Monday, September 24, 2012

24 september

Vi har fortfarande 24 september i Kalifornien. Idag skulle min pappa ha fyllt 81 om han hade levt. Han hade precis fyllt 70 och bara fem dagar senare gick han bort. Jag minns fortfarande samtalet från min mamma tidigt på morgonen. Jag hann aldrig åka till Sverige eftersom allt gick så fort.

Min pappa och jag stod varandra mycket nära och det var en stor omställning när det inte gick att ringa och prata en stund. När jag hade varit i Los Angeles 1985 och kom tillbaka till Sverige, var han den som hjälpte mig att ta reda på mer om hur jag möjligen skulle ha kunnat flytta till USA. Det var då jag insåg hur svårt det var och lade det hela på hyllan.

Året efter åkte min pappa och jag till USA på semester. Vi reste runt till olika delar av USA och träffade många olika människor. Vi började i Santa Fe i New Mexiko där en god vän till honom bodde tillsammans med sin fästman. Jag tycker det är torrt i Weed nu, men det är ingeting jämfört med Santa Fe. Där kan man tala om "high desert".

Sedan fortsatte resan till San Francisco, Los Angeles, New York och Washington D.C. Vi träffade personer från olika miljöorganisationer eftersom vi arbetade med sådant och vi träffade författare som skrivit böcker som vi översatt och gett ut.

De här två resorna fick mig att känna mig hemma i USA. Jag hade aldrig trott att jag faktiskt skulle komma att bo här. Men så blev det.

8 comments:

olgakatt said...

Visst bär vi med oss dem som stått oss nära. Min far skulle fyllt 100 siste augusti om han inte gått bort 5 dagar före sin 65-årsdag. Således för väldigt många år sen....
Men det går inte många dagar utan att jag påminns om honom och något vi gjort tillsammans eller något han sagt.

Pettas said...

De finns där inne. Alltid!:)
Min far dog när han var 75 och i november skulle han bli 98 år om han hade levat. Tiden går men de finns i alla fall.

Och inget regn har fallit hos dig ännu! Så torrt allt måste vara...

kram
Karin

Lotta said...

Man har sina kära och älskade med sig hela tiden.

Kram

Desiree said...

Fina minnen är det bästa sättet att hålla dem vi tycker mycket om nära fastän de inte finns med oss längre. Det var många fina minnen du har av din pappa.
Kram!

Annika said...

Ja, minnen är det tur att vi har.
DE kommer alltid att finnas med oss.
Har förstått genom tidigare inlägg att du stod din pappa mkt nära.
Kramar!!

Marianne said...

Vilka fina minnen du har av din far. Ja det är verkligen minnena som gör att vi har dem med oss, hela tiden. Och saknaden tror jag aldrig försvinner, även om det blir lättare att bära med tiden.

Kramar!

Anonymous said...


Hejsan ! Jag miste ochså en
förälder min mor för 11 år sedan.

Det fattas en pusselbit, i livs
pusslet. Betydde mycket för mej.

Bra att du har så fina minnen av
din far. Hälsningar Stig.

Anne-Marie said...

Tack för alla fina kommentarer. :)