Färgerna betyder faktiskt något

... och det hade jag nog på känn men inte hade jag satt mig ner och läst på vad brandposternas färger egentligen betyder.
Amerikanska brandposter ser man överallt men till slut ser man dem liksom inte längre eftersom de bara finns där utmed vägarna. Såvida man inte måste parkera i närheten och det går inte att göra hur som helst. Här i Kalifornien måste man parkera 15 feet från en brandpost. Det är ungefär 4,5 meter. Här i Weed har vi så gott om parkeringsmöjligheter att man nog väldigt sällan måste tänka på avståndet till en brandpost.

Eftersom jag inte bekämpar bränder är detta troligen helt onödig kunskap men då jag tycks ha vissa likheter med "Curious George" (Nicke Nyfiken) ;) tog jag reda på vad färgerna betyder.

Bilden lånad från nätet.

Färgerna signalerar helt enkelt hur bra vattenflöde en brandpost har. Olika delar av brandposten betyder olika saker. Nu verkar det emellertid inte som om alla städer följer de rekommendationer som The National Fire Protection Association har. Så helt glasklart är det inte.

Men det jag i alla fall har förstått är att denna som står mittemot huset där jag nu bor är bra att ha om det skulle bli en brand eftersom den gröna toppen visar att det är ett bra vattenflöde. Inte alls dumt att veta med tanke på torkan. :)

Litet längre bort står en helt gul och den är okej men inte lika bra.

De som har röda toppar verkar vara i majoritet här i Weed men de har inte alls lika bra vattenflöde.

Den gula respektiva röda "kroppen" tycks inte följa standarden i Weed eftersom rött egentligen skall innebära privat vatten och gult kommunalt vatten. Här tycks det vara tvärtom. Det man skall gå efter är toppen på brandposten.

Hettan kommer nu att ta Weed i ett stadigt grepp och så här ser prognosen ut för idag och de närmaste dagarna. Någon som vill byta med mig? Jag byter gärna med någon som tröttnat på vädret i Sverige. :)

Bilden lånad från The Weather Channel.

Shasta och Shastina

Det magiska berget brukar ibland "klä sig" i olika molnformationer.
Under sommaren får vi aldrig se de häftiga linsformade molnen men häromdagen såg det ut som om berget prytt sig med bomullstussar eller vispad grädde. ;)

Oftast ser det ut som om det bara finns två toppar men Mt Shasta har faktiskt fyra toppar sammanlagt. Bredvid den största toppen - Hotlum - finns en litet mindre som heter Shastina och det är den som ser ut som den andra toppen. De andra två som fullbordar samlingen är Misery Hill - den har fått många att tro att de nått toppen, men icke, och Sargent's Ridge - som bestegs av skogsvaktaren John Sargent på 40-talet.

Mt Shasta ser väldigt stillsamt ut just nu men på slutet av 1700-talet lär berget ha haft ett större vulkanutbrott. Om historien upprepar sig lär det dröja ytterligare några hundra år innan nästa utbrott kommer.

Den senaste veckan har det planterats blommor, klippts gräs och röjts på skolans campus. Eftersom skolans stora gräsmattor konstbevattnas hela sommaren är det som en grön oas.
När Michael och jag bodde utanför Mt Shasta fick jag min "gräsamttefix" när jag kom till skolan för att gå på mina olika kurser. Där vi bodde var det riktigt kargt och det hus vi hyrde hade inte någon gräsmatta överhuvud taget.

Medelhavsklimat bland bergen

Vädret verkar inte vara något vidare i Sverige just nu. Läser rubriker som "Väderhat mot meteorologerna". Men inte är det deras fel att det är litet kyligt och regnar? Nu får ni väl ge er. ;) Skämt åsido - jag minns också somrar när jag bodde i Sverige och jag höll på att bli tokig på regn och kyla. En sommar minns jag väldigt väl. Det var sol och bra väder hela arbetsveckan och sedan blev det regn och rusk under helgen. Detta upprepade sig med en nästan övernaturlig punktlighet under 4-5 veckor. Det var tröttsamt.

Vi har inga problem med regn och rusk här i norra Kalifornien under sommaren. Inte ens "vanliga" somrar när det inte är en historisk torka. Weed ligger faktiskt på ungefär samma breddgrad som Rom i Italien. Stockholm å andra sidan ligger på ungefär samma breddgrad som södra Alaska. Inte konstigt att det är mörkt och kallt i Stockholm under vintern. Och regnar och är kyligt under sommaren.

Fördelen med att bo på samma breddgrad som Rom är att det aldrig blir så mörkt som det gör i Stockholm under vintern. Samtidigt har vi inte de där magiska, ljusa sommarnätterna som ni i Norden har.

Vän av ordningen kan ju fråga sig varför vi i Mt Shasta-området kan få sådana enorma mängder med snö om vi nu ligger så långt söderut. Det beror enbart på att vi ligger runt 1000 meter över havet.

När jag var elev här på skolan gick jag många olika slags kurser. Bland annat en kurs som heter "Physical Geography". Bland annat fick vi läsa om att stora delar av Kalifornien har så kallat Medelhavsklimat, vilket innebär torra och varma/heta somrar med i stort sett ingen nederbörd alls och regnrika vintrar. Den senaste vintern fick vi inte mycket regn och knappt någon snö alls men alla andra vintrar jag bott här har vi och andra delar av Kalifornien haft både regn och snö.

Här finns Medelhavsklimatet på Jorden.

Bilden lånad från Wikipedia.

Medelhavsklimat är trevligt men då måste det även regna på vintern. Inte bara vara torrt året runt. Jag kan faktiskt känna att jag påverkas av torkan. Det känns onaturligt, nästan som om något är fel. Och som svensk är jag van vid att det är både moln och regn. Igår var det faktiskt moln här och det regnade litet, litet grand den gångna natten. Och det har varit svalare. Verkligen skönt. :) Nästa vecka däremot slår dock Medelhavsklimatet till med råge - det lär bli uppemot +35-40. Och häromdagen fanns den här artikeln - ingen ljusning ännu verkar det som: http://news.yahoo.com/californias-catastrophic-drought-just-got-worse-lot-worse-181115468.html

Vackra moln för några veckor sedan. Inga regnmoln utan bara vanliga moln.

Egen kasse

Tar du med dig din egen kasse till mataffären? Det gör jag.
Ibland känner jag mig rätt ensam om att göra det eftersom väldigt många där jag bor inte har sin egen matkasse.

Ungdomarna som packar maten - i USA packar man oftast inte maten själv utan det finns speciella "packare" som gör det - lägger oftast maten i nya kassar. Resursslöseri tycker jag.

Det kostar inget extra i mataffären Ray's att få nya kassar varje gång så motiveringen att ha sin egen kanske inte är så stor. I hälsokostaffären Berryvale däremot får man betala.
Däremot får man ett avdrag på priset - hela 5 cent ;) - hos Ray's om man har sin egen kasse. Det är pengar det också.

Mina kassar som jag tar med mig har några år på nacken och de har fått många kommentarer av de som står i kassan. Jag har dubbla papperskassar vilket fungerar väldigt bra för mig. Tydligen är de exotiska eftersom det syns att de är litet äldre.
I hälsokostaffären Berryvale har mina papperskassar fått så många kommentarer att de borde vara berömda vid det här laget. ;) Folk tycker de är praktiska och bra eftersom de är litet högre.

Mina kommenterade kassar. :)

Hos Ray's tycks kassarna ha antikvärde eftersom texten visar att de är äldre.

Visst har mina kassar bytts ut men dubblerar man dem håller de mycket länge. Att lägga maten i bara en kasse och tro att handtagen skall hålla, nej det fungerar inte.

Jag har också en favoritkasse i plast som är från Coop i Sverige. Den har den där tjocka, gedigna plasten som våra matkassar i Sverige har. Inte den där löjligt tunna och flimsiga plasten som våra plastkassar i USA har.

Tänk att kassar kan vara "isbrytare" till att börja prata med andra. :)

Ett äpple om dagen

... håller doktorn borta. Ett talesätt som kanske inte riktigt stämmer längre. Inte här i USA i alla fall.

Jag har alltid ätit och tyckt om äpplen. När jag växte upp hade vi tre äppelträd i trädgården i Enebyberg. Två som hade sommaräpplen och ett som hade så kallade vinteräpplen. Nu minns jag faktiskt inte namnen på dessa träd.
Självklart hade vi ekologiska äpplen - utan besprutningsmedel och annat giftigt. Det var en hel del äpplen som hade mask och andra "skavanker" men vi åt våra goda äpplen - och sparade mycket pengar.
Vinteräpplena lämpade sig mest till att göra äppeljuice och äppelmos och det var gott. Mmmm. :)

Det bästa är givetvis om man kan plocka och äta egna äpplen. Nu har jag ingen egen tomt så jag får hålla tillgodo med äpplen jag kan köpa i mataffärerna. Av någon anledning verkar det som om människor i mina trakter inte tar tillvara på egna äpplen. Jag har aldrig förstått varför och det verkar vara ett enormt resursslöseri. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser all fallfrukt. Jag skrev om detta redan i september 2011: http://bo-i-usa.blogspot.com/2011/09/fallfrukt.html

EU och USAs USDA (Department of Agriculture) tycks ha litet olika uppfattningar om vad som anses okej eller inte när det gäller icke-ekologiska äpplen och kemikalier. EU har bannlyst amerikanska äpplen från att säljas i Europa beroende på en kemikalie som heter diphenylamine (DPA). Den här kemikalien används för att förhindra äpplen att få bruna fläckar. Big deal! Vem bryr sig om litet bruna fläckar? Icke ekologiska äpplen här i USA ser onaturliga ut på något sätt tycker jag. De ser ut som om de skulle kunna hålla i många månader, kanske år. Bevarade lika väl som Egyptens mumier. ;)
http://qz.com/204218/europes-us-apple-ban-is-making-americans-notice-just-how-lax-us-environmental-safety-standards-really-are/#/h/65134,1/

Äpplen hör till en grupp som ofta kallas "the dirty dozen", det vill säga de frukter och grönsaker som är mest besprutade. Det här är en bra lista: http://www.organic.org/articles/showarticle/article-214

Nej, det blir att bara köpa ekologiska äpplen. Tyvärr är ekologiska äpplen just nu svindyra hos oss. Man kan kanske palla äpplen framöver. ;)

Vem vet, kanske den här sagan var långt före sin tid! :)

Bilden lånad från nätet.

Gastkramande filmer

Eftersom det var ett dåligt utbud på TVn denna helgen hyrde jag några filmer i mataffären här i Weed. Man kan hyra litet äldre filmer för $1 per styck (det ni, det är billigt) och oavsett hur många man hyr kan man ha filmerna under 3 dagar.

Jag hittade tre filmer som var riktigt gastkramande och intressanta:

• The Impossible
• The Caller
• 11:14

The Impossible är en dramafilm som baseras på den stora jordbävningen och tsunamin i Thailand 2004. Naomi Watts var en av huvudrollsinnehavarna och hon gjorde en riktigt stark insats.
Denna ödeläggande tsunami tror jag finns fastetsad i minnet hos de flesta svenskar. Jag minns när jag hörde om det som hänt. Michael och jag bodde på Hawaii och vi hörde det på radion allra först.
Det kändes overkligt när man såg bilderna på TV och fick höra talas om hur många som omkommit. Många svenskar var ju tyvärr bland de omkomna.
Den här filmen visar en familjs kamp för att klara sig genom tsunamin och sedan hur de återfinner varandra. Kan rekommenderas.

The Caller är en thriller som är mycket mer gastkramande än vad den kanske kan tyckas i förbifarten. Den har en lågmäld historia som tar tag i tittaren. En ung kvinna (Mary) flyttar in i en lägenhet efter en uppslitande skilsmässa. En antik telefon står där och helt plötsligt börjar en kvinna som heter Rose ringa till Mary. Frågan är hela tiden - är Mary i någon slags psykos och bara tror sig uppleva det hela eller är det faktiskt en besökare från en annan tid som ringer.
En film där hjärnan går på högvarv hela tiden. :) Den här filmen gillade jag verkligen.

11:14 sker en trafikolycka - i USA har vi ju inte "military time" som vi har i Sverige utan här har vi a.m. och p.m. och i filmen är klockan 23:14 på kvällen - där en kropp ramlar ner på en bil vid en bro.
Filmen visar hur olika händelser - som tycks vara oberoende av varandra - alla leder fram till olyckan.
Ytterligare en film där man får tänka till litet och sådant är alltid bra.
Den här filmen har några år på nacken (2003) eftersom till och med Patrick Swayze har en av rollerna i filmen. Inte min favorit av dessa tre filmer men klart sevärd.

Tog en sväng i skogen kring skolan under helgen och det är torrt som bara den. Nästan inga blommor - dock såg jag dessa små söta blå blommor. Ser ut som någon slags blåklocka.

Och berget tar alltid tag i mig även om det ser väldigt bart ut nu. Det är imponerande!

Glad Midsommar!

Att ha lediga fredagar är inte alls dumt faktiskt. :) En extra dag betyder en hel del måste jag säga. Att ta sina semestertimmar varje dag kan vara värt en extra ledig dag.

Midsommar går dock spårlöst förbi här i Weed. Inget firande alls faktiskt för mig. Jag firade inte direkt när jag bodde i Sverige under många år så det är ingen större skillnad. Men när jag läser andra bloggar är det midsommar i Sverige.

För en person som inte vuxit upp med midsommar måste det vara svårt att riktigt förstå denna "ursvenska" tradition. Det är som med 4 juli här i USA som säkert ger de flesta amerikaner många känslor och minnen. Även om jag inte direkt firade midsommar under många år när jag bodde i Sverige har jag självklart många minnen från min barndom.

Mamma, pappa och jag brukade åka till midsommarfirandet i Danderyd. Om jag minns rätt var det vid Kvarnparksbadet som den stora midsommarstången restes. Det var lekar, musik och sång och dans runt midsommarstången. Numera finns det även ett midsommarfirande i Enebyberg vid Enebybergsgården. Det gjorde det inte när jag var liten.

Jag minns framför allt en midsommarafton när jag inte fick vara med bland lekarna eftersom jag hade haft mässling och doktorn hade sagt att jag inte fick anstränga mig under ett par veckor - trots att jag verkade frisk. Snällt satt jag och tittade på. ;)

Och i morgon är det First Day of Summer i USA eller sommarsolståndet. Vi har haft sommar länge redan men nu är det som ljusast. Inte alls så ljust som i Sverige men det är helt okej. Och hos oss kommer det att vara sommar och varmt länge.

Glad midsommar på er!

Den här bilden tog jag för ett par år sedan i juli när prästkragarna stod i full blom. I år är de redan överblommade.