Friday, January 3, 2014

Indianer, schamaner och kraftdjur

När jag var ledig fick jag anledning att titta i en av mina böcker och inspirerade mig till det här inlägget. Dags för litet mystik så här på nyåret. :)

Mount Shasta - Úytaahkoo på Karuk eller "White Mountain". På 1800-talet levde flera indianstammar i Mount Shasta-trakten - Shasta, Okwanuchu, Modoc, Achomawi, Atsugewi, Karuk, Klamath, Wintu, och Yana. Många av våra namn på områden, floder, osv kommer från dessa stammar. Deras närvaro känns fortfarande påtaglig där jag bor.

Dessa stammar hade säkert medicinmän- och kvinnor som var den tidens läkare - ofta benämnda schamaner. Schamaner har under lång tid använt sig av kraftdjur eller totemdjur för att ge kraft, beskydd och hjälp. Det kunde vara ett djur som personen såg i en dröm eller som uppenbarade sig i naturen. Ofta var det ett djur som personen var dragen till.

En av de böcker som står i min bokylla heter "Animal Speak - The Spiritual & Magical Powers of Creatures Great and Small" av Ted Andrews. Den berättar om hur man kan hitta sitt kraftdjur och vilken betydelse och innebörd olika djur kan ha. En intressant bok som jag ibland tittar i.

Om jag hittat mitt kraftdjur vet jag inte. Däremot har jag varit med om tillfällen när ett djur dykt upp på ett märkligt sätt och där jag känt någon slags koppling och kontakt med djuret.
När jag hade flyttat tillbaka till det här området efter mitt år på Hawaii var jag ute på en promenad i Lake Shastina - där tycker jag att man fortfarande kan känna energierna från indianstammarna. Helt plötsligt satt det en vit uv utmed vägen. Den satt helt stilla, inte alls långt från mig och var inte alls rädd. Jag tittade på fågeln och den på mig och den satt kvar helt orörlig. När jag passerat gav den sig av.


Bara häromdagen när jag satt vid datorn såg jag en kolibri utanför fönstret. Jag vet att kolibrier kan övervintra även hos oss men jag har inte sett en enda kolibri kring den bostad jag nu har sedan jag flyttade in här under sommaren. Den försvann rätt snabbt men tittade in på mig innan den flög iväg.


Vid ett annat tillfälle i Lake Shastina (när jag bodde hos min vän i hennes lilla "in-law unit") var det en ovanlig samling en kväll kring kattmatsskålen som stod utomhus- min väns katt, en tvättbjörn och en skunk! Det är inte varje dag man ser en sådan samling kunna samsas.


Ha ett öppet sinne och vem vet, kanske ditt kraftdjur dyker upp när du minst anar. :)

I filmen "The Emerald Forest", som är baserad på en sann historia om en ung pojke som blir kidnappad i regnskogen i Brasilien, har en av huvudpersonenerna visioner och syner av sitt kraftdjur. En spännande och intressant film.

Alla bilder är lånade från nätet "Snowy owl", "Anna's Hummingbird" och "Raccoon and skunk".

8 comments:

Lotta said...

Jag skulle just skriva wow, vilka bilder du tagit men såg att de var från nätet ;) (helt ok det med såklart!)

Mycket intressant och fin läsning. Vet inte heller om jag hittat mitt kraftdjur. Kolibri tycker jag är så fina iallafall. Skulle gärna få besök av en sådan liten. Den vita uven är vacker - tänk att se en sådan längs med vägen!


KRAM och ha en fin helg!

Lotta

Anne-Marie said...

Lotta: Nej så duktig är jag inte med bilderna. :) Måste nog ha en mycket bättre kamera än den jag har nu om jag skulle kunna ta sådana bilder.
Jag tycker det är litet spännande med sådana här saker och med den starka influens som finns här med indianinflytanden kändes det roligt att kunna dela med sig av kraftdjur osv.
Den vita uven kändes magisk där den satt bredvid vägen - helt orädd.
Ha en fin helg Lotta! Kramar!!

Pettas said...

Det kanske inte bara handlar om kameran för att få bra bilder av djur. Man måste ju ha lite tur också och få dem att sätta sig ner :)
Tänk ändå att du har kolibri i dina trakter. Jag trodde att de hörde hemma på mycket sydligare breddgrader.
Schamaner finns oftast bland ursprungsbefolkningar. Även samerna har haft och kanske fortfarande har den traditionen. Intressant.
Ha en fin fortsättning på helgen.
Kramar!

Fullblodsekologen said...

Att bo "sida vid sida" med både kolibri och tvättbjörnar låter riktigt spännande. Ska hålla utsikt om något djur dyker upp häromkring. Förmodligen är mitt skyddsdjur katten för vart jag än sätter min fot dyker en kissekatt upp.
Kram från ett soligt och ljuvligt Katalonien.

Annika said...

Skulle gärna se ugglan som mitt djur. Älskar den fågeln, och vet egentligen inte varför den har så stor plats i mitt hjärta.
Gillar tanken på kraftdjur.
Vilken upplevelse med den vita ugglan på vägen! DET skulle jag vilja vara med om. Otroligt häftigt!

Kolibrin har vi också, men jag har aldrig sett dem på vintern.
Tvättbjörnar har vi mkt av, ett skadedjur. VILL inte ha dem här. Men de kommer om natten och går igenom soporna. Skunk har vi ockå.

Gissa om jag skulle vilja besöka dina trakter!!
Kram!!

Anne-Marie said...

Karin: Självklart skall man också få djur och fåglar att sitta still. Kanske inte det lättaste. När jag såg den vita uven hade jag inte ens en kamera - litet svårt att ta en bild då. ;)
Ursprungsbefolkningar har nog alltid haft en vis man / läkare / schaman och västvärlden har säkert oftast sett till att de inte finns kvar nuförtiden. Tyvärr.
Kolibrifåglar har vi även här i norra Kaliforninen. Tydligen även på vintern ibland.
Ha en fin fortsatt helg! Kramar!

Anne-Marie said...

Annelie: Man såg väldigt många olika slags djur i just Lake Shastina eftersom det finns rätt stora områden med natur där. Tvättbjörnar är söta tycker jag.
Katter kommer till mig också - de tycks veta att jag är allergisk och inte kan klappa dem. ;)
Kram från ett soligt - och mycket torrt - Weed!

Anne-Marie said...

Annika: Kanske ugglan är ditt kraftdjur. Vet ju hur fäst du är vid den fågeln. :)
Visst är det intressant och spännande med kraftdjur.
Den vita uven var magisk på något sätt. Jag vet att den hade något budskap till mig.
Kolibrier finns här även på vintern men jag blev väldigt förvånad när jag såg den utanför fönstret. Det kändes som om den också hade ett budskap - kanske om det som kommer att komma framöver. :)
Det knepiga är ju att se djuren när man har kameran i högsta hugg. De tycks oftast dyka upp när man är oförberedd.
Kramar!!