Köpa skor på nätet

Inte hade jag en aning om att mitt inlägg om jordbävningar och "the big one" kom så lägligt med tanke på den mycket stora jordbävningen i Chile igår. 8,2 på Richterskalan är en ordentlig jordbävning och tsunamivarningar utfärdades för en del länder utmed Stilla Havet. Jag läste också idag att Yellowstone här i USA haft en relativt stor jordbävning bara för någon vecka sedan. I Yellowstone finns en supervulkan (inte bara en nationalpark) och många håller ögonen på detta område.

Att köpa skor på nätet är inte alldeles enkelt. Men om man bor som jag gör med i stort sett inga "riktiga" skobutiker på vettigt avstånd får man prova att köpa via nätet.

När jag kom till Mt Shasta-området för snart 17 år sedan (om bara några veckor blir det 17 år - tänk så fort tiden gått) fanns det fler affärer rent generellt. Men i och med en allt sämre ekonomi har fler och fler affärer slagit igen och nu är det rätt tomt på många gator i både Mt Shasta och Weed.
Bland annat fanns det en sportaffär i Mt Shasta som också hade en hel del skor och kängor. Där jag köpte jag ett par vinterkängor som jag faktiskt forfarande använder. De ser fortfarande snygga ut och det är egentligen bara sulorna som börjat bli litet tunna på ett par ställen. Jag tror att allt tillverkades bättre förr och mina kängor är nog exempel på detta.

Men det har känts som att det var dags att hitta nya kängor. Jag har letat i de få affärer som finns - men ingenting fanns som jag ville köpa. Jag har letat på nätet under ett bra tag men inte hittat några tills för ett par veckor sedan. Det var ett märke som jag inte sett tidigare. Kängorna hade fått bra recensioner hos flera olika hemsidor och företaget som sålde dessa hade till och med en rabatt just när jag hittade deras hemsida. Sedan tog det ett tag att få kängorna eftersom de tydligen fick skickas från leverantören. Men de kom häromdagen och passar! Helt fantastiskt. Chaco heter märket och hemsidan jag hittade dessa hos heter Planetshoes.com som har massor med skor och kängor. Och de har "free shipping och free returns". Att kunna skicka tillbaka skor gratis om de inte passar är nästan ett måste.

Att köpa via nätet är litet av en "vetenskap". Att kolla recensioner både för varan och de som säljer är A och O. Sedan gäller det att se om man kan hitta rabattkuponger. Ofta finns det sådana kuponger - mina kängor fick jag $30 billigare än hos andra företag. Och sedan är det också trevligt om man inte behöver betala "sales tax".
Bor man i glesbygden är det nödvändigt att handla via nätet. Och ibland kan man alltså till och med köpa skor och kängor på nätet. :)

De nya Chacokängorna som jag bara provgått inomhus. Det kanske blir först nästa vinter jag kan använda dem eftersom det skall bli riktigt varmt om några dagar.

När kommer "the big one"?

Som jag berättade om på bloggen kände vi av en jordbävning här i norra Kalifornien för några veckor sedan. Den hade sitt centrum i havet en bit utanför staden Eureka som ligger i nordligaste Kalifornien vid kusten.
För bara några dagar sedan hade Los Angeles en jordbävning som var relativt stor - 5.1 på Richterskalan.

Kalifornien är en jordbävningsstat och det är bara en fråga om "när" en riktigt stor jordbävning kommer. Inte "om". Jag tror rätt få människor går omkring och tänker på att det kan bli jordbävningar men att ha en viss mental förberedelse och ett "emergency kit" hemma är en bra idé. I mina trakter tycks större jordbävningar vara ovanliga. De förekommer oftast närmare kusten eller längre söderut i Kalifornien.

Den första jordbävningen jag var med om var under mitt första år här. Helt plötsligt skakade huset som Michael och jag hyrde. Det hela gick så snabbt att jag inte hann göra något men det var litet uppskakande att känna huset röra på sig och inte veta egentligen vad som skulle hända. Senare har jag känt ett par jordbävningar som gungande upplevelser. Det är en märklig känsla egentligen att känna marken röra på sig.
Under året på Hawaii var det också några mindre jordbävningar som var som en skarp stöt och en knall.

För inte så länge sedan berättade en kollega om en upplevelse han haft i San Francisco-området när en mycket stor jordbävning drabbade det området 1989 - Loma Prieta jordbävningen. Den var ungefär lika stor (6.9) som den vi hade utanför Eureka. Men Loma Prieta jordbävningen fick mycket stora effekter i San Francisco-området. Jag minns nyheterna i svensk TV och reportage som visade på förödelsen. Bland annat kollapsade delar av vägar och broar. En del människor omkom, många blev skadade (flera tusen) och ännu fler blev hemlösa. Jag tycker broarna runt San Francisco är litet obehagliga eftersom de ofta är i två plan. Dessa plan kollapsade på vissa sträckor under jordbävningen.

Min kollega berättade att han arbetat som byggnadsarbetare i ett hus och jordbävningen kom när han var där. Stora delar av huset blev helt deformerade och att han klarade sig utan större skador var nog ett mirakel. Hans inställning till jordbävningar var litet nonchalant men efter den upplevelsen fick han en helt annan respekt och medvetenhet.

San Andreas-sprickan går genom delar av Kalifornien och där skulle det kunna bli större jordbävningar. Men ännu större jordbävningar skulle kunna uppstå ute i Stilla Havet, strax utanför Kaliforniens och Oregons kuster. Och här talar man om "mega quakes" med enorma tsunamivågor. Alla minns väl den enorma jordbävningen och tsunamin 2004 ute i havet utanför Sumatra när så många svenskar omkom.
Och alla experter är eniga om att det nu troligen är dags för denna "mega quake" här på USAs västkust. Här är en bra artikel: http://www.livescience.com/27958-oregon-earthquake-cascadia-fault.html

Loma Prieta jordbävningen 1989 - Bilderna lånade från USGS.

Med bussen till Red Bluff

Greyhoundbussen skulle komma i tid - men det gjorde den (förstås ;)) inte. Men den körde ikapp tidtabellen så när vi rullade in på Red Bluffs "station" (vilket bara är en bensionstation med en "Food Mart") var vi faktiskt nästan där i tid.

Som jag skrivit om tidigare är bloggvärlden fantastisk med möten och kontakter som man annars troligen aldrig skulle ha fått. Under några år har jag följt svenska Marias blogg om hennes liv här i Kalifornien med familj, hästar, hundar. Hon och hennes man tar bland annat hand om "rescue horses" och de bor för tillfället utanför Red Bluff. Maria och jag hade under en längre tid pratat om att ses och nu kunde det alltså äntligen bli av.

Vi hade lyckats pricka in en dag med en hel del sol och behagliga temperaturer. Våren var i full blom med utslagna lövträd och blommande träd. Anledningen till att våren kommit så mycket längre där är höjden över havet. Red Bluff ligger nästan 1000 meter lägre än Weed.

Jag blev hämtad på stationen och blev varmt välkomnad av Maria, hennes syster (som var på besök från Sverige), hästar och hundar. Det är alltid lika roligt att se olika delar av Kalifornien och naturen runt Red Bluff består till största delen av åkrar, rancher och lövträdsskogar. Det var grönt och fint eftersom de hade fått en hel del regn.

Eftersom min buss skulle gå tillbaka först vid 22-tiden på kvällen hade vi många timmar då vi kunde umgås. Något jag också hade önskat var att få träffa hästarna litet och kanske komma över min stora respekt för hästar som jag haft sedan jag var liten. När jag var runt 3 kom en cirkus till Näsbydal där vi bodde. Mamma tyckte att det kunde vara roligt för lilla Anne-Marie att gå dit och titta på djur och andra spännande saker. Bland annat handlade besöket om att rida på en mindre häst. Rädslofyllda minnen av en häst som jag försökte sitta kvar på finns fortfarande.

Jag satt inte på någon häst igår men jag fick komma nära dessa vackra och stora djur. Och jag fick klappa och känna hästarnas varma andredräkt på handen och i ansiktet. Och jag var inte rädd! Det kändes bra. :)

Dessutom fick jag vara med om hur hovvård går till. Några av hästarna skulle få sina hovar omskötta och kvinnan som gjorde detta arbete var fantastiskt i samklang med hur olika hästarna var. Hon tog sig tid med varje häst och fick deras förtroende successivt.

Efter en mycket god middag och en film (vi hann med väldigt mycket) var det dags att ta bussen tillbaka till Weed. Vid midnatt var jag hemma. Litet trött efter många upplevelser men också tacksam över en fin dag.

Vackra Bella som tyckte så mycket om att få uppmärksamhet och bli klappad.

Faxi - en islandshäst - som har haft ett tufft liv och nu behöver mycket TLC.

Skönt med en stund i solen.

Hästterapi. :)

Hovvården har satt igång. Maria finns tillhands som trygghet för hästen.

En mindre inhägnad för olika tillfällen.

Förutom hästarna finns det tre hundar som jag läst mycket om och sett på bilder - Whitey, Copper och Stella. Hundarna har också en stor inhägnad som de får vara i, men de får också vara med familjen inne i huset.
Whitey - en pitbull som är något av det goaste och snällaste jag varit med om. En stor, lekfull hund som inte vill göra en fluga förnär. Maria har en dotter som är snart 2 år och hon och Whitey är de allra bästa vänner.

Copper - ytterligare en pitbull som är väldigt mycket valp.

Stella - en schäfer som mest "bor" utomhus och är familjens vakthund.

Tack Maria för att jag fick komma och hälsa på!

Goda nyheter

Idag såg jag något hos Dagens Nyheters nätupplaga som jag inte sett tidigare - Goda Nyheter. Det var en trevlig överraskning att man samlat nyheter som har ett litet mera positivt budskap än de allra flesta nyheter brukar ha. Av någon anledning verkar nyheter ofta vara synonymt med olika kriser, katastrofer, nedskärningar, avslöjanden osv.

Ibland tycker jag att det känns litet överväldigande när man sätter på TVn eller går in på nätet och ser alla dessa tråkiga och tragiska händelser som rapporteras. Självklart skall man rapportera om saker och ting som händer på vår Jord men litet mera balans vore inte dumt.

Numera blir vissa händelser virala eftersom de sprids så snabbt på nätet. En sådan nyhet som också fanns hos Dagens Nyheters Goda Nyheter berättade om att polisen försökt köra ikapp en två-åring som kört för fort med sin eldrivna leksaksbil på en parkeringsplats någonstans i Florida. Polisen ville skoja med familjen och två-åringen fick en "symbolisk" fortkörningsbot på $4 :)



Något som jag också tycker är värt att fundera på är hur sanningsenlig viss information är som finns ute på nätet. Alldeles nyligen såg jag att Metro (som jag inte brukar läsa) har startat en avdelning som heter "Viralgranskaren". Det är nyheter och information som sprids "viralt" och som kanske inte alltid är sann. En blogg som sköt upp som en raket hade skrivit ett inlägg om micropopcorn och på bara några dagar hade detta inlägg lästs av runt 200,000 personer! Det ansågs vara falskt av Metros Viralgranskare.

Som bloggare har man faktiskt ett ansvar - tycker jag - att skriva så korrekt och sanningsenligt som möjligt. Vi är bara människor och kan givetvis ha fel då och då men när jag skriver inlägg med mycket fakta lägger jag ofta ner väldigt mycket tid på att göra efterforskning och kollar både en och två gånger innan jag trycker på "publish" hos Blogger.
Och visar det sig att jag har fel - vilket ibland läsare senare påpekar - tycker jag det är självklart att skriva en korrigering i nästa inlägg.

Internet är fantastiskt och det är bara att hoppas att det får finnas kvar som det nu är.

I morgon blir det en dagsresa till en ort som heter Red Bluff här i Kalifornien. Jag tar Greyhoundbussen och får lov att återkomma till denna lilla resa. Den har svensk anknytning - så mycket kan jag avslöja. :)

Att återse en gammal bostad

Min vän som jag tappat kontakten med bor i Lake Shastina. Idag var jag i Lake Shastina och hälsade på henne.
Det var när jag kom tillbaka från Hawaii som jag bodde i litet drygt ett år i en "in-law unit" i hennes hus. Det är en liten lägenhet med ett sovrum och ett kombinerat kök och vardagsrum på nedre plan. Lägenheten har ingen egen ingång vilket gör det hela litet underligt när man får gå genom hennes bostad. Men tiden jag bodde där var hon i stort sett aldrig hemma så jag hade detta stora hus för det mesta för mig själv.
Jag lärde känna N redan under mitt första år i USA och vi hade sedan kontakt då och då. När jag skulle lämna Hawaii hade hon precis fått sin lilla lägenhet klar och jag fick hyra den.

Att komma tillbaka till en tidigare bostad och få kontakt igen med en person man inte haft kontakt med under en längre period är ett rätt bra sätt för att se hur mycket man själv förändrats under de senaste åren.
Jag kan bara konstatera att jag inte är samma person jag var när jag bodde hos henne från 2005-2006. Det har hänt mycket under de åren och jag har förändrats allteftersom olika saker hänt. På ett bra sätt. :)

Och världen är liten. Det visade sig att N träffade min vän C och hennes man precis innan de flyttade till Oregon. Jag har inte kunnat berätta ännu för C att jag och N känt varandra sedan jag kom till USA.

Det blev inget tillfälle egentligen till foton idag så det får bli ett foto jag tog för några år sedan. När jag bodde hos N var faktiskt sjön full med vatten och jag satt ute på det nedre däcket och njöt av en helt fantastisk utsikt över sjön, Mt Eddy och Mt Shasta.

I morse såg jag en del av mina kollegor komma i sina bilar till skolan och jag kände att det inte alls var dumt att vara ledig - trots den lägre lönen. :)

Spring Break - ledighet med sänkt lön

Spring Break står för dörren. Detta lov i de amerikanska skolorna som inte riktigt är varken sport- eller påsklov.

I vanliga fall brukar min skola och alla kontor ha öppet under Spring Break även om inga kurser hålls.
I år är det dock annorlunda. Tre dagar under kommande vecka är hela skolan stängd på grund av så kallade "furlough days". I morgon (måndag) och tisdag är jag ledig på grund av "furlough days" men skolan är öppen. Troligen är det inte många som kommer att arbeta eftersom det är en kort vecka.
Så här förklarar WiseGeek vad "furlough days" är: "Furlough days are mandatory leaves of absence ordered by employers who are attempting to cut costs without firing employees. When such a day is ordered, employees take the day off without pay."

För snart 2 år sedan fick alla inom skolan sänkta löner. Detta har vi levt med sedan dess och vi ser det i lönekuvertet varje månad. Skolan valde att genomföra "furlough days" som ett resultat av dessa lönesänkningar. Vi hade även "furlough days" under jullovet när skolan var helt stängd.
Vi anställda är alltså lediga men egentligen utan betalning.

Det sägs att våra löner kommer att gå tillbaka till det vi hade för 2 år sedan i och med 1 juli i år. Har priserna stått stilla under 2 år? Nej. Har vi fått lönehöjningar innan våra löner sänktes? Nej.
Den gruppen anställda jag hör till heter "classified staff". Vi har inte haft några som helst löneökningar under ca 7 år. Det är så den amerikanska arbetsmarknaden ser ut inom vissa områden.

Jag har absolut inget emot att vara ledig men jag skulle också uppskatta kompensation för de stigande kostnaderna. Detta kallas "cost of living adjustment". Det får till exempel de som är pensionärer här i USA.

Hittills har lovet bjudit på sommartemperaturer. Men till veckan kommer det att bli mer normalt för mars med en del regn och moln.
Jag fick ett oväntat sällskap på min veckoshopping igår. En vän som jag tappat kontakt med dök helt oannonserat upp på mitt kontor för en vecka sedan och igår slog vi följe in till Mt Shasta. Jag bodde hos henne i Lake Shastina i hennes mycket stora hus när jag kom tillbaka från Hawaii för nästan 9 år sedan.

Den här bilden passar för veckan som kommer. :)

Bilden lånad från nätet.

När dag och natt blir lika långa

Det är vårdagjämningen idag eller First Day of Spring som man säger i USA. Vi har haft vår hela vintern känns det som. Har aldrig varit med om det under mina snart 17 år i USA.

Eftersom vi inte haft någon direkt vinter har inte någon pirrande vårkänsla infunnit sig. Den har vi ju haft i flera månader nu. Vårkänslan alltså. Östra USA längtar troligen väldigt mycket efter våren eftersom de möjligen har haft den kallaste och mest snörika vintern i minnaminne.

Ibland tänker jag på min barndoms vårar när det sakta, sakta blev vår och man tog av sig vinterplagg efter vinterplagg. Säkra vårtecken var tussilago, vitsippor och blåsippor. Blommor som inte ens finns där jag nu bor. Kan verkligen sakna dessa fina blommor ibland.

Trots vårtemperaturerna har våra träd inte slagit ut ännu. Även om vi mest har barrträd finns det en del lövträd som också blommar. Träd har en speciell plats i mitt hjärta. Jag nämnde igår att min pappa och jag var på en "miljöturné" 1986 i USA. Vi var väldigt engagerade i framför allt trädens situation. Då på 80-talet skrevs och talades det en hel del om den enorma skogsskövlingen på vår jord, framför allt i de tropiska regnskogarna. Vår resa till USA innebar bland annat att vi träffade många miljörganisationer, även inom FN.
Under min första resa till USA (1985) fick jag möjligheten att besöka en skog med redwoodträd. Dessa enorma träd som växer på olika platser utmed USAs västkust.

Nästa vecka har min skola Spring Break. Ett säkert vårtecken bara det. Jag kommer faktiskt att vara ledig hela veckan - får lov att återkomma till det.

Trots vårtemperaturerna ser jag nästan inga vårblommor här. Kan det bero på torkan? Omöjligt är det ju inte. Såg i alla fall några små krokusar utanför min skolbyggnad idag.