Trick or treat?

...hörde jag för första gången på hösten 1997. Det var mitt första år i USA och jag befann mig fortfarande i ett visst kulturellt chocktillstånd - och troligen andra chocktillstånd också ;) eftersom jag bara varit här några få månader.
Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta och dit kommer man bara med bil. Inga bussar går i närheten och skall man gå är det långa avstånd. Alltså var det inga mängder med barn som kom till det hus vi hyrde. Men vi hade köpt litet godsaker och några få barn kom.
Det var min första Halloween i USA då jag också hörde trick or treat för första gången. Det som barnen säger när de knackar på dörren. Får de inget godis, "treat", kanske det blir "trick" i stället och då vet man inte vad som kan hända.

I kväll jobbar jag sent så jag har inte köpt något godis. Skolan har sett ut litet som en filmstudio med elever och lärare som klätt ut sig. Alldeles nyligen kom Gandalf in på mitt kontor. ;)
Jag har helt vanliga kläder idag. Men det här är en dag då det är helt okej att komma utklädd till jobbet.

Och i USA firar vi bara Halloween idag, den 31 oktober. I Sverige verkar det vara litet mer flytande eftersom man av någon anledning har kopplat samman Halloween med Alla Helgons Dag.

Innan jag gick till jobbet uträttade jag ett par ärenden och såg detta fint Halloween-dekorerade hus "downtown" Weed. Det enda hus jag sett i Weed med mycket pynt i år.

Happy Halloween!

Utländskt arv och USAs byråkrati

Det blev en mycket lång dag igår så orken fanns inte riktigt för ett inlägg.
Dagen började tidigt med ett möte med D i Mt Shasta - han är en av grundarna av ett företag som arbetar med skattefrågor. Han var faktiskt Michaels klient och jag har också träffat honom tidigare.

Som amerikansk medborgare måste jag rapportera mitt arv från Sverige även om jag troligen inte kommer att föra in några pengar överhuvud taget till USA. Jag hade gjort mycket efterforskningar via nätet innan mötet. Det visade sig att D och jag hade ungefär samma information.

Som jag berättade i ett tidigare inlägg måste man, som amerikansk medborgare, rapportera väldigt mycket, som inte egentligen har med USA att göra. Det är olika blanketter som skall sändas till USAs skatteverk (IRS) och till något som heter U.S. Department of the Treasury. Sedan många år tillbaka rapporterar jag mina svenska bankkonton och hur mycket som finns där. Det är blanketten med det "eleganta" namnet ;) "TD F 90-22.1 Report of Foreign Bank and Financial Accounts". Den måste jag (som amerikansk medborgare) använda så länge som det finns ett skatteverk i USA och som jag har svenska bankkonton - oavsett var jag bor i världen.

Men i och med mitt arv kommer jag att också få skicka in ytterligare ett par blanketter nästa år när jag gör min deklaration. Sänder man inte in dessa blanketter kan det bli böter på många tusen dollar. I och med att nya regler träder i kraft nästa sommar (FATCA - Foreign Account Tax Compliance Act) kommer utländska banker att vara tvungna att rapportera konton som amerikanska medborgare har hos dem. Det betyder att IRS kommer att veta om vilka konton som finns så det är bara att "gilla läget" och göra som "storebror" säger.

Som tur är har ju Sverige ingen arvsskatt lägre och jag skall inte behöva betala arvsskatt i USA - varken på federal eller statlig nivå. Kalifornien har ingen sådan skatt och på federal nivå lär det vara över $5 miljoner för en enskild person och runt $10 för ett par. Min mamma var ingen miljonär så jag kommer inte ens i närheten av dessa belopp. ;)
USAs byråkrati verkar vara precis lika stor som Sveriges. Kanske till och med större just kring skattefrågor.

Dagen var emellertid inte slut i och med detta utan jag skulle jobba till 21 och innan jag gick till jobbet fick jag också ta hand om ett par hantverkare/rörmokare som skulle byta och reparera mina toaletter. Ibland undrar man vad som händer eftersom båda mina toaletter (jag har ett så kallat "1/2 bath" på nedre plan och ett "full bath" på övre plan) fick problem över helgen. En spricka i den ena och ett mindre läckage i den andra. Den med sprickan blev utbytt och den andra fick en ny isolering vid golvet. Håller tummarna nu att det är okej.

Här jobbar D i Mt Shasta.

Litet Halloween pynt utanför hälsokostaffären Berryvale.

Gråmulen måndag

Det blir inget djuplodande inlägg idag utan bara några tankar denna gråmulna måndag. :)

Efter flera veckor med fantastiskt sommarväder blev det helt plötsligt riktig höst här i Weed.
När jag vaknade i morse var det helt mörkt (vi har ännu inte ställt om till vintertid i USA) och regnet strilade utanför fönstret.
Det blev aldrig riktigt ljust idag utan molnen har hängt lågt och berget har varit helt försvunnet förutom några få minuter när det skymtade fram under eftermiddagen. Det lilla jag såg av berget såg vitt ut. Jag hade fått rapporter från R som varit en bit upp på berget i natt att det hade kommit en hel del snö där han var.

En sådan här dag känns det inte alls som om jag bor i Kalifornien. Jag kunde lika gärna ha bott i Stockholm. Träden har gula löv och efter vinden som kom igår har många löv fallit till marken.

Jag påverkas en hel del av hur vädret är. En dag som idag känns litet trög och motig och att inte ha riktigt dagsljus påverkar också. Fortfarande minns jag en november i Stockholm när vi bara hade 3 timmar med sol. Det var en lång månad. Och jag minns att jag var trött.

Efter en titt på Dagens Nyheters nätupplaga såg jag att ett riktigt höstoväder dragit in över England, Tyskland och även Sverige. Träd hade fallit, många var utan ström, flyg, båtar och tåg hade fått ställas in och en båt hade gått på grund. Sturups flygplats hade ett tag lika starka vindar som vi kan ha i Weed. Fortfarande förundras jag över att det oftast inte blir rapporter i massmedia när vi på västkusten har dessa enorma oväder med orkanstyrka på vindarna. Det varkar vara naturligt och inget man bryr sig om att nämna.

============================================= Här är en liten uppdatering om mannen som sköts till döds här i Weed i förra veckan. Han var tydligen bara på genomresa till sin släkt i Oregon från Montana. Han hade en psykisk sjukdom och tydligen en rädsla för poliser. Elden han gjort upp utanför Greyhoundstationen var för att hålla sig varm. Den lilla busstationen har bara öppet några få timmar per dag.
Jag gick förbi där idag och såg brännmärkena från elden. Hade den fått fortsätta hade troligen hela byggnaden kunnat brinna ner till grunden. Men han var inte beväpnad utan bara troligen rädd och i panik. Tragiskt att det hela slutade som det gjorde framför allt då mannen var psykiskt sjuk. Det blir säkert en fortsättning på den här händelsen när utredningarna fortsätter.
http://www.nbcmontana.com/news/whitefish-man-killed-in-california-police-shooting/-/14594602/22654088/-/4e879s/-/index.html

Weed i höst"kläder".

Dramatik i Weed

Tack för alla intressanta kommentarer och synpunkter beträffande hemmafruar/hemmamammor. :)

Som jag skrev bara för några dagar sedan tror vi som bor i Weed ofta att det är litet av en lantlig idyll. Och att skjutningar är mest något som händer i större städer. Det var inlägget om "active shooter" övningen inom skolan.
Man skall aldrig säga sådant. I går kväll sköts nämligen en man ihjäl av polis i Weed ca 300 meter från det hus där jag bor! Litet obehagligt känns det skall villigt erkännas.

När jag slutade jobbet igår och gick den korta sträcken mellan jobbet och min bostad såg jag ljus från polisfordon i utryckning. De befann sig längre ned på gatan där jag bor. Jag tänkte inte så mycket på det hela eftersom jag inte hörde något och man ser och hör polisbilar väldigt ofta även i Weed.

Idag fick jag däremot veta vad som hänt. En man hade väntat på Greyhoundbussen och hade gjort upp en eld?!? precis utanför den lilla byggnaden. Polis kom dit och mannen blev tillsagd att släcka elden. Han vägrade och sedan bröt "helvetet" ut. Polisen använde ett så kallat "stun gun" som inte hade någon effekt. Mannen lyckades ta sig till polisbilen som han försökte stjäla! Polisen använde pepparsprej som heller inte hjälpte. Efter dessa försök att få mannen under kontroll lyckades han springa iväg och gömma sig i en skogsdunge i närheten. Polisen sökte under en timme och tog till slut in en så kallad K9 - hundar som jobbar för polisen. Hunden hittade mannen och ytterligare bråk uppstod. Skott avfyrades av polisen och mannen sköts till döds.

Jag tror att det är många med mig som undrar varför man inte lyckades få situationen under kontroll utan en dödsskjutning. Mannen var tydligen inte beväpnad.
Enligt olika hemsidor är det många olika enheter som deltar i utredningen och undersökningarna. Jag tog en promenad till området där det hela utspelade sig men det enda jag såg var gul tejp som spärrade av området där mannen besköts och en man som tog foton utanför busstationen.

Tur att jag inte befann mig närmare än vad jag gjorde igår kväll. Och Weeds "idyll" har fått sig en rejäl törn.

http://www.redding.com/news/2013/oct/25/weed-police-siskiyou-deputies-shoot-kill-man-after/

Bilden lånad från nätet.

Den amerikanska hemmafrun

När jag växte upp på 60-talet var väldigt många mammor hemmafruar. I Enebyberg var i stort sett alla mammor hemma med sina barn. Det var helt klart en annan era. Jag gick i lekskola när jag var 6 och mamma var fortfarande hemma då, vilket de allra flesta andra mammor också verkade vara.

Min mamma har berättat att på 70-talet började "nya vindar blåsa" i samhället. Det blev helt plötsligt nästan fult och skamligt att vara hemmafru. Min mamma var folkskolärare fram tills dess att jag föddes och hon stannade sedan hemma tills det att jag var 15. Då kände hon sig i stort sett tvungen att återigen gå ut i yrkeslivet som lärare. Hon kände pressen från samhället.

Eftersom jag inte har egna barn har jag aldrig stannat hemma för att ta hand om barn vilket i Sverige, som bekant, har en mycket mera generös omfattning än i USA. I USA stannar kvinnor ofta bara hemma ett par månader om de är yrkesarbetande. I Sverige kan man ju stanna hemma under rätt lång tid om man vill.
MEN hemmafruar finns väl knappt nuförtiden i Sverige. De dog ut precis som dinosaurierna. Var det bara ekonomiska orsaker som gjorde att båda föräldrarna var tvungna att arbeta eller var det en attitydförändring? Kanske både och.

I USA däremot är det fortfarande rätt vanligt att kvinnor är hemmafruar. Har man råd i en familj väljer många amerikanska kvinnor att stanna hemma med barnen tills de är stora. Och här anses det vara helt okej. Här är det inte fult och skamligt vilket jag fått känslan av att det ibland anses vara i Sverige. Många kvinnor i USA yrkesarbetar givetvis och många kanske till och med har ett par jobb för att helt enkelt få in tillräckligt med pengar.
Hemmafruarna i USA har ofta fullt upp med att skjutsa barnen hit och dit och att delta i olika aktiviteter som många barn och ungdomar verkar vara engagerade i.

Efter det att jag slutat plugga här i USA var jag faktiskt hemma under ett par år. Michael försörjde mig aldrig men jag hade inget jobb där jag fick in egna pengar. Jag tog av en del av mina besparingar. Det var nog inget medvetet val att stanna hemma utan mera litet av en vilsenhet jag hade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle söka för jobb (de få som fanns här i glesbygden) och jag trodde heller inte att jag kanske kunde få ett jobb. Mitt självförtroende var inte riktigt i topp då. Michael och jag delade på sysslorna hemma i stor utsträckning så någon "riktig" hemmafru var jag inte. Men jag minns att jag skrev "housewife" ibland när det skulle anges en "titel" på blanketter av olika slag.

Det här är ytterligare en kulturell skillnad mellan USA och Sverige som jag tycker det är intressant att belysa.

En svunnen tid. :) Lägg märke till den "stående" dammsugaren. Den är fortfarande den absolut vanligaste sortens dammsugare här i USA. Jag föredrar den typ som vi har i Sverige. Men de kostar mycket mer oftast i USA.

Bilden lånad från nätet.

Amazon.com och en kartong med minnen

Ibland beställer jag från Amazon.com eftersom antalet affärer där jag bor är lätt räknade. Numera är Amazon som ett välsorterat varuhus. De senaste dagarna hade jag samlat ihop några saker som jag skulle beställa och då jag hade kommit upp i över $25 skulle det bli gratis leverans för de flesta.

Tji fick jag! I morse skulle jag avsluta beställningen - trodde jag - och upptäckte att Amazon helt i tysthet hade höjt sitt minimibelopp för gratis leverans till $35. Så nu är det bara att börja om med beställningen.
http://consumerist.com/2013/10/22/amazon-quietly-ups-the-free-shipping-minimum-purchase-to-35/
Eftersom jag inte beställer tillräckligt för att Amazon Prime skall löna sig får jag nog tänka om litet.

Det har nu gått ett par månader sedan jag gick igenom min mammas lägenhet. Jag har återhämtat mig och är nu redo att gå igenom mina saker här i USA. Eftersom en flytt av något slag mest troligt finns i min framtid vill jag gärna gå igenom och ytterligare skala ner på papper och liknande. Antalet ägodelar jag har är numera väldigt få. Tidigare hade jag ju faktiskt en hel del även i mammas lägenhet. Hittills har jag inte saknat det som försvann i Sverige.

En kartong som finns här i USA är fylld med brev, kort och fax som min mamma skrev under de senaste 16 åren. Min mamma tyckte om att skriva brev. Medan hon fortfarande var pigg och frisk blev det ofta 1 brev/vecka.
Nu står jag litet inför dilemmat hur mycket jag skall spara av det mamma skickade. Jag lever med frågan just nu. :)

Omställningen till att bli "föräldralös" går rätt bra men ibland slår det mig att det inte blir något telefonsamtal till Sverige och mamma under helgen som jag varit van vid de senaste 12 åren.

Jag skrev aldrig något inlägg när min mamma skulle ha fyllt år i början av oktober. Det får bli ett försenat grattis nu. Jag vet att du har det bra nu mamma. :)

Kartongen med brev, kort och fax som jag sparat under årens lopp sedan jag kom till USA.

Skoltragedier

Idag var det en ny skolskjutning i Nevada i staden Sparks. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många det varit. Alltför många skoltragedier. http://www.cnn.com/2013/10/21/justice/nevada-middle-school-shooting/

Skolan där jag arbetar ligger i en till synes lugn del av världen. Men man vet aldrig vad som kan hända. Därför hade vi i förra veckan ett stort pådrag i form av en övning där poliser, California Highway Patrol, ambulanser, brandkår osv deltog - en så kallad "active shooter exercise". Det var under en dag när personalen hade Planning Day. Eftersom jag är en så kallad Building Steward var jag en av de som fick titta på när övningen pågick. Jag hade givetvis hoppats att kunna ta massor med bilder men det fick vi stränga order att inte göra så jag "följde order".

Skolchefen hade skickat ut information i förväg om övningen och bland annat skrev han "This training exercise will be the largest of its kind at any California Community College."
Solen sken men det var kallt och vi var en rätt stor grupp med både skolpersonal och Emergency Services-folk som väntade utomhus på att det hela skulle börja. En stund innan övningen satte igång fick vi veta upplägget.

Helt plötsligt hörde vi en explosion, elever (som alltså var "skådespelare") kom springande och skrikande mellan ett par byggnader. Den som sköt kom efter (givetvis användes inga skott utan bara så kallade "blanks") och det hela fortsatte under en stund med elever som både skadats och dödats och vi såg hur polisen fick tag i förövaren.
Det blev märkbart tyst när polisen skulle säkra skolområdet. Många elever låg på marken och vi som tittade på stod tysta och funderade på hur det skulle ha varit om det här hade varit på riktigt.

Det går aldrig tror jag att förbereda sig om det värsta skulle hända på riktigt men att vara med om en sådan övning som vi hade är i alla fall ett sätt att kanske litet förbereda sig.
Som svensk känns det, tycker jag, fortfarande litet främmande att vara omgiven av så mycket vapen som faktiskt finns här. Eftersom det här inte är en politisk blogg tänker jag inte gå in på den debatt beträffande vapen som under det senaste året har pågått i USA. Men jag vet att det har skrivits om detta även i Sverige.

Här är en artikel från Mt Shastas tidning om övningen: http://www.siskiyoudaily.com/article/20131016/NEWS/131019828

Polisen i Weed hade delat ut lappar till omkringboende - givetvis fick jag också en lapp eftersom jag bor så nära.