Nyord och andra språkliga "grubblerier"

"Selfie" har utsetts till årets ord. Det här ordet har tydligen ökat sin popularitet i det engelska språket med 17,000%!!!! under 2013. Även i Sverige finns det med som ett nyord för 2013. "Selfie" = självporträtt i sociala medier. http://www.expressen.se/nyheter/selfie-har-utsetts-till-arets-ord/

Varje år utser Språkrådet nya ord som utmärkt sig under det gångna året. Dagens Nyheter listade Språkrådets nyord för 2013 och jag kan ärligt säga att jag inte kan i stort sett några! Tur att de hade förklaringar. :) Blir litet full i skratt när jag ser den svenska varianten av "embrace" - "embrejsa". Carpa vet jag inte ens var det kan komma från. Jag insåg snabbt att jag faktiskt inte bott i Sverige på mer än 16 år.
http://www.dn.se/kultur-noje/52-diet-selfie-och-carpa-2013-ars-nyord/

Jag provade också att testa mina språkkunskaper - det här är nyord från 2000-talet - och jag kommer inte ens att berätta om mitt resultat. Kan avslöja att det var mycket dåligt. Är det här verkligen ord som gemene man kan i Sverige nuförtiden?
http://www.dn.se/kultur-noje/fragesport/vad-kan-du-om-2000-talets-nyord/

Språk är dynamiska och förändras hela tiden. De påverkas till exempel av händelser i omvärlden och teknisk utveckling.
Att flytta ut från ett land innebär att det språk man hade när man bodde i landet blir mer "statiskt" och det påverkas inte alls på samma sätt som om man bor kvar. Min svenska är 16 år gammal. Om jag pratade med någon som använde nyorden för 2013 skulle jag inte förstå vad det var vi pratade om.
Det här gäller inte bara språk utan även den referensram man får när man bor i ett land. Min referensram för Sverige är 16 år gammal. Det som gällde då, gäller kanske inte ens längre. Intressanta saker att tänka på ibland tycker jag när man är utlandssvensk.

Tänk så praktiskt med en uggla som kan svåra ord. ;) Programmet "Från A till Ö", som jag tittade på med stor behållning, lärde hela Sverige svåra ord på 70-talet. Så många bra skådespelare som fanns med i det programmet. Här lär sig Hedvig om demokrati.



Väderprognosen var fortfarande mycket optimistisk med sol och varma temperaturer - och dimman bestämde sig för annat. Det var råkallt och dimmigt hela dagen. Jag bara hoppas att vi inte kommit in i samma mönster som södra Oregon haft den senate månaden med dimma i stort sett varje dag. Och vi hade svartis i morse. Som tur var behövde jag inte gå till jobbet förrän mitt på dagen och då hade isen börjat smälta.

In i dimman

Idag försvann Weed in i dimman. Väderleksprognoserna sade optimistiskt i morse "Much warmer than yesterday" och "Clear". Yeah right. ;)

Jag vaknade till ett Weed insvept i en trolsk dimma som gjorde att skolbyggnaderna till och med var svåra att se. Trots att jag bara bor tvärs över gatan.
Det kändes råkallt att stiga ut utanför ytterdörren men det fanns också fukt i luften. Inget vi varit bortskämda med på sista tiden. Nu på kvällen ligger luftfuktigheten enligt väderhemsidan på 90-95%.

Dimman försökte lätta ett tag men den gav tydligen upp eftersom det var precis lika dimmigt frampå eftermiddagen.

Det blir en helt annan stämning med dimma. Litet mjukare och en känsla av att man inte riktigt vet vad som finns framför en.
Man kan också köra vilse i dimman. När jag bodde i Lake Shastina var dimman så tät en kväll att jag knappt kunde se var jag körde. Jag fick följa sidan av vägen eftersom det inte gick att se hur vägen gick. Det skall villigt erkännas att det var litet obehagligt. Helt plötsligt lättade dimman och jag insåg att jag helt och hållet kört förbi min väns hus där jag bodde och det var bara att vända om.

Något som vi har just nu är så kallad "freezing fog". Den gör att vägarna blir mycket hala. Jag gick mycket försiktigt över vägen i morse. Det var just "freezing fog" som gjorde att vi hade svartis förra vintern. Det var dagen då jag föll på skolans parkeringsplats och stukade min fotled så illa. Det var "1-årsjubileum" den 8 januari för den händelsen. Minnet finns fortfarande mycket levande av hur mina fötter bara försvann under mig.
När jag tittar ut i kväll genom mina fönster ser vägarna förrädiskt hala ut.

De har utlovat att dimman skall lätta i morgon - vi får se hur det blir med det. Dimman tycks göra som den vill.

En älskad skogsstig

Att vandra i skogen är något jag tycker mycket om. Det är avkopplande och närande för själen. Många timmar tillbringades i skogarna kring Kärrdal i Sollentuna. Antingen på egen hand eller med någon av mina vänner. Där fanns det otaliga stigar och det var även nära till Rösjön och Edsviken. Skogen var vacker och fantastiskt lummig.

En av mina favoritstigar här i Weed ligger i ett litet skogsområde i närheten av min tidigare hyresbostad. Jag brukade promenera dit och vandra vid bäcken som går genom skogen. Detta lilla skogsområde ligger precis i anslutning till något som heter "Weed Forestry and Fire Protection". Troligen hör skogsområdet till deras markområde men stigen har alltid varit öppen och det har aldrig varit några avstängningar. Döm om min förvåning och besvikelse när jag kom dit under min julledighet och det såg ut så här.

Varför stigen helt plötsligt stängts av vet jag inte men kanske hemlösa (vi har en hel del i Weed) har gjort det till sitt område och orsakat problem. Jag har inte hittat någon annan ingång till området ännu men jag kommer nog att undersöka litet mer.
Där jag nu bor finns ett rätt stort skogsområde kring skolan men där finns inte någon lika fin stig och framför allt ingen bäck.

Siskiyou County (där både Weed och Mt Shasta ligger) har stora, stora områden med så kallade National Forests. Dessa stora markområden ägs av den amerikanska staten och has om hand av United States Forest Service. Där kan man vandra och campa under begränsade former. Som jag berättat om tidigare håller man på att stänga av många av de vägar som finns i de här skogarna i vår National Forest.
De allra flesta National Forests ligger i västra USA och den som finns hos oss heter Shasta-Trinity.

När jag var inne i Mt Shasta förra helgen passade jag på att besöka ett annat skogsområde ("Elsa Rupp Nature Study Area") där det går en bäck som används av Mt Shastas Fish Hatchery. Det var lågvatten i många delar av bäcken men det var härligt att promenera en stund i skogen.

Det fanns ett liv innan internet ;)

I helgen tittade jag på en film jag tycker om och har sett flera gånger. "The Net" från 1995 med Sandra Bullock. En film som fortfarande känns aktuell även om den har några år på nacken.

Sandra är en datorprogrammerare som utför uppdrag från sitt hem åt olika företag. En diskett (det var på den tiden man hade så kallade "floppy disks" - de där fyrkantiga disketterna som är dinosaurier idag :)) kommer hennes väg och den leder till att hennes identitet försvinner och hon blir inblandad i brott på högsta nivå.

Idag har jag svårt att tänka mig att leva utan internet. Jag skickar epost, betalar räkningar, "googlar", handlar via nätet, osv. Men i och med att vi lägger ut mycket av oss själva och vår information på nätet finns ju också risker med identitetsstöld och att "storebror" vet allt mer om oss - vad vi gör, vem vi skickar epost till, var vi handlar. Förra året visade att "storebror" vet väldigt mycket om oss med alla avslöjanden om övervakning av nätet och även våra telefoner. Och det som vi har läst om är nog inte ens hela omfattningen.

Det här citatet från filmen tycker jag sammanfattar rätt bra hur sårbart det kan vara med internet: "I just don't, I don't understand. Why me? Why me? I am nobody. I am nothing. They knew, they knew everything about me. They knew. They knew what I ate, they knew what I drank, they knew what movies that I watch, they knew, they knew, they knew what, where I was from, they knew what cigarettes I used to smoke, and, and, and everything they, they did, they must have watched on the, on the Internet, I don't know, watched my credit cards? Our whole lives are on the computer, and they knew, they knew that I could be vanished. They knew that nobody would care, that nobody would understand, and that you would, that it wouldn't matter anymore."

I och med alla sociala medier som finns på nätet är våra liv där ute i cyberrymden. Som Sandra säger i filmen "Our whole lives are on the computer". Allt vi skriver och tycker kan spåras. Allt är offentligt. Det har jag hela tiden i bakhuvudet när jag skriver här på bloggen. Det jag skriver skall kunna läsas av vem som helst och det skall ha så hög kvalitet som möjligt.

Jag har upplevt en tid då internet inte fanns. Som sagt, jag skulle numera ha svårt att helt vara utan internet men det gick uppenbarligen helt utmärkt att leva i en värld med "vanliga" telefoner, brev, vykort, tidningar osv.
Det var först när jag kom till USA som jag fick uppleva internet. Michael hade en gammal Mac-dator (mycket långsam i jämförelse med dagens datorer) och en "dial-up" koppling till internet, dvs den gick via telefonledningen. Redan då (1997) fanns det en hel del hemsidor här i USA men det var givetvis ingenting mot vad som finns idag. Det fanns inga sociala medier och allt var fortfarande i sin linda. Och informationsmängden ute på nätet var minimal mot vad den är idag.

Jag tror att det är bra att hela tiden ha i bakhuvudet att det vi gör via nätet - vad det än är - är offentligt och kan läsas av vem som helst.

Det gick att få fram information utan Google. ;)

Varför måste andra veta vad man gör just nu med uppdateringar under dagen? Det är en stor del av de sociala medierna. Även förr kanske behovet fanns. :)

Bilderna lånade från nätet.

Skolstart och studielån

Klockan går här i Weed och jag är uppe alldeles för sent egentligen. Men vad gör man när man skall ringa till Sverige under kontorstid. Med 9 timmars tidsskillnad får man anpassa sig och då blir det att stanna uppe sent på kvällen.

I morgon sätter skolan igång igen. Det är en ovanligt tidig skolstart och att börja på en onsdag är också något vi aldrig gjort tidigare vad jag kan minnas.
Det har varit en hel del att förbereda de här dagarna innan skolan sätter igång. Bland annat har vi inom olika avdelningar fått "ta effekterna" av att många, många kurser har tagits bort. Man säger att det varit för få elever som anmält sig men jag undrar hur man tänkt inom ledningen eftersom många kurser togs bort redan innan höstterminen var över.
Det är vanligt att eleverna anmäler sig efter en termins slut och under de veckor som vi har mellan terminerna. Nu fick de inte den chansen eftersom man fattade beslutet så tidigt. Jag har pratat med flera lärare och ingen förstår vad som hänt. Det verkar finnas en hel del upprörda känslor inom framför allt lärarkåren just nu.
Eftersom vi supportar olika kurser har detta påverkat även min avdelning.

Som bekant var jag elev inom skolan under ca 4 år. Då var det en helt annan skola med mycket positiv framtidstro och ett stort utbud av kurser. Jag lärde mig mycket under de år jag var elev och flera av de lärare jag nu arbetar tillsammans med var mina lärare när jag var elev.

CSN i Sverige ger studiestöd till många skolor i utlandet. Och de ger till och med studiestöd till min skola här i lilla Weed. Jag blev förvånad när jag ansökte om studiestöd på den tiden jag var internationell elev.
Det var inte billigt då att vara internationell elev och nu har det blivit mycket, mycket dyrare. Att vara "out-of-state" elev kostar inom de allra flesta skolor i USA. Och är man internationell elev är man "out-of-state".

Studielånet hos CSN har funnits där som en ständig påminnelse om mina år som elev. Jag har inte haft råd att betala av det - förrän nu. I och med min mammas arv fanns nu möjligheten att äntligen bli av med denna skuld.
Så mitt sena samtal var till CSN för att få veta slutsumman jag skulle betala. Och med min lilla kortdosa och internet har jag nu gjort en överföring.
Det känns som en befrielse att kunna lägga detta bakom sig. :)

Gångvägen fram till "min" byggnad. Detta var i augusti förra året.

Cedar fever

Allergi mitt i vintern? Japp, jag tycks ha Cedar fever.

Min hösnuva blev mycket bättre när jag flyttade till USA - kanske beroende på att jag helt plötsligt hade andra växter omkring mig. Men vi har något som heter Junipers - också kallade "cedars" - som vissa personer är allergiska mot. Tydligen är jag det. Och Junipers finns i överflöd i mina trakter.

För 2-3 år sedan var det första gången jag fick känna på den här allergin och nu är det alltså dags igen.
Jag är inte ensam om att vara känslig för just pollen från Juniperträdet. I Texas (som har ett ännu större problem än Kalifornien) finns det till och med en hemsida som heter "People Against Cedars"!

Det finns litet olika varianter av Juniperträdet men problemen verkar vara desamma - våldsamma nysningar, rinnande näsa, kliande ögon och annat "trevligt". Jag hade tagit en promenad i lördags i ett litet skogsområde utanför Mt Shasta och efter det besöket höll jag på att nysa bilen av vägen.
Igår stannade jag inomhus hela dagen och känner mig litet bättre idag. Så länge som vädret är upp och ner med vårväder nu mitt i vintern kommer jag nog få begränsa mina utomhusaktiviteter tyvärr.
Pollensäsongen för Junipers är just nu under vintern.

Eftersom jag inte tycker om att ta "over the counter" allergipreparat - de finns i en oändlig mängd (precis som rengöringsmedlen) - kör jag med litet alternativa metoder. Och ja, de hjälper.

Näsdukskartongen i högsta hugg.

En homeopatisk allergi"medicin". Droppar som man tar under tungan.

Akupressurboken fick också komma fram. Det finns punkter som hjälper vid till exempel allergier.

Och här är "boven i dramat". Ser ut litet som en stor enbuske med blå bär.

Eftersom skolans kurser inte börjat ännu tar jag mig litet friheter :) och lyssnar på musik genom datorn på jobbet. Här är ett par spår med Prince.

Putsa och feja

Visst är det härligt när städningen är klar och det doftar gott. Hemma hos mig blir det städat lagom ofta ;) - inte varje vecka eftersom jag knappt hinner med det men så ofta att det alltid ser trevligt ut.

Igår kollade jag in de långa, långa raderna med rengöringsprodukter som finns i mataffären Ray's. Behövs verkligen så många?

Eftersom jag är en minimalist på olika sätt är jag även en minimalist när det gäller rengöringsprodukter. Det är inte många jag har men de täcker precis alla mina behov.

För toaletterna.

Perfekt med en blandning av litet, litet ammoniak och vatten i en sprayflaska och fönster både inomhus och utomhus och vindrutorna på min bil blir rena och fina. Jag verkar för övrigt var en mycket unik person här i Weed eftersom jag faktiskt tvättar mina fönster. :) Har aldrig sett någon annan göra det.

Mitt mycket dryga och effektiva diskmedel. Har en svag (ett "allergimåste") och god doft.

Och det här är min absoluta favorit - Miracle Soap. Låter kanske som ett anspråksfullt namn men den får rent sådant jag aldrig trodde skulle bli rent. Och den går att använda till all slags tvätt och rengöring, inklusive hud- och hårvård. Människor rapporterar om hudproblem som försvinner med Miracle Soap. Och den är fantastiskt dryg - bara några droppar behövs.
Jag använder den till rengöring av olika slags ytor, min tvätt och min bil blir gnistrande ren. Man kan bara köpa den via nätet men till och Amazon.com säljer den numera. En stor tumme upp! :)