Friday, June 7, 2019

Vårt livgivande vatten

Det har varit en lång vecka känns det som med 10-timmarsdagarna. Har tagit det rätt lugnt idag för att återhämta krafterna.

Tog en litet längre promenad idag till postkontoret i Weed. Oftast tar jag bilen eftersom det är rätt långt att gå men ibland blir det en promenad. Jag bor på ena sidan av motorvägen I-5 och på den andra sidan ligger till exempel bensinstationer, mataffären och postkontoret. Det finns trottoarer så det är inga problem att promenera men det är väldigt mycket trafik och många lastbilar.

Igår var det en omfattande vattenläcka i Weed vilken ledde till att jag inte hade vatten förrän under kvällen. Som tur var hade vi vatten idag.

När vattenavbrottet pågick blev jag påmind om hur sårbara vi är med tanke på tillgång på bra och gott vatten. Via den emaillista jag står med påg såg jag en riktigt intressant video idag som handlar om vatten"kriget" i vårt område där företagsjätten Crystal Geyser och staden Weed avhandlades. Jag lägger ut två länkar - förhoppningsvis fungerar någon utanför USA.

https://fusion.tv/video/589329/ep-4-water/

Av någon anledning är videon hos DailyMotion spegelvänd - den innehåller bara litet text beträffande Weed så borde gå att se trots allt. I slutet av videon handlar det om Peru och då blir det knepigt tyvärr med texten.

12 comments:

Gunnel said...

Så skönt att en vecka med omänskliga arbetstider är avklarad. Det är mycket problem du drabbas av som jag aldrig upplever. Du verkar hantera det bra, men du har nog mer erfarenhet av sådana saker än vad jag har. Kram

Pettas said...

Jag förmodar att det till och med känns bra att ta en rejäl långpromenad som omväxling till långa arbetsdagar, även om vägsträckan är hårt trafikerad. Ibland behöver man rörelse på annat sätt än vanligt för att stärka sig själv.
Ja, nog är vi sårbara på många sätt vi människor. Vi är så vana att det ska finnas el och vatten, bra avlopp och liknande så när något händer står vi rätt "nakna". Tur att vattnet återkom så pass snabbt som det gjorde även om det ändå tog tid.

Hoppas du kan vila ut ordentligt när du har möjlighet till det.
Ha det bra Anne-Marie!

Anne-Marie said...

Gunnel: Ja, det var skönt när fredagen kom. :) Och att vi hade vatten igen. Att bo i USA är mindre av “skyddad verkstad” än vad man ibland har i Sverige. Nu vet jag ju att Sverige har förändrats mycket sedan jag bodde där och det har blivit tuffare inom många områden. Kram

Anne-Marie said...

Karin: Absolut bra med promenader. Försöker ta promenader varje dag såvida vi inte har oväder eller brandrök. Oftast promenerar jag i skogen eftersom det är trevligare än utmed hårt trafikerade vägar men tycker det är onödigt att köra bilen ibland. :)
Det vore väldigt skönt att vara mer självförsörjande med tanke på el, vatten osv. Såg igår att ett av elbolagen i Kalifornien (PG&E som gick i konkurs tidigare men fortfarande tycks tillhandahålla el) stängde av elen till vissa områden pga förhöjd brandrisk. Bland annat stängde de av elen i det som finns kvar av staden Paradise som brann ner till stora delar förra året. Har en känsla av att det kommer att ske sådana avstängningar mer och mer under brandsäsongen. Brandsäsongen tycks redan ha satt igång med flera bränder igår norr och väster om staden Sacramento. En har redan lett till evakueringar.
Ha det bra Karin!

Gunilla Nardin said...

Hej Anne-Marie!
Starkt av dig att klara sådana tuffa arbetsdagar.. Att inte ha tillgång till vatten är svårt på alla sätt. Vatten
är en nödvändighet, tur att det kom tillbaka såpass snart. Så bra att du iallafall kan promenera och göra ärenden om du vill.
Hos mig är det ganska långt till affären så man blir ju så beroende av bilen. Men jag tar ofta längre promenader här i fantastiskt vackra omgivningar.

Har försökt kommentera flera gånger här,men det bara försvinner... Får se nu om detta går igenom.
Ha det gott Anne-Marie
Hoppas du kan vila ut på veckosluten istället.
Stor Kram
Gunilla

Channal said...

Rent vatten är egentligen en lyxvara vi tar för givet. Jobbigt när det är tomt i kranen. Läste om en stad i Norge där 1000 människor insjuknat av orent vatten. Läskigt!

KRAM Anna

Anne-Marie said...

Hej Gunilla,
Men så konstigt det är med kommentarer för Blogger och tydligen många som inte kan kommentera. Jag har inte haft det problemet hos andra som har Blogger så vet inte vad det beror på tyvärr. Den här gången fungerade det i alla fall eftersom jag ser din kommentar. :)
Dessa långa arbetsdagar är litet tuffa skall jag villigt erkänna. Men antar att jag “överlever”. :)
Vatten är vi verkligen beroende av och sårbara om det inte finns. Jag har alltid dricksvatten i litet större flaskor så att jag skall klara mig om det blir kortare vattenavbrott. Men vid längre avbrott som man inte vet om blir det knepigt.
Dina bilder hos Insta av naturen och dina omgivningar är verkligen fina. Njuter av dem.
Ha det gott Gunilla! Stor kram!

Anne-Marie said...

Anna: Ja, det är lätt att ta rent och tillgängligt vatten för givet. Stora delar av världens befolkning har tyvärr inte tillgången till vatten så som vi har.
Oj, det hade jag missat med staden i Norge. Låter otrevligt.
Kram!

Annika said...

Otäckt med vattenläckor, det är det alltid. OCH dessutom det sista NI behöver. Ja, visst är vi sårbara utan dricksvatten.
Tänk hur sårbara vi är övh, så vana vi är att bara skruva på kranen, slå på en lampa, få värme eller AC ...
Vi är verkligen sårbara till max om ngt stort händer.
Ja, nu har du långa arbetsdagar igen. Inte så roligt alls, men väldigt vanligt här i US. Tyvärr.
Kramar från mig.
PS, skulle vara läskigt att gå längs en interstate, du får se upp noga där

Anne-Marie said...

Annika: Om man är förberedd blir det ju litet enklare om man kan tappa upp vatten i olika kärl men kommer det ett avbrott helt oförberett är man rätt sårbar. Att bo i en storstad är ännu svårare. I Mt Shasta kan man faktiskt fortfarande (om inget ändrats nyligen) hämta vatten vid “the headwaters of the Sacramento River” som alltså finns i Mt Shasta City Park.
Min kollega och jag gör inte så många knop de sista 1.5 timmarna ungefär. Och vi befinner oss i en byggnad som ligger i utkanten av skolans campus. För det mesta är ingen annan där under “lågsäsong” som tur är. :)
För att förtydliga - jag går inte utmed I-5 utan på litet mindre vägar (många bilar trots allt) och det finns trottoarer. Jag går under I-5 på den väg som kommer genom Weed från Oregon. Skulle aldrig våga gå utmed I-5 med tanke på hur intensiv trafiken är.
Kram till dig!

Lena i Wales said...

Ofta märker man inte hur viktigt något/någon är förrän det/de är borta.
Går strömmen, uppskattar man när den kommer tillbaka och man får ljus och värme.
Likaså med vatten.
Och mycket ofta med människor.
skönt at vattnet kommit tillbaka.
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Lena: Visst är det så. Man tar ofta saker och ting för givet.
Det vore bra att inte vara fullt så beroende av de “bekvämligheter” som vi har som rinnande vatten, elektricitet osv och som vi tar för givna. Att vara mer “self sufficient” skulle jag vilja vara men det är litet svårt när man bor i en stad (även om den är liten) och behöver kunna bo relativt centralt för att komma till jobbet. Kanske det kan bli framöver.
Ha det fint!