Tuesday, January 28, 2014

Salon 67 och Weed "style"

Min morgon fick en något chockartat start. Även om jag inte direkt gör uppdateringar och lägger ut foton på Facebook brukar jag kolla vad mina vänner hittar på och skicka meddelanden ibland. I morse möttes jag av texter som gjorde att jag fick titta två gånger. En av mina vänner hos Facebook - vi hade aldrig träffats men vi hade skrivit mail till varandra och skickat meddelanden via Facebook - hade helt plötsligt och oväntat gått bort. Hon var en svenska som bodde i staten Washington, var gift med en amerikan, hade hittat till min blogg och skrev ibland kommentarer och vi hade planerat att träffas framöver. Hon var bara några år yngre än mig och våra vägar hur vi kommit till USA liknade varandra väldigt mycket. Nu får jag aldrig träffa M och det känns riktigt tråkigt. Mina tankar går till hennes man och familj.

Det blev en lång dag igår med jobb hela dagen från tidiga morgonen till sena eftermiddagen och efter jobbet en tur till min hårfrisör. Jag har gått till honom under flera år och han och hans fru har en salong i Weed som verkar vara välbesökt. Företag i Weed, som på så många andra mindre orter, har det tufft nuförtiden. Många lokaler står tomma och det ser faktiskt litet ödsligt ut i Weeds lilla centrum.

Frisören och hans fru köpte denna byggnad för något år sedan och har rustat upp den fantastiskt mycket. Vi pratade igår om att deras lokal ser annorlunda ut än de flesta andra byggnader i Weed. Med Weed-standard ser den litet lyxig och fin ut men jämfört med större orter i USA och troligen i Sverige är det ju absolut inget märkvärdigt. Vissa delar av Kalifornien och områden på östkusten i USA har ju fantastiskt lyxiga och påkostade hus och affärer. Inte i Weed.

Salon 67 där jag klipper mig.



Och Weed är nedgånget och fattigt med ingen riktig känsla för det där lilla extra. Kanske det blir så i glesbygdsområden. Här kommer litet Weed "style" ;) - dessa foton tog jag för några år sedan men de stämmer fortfarande.

Det här huset har faktiskt rustats upp och det ser mycket trevligare ut idag men så här såg det ut bara för 2-3 år sedan.




En av Weeds så kallade mobile trailer parks.


30 comments:

Kattas Betraktelser said...

Vad tråkigt att din distans vän inte finns mer. Man blir ju på ett eller annat sätt vänner och bekanta med varandra, avsett om det är från bloggvärlden eller via FB.

Din frissas byggnad har verkligen genomgått en total makeover. Verkligen fint!

Carita Liljendahl said...

Nej men oj, det såg ganska stökigt ut på bilderna :-)

Tråkigt att din vän gick bort innan du hann träffa henne... Kram!

Anonymous said...

Tråkigt att höra om din bloggvän, Anne Marie!

Alla småstäder, som inte är förstäder, har det tufft. Igenstängda affärer och bensinmackar. Varierande hushållsartiklar slängda på oskötta gräsmattor. Ofta rostiga bilar, tvättmaskiner,nedsuttna soffor och, som du visar, toalettstolar.
Din frissas hus ser jättefint ut.

Ruth i Virginia

Desiree said...

Åh så trist med din blogg vän och FB vän som gått bort. Ibland är det ju faktiskt precis som om man träffat varandra och även om man inte gjort det. Man kan komma varandra nära även om man aldrig har setts. Man blir läskigt medveten om att ens dagar är räknade när man känner går bort.
Jag tycker din salong där du klipper dig ser fin och trevlig ut. Däremot förstår jag inte varför man måste ha det skräp och skrot där man bor bara för att man inte har gott om pengar. Prydligt och snyggt kan man ju ha fast man inte har så gott ställt.
Kram!

malix said...

fy va tråkigt, att din vän gick bort. oavsett om man träffats i verkligheten eller bara över mail och sån så e det ju ledsamheter.
Jag har lite svårt för det där med att få in kontrasterna som finns där hos er, ena sidan så flott och sedan något som mera ser ut som soptipp. Förstår inte riktigt hur omgivningen kan acceptera det, vet att det var något hus här i byn som var helt förfallet då gick kommunen in och bötfällde. nu är ju kanske inte det helt rätt det heller. Men är det inte så att man inte ens får hänga ut tvätt där över hur kan man då få ha det så i sin trädgård? och SKräp som bara ligger på gatan känns lite konstigt är inte armisarna noga med det där med utsidan? så trodde jag det va.
FÖreläsningen gick jätte bra men nu är jag helt slut tur att det är sent på kvällen så jag kan gå och lägga mig. Hos dig är det ju morgon så ha en fin morgon och en bra dag. trotts det sorgliga

Annika said...

Vad tråkigt med din fb-vän och kommentatör. Verkligen ledsamt.

Ja, det är ingen vidare syn i Weed med gammalt bråte. Nej, förstår inte heller att det måste vara så fult och skräpigt, det har ju faktiskt inget med pengar att göra.
Trevligt hus din frisör har iaf.
Kramar

olgakatt said...

Omtänksamt att meddela att personen på facebook gått bort och att inte bara låta kontot försvinna utan förklaring även om det är ett riktigt tråkigt meddelande.
Klyftorna mellan människor uppges bara öka både i USA och i Europa. Hörde på radion häromdagen att så många som ryms i vanlig buss äger hälften av hela jordens tillgångar. Känns inte särskilt rättvist men livet är ju inte rättvist.....

Annica said...

Så ledsamt att du inte hann få träffa din bloggvän. Så snabbt livet kan förändras. Det är tur att vi inte vet vad framtiden kommer att bära med sig.
Det ser fint och trevligt ut hos din frisör. Han och hans fru har en klar fördel med ett hus som är så välhållet. Inte undra på att hans salong är välbesökt.
Och så måste jag hålla med de andra här som skrivit att även om man har knalt med pengar så kan man väl se till att man har snyggt och välstädat omkring sig. Tillvaron blir ju inte ljusare och bättre om man låter allt förfalla.
Eller är det kanske så att många bara gett upp? Så hemskt, i så fall.

Annica said...

Så ledsamt att du inte hann få träffa din bloggvän. Så snabbt livet kan förändras. Tur att vi inte vet vad framtiden bär med sig.
Din frisör och hans fru har verkligen gjort sitt hus fint och välkomnande. Inte undra på att deras salong är välbesökt.
Och så måste jag hålla med dem som skrivit här att även om man har knalt med pengar så kan man väl ha det snyggt och välstädat omkring sig. Tillvaron blir verkligen inte ljusare och bättre för att man låter allt förfalla.
Eller är det kanske så att man bara gett upp? Så hemskt, i så fall.

Annica said...

Hoppsan!
"Förlåt, det blev något fel när din kommentar skulle publiceras", sade Blogger.
Jaha, men då skriver jag den väl igen. Men den hade ju kommit in!
Blogger, nu tramsar ni! ;)

Lotta said...

Nej, så tråkigt och läsa! Jag känner mig tagen av det du berättar. Livet är verkligen oberäkneligt.
Och skört.


Varm kram
Lotta

Anne-Marie said...

Katta: Jag blev rätt chockad faktiskt när jag såg meddelandet om min bloggväns bortgång. En så ung person och så snabbt och oväntat.
Huset där min frisör huserar är verkligen uppsnyggat. Kul när folk anstränger sig.

Anne-Marie said...

Carita: Stökigt, ja minst sagt. ;)
Som tur är har just det huset som jag fotade genomgått en rätt stor transformation och ser mer "normalt" ut nu.
Ja, det var verkligen trist att jag och M inte fick chansen att träffas.
Kram!

Anne-Marie said...

Ruth: Tack för din omtanke.
Jag har fått en känsla av att glesbygden just här i nordligaste Kalifornien har blivit väldigt nedgången av någon anledning. Om man kommer till staden Ashland i sydligaste Oregon ser det helt annorlunda ut och även landsbygden där ser mer ordentlig och städad ut.
Jättetrevligt tycker jag med min frisörs hus som är så fint.

Anne-Marie said...

Desiree: Tack vännen. Visst blir det så att man känner varandra till viss del även om man aldrig träffats eller pratats vid i telefon.
Nu får jag inte chansen att träffa M vilket känns trist.
Jag håller helt med dig. Varför kan man inte ha det snyggt och prydligt omkring sig även om man har litet pengar? Det var likadant på Hawaii när Michael och jag bodde där. Trädgårdar med massor med skräp och skräp som slängts under husen som stod på pålar. Obegripligt!
Kram!!

Anne-Marie said...

Malix: Tack för din omtanke.
Nu har vi nog ingenting riktigt flott i Weed. Frisörens salong är nog bland det som ser fräschast ut.
Nej, jag fattar inte heller hur man kan låta trädgårdar och hus förfalla. Vet inte alls vilka koder som finns för staden Weed.
Tvätt tror jag man får hänga ut här fortfarande men jag vet att det inte alls är så i alla delar av USA, vilket ju är helt sanslöst.
Vad skönt att din föreläsning gick bra. :)

Anne-Marie said...

Annika: Tack snälla för din omtanke.
Nej, skräpet och oredan är obegriplig. Vet inte varför den mentaliteten finns här. Som jag skrev till Desiree var det likadant på Hawaii. Massor med gamla bilar i trädgårdarna och skräp överallt. Framför allt under husen som stod på pålar. Det tror man inte om "paradiset" Hawaii.
Frisörens hus har blivit riktigt snyggt.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag hade aldrig haft kontakt med Ms make (de hade inga barn) men jag tror att han ville låta oss vänner ha möjligheten att ta del av den tragiska nyheten den vägen. Han hade skrivit ett väldigt fint "brev" om sin M på hennes sida.
Klyftorna i USA börjar bli otroligt stora. De fattiga bara växer i antal och de få rika blir allt rikare.

Anne-Marie said...

Annica: Inga problem med dubbelkommentering. :)
Tack för din omtanke. Nej, man vet inte vad som skall hända och det är nog tur det.
Det är trevligt när människor bryr sig om sitt hus och sitt företag och månar om det. Jag får annars ofta känslan att människor i Weed inte bryr sig direkt utan låter saker och ting förfalla. Givetvis inte alla, men rätt många.
Vet inte var mentaliteten kommer från. Men man kan ha det snyggt också med litet pengar.

Anne-Marie said...

Lotta: Tack för din omtanke snälla du. :)
Livet är skört och man får ta vara på varje dag. Jag hade mailkontakt med M så sent som för ca 3 veckor sedan.
Tack också för ditt meddelande på Facebook. Skickade också ett till dig.
Varm kram!

Christina said...

Vad tråkigt att höra att din bloggvän gått bort. En påminnelse om att ta vara på livet. Hårsalongen ser ju riktigt trevlig ut, de andra omgivningarna.... nja, inte riktigt :-) Men så är det i kontrasternas USA, allt finns.
Kram!

Gunilla N said...

Sorgligt att din vaninna gick bort sa ung..
Ser ju onekligen lite skrapigt ut med alla slags foremal som bara stalls ut i tradgardarna.Kanske kummunen
borde stalla storre krav pa ordning.Synd att en mysig smastad
liksom forfaller.
Onskar dig en bra dag trots allt.
Kram
Gunilla N

Anne-Marie said...

Christina: Jag blev riktigt tagen av Ms bortgång. Så sant att man bör ta tillvara på varje dag.
Nej du, Weeds skräp och oreda är inte så trevligt. Eftersom jag inte hade någon blogg när Michael och jag bodde på Hawaii kunde jag inte "dokumentera" den tiden, men där var det också väldigt skräpigt.
Kram!

Anne-Marie said...

Gunilla: Tack för din omtanke.
Det verkar inte alls finnas samma "stadskoder" - för underhåll osv - som det kanske finns i Sverige. Som jag skrev till flera andra fattar jag inte riktigt varför litet pengar likställs med skräp. Kanske det är en känsla hos folk att de tappat tron på att ha ett bra liv. Inte vet jag.
Ha en bra dag du också! Kram!

Marianne said...

Så tråkigt, Anne-Marie! För det är ju så, att fastän man aldrig har träffats så tycker man ju så mycket om varandra! För man lär verkligen känna varandra via bloggarna, när man skriver så ger man ju en del av sig själv, även om man inte skriver om det allra mest privata. Jag förstår att du är ledsen.

Jag tycker att salongen ser fin ut. Den hade mycket väl kunnat passa in här i Älmhult. Dörren hade varit finare och mer dekorerad än de flesta dörrar här, men det hade varit fint. Trailer parks har vi inte - trodde jag! Men det säljs faktiskt mobile homes även här. Det kallas villavagn. Jag hade aldrig hört det förrän för ett par veckor sedan, då en deltagare i en studie berättade att hon bor i villavagn. Skulle tro att de är lite mer välvårdade här än hur en del kan vara i US ...

Kramar till dig!

Mimmi said...

Men usch vad tråkigt att din FB vän gått bort så oväntat, och att ni aldrig hann träffas. :o(

Intressanta bilder, och salongen ser jättegullig ut.

Jisse said...

Ramlade in här när jag googlade på "arbeta i USA". Vilken trevlig blogg!

Anne-Marie said...

Marianne: Det jag tror var mest tragiskt var att M var yngre till och med än mig. Nu hade hon ingen blogg men vi hade mailat varandra och sagt att det vore roligt att ses. Man skall tydligen inte skjuta upp saker och ting utan ta tag i det man vill göra så snart man kan.
Intressant att det finns liknande våra mobile homes - villavagn var ett nytt ord för mig, har aldrig hört det tidigare.
Det finns en hel del riktigt välvårdade och fina mobile home parks i USA. Men i Weed, som är fattigt, verkar det inte vara så noga.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Mimmi: Ja, det var litet chockartat med den här blogg- och Facebookvännens bortgång. Jag vet fortfarande egentligen inte vad som hänt eftersom jag aldrig haft kontakt med hennes man. Skickade ett meddelande till honom via Facebook - hennes konto är fortfarande öppet - men vet ju inte alls om han hör av sig. Skulle kännas bra att veta vad som faktiskt hände.
Salongen är faktiskt riktigt gullig - inte de andra bilderna. ;)

Anne-Marie said...

Jisse: Välkommen hit! :) Hoppas att du hittar litet trevliga saker att läsa om.