Saturday, July 16, 2016

Uppdatering, arbete och tankar om Montana

Jag lever fortfarande även om det kanske inte verkar så här på bloggen. Det blir sakta bättre med axeln men det tycks ta sin tid. Fortfarande har jag inte den vanliga styrkan i höger arm och jag får vara försiktig med olika rörelser. Men jag har ingen värk (det var bara de första 2 dagarna) och jag fortsätter att ta olika preparat. Jag minns hur lång tid fotledsstukningen tog - förhoppningsvis tar den här “stukningen“ inte lika lång tid. Men när man är litet äldre tycks läkningsprocessen ta sin tid.

Förra veckan började jag jobba igen efter veckan jag var tvungen att vara borta från skolan. Eftersom mitt jobb innebär att sitta framför en dator var de 7 timmar jag var på jobbet fullt tillräckliga och jag insåg att datortiden hemma fick bli begränsad.

Som jag skrev i det förra inlägget jobbar jag fortfarande tillfälligt tills vidare inom skolan och avdelningen för distansundervisning. Men min chef (som snart går i pension) har sett till att jag från och med i måndags har en annan titel och att jag tjänar mer. Hon och jag hade ett möte för ett par dagar sedan och det verkar som om jag kommer att göra i stort sett det jag tidigare gjort (som jag aldrig fått ekonomisk kompensation för) men att det även kan bli en del nya arbetsuppgifter.
Fortfarande gäller att jag inte har någon ersättning för sjukdagar, helger och ingen semester. Så egentligen kan jag inte vara borta av någon anledning utan att förlora mycket pengar. Inte alls någon idealisk situation och det är tuffa villkor när man inte har en fast anställning. Den här axelskadan kom verkligen olämpligt eftersom jag fortfarande får ligga mycket lågt med tid på datorn så att skadan kan läka.

Jag har funderat mycket på (och tidigare gjort en hel del “reserach“ via datorn) var i USA det skulle kunna finnas möjligheter att finna en “ny plats“. Eftersom jag inte har direkta kontakter är det inte alldeles enkelt. Min vän R (som bor i sin RV) befinner sig just nu i västra Montana och den staten är något jag funderat på. Han kommer att vara där under en längre period och det skall bli intressant att höra vad han tycker. En av mina mostrar bodde faktiskt i Montana under många år - hon “vann“ ett green card - men hon gick bort för ett bra tag sedan så jag kan inte åka och hälsa på henne.

Montana är en mycket stor stat med få invånare och det tilltalar mig. Den västra delen lär vara den vackraste. Eftersom jag inte kan gå i pension redan gäller det också att hitta någon form av försörjning. Men det känns också som en begränsning att “behöva“ ha en inkomst innan jag gör något annat. Kanske det är dags att “kasta sig ut“ i något okänt och våga göra det utan att ha en inkomst. Ibland måste man göra sådana saker även om det känns läskigt och osäkert. Synd bara att dollarkursen gentemot svenska kronan är så dålig nu eftersom jag “förlorar“ mycket på att föra över pengar till USA. Men med tanke på all oro som vi ser i hela världen kanske det är dags att inte bry sig om sådana saker utan “hoppa“ och se var man landar.

Fortfarande får jag ta det litet lugnt vid datorn så det blir nog inte inlägg lika ofta som tidigare under en period. Men jag har inte slutat att blogga. :)

Här är några smakprov från Montana.

30 comments:

Channal said...

Hej Anne-Marie! Har saknat dig massor! Skönt att värken är borta men ta det lugnt o var rädd om dig. I mina öron låter det helt galet att inte ha några sjukdagar eller semesterdagar!!!!! Tror knappt att det är sant 2015!! Blir faktiskt upprörd! Montana låter spännande... kul med din moster som vann ett Green Crad!

Önskar dig en skön söndag! KRAM Anna

Unknown said...

Skönt att höra att du sakta blir bättre i armen. Men det tar nog som sagt, sin tid. Kan förstå att det både är oroande men även spännande att tänka på vad framtiden kan bära med sig. Det gäller nog att chansa en del och hoppas på det bästa och för det mesta brukar det lösa sig.
Lycka till med vad du än tar dej för och det är alltid intressant att läsa om hur du har det. Jag har saknat ditt bloggande men förstår att du måste ta det lugnt.
Lena

Steel City Anna said...

Kul att höra från dej igen på bloggen, men det är bra att du vilar. Hälsan kommer först, så mitt råd är att vara vid så god sådan som möjligt innan äventyret :) allt annat kan man fixa och i viss mån kontrollera. Montana ser fantastiskt vackert ut.

Sverige har det ovanligt bra när det gäller anställningsvillkor och sjukbidrag. Bra att du skriver om hur det ser ut så kanske folk uppskattar det mer och tänker sej för innan de röstar bort alltihop. Det är så mycket som luckras upp och blir mer likt de dåliga sidorna av Storbritannien och USA. Vore roligare om Sverige apade efter artighet, värme, öppenhet och service istället :)

lenaiwales said...

Skönt att du börjar bli bättre.
Bra att chefen såg till att du får bättre lön.
Inte lätt att bli sjuk i USA förstår jag.
Ja, det är inte lätt det där med var man ska bo, för-och nackdelar. MYcket att tänka på, förstår jag.
Krya på dej ännu mer!

eastcoastmom said...

Kul att du funderar lite på Montana! Vi gillar Montana och Wyoming jättemycket, och Colorado. Flera av de orter man tycker är vintersportorter är fantastiska året om, som Jackson Hole, Big Sky, Steamboat och Breckenridge. Whitefish ska vara up and coming. Finns mycket att se och göra!

Rebekah M said...

Hej,
Bra att Du tar det lugnt, så att det får läka. Håll Dig i stillhet, men inte för mycket.

Jag håller verkligen med Anna i Sheffield -- man önskar att Sverige kunde ta efter de där positiva egenskaperna i stället.

Om jag hade hela, stora USA att välja stat att flytta till, tror jag faktiskt jag skulle välja någon av New England states ... kanske Maine eller New Hampshire?! Det verkar lugnt och klimatet skulle passa mig.

Jag har fortfarande två kusiner som bor i USA -- en i Orlando, Fla. och en i Illinois (tror jag). Båda i mitten av åttioårsåldern.

Anne-Marie said...

Hej Anna! Vad glad jag blir att du saknat mig. Jag hoppas att jag också kan bege mig ut till alla mina favoritbloggar (dit din hör :)) snart och kommentera men det har liksom inte varit aktuellt nu under ett par veckor pga axeln.
Visst är det galet att man inte får semester- och sjukdagar när man inte är fast anställd. USA är ett U-land när det gäller sådana här saker. Montana är en stat som jag tror har mycket av det jag söker - vacker natur och färre människor. Kalifornien har alldeles för många invånare tycker jag. Ja, min moster vann ett kort och kunde bo ca 10 år i USA tror jag det var innan hon gick bort.
Ha en fin vecka! Kramar!

Anne-Marie said...

Lena: Ja, det tycks ta sin tid tyvärr. Tjatigt faktiskt eftersom jag verkligen behöver kunna göra mer vid datorn. Tidigare har jag alltid haft en anledning att flytta men nu tycks det inte vara riktigt på samma sätt. Jag vill fortfarande bort från Kalifornien pga flera olika anledningar. Om jag kunde skulle jag resa till Montana men det går inte riktigt just nu så får bli litet senare. Om jag kunde pensionera mig skulle jag göra det men jag är “för ung“ fortfarande.
Tack! Roligt att du uppskattar mina blogginlägg. Ja, att bli frisk är A och O just nu.

Anne-Marie said...

Anna: Jag saknar att inte skriva och hälsa på hos mina favoriter (dit du hör :)) men det har inte gått att göra lika mycket som vanligt vid datorn tyvärr.
Montana tror jag kan vara en fin stat och jag måste givetvis åka dit och besöka staten men det går inte riktigt just nu. Skulle inte ens kunna bära en resväska med tyngd.
Jag tror att svenskar inte alls fattar hur tufft det är i utlandet betr. anställningsvilkor och sjukbidrag. Och jag skriver om det just av den anledningen som du nämner. Många svenskar gnäller och klagar och det har de egentligen ingen anledning att göra med tanke på hur det är i många andra länder. Håller helt med dig om att Sverige borde apa efter andra saker än vad de nu apar efter.

Anne-Marie said...

Lena: Ja, det är skönt att det går åt rätt håll men det tar litet väl lång tid känns det som.
Nej, USA är tufft när det gäller anställningsvillkor och sjukbidrag. Med Obamacare som håller på att “rasa samman“ kommer det nog att bli ännu dyrare framöver än vad det är nu.
Jag har bott i tre olika stater i USA och ingen av dem känns aktuella nu. Förhoppningsvis blir jag klar över var jag skall bo inom en nära framtid.
Tack!

Anne-Marie said...

AM: Jag har aldrig besökt Montana så har bara sett bilder och läst en del om staten. Wyoming har jag också hört bra saker om. Tror att jag skulle välja en mindre ort med färre människor där det oftast är billigare. Har vant mig vid mindre orter sedan jag kom till USA. :)

Anne-Marie said...

Hej Rebekah,
Jag har inte kunnat göra mycket de senaste 2,5 veckorna så har tvingats till att ta det lugnt. Vet hur det kan gå om man försöker forcera läkningsprocessen. Gjorde en oförsiktig rörelse när jag hade min fotledsstukning och det var inte bra.
Sverige borde verkligen ta efter de positiva, mänskliga egenskaperna. Och människor i Sverige har oftast inget att klaga på betr. arbete och villkor men många tycks gnälla och klaga ändå.
Jag har också funderat litet på staterna i östra USA men det verkar dyrt om man till exempel vill köpa bostad. Montana är inte alldeles billigt men det finns mycket land där vilket det inte gör i de östra staterna på samma sätt.
Har du hälsta på dina kusiner? Min mamma har en kusin (som fortfarande lever) i Florida.

Annika said...

Bra med ett livstecken från dig! Svårt när man blir skadad på ett sånt sätt att det stör hur man förtjänar sitt uppehälle. Jag är ganska rädd för att bli gammal i USA och kanske falla utanför försäkrings- och pensionssystemet på ett eller annat sätt :( . Hoppas du hittar en fastanställning som ger dig de där skydden och så att du kan veta att om du blir rejält sjuk så har du vård etc. Jag har aldrig varit i Montana men jag tror du har rätt i att det är väldigt vackert. Lycka till med resten av läkningen och med tankegångarna kring framtiden!
Kram

Anne-Marie said...


Annika: Jag hoppas att jag kan skriva litet oftare snart. Just högerarmen är man väldigt beroende av om man är högerhänt. Jag kan snart börja använda vänsterhanden i stället känns det som. :) Mina pensioner kommer inte att vara tillräckliga från varken Sverige eller USA så förhoppningsvis vinner jag på lotteriet. ;) Har inte arbetat tillräckligt länge varken i Sverige eller i USA. Jag har givetvis en sjukförsäkring genom Covered California men får ju betala allt själv. Tycker INTE om just hur sjukområdet fungerar här i USA och med Obamacare kommer det bara att bli värre och värre för varje år. Tack! Jag hoppas att kunna besöka Montana inom en relativt nära framtid men har inga konkreta planer ännu.
Kram!

My kids' Mom said...

Å så kul att du äntligen är tillbaka. Jag har saknat dina inlägg.

Jag ville berätta att vi har Uncle John och Aunt Kathleen i Helena, Montana och de älskar att bo där!

Vi har besökt och det är mycket vackert. Jag tror att du skulle verkligen gilla Montana.

Ha det gott!

Kramar och välkommen tillbaka i bloggvärlden,

Anneli

Anne-Marie said...

Anneli: Tack! Roligt att du saknat mina små skriverier. :)
Kul att du besökt Montana (fast det är klart du har varit nästan överallt i världen så kanske inte så konstigt ;)) och att du har släkt där. Jag skulle ha besökt min moster medan hon var i livet men det var alldeles i början av min USA-tid och jag var allmänt förvirrad och överväldigad av att bo i ett annat land.
Jag tror också att jag skulle kunna tycka om Montana.
Det blir nog inte “som vanligt“ ännu på ett litet tag med inlägg och kommentarer hos andra men jag hoppas att jag snart skall vara tillbaka som jag brukar.
Kramar!

Annica said...

Välkommen tillbaka till bloggosfären! Roligt att du, så smått, börjar kunna använda högerarmen igen. Man blir och känner sig snabbt handikappad när någon kroppsdel fallerar.
Du skulle nog inte behöva sakna Mount Shasta alltför mycket om du flyttar till vackra Montana eftersom den är en berg-rik stat. Den heter ju inte Montana utan anledning.
Jag har, liksom Rebekah, en dragning till New England-staterna. Tycker de verkar både vackra och intressanta. Jag brukar skoja och säga att "i mitt tidigare liv bodde jag antagligen ute på landet i Vermont, Connecticut eller New Hampshire. Eller vid någon vindpinad fyr i Maine." (Gillar ju fyrar.)

USA = Utan Sansade Anställningsvillkor? ;)










Anne-Marie said...

Annica: Tack! Det här var segt med axeln. Ibland undrar jag hur gammal jag är egentligen när saker och ting tar sådan tid. ;)
Bara att göra helt vardagliga saker blir mycket komplicerat när man inte kan använda den arm man vanligtvis använder i särskilt stor utsträckning.
Montana tror jag skulle kännas rätt bekant med tanke på natur och hur den ser ut. De har inget så majestätiskt berg vad jag vet som Mt Shasta men det finns mycket annat vackert som säkert skulle uppväga berget.
Jag tycker öststaterna är vackra och de påminner mycket mer om Sverige än vad västra USA gör men det är dyrare där vad jag vet.
Ja, vem vet du kanske var här på 1800-talet. :) Ingen främmande tanke för mig.
Haha, det var en bra tolkning av USA. Den skall jag komma ihåg. :)
Kramar!

Taina said...

Ja ta det lugnt för Guds skull! Bloggen kan vänta. Din axel är viktigast just nu. På tal om arbetsförhållanden här i USA, så ifrågasätter jag dem allt oftare. Ska vi verkligen stanna här och slita som djur för ynka semesterveckor och vad händer när man är pensionär med sjukförsäkringar. Lite skrämmande.
Jag tycker du är modig som eventuellt kastar dig ut, men du kanske får lite tips från din vän. Önskar dig ett snabbt tillfrisknande.

Desiree said...

Montana tror jag skulle passa dig valdigt bra. Montana har alltid tilltalat mig och kannts som en valdigt vacker plats med gott om plats och orord natur. Jag haller tummarna for att du hittar nagot dar. Har du kollat vad det finns for jobb du skulle kunna soka dar? Anmal dig till olika jobbsok databaser och prenumerera pa jobb erbjudanden sa att du far lite koll pa vad som finns. Se till att fa bra intyg och betyg fran din chef innan hon flyttar och forsvinner.
Sa skont att hora att du inte har vark langre aven om din axel fortfarande ar langt fran bra. Haller tummarna for att du snart kanner dig battre. Jag onskar dig sjalvklart stort lycka till med allt.
Kram!

Anne-Marie said...

Taina: Jag tar det så lugnt jag kan. Men att jobba måste jag eftersom jag inte har någon miljonär som försörjer mig. :) Det vore inte så dumt om jag hade det.
Arbetsförhållandena i USA är ofta dåliga. Visst, det finns en del som tjänar bra och bor fint och har det bättre ekonomiskt än vad de kunde ha det i Sverige men många, många har det tufft och kämpar på ett helt annat sätt än i Sverige. Att bli pensionär vill jag inte ens tänka på eftersom jag inte har tillräckligt varken från Sverige eller USA. Ättestupan kanske skulle återinföras. ;)
Jag vet inte om jag är så modig. Vi får se. Tack! Jag hoppas att axeln snabbt blir bra.

Anne-Marie said...

Desiree: Det skall bli intressant att höra hur R tycker att Montana verkar vara. Han har bara varit där ett par dagar. Jag tror att jag skulle kunna trivas där även om säkert vintrarna är rätt “brutala“.

Nej, har inte alls kollat jobb osv eftersom jag får ta det lugnt vid datorn fortfarande. Det kanske till och med kan finnas jobb inom colleges/universitet. Vem vet. Min chef kan säkert skriva ett intyg även efter det att hon slutat eftersom jag har även en litet mer privat kontakt med henne.

Nej, värken var inte så långvarig men svagheten och oförmågan att göra många rörelser verkar ta sin tid tyvärr. Tack för dina lyckönskningar! Kram!

Ann said...

Jag hoppas att du snabbt blir bättre i axeln, inte något vidare bra det där. Finns det några övningar du kanske kan göra för att motverka det i framtiden?

Ååh Montana, Montana i mitt hjärta, den staten både jag och W will hamna i så så småningom. W är uppväxt i Bozeman och vi är där nästan varje Jul, och sedan åker vi förstås in till Yellowstone då också, har blivit som en liten tradition.

Anne-Marie said...

Ann: Nej, det var ingen höjdare med axeln. Jag måste tillbringa mindre tid framför datorn och stärka muskler men att stärka muskler just nu går tyvärr inte.
Kul att fler än jag känner sig dragna till Montana. :) Bozeman verkar vara en litet större stad men jag vet väldigt litet om just den staden. Yellowstone ligger väldigt nära och vi vet ju hur “våldsamt“ yellowstone skulle kunna bli. Men så får man nog inte tänka. Sker det så sker det och troligen skulle stora delar av USA bli obeboeliga om Yellowstone fick ett stort utbrott.

Annika said...

Så trevligt med ett livstecken.
Har saknat dig, både här och på min egen blogg.
Men det är såklart klokast att ta det lugnt.
Säger som Anna, skriver under på det hon säger.
Montana är nog jättefint. Har inte varit där, men skulle gärna vilja.
En stat jag förmodligen skulle älska. men du vet, jag tror ju att NC skulle passa dig som hand i handske också ;-)
Krya på dig nu och bli frisk!!!
Kramar!

Anne-Marie said...

Annika: Jag har saknat att inte kunna skriva hos dig och andra och hos mig själv. Men hälsan går först och bloggarna finns förhoppningsvis kvar. :)
Tyckte också att Anna hade bra tankar.
Montana verkar spännande just med tanke på hur liten befolkningen är. Gillar inte riktigt Kaliforniens jättebefolkning och hur staten fungerar.
NC är säkert också bra och trevligt men jag har fått känslan av att det är dyrt med bostäder osv. Kanske jag har fel?
Tack kära du! Jag hoppas att det skall bli bra snart men sådana här saker tycks ta sin tid tyvärr.
Kramar!

Tredje året i Hjo said...

Då så, då finns det hopp. Bättre och bättre dag... Montana låter spännande och oerhört exotiskt. Följer utvecklingen med spänning.

Anne-Marie said...

Hans: Vi får hoppas att det finns hopp. :) Montana tror jag kan vara en fin stat men självklart är det inte alldeles enkelt att flytta utan kontakter eller andra kopplingar. Vi får se.

tennswede said...

Som flugfiskare och naturälskare så är MT en fantastisk plats. Det är dock brutala vintrar och glest och jag tror det blir svårt med en ordentlig inkomst. Väldigt beroende av turism och lantbruk, men jag vill inte säga att det är omöjligt.

Men det är helt beroende av vilka boendekostnader och vilken inkomst du behöver. Jag slår ett slag för min stat TN som jag har gjort tidigare. Vi har fortfarande platser i östra delen av staten där det är glest med folk. Jobb är ju tufft här också men levnadskostnaderna är bland de lägsta i landet och boende är billigt. Lycka till med eventuell flytt.

Anne-Marie said...

Tennswede: Montana måste vara en naturälskares dröm. Vintrarna kan säkert vara jobbiga men det verkar som om de blivit varmare där också vad jag förstått. Att hitta något som ger en bra inkomst kan säkert bli svårare.
Det är en knepig kombination att bo där det inte finns en massa människor och samtidigt kunna ha en inkomst. Det vore väldigt trevligt att få ner levnadsomkostnaderna som är nästan astronomiska här i Kalifornien.
Tack! Vi får se hur det blir framöver.