Friday, June 1, 2012

Volymskillnad

Det är väl rätt allmänt känt att amerikaner brukar höras. Och det stämmer att den amerikanska kulturen ofta är mer högljudd än den svenska.

I Sverige har det i alla fall tidigare till och med kanske ansetts vara bra att vara litet blyg. Självklart finns det blyga människor också i USA men om man generaliserar är blyghet inte del av den amerikanska kulturen alls i samma utsträckning som i Sverige.

I USA talar man ofta högre och man projicerar både sig själv och rösten på ett annat sätt än vad många svenskar gör. Det märker man både ute i samhället och om man tittar på TV.

Något jag tänkt på många gånger när jag rest med flyg, buss osv. i både Sverige och i USA är att sådant som sägs i högtalarsystemet ofta är helt omöjligt att höra i Sverige medan man i USA tycks anpassa volymen efter andra bakgrundsljud. Och att det som sägs faktiskt går att höra.

När jag nu flög till och från USA med SAS hörde man inte alls särskilt bra vad flygvärdinnorna sade medan det inte alls var några problem på flyget inom USA. Förra året var det samma sak när jag åkte med tåg i Sverige. Det var nästan helt omöjligt att höra vad som sades i högtalarna. Bussförarna som kör Greyhoundbussarna jag åker med mellan Weed och Sacramento har absolut inga problem att se till att passagerarna faktiskt hör vad de säger.

Jag märker själv att jag talar högre numera än vad jag gjorde när jag bodde i Sverige eftersom alla runt omkring mig hörs ordentligt. Visst kan det kanske gå litet till överdrift ibland här i USA men nog är det bättre att man faktiskt hör vad som sägs till exempel på bussen eller flyget. :)

Idag var en riktigt varm dag. Min termometer visade +30. Just nu hörs åskmuller och mörka, blågrå moln tornar upp sig.


9 comments:

Freedomtravel said...

Sånt här blir ju uppenbart först i mötet mellan kulturer. När vi var i Kina frågade jag vår vän/guide varför han bråkat så upprört med hotellpersonalen - vad var det som hänt egentligen? Men han var helt oförstående. De hade diskuterat några detaljer, men upprörda? Nejdå, det var liksom inget konstigt med röstläget...

olgakatt said...

När det gäller att höra vad som sägs i högtalare är det ju inte röstvolymen som avgör utan hur tydligt man artikulerar. Det märks numera med järnvägens nya utropssystem, inga som helst svårigheter att urskilja vad som sägs av den "syntetiska" damen. På flyg tycker jag det är lika illa på alla bolag, tyvärr. Alla som har till uppgift att göra högtalarutrop borde ha utbildning för det och lära sig att tala ur skägget!

Sen har såklart högtalarkvaliten betydelse. En favoritfilmsekvens är i Tatis Semestersabotören där just ett utrop på en järnvägsstation inleder hela historien. Obetalbart....
Olika nationers olika röstlägen är intressant. Det svenskar uppfattar som upprört eller skränigt är normalt för många andra medan andra uppfattar oss som blyga och mumlande.

Lotta said...

Välkomment tillbaka Anne-Marie. Skönt att allt gått bra, att din mamma mår bättre! Perfekt att du inte har problem med jetlag. Det är den tuffa biten för mig när jag reser.

Den "syntetiska damen" är toppen - hon finns här i Stockholm både på bussar och pendeltåg. SAS har det också när de kör sin safetyfilm (bra!) Det är bara purserns serviceannonsering/kaptenen som fortfarande är över det gamla P/A systemet.

Ett annat plus är alla elektroniska skyltar i T-bana, bussar och pendeltåg som berättar när nästa avgång är, minuter som återstår osv, namn på nästa hållplats.

Ja, vi gick precis om varandra. Jag åker imorgon.

Kram!

Desiree said...

Kan hålla med om att det är volymskillnad. Kanske är det därför som svenskar ibland kan uppfatta Amerikaner som bullriga men egentligen kanske de inte alls är det. Jag tycker bättre om högtalarsystem där man verkligen hör vad de säger och det hörs tydligt. Jag tror också att man många gånger här inte ser till att högtalarsystemen verkligen funkar som de ska så att de kan vara lite raspiga och konstiga vilket också försvårar när det gäller att höra vad de säger. Fast på de nya tunnelbanaorna tycker jag att det är en ganska tydlig kvinnoröst som talar om vilken station man anländer till. Jag gillar skyltarna också som Lotta påpekar som talar om när nästa tåg kommer in och hur många mintuter det är kvar.
Nog har ni fått värme. Här är det jättekallt för tillfället. Idag har det bara varit fyra plusgrader, riktigt ruggigt.
Kramar!

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Visst är det som du skriver. Alla kulturer har olika sätt som kan verka konstiga för personer från en helt annan slags kultur. Många tycker nog att amerikaner är bullriga och högljudda och visst kan det vara så men jag uppskattar ofta att folk inte står och mumlar här i USA utan att man verkligen hör vad de säger.

Anne-Marie said...

Olgakatt: Helt klart att en amerikan som inte kan artikulera är lika svår att förstå som en mumlande svensk. Min erfarenhet från svenska tåg är begränsad - åkte förra sommaren men innan dess var det ett långt uppehåll - men det jag minns var att det som sades i högtalarna inne i tåget hade en alldeles för låg volym. I USA justerar man ofta volymen på flygplan om man märker att det bullrar och det som sägs inte hörs. Det har jag aldrig varit med om på ett svenskt/skandinaviskt flyg, utan där bara fortsätter man med den låga volymen och inget hörs. Jag har fått känslan att man i USA inte tycker det är inkräktande med högre volym, medan man i Sverige kanske gör det.
Tatis Semestersabotören är en klassiker och jag minns mycket väl det du beskriver. Obetalbart. :)

Anne-Marie said...

Lotta: Tack! Skrev ett mail till dig idag privat där jag berättade litet mer om min mamma. Hon mår tyvärr inte så där väldigt bra med tanke på ryggen och minnet.
Nej, jetlag verkar jag inte lida av numera. Det var jobbigt i början när jag flyttade till USA.
Minns att det i de nya tunnelbanetågen hörs väldigt bra vad som sägs eftersom de är så mycket tystare. Safetyfilmen är kanske bättre än vad pursern säger hos SAS men man undrar varför de svenska pursarna (plural? ;) inte justerar som de amerikanska gör om det hörs dåligt.
Ja, informationsskyltar är perfekt och det verkar fungera bra i Stockholm. Här i mina trakter i USA har vi ju knappt någon kollektivtrafik så det går inte att jämföra.
Ha en fin resa tillbaka Lotta. Kanske vi kan ses någon gång i Stockholm.
Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: I Sverige tror jag att det helt enkelt ofta inte är "fint" att höras. I USA skall man höras och projicera sig själv och sin röst. Det har jag tänkt på många gånger på jobbet.
Det kan nog finnas en del äldre högtalarsystem som inte fungerar så bra och som gör det svårt att höra det som sägs. Men om man kan justera volymen på amerikanska flyg borde man ju kunna göra det även på de svenska.
Skyltar är jättebra och det verkar vara något som man fattat i Stockholm. Nya tunnelbanetåg är mycket trevliga att åka med.
Ser att det just nu är +6 och regn i Stockholm. Här är det +27.
Kramar!

Anne-Marie said...

Daniel: Din kommentar tyckte inte Blogger om. Det verkar som om Anonyma kommentarer ofta anses (av Blogger) som Spam tyvärr. Jag kopierar in den här:
"Hållt tummarna för dig senaste veckorna. Vilken magnifik bild på berget. Som tager ur en naturdokumentär. 30 grader wow. Kanske dags och köpa en uppblåsbar pool. Kan du guppa där och koppla av med en god bok när du är ledig. :-) Hoppas att du inte har många fler mail kvar att gå igenom. 1200st är ju en del, hehe. /Daniel"

Det blev inget regn igår trots de mörka molnen utan det mullrade bara litet på avstånd. Ja, berget är mäktigt. Mycket av snön har redan smält. Pool har jag nog ingen riktig längtan efter då jag skulle vara till allmänt beskådande eftersom det inte finns någon bra plats kring huset jag hyr. Men ibland skulle man önska att man hade någonstans att svalka sig. Jag har tyvärr inte kommit igenom mer än några hundra email. Det tar tid, framför allt då jag varit tvungen att göra andra saker också. Men sommaren är lång. :)