Thursday, July 7, 2016

R.I.C.E och Forced unpaid leave

TACK för alla uppmuntrande och snälla kommentarer! Jag får tacka er gemensamt eftersom det blir för mycket att skriva svar till er alla.

Jag har valt att ligga mycket lågt med min tid att skriva på datorn eftersom överbelastade muskler (pga datoranvändning) troligen ligger till grunden för det som hände. Jag måste bli bra eftersom mitt jobb innebär att sitta vid en dator så kommer nog att fortsätta ytterligare en liten tid att inte skriva mycket här eller kommentera hos andra. Trist tycker jag, men det viktiga är att bli frisk.

Eftersom jag lärde mig mycket av min elakartade fotledsstukning för 3,5 år sedan vet jag att det "enda" man egentligen kan göra i det akuta skedet är R.I.C.E-protokollet - det vill säga: Rest, Ice, Compression och Elevation. Jag har konsulterat med min kiropraktor (som jag litar mer på än en "vanlig" läkare faktiskt när det gäller muskler, senor osv) och han sade samma sak. Så jag har vilat så mycket jag kunnat, haft is på till och från under dagen och haft stöd för axeln/armen. Jag har inte kunnat lyfta armen mycket så det var uteslutet. Och det blir sakta bättre dag för dag.

Något jag vet att läkare älskar att få folk att ta är antiinflammatoriska läkemedel som till exempel kortison. Jaga skulle aldrig i livet ta kortison ens om någon betalade mig eftersom jag sett på mycket nära håll hur sjuk man kan bli av det. Min mamma hade en ond höft på 70-talet och fick en kortisonspruta - dagen efter kunde hon inte ens gå. Min pappa åt kortison under några år och blev otroligt forsvagad av detta preparat och skulle troligen inte alls ha blivit så sjuk och dött i förtid om han inte tagit kortison. Jag tar i stället ett naturligt antiinflammatoriskt medel som heter “turmeric/curcurmin“. Det tog jag vid min fotledsstukning och jag vet att det hjälper och är effektivt. Gurkmeja heter det på svenska.

Sedan använder jag också två olika preparat som jag smörjer på axeln/armen: arnika och något som säkert inte finns i Sverige Dr Christophers Bone and Tissue Ointment. Dessa använde jag också vid fotledsstukningen och vet att de fungerar mycket bra.
Jag är tacksam att jag bor i ett land som inte är ett "U-land" (som Sverige är) när det gäller naturliga preparat. Jag vet att jag är "tjurig" när det gäller "vanliga" läkemedel men man kan faktiskt bli frisk lika bra med naturliga preparat och de är inte hokus-pokus. Så det så. ;)

Det kanske var tur i oturen att jag blev dålig just den här veckan eftersom jag ändå skulle ha varit borta från jobbet. Jag var nämligen tvungen att ta en veckas “forced unpaid leave“ mellan två olika kontrakt som tillfälligt anstäld. Ja, så tufft är det i USA och här biter man ihop och får det att fungera trots allt. Jag kan inte arbeta “för länge“ i ett kontrakt som tillfälligt anställd utan måste vara borta en kortare tid innan jag kan fortsätta arbeta. Nu hade jag givetvis utgått från att kunna göra litet roligare saker än att sköta om min axel men vad gör man. Nästa vecka hoppas jag att jag skall vara äunnu bättre men måste givetvis vara försiktig med min datortid. Som sagt överbelastning vid datorn och sedan en oförsiktig rörelse kan skapa en "sprain/strain" i axeln.

När jag börjar jobba på måndag blir det i en litet annan roll (med mer betalt) dock fortfarande tillfälligt. Får återkomma om detta.

Jag har känt mig litet som Sheldon men har varit mycket bättre på att ta hand om mig själv. :)

15 comments:

Rebekah M said...

Ja, huvudsaken att Du blir bra. Har Du sett över hur Du sitter vid datorn (både hemma och på jobbet)? Ergonomi är viktigt. Jag själv fick lov att köpa en slags "förhöjning" till min laptop här, och ett tangentbord, som jag kan ha på den där utdragshyllan på skrivbordet. Annars hade jag fått gam-nacke. Jag sitter här så mycket så jag kände att det verkligen var värt den investeringen. Jag har liksom inget annat för mig 🙂.

I början kom ju all medicin från naturen ... apotekarna blandade och vägde ... örter och växter. Digitalis måste ju ha varit en revolutionerande upptäckt, bara för att nämna en. Det sägs att barken på poppel-trädet innehåller acetylsalicylsyra, så det är smärtstillande.

Jag hade nackspärr ordentligt här för nå'n vecka sedan. Tror jag fick det från att ha suttit i drag, i bilen. Jag tog Robax två nätter i rad (vi är lite olika där ... ), och sedan var den saken över.

När det gäller sån't där med överansträngda, inflammerade muskler så tror jag stenhårt på vila. Alla mediciner har biverkningar. Bra att Du sköter om Dig, men synd att Du inte kunnat fått göra nå't roligare under Din påtvingade ledighet.

Kramisar!

Steel City Anna said...

Sa har vi ocksa mellan olika kontrakt ... Det ar valdigt lika arbetsforhallandena i England och USA marker jag. EU hjalpte inte sarskilt mycket heller ser man ju. Vi har working time directive genom EU men det maste man anda 'opt out of' i manga jobb.

Jag som ocksa haller pa med lite hokus pokus tycker det later som en bra vag framat :) lycka till!

Annika said...

Hoppas du blir helt bra fort! Tur i oturen att du hade en chans att ta ledigt (även om det blir besvärligt med pengarna).

Jag delar lite din misstänksamhet mot antiinflammatoriska mediciner och kortison och såna grejer men du skulle försöka hitta en holistisk typ av doktor som jobbar både med alternativ och traditionell medicin (jag inser att det kan bli knepigt i Weed....) och kan balansera mellan dem. Akupunktur och laserterapi kunde vara "non-invasive" metoder som är antiinflammatoriska och som du kunde fundera på/prata om med en pålitlig doktor. Äter du fortfarande gurkmeja för antiinflammatoriskt? Jag minns att du pratade om de fantastiska effekterna med det och jag har testat några gånger att försöka äta mer av det - speciellt när jag hade problem med höften och musklerna där - men jag glömmer alltid att ta det och jag är inte förtjust i det i matlagning.

Kram

Annica said...

Så skönt att axeln är bättre. Och som jag brukar säga: På Bättringsvägen råder ingen hastighetsbegränsning. Och så får man hoppas att den inte är en återvändsgränd. ;)

Jag avskyr kortison, värktabletter och antiinflammatorisk medicin (ja, piller överhuvudtaget) men till slut kan man komma till en punkt när man inte står ut längre. Jag har fått enstaka kortisonsprutor både i rygg och axel och aldrig varit med om att jag blivit sämre av dem. Tvärtom. Som sämst har de bara inte gett någon förbättring. Hur de fungerar har mycket att göra med den som ger dem, hur skicklig läkaren är på att pricka rätt. Och de ska bara ges när det inte finns något annat att ta till.

På 1970-talet hade jag, halvårsvis, så besvärlig ischias att jag ibland kröp på golvet, jag kunde inte gå ordentligt (läkarnas diagnos var diskbråck). I början var jag flera gånger till en kiropraktor men blev allt sämre för varje gång. Till slut var jag så dålig att jag inte kunde komma ur sängen utan hjälp. Jag var riktigt illa däran, mycket värre än innan. Det var bara att avbryta behandlingen. Kanske var kiropraktorn bara en usel kiropraktor.

För några år sedan när min förkalkade axel blev så inflammerad att överarmen var rödblaffig, svullen och varm och värkte så jag nästan yrade då välkomnade jag till slut den kortisonspruta jag erbjöds. På bara några dagar började jag återfå livet igen. :) Jag hade provat med vila, kyla och allt annat men ingenting hjälpte.

När tillvaron blir lidande p.g.a. outhärdlig värk och ingenting annat hjälper då KAN kortisonet ha sitt berättigande. Sedan beror det ju mycket på vad som orsakar smärtan. Vissa krassligheter går inte att vila bort. Dessutom far kroppen illa av långvariga smärttillstånd och inflammationer kan sprida sig vidare i kroppen.

Detta är min erfarenhet av och åsikt om kortison. Några få injektioner under livet tror jag inte skadar. Däremot är jag MYCKET skeptisk mot långvarig behandling. En sak till - är man diabetiker ska man vara observant på blodsockernivåerna då kortison kan påverka dem.

Kram från norr!

Tredje året i Hjo said...

Biverkningar finns nästan i alla läkemedel. Men även goda verkningar. Man får välja. Jag har sällan några betänkligheter men äter sällan mediciner. Men hunden var alldeles uppsvälld efter ett humlestick förra sommaren. Ett stick i nacken - kortison - och han blev som ny direkt. Och kortisontabletter i en veckas tid. Olika äro våra medicinära upplevelser. Hej!

Frida said...

Nuförtiden så försöker läkare faktiskt att inte ge kortison förutom i nödfall, iom att det inte är bra för kroppen, men det var annorlunda förr. Tyvärr behövs kortison ibland (såsom vid allergiska reaktioner, själv bär jag alltid kortison då jag kanske dör annars...) och därav är det ju bra att det finns.

Hoppas du mår bättre snart!

Gunnel said...

Det låter inte bra. Hoppas du kommer att känna dig bättre snart. Ni har myckat lättare att kunna köpa starkare mediciner utan att ha ett recept från läkare. Ibland hade det varit en fördel här med, när man tänker på hur svårt det är att få en läkartid. Vissa krämpor vet man av erfarenhet vad som behövs för att bli bra. Krya på dig Kram

Therese Engelbrektsson said...
This comment has been removed by the author.
Anonymous said...


Jag föredrar naturens medicin, alla dessa piller och annat förstör så mycket. De skrivs ut i tid och otid till den som vill ha. Biverkningarna kommer och då fås nya piller för det.. Ond cirkel.

Jag har testat diverse sömntabletter som, självklart, inte hjälpt. Nu har jag hållit på med mindfulness/meditation ett litet tag och det blir lättare att somna. Sedan dricker jag ALLTID en kopp kamomillte på kvällen.

När jag har legat på sjukhus har jag fått ganska starka (smärtstillande, lugnande, sömn) tabletter. Tycker inte om att inte minnas allt klart, det hela blir så luddigt.

När jag kommer hem från sjukhuset läggs tabletterna i skåpet (lämnas tillbaka till Apoteket senare) och jag plockar fram mitt "hokus pokus".

Det är litet lättare att få tag på naturliga läkemedel nu, tack vare webbshoppar. Dessutom verkar efterfrågan bli större, så det ser jag som något positivt! Glad för att folk får upp ögonen för läkemedelsindustrin..

Ha det bra!
Krya på dig kram från Hälsingland.

lenaiwales said...

Skönt att det går åt rätt håll. FÖrsök att ta det lugnt, lättare sagt än gjort dock.
Hoppas på allt gott för dej!

Annika said...

PS. en sak till: om det håller i sig längre med din skada så kanske du ska fundera på en voice to text-app som till exempel Dragon. Tror bara den kostar 50-70 dollar, de billigare modellerna och sen får man förstås lägga ett antal timmar på att lära sig använda dem. Men då kan man ju skriva längre textstycken, inlägg etc. genom att prata dem och på så sätt dra ner radikalt på tiden man använder armarna och händerna - om jag förstått det hela rätt (jag försökte förstå mig på den appen för att hjälpa min bekant med MS, kom inte så långt men iallafall, det är en tanke).
Kram

Desiree said...

Krya pa dig. Jag hoppas innerligt att du snart mar battre. Det ar sa hemskt att ha ont. Min pappa fick en fraktur pa sin fot I vintras da han var ute med hunden och halkade. Detta hande I mars och han gar fortfarande med en krycka som stod. Jag minns hur lang tid det tog for dig med din stukade fot. Lakningsprocessen tar helt enkelt langre tid man ar aldre. Ma du snart kanna dig battre. Helt ratt med sa mycket vila som mojligt.
Kram!

My kids' Mom said...

Klokt beslut att vila!

Jag har också en kiropraktor som jag går hos, och efter flera år med sned höft, och påföljande slitningsskador har han nu rättat till mig och jag är rak för första gången på åratal.

Ska bli spännande att höra mer om ditt jobb :-)

Ha en fin dag!

Kram, Anneli

lenaiwales said...

Hoppas allt är väl med dej!

Lisbeth said...

Det låter inget vidare, hoppas du mår bättre snart!
Förstår verkligen din avoghet till mediciner.
Är allergisk/överkänslig mot flera, vilket ställer till problem tex vid narkos. Dessutom mot penicillin. Som tur är finns det ju antibiotika som fungerar bra. Men jag önskar att jag kunde slippa äta piller, det är inte bra alls.
Antiinflammatorisk medicin är jag tyvärr tvungen att ta sedan många år, och dessutom paracetamol. Har svår värk efter en trafikolycka, är reumatiker och har varit tvungen att byta båda mina höftleder pga svår artros. Att inte ta mina mediciner hade inte fungerat, smärtorna blir inte hanterbara. Men jag håller mig till minsta möjliga doser, för det finns ju inte en enda medicin som inte har biverkningar.
Försöker använda avslappning, vila och rörelse så mycket det går. Att försöka hitta glädjeämnen i livet hjälper också till ;)