Sunday, January 19, 2014

Filmtips - "The Help"

I morgon firar alltså USA Martin Luther King Jrs födelsedag. Han var en pastor, aktivist och ledare i " the African-American Civil Rights Movement". Han höll talet "I have a dream" som hördes av 250,000 personer i Washington i augusti 1963.

Om det var en tillfällighet att en film om södern och de förhållanden som rådde där på 60-talet visades i går kväll på TV vet jag inte men den fångade mitt intresse. "The Help" utspelar sig i djupaste södern i USA. En stad i Mississippi blir sig aldrig riktigt lik efter det som händer där. På den tiden hade välbärgade (vita) familjer hushållerskor med afroamerikanskt ursprung. Så också huvudpersonen Skeeters familj.
Skeeter har slutat college och återvänder till sin hemstad för att arbeta på stadens tidning.
De välbärgade familjerna har sitt liv och hushållerskorna sina och det finns mycket outtalad rasism bland befolkningen. Hushållerskorna förväntas ta hand om hemmen och barnen men får till exempel inte ens använda familjens toalett.

En av hushållerskorna berättar sin historia för Skeeter och det är många händelser som kommer fram under dagar och veckor som hon och Skeeter arbetar tillsammans. Fler hushållerskor träder fram och berättar sina historier och till slut blir det en bok som får flera i staden att sätta kaffet i vrångstrupen när den kommer ut. ;)

The African-American Civil Rights Movement hade som syfte att få slut på den segregation som fanns i USA ända fram till 60-talet. Till och med på 1930-talet kunde man se sådana här skyltar som separerade människor på allmänna toaletter, biografer, restauranger osv. Det är svårt att ens föreställa sig att det var så här på 1900-talet men det är en del av USAs historia.




The Help nomierades till fyra Oscars men vann tyvärr inte. Sevärd är den i alla fall.

Bilderna lånade från nätet.

24 comments:

Desiree said...

Jag har läst boken men inte sett filmen. Jag tyckte boken var väldigt bra. Älskade sättet den var skriven för författaren hade verkligen fångat söderdialekten. Ja det finns fortfarande mycket att göra då det gäller de afroamerikanska rättigheterna och rättvisorna i samhället även om man kommit långt.
Kram!

Freedomtravel said...

Jag försökte posta en kommentar från min iphone tidigare, men det verkar inte funka? Jag har också läst boken, som lustigt nog heter Niceville på svenska. Den var bra!
http://www.freedomtravel.se/2011/11/boktips-niceville/

retriever said...

interesting articles in blog

Annika said...

Jag har både läst boken, och sett filmen. ÄLSKADE bägge!!
Det var en riktig ögonöppnare för mig mig då jag läste den. Vi läste den i min bokklubb så det blev bra diskussioner efteråt. Min egen svärfar är uppfostrad av "help", och gissa om han har gott att säga om den person som fanns i hans liv.
Mkt bra bok! OCH film!
Kram!

Gunilla N said...

Boken var fantastiskt bra men ganska mastig,
Filmen har jag inte kollat ,men har for mig att den fick en utmarkelse for nagot ar sedan.

Ha det bra AM
kram
Gunilla N i Frankrike

Gunilla N said...

oj! sag just att den nominerades till en massa Oscars.
Gunilla N

Mimmi said...

Jag såg också "The Help" för första gången nu i helgen. Jag har velat se den sedan länge, men maken är inte intresserad (too "girly"), så det har inte blivit av. Så jag klickade runt lite på TVn och hamnade av en slump på just "The Help". Den var bra tycker jag, men jag skall se om den via NetFlix, eller nåt, så man slipper censuren. :o)

Jane said...

En av de bästa filmerna jag sett. Men visst vann den en Oscar, för bästa supporting actress.

Marianne said...

Jag är dålig på att se film nu för tiden, men DEN har jag sett! Och läst boken, som är fantastiskt bra.

Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Jag måste ha missat den här boken totalt. Filmen var verkligen sevärd. Nu hade jag ju ingenting att jämföra med i och för sig eftersom jag inte läst boken. Det kan vara både en fördel och nackdel beroende på hur filmen gjorts.
Det finns nog fortfarande en hel del diskriminering i dagens USA men kanske inte fullt så öppet som tidigare. Kram!!

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Har ingen aning om varför det inte fungerade för dig att kommentera från din iPhone. Jag har inte ens en iPhone.
Niceville var ju onekligen ett litet märkligt namn på den svenska versionen. Filmen var verkligen sevärd.

Anne-Marie said...

Annika: Jag tycks vara helt "bakom" ;) med tanke på alla kommentarer om att ha läst boken.
Tyckte filmen var väldigt fin och sevärd.
Ibland är det litet svårt att verkligen fatta att USA för så kort tid sedan hade denna segregation.
Lika overkligt egentligen som koncentrationslägren som fanns här för japaner.
De kvinnor som var "the help" var ju de riktiga mammorna i filmen. :)
Kram!!

Anne-Marie said...

Gunilla: Alla ni som kommenterat tycks ha läst boken. :) Filmen var bra tycker jag. Intressant och avslöjande hur det var i södern här i USA på 60-talet. Det är ju inte så väldigt länge sedan.
Jag måste ha läst fel om nomineringarna. Den vann faktiskt en Oscars för "Best Supporting Actress". Och den vann "Screen Actors Guild Award for Outstanding Performance by a Cast in a Motion Picture" - det kanske var den du hört talas om.
Tror att du skulle tycka om filmen.
Kram!!

Anne-Marie said...

Mimmi: Kul att du också såg filmen nu i helgen. :)
Eftersom jag inte hört talas om varken boken eller filmen tidigare måste jag vara litet "bakom". ;) Det kanske blir så i lilla Weed.
Jaha, de hade censurerat i filmen på TVn. Ibland kan de ju faktiskt klippa bort en hel del som delvis förändrar filmen.

Anne-Marie said...

Jane: Visst var det en bra och sevärd film.
Och visst har du rätt beträffande Supporting Actress. Jag måste ha läst fel när jag läste om nomineringarna. Bra att du korrigerade. :)

Anne-Marie said...

Marianne: Ytterligare en som läst boken och sett filmen! :)
Vet inte riktigt hur jag missat boken eftersom nästan alla som kommenterat tycks ha läst den.
Mycket bra film och intressant tema tycker jag.
Kram!!

Annika said...

Ja, när jag läste Snow falling on Cedars då hade jag faktiskt ingen aning om dessa koncentrationsläger.
OTROLIGT!!
JA, min svärfar har bara de finaste saker att säga om den kvinna som "uppfostrade" honom och hans bror. Det var i ett högreståndshem i Atlanta, GA. De häll kontakten med henne hela hennes liv.

Anne-Marie said...

Annika: Vi har faktiskt ett av dessa läger inte alls så långt från Weed. Det ligger i en liten ort som heter Tulelake. Jag har aldrig varit där men sett bilder därifrån.
Underbart att kunna ha en sådan kontakt med "the help" som din svärfar hade.

My beautiful daughters' mom said...

Hej, Jag har varken hört talas om filmen eller boken men den låter jättebra! Bra storyline om ett viktigt ämne.

När jag bodde i Johannesburg, Sydafrika, på 80-talet fanns sådana skyltar. "Whites Only" det var så surreal för en svensk som mig att se detta.

Vi skall inte bli lurade, rasism förekommer varje dag fortfarande i mycket stor utsträckning, både i USA och Sverige.

Tack för att du skriver om ett sådant viktigt ämne!
Kram Anneli

malix said...

tänk vad rädsla kan göra med människor hur grupptryck påverkar den enskilda individen och gör att att gå emot det vi tror på. filmen är jättebra tycker jag och vi behöver just de där lite djärvare människorna så att vi får en bättre världsbild en annan bra film är flyga drake. Handlar om Afghanistan en annan minoritetsgrupp som far illa än idag.

Anne-Marie said...

Hej Anneli,
Vad skönt att hör att jag inte är den enda som inte hört talas om denna bok och film. :)
Du har då verkligen bott överallt i världen. Det måste ha känts mycket märkligt att se sådana skyltar. Och i USA är detta ju inte alltför avlägset. Det måste väl fortfarande finnas en hel del personer som var med om detta under 30- och 40talen.
Rasismen finns givetvis fortfarande, om än kanske inte lika fullt synlig. Michael och jag upplevde litet rasism åt andra hållet så att säga när vi bodde på Hawaii. Hawaiianer tycker inte riktigt om vita personer - i alla fall inte på the Big Island.
Det är viktigt att belysa alla aspekter av ett land tycker jag.
Kram!!

Anne-Marie said...

Malix: Rasism är just rädsla. Tänk på Ku Klux Klan här i USA - som jag inte ens gick in på i det här inlägget. De vågar inte ens visa ansiktet och har sina vita "hattar".
Den filmen du nämner har jag aldrig hört talas om. Afghanistan måtte verkligen fara illa och USA är ju inblandat i det kriget.

Tush said...

Den filmen var verkligen riktigt sevärd

Anne-Marie said...

Tush: Välkommen hit!
Visst är det en bra och mycket tänkvärd film. Visar verkligen hur det var i USA för inte alls så länge sedan.