

Kalles-tuberna räcker länge och jag är sparsam med att äta. :)

Och en ABBA-låt som fortfarande står sig tycker jag. Dancing Queen som spelades dagen innan Kungen och Silvia gifte sig.