Snö i Kalifornien

Stora delar av Kalifornien får aldrig snö men om man bor 1000 meter över havet som jag gör så kan det komma mycket snö. När jag kom hit i slutet av 90-talet fick vi väldigt mycket snö varje vinter - detta var en anledning till att Michael och jag flyttade till Hawaii. Sedan vintern 2012-13 har vi fått mycket mindre snö och det regnar oftare än det snöar såvida vi inte har torka mitt i vintern. Dock har jag skottat mer snö här i Kalifornien än vad jag någonsin gjorde i Sverige.

Vi hade haft en längre period med relativt torrt väder fram till mitten av förra veckan när det drog in en ordentlig snöstorm. Mt Shasta fick ungefär en halvmeter snö och här i Weed kom det runt 20-25 cm. Motorvägen fick stora problem och stängde delvs och även skolan stängde i torsdags. Jag tillbringade stor del av torsdagen med att skotta och var ute i flera omgångar när plogbilen hade kommit och lagt av en “vägg” med snö vid infarten till mitt hus. I 2-3 dagar hade träden snö på grenarna vilket vi ofta inte har i Weed på grund av den kraftiga blåsten. Nu har all snö på träden försvunnit och idag har det varit runt +10 och det droppar väldigt från taket. De har pratat om eventuellt mer snö till natten men vi har blivit utlovade det så många gånger den senaste tiden att jag tar det med en nypa salt.

Bergen i Kalifornien behöver snö varje vinter eftersom det blir till dricksvatten för väldigt många människor som bor i staten. Det var något jag inte kände till när jag först kom hit men förstår numera hur viktig snön faktiskt är.

Idag har skolan stängt igen eftersom det är helgdag i USA. Martin Luther King Jr. Day som är en “federal holiday” vilket bland annat innebär att till exempel skolor har stängt och vi har ingen postutdelning. Det är trevligt med dessa korta arbetsveckor tycker jag. Mer sådant. :)

Detta var i torsdags när stormen bedarrat och jag var ute för att skotta snö.

Skolans campus i fredags när solen kom fram och snön fanns kvar på träden.

Och Mt Shasta i lördags. Vi har ordentliga snöplogar och grävskopor som kan ta hand om snön.

Frågor om USA

Jag får fortfarande en del email med frågor om USA och hur man kan flytta hit. Jag får ofta skriva att det inte är alldeles enkelt att lagligt flytta till USA och för att kunna bo här permanent måste man ha antingen ett arbetsvisum eller ett green card. Många tycks tro att man bara kan flytta så som man kanske kan göra i Europa. Nej, riktigt så enkelt är det tyvärr inte.

När jag hade besökt Los Angeles 1985 visste jag att jag hörde hemma i USA. Det kändes som att det var alldeles för “lågt i tak” i Sverige och att jag inte passade in där. När jag kom tillbaka till Sverige pratade jag med min pappa om detta och han kände till någon advokat i Los Angeles som vi kunde fråga. Advokaten beskrev hur svårt det var att lagligt flytta till USA och jag fick acceptera att det kanske inte skulle bli någon USA-flytt. Men det tog bara litet tid - ungefär 12 år innan jag fick kontakt med Michael. Allt sker i den takt det skall och om det är meningen så sker det. Så resonerar jag i alla fall. :)

Andra frågor som jag ofta får handlar om hur mycket saker och ting kostar i USA. Det är en omöjlig fråga att besvara eftersom mat, bensin, hyror osv kostar olika mycket i de olika staterna och även inom samma stat kan prisnivån skilja rätt ordentligt. Kalifornien är generellt sett en mycket dyr stat oavsett var man bor. Storstäderna är dyrare än glesbygden där jag bor men det är fortfarande dyrt. Den här hemsidan har mycket information om levnadsomkostnader i olika länder och även för olika städer här i USA och ger en relativt bra uppfattning om kostnadsnivån.
https://www.numbeo.com/cost-of-living/

Jag visste inte alls hur mycket det faktiskt skiljer sig inom USA innan jag flyttade hit. Bara en sådan sak som att ta körkort och att alla stater har olika regler. Mitt körkort i Kalifornien måste jag byta ut om jag flyttar till en annan stat. Ett annat exempel är den “sales tax” som vi har i Kalifornien och att den skiljer sig mellan olika delar av staten. USA är väldigt annorlunda jämfört med Sverige. Mycket större skillnader än vad man kan tro. Och de skillnaderna ser man inte förrän man faktiskt bor i landet.

Efter snart 23 år i USA har jag kommit fram till att jag hör hemma här. Jag har i dagsläget ingen längtan att flytta tillbaka till Sverige. Jag har inga band kvar egentligen till Sverige och när min mamma gick bort 2013 var det som om de band jag hade kapades på något sätt. Att flytta till ett annat land och del av världen är en stor omställning och att komma in i det nya landet och den nya kulturen kan ta flera år. Det gjorde det för mig.

Under headern på min blogg finns några statiska sidor med information om USA och om mig.

Trots alla olikheter inom USA har vi några nationalsymboler. USAs nationalblomma är rosen.

I böckernas värld

För några år sedan dök en ny bloggläsare upp på min blogg och hon gjorde även en hel del kommentarer. Det var Stina i Colorado. Efter ett tag lade hon ner sin blogg för att fokusera på sitt skrivande mer på allvar.

Under 2019 kom hennes första bok ut - “Silvervägen” som är en kriminalroman. Jag har följt hennes mycket stora framgångar via Facebook och Instagram under förra året. Hennes bok blev till och med utsedd till årets bästa kriminalroman. Boken kommer att bli översatt till 27 olika språk och har redan kommit ut på många, bland annat engelska.

Självklart blev jag nyfiken på denna bok då Stina och jag haft kontakt men svenska bokbutiker tycks inte skicka till USA. Som tur var fick min vän A i Oregon tag på ett exemplar i Sverige i somras (hon och hennes familj var där på semester) som jag också fick ta del av. Tack A! Under jullovet hade jag tid att läsa och jag läste med intresse Stinas bok. Det var en riktigt bra bok med ett litet oväntat och intressant slut. Stinas nästa bok kommer att ges ut i april 2020 och heter “Ödesmark”.

Jag har aldrig haft några författardrömmar men jag har haft böcker omkring mig under stor del av mitt liv. Och jag har "arbetat med" ord vilket min pappa och jag gjorde när vi översatte böcker. Min pappa och jag översatte ett antal böcker från engelska till svenska och gav ut på vårt bokförlag. Att översätta böcker är inte alltid enkelt. Ofta fick vi skriva om litet för att få samma innebörd och energi som i originalboken. Vi höll på med översättningar under ca 20 år. Det var inget som vi kunde leva på men det var ett intressant “sidoarbete” och jag lärde mig mycket.

Dags för ny arbetsvecka. Ingen helg för oss i morgon måndag eftersom Trettondag Jul inte finns i USA.

Ett nytt decennium i antågande

Minns ni hypen och hysterin kring Y2K? Jag bodde i USA då och minns mycket väl att en del trodde att världen skulle upphöra såsom vi känner den. Ingenting direkt skedde vad jag kunde se och läsa och då följde både Michael och jag en hel del litet mer alternativa hemsidor och nyhetssajter förutom en del mainstream media.
Nu står vi inför ett nytt decennium och det kommer att bli litet konstigt i början att skriva 2020 tror jag. Vi har ju hållit oss i de “lägre numren” ett tag.

Jag avger inga nyårslöften. Har aldrig gjort det utan förändrar mig i stället litet då och då under årets lopp. Att arbeta med personlig utveckling är något jag gjort sedan jag var runt 15. Och det fortsätter jag med. Har dock förstått att en del personer avger löften som ofta inte hålls. Att “arbeta med sig själv” är något som kan vara utmanande om man inte vill se vissa saker inom sig själv. Jag tycker det är intressant att lära mig mer om mig själv och sedan kunna förändra sådant som inte känns aktuellt längre.

Det känns som om 2020 kan bli ett intensivt år här i USA med presidentval och mycket annat som är på gång. Vi får se vad som kommer att hända. Den som lever får se är ett bra uttryck.

I Sverige hoppas jag att man kan få det ökande våldet under kontroll. Jag vet att många säger att inget förändrats men nog har det väl det. Inte var det så många skjutningar, sprängningar osv för bara några år sedan. Jag blir litet ledsen när jag läser om det som sker och ja, jag följer en hel del beträffande vad som händer i mitt gamla hemland även om jag inte bor där.

Nu nalkas jullovet sitt slut. Tiden har gått alldeles för fort och jag har inte haft några problem att sysselsätta mig även om jag mest hållit mig hemma och varit mycket själv. Jag trivs med mitt eget sällskap numera så inga stora problem att inte umgås dagligen med en massa andra människor. Julmiddagen var trevlig tillsammans med min fd chef och hennes familj samt en annan familj som också kom. Vi åt gott, pratade om ditt och datt och spelade spel. Har även pratat i telefon med några vänner och till och med pratat svenska! Det händer ju verkligen inte dagligen nuförtiden.

Tyvärr tycks vi ha en period med torka igen. Det skulle ha regnat och snöat igår men det blev ingenting egentligen.
Häromdagen hade vi en riktigt fin soluppgång - jag har varit uppe relativt tidigt trots jullovet.

Och en dag hade vi små söta “UFO-moln”. :)

Gott Nytt År och decennium!

Jullov och semester

Skolan stänger för jullov den 24 december och håller sedan stängt till och med 1 januari 2020. Jag är dock redan ledig eftersom jag har en semesterdag i morgon, måndag.

Vi har förmånen att vara lediga utan att behöva ta semester och vi får betalt under dagarna då skolan är stängd. Som bekant är USA ofta annorlunda jämfört med Sverige ifråga om hur mycket ledighet man har och om man får betalt eller inte - allt beror på vilken arbetsplats man har.

Den grupp anställda inom skolan som jag nu hör till (Administrative Support & Management) får en hel del semesterdagar under ett år. Vi tjänar in ett visst antal timmar per månad. Eftersom det är svårt att ta semester för de flesta kommer många inom min grupp upp i ett rätt stort antal semesterdagar och når man en viss nivå slutar man tjäna in semestertid tills man har kommit ner i antal dagar igen. Jag närmar mig den “farliga” nivån och har fått “order” av vår HR-avdelning att ta mer semester. Jag har tagit ett par dagar i både november och december och kommer nog att ta ett par dagar även i januari. I mars kommer jag ju att ta en hel vecka när jag skall ansöka om pass på östkusten.

Förra jullovet åkta jag på en hemsk influensa och jag hoppas att detta inte skall upprepas i år. Jag har inga stora planer utan kommer att ta det lugnt och pyssla litet hemma. På juldagen (stora julfirardagen i USA) är jag bjuden till min före detta chef Nancy på julmiddag. Numera bryr jag mig inte så mycket om jag inte har en massa på gång kring helgerna men att bli bortbjuden är aldrig fel. :)

På julafton kommer jag säkert att titta på Karl-Bertil Jonssons julafton. Det är tradition och hör till och som tur är sänder SvT Play detta program och det kan ses i hela världen.

När jag var barn hade vi oftast vita jular och julkänslan förknippades på något sätt med snön. Numera verkar det vara blandat om det blir en vit eller grön jul. Vi kommer inte att ha snö här i Weed. Vi hade blivit “utlovade” regn och snö i massor på grund av en “atmospheric river” eller en “pineapple express” men det blev inte mycket av det hela hos oss. Tydligen “fastnade” systemet med regn utmed kusten och kom först idag in över oss med bara några timmar med regn och snöblandat regn. Det har regnat mycket utmed kusten och uppe i staterna Oregon och Washington men inte här. Det blåste något helt otroligt och träd föll på olika håll och blåsten höll i sig längre än vad de hade trott på grund av systemet som satt ute över kusten och Stilla Havet.

Eftersom det kanske inte blir en vit jul överallt passar den här sången tycker jag.



Min lilla adventsljusstake lyser så fint i vintermörket och jag fick en fin snöglob av en av lärarna som undervisar för vår avdelning. Den har en liten gran som det snöar på. :)

Elektricitet - ingen självklarhet numera i Kalifornien

Den gångna sommaren var helt annorlunda hos oss när det gäller skogsbränder jämfört med sommaren 2018. Det satte igång en hel del mindre bränder men brandkårerna verkade bekämpa dessa mycket mera aggressivt jämfört med hur det var förra sommaren. Jag uppskattade verkligen den klarare luften. Efter sommaren 2018 när vi hade 5 enorma bränder i vår relativa närhet och brandrök 24/7 under 3 månader i sträck var allt annat bättre.

Torkan i Kalifornien sträckte sig långt in i november vilket är abnormt - det “skall” börja regna i oktober. Helt plötsligt blev det “fire weather” sent på säsongen med flera stora bränder som främst brann norr om San Francisco och i södra Kalifornien kring Los Angeles. Det blåste också mycket kraftigt vilket givetvis förvärrade situationen eftersom det var kruttorrt.

Förra året brann staden Paradise i stort sett ner här i norra Kalifornien och det var den dödligaste och mest destruktiva branden i Kaliforniens historia med 86 omkomna. Elbolaget PG&E (Pacific Gas & Electric) ansågs vara skyldiga till branden. Jag vet inte om jag helt köper det men det behöver vi inte gå in på nu. PG&E lade in om konkurs i januari 2019 men fortsätter att bedriva sin verksamhet.

PG&E hade hotat med att eventuellt stänga av elektriciteten om det blev “fire weather” med kraftiga vindar. Och det skedde nu under hösten. Runt 2 miljoner personer kom att drabbas av dessa omfattande elavstägningar som pågick under allt från några timmar till flera dagar. Det var kaos när de första avstängningarna kom eftersom informationen från PG&E inte fungerade som den skulle. Folk fick veta att de skulle bli av med elen om kanske 2-3 timmar och så helt plötsligt, bara en kort stund efter meddelandet, stängdes elen av. Man hade alltså väldigt litet tid att förbereda sig.

PG&E stängde av elektriciteten vid olika tillfällen under flera veckor och jag har läst en hel del om kompensationen som antingen var löjligt liten eller inte alls kom som utlovat.

Jag har fått en lindrig form av PTSD (Post traumatic stress disorder) efter Bolesbranden i Weed 2014. Och jag vet att jag inte är ensam om att ha fått den typen “stress disorder.” Bolesbranden orsakade att 1/3 av Weed brann ner inom bara några timmar. Förra sommaren hade jag väskor packade under flera veckor eftersom det var så många och stora bränder i en relativ närhet.

TV-kanalen PBS gjorde en dokumentärfilm om Camp Fire - branden som ödelade Paradise - och jag tittade på den tidigare i höstas. Jag har läst tillräckligt om vad folk var med om för att se att den var relativt nära sanningen. Vet inte om den går att se utanför USA men lägger ut en länk i alla fall.

Lucia - fredagen den 13

Luciadagen och Midsommarafton kan möjligtvis vara de mest omtyckta högtidsdagarna som man har i Sverige. Jag vet att Lucia har hamnat litet mer i “blåsväder” de senaste åren eftersom man inte vill pressa barn och ungdomar att delta i luciatåg. Och vissa skolor tycks inte vilja fira Lucia så som man gjorde förr i tiden.

Mina minnen av Lucia är flera Luciatåg som jag var med i under skoltiden och även på en av mina arbetsplatser i Sundbyberg. Jag var oftast en av tärnorna men jag var även Lucia på mitt arbete. Jag minns också att jag var en av de som skulle läsa en vers under ett av tågen i skolan vilket var litet nervöst. Men det gick bra.
En Lucia var jag i Globen och lyssnade på en helt fantastisk Luciakonsert med Adolf Fredriks musikklasser. Det var en mäktig upplevelse.

Jag måste säga att jag föredrar de klassiska Luciasångerna och därför blev jag litet besviken idag när jag skulle lyssna på SvT Plays Luciamorgon. Det var faktiskt litet för modernt för mig. Kanske jag är en dinosaurie, vad vet jag. ;) Jag lyssnade inte på hela konserten vilket jag annars brukar göra.
Därför blev jag glad när jag hittade en kyrkkonsert från idag med Adolf Fredriks musikklasser. Det lät precis som jag tycker om. :) Och de var lika duktiga som de brukar vara.



Jonna Jinton brukar göra väldigt fina Luciavideor vilket gäller även i år. Vilken stämning i hennes video!



Jag firar inte Lucia mer än att jag lyssnar på litet vacker musik. Det räcker bra för mig. :)