Det magiska Mt Shasta - Karuk: Úytaahkoo/"White Mountain"

Mt Shasta - vårt magiska berg. White Mountain är dess namn på Karuk. Vi får se om berget får visa upp sig i sin vita skrud i vinter. Vi fick litet regn igår men det var mest litet fukt på marken. Ingen ordentlig nederbörd - bara en droppe i havet. 17 städer i Kalifornien kommer möjligen att vara utan vatten inom 2-3 månader på grund av torkan. Vet inte alls vad som kommer att hända här.
Berget hade faktiskt mer snö i höstas än vad det har nu.

Mt Shasta är en vulkan som fortfarande anses vara aktiv. Det senaste utbrottet lär ha skett 1786. Vaknar berget till liv igen är det bäst att ge sig av härifrån eftersom det hör till den typ vulkaner som får den värsta sortens utbrutt. Samma slags utbrott som Mt St Helens fick 1980 och om ni har sett filmen Dante's Peak skulle det bli i samma storleksordning.

Berget har en speciell plats i mitt hjärta och här kommer en liten hyllning i bilder till detta vackra berg där det också får visa upp sig med snö på toppen. :) Bilderna är mina och jag har tagit dessa under de senaste 3-4 åren. OBS - ingen av bilderna är redigerade - berget är "au naturel". ;)

Salon 67 och Weed "style"

Min morgon fick en något chockartat start. Även om jag inte direkt gör uppdateringar och lägger ut foton på Facebook brukar jag kolla vad mina vänner hittar på och skicka meddelanden ibland. I morse möttes jag av texter som gjorde att jag fick titta två gånger. En av mina vänner hos Facebook - vi hade aldrig träffats men vi hade skrivit mail till varandra och skickat meddelanden via Facebook - hade helt plötsligt och oväntat gått bort. Hon var en svenska som bodde i staten Washington, var gift med en amerikan, hade hittat till min blogg och skrev ibland kommentarer och vi hade planerat att träffas framöver. Hon var bara några år yngre än mig och våra vägar hur vi kommit till USA liknade varandra väldigt mycket. Nu får jag aldrig träffa M och det känns riktigt tråkigt. Mina tankar går till hennes man och familj.

Det blev en lång dag igår med jobb hela dagen från tidiga morgonen till sena eftermiddagen och efter jobbet en tur till min hårfrisör. Jag har gått till honom under flera år och han och hans fru har en salong i Weed som verkar vara välbesökt. Företag i Weed, som på så många andra mindre orter, har det tufft nuförtiden. Många lokaler står tomma och det ser faktiskt litet ödsligt ut i Weeds lilla centrum.

Frisören och hans fru köpte denna byggnad för något år sedan och har rustat upp den fantastiskt mycket. Vi pratade igår om att deras lokal ser annorlunda ut än de flesta andra byggnader i Weed. Med Weed-standard ser den litet lyxig och fin ut men jämfört med större orter i USA och troligen i Sverige är det ju absolut inget märkvärdigt. Vissa delar av Kalifornien och områden på östkusten i USA har ju fantastiskt lyxiga och påkostade hus och affärer. Inte i Weed.

Salon 67 där jag klipper mig.

Och Weed är nedgånget och fattigt med ingen riktig känsla för det där lilla extra. Kanske det blir så i glesbygdsområden. Här kommer litet Weed "style" ;) - dessa foton tog jag för några år sedan men de stämmer fortfarande.

Det här huset har faktiskt rustats upp och det ser mycket trevligare ut idag men så här såg det ut bara för 2-3 år sedan.

En av Weeds så kallade mobile trailer parks.

Fånga drömmar

Solen skiner, det är vårtemperaturer och jag nyser och undrar hur länge min cedar fever allergi skall hålla i sig. Kan tyvärr inte vara utomhus särskilt mycket eftersom nysattackerna blir mycket värre då. Litet blött från ovan tycks utlovas under veckan. Vi får se om det blir så och jag hoppas på att regn eller snö skall "lugna ner" Juniperträden.

Eftersom jag får begränsa min utomhustid är det tur att jag har en bil. Igår åkte bilen och jag ;) till Mt Shasta för att handla mat. Det brukar jag ofta göra på lördagarna. Som jag tidigare nämnt har vi inte särskilt många affärer som säljer sådant man egentligen behöver, som möbler, kläder, skor osv. Men vi har flera "gift shops" och även affärer som säljer "crystals" och liknande. En mycket stor affär som har allt mellan himmel och jord för den andlige sökaren heter "Soul Connections". De säljer vackra kort, mineraler/ädelstenar, rökelser, vindspel, statyer av till exempel Buddha, böcker, CDs osv. Jag brukar inte handla där men igår fick affären ett besök. Varför? Jo, jag ville se om de hade drömfångare.

Dream catchers eller drömfångare tycker jag är både vackra och fascinerande. De hör till kulturen hos indianerna i USA och ansågs vara ett magiskt föremål som kunde fånga upp onda drömmar och mardrömmar i det nät som finns i drömfångaren. Bara de goda drömmarna kunde komma genom nätet. De ursprungliga drömfångarna bestod av en tvinnad cirkel av vide och tråd av senor som flätades till ett nät inuti cirkeln. Drömfångaren dekorerades sedan med föremål som fjädrar och pärlor/stenar. En drömfångare skall hängas vid eller ovanför sängen.

Numera massproduceras säkert många drömfångare men affären jag besökte hade faktiskt många som var tillverkade hos ett mindre företag i Kanada som ägs av indianer. Det lät bra tyckte jag. Och de använder bara riktiga råvaror vilket märks. Nu ser jag fram emot behagliga drömmar och klara tankar. :)

Den fantastiska bloggvärlden

För litet drygt 7 år sedan startade jag min blogg. Jag hade nog aldrig kunnat drömma om att jag fortfarande efter 7 år skulle blogga och känna inspiration att skriva blogginlägg flera gånger i veckan.
Då var det en ny värld för mig och det tog ett tag att hitta "min röst" och den form för bloggen som kändes bra.
Jag minns fortfarande att jag var riktigt nervös när jag tryckte "publish" för mitt första inlägg. ;)

Hade bloggar funnits när jag kom till USA hade det var mycket enklare att anpassa sig till den amerikanska kulturen och vardagen än vad det var för mig. Det tog mig rätt många år att verkligen acceptera att det var här jag bodde och att det inte var som i Sverige.
Genom min blogg har jag kommit i kontakt med många roliga, intressanta och inspirerande bloggar och bloggare. Inte bara här i USA utan även i andra delar av världen. Och jag har förstått genom de kontakterna att allt det jag känt som invandrare är helt naturligt. Det var inget konstigt och unikt för mig. Eftersom jag levde med en amerikan under ca 9 år och jag egentligen bara umgåtts med amerikaner under mina år i USA har jag inte haft någon daglig kontakt med andra invandrade svenskar och kunnat få bekräftat det jag känt och upplevt. Det var det tomrummet som de andra bloggarna fyllde.

Bloggen hjälpte mig också att komma över det dåliga självförtroendet jag hade under många år när det gällde att skriva. Det var min svenskalärare i högstadiet som gav mig tvivel. Därför är det extra roligt när man får ett erkännande genom de olika slags bloggnomineringar som finns. Idag damp det ner två. Om jag förstått det hela rätt så får man rösta på sina favoritbloggar och jag ser att några av de bloggar jag följer också fått äran att bli nominerade. Kul! Det känns mest roligt att bli nominerad men om någon vill rösta på min blogg klickar man på länkarna och skriver in namnet på min blogg (Att bo i USA) och "adressen" (av någon anledning har de använt sig av den svenska - http://bo-i-usa.blogspot.se).

http://www.supersavertravel.se/tavling/travel-blog-awards/2013/usa-blogg

Det finns massor av vandrarhem Malmö - både i centrum och lite längre bort.

http://www.supersavertravel.se/tavling/travel-blog-awards/2013/leva-utomlands

Fynda billiga hotell London och spara på utgifterna!

Skatter från Jorden

Efter det att jag hade lagt ut bilden igår på ett nästan helt "naket" berg såg jag en nyhetslänk som berättade om Mt Shasta och snöbristen. Här kan man läsa mer om Mt Shasta och satellitbilder visar hur otroligt litet vitt som finns uppe på toppen:
http://www.livescience.com/42766-mount-shasta-bare-california-drought.html

Mt Shasta är ju en mycket stor vulkan och består av olika vulkaniska bergarter. Vi har över huvudtaget väldigt många olika slags stenar och mineraler i det här området.

Bor man i Mt Shasta-området hör det nästan till att man har någon eller flera "crystals" som de kallas på engelska - mineraler och ädelstenar tror jag man säger på svenska. Och det är inte bara som prydnader utan de används även för andra ändamål. Trots att Mt Shasta är en mycket liten stad finns det flera affärer som säljer dessa stenar. Det kanske säger något om oss som bor här. ;)

Jag har också flera fina stenar som pryder mitt hem inklusive helt "vanliga" stenar. Tror inte att någon av dessa dock kommer från Mt Shasta-området. Dessa stenar är riktiga skatter från Jorden. :)

En lavasten från Hawaii. Eftersom jag bott där har den en speciell betydelse.

Två vackra vita "syskonstenar" som jag fann på mina föräldrars uppfartsväg i Enebyberg.

Jag har några olika sorters kvarts. Först den "vanliga", klara typen.

Rosenkvarts

Ett par olika ametiststenar

Tänk i morgon är det fredag. Härlig!

Solnedgång

Berget i eftermiddags när solen var på väg ner. De ständiga glaciärerna finns fortfarande kvar uppe på berget men annars är det i stort sett bart. Det imponerande berget Mt Shasta som vakar över oss. :) Det är mäktigt att bo vid foten av en vulkan.

Brandvarning i januari

Jag gjorde stora ögon idag när jag såg varningen om "Fire Weather Watch" för vårt område på väderhemsidan. Varning för skogsbränder i januari? Starka vindar skall tydligen blåsa här om ett par dagar och dessa i kombination med torkan gör alltså att vädertjänsten nu har utfärdat denna varning. Väderlekstjänsten i USA ger också alltid väldigt exakta klockslag för olika väderhändelser. Den här varningen gäller från och med 23 januari klockan 22 till och med 24 januari kl 12. Hur man kommer fram till dessa tider har jag alltid undrat över. Hos The Weather Channel ger man till och med tidpunkt på minuten. Litet smått komiskt tycker jag. :)

Ni kanske minns filmen "Groundhog Day" där huvudpersonen (som genialt spelas av Bill Murray) upplever samma dag om och om igen tills det att han lärt sig det han skall lära sig. Jag börjar också undra om Weed kommit in i Groundhog Day när det gäller vädret. ;) Sol och runt +10 varenda dag. Missförstå mig inte, jag tycker om sol och litet varmare temperaturer, men att knappast ha någon vind, moln eller regn eller snö under vintern känns litet märkligt minst sagt. Och väderrapporterna som sänds under nyheterna är också väldigt förutsägbara. Igår sade meteorologen att det möjligen kan komma att bli en ändring i februari.

Jag såg ett par intressanta satellitbilder häromdagen som visade Kalifornien i år och förra året under januari. Januari 2013 fanns det snö på många håll och det var grönt. Nu är det helt bart i stort sett överallt och brunbränt.

När man flyger över USA och har klar sikt förundras jag alltid över hur annorlunda naturen är när man närmar sig Klippiga Bergen och det landområde som finns väster därom. Från att ha varit relativt grönt blir det kargt, bergigt och brunbränt. Den här satellitbilden visar det väldigt bra.

Västra Oregon och Washington har mycket grönt och där är det nästan litet tropisk regnskog inom vissa områden eftersom det normalt regnar mycket där. Däremot i de östra delarna av dessa stater är det oftast "high desert". Det var det i Union där jag och Michael bodde innan han gick bort. Min vän R befinner sig i staten Nevada just nu och där är det ökenartat. Stora delar av västra USA har ökenliknande klimat och natur. Men den extrema torka som vi nu har är inte normal.

I morse hade jag en sådan där konstig känsla av att vara i en "twilight zone". När jag jobbar sent brukar jag inte sätta väckarklockan utan jag vill vakna av mig själv. Senare än 8 blir det dock aldrig. I morse fick jag känslan av att något inte stämde. Det fanns inga bilar parkerade utanför mitt hus som det brukar när skolan är igång och har tidiga morgonkurser. Jag fick tänka efter - men jag kom ju fram till att det var tisdag. Den där känslan höll sedan i sig till långt frampå dagen - att något inte riktigt stämde. Varför bilarna inte fanns där vet jag fortfarande inte.

Bilderna lånade från nätet: Satellit för Kalifornien (NASA/NOAA) och Satellit för USA (Wikimedia Commons).

En ring som minne

Först en rättelse beträffande filmen jag skrev om igår. Den fick en Oscar för "Best Supporting Actress" (hon som spelade Minny). Rätt skall vara rätt. :)

Antiques Roadshows - TV-programmet som värderar och berättar om antika, älskade föremål. I Sverige heter det väl Antikrundan.

För en liten stund sedan fick vi tittare se ett vackert halsband som gått i arv från mor till dotter. Diamanter och rubiner gnistrade i TV-rutan. Dottern ville veta litet mer om bakgrunden till halsbandet. Självklart var det ett plus att halsbandet också faktiskt var värt $80,000-100,000. :)

När jag gick igenom min mammas saker i augusti visste jag att det skulle finnas några smycken. Ett par av dessa sålde jag eftersom jag visste att jag aldrig skulle komma att använda dem. Det blev en enkel värdering hos en guldsmedsaffär i Stockholm. Min mamma hade inga antika smycken men de var värdefulla för henne eftersom de getts som gåvor.
Min mamma använde inte många smycken - den genen måste också ha gått i arv till mig ;) - men de jag behöll är nu minnen jag har av henne.

En ring som jag fick av mamma och pappa när jag gick ut högstadiet som 15-åring har varit min trogna följeslagare i stort sett varje dag sedan dess. Utan den känner jag mig naken. Jag kan fortfarande använda den på samma finger som jag kunde för 35 år sedan. Och den sitter faktiskt på vänster ringfinger. Varför vet jag inte mer än att det känns naturligt. Michael och jag hade inga ringar (av olika anledningar) när vi gifte oss så min älskade ring fick sitta kvar. :) Och det lär den göra så länge den passar.

Ledigheten har som vanligt gått fort - för fort. Men jag har redan sett i almanackan att vi har ytterligare två långhelger i februari då skolan är stängd. Det är bara att tacka gamla presidenter för det. :)

Filmtips - "The Help"

I morgon firar alltså USA Martin Luther King Jrs födelsedag. Han var en pastor, aktivist och ledare i " the African-American Civil Rights Movement". Han höll talet "I have a dream" som hördes av 250,000 personer i Washington i augusti 1963.

Om det var en tillfällighet att en film om södern och de förhållanden som rådde där på 60-talet visades i går kväll på TV vet jag inte men den fångade mitt intresse. "The Help" utspelar sig i djupaste södern i USA. En stad i Mississippi blir sig aldrig riktigt lik efter det som händer där. På den tiden hade välbärgade (vita) familjer hushållerskor med afroamerikanskt ursprung. Så också huvudpersonen Skeeters familj.
Skeeter har slutat college och återvänder till sin hemstad för att arbeta på stadens tidning.
De välbärgade familjerna har sitt liv och hushållerskorna sina och det finns mycket outtalad rasism bland befolkningen. Hushållerskorna förväntas ta hand om hemmen och barnen men får till exempel inte ens använda familjens toalett.

En av hushållerskorna berättar sin historia för Skeeter och det är många händelser som kommer fram under dagar och veckor som hon och Skeeter arbetar tillsammans. Fler hushållerskor träder fram och berättar sina historier och till slut blir det en bok som får flera i staden att sätta kaffet i vrångstrupen när den kommer ut. ;)

The African-American Civil Rights Movement hade som syfte att få slut på den segregation som fanns i USA ända fram till 60-talet. Till och med på 1930-talet kunde man se sådana här skyltar som separerade människor på allmänna toaletter, biografer, restauranger osv. Det är svårt att ens föreställa sig att det var så här på 1900-talet men det är en del av USAs historia.

The Help nomierades till fyra Oscars men vann tyvärr inte. Sevärd är den i alla fall.

Bilderna lånade från nätet.

Tre dagar utan väckarklocka :)

Att bara jobba ett par veckor och sedan ha långhelg passar mig perfekt. :)
På måndag i nästa vecka har skolan stängt eftersom det är helgdag i USA - Martin Luther King Jr Holiday. Jag tror inte att han behöver någon närmare presentation. Den här helgdagen firas till minne av hans födelsedag.
Det finns flera helgdagar under vårterminen vilket är trevligt. Två kommer i februari och gör månaden ännu kortare än vad den är. Helgdagarna i USA tycks vara litet mer utspridda över hela året än vad de är i Sverige.

Dimman lättade faktiskt redan i onsdags kväll i Weed. Andra delar av Siskiyou County har haft fortsatt dimma. Tjock som Lützens dimma. Igår morse sken solen och dimfrosten, som fortfarande fanns kvar då, gnistrade i solskenet. Nu har frosten försvunnit efter ett par soliga dagar.

Det är mycket konstigt att se berget nästan helt bart och utan snö. Jag har bott här under ca 16 år och det har alltid kommit snö. Min första vinter här i norra Kalifornien var så snörik att man inte kunde komma litet högre upp på berget förrän framåt juli/augusti.
Kaliforniens guvernör Jerry Brown har nu utlyst en så kallad "drought emergency" i Kalifornien. Ett mycket envist högtryck som lär ligga väster om USAs västkust, ute i Stilla Havet, har under mer än 1 år styrt stormar med regn och snö på andra banor. Exakt vad som kommer att hända i Kalifornien vet nog ingen i dagsläget.

Som sagt, jag ser fram emot tre dagars ledighet och det lär fortsätta att vara soligt - såvida dimman inte kommer tillbaka. '

Dimfrost och Apogee Moon

Det är riktigt - dimfrost, och inte rimfrost. Jag trodde det hette rimfrost men efter litet efterforskning så visade det sig att det korrekta namnet är dimfrost. Rimfrost bildas i dimmfri luft, dimfrost i dimmig luft.

Dimman håller sitt grepp om Weed. Det är tredje dagen med dimma som inte vill lätta. Det är mycket råkallt och bara ett par plusgrader på dagen. Men om man bara åker 2-3 kilometer söderut lyser solen. Och det är bra mycket varmare.

Min kollega D bor i Mt Shasta och jag bad om en rapport från hans resa till jobbet. Han hade till och med tagit bilder när han körde så att han kunde visa mig. :) Solen sken till South Weed exit från motorvägen I-5 och där låg den täta dimbanken.
Caltrans (den myndighet i Kalifornien som bland annat har hand om våra vägar) har trafikkameror som visar hur läget är utmed I-5 och dessa har jag kollat de senaste dagarna. Solen har lyst i Mt Shasta, Weed har haft dimma och i Yreka har det varit litet mitt emellan beroende tid på dagen.
Något annat uppseendeväckande som D kunde berätta var att när han var i en annan byggnad på en annan del av skolområdet kom solen fram en stund! Vi har alltså mycket lokala förhållanden till och med inom ett mycket litet område.

Prognoserna ser inte så lovande ut faktiskt beträffande dimman. Tidpunkten för ett litet ändrat läge i vädret skjuts framåt för varje dag. Om det här fortsätter måste jag nog ta en liten tur till Mt Shasta bara för att se solen.

Dimfrosten har växt till sig så jag tog en liten fotorunda efter jobbet.

Fullmånen som vi har idag lär vara den minsta under 2014. Be mig inte att förklara det här men det har att göra med månens bana och formen på banan. Spaceweather förklarar det mycket bättre. http://spaceweather.com/. Tydligen kallas den lilla måne Apogee Moon på engelska. Eftersom månen lyser med sin frånvaro i Weed har jag inte kunnat kolla natthimlen.